onsdag 9 december 2009

Makt, frihet och nåd - Deepak Chopra



Författare: Deepak Chopra
Förlag: Ica bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 192. Inbunden
Datum: dec 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Deepak Chopra är en till synes oförtröttlig ivrare för mänsklig utveckling. Han har skapat relativt sett en ganska ”egen” nivå och en egen stil inom denna nivå med sitt upprepande (eller fokuserade) budskap kring människans möjligheter att växa. Genom att bli mer medveten och lämna sitt ”illusiva jag” menar Chopra att alla människor har genuin kontakt med det gudomliga inom oss, bara vi inser det.
Denna bok är en sammanställning av många av Chopras föredrag, berättar han i början. De bygger till stor del på hans uppfattningar och tolkningar av vedanta, den gamla indiska visdomen kring människans plats i ett gudomligt skapandeverk. Vedanta kallas också ibland för ”illusionsfilosofi”, dvs att våra tankar, känslor och sinnesintryck är illusion. Detta tycks också Chopra gärna vilja bygga på. Det är samtidigt svårt att bygga konkret och praktisk utveckling för västerlänningar på denna gäckande filosofi, som förmodligen mest passar det österländska sinnelaget med sina uråldriga traditioner.

Att många i väst har attraherats av detta i en rad olika former, är samtidigt inte konstigt. Det ”gudomliga” har många ansikten, många läror och uttryck. Det är en sanning. Samtidigt har också det gudomliga en vis plan med allt liv. Denna försöker Chopra avtäcka i sin essens på olika sätt, inte minst i denna bok.

Chopra är duktig med sitt språk. Han använder ibland ett tänkande från det västerländska naturvetenskapliga hållet med kvantfysik och medicin, läkare som han själv är från början. Han menar på att kvantfysikens rön berättar samma sak som vedanta och överlag gammal tidlös visdom. Att allt skapas i betraktarens blick. Att våra intryck lurar oss tro på en koherent (sammanhållen), linjär, materiell verklighet som en objektiv verklighet. Medan Chopra och vedanta och den moderna fysiken säger oss att allting är en ”livsdans i skapandets eviga ögonblick”.

Det är här menar Chopra som vår frihet finns. Att lämna våra begränsningar, för att nå ”lyckan”. Lycka är något alla strävar efter menar han, innerst inne. Alla materiella och sinnliga former som vår person dras till är dock endast återsken eller förvillelser av den ”enda sanna verkligheten”. Det är den mer stadigvarande kontakten med denna energi- och visdomskälla som ger mer varaktig och sann lycka. Och det är den som vi egentligen söker som människor, säger Chopra. Det är detta som skapar verklig makt, menar Chopra, och det är också därifrån ”nåden” skapas, så skapas friheten. Det ligger mycket i detta, och kan förstås också uttryckas på en rad olika sätt.

Mycket av detta som tas upp här, i ofta vackra, sinnliga och poetiska ordströmmar, ger läsaren ett slags inkoppling och en sorts intellektuell inlevande försmak av hur denna ”eviga dans” både berikar oss och samtidigt utmanar oss att följa med i ett större livsflöde. Det känns ofta tryggt och säkert framvisat. Resonemanget vilar på en stadig grund som blir ganska lättillgängligt genom Chopras noga uppfattade och sammanfogade kunskapsverk.

Samtidigt blir resultatet inte alltid så förankrat i sin helhet, kan jag tycka till och från. Det beror helt enkelt på att mycket ändå är tankar kring detta, dvs verkar inte riktigt genomlevt. Det är också en orimlighet i sig, att tänka sig att målet eller ens möjligheten är att färdas i en så direkt medvetandeexpansion från ett mer vardagligt medvetandetillstånd direkt till ”nirvana”, som Chopra tycks tro.

Det verkar egentligen snarast som all utveckling alltid tar mycket tid. Det Chopra inte verkar känna till eller avsiktligt hoppar över (?), liksom många andra uttolkare av vedanta och liknande äldre, genuina indiska system, är att människan genomgår olika utvecklingsstadier och att man inte kan hoppa över någon nivå. Allt sker planenligt i denna form där medvetandet både hos individen och i större sammanhang utvecklas i takt med det som ska skördas och nå mognad. Men också sker i samklang med det nya som kan frigöra och berika. Där finns den fria viljans kraft, samtidigt som de universella lagarna anger de ständigt närvarande möjligheterna, men också avgränsningarna.

Men vad gör det? Om man snarast söker tankestimulans och ett mer känslomässigt engagemang är denna bok ett fint steg på vägen. De vackra impulserna är givande i sig. De är fantasieggande i sin glädje över en större verklighet. På så sätt skapar de också något gott, en bild för läsaren att ge sig in i som en inspiration, även om det tar många liv att börja inse vad detta verkligen handlar om i praktiken. Också som delar av ett slags större lärande, t ex kring principen av hur det förgängliga alltid finns där, hur vi inte kan hålla fast vid formens värld.

Detta tema är något Chopra återkommer till i många fall, t ex i filmen Vägen till lycka när han undervisar kring sina tolkningar av Buddhas budskap och ”den åttafaldiga vägen” (se kommande recension på SoulBooks). Den är mycket intressant och har flera värdefulla poänger. Chopra återkommer också till inspirationen från Jesus (eller Kristus) i en nyutkommen bok.
Han använder alltså olika läror och förgrundsgestalter från olika allmänna, stora visdomsströmningar och präglar dem efter sina egna erfarenheter och kunskaper.


© C Mikael Matthis, SoulBooks dec 2009.

måndag 7 december 2009

Film: 10 questions for the Dalai Lama


Filmtitel: 10 questions for the Dalai Lama
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2008
Speltid: 85 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis


Om du hade en timme med Dalai Lama, vad skulle du fråga honom om? Filmskaparen och upptäcksresaren Rick Ray från USA, begav sig i väg till Indien för att ställa sina egna frågor till Dalai Lama. Men det visade sig ta längre tid än han trott, att få till stånd ett möte med Dalai Lama. Han fick lov att vänta i Indien i tre månader innan han fick sin intervju. Det blev tre månader av förundersökningar, funderingar, insikter och suggestiva upplevelser. Och av detta blev det en film som vunnit flera priser: 10 questions for the Dalai Lama.

Det har gjorts många filmer om Dalai Lama. Alla dessa filmer har förstås sin egen prägling av filmaren själv; hans eller hennes egna föreställningar, temperament och konstnärliga förmåga. Den här filmen är ingen ”utstickare”, på det sätt som jag först trodde att den skulle vara. Ray berättar grundligt Dalai Lamas historia, precis som så många andra filmare gjort förut. Och det är förstås bra för den som inte är bekant med Dalai Lamas förflutna liv. Så kanske filmen vänder sig till dem, som på något vis har missat denna omtalade historia.

Det är en fin atmosfär i filmen. Ray mixar lånade filmsnuttar ur Tibets och Dalai Lamas historia med sina egna filmbilder från Indien. Tanken är nog att tittaren ska få en helgjuten faktabild av den store laman, blandat med personliga funderingar av filmaren själv. Det är vackert filmat. Tonen är lugn, nästan meditativ, och det gör att denna film ändå skiljer sig en del från andra Dalai Lama-filmer.

En bit in i filmen får Ray äntligen möta Dalai Lama i hans hem i Dharamsala i Indien, där han lever i exil. Och så fort Dalai Lama öppnar munnen för att svara på frågorna blir allt genast lite roligare, eftersom Dalai Lama har ett underbart sinne för humor. Ray frågar bland annat varför fattiga människor tycks vara lyckligare än rika människor (för detta har han särskilt märkt i Indien).
Dalai Lama menar, att de fattiga har så få materiella tillgångar att bevaka och kontrollera. Så därför kan de vara mer avslappnade i sin relation till andra människor och till livet i stort – vilket gör dem lyckliga. De rika däremot måste bevara allt de redan har och de vill ofta ha mer, vilket föder girighet. Att de rika hela tiden söker efter mer och mer, speglar deras ”materiella hunger”, förklarar Dalai Lama. Och det gör den rika människan ”mentalt fattig”. Medan den människa som inte är girig (materiellt hungrig) är ”mentalt rik”. Ja, så enkelt kan det beskrivas, när det kommer från ”den vises mun”.

Ray ställer en hel del intressanta frågor till Dala Lama under deras möte. Samtidigt märker jag att jag sitter och längtar efter en film om Dalai Lama, som betonar hans andliga bredd – den enorma visdom och de andliga kunskaper han besitter. Har någon intervjuare i bok eller film någonsin dykt ner i denna andliga ocean? En sådan bok eller film finns fortfarande på min önskelista!

Dalai Lama önskar sig också något, avslöjar han i filmen. Hans högsta önskan är att få tid att vara för sig själv och koncentrera sig på det inre, andliga arbetet. Det låter nästan som att han traktar efter ett ”eremitliv”. Han vill fokusera på det andliga, understryker han, men som det ser ut i hans vardag, så måste han räcka till för så många människor, att denna önskan får vänta. Jag hoppades att Ray skulle passa på att fråga mer om denna andliga drivkraft, som Hans Helighet (som vissa säger) delger oss. Men dessa slags frågor uteblir.

Ja, Ray gör en fin filmfläta av gammal och nytt om Dalai Lama. Det märks att han är en van filmare med konstnärlig känsla. Det är på sätt och vis en hyllningsfilm, och därför är det också befriande när Dalai Lama själv kommer till tals. Allt som tenderar att bli för emotionellt och högstämt tar denne vise man ner på jorden. Hyllningen kommer liksom av sig av Dalai Lamas egna svar, och filmen blir genast mer intressant. I slutet på intervjun orkar inte Ray sitta och le sådär beundrande längre, han är alltför fascinerad av Dalai Lamas ord – och kanske smittad av hans andliga enkelhet. Och då ökar också närvaron.


© Nina Matthis, SoulBooks dec 09

tisdag 1 december 2009

Film: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer


Filmtitel: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim 35 min. (Med extra material; 20 min, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Wayne Dyer håller här ett inspirerat föredrag inför publik i en vacker sal, också med en scen uppbyggd enligt österländsk modell.
Det är ett bra framförande som varvar Dyers enkla, men slagkraftiga stil på sitt naturligt självutlämnande sätt med hans tankar om Tao, eller ”Dao”, om man nu vill anamma den nyare kinesiska stavningen. Jag behåller gärna den gamla stavningen, och det gör tydligen Dyer också.

Dyer berättar om hur han under en period på cirka ett år ägnade fyra dagar åt varje vers, sammanlagt 81 stycken i det odödliga livsfilosofiska verket Tao Te Ching av Lao Tzu. Han kontemplerade innehållet, sammanställde det i sin egen tappning utifrån tio av de cirka 14 000 översättningar som existerar. Dessa tio var dem som han upplevde var de bästa och mest passande för västerländska mått. Framförallt försökte han också leva efter och praktisera dessa versers innehåll i sitt dagliga liv.

Dyer är underhållande på ett lugnt, behagligt sätt och fångar publikens och tittarens intresse, inte minst genom sin stadiga röst. Han vet hur han ska göra detta, han är van att uppträda och vara i kontakt med människor på ett levande sätt.
Samtidigt blir han tydligt engagerad själv. Han börjar föredraget med ena handen i fickan, men ganska snart gestikulerar han alltmer. Ofta går händerna som en sorts propeller eller ett hjul på en flodångare. Det kanske är ett sätt för honom att öka energin och fånga publiken i denna ström av ord. Många ser berörda ut, inte minst när han berättar om hur han själv kom igenom ett slags missbruk av alkohol.

Även om han inte var någon regelrätt alkoholist, drack han tydligen regelbundet under 20 års tid, mest till sin middag med familjen, berättar han. Detta samtidigt som han hade all sin framgång med positivt tänkande och personlig kraft etc.
Det blir ganska intressant, för det var tydligen först när han nådde en djupare sida i sig själv, en mer andlig nivå efter sin 50-års-ålder, som han också slutade dricka helt. Inte på grund av något moraliskt skäl, utan helt enkelt för att han märkte hur destruktivt det var, både för honom själv och för hans familj.

Dyers budskap är enkelt, passionerat, stärkande, ofta glädjefullt och samtidigt ömsint. Han balanserar mellan många olika uttryck, men har samtidigt en stadig grund, i sig själv, ett varmt allvar som presentras både med ödmjukhet och bestämhet.
Han blandar sina egna reflektioner och tankebanor om hur att utveckla sitt liv, använda sina genuina värden och sina själsliga impulser, med de flödande orden från Tao the ching.
Helheten baseras mycket på känsla, men också hans egna erfarenheter från sitt långa liv med positiv förändring, mänsklig utveckling.

Han har länge fört fram sina insikter och upplevelser i en strid ström av böcker, radio- och tv-shower, undervisning och på senaste tiden också genom film.
Dyer var en av pionjärerna inom området att använda sin tankekraft, sin personliga inställning, för att påverka och skapa mer livskvalitet och framgång i sitt liv.
Han slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”, som många kanske idag mins mer med ett leende, men som då var trendbrytande. Det var nog inte helt lätt på den tiden att vinna gehör för dessa idéer, i alla fall inte i Sverige. Sedan har intresset vuxit lavinartat, egentligen naturligt från människors ökande behov av dessa positiva, läkande och stärkande synsätt i dem själva.

Pausmusiken (mellan föredraget och extra-materialet) med en norsk kvinna som sjunger några traditionella amerikanska sånger, är inte så lyckat enligt min smak. Varför inte något mer österländskt, när man nu ändå hade den tråden? Men det kanske behövdes något mer traditionellt amerikanskt, tänkte producenten?
Annars är ju Wayne Dyer mer europeisk egentligen, eller internationell.
På den stora scenen för mänsklighetens ökande enhet.


© CMM SoulBook, nov 09

lördag 21 november 2009

Filmen The seven spiritual laws of success med Deepak Chopra


Filmtitel: Deepak Chopra The seven spiritual laws of success
Baserad på: Deepak Chopras bok 7 lagar
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 4 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Mikael Matthis

I den här ofta vackra filmen med inslag från naturbilder och ett lugnt tempo, får vi möta Deepak Chopra och hans tankar kring mänskligt växande. Hur vi kan skapa ökat medvetande, framgång och hälsa genom vår egen inställning och genom att bli en medskapare med universums flöde av kraft.

Här får vi också möta sångerskan Olivia Newton-John, känd för många bl a genom den gamla filmen Grease med John Travolta. Här träder hon dock fram i en ny form med en mer inre medvetenhet som hon också låtit ta form genom sina nya sånger.
Här får hon också använda sig av labyrinten som symbol men också direkt gestaltning. Det skapar ett fint ögonblick i filmen med ett berörande djup som uppstår där hon stilla går in mot sitt centrum, som också är ett större centrum i medvetandet, i planetens rörelse, i livets storhet.

Filmen baseras på boken med samma namn på engelska, Framgångens sju lagar. Chopra vill inspirera oss att se sambandet mellan ”framgång” och ”andligt växande”, tolkar jag det som. Att vi kan inte enbart växa genom materiell framgång, utan behöver snarast växa inifrån oss själva, i enlighet med en större helhet, för att nå harmoni och lycka.

I den första av dessa ”lagar” eller om man så kanske hellre skulle kalla dem ”principer”, vill Chopra ge oss insikt i hur ovissheten är en positiv kraft för oss. Det är i mötet med och närvaron av det okända som det kreativa sinnet kan få ny kraft och glädje. Det är i den kontakten med källan som vi förstår att vi inte behöver hålla fast vid det gamla.

I de övriga lagarna behandlas teman kring ”givandet”, ”karma – orsak och verkan”, om ”avsikt”, ”oberoende” och sist principen kring ”dharma”. Den sista av dessa är den som enligt Chopra sammanfattar och belyser alla de övriga i sig. Dharmat som är vår ”livsväg”, vårt förverkligande av våra uppgifter och vår inre sanning, vårt öde.



Chopra använder en lättsam blandning av vedisk ”tomhetsfilosofi” och mer modern psykologi och naturvetenskapliga rön inom biologi och hälsa. Även om det ofta faller ut väl, kan det ibland kännas aningen ”snabbkokt”.
Jag tycker det är ok i den här filmen, men kan ibland i andra sammanhang bli lite förenklat. Ett exempel här som jag tänkte på, är Chopras uppmaning att bara gå in i ”tomheten där ingenting finns, ingen tid, ingen energi” osv , och sen fylls allt på därifrån. Riktigt så enkelt är det förstås inte, även om jag tror mig förstå vad han menar.

Jag tänker att i kontakten med högre medvetandetillstånd lämnar vi våra gamla identiteter och mönster. Vi går på sätt och vis in i en ”tomhet” eller snarare i ett utrymme för något nytt, det som också Chopra och andra som talar i filmen återkommer till.
Att ha tillit till detta fält, detta rum av det okända, det ovetbara. Jag gillar den tanken, som knappast är ny i sig, men ändå blir bra illustrerad här. Vi kan ta steget ut i detta stillastående och invänta, lyssna till det nya som är på väg mot oss. Det är fascinerande och något jag känner igen mycket väl i mitt liv.


Men frågan är om det egentligen är ”tomt”, detta ”möjligheternas andliga rum”? Förmodligen är det precis tvärtom, även om vi inte kan se det mer vår fysiska syn.
Vi upplever snarare en ny nivå av medvetande här som är mer ”fullt”, men av en annan sorts finare energi, en annan mer utsträckt tid som upplevs som ”evig” på sätt och vis.
Det är också något den senare kvantfysiken närmar sig alltmer, t ex då man studerar rymden. Det man tidigare uppfattade som "tomrum" inser man inte är tomt - det är snarast en annan form av materia, ett annat slags rum.

Chopra försöker förenkla tror jag, för att nå så många människor som möjligt med sitt budskap. Han har på sätt och vis lyckats väl med det genom sina bestsäljar-böcker genom åren och sitt goda rykte som en kunskapsförmedlare inom den holistiska vetenskapen.
Han har en mer tillbakalutad roll i denna film, där andra också för fram dessa tankar. Genom kortare intervjuer och med Olivia Newton-John som en sorts huvudfigur gestaltas dessa sju principer som ger värme, en skön inspirerande atmosfär och goda tankar på vägen.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© Mikael Matthis, SoulBooks nov 2009.

tisdag 17 november 2009

Esoterisk astrologi - en väg till förståelse för människans plats i kosmos


Titel: Esoterisk astrologi - om reinkarnation och karma
Författare:Torgny Jansson
Förlag:White Eagle lodge
Publ. år: 1995
Sidantal: 258 s. limbunden
Datum: nov 2009
Rec: CMM

Den här boken handlar om den mer djupgående astrologin. Inte den veckotidningsbaserade som författaren kallar "exoterisk", medan denna astrologi kallas "esoterisk". Författaren menar att det är stor skillnad mellan dessa, vilket är lätt att instämma i. Det finns dock en rad olika typer av astrologi som ligger mellan dessa ganska omfattande begrepp. Därför kan det vara viktigt att se den genuina esoteriska astrologin som en egen kategori, inte bara i ett större psykologiskt perspektiv, utan överlag.

"Esoterisk" betyder egentligen inte "hemlig", utan snarare "dold". Här handlar det om en kunskap som varit dold för mänskligheten under mycket lång tid. Inte för att vissa skulle få tillgång till kunskapen för att nå mer makt etc, som vissa missförstått både begreppet och innebörden. Utan för att kunskapen inte skulle missbrukas, vilket skett tidigare i historien.
Att vi nu i denna tid ändå kan få möjlighet att på en kollektiv, mer allmän nivå tillgodogöra oss denna stora livsvisdom igen, är ett viktigt exempel (bland flera) att mänskligheten trots många svårigheter och brott mot livslagar, ändå är vid den punkten att ett större antal kan ha stor nytta och glädje av dessa innebörder.
Och att det kan bidra till att bistå mänsklighetens växande. All genuin esoterik är nämligen till enbart för att bidra till större perspektiv på livets utveckling. Att skapa tjänande och en större positiv verkan för fler, för mänsklighetens växande överlag.

Den här boken är ett sammandrag av den esoteriska astrologin i dess grund. Ämnet går förstås att utveckla mycket mer, men den här boken har som sin uppgift att verka som en introduktion.
Den funnits ute ett bra tag, men det var inte förrän nyligen som jag fick reda på att den fanns. Boken finns också på engelska.
Författaren, som är svensk men bor i England, bygger sin bok i första hand på ett större material; Esoterisk astrologi av Alice Bailey och mästaren Tibetanens undervisning.

Detta omfattande och djupgående arbete är en utmärkt bas för alla astrologer och överlag alla intresserade av en större livskunskap. Som astrolog om man vill ta några ytterligare kliv i sin utveckling som utövare och uttolkare av astrologins enorma kunskapsfält, är denna Bailey-bok ett "måste".

Det här är en bra bok tycker jag; enkel, lättöverskådlig och grundläggande. Den är också skriven med en behaglig ton som känns att författaren har både god inblick i detta ämne, men också en respektfull ton och genuin vilja till enhet mellan alla slags människor och trosformer.
Boken går igenom bakgrunden till hur astrologin ska ses som ett konkret kunskapsområde inom det andliga utvecklingsfältet. Här blir bakgrunden kring astrologin inte direkt belyst men ändå uppmärksammad, eftersom så litet är ännu känt kring denna i äldre civilisationer. Man vet på ett allmänt sätt att många äldre folk använt denna kunskap, men huvuddelen av dessa insikter och verkliga kunskapsområden är förmodligen fortfarande mycket mer esoterisk än vad forskare känner till.


Därefter följer en genomgång av de olika tecknen, deras förtjänster och men också deras svaga sidor. Man behöver vara medveten om, både som astrolog och som läsare av astrologi, att detta handlar om högre övergripande energier och deras uttryck. Och att det är främst människan i hennes ofullständighet som behöver bearbeta sina egna svaga sidor. Det är alltså inte energierna i sig som bär på dessa lägre aspekter, utan det handlar om hur människan kan tillvarata och rikta de olika möjligheterna. Detta tangerar psykologin på flera nivåer och tas upp på ett bra sätt på flera ställen i boken.

Här gås igenom hur ascendenten tycks spela en mycket större roll i det astrologiska arbetet med att stötta en människa att förstår, undersöka och utveckla sin karaktär och sin livsgärning i ett större själsligt sammanhang. Ascendenten sägs nämligen berätta om vår själsliga riktning snarare än som den traditionella astrologin tolkat det, vår främst fysiska eller psykiska väg. Själen här innebär ett större andligt perspektiv, inte främst den "personliga själen".

Här tas också de olika strålarna upp, som är sju stycken olika kosmiska energier, som genomtränger och påverkar alla livsformer i vårt universum enligt en "kosmisk klocka", en enorm kosmisk plan som påverkar och styr alla formers utveckling genom alla olika nivåer och världar, från den högsta till den lägsta.
Dessa sju strålar utgör också de olika kvaliteter och egenskaper, som varje människa bär på, både som möjligheter men också som hinder i deras lägre former.
Flera andra områden tas upp, ofta på ett enkelt och bra sammanfattande sätt. Ett av dessa är planeternas "esoteriska härskare", som skiljer sig från den traditionella astrologins tolkningar av styrande planetenergier. "Härskande" här avser ett planetärt inflytande som dominerar. Det kan också gälla ett zodiakiskt kosmiskt inflytande på en högre nivå.

Söker du en mer omfattande bok om astrologin och hur den kan användas på ett mer själsligt (andligt) sätt, kan denna bok vara en mycket bra grund. Detta inte minst för de som är intresserade av den esoteriska astrologin, men kan behöva en språngbräda mellan.


(Länk till författarens hemsida: http://www.astrology.se/index.html
Länk till boken Esoterisk astrologi av Alice Bailey. )


© CMM SoulBooks, nov 2009

onsdag 11 november 2009

Kommunicera med tillit - låt barnen utvecklas fritt


Titel: Kommunicera med tillit – en inspirationsbok för föräldrar och lärare
Författare: Justine Mol
Förlag: Optimal förlag
Publ. År: 2009
Sidantal: 106 s. Inbunden
Datum: nov 2009
Rec: Nina Matthis


Som en frisk fläkt från 70-talet kommer här en nyskriven bok ut om barnuppfostran från Optimal Förlag. Boken heter Kommunicera med tillit och den ger läsaren ett stänk av den pedagogiska anda som florerade för några decennier sedan. Ett förhållningssätt som går på tvärs mot den discipliniver som har ökat de senaste åren vad gäller barnuppfostran. Och det känns befriande.

Boken är skriven av holländskan Justine Mol, som är tränare och föreläsare i Non violent Communication. Hon är även trebarnsmamma, och det inger förstås förtroende när man skriver om barn. Den här i formatet lilla boken är tänkt som en inspirationskälla för föräldrar och lärare, ja för alla som har med barn och tonåringar att göra. Och Mols huvudbudskap är, att varken belöningar eller bestraffningar hör hemma i en konstruktiv barnuppfostran.

Att bestraffningar ifrågasätts i barnuppfostran är ju inget nytt (även om det blivit populärt igen). Men att belöningar kritiseras kan få många att höja på ögonbrynen. Är det inte bra att belöna mitt barn, när det gjort något bra? kan man ju undra. Men Mol ser belöningar som en form av manipulation, eftersom vi vuxna använder dem för få som vi vill. Att exempelvis säga till sitt barn: ”Om du äter upp allt på tallriken får du gå ut och leka en stund till”, är en sorts manipulation, menar Mol. Det är att styra barnet dit vi själva vill, vilket hindrar barnet att själv komma underfund med hur det vill göra.

Mol har i likhet med den kände danske familjeterapeuten Jesper Juul en stor respekt för barnets integritet. Hon, precis som han, utgår ifrån att barn är samarbetsvilliga av naturen. Det enda som krävs av oss vuxna är att vi är tillmötesgående och verkligen lyssnar på dem – utan att rätta dem. Barnen behöver inte fler regler att följa och lyda, utan i stället komma i kontakt med sin egen vilja, som i sin essens alltid är konstruktiv.

Att växa på riktigt kan aldrig handla om tvång, menar Mol, utan att alla inblandade (vuxna som barn) kan uttrycka sina önskemål och samtidigt vara öppna för andras behov. Det slags kaos som man lätt tror skall bryta ut i en sådan barnuppfostran, infinner sig inte. I stället uppstår ett lugn, eftersom alla får utrymme att växa. Det är den friheten, som enligt Mol skapar en naturlig självdisciplin, som gynnar alla.



Det som vi vuxna kan öva oss i är tillit. En tillit till den sorts ”ordning” som följer när man vågar släppa på kontrollen och lämna sina vanemässiga tankar om hur saker och ting skall vara. I stället kan vi lyssna till varandra och se livet ur en mängd perspektiv. På så vis kan vi växa även som vuxna. Vi kan växa tillsammans med barnen och öva oss i tillit och upptäcka vad som händer när vi inte längre styr dem. Vi kan faktiskt märka (till vår stora förvåning) att allt blir mer harmoniskt utan vår envisa inblandning.

Mol varvar sina reflektioner med egna erfarenheter och andra målande exempel. Och i slutet av varje kapitel har hon med några tankeväckande övningar. Språket är enkelt. Hon krånglar inte till någonting, och kommer förstås inte med några pekpinnar. Jag upplever att hon förhåller sig till läsaren med samma öppenhet, som hon beskriver sina möten med barn. Åtminstone de möten hon har med barn i dag. När hennes egna barn var små gjorde hon nämligen samma tabbar som så många föräldrar gör för att styra barnen, berättar hon. Hennes insikter om samspelet mellan vuxna och barn, och befrielsen från ”rätt och fel”, tycks ha vuxit fram efterhand. Och jag är mycket glad att hon har skrivit en bok om det. En klok bok om tillit som verkligen behövs i dag.


© Nina Matthis, SoulBooks nov 2009

lördag 7 november 2009

Läkemedelsindustrin och dess etiska problem


Titel: Sjuka pengar - En svensk insider skakar läkemedelsindustrin
Författare: Peter Rost
Förlag: Optimal förlag
Publ. År: 2007
Sidantal: 219 s. Inbunden
Datum: nov 2009
Rec: CMM

Författaren är läkare och tidigare vice vd för ett av världens största läkemedelsbolag, Pfizer. Han gjorde en egen aktion mot detta bolag när han hoppade av och avslöjade företagets dolda affärer. Han blev en så kallad "whistleblower", ett begrepp i USA som kan översättas med en "sanningsägare", någon som blåser i visselpipan för att få uppmärksamhet för en viktig fråga. Detta var också bokens mer slagkraftiga, ursprungliga titel på engelska.

Rost har vågat mycket och satsade allt på att lyckas i sitt avslöjningsarbete, vilket är utförligt beskrivet. Boken är upplagd nästan som en sorts roman i lätt thrilleraktig stil, kanske för att locka läsare? Man får följa huvudpersonen i jag-form när han kommer på olika felaktigheter i bolaget som han först försöker lyfta på ett sansat, kommunikativt sätt, men förstår snart att det finns inga såna kanaler eller möjligheter i dessa miljöer.
Här finns dock ingen direkt traditionell thrillermässig hotbild eller spänning som griper tag i läsaren. Och frågan är om den inramningen alls hade behövts, både berättartekniskt och innehållsmässigt. Ämnet torde vara så viktigt i sig; hur läkemedelsbolag tycks ställa sig över lagen och verka godtyckligt enbart för att tjäna pengar.

Boken har ett mycket gott syfte och kan läsas med god behållning av många som är engagerade i detta område: Hur man gör business på hög nivå. Samtidigt blir denna berättelse i en stor del av boken ganska tröttande för den som inte är så insatt i eller intresserad av amerikanska bolags upplägg och detaljrikedomen i dessa affärer till vardags.
Det är ett intressant grepp att skriva som Rost gör, som en berättelse, där han börjar med sin frus vånda inför dessa avslöjanden. Men det är för många detaljer, tycker jag, för många mail och vad varje person sade om just detta moment osv. Det är förstås viktigt för dokumentationen i sig och därför säkert värdefullt. Men då kanske boken skulle ha skrivits på det sättet också?

En annan fundering som dyker upp för min del, är att denna uppgörelse handlar mycket om Rosts egen historia. Det blir lite väl personligt ibland kan jag tycka i hans skildringar av alla möten osv. Uppgifterna om ett bolag (och vad jag förstått överlag läkemedelsbolagen i USA) som lurar amerikanska medborgare med förhöjda priser, men också genom mutor, inte minst till läkare, är förstås allvarliga. Dock kommer ingenting fram om vad som verkligen är läkemedelsbolagens stora problem; nämligen deras produkter och hur detta slår mot människors hälsa.
Detta slår också Rost fast flera gånger, att han är mycket positiv till dessa bolag i sig. Han gillar deras produkter, men inte deras sätt att göra affärer.

Detta är nog en bra början att se ett mycket större perspektiv på vad dessa bolag egentligen gör, därför kan denna bok vara viktig i den här debatten där många andra har gjort värre avslöjanden egentligen.
Det står på bokens baksida att "Peter Rost utmanar den globala läkemedelsindustrin". Ja, det gör han säkert på en nivå.
Men det finns nog många fler, än mer djupgående perspektiv som kommer alltmer i dagern. Detta inte minst i dessa tider av krav på massvaccinering och vad dessa bolag gör för att sälja sina under lång tid oprövade medel, som dessutom i många fall innehåller klart hälsovådliga produkter.


© CMM, SoulBooks nov 2009.

The Shift – inspirerande film om andligheten inom oss




Filmtitel: The Shift – Finding your life´s purpose
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2009 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 120 min. (Med extra skiva 3 tim material, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis



Dr. Wayne W. Dyer är ett välkänt namn för många i dag. Han var en av pionjärerna inom ”positiv thinking trenden” och slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”.
Några såg hans böcker som provokativa när de kom (vaddå älska sig själv och sikta mot stjärnorna?), men de sålde som smör. Och USA var förstås rätt land att lansera dem i. Där finns en tradition, där ingen skäms för att vilja lyckas: En positiv inställning till det positiva, om man säger så. En anda som vi svenskar sakta anammat och själva börjat uttrycka inom nytänkar-facket, fast på vårt sätt.

Den som bara känner till Dyer från 70- och 80-talen kan bli överraskad av den här filmen. Och det kan bero på att Dyer genomgick ett inre skifte på 90-talet och blev betydligt mer intresserad av den andliga dimensionen av livet.
Dessförinnan var han mer ego-styrd och mycket mån om sin yrkeskarriär, berättar han själv. Men så hände något. En inre upplevelse, som förändrade honom på djupet. Ett magiskt möte med sig själv, som för någon annan kanske hade gått obemärkt förbi. Men för Dyer kom den upplevelsen i precis rätt stund. Han förstod. Han fick kontakt med något större inom sig själv och insåg att allt finns här och nu, och inte där borta och sen.

Filmen The Shift handlar just om dessa inre skiften, som liksom förvandlar en människa till den hon är. I filmen berättar Dyer om dessa existentiella skiften. Hur de kan gestalta sig och upplevas för oss människor. Han berättar även om vad som kan föregå dem: En känsla av tomhet eller frustration i det liv man lever. Inte för att något egentligen saknas rent materiellt, utan just för att det inte är ett äkta liv utan ett ”ego-liv”, styrt av blind anpassning och personliga begär.

Dyer berättar om sitt gamla liv, som på många vis var ”lyckat”, men långt ifrån balanserat. Han ger några exempel; ett var när han satt vid ett restaurangbord med sin stora familj (fru och fem barn) och fick veta att de inte serverade alkohol där. Då blev han så upprörd över att han inte fick dricka öl till maten, att han genast marscherade iväg därifrån – förblindad av begär - med familjen i släptåg. I filmen skakar han på huvudet åt minnet av sin egen självupptagenhet, som tycks vara mer eller mindre obegriplig för honom i dag.



Men det här är inte bara en dokumentärfilm. Det är även en spelfilm. På ett mycket skickligt vis vävs en intervju med Dyer samman med två separata händelseförlopp (scener ur två äktenskap) som illustreras av skådespelare. Vi får följa två par som av en händelse kommer till den plats där filmen om Dyer håller på att spelas in. Vi får en inblick i deras vardag före ankomsten till den ”förvandlande platsen”; en sorts kursgård i Monterey i Californien. Och vi får se dem gå igenom ett inre skifte, där på platsen, som förändrar deras liv.

Här måste regissören Michael Goorjian hyllas. Ett sådant filmkoncept; dokumentär blandat med spelfilm, kan inte vara lätt att sy ihop. Risken är att det blir larvigt och övertydligt med dessa scen-illustrationer till en berättare och hans budskap. Men här blir det inte alls larvigt eller övertydligt. Tvärtom. Det blir både gripande och effektfullt, eftersom regissören och Dyer själv har en osedvanlig närvaro filmen igenom. På så vis rider filmen på den slags större närvaro, som den också talar om.

Det är med andra ord en mycket inspirerande film. Dyer har en sällsam berättarförmåga, och den ödmjukhet och fridfullhet som han utstrålar känns äkta. Han talar bl.a om livet som indelat i två faser; en förmiddag och en eftermiddag. På förmiddagen är det ofta egot och de personliga ambitionerna som styr oss människor. Men under livets eftermiddag blir det bara tomt inom oss om vi fortfarande låtsas att det är förmiddag. Vi är på väg att förändras. Ett inre skifte håller på att ske. Men vi måste vara uppmärksamma på själens signaler, och ta emot dem när de ”knackar på”. Då kan livet ta en ny riktning; mot ett medvetet, andligt och mer fulländat liv. Då kan vi njuta av livets eftermiddag och känna att vi går hand i hand med ”syftet” i vårt liv. Och det skapar ett djupt lugn inom oss – en existentiell tillfredställelse.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)


© Nina Matthis, SoulBooks okt 2009.



söndag 1 november 2009

Filmen Den fredlige krigaren (Peaceful Warrior) - en tät historia med stark livsnerv


Filmtitel: The peaceful warrior
Baserad på: Dan Millmans bok Den fredlige krigarens väg
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 55 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Handlingen är ganska enkel. Huvudpersonen, på vissa sätt en ung Dan Millman, är en framgångsrik atlet med ringar som främsta gren. Han lever ett vanligt studentliv med en ganska blaséaktig stil, fester, grabbighet och höga ambitioner att nå OS. Samtidigt känner han sig vilsen och tom, även om han inte skulle medge det för någon.
En sen kväll kommer han till en bensinmack där han möter en äldre man som driver stället. Han kommer att kalla honom Sokrates, underbart spelad av Nick Nolte. Mannen tycks ha svar på alla frågor, inte minst de han knappt känner till inom sig själv.

Det jag minns som en hyfsad bok har här lyfts fram och koncentrerats till en tät, engagerande och spännande film. Som jag skrev om Nionde insikten alldeles nyligen, så är det inte speciellt lätt att göra film på bra böcker. Men här har man lyckats otroligt väl.
Med liten spelyta, tätt skådespeleri, intensitet i dialogerna, bra tajming med tystnader, skapar man väldigt mycket handling trots att det egentligen inte händer speciellt mycket rent fysiskt.

I en intervju (som jag bara såg inledningen av på nätet) säger Millman att jo visst var mötet verkligt.
Det fanns en sådan bensinmack och det fanns en vägledare på riktigt. Han var tydligen någon sorts buddhist. Men att gestaltningen av Millman själv inte är densamma som hans verkliga liv då. Annars var ju Millman själv tydligen väldigt engagerad i gymnastik (ringar) och sport.

Huvudpersonen, spelad av en ung kille, Scott Mechlowicz, är mycket trovärdig och balanserar bra i de sturska upproren – som när vår personlighet gör uppror mot vår ”högre vilja”, själens rörelse. Och visar levande på processen av hur egot eller de hindrande mönstren i personligheten långsamt bryts ner för att hitta en ny grund i en större inre kontakt och tillit till livsflödet.

Överlag är alla skådisprestationerna mycket bra; huvudpersonens vänner, och den kärlek som långsamt växer fram med Joy gestaltas fint av Amy Smart. Det är för övrigt gestaltning av den kvinna som Dan Millman kom att gifta sig med och fortfarande lever med i norra Kalifornien.

Att filmen lyckats, beror också till stor del på regissörens arbete, säger min fru som är en god filmkännare, och jag håller med. Regissören måste haft ett gott fokus inom sig och en stark förmedling. Kunnat samlat skådespelarna kring ett eller två enkla teman, som en röd tråd, och hållit en stark intensitet i avsikten.
Det beror nog också på ett bra manus där man som sagt plockat ut ett koncentrat av boken på ett ovanligt lyckats sätt.
Här har man tagit fasta på möten med mellan den unge mannen och läraren, men också de snabba kasten in i en expanderad verklighet där tyngdlagen då och då sätts ur spel.
Det är häftiga scener som känns väldigt levande och inte alls konstgjorda eller överdrivna. De tar oss med i fantasin in i andra (eteriska) möjligheter där vi kan förflytta oss mer fritt med vår fysiska kropp. Framförallt speglar detta i filmen möjligheten att expandera vår medvetenhet. Det är det som är grunden. Sensationerna är ”bara” kittlingen.


(Finns till försäljning på www.herkules.nu).


© CMM SoulBooks, nov 2009.

onsdag 28 oktober 2009

Byron Katie - Film om bitterhet och svartsjuka



Filmtitel: Byron Katie - Resentment & Jealousy
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 60 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Nina Matthis


Det finns många andliga lärare som talar om inre tillstånd av frid och villkorslös kärlek. Byron Katie är en av dem. Det som skiljer henne från de andra är att hon har hittat fyra enkla frågor som man kan ställa sig själv, för att uppleva en befrielse. Hon säger själv att hon visar hur man kan göra, för att uppleva inre frid. Så hon ser sig nog snarare som en ”mental praktiker” än som en andlig lärare eller guru. Hon brukar säga att hon är en vanlig kvinna som helt enkelt upptäckt hur man kan slippa lida.

Att hon går sin egen väg är helt uppenbart. Allt hon lär ut vilar på hennes egen erfarenhet av en långvarig depression, ett andligt uppvaknande och av insikten om de fyra frågorna - som avslöjar de negativa tankarna, och så att säga vänder på dem. Före det plötsliga uppvaknandet var hon en helt vanlig (fast deprimerad) gift kvinna med tre barn och eget företag. Hon var inte alls andligt intresserad utan snarare destruktivt självupptagen, vilket gick ut över hela familjen. Hennes egen historia kan låta fantasisk, och många undrar: Kan man nå Byron Katies medvetandetillstånd utan ett radikalt uppvaknande (som hon upplevde)? Eller räcker det med att ställa sig de fyra frågorna vid behov?

Byron Katie menar att alla kan finna inre frid genom dessa frågor. Och hon har förstås rätt. Dessa frågor ”vänder på” negativa tankar, och utan dessa tunga tankar känner vi oss genast befriade, och kärleken sipprar fram och uppfyller oss. Och det är gott nog! Sedan är den medvetande-expansion som Byron Katie upplevde, förstås inte var mans erfarenhet. Hennes plötsliga och omvälvande medetandeförändring (där hon även fick insikt om frågorna) är vad många kallar en andlig transformation. En sådan transformation är individuell på så vis att den sker när det ”är dags” för en människa att ta detta inre kliv. Det innebär en genomgripande kontakt med det egna högre jaget (själen), som förändrar oss i grunden.

Själv säger hon att hennes liv (sedan uppvaknandet) handlar om tacksamhet och tjänande. Och hon har sedan början på nittiotalet rest runt i världen och hållit seminarier, där hon lär ut de fyra frågorna som hon kallar The Work. Det har också spelats in många filmer från dessa seminarier, och denna film Resentment & Jealousy (i översättning "förbittring och svartsjuka"), är en av dem.
Det som skiljer denna film från mycket annat inspelat material med Byron Katie, är att den håller en hög teknisk kvalitet. Det är alltså ingen darrig kamera eller skrap med stolar, utan filmen kan ses i lugn och ro utan sådana störande element. Och det är njutbart.

I Resentment & Jealousy, som har svensk text, tar Byron Katie upp två personer på scenen som hon gör The Work med. Den första kvinnan är bitter på sin väninna och den andra kvinnan lider av sin svåra svartsjuka. Särskilt gripande är den senare, som tycks vara hopplöst svartsjuk på sin partner. Hon får, vägledd av Byron Katie, undersöka sina smärtsamma tankar.
Men hon kan, trots sin goda vilja, inte vända dem så lätt. Och det är inte så underligt. Det uppstår ofta som en inre kamp när det gäller att lämna den smärta man så gärna vill bli av med, eftersom den smärtan samtidigt blivit en sorts identitet. Vem är man egentligen utan dessa gamla känslor och tankar?

Filmen visar tydligt kampen mellan det gamla sättet och det nya sättet att tänka för den unga, svartsjuka kvinnan. Men det hela får sin vändning på ett överraskande sätt: När Byron Katie är färdig med sitt arbete, är det fortfarande lite oklart hur pass djupgående verkan metoden haft. Svaret kommer i stället efteråt, som text, i ett mycket kärleksfullt skrivet brev till Byron Katie från kvinnan.


(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© SoulBooks, Nina Matthis okt 2009.

måndag 26 oktober 2009

The celestine prophecy - Nionde insikten på film


Filmtitel: The celestine prophecy
Baserad på: James Redfields bok Nionde insikten
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 36 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Många av oss minns när James Redfields bok Nionde insikten kom ut i början av 90-talet och tog många med storm. Boken låg faktiskt på topplistan i Sverige över mest sålda böcker ett tag (100 000 ex) och i USA sålde den över 3 miljoner ex.
Det var en spännande historia i all sin enkelhet som grep tag med sina tolkningar av människans medvetanderevolution som vi står inför, och också är mitt uppe i.

Historien handlar om en ung lärare som blir arbetslös och genom olika omständigheter hamnar i Peru för att han hört om några profetior om människans nya utveckling i den här tiden. Människor av olika slag har lockats dit för att förstå den inre betydelsen av dessa ord som är uppdelade i nio dokument. Dessa dokument har ett avlägset, mystiskt förflutet, men pekar framförallt in i framtiden, in i vår tid, som en av de mest avgörande epokerna för människan.
Bild: James Redfield

Samtidigt motarbetas innebörden av dessa dokument av både militären och kyrkan i landet, också med vissa inslag av dolda amerikanska intressen.
Mycket av historien och framförallt spänningsmomenten och actionscenerna är mer en ram för att omtala och fördjupa innebörderna av profetiorna. Detta har man också tagit fasta på i filmen till viss del, även om actionbitarna tycks ha spelat en stor roll, kanske i tron att de skulle locka en större publik?

Genom profetiorna lär sig huvudpersonen att lyssna på sin intuition, att kunna uppmärksamma och förstå inre bilders betydelser, inte minst när de oväntat dyker upp i stunden.
Han lär sig om energins innebörder, dels den eteriska (även om den inte kallas så här) och den mer omfattande högre energin, här kallad ”gudsenergin” eller ”det gudomliga”. Att alla människor strävar egentligen efter att nå denna energi, men de flesta förlägger sin strävan utanför sig själva. Därför skapas också konflikter i världen och mellan människor, för man tror man måste vinna denna energi i kamp. Ju mer vi inser att vi kan hämta denna energi inifrån oss själva, kan vi ingå i ett större utvecklingsförlopp som bara väntar på att manifesteras på jorden. Detta tillstånd finns redan, i det jag tolkar som en eterisk nivå eller frekvens. Detta är nära den fysiska världens former, ändå så långt bort i förhållande till de äldre mänskliga medvetandenivåernas stridande inställning.


Det är ofta svårt att fånga en boksuccé på film. Dels vad ska tas med av det ofta omfångesrika materialet i boken, hur ska filmen kunna göra rättvisa åt allt detta, vad ska man välja? Dels hur ska trovärdigheten bibelhållas? Ofta när vi läst en bra bok har vi våra egna bilder, inte minst av personerna från handlingen.

Hur går det då med filmen Celestine prophecy? Ja, sådär. Det är ingen succéfilm, kan jag påstå. Om detta nu beror på en låg budget, inte så många duktiga skådisar, eller ett ganska hoppigt och ibland taffligt ihopsatt manus, kan vara delar av den sanningen.
Men filmen har ändå, trots allt, sina poänger och kan ses med behållning om man inte är för petig. Den tar upp en rad moment som är genuina och med lite uppbackning kan fungera som inspiration. Också för att filmen väcker vissa tidsperspektiv som jag ska återkomma till alldeles strax.


I början måste jag erkänna att jag höll nästan på att tröttna. Men med hjälp av min frus fokus och kopplingen till de genuina frågor som ändå uppstod kring innehållet, så bar det ett tag till. Och sedan blev faktiskt närvaron bättre, mycket tack vare att vissa skådespelare kunde lyfta handlingen.
Det gällde när huvudpersonen genom ett antal stapplande actionscener har jagats av både militär och rebellgäng möter fader Sanchez, en av dem som länge verkat med profetiorna, här säkert spelad av Joaquim de Almeida.

Det leder till att jag inser hur enormt mycket värd en trygg gestaltning betyder i en film. Det är som att filmen nu kan landa mer, vilket också leder till flera bra scener och överlag en mer stilsäker känsla. Bland annat när huvudpersonens unge man lär sig se hur ett möte mellan två människor kan berikas och fyllas ut av den flödande energin, först genom att en person ger, och sedan att den andre också ger tillbaks.


Filmen ger en del fina återkopplingar till boken, som var bra i sig (se länk till recension av Den elfte insikten på SoulBooks) - speciellt på sin tid, som min fru sade. Detta gav oss en del intressanta, tankeväckande tidsperspektiv.
Att när Den nionde insikten kom var det så mycket en annan tid. Mycket av den andliga visionen höll precis på att slå ut mer då. Det var som en ny början för många och kanske var inriktningen lite mer oskuldsfull, nyvaken, kanske även naiv, i det kollektiva forumet.
Nu har vi gått några vändor sedan dess. Det som var en intensiv fas på 90-talet med sin mer uppåtstigande kraft, har sedan från 1995-96 gått några vändor i en mer djuplodande integrering och åtstramad fas, likaså i samhället och världen.
Nu sedan ett antal år från början av 2000-talet och nu med närheten till 2012, har tempot och gradantalet höjts avsevärt igen, och nya faser av stark förhöjning har kommit allt mer i blickfånget.

Det är en ytterst spännande tid vi lever i, med alla dess utmaningar, men framförallt möjligheter.



© CMM SoulBooks, okt 2009

lördag 24 oktober 2009

You can heal your life - film med Louise Hay



Filmtitel: You can heal your life
Huvudperson: Louise Hay
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2008
Speltid: 90 min (+ extra skiva med 4 tim, ej översättning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Louise Hay är en av dem som lade grunden för inspirationen kring tankens läkande förmåga i vår moderna tid. Denna inriktning har dock en mycket äldre grund, från 20-och 30-talets olika alternativa kristna tankeskolor, t ex Christian Science m fl. En av dem som också Hay lärde sig av rent konkret, enligt hennes egen berättelse, var First Church of Religious Science (på 48th Street i New York).

Dessa skolor bygger ofta på en tro kring det egna skapandet som egentligen behöver en djupare förståelse för att kunna tillämpas mer riktigt. Denna kunskap kan därför spåras i ett större sammanhang mycket längre tillbaks i de tidlösa sanningarna kring människans större medvetande. Och i rön från äldre civilisationers kunskaper finner vi många kopplingar kring detta område.
Jag minns hennes numer klassiska bok med det färgglada hjärtat från tidigt 80-tal, som tillsammans med Sondra Ray och flera andra bildade skola för denna typ av positiv livsinställning, så viktig och produktiv för alla människor i en eller flera faser i livet.

I den här filmen får vi möta olika människor, författare, terapeuter, läkare, neuroforskare, psykiatriker och många andra, som berättar om sina erfarenheter av denna metod för att skapa utveckling i sitt liv.
Detta är grundläggande tankar kring hur att skapa hälsa, men överlag att skapa ett mer levande, fruktbart och givande liv som vi önskar, även för andra, för våra relationer, för världen.

Utgångspunkten här handlar om så kallade affirmationer, det som inom den kognitiva terapin idag kallas för ”validiering”. Dvs att bekräfta sig själv och sina resurser. Istället för att ta fram och bekräfta det som är negativt, som håller oss nere, som inte leder framåt, kan vi välja våra tankar och därmed påverka våra känslor.
Detta påverkar också vårt fysiska tillstånd. En rad exempel ges i filmen, bl a av en läkare som visar på sambanden mellan positiva tankar och hur endorfiner frigörs, hur hjärtats rytm balanseras, hur muskler slappnar av.
En ytterligare effekt av detta som jag tror inte nämns här, men som andra upptäckt, är att därmed ökar också vår motståndskraft mot virus och bakterier.

Egentligen handlar det inte om den mekaniska tanken, att bara upprepa en positiv mening i det oändliga, något många erfarit inte ger resultat och som skapat frustration. Detta tas också upp i filmen och klargörs att det handlar också om att använda känslan, och tro på dessa känslotillstånd som man alltså kan skapa själv. Man framkallar ett tillstånd snarare än bara upprepar en trossats.
Det handlar grundläggande om att ta fram kärleken i sitt centrum, att knyta an till denna kontakt, källan av liv inom sig. Att se och förstå hur allt och alla är del av denna, inklusive jag själv.

Många kritiker och skeptiker menar att det är en omöjlighet att använda tanken för att t ex påverka sin hälsa. Samtidigt är det mycket forskning som alltmer tydligt påtalar att detta sker mer än vad vi kanske anar. Hur vi påverkar oss själva, våra relationer, vår miljö genom våra bilder, förväntningar och roller. Som förstås bygger på tankeformer, tankar kopplade till känslor. Och hur dessa påverkar med sin kraft.

Detta återfinns inom en rad olika områden och fält, t ex inom neurobiologin där Candace Pert, internationellt känd forskare och författare, är en av de tongivande med sin holistiska inriktning. Hon är med i denna film och är underbart sprudlande i sin entusiasm. Hon är också värd att ta del av mer direkt (http://www.candacepert.com)
Det handlar heller inte om, som också blir belyst i filmen, att självkärleken är en yttring av negativ självcentrering och fåfänga eller högmod. Det kan förstås hemfalla till dessa sidor om personen redan har dem och därmed förstärker dem, istället för frigör sig från sina lägre uttryck. Eller det kan tolkas så av omgivningen som inte vill se ett större perspektiv. Det som avses här är dock att öka självkänslan, att stärka sin inre grund och tro på sina förmågor och möjligheter.

Louise Hay berättar också om sitt liv, från den tuffa uppväxten med mammans val av en ny man som misshandlade både henne och dottern, också en rad sexuella övergrepp. Hay har genomfört stora hjälpprojekt med aidssjuka som började strömma till henne helt spontant på slutet av 70-talet i Californien.
Hon skrev sin första lilla bok, mer som en enkel pamflett, när hon var 50 år. Idag är hon över över 80 (född 1926) och ser väldigt lätt och ung ut. Hon har genomgått allvarliga sjukdomsperioder på 70-talet, som hon helade med sin tankekraft, men också med andra terapiformer. Hon berättar om mer tuffa tider med sitt arbete, men hur det vuxit med tiden och blivit en väldig efterfrågan på hennes kunskaper. Bl a har hon varit med i Oprahs show redan 1988 med sitt arbete med aids-sjuka och sedan flera gånger. Hennes förlag gav ut tidiga böcker med bland andra Deepak Chopra och Wayne Dyer (den sistnämnde också med i filmen här)


Det finns fler nivåer av dessa tankebanor som är värda att undersökas och förstås mer, som inte kommer med i denna film eller i denna typ av utvecklingsfilosofi. Där finner vi mer djupgående andliga perspektiv kring de omfattande lagar som påverkar och styr människans liv, vilka också är mycket viktiga att ta med i bilden.
Det positiva tänkandet är en viktig grund på en rad sätt, och detta sprids snabbt i vår värld idag, och vi gläds över det. Men här följer också insikten att våra liv följer ett större själsligt sammanhang som påverkas av livs- och energilagar med effekter som vi ännu har mycket begränsad insikt i än så länge.
För många är det ens knappt känt att dessa lagar existerar, även inom många utvecklingsområden. Ett exempel är att det är sällan som allvarlig sjukdom uppstår pga "felaktiga tankar" i stunden eller enbart från denna livstid, utan detta bör ses i ett längre tidsperspektiv.
Detta tillägg är inget som gör filmen sämre i sig, men kan vara bra att ha med sig i dessa sammanhang.

Filmen är bra upplagd, vackert filmad med ett behagligt tempo. Vissa partier kan säkert ses som mer amerikanska i den ytliga bemärkelsen. Ändå känns grundtonen som mer mogen och de många berättelserna med människor som läkt sig själva genom att öka sin självkärlek och vuxit igenom svårigheter, känns genuina och är ofta inspirerande. Det är ett enkelt budskap, men känns engagerat, välformulerat och grundat.

Här handlar det heller inte bara om att skaffa sig materiella fördelar, att bli en ”vinnare” som i vissa andra sammanhang och filmer av liknande slag (t ex ”the Secret", som kändes överdramatiserad och mer spekulativ, något som också tagits upp på ett allmänt sett hos Oprah (läs inlägg här), såg jag av en händelse helt nyligen). Snarare om att kunna möta svårigheter på livets väg, omvandla utmaningar, öka kärleken, tro på sig själv och livets goda grund.
Det här är en utmärkt film för många människor som kan vara i början av sitt inre uppvaknande, som börjar omorientera sig i sitt liv, som söker ett större perspektiv och vill leva mer fullödigt.
Det är också en bra film för många som hållit på länge med dessa saker, men som kanske ändå fastnat i vissa mönster av negativa tankar, som kan behöva en dos positiv livssyn.


(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© Mikael Matthis, okt 2009.

tisdag 20 oktober 2009

Den förlorade symbolen – Dan Browns senaste sprinterlopp och hopp om en mer insiktsfull värld?



Författare: Dan Brown
Förlag: Bonniers
Publ år: 2009
Sidantal: 614. Inbunden
Datum: 20 okt 2009
Rec. av: CMM


Precis nyligen har bokhandelsdiskarna översvämmats av denna illgrönt limelysande tingest, Dan Browns senaste roman Den förlorade symbolen. 300 000 ex fraktas ut av Bonniers jättelika bokmaskineri, ofta till lågbudgetpris på större köphandelscentran. Förläggaren tror det är den största förstautgåva som någonsin publicerats i Sverige.
Utgivningen av denna bok har föregåtts av ett uppskruvat tempo, förmodligen för att skapa rubriker och få extra uppmärksamhet. Sju översättare har svettats för den svenska utgåvan, därför det amerikanska förlaget Random House inte ville släppa manus innan boken kommit ut på engelska.

Om allt detta nu verkligen behövts är frågan. För de flesta känner vid det här laget väl till Browns stora internationella framgång med Da Vinci koden, som spred sig som en sorts löpeld vid den tidpunkten. Fortfarande är det oklart hur mycket Brown ”stulit” eller direkt lånat från fackboken Holy Grail, holy blood, den bok som först på ett mer omfattande sätt ville försöka skapa sensationer kring Jesu liv och relationen till Maria Magdalena. Dess författare (två av de tre, om jag inte minns fel) försökte också stämma Brown för plagiat, vilket förstås misslyckades.
Tanken att det skulle vara möjligt att copyrighthävda en sådan framkastad teori, är egentligen aningen befängd. Huruvida idén också misstolkats överlag av båda dessa böcker eller bara utnyttjats, eller förts fram med andra syften, vet jag inte. Oavsett vilket så gjorde Brown en väldigt spännande skildring av saken.

I Den förlorade symbolen är handlingen förlagd till amerikanska huvudstaden Washington DC. Huvudpersonen är välbekant; den intellektuelle, sobre, ständigt aktive professor Robert Langdon, expert på myter, mysticism och gamla ordnar etc, numer också extremt välkänd genom Tom Hanks gestaltning i de tidigare filmerna.
Langdon får ett samtal som han tror är från sin bäste vän och dessutom fadersgestalt i Washington. Denne är också en högt uppsatt frimurare som för många år sedan gett Langdon en dold hemlighet som han ombetts bevara, oöppnad. Nu har han dock fått meddelande om att ta med sig detta mindre paket till Capitolium där Langdon tror han ska hålla ett viktigt föredrag.

Att det inte är hans vän som är den verklige avsändaren (hur märkligt detta än låter när det gäller en sådan alert forskare och ständig ”skeptiker” som huvudpersonen) får han bli varse på ett hemskt sätt. På plats i staden får han ett telefonsamtal från en mystisk man som påstår att Langdon ska tvingas hjälpa honom uppenbara den ”hemliga dörren” i Washington. Langdons vän har blivit kidnappad och kanske också stympad, visar det sig – ett ”lockbete” lämnas i centrum av Capitolium där Langdon också befinner sig.



Handlingen utspelar sig kring en teori, att denna stad rymmer ett otal ledtrådar och hemligheter baserade bland annat på Frimurarnas verksamhet genom århundradena. Detta vittnar också en rad faktiska arkitektoniska och symboliska byggnader och deras innebörder om, som skapats och används av frimurarna. Detta gäller förstås inte bara i Washington eller bara i USA, utan kan enkelt studeras av fasaderna i många västerländska större städer, och faktiskt även i mindre. Frimurarnas bakgrund och syften är dock fortfarande dolda, även om de är märkligt nära de styrande centran i respektive land.



Det är en ständig fysisk jakt som Langdon dras in i, en kamp mot tiden. En kamp som också visar sig alltmer handla om att inte bra rädda sin vän, utan också ”hela det amerikanska samhället, ja kanske hela världen,” som det sägs senare i boken.
Detta är förstås en stark överdrift, kanske också skapad genom CIAs chef som leder operationen. Den kvinnlige, japanskättade Soto, näranog en levande mumie enligt beskrivningen, men med en isande kyla och ständig, dramatisk handlingsberedskap.
Kärnan i den bakomliggande historien Brown bygger upp, handlar om Frimurarnas dolda hemlighet, som kan innebära en "farlig makt i orätta händer". En ensam ”galning” vill ta över denna kraft, kanske för att missbruka den. Eller för att endast själv ”vinna evigt liv”? Eller bara för att få kärlek från sin far?

Den ensamme, missförstådde, utstötte fanatikern som missbrukar sin andliga eller snarast religiösa kunskap och vilja, är en gestalt som återfinns också i Da Vinci koden. Denne person är här snarast en bricka i spelet för att berätta historien, tycks det, så enkelspårigt och psykologiskt tillyxad är denna del av romanbygget.
Det fungerade bättre i Da Vinci koden, där sammanhanget, också överlag, hade en mer tydlig och grundad röd tråd, och hela den boken uttryckte en mer konturfast och genomarbetad avsikt.

Mycket av romanens historia skiftar mellan mångbottnade, eviga symboler och deras tolkningar och innebörder. Värdena som genomströmmar vår tid från äldre civilisationers andliga kunskaper och hur deras verkliga innebörd uppenbart återfinns inom den moderna mänskliga vetenskapen, nytänkandet, men också inom politiken och maktspelen.
Detta kan vara för den som kanske aldrig stött på dessa sammanhang något som verkar starkt intresseväckande. Även för den som kräver mer vetenskapliga grunder kan få undervisning här kring en mystifikation som förankras genom den västerländska vetenskapens upptäckter (t ex hur Isaac Newton var insatt i många ockulta grenar).

Den omtalade ”hemligheten” – som i denna roman spåras och leder fram till en mer omfattande innebörd av ”det förlorade ordet”, välkänt inom frimurartraditionen, men egentligen ett mer omfattande esoteriskt begrepp - är intressant för alla sökare av större andlighet och djupare insikt.
Frågan är om den bakomliggande storheten kan lyftas fram här. Dels därför den intellektuella tekniken är det främsta redskapet att gestalta detta med. Dels om det alls stämmer, att denna kunskap överhuvudtaget skulle finnas i Frimurarnas händer? Och om det är så, känner man verkligen till dess hemlighet? Det verkar osannolikt, eftersom mycket av frimurarnas verkliga innebörd tycks ha degenererats.
Frågan är hur många av de högborna samhällsmedborgare som gärna deltar i frimurarnas kretsar, egentligen också är del av ett större maktspel själva? Brown snuddar vid frågan, men tycks främst hylla denna rörelse som den mest pålitliga grupp väktare av sanningen genom tiderna.



Denna smått otroliga och bizarra historia tar förstås tag i nästan vem som helst som gillar äventyrshistorier och spänningsromaner. Ändå får detta mig att i inledningen, inte gäspa, men sucka aningen inombords. Även om berättelsen sedan tar tag i mig får jag återkommande möta frågan inom mig vad som är det bakomliggande syftet med boken?
Underhållning är förstås det självklara motivet. Det är action från första sidan, men på ett aningen överbearbetat sätt. Lite för tillrättalagt, lite för intellektuellt smart, lite för onyanserat i själva gestaltningen. Detta är också en känsla som återkommer då och då i boken.
Men Langdons och de övriga medspelarnas välregisserade och ofta otroliga uttolkningar och ”avslöjanden” hinner inte med dessa frågor. Berättelsen måste vidare i sitt febrila tempo.

Det finns flera finurliga tankar där, om man vill gå längre i möjliga analyser. Det är dock aningen vanskligt att låta sig vävas in för mycket i sådana vad gäller författarens egna utvecklingsidéer. Browns romanbygge är enkelspårigt, men skickligt genomfört. Kanske man får stanna där helt enkelt, tänker jag.
Trots mängden ständigt uppdykande information, ofta snillrikt infogad med en nästan akademiskt blaséaktig gest i all sin självklarhet, är historien det viktiga som för boken framåt.
Det är inte ofta en känsla av delaktighet av en större existentiell hemlighet infinner sig här, även om sådana snabbt förbiilande stråk kan tecknas. Läsaren manas att febrilt vända blad, snarast genom själva den fysiska spänningen, inte den mänskliga eller själsliga.

Där kan jag ibland undra om Brown egentligen önskar skriva en faktabok i hela detta digra ämne som huvudpersonen behandlar som ett mindre slags uppslagsverk. Eller är hans intresse för det mystiska och ”ockulta” mer av en schablon, ett sätt att skapa intresse och spänning i romanform för att fånga läsaren?
Detta i en tid som uppenbarlighen attraherar alltfler människor att ta del av dessa typer av information och kunskap som speglar eller mer direkt handlar om det fördloda, om människans inre möjligheter att utvecklas.

Detta kan vara något som Brown, medvetet eller mer kollektivt omedvetet, dras emot och speglar fram. Detta viktiga behov, också sett ur många vetenskapers alltmer synergetiska forskning, dras mot dessa större livsfrågor och deras olika skepnader genom historien. Där har Brown sin uppgift ändå, vill jag tro, att kittla fantasin som kan leda människor vidare att söka sig fram i det inre äventyret.




Som Langdons vän säger i en tillbakablick av ett föreläsningssamtal med studenter mot slutet av boken: ” ´Men sir, ´sa studenten, nu pressad, ´ni tror väl ändå inte att ett ensamt ord… detta verbum signifacatium… vad det nu är… har förmågan att uppdaga uråldrig kunskap… och åstadkomma en världsomfattande upplysning? /…/´Vad jag tror borde inte bekymra er. Det som borde bekymra er är att denna profetia om en kommande upplysning återfinns i praktiskt taget alla trosriktningar och filosofiska traditioner på jorden. Hinduerna kallar den krita Yuga, astrologer talar om Vattumannens tidsålder, judarna om Messias ankomst, teosofer om den nya tidsåldern, kosmologer om den harmoniska konvergensen och förutspår ett visst datum.´ /…/

”…det är fantastiskt hur alla människans olika filosofiska system genom hela historien har instämt i en enda sak – att en stor upplysningstid är på väg. I alla kulturer, i alla tider, i alla hörn av världen, har människans drömmar koncentrerats på exakt samma idé...´”

Och därefter några rader till som handlar om det kanske viktigaste i boken, om den nu har något ”budskap” eller vill fungera med en större uppgift att förmedla; att något som kan kallas för en ”gemensam sanning” återfinns inom alla människor.


© CMM SoulBooks, okt 2009.

Knuff: Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Den förlorade symbolen av Dan Brown"

söndag 11 oktober 2009

Mirakelmannen João – hans liv och gärning



Titel: Mirakelmannen João – hans liv och gärning
Författare: Robert Pellegrino-Estrich
Förlag: Reincarnation Books
Publ. År: 2008
Sidantal: 150 s. Limbunden
Datum: Okt 2009
Rec: NM


Anledningen till att jag letat upp den här boken om Mirakelmannen Joao, är ett litet mirakel i sig. Jag satt för en par månader sedan på bussen på väg till stan, och upptäckte att en kvinna snett framför mig satt och läste Det stora uppdraget - en bok som min man Mikael och jag skrev och gav ut på eget bokförlag på nittiotalet. I den boken intervjuar vi en stor andlig inspiratör som heter Marina Munk.

Det är en rätt så ovanlig bok, även om den sålt i nästan 4000 ex, och jag fick en impuls att gå fram till kvinnan och berätta vem jag var. Hon blev förvånad och glad, och frågade om hon fick sitta vid mig så vi kunde prata lite. Hon berättade att hon snart skulle åka till Brasilien, till den omtalade healern João Teixeira da Faria, av många kallad John of God. Och det var
därför som hon läste boken om Marina Munk, som bott många år i Brasilien och hjälpt indianerna där.

Jag kände i stort sätt bara till John of Gods existens. Men jag tyckte det lät som ett härligt företag, att bege sig hela vägen till Brasilien för att uppleva hans omtalade healingkraft. Så innan vi skildes åt bad jag henne att höra av sig när hon kom hem från resan och berätta om hur det gick.

Jag var faktiskt lite tagen av mötet. Det gav mig en ovanlig energi. Veckorna därpå tänkte jag ibland på kvinnan och på hur hon hade det i Brasilien. Så en dag kom ett mail från henne där hon berättade att hon just kommit hem från resan och att hon varit med om något fantastiskt. Nästa dag ”råkade vi av en händelse” mötas i skogen, på den motionsslinga där jag brukar promenera. Vi blev förvånade och glada igen. Och hon hade mycket berätta.

Hon hade varit med om ett känslomässigt helande (emotional healing), där João gjort ett fysiskt snitt på hennes bröstkorg och genomfört en sorts operation, som till stor del var eterisk. Hon hade känt hur något ”långt föremål” stacks in i hennes bröstkorg, men på filmen som spelade in operationen syntes inget av detta. Hon hade helt enkelt känt den andliga energin som fysisk.
Efter operationen upplevde hon både starka känslor och en outsäglig ”bliss” – just det som hon så innerligt önskat få uppleva någon gång i livet. Resultatet var (så gott orden räcker till) en inre energihöjning, en andlig glädje, och även en orubblig tillit till en större dimension eller till ”det gudomliga”. Hon berättade också att hon hade fått tillgång till en ny energi som flödade genom henne när hon behandlade sina klienter här hemma i Sverige. Ibland var behandlingarna mirakulösa, sa hon med ödmjukhet och förundran på samma gång.

En annan (för mig) förbluffande sak var att vårt möte på bussen hade gjort att hon bestämt sig för att resa till John of God i Brasilien. Min upplevelse var att hon sa att hon skulle åka dit, att det redan var klart och bestämt. Och hon medgav att hon underligt nog nästan hade pratat om resan på det viset med mig. Men det hade mer varit en tanke, en idé, en stark önskan, som hon hade berättat om. Men vårt ovanliga möte hade påverkat henne så mycket, att hon redan samma dag beställde biljetten till Brasilien och åkte dit!

Ja, när man läser boken Mirakelmannen João – hans liv och gärning är det lätt att fyllas av en energi som lyfter fram det kärleksfulla, gåtfulla och synkronistiska i livet. Det är inte bara ett känslomässigt upplyftande, som kommer sig av att boken berättar om de miljontals människor som blir friska genom de ”magiska” operationerna som sker genom Joao. Nej, det tycks vara så, att den energi som verkar genom John of God även påverkar vårt eget medvetande. Den stimulerar på ett sällsamt vis ett andligt flöde hos oss själva, och får oss att öppna oss för en större dimension - åtminstone om vi är uppmärksamma på det.

Den här boken är skriven av en man som var materialist på alla vis: Robert Pellegrino-Estrich var affärsman och stolt ägare till flera juveleraraffärer. Men en dag, som han beskriver det, så ”kom Gud och tog bort allting”. Hans materiellt underbara liv slogs i spillror. Robert blev tvungen att söka en djupare mening med livet.
Han var inte särskilt religiöst lagd, utan en man som krävde bevis för att tro på en andlig dimension. Han var urtypen för en skeptiker, och när han kom till João i Abadiania första gången var det mest för att avslöja ”knepen” med det beryktade helandet. Men efter att ha bevittnat otaliga operationer, botanden och läkanden, inklusive botandet av hans egen åkomma, så kapitulerade han inför fakta. Det gick inte att betvivla alla de ”mirakler” som Joãoutförde dag efter dag, året om, på ca 1000 personer om dagen. Eller rättare sagt de ”mirakler” som utförs av de högstående andar, som arbetar genom mediet Joao då han är försatt i trans.

För den som vill läsa mer utförligt om denne store healer vill jag hänvisa till en annan recension här på SoulBooks - där Mikael (CMM) skriver om boken John of God. Inte för att dessa uppgifter saknas i Mirakelmannen João – Hans liv och gärning, utan för att denna information redan finns beskriven här på sidan.

Robert Pellegrino-Estrichs först mycket tveksamma möte med mediet João tydliggör hur vi människor ofta fungerar: Vi är logiska varelser som vill se bevis innan vi tror på något överfysiskt. Några människor tror förstås på mirakler i alla fall, kanske för att de är uppvuxna med troende föräldrar. Men många av oss vill åtminstone ha en eller annan upplevelse eller erfarenhet av en ”andlig värld” innan vi hänger oss och tror på att den finns. Det är också därför som dessa helanden sker, enligt João själv. Egentligen skulle andarna som jobbar genom honom kunna utföra dessa helanden utan några synliga operationer (och gör det också oftast). De synliga operationerna är just till för att människor ska se helandet med egna ögon och förstå att dessa ”mirakler” är fullt möjliga. Syftet är alltså inte endast botandet i sig, utan att väcka människor till en öppenhet för den gudomliga eller överfysiska dimensionen.

Den kvinna som jag träffade på bussen kom inte bara hem med en erfarenhet av en otrolig operation. Hon blev även på många sätt förändrad! En helt ny värld öppnades för henne. Hon upplevde att hon fick kontakt med ”framtiden” på så vis att hon såg alla de möjligheter som väntar oss människor när vi öppnar oss för ”den andliga energin”. Hon upplevde att hon tagit klivet in i ”den nya världen”, som hon sa till mig. Skillnaden mellan det gamla och det nya medvetandet blev mycket tydligt för henne. Och hon fick kontakt med sin egen drivkraft att hjälpa andra människor att öppna sig för det hon själv upplevt. Därför kommer hon bland annat att arrangera resor till Joao i Brasilien. Hon har på bara några få veckor fått ihop sin första grupp svenskar som beger sig dit nu i höst 2009.

Den här boken är inte skriven utifrån emotionell hänförelse, utan beskriver det som faktiskt sker hos João i Brasilien med en enkelhet, öppenhet och klarhet. Författaren började efter sitt besök hos João i Abadiania att tillsammans med sin fru resa till John of God med dödssjuka personer från Europa. Eftersom all healing som sker i Joãos hus Casa de Dom Inacio är gratis och ges till alla som kommer dit, är hjälp av medarbetare för olika uppgifter mycket välkommet. Robert och hans fru är två av dessa frivilliga, och de erfarenheter som de samlat på sig i Abadiania gjorde det också möjligt för honom att skriva denna inspirerande bok.



@ Nina Matthis SoulBooks, okt 2009.

lördag 10 oktober 2009

Labyrinten. En roman om katarer och Graalen.

Titel: Labyrinten
Förf: Kate Mosse
Förlag: Norstedts
Publ år: 2007
Ant sid: 624 s.
Rec av: CMM, 2007


Labyrinten är en spännande, vacker och intresseväckande roman som blivit mycket uppmärksammad i England och USA. Den har sålt över 2 miljoner ex sedan den kom ut 2005 (på svenska 2007) och har nu översatts till många språk.
En boks försäljningssiffror behöver naturligtivis inte säga något om dess kvalitet, en mycket bra bok kan sälja väldigt lite, och tvärtom.
I detta fall verkar dock författaren Kate Mosse ha lyckats med att förena en rad ingredienser i sitt romanverk för att nå många läsare. Och det är inte så konstigt. Labyrinten är välskriven med en ofta mjuk, behaglig och detaljrik prosa.

Men det är också bokens ämne som tycks ligga starkt i tiden som gör den intressant för många – det andliga sökandet. Här återigen i den välkända symboliken och myterna kring Graalen. Men också skeden och andra existentiella frågor, som också tycks bilda en viktig del av Europas historia och dess uppbyggnad.
Mosse är en välkänd BBC-profil som länge haft ett eget TV-program och skrivit två romaner och två faktaböcker tidigare, enligt presentationen. Själv har jag aldrig hört talas om henne förrän jag drogs till den stora boken på Maxi (Ica matvaruhandel i Nacka - ett så roligt ställe att hitta en bra bok på!)


Katarerna i Sydfrankrike
Mosses roman behandlar ett spännande ämne, nämligen den folkgrupp som kallades katarerna som levde i olika delar av Sydeuropa från 900-talet fram till 1400-talet cirka. Detta namn användes dock aldrig under den tiden då, utan albigenser var det kända namnet för denna grupp, tillsammans med en del andra benämningar som t ex “goda kristna”.
Katarerna var inte bara en trosriktning med en liknande gnostisk grund som flera äldre kristna instiftare runt Jesus tid, utan tycks haft en egen kultur, t ex ett eget språk som sedermera bildade franskan genom flera andra avknoppningar, enligt författarens inledande historiebakgrund.


Under 11- och 1200-talet ökade deras inflytande, speciellt i den region i Sydfrankrike som numer kallas Languedoc. Detta namn anspelar direkt på det katariska inflytandet och dess språk; “langue d´Oc”, som bestod av provencaliska (idag regionen Provence) och spanska katalanskan.
Katarerna blev en maktfaktor, men levde sida vid sida med andra folkslag och religioner, t ex judar, muslimer (saraceer) och andra kristna. Denna etnocentriska, fredliga hållning med ett rikt välstånd, hotade uppenbarligen den dåvarande katolska kyrkan och också maktcentran som styrdes från norra Frankrike (och även Tyskland, även om detta inte tas med i denna roman).

Detta lede till det så kallade “albigeniska kriget”, egentligen ett inbördeskrig som startades av en ockupationsmakt ledd av katolska kyrkan och baroner från norra Frankrike som var korsriddare och stora godsherrar. Deras uttalade motiv var att katarerna bröt mot “Guds bud” och skulle straffas som kättare.
Egentligen tycks dock hela denna historia handla om något mycket mer världsligt, nämligen att befästa och öka yttre, materiell makt. Men kanske också - om vem eller vilka som skulle ha makten över hemligheten med Graalen.

Mosses skildring vittnar om en stark historisk medvetenhet när hon för in denna idag någorlunda välkända historia om Graalen på ett levande, historiskt förankrat sätt. Hon använder sig av både den erkända, men ännu inte sä kända historien om hur katarerna levde ett självständigt andligt liv, men samtidigt var kristna. Hur de blev förföljda och i många fall dödade i flera massavrättningar under den period som katolska kyrkan kom att instifta genom dessa krig, som sedermera skapade “inkvisitionen” 1233 och ett ännu mer systematiskt förföljande av oliktänkande i flera århundraden.


Den gäckande Graalen - uråldrig artefakt och modern myt
Boken bygger också på ett tydligen aktuellt ämne för vår tid - Graalen.
Denna gäckande, fantasieggande symbol återkommer ständigt i den västerländska mysterietraditionen och har idag blivit återväckt och införd i det kollektiva medvetandet på ett oförnekat sätt.
Många olika skildringar under många decennier av forskande och författande kretsar kring Graalens ämne, framförallt i England, men också alltmer internationellt under senare år.
Därför är det inte konstigt att Labyrinten jämförs med Dan Browns bästsäljande historia om Graalen i Da Vinci-koden. Labyrinten får dock många plus i dessa jämförelser av olika utländska kritiker.
Oavsett dessa ganska barnsliga sätt att jämföra böcker på, som om det vore någon sorts tävling (!), så vittnar det om att många författare använder eller dras till detta ämne, än mer i dag.



Graalens mystiska innebörd
Idag har flera tolkningar en mer mondän beskrivning av Graalens betydelse och innebörd. Att den snarast skulle handla om ett arvsdokument som sägs visa hur en ättling (eller flera) till Jesus ska leva vidare idag, som en kommande världslig “furste”.
Dessa mer politiska motiv har framkommit t ex i Browns Da Vinci koden, som han i sin tur tycks ha hämtat från den digra men spekulativa faktaboken Holy blood, holy grail (vars författare också försäkte stämma Brown, vilket inte lyckades vad jag vet).

Många forskare menar på att det finns ett otvetydigt samband mellan Graalen och just katarerna. Att katarerna, förmodligen inte som folkgrupp i allmänhet, men kanske genom vissa grupper eller vissa nyckelpersoner, hade tillgång till hemligheten kring Graalen, beskyddade och vakade över den.

I Labyrinten bygger berättelsen mycket på denna uppfattning. Men samtidigt är Graalens betydelse annorlunda tolkad här, förlagd i en mer mystisk och andlig inramning, samtidigt med historisk skärpa och en osentimental berättarstil.
Det som påminner om tidigare modern forskning och romangestaltande, är att det finns olika krafter som vill ha makten över Graalens betydelse.
Hitler och hans hantlangare sägs ha letat efter många olika ockulta artefakter, däribland Graalen. I Labyrinten sägs att Tredje riket även letade direkt efter den grotta som här omtalas som central för Graalens gömda plats i Sydfrankrike.


Graalens beskyddare
Men det finns också de krafter som skyddar Graalens betydelse och felaktiga användning. “Graalens brödraskap” gestaltas här i en spännande form, inte överdrivet mystiskt utan snarare varmt varsam, enkel, tidslös. Detta sällskap, som också innefattar kvinnor, består också av olika trosriktningar. Graalen är inte religiöst bestämd.
Graalens rötter hänförs här (som på flera andra ställen) till Egypten, men utan att författaren fördjupar sig på något sätt i detta. Hon går heller inte in på händelserna från Jesu tid som annars associeras med Graalen, på ett eller annat sätt. Den berömda färden från Palestina till Sydfrankrike som sägs ha utförts av Maria Magdalena, Josef av Arimathea (en av Jeshus lärare, en mästare, traditionellt sett hans farbror), Martha (Magdalenas syster) och flera andra, kanske även Jesus moder, med Graalen, är inte heller belyst.
Ändå finns förstås kopplingarna där; England, Graal-traditionen, Sydfrankrike, katarerna, labyrinten, de hemliga sällskapen.

Att Graalen står för det ”kvinnliga” i många sammanhang, är klart, dvs materien som föder fram det högre i en ny förening, Maria-principen (om det nu är Maria Magdalena som får symbolisera detta eller snarast Maria-gestalten överlag). Och därigenom skapar överflöd av liv. Här finns många ”hemligheter” dolda på ett mer praktiskt själsligt plan än genom det mytologiserade.
Sedan om Graalen också kan vara det som den beskrivs i denna bok, en mer specifik hemlighet, ja, det vet nog inte författaren heller. Detta är snarast ett berättartekniskt drag, spännande och bitvis medryckande, men ändå något överdrivet i denna mer bokstavliga tolkning kring Graalens ockulta innebörd.

En parallell historia med inslag av “tidigare liv”
Mosse förlägger sin berättelse i en intressant och färgstark miljö där huvudpersonen tycks leva i två tider samtidigt. Den ena kvinnan är modern engelska som söker efter något meningsfullt i sitt liv i södra Frankrike. Hon är med i en arkeologisk utgrävning genom en god vän där hon råkar hitta en gammal tillförsluten grotta. Detta leder till en rad mystiska, laddade händelser där hennes eget och andra människors liv står på spel. Dessa sammanhang leder henne till helt nya nivåer av sitt förflutna, inte bara i detta liv, tycks det
Den andra kvinnan lever 800 år tillbaks i tiden, i den myllrande staden Carcassonne med dess enorma borg, som inom kort kommer att utsättas för fruktansvärda anfall och fullkomligt krossas av de katolska krigskrafterna.

Denna berättarteknik är tacksam och kan kännas sliten om den inte bygger på genuint engagemang med historien och personerna. Mosse lyckas använda den på ett kreativt sätt, inte minst för att de båda kvinnliga huvudpersonerna tycks vara - en och samma person!
Här handlar det tydligen om ett tidigare liv. Även om detta inte sägs direkt, utan snarare skildras enkelt och omystifierat, antyds det på en rad olika sätt. Bl a genom att den nutida kvinnan ser inre bilder av denna unga kvinna i Carcassone och att hon haft starka drömmar om denna äldre historia sedan hon var barn.

Helhetskänslan
Här undrar jag som läsare förstås hur mycket av detta som författaren själv upplevt. Jag får känslan att hennes betraktelser och bilder från ett gammalt förflutet är så levande, och vittnar om ett mer meditativt, fördjupat tillstånd.
Mosse har sedan lyckats förbinda detta på ett fantastiskt sätt med den moderna parallella historien med sitt mer thrilleraktiga, bitvis mycket spännande gestaltande. Samtidigt får jag känslan som att hon hellre uppehållit sig vid de äldre skildringarna (?), vilket kan upplevas i den ibland något klichéartade, lätt haltande spänningsuppbyggnaden. Det hindrar inte att hennes personporträtt, även i dessa delar ofta är mycket trovärdiga och känsliga.

Helhetskänslan är att det här är en mycket bra bok som “fungerar” på flera nivåer, beroende på vem man är.
För många som sökt efter fler referenser och mer robust historia kring den albigensiska rörelsen och dess villkor och förföljandet av denna, får flera viktiga impulser här. Det har ju inte skrivit mycket alls om denna viktiga del av den europeiska historien, kanske just därför den inte varit helt erkänd eller önskad?
En svensk avhandling inom religionsforskning vid Lundsuniversitet 1994, “Katarerna” skriven av Ylva Hagman, finns att tillgå. Även boken Holy blood, holy grail, som också finns på svenska, tar upp detta område på omfattande sätt.

För de som snarast söker efter en spännande och mycket välskriven thriller kan också bli helt nöjda.
Och de som är Graal-intressenter kan säkert också få viss stimulans här. Det är förstås inga “nyheter” som presenteras här. Men vissa kopplingar blir tydligare, t ex den rituella delen med labyrintens betydelse, och snarast levandegjorda i en historisk bakgrund, hur man nu än vill se på denna mytiska eller ständigt pågående andliga innebörd som Graalen tycks utgöra. Och där mycket (det mesta) än så länge egentligen fortsätter att vara dolt.
Det skulle inte förvåna mig om vi får se denna historia på bio framöver.

Författaren lever idag dels i England, dels just i denna by, Carcassone, som med flera andra platser i området blivit ett slags “Mekka” för olika nyandliga sökare. Men där också den gamla kulturen kring katarerna upplever en stark renässans sedan flera år. Det gamla språket återinförs i skolor, ett betydande forskningscentrum finns här sedan länge, gatunamn återupptas i sin gamla form osv.


© Herkules Utbildning 2007, SoulBooks 2009.