söndag 31 oktober 2010

Drömmästaren vägleder genom människans burna mörker och frigörelsens magi


Titel: Drömmästaren
Författare: Olga Kharitidi
Förlag: Damm förlag
Publ. år: 2006 (Pocket. Original på svenska 2002. På engelska 2001)
Sidantal: 211
Datum: 20 okt 2010
Rec. av: CMM


”I hjärtat av Asien lär sig en rysk psykiater att läka själsliga sår.” Så lyder undertiteln till denna mycket intressanta, suggestiva och på flera sätt magiska bok.
Egentligen är det förstås inte ”själsliga sår” som läks, det vet man i boken men kanske inte i översättningen (?). För de sår man botar är mänskliga, dvs känslomässiga och det som man i denna rysk-mongoliska andliga tradition kallar för ”trauman”.

Det är en bok jag då och då känt mig dragen till tidigare under årens lopp, men av någon anledning inte undersökt närmre. Nu blev det äntligen dags. Och det var en mycket positiv överraskning för min del.
Boken är skriven på ”shamanskt” sätt, dvs där man som läsare känner sig med en gång som deltagare i en expanderad verklighet. Tonen är lätt mystisk, men på ett så avskalat, verklighetsnära sätt, att man dras in i historien.
I början av boken sker detta också på ett ibland näranog brutalt sätt. Det är en väldig typisk rysk miljöbeskrivning i ett kargt Novosibirsk, där huvudpersonen, en rysk psykiater leds in i ett märkligt sammanhang.

Denna inledning växlar också med den mörka, stängda ryska, mentalvårdsmiljön där hon arbetar. Genom denna bild och dess atmosfärer visar författaren också på flera svåra villkor, men helt utan pekpinnar eller dömanden. Dels den undermåliga vården, dels svårigheterna kring att se och förstå människans möjligheter att verkligen göra sig fri från sina destruktiva former. Författaren, i sin psykiaterroll vill samtidigt visa på sin kärlek för dessa människor, att hon brinner för deras öden, att hjälpa, att verkligan försöka ge lindring.
Denna skildring startade också i hennes tidigare bok där hennes möte med shamaner först inleddes (Shamanens cirkel).

Huvudpersonen Olga, som alltså ska vara författaren själv, men kan också vara en utbroderad gestalt, blir inbjuden till ett slags psykiskt forskningsinstitut där man också använder ockulta experiment. Hon har först ett mycket starkt motstånd mot allt detta, men dras in i det alltmer.
På något sätt verkar hon förberedd på det. Hon har stora, viktiga frågor inom sig, som hon börjar förstå att hon kanske kan besvara här.
Samtidigt märker hon både rädslor men också försök att undvika det som kan ge henne nya möjligheter, att lära, att utvecklas.

Detta är också ett av bokens teman, att människan överlag bär på detta motstånd, som alstras av olika ”trauman”. Här menas med trauman inte bara som chockartade, oavslutade fysiska händelser i sig, utan också hur dessa kan ha en djupare förlängning inom människan. Dels från hennes familjeband, även flera generationer tillbaks (Jmf metoden Familjekonstellationer, läs mer här). Dels att dessa uttryck inom människan består av krafter eller former som skapar sitt eget liv och som också vill påverka och styra människans jag.

Psykiatern Olga kommer med på ett föredrag, till synes slumpmässigt, som en mystisk men kraftfull lärare håller. Han har dykt upp helt nyligen genom institutet och undervisar om en under lång tid dold andlig tradition av läkande. Hon lockas kort därefter att fortsätta delta i något sorts symposium med denne lärare förlagt till den mytiska staden Samarkand. Hon reser dit, som dragen av en både skrämmande men också löftesrik kraft. Hon finner inget symposium, är där helt själv, men någon har bokat in henne på hotellet dit adressen hon fått leder till. Där möts hon inte av läraren som hon tror hon ska träffa, utan istället av en annan färgstark person, den klarseende drömmagikern Michael.

Det visar sig sedan att detta planerats innan. Och att hon är en ”utvald” att föra ut denna gamla kunskap till västerlandet.
Detta är både ett elementärt berättartrick, men också ett slags shamanskt-andligt syfte som är mer djupgående.
Hade denna historia gestaltats i ett annat slags sammanhang, hade det förmodligen verkat löjeväckande eller kanske frånstötande. Handlingen kan på sitt sätt upplevas som oförankrad, eller kanske berättartekniskt kondenserad, i och med att så väldigt mycket sker slag i slag genom dessa "tillfälligheter".
Tempot som dessa utspelas i vittnar också om detta; det går nämligen väldigt fort för huvudpersonen att få genomgå sin mycket renande, omvälvande och förnyande träning. På fem dagar har hon genomgått en metamorfos, mött sitt värsta inre trauma, lärt sig massor av både psykologisk karaktär, men egentligen också på ett mer omfattande andligt plan, befriat sig. Dessutom har hon fullföljt denna mytiska profetia eller fördjupade innebörd av den andliga traditionen, men också fått insikt i dess svårigheter i det förflutna som genomkorsats och på flera sätt därmed också kan ställas i ett nytt ljus.

Hur överdrivet fantastiskt detta nu kan tyckas vara, så upplever jag det fungerar, i alla fall för det mesta. Magin flödar på ett genuint sätt, inspirationen är om än inte fulländad så ofta väldigt nära. Det finns också utrymme för olika tolkningar för läsaren, på olika nivåer.
Nu accepteras den ena märkligheten efter den andra i det som i sig verkar nästan vara en sorts dröm (precis som ”drömläraren” också påpekar; "du kommer tro detta var en dröm”).
Men förändringarna som huvudpersonen genomgår är verkliga. Hon lär sig att möta sina ”demoner”, de inre mönster av destruktiva minnen som alla människor bär på. Och omvandla sitt förflutna istället för att tränga undan det. Och på så sätt kunna hjälpa andra bättre.

Boken blir på så sätt en mäktig undervisning i sig, en helande ”själsresa” där vår egen sanning kan växa.


© CMM SoulBooks, okt 2010

måndag 25 oktober 2010

Film Abraham/ Hicks: Mer flöde genom inre kontakt och ökad tankeklarhet



Filmtitel: Money, and the law of attraction.
Med: Esther och Jerry Hicks – the teachings of Abraham
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2008 på engelska, i översättning okt 2010.
Speltid: 1 tim 26 min.
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Rec datum: 14 okt 2010
Av: CMM

I den här nyligen släppta dvd:n (med svensk text) undervisar Esther Hicks genom sin inre kontakt, det gruppmedvetande som hon och hennes man Jerry kallar för ”Abraham”.
Det handlar inte om vanlig mediumism, som jag upplever det. Esther är kanal, men går inte i trans. Hon verkar ha full närvaro fysiskt och psykiskt. Samtidigt talar hon som om detta mer omfattande medvetande uttrycker sig direkt genom henne, vilket sker i ”vi-form”.
Hon lär ha sagt nånstans att hon mer tar emot ett ”paket” av intryck i denna högre energinivå, som hon sedan får veckla ut. Det är något flera av oss känner igen.

Esther och Jerry Hicks har under lång tid samarbetat, med varandra och med denna form av kanalisering och undervisning. De har skrivit många böcker (flera har vi tagit upp här på SoulBooks tidigare) och denna film baseras på en av dem, (Be och du ska få - http://soulbooks.blogspot.com/search/label/Hicks) som jag tycker faktiskt är bättre än de andra. De har gjort flera filmer och turnerar tydligen väldigt mycket i USA med sina populära workshops.

I den här filmen får vi vara med under flera sådana undervisnings och ”träningspass” som klippts samman. Fokus här är på ”pengar” eller flöde i vardagen för att förverkliga det man verkligen vill.
Men, som tycks återkomma i denna träning, handlar det inte om det yttre egentligen, dvs inte om pengar i sig. Utan om hur vi kan renodla och samstämma vår egen inre kontakt, bli mer de vi är. Gå ”med strömmen”, inte simma motströms.
Och på så sätt förstå och sända ut denna vår mer omfattande livsform, dess vibrationer, och därmed samverka med det man här kallar ”attraktionslagen”. På så sätt kan vi bli mer sanna och verkningsfulla medskapare i livet, framförallt genom vår högre natur.

Denna lag om attraktion har många människor börjat inse sin aktiva delaktighet med under senaste 100 åren. Men innehållet har eskalerat enormt de senaste 30 åren framförallt. Mycket av detta är en idag ganska välkänd grund (iaf teoretiskt sett) inom området av ”positivt tänkande, ”självhjälp”, ”personlig utveckling”. En utökad, mer mänskligt nära psykologi, en inkörsport till transformation och andlig utveckling.

I denna form av förmedlad kunskap blir en rad olika mänskliga förhållningssätt och tankemönster belysta. Det sker genom Esther och den bakomliggande inspirationen, ofta i form av starka ordströmmar.
I början när jag hörde detta tyckte jag det var ganska jobbigt, för det blev ingen paus, upplevde jag. Men när jag lyssnat en gång till så märks pauserna mycket tydligare. Också intonation och sätt att föra fram innehållet på, skiftar mer än vad jag hörde innan.
Dessa intensiva ordflöden, som en penetrerande undervisning, klargör, men också frigör energi. Innehållet både förklarar och samtidigt löser upp rigiditet som dessa vanliga vanemönster ofta innehåller.

En återkommande belysning, ett ”tankegods” många känner igen från olika lärare, är hur vi kan frigöra oss från vår ”personliga historia”. Hur denna handlar om ett motstånd mot det vi egentligen vill skapa. Hur vi saboterar för oss själva genom att inte lyssna mer, inte lära mer, av vårt sanna jag, vår inre kärna. Hur många, när vi försöker skapa våra liv, fastnar i ”glappet” mellan tanken av avsikt och det vi vill uppnå.
Detta glapp, eller denna upplevda motsats, uppstår i våra tankar och i vårt kännande när vi först bejakar något och sedan underminerar det. Som Esther uttrycker det, att först kastar vi ut vår avsikt, sedan försöker vi suga tillbaks den och hindra Universum (vad vi nu vill kalla helheten, skaparkraften för) från att bejaka och träda i kraft.

En lösning på detta som framhålls här, är att läsa av sin egen nivå och sin verkan genom sina ”känslor”. Dels att känslorna indikerar riktningens styrka och avstämning, om jag verkligen vill följa denna tanke och det skapandet. Men också hur jag kan lära mig genom att leva mig in i känslan av detta skapande, att också känna det, inte bara tänka tankarna.
Jag tänker snarast på ”energin” som verkar genom människan, både genom känslor, tankar och i kroppen. Det viktiga tror jag är att få en egen kontakt som man fortsätter utforska och verka med.
Många olika förmedlare använder sig av denna uppmaning, att leva sig in i, dock oftast mer av en teori. Här tycker jag det blir ovanligt tydligt hur det kan fungera.

Jag ska inte bli så långrandig här. Jag kan bara säga att jag tycker det är en film värd att se och få stimulans av.
Det finns sedan ytterligare nivåer och aspekter av dessa insikter som kan utvecklas mer, som alltid. T ex att när vi talar om ”attraktionslagen” så är det förstås alltid bra att veta om att det finns fler lagar och hur dessa egentligen samspelar.
Här fokuserar man så gott som enbart på vissa aspekter. På så sätt uppnås en väldig intensitet och det syns på publiken och de som kommer fram med sina frågor, att de ofta är berörda. Många ser ut att vara gripna, engagerade, allvarliga, till synes inkopplade.
Jag blev iaf inspirerad; ökat fokus, också att undersöka och bearbeta vissa mönster.


© CMM SoulBooks, okt 2010

söndag 17 oktober 2010

Budskap från vatten – Älska dig själv


Titel: Budskap från vatten – Älska dig själv
Författare: Masaru Emoto
Förlag: Energica förlag
Publ. år: 2007
Sidantal: 120.
Datum: 13 okt 2010
Rec. av Nina Matthis


Den här boken kallas av författaren Masaru Emoto för ett fotoalbum, vilket är passande. Formatet på boken är ”albumlikt” och bilderna på de frysta vattenkristallerna är stora och många. De är också förtrollande vackra. De talar på ett djupt plan till betraktaren. Ett slags oändligt, magnifikt och lysande kärleksspråk.

I ungefär tretton år har japanen Emoto forskat och undersökt hur vatten återspeglar ord, musik och handlingar som exempelvis bön. Han har exponerat vatten för dessa vibrationer och sedan fryst det – och efteråt fotograferat de frysta kristallerna. Han har bland annat funnit att kranvatten, som inte består av några kristaller alls, förändras efter vibrationerna från en bön: Symetriska, harmoniska mönster formar kristallerna efter bönen. Det är förbluffande att se. Och kranvattnet ser genast mer drickbart ut!

Emoto pratar mycket vibrationer och frekvenser, som så många gör i den här spännande tiden. Allt fler människor börjar förstå att de egentligen består av energi. Många börjar ”få in” detta energi- och vibrationstänk, och inser också, enligt samma logik, att vi kommunicerar med vibrationer och frekvenser. Det här är något som intresserar Emoto och han har genom sin unika forskning lyckats fånga dessa vibrationer på bild. Han visar oss en ny underbar verklighet genom vatten.

Den som är intresserad av hur olika vibrationer ”ser ut”, har stor glädje av den här boken. Kristallerna ljuger inte. De talar sanning. De återspeglar helt enkelt den skönhet vi sänder ut genom positiva tankar och ord – precis som negativa tankar och ord återspeglar motsatsen. Det är också fantastiskt att se hur kristallerna återspeglar hur något är eller känns, utöver själva ordet. Till exempel ordet ”Familjekärlek” skapar flera kristaller i en, som en liten familj. Och ordet ”Äktenskaplig kärlek” bildar två kristaller som går ihop. Ordet ”Sanning” skapar en kristall som ser lika klar och ren ut som sanningen själv. Och ordet ”Evighet” utstrålar just evigheten.

I den här boken skriver Emoto om vikten av att vi människor älskar oss själva. Han visar att ordet ”jikoai”, som betyder ”kärlek till sig själv” på japanska, skapar en strålande, mild och liksom vänlig kristall. Att älska sig själv är att stråla ut positiv energi, skriver Emoto. Och positiva vibrationer från oss når genast människor och vatten omkring oss - och dessa vibrationer når vidare ut i världen. På så vis kan vi skapa oerhört mycket gott själva, och väldigt enkelt, eftersom våra kärleksfulla tankar är vibrationer och energi. Författaren Emoto ger oss förslag på en bön som vi kan be, för att skapa en bättre värld. Hans bön är mycket enkel och inte knuten till någon religion; den handlar kort och gott om att man tackar och respekterar sig själv.

Det här är en fascinerande bok som man kan bläddra i om och om igen och bara bli mer och mer fascinerad över kristallernas ofattbara skönhet. Här på SoulBooks recenserar vi även en annan bok av samma författare: Vattnets dolda budskap. Där kan du läsa mer om denna forskning och om vattnets budskap till mänskligheten.


© NM SoulBooks, okt 2010

tisdag 12 oktober 2010

På väg till jordens innandöme? En resa genom lidande till mysteriets brytpunkt


Titel: Strindbergs stjärna
Författare: Jan Wallentin
Förlag: Bonniers
Publ. år: okt 2010
Sidantal: 471. Inbunden
Rec datum: okt 2010
Av: CMM

En spänningsroman, återigen extremt haussad från förlaget, som skapat stora förväntningar och därmed också onödig (?), kanske framförallt överdriven förväntan. Hur kan en roman säljas till cirka 16 utländska förlag, innan den kommit ut på svenska? Det går tydligen bra, kanske pga av tidigare svenska internationella framgångar inom deckargenren (S Larsson, som jag för övrigt inte läst och inte känner minsta dragning till heller).
För min del känns detta inte så speciellt, men jag erkänner ändå gärna att jag var helt klart nyfiken på titeln.
Och visst påminner det om lanseringen av amerikanske bestseller författaren Dan Brown. Men är resultatet ändå slående likt? Tja, inte riktigt. Även om flera attribut och stilmässiga knep kan vara som hämtade från Brown, så finns också avsevärda skillnader.

DNs recensent ondgjorde sig nyligen över detta, kanske lite väl osakligt i sin bokrecension. Liksom många ”kulturkännare” överlag döms denna sorts litteratur snabbt ut, nästan i förväg. Kanske för att det handlar om en sorts mystik? Eller för att berättelsen anses ”okonstnärlig”, för kommersiellt uttänkt?
I detta fall kan denna reaktion dock vara förståelig (även om frågan förstås väcks om det inte finns fler perspektiv än att det bara handlar om att "göra pengar"). För här finns flera inslag i boken som är problemtyngda.

Historien är omfattande i sitt upplägg, och bara tanken på dess sammansättning nog för att locka till äventyr och en känsla av fantasteri.
En dykare gör ett märkligt fynd i en nedlagd, vattentäckt gruva i Dalarna. Det är en av två artefakter som har en mycket speciell historia som hittas där.
Författaren vill påstå, att dessa föremål, ett kors och en stjärna, hittades av den kände upptäcksresande Sven Hedin i slutet av 1800-talet i Mongoliet. Att dessa sedan skickades till August Strindberg i hans Inferno-period av alkemiska experiment och andligt sökande i Paris. Denne, som inte kunde uttyda något vettigt av föremålen enligt romanen, sände dem vidare till sin brorson Nils Strindberg i Sverige, som sägs varit en av dåtidens främste kemister.

Det visar sig mycket snart (inte helt förvånande) att dolda, inflytelserika intressen är ute efter dessa föremål, som kan betyda väldigt mycket för deras makt.
Dykaren blir sedermera dödad och fråntagen sitt fynd. Detta samtidigt som en svensk forskare inom området "nazistiska symboler" som specialitet och med judisk härkomst, råkar uppenbara sig på platsen. Han blir tagen av polis, misstänkt för mordet. Han är också tablettmissbrukare och synnerligen ointresserad av någon gåta. Kanske helt enkelt för att han verkar ha stora problem att överhuvudtaget tänka, än mindre agera som någon form av thriller-hjälte.
Återigen är kopplingen slående med Browns huvudkaraktär, forskaren Robert Langdon, även om denne tycks extremt mycket klarare, vaknare och mer trovärdig att ändå kunna genomföra strapatsfyllda äventyr än denne kufiska, nära ordlöse gestalt, tröttsamt mumlandes melankoliska judiska meningar, knaprandes tabletter av alla de sorter.

Vad denne antihjälte ska säga oss förblir länge mycket av ett mysterium i sig. Kanske det klarnar lite på slutet. Författarens alter-ego (får vi anta) känns grumligt och osorterat.
Och vad är hans uppdrag i boken? Han ska uppenbarligen försöka uppfylla ett ”arv” från sin farmor som dog av nazismen. En hämnd, eller ett läkande? Eller bara en påminnelse om att alla bör ”se upp med onda tyskar”?
Det hela känns inte riktigt förankrat eller trovärdigt, även om kopplingen är tydligt förevisad i boken. Ett av de mäktiga intressen som jagar huvudpersonen och hans kvinnliga advokat genom Europa, är en tysk hemlig stiftelse som säger sig ha rättigheten till artefakterna och deras explosiva innebörd. Även det andra intresset, ett mäktigt bolag med förankring i Argentina, men med norska rötter, faller tillbaks på ett missbruk under kriget.

Den slutliga Hemligheten tycks finnas dold i jordens innandöme, en port eller ett hål någonstans vid polcirkelns avlägsna land. Dit Andrées expedition begav sig och där artefakterna spelar en avgörande roll för att upptäcka eller snarare utvinna ett mystiskt medel som kan bland annat skapa förlängt liv.

Detta vådliga, sinnrikt konstruerade äventyr, kräver förstås också sin närvaro och sitt underlag. Inte bara faktamässigt i de historiska uttrycken, utan i gestaltningen, i tempo och i situationernas timing.
Man kan se detta romanbygge i all enkelhet som bara ”underhållning”. Och visst, bitvis är det spännande, kittlande och bra beskrivet, både för fantasin och den mystiska kopplingen. Det är inte fel i sig.
Jag är ingen stor läsare av thrillers etc, men för mig känns det ändå viktigt att boken håller någorlunda. Här finns för många oklarheter i avsikten och svagheter i personbeskrivningarna, också i konsekvens. Alltför stor tilltro läggs på huvudfiguren i berättandet, som egentligen blir ett stumt vittne snarare än har en ledande funktion.
Handlingen är ibland ytterst uppdragen i tempot, ett mer internationellt format med snabba, ofta mycket långsökta dragningar (som också påminner en hel del om Browns författarstil). Detta i bjär, overklig kontrast med den långsamma upptakten; svensk vardag och inklipp av mer traditionell svensk deckarkänsla.

Har man något intresse för psykologiska tolkningar och eventuell känsla för symbolik, är det förstås inte avlägset att börja fundera på den huvudsakliga metaforen i romanen. Tanken på ”svarta hål” är spännande för många människor vad gäller rymden och också som i denna roman, in i jorden.
Men de ”hål” människor bär på inom sig kräver också sin tid, sitt utforskande och sitt läkande. Både lockande och skrämmande, som människans undermedvetna.
Kanske är detta något vad författaren på något plan velat få med, det mänskliga lidandet, som ändå leder någonstans, kanske till en ny värld inuti den gamla?
Det spektakulära slutet antyder detta där ett slags inre helande till sist kan äga rum för den trötte huvudpersonen. Och hur detta också förmodligen ska symbolisera ett helande av två stora världskrig.

Det är en vacker tanke, som jag ändå uppskattar, trots den överdrivna och långdragna historiens svårigheter att gestalta detta mer tydligt brännbart under resans gång. Och där också vinklingen av ”de ondas straff” blir en förenklad väg ut.
Där denna bok har sitt (filmiska) slut, där pågår redan otaliga människors nya verklighet idag. Som en mer praktisk rening av det förflutna. Men också som en upptäcksfärd in i det övermedvetnas hemligheter. Dock helt på jorden.


© CMM, SoulBooks, okt 2010

söndag 10 oktober 2010

Struktur och god vilja i Kbt-metoden - två böcker


Titel: Våga förändra ditt liv med kbt – bli av med…
Författare: Anna Frostin
Förlag: Prisma
Publ. år: 2009
Sidantal: 353. Inbunden


Titel: Kbt i utveckling – en introduktion…
Författare: Anna Kåver
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 345 (+ register). Inbunden

Rec datum: okt 2010
Rec. av: CMM


Kbt är en metod för psykologisk och terapeutisk hjälp som ökat starkt under senare år. Man kan se en parallell mellan samhällets och världens förhöjda tempo som ett utslag av detta. Att samhället önskar snabbare lösningar på människors psykiska hälsoproblem.
Oavsett detta mer krassa perspektiv, så verkar kbt på flera sätt vara en positiv och välbehövlig förnyare inom psykiatri och traditionell terapeutisk behandling. Äldre system, som förstås fortfarande används, blir alltmer ifrågasatta.
Freudiansk psykoanalys håller på att utdateras, eftersom dess effekter inte tycks så hälsosamma eller utvecklande (även om det säkert finns många goda, duktiga terapeuter inom detta område). Och inom psykiatrin kan man förflytta mer fokus från det ständiga pillertrillandet med nervlugnande som den främsta ”medicinen” till de mer kliniska lösningsorienterade funktioner som kbt erbjuder.
Sedan att det finns så många andra terapeutiska metoder som hjälper och fördjupar dessa perspektiv är en annan historia.

Kbt anses också som utmärkta medel för självhjälp, sägs det ofta. Detta är ett högst lovvärt perspektiv, tycker jag. Att människor kan skapa och hjälpa sig själva i sin egen miljö.
Här tar jag upp två böcker i en och samma recension, inom dessa försök att förklara och sätta kbt i allmänhetens tjänst. Båda dessa titlar vill nog mer vara introduktioner och praktiska redskap än teoretiska byggklossar.
Båda författarna tycks verkligen brinna för sitt ämne att vilja hjälpa människor med just denna metod, men har samtidigt med sig mycket teori eller mer teknisk art av terapi i sin bakgrund. Det gör att dessa titlar ändå faller inom fältet för det lite mer tungrodda strukturerade än det mer direkta, upplevande och intuitiva.

Både böckerna är högst ambitiösa, digra. Den ena, Våga förändra ditt liv med kbt av Anna Frostin, kallas på baksidan för ”Den enda kbt-bok du behöver”. Detta försök att sticka ut känns dock mer malplacerat och opassande för denna typ av bok (även om det inte är fel i sig att försöka profilera sig).
För mycket av kbt-metodens innehåll finns ju sedan länge etablerat i den ”folkliga terapin”, dvs genom olika andligt och personligt frigörande metoder sedan 60-talet, ofta med ännu längre bakgrund.
Frostins bok är skriven med en ganska varm hand, känner jag. Innehållet känns väl genomgånget och har fått en fin klarhet i sin struktur och ordning, det märkte jag efter ett tag.
Det är nämligen lätt att få känslan av: ”Åhh, återigen ett av dessa ambitiösa kbt-program”. Men boken tycks ge mer än så, som tur är.
Den här boken är också utmärkt disponerad med mycket luft, kortare stycken, snygg lay-out (inte oviktigt i dessa sammanhang av faktabok).

Båda böckerna är koncisa och noggranna med att bygga upp sin kunskapsmässiga förståelse på ett pedagogiskt ”riktigt” sätt. Det kan dock bli nästan överdrivet kan jag tycka med denna typ av litteratur som inte prövar nya banor, prövar nya möjligheter för innehållet. Kanske lite mer intuitivt, lite mer personligt, lite mer vågat.
Det blir därför bitvis aningen stel läsning, lite för kliniskt i sin effektivitet, speciellt Kåvers bok. Kåver har ett lugnt sinnelag, vilket skapar en sorts ro i texten. Ibland känns det mer svalt, studerande från ”ovan”, sedan lite mer närvarande igen.
Att denna effektivitet också hör ihop med kbt-modellen, tänker jag.

Kbt är en väldigt pragmatisk metod, att ordna (”fixa”, lösa) det som inte fungerar. Detta måste förstås vara helt rätt inställning, ta tag i problemen.
Men som undertiteln lyder till Anna Frostins bok; ”Bli av med…(en rad negativa tillstånd följer). Ja, det är självklart, att alla vill ”bli av med” de negativa känslorna. Frågan är om vi blir det så länge vi ser dem som enbart negativa? Frågan om vi kan komma till ro, komma in i lugnare medvetandetillstånd helt av sig självt, om vi inte möter det svåra.

Och Kbt förespråkar också mycket av detta på sitt sätt, bl a genom begreppet acceptans. Att acceptera sig själv, sina känslor, som en del av metodiken.
Detta är också en del av begreppet mindfulness, som kommit bli en fluga i dagens populär-psykologi, på gott och ont. Mindfulness har förstås inte uppkommit genom kbt eller genom någon psykoterapeut eller läkare i grunden, utan har funnits i många tusentals år tider sedan människan började meditera.
Dessa fält är förstås mycket bra och praktiskt tillämpliga och visar på hur kbt kan utgöra steg i rätt rikting för en större mänsklig utveckling, tror jag. Detta också för att man hämtar mycket från andra källor, bland annat det man då och då kalla för den ”österländska filosofin”.
Detta väldigt luddiga begrepp bottnar egentligen i samförstånd med och inblick i buddhismens tänkande framförallt. Vissa kbt-författare hänvisar till zen, men denna form av buddhism är egentligen en yngre effekt av den äldre, mer genomarbetade och omfattande innebörden, som jag förstår det.

Kbt fungerar genom att förstå och agera mer tydligt i vårt tänkande. Att urskilja, att välja det innehåll vi önskar för att på så sätt må bättre, få större livsutbyte.
Vi skapar egentligen med våra tankar, ”som du tänker så blir du”, säger Anna Frostin. Men det låter ju precis som många olika former av tidlös andlighet och många former av personlig utveckling påstått under lång tid, längre än kbt funnits. Hur kommer det sig då att kbt inte inser denna större tillhörighet? Eller vill man inte acceptera dessa mer ”alternativa” metoder, t ex Gestaltterapin och Psykosyntesens inflytande sedan lång tid (relativt sett) ?

Anna Kåvers bok tycks ha mer inriktning på det akademiska lärandet, på studenten på högskola. Också läkaren, psykologen, socialarbetaren och andra yrkesgrupper som vill ha lite stöd av kbt-tänket i sin yrkesroll.
Den vänder sig inte på samma öppna, lite mer varma sätt till en nyfiken, längtande allmänhet, får jag intryck av (medan Kåver i andra av sina böcker gör ett mer tydligt ”folkligt” tilltal).

Anna Frostins bok känns lite mer levande, reflekterande, också genom fallstudier och exempel. Här tas också fler aspekter på livet upp, t ex hälsa, motion, livsattityder. Samtidigt finns här en del ”kämpande” inslag i det personliga anslaget.

Summa summarum är detta två väldigt stadiga böcker om man söker mer information om kbt. Också om man vill lära sig en del praktiska råd och verktyg. Detta gäller dock nog framförallt gemene man som inte tagit del av den enorma floran av självhjälpsböcker eller andlig utveckling innan i någon större mån.


© CMM SoulBooks, okt 2010

tisdag 5 oktober 2010

Kognitiv coaching i det lilla formatet


Författare: Irene Oestrich och Frank Johansen
Förlag: Liber
Publ. År: 2007
Sidantal: 158
Datum: juli 2007
Rec. av: CMM


I denna enkla, men effektivt upplagda lilla skrift, författad av två danskar, får läsaren stifta bekantskap med en rad grundläggande tekniker och tankesätt som är utmärkande både för coaching och för den kognitiva metodiken.
Kognitiv terapi som ökat starkt i popularitet det senaste decenniet i västvärlden, har starka inslag av coachingtekniken. Båda utgår från att betona det möjliga och det friska istället för att utgå från det problematiska och det som kan anses vara svårt eller sjukdomsklassat. Detta är en sund inställning i sig. Samtidigt blir ofta dessa redskap aningen lättsmälta, beroende förstås på i vilken tappning som de framförs i.

Här tar författarna ugångspunkt i det kognitiva beteendeterapeutiska synsättet och anser detta vara en primär och angelägen grund för all coaching. Det är förstås en sanning som inte ska tolkas för bokstavligt. Coaching eller stöd genom samtal kan ju genomföras på så många olika sätt och behöver förstås inte ha en kognitiv grund.

En god poäng av förf är att man vänder sig redan i början av boken emot de ofta väl snabba lösningsmodeller som näringslivets coaching ofta erbjuder. Man poängterar att personlig utveckling kräver engagemang och en genuin önskan att verkligen förändras, inte bara skrapa på ytan. Denna definition kan därför vara fruktbar för många coacher inom detta segment, som inspiration att gå lite djupare, kanske med hjälp av denna bok.

Här får läsaren en översikt av praktiska redskap, förmedlade på ett mer traditionellt vetenskapligt psykologiskt sätt. Stor tonvikt läggs på hjärnans betydelse och fysiska neurologiska reaktionsmönster. Detta gör framställningen bitvis något omständlig och torr, med olika schematiska bilder och tabeller (vilket överlag tycks vanligt i den kognitiva litteraturen).
Språkmässigt är dock innehållet presenterat mer rappt, renodlat och bitvis stimulerande. Det finns en ton i boken som jag härleder till det danska temperamentet som jag upplever uppfriskande och också stärkande. Den danska “energin” kan vara lite mer rakt på och viljefull i sina bästa lägen.


© Herkules Utb 2007, SoulBooks 2009.

söndag 3 oktober 2010

Helande genom medial kontakt? Tre böcker om medier och deras syn på liv, död, andlighet och förnyelse



Titlar: Kraften är din – Rosemarie Altea (2003)
Mellan två världar - Sylvia Brown (2008)
Universums plan – Lena Ranehag (2009)
Förlag: Ica
Datum: okt 2010
Rec. av: CMM

Jag fick impulsen att sätta ihop dessa tre böcker, därför de handlar allihop om hur det är verka som ett medium. Men också om hur deras mediala inriktning kan skapa helande på olika sätt. Det är det jag försökt tagit fasta på här, inte det sensationella eller det överdrivna.

Detta att uppleva sig som en kanal för kontakt mellan ”himmel och jord” kan ta form på en rad olika sätt, mer eller mindre andliga. Många människor verkar på detta sätt utan att för den skull ”tala med andar” eller hålla seanser etc.
Ett medium behöver heller inte alltid vara så andligt, utan kan vara en mer materiell form av ”sierska (siare)” eller ”lyckokonst-coach”.
Allt beror på vilka kriterier du själv har och om du anser ett medium nästan som något ”gudomligt” (utvald av gud), som något mer ordinärt, eller som nog många fortfarande uppfattar det, något suspekt och ofta skojaraktigt.

Dessa tre författare, alla kvinnor, har ett gemensamt att de uttalar sig om den ”andra sidan” som ett utryck för en större verklighet. Och det är också där de avlidna, de som gått vidare, lever.
Det kanske är det viktigaste budskapet som många medier förmedlar, att det finns ingen död. Inte i den bemärkelsen vi oftast tror iaf, att livet skulle utsläckas totalt, bara mörker, intighet. Detta tycks vara en direkt villfarelse, en illusion, att livet skulle vara så enkelriktat att det bara tog sig uttryck i en form, en gång, och sedan aldrig mer.
Detta tycks också strida mot allt sunt förnuft i naturen t ex, där allt blommar, växer, sedan åldras, förtvinar, dör, bara för att återuppstå nästa vår. Detta har också många forskare kommit att upptäcka, t ex genom nära-döden forskning (Moody, Kubler-Ross m fl) men också i hjärnforskning, ny fysik med flera fält.

Mediumism verkar samtidigt inte vara en självklar väg för att utvecklas som människa i sig, eller att detta innebär direkt kontakt med vårt högre medvetande. Även om många medier gärna vill formulera det så, finns flera steg av utveckling som vi kan uppfatta och som kräver annan sorts träning.
Ändå tycks mediumism vara ett sätt för många att lära sig mer om att människan inte bara är ett fast fysiskt väsen, utan egentligen delaktig i ett mycket större samspel av liv, av information, av utbyte, stöd, kärlek, mening.

Där kan dessa böcker ha sin viktiga roll. Som tröst, livsinspiration, helande. Flera av dessa författare verkar nämligen också som healers, ”helare”, speciellt Rosemary Altea tar plats där, tycker jag. Hennes beskrivningar av sessioner inför publik är väldigt starka, emotionellt berörande och känns genuina i sitt läkande. De tycks hjälpa många människor. Altea verkar ha ett fördjupat fokus i sitt seende och i sin energi där hon används som kanal för att skapa läkande.

Det är förstås naturligt att hon liksom de övriga författarna vill framhålla sig själva, vilket också sker på mycket starkt manér.
Sylvia Brown, på sitt ändå charmerande, avväpnande sätt, talar gärna om igen hur berömd hon är, hur många som hon har hjälpt, om när hon är med i tv osv. Men hon gör det samtidigt med en sorts glimt i ögat, tycker jag. Det skulle annars bli lätt olidligt.

Altea har också med mer omfattande perspektiv i sin bok kring andlighet överlag, inte bara som medium. Här tas t ex meditation och visualisering upp. Hon använder hela tiden sina egna erfarenheter, ofta många möten med lidande människor, sjuka, ensamma, många smärtsamma upplevelser. Kanske hennes engelska härkomst betyder en hel del här med ett mer grundat tonfall, men också lagringar av den engelska ibland ganska tungrodda medeltida andan.
Å ena sidan känns det underbart att hon kan stötta dessa människor. Å andra sidan känns det som det blir väldigt mycket fokus på dessa sidor, vilket kan göra texten ganska tung.

Sylvia Browne, välkänd i många länder, framförallt i USA, som medium, författare, har en mer lättsam och lite mer humoristisk inställning som jag kan tycka är både underhållande och frisk. Det känns inte som det blir så betungande här, men å andra sidan lite mer lättviktigt ibland.
Det finns flera roliga episoder, men också uppgifter som lämnar iaf mig direkt tveksam. T ex att hennes vägledare skulle bara levt ett få antal liv på jorden, vilket verkar helt orimligt.

Slutligen Lena Ranelids bok som har en sympatisk titel tycker jag, som grundar sig i ett större engagemang för planeten och dess framtid. Detta tar hon också upp i början av sin bok, hur stora förändringar står inför dörren och att alla människor behöver inse sin del i detta stora steg.
Här finns en mycket svensk ton, mer enkel, direkt, lite mer närvarande i vardagen, utan så mycket i rollen av ”stort medium”. Det är befriande på sitt sätt.
Här får andra människors egna berättelser stå mer i fokus. Det kan vara både fördel och nackdel. Jag blir inte riktigt engagerad i detta, för det känns som den här förf har något mer att berätta egentligen, från en djupare punkt inom sig.

Det som förenar dessa tre kvinnor i deras budskap är förutom det mediala som deras livsuppgift, att alla människor kan så mycket mer, framförallt genom att öppna sina sinnen och lyssna mer till sitt eget inre. Det handlar inte om att behöva bli ett medium, tala med ”andevärlden, utan snarare om att förstå och kunna förmedla sin del av en större plan, livets plan, kärlekens kraft.


© CMM SoulBooks, okt 2010.

lördag 2 oktober 2010

Barnen lär oss


Författare: Piero Ferrucci
Förlag: Wahlström & Widstrand
Publ. År: 1999
Sidantal: 195. Inbunden
Skriven : 2000. (Inlagd okt 2010 igen)
Rec. av: CMM

(Hade tydligen missat lägga upp denna äldre recension, från 2000. Passar på lägga in den igen, i samband med återigen aktuelle Ferrucci)

Det här är en underbar liten bok, skriven med en italiensk närhet, frenesi och skönhet som främst fokuserar på de små, men ack så avgörande och betydelsefulla ögonblicken i vår vardag med våra barn. Boken riktar sig främst till småbarnsföräldrar, eller föräldrar som vill minnas hur det var att vara småbarnsförälder. Men det är en bok för alla som är intresserade av sin självutveckling som människa.

Ferrucci är en italiensk psykolog, men har byggt vidare sin utbildning med psykosyntesen, en själslig terapiform startad av Roberto Assagioli i början av 1900-talet. Denna själsliga psykologiform är mycket sympatisk och jag tycker man hittar tydliga spår av den i Ferruccis sätt att se på livet, på sig själv och på barnen. Det är en ständig utveckling där barnen fyller en viktig roll, i våra relationer, i samhället, men också i vårt eget inre.

Ferruccis rikligt självutlämnande skildringar och iakttagelser under dagen är skrivna på ett varmt, behagligt sätt. De är så levande att jag kan se dem tydligt framför mig. Texten gör mig mycket närvarande, märker jag. Ibland kanske ivern att se igenom de egna mönstren och krossa illusionerna blir lite väl täta. Men de fyller sin poäng väl. Jag skrattar högt, för att gråta en smula i nästa ögonblick. Det är mycket igenkännande för mig, alla moment som tydligen är så lika för föräldrar; önskan att ge det bästa, de många tillkortakommandena, idealen och hur ofta man får ge upp dessa ideal för att uppleva situationen i nuet.
Jag känner också igen mig i viljan att ständigt utvecklas vidare, hur ont klarsyntheten än gör och hur klumpig man än tycks vara i sina försök att förändra sig.

Många gånger skildrar Ferrucci hur lätt han blir otålig och frustrerad. Han vill ju göra sina saker. Om och om igen lär han sig av barnen, inte minst att stanna upp, orientera sig efter deras värld, en värld där allt är nytt, levande, spännande, intressant.
Som när hans son, Emilio, då tre år, vill visa sitt hundrade hopp för pappa. Hur just det hoppet är fullkomligt unikt och nytt. Och hur pappa faktiskt till sist kan släppa sina krav på att prestera eller läsa sin tidning, vara nyttig, vara verksam, faktiskt kan se det unika i det som händer framför hans ögon. Hur han kan dela upplevelsen med sitt barn i närvaron. Det är magiskt. Det är mycket väl skildrat.

Eller hur man som förälder ofta inte lyssnar på barnens villkor. Man lyssnar utifrån sin egen uppfostran, utifrån samhällets regler och förväntningar, utifrån sina rädslor att göra fel eller utifrån sin ovillighet att stanna upp. Ferrucci berättar ett exempel när ena sonen inte vill tvätta håret. Han skildrar alla de system föräldrar använder sig av för att driva igenom det man “måste” göra; hot, lockelser, mutor, igenkännanden (“pappa tyckte heller inte om att tvätta håret när han var liten”).
Och när man har uttömt alla dessa, eventuellt kan stanna upp och lyssna på barnet - vad är problemet egentligen? Vad är pojken rädd för, jo, för att få vatten i ögonen. Föräldrarna lovar att de ska vara jätteförsiktiga och allt går bra. Att stanna upp, lyssna, och gå bakom den till synes låsta situationen. Det gäller i allt vi gör. Det är en livsnyckel som är nära meditationen, att vara i samklang med sitt eget inre och därmed andras inre.

Boken ger exempel på en rik resa om vi kan ta tillvara barnens intuitiva visdom, glädje och inspiration och deras egna behov och växande. Det ger allt till den som själv ger, som Piero Ferrucci säger: “Och jag tror inte att vare sig timmar i terapi, någon typ av spirituell tillflykt eller möten med någon österländsk guru bättre hade kunnat åstadkomma denna förändring av min personlighet”.


© Herkules Utb 1992, SoulBooks 2010.

Bli den du är – om psykosyntes och praktisk inre utveckling



Titel: Bli den du är – om psykosyntes, en metod för själslig utveckling
Författare: Piero Ferrucci
Förlag: Liber
Publ. år: 2006
Sidantal: 245. Limbunden
Datum: okt 2010
Rec. av: CMM

Den här boken kan gott och väl anses som en klassiker inom den nytänkande psykologin. Inte bara för den som vill veta mer om psykosyntesmetoden, utan för många som har intresse av en större terapisyn eller praktiska infallsvinklar på ”andligt sökande”.
Psykosyntes kan ses både som en terapiform, men kanske hellre som en utvecklad form för helhetstänkande. Här förs många praktiska redskap samman för det personliga jaget att bli mer införlivat i ett större livssammanhang.

Ferrucci fick möjligheten att både studera för, men också umgås nära med, Roberto Assagioli som skapade denna metodik från 1920-talet och framåt. Assagioli, italienare liksom författaren, var under många år en tongivande psykiater, samtidigt en tidig föregångare för den helhetsinriktade psykologin med många andliga beröringspunkter, även om dessa inte blev så tydligt belysta i hans arbeten. Assagioli tog starka intryck av Teosofin och av Alice Baileys arbete.
Han studerade först för Freud och ingick i den psykoanalytiska kretsen, något som han dock lämnade tidigt. Sedan tog han alltmer fasta på olika humanistiska terapimetoder som blev alltmer aktuella under denna tid, bland annat Maslows tänkande, senare också Carl Rogers.

Här i boken byggs det metodiska tänkandet och agerandet upp genom ett system av lärande och förnimmande som person. Detta leder på sikt till ökad kontakt med sitt eget inre väsen, det själsliga, som här kallas för ”självet”.
Självet är en central term för vår inre oförstörda kärna och samtidigt vårt högre medvetande. Självet är känt genom många humanistiska eller transpersonella psykologiformer, t ex Jung, Gestaltterapin och många andra, även moderna svenska psykodynamiker som t ex Marta Cullberg Weston och Patricia Tudor-Sandahl.
Sedan hur man tolkar innebörden är förstås olika och bottnar ändå närmast i hur mycket var och en själv kunnat inse och uppleva denna kontakt i sig själv, och därmed i livet, i världen.

Här blir detta begrepp mer belyst, men fortfarande mest i dess psykologiska sammanhang. Det har både sina fördelar och nackdelar, att göra så som psykosyntesen väljer att uppfatta det. Själens mer omvandlande, direkt transformerande energier och krafter blir aldrig riktigt tydliga eller belysta.
På så sätt blir det också mer tydligt här hur psykosyntesen som skildring (även av andra förf och förmedlare av denna metod) också är en del av ett äldre arv. Kanske skulle den i sin vision och omfattning, kunna ge människor ännu mer genom att omfatta också nyare rön och erfarenheter?

Samtidigt är mycket i denna metodik välbehövligt. Genom riktigt tänkande, genom att förstå och utveckla viljan, genom att öka närvaro och metodiskt lugn inbegrips mer av det själsliga perspektivet successivt.
För människor som söker snabba lösningar inom det psykiska fältet, eller personer med mer omfattande egna upplevelser av det andliga, kan detta tillvägagångssättet upplevas aningen långsökt och omständligt. Och det kan verkligen vara så, en aning ålderstiget ibland. Men samtidigt mycket välgrundat, genomtänkt och med vissa mål i sikte.

Mycket av detta är ganska självklart för den som studerat och tagit del av en mer omfattande kunskap inom helhetstänkande och mer djupgående andliga traditioner, t ex att känslor eller kännandet inte är målet i sig, utan som Assagioli lär den då yngre Ferrucci, att ”känslorna ska följa dig”. Sedan handlar det förstås att omsätta detta i praktiken, något som är en daglig träning.
Förf går därför noga igenom flera av psykosyntesens redskap och synsätt, som t ex inre bilder och området ”delpersonligheter”. Det sistnämnda handlar om att människans psyke består av olika färgade komponenter eller uttryck, som jaget kan iaktta och förstå genom at låta dem komma till tals och bli mer integrerade. Detta är ett sätt att börja skapa en mer integrerad personlighet.

Det som tilltalar mig mest är när förf tilllåter sig att närma sig de mer andliga eller ”mystiska” upplevelserna, som i början av kapitlet ”En blomma slår ut”. Där beskrivs vackert hur en kvinna vaknar upp, helt plötsligt, och inser sin delaktighet i allt liv på ett helt nytt sätt.


© CMM, SoulBooks, okt 2010

fredag 24 september 2010

Medkänslans resonemang - för ökad gemenskap genom KBT



Titel: Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse
Författare: Anna Kåver, Åsa Nilsonne
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 160. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Alla vill vi kunna uppleva gemenskap, att tillhöra, dela en närhet. Det gäller med vår familj, med vår partner och våra barn, i våra relationer överlag, på arbetet, i samhället.
Den här boken vill hjälpa oss med att skapa denna närhet, detta ”tillsammans” som man återkommer till som ett ledmotiv.

Tanken är god, att genom ökad medvetenhet om nuet, ska vi kunna öka vår tolerans och medkänsla. Här har det buddhistiska inslaget en stark plats, även om man tyvärr inte berättar mer om det i den här boken. Också det som idag ofta kallas för ”mindfulness”, som en psykologisk metod men också som ett vardagligt redskap för personlig utveckling, bildar en bas här. Dessa båda är tydliga ingredienser i den populära KBT-metoden, delaktiga både i dess ursprung och metodik.
KBT, kognitiv beteende terapi, fokuserar mycket på lösningen genom att vi kan hantera våra tankar och förändra dem i förhållande till situationen. Vi kan lära se igenom hur vi reagerar, hur våra känslor beter sig. Vi kan iaktta förloppet och hitta nya lösningar genom att öva oss i det förnuftiga, det vi verkligen vill.

Viljan är central i det här sättet att både behandla problem och att som människa möta sina begränsningar men också förstås sina möjligheter. Det finns flera goda exempel kring hur vi kan lära på nytt, och genom att iaktta oss själva, våra tankemönster, se att det är vi som skapar en ”negativ bild” av ett förlopp, av en person, en situation. Vi kan därmed också rent faktiskt se det från en annan sida, förändra vår bild, och därmed förändra det pågående.
Det är förstås många som önskar sig att detta kan ske. Men det kommer inte bara av sig självt, även om det ibland kan låta så enkelt i boken. Det som är grunden här, och som är grunden egentligen i alla självhjälps-böcker och överlag mer sann, autentisk terapi, personlig utveckling och även många metoder av andlig utveckling, är att vi behöver ta mer ansvar själva. Det är en träning att förändras.

Därför kan det på sina håll bli aningen komiska övertoner av ”snabb-fix” (quick-fix) i detta slags tänkande.
Varför t ex bli arg för att någon inte bär ut soporna, fastän denne lovat detta? Ja, det kan man undra, menar författarna i ett exempel med två homosexuella (eller är de ”bara” vänner som bor ihop?) som bråkar om just detta ämne. Det verkar onödigt att reagera så starkt på sopor, menar man här, när man istället kan ändra sin inställning.
Ja, det är klart. Å andra sidan kan man förstås se det annorlunda; att det inte är speciellt konstigt att det blir irritation, och kanske inte heller så farligt? För det är ju ganska naturligt att vi blir trötta av dessa ovanor, eller motstånd mot att mötas mer friktionsfritt i vår vardag.
Det viktiga kanske inte bara ligger i att mekaniskt ändra beteendet, utan att ändra hur situationen utspelar sig genom att kunna kommunicera sina känslor på ett annat sätt, tänker jag. Vad ligger bakom konflikten t ex. Att mötas mer djupgående, se vad som är behovet.
Det menar nog författarna också. Men hur ska man nå dit? Ibland får man pröva olika vägar.

Ofta i boken finns en bra avsikt. Men hur gör man, hur går det till? Författarna redovisar de grundläggande KBT- och mindfulnessredskapen i början av boken; iakttagandet, sinnesnärvaron, att acceptera det som händer. Bekräftelse är också ett annat bra redskap man tar upp och belyser. Man tar också upp fina, praktiska exempel fortlöpande i texten. T ex hur viktigt det är för en lärare att se sin elev från en mer gemensam nivå. Att stiga ner från en upphöjd position (makt, omedvetenhet, roll) för att kunna möta elevens behov, att lära sig något nytt.

Författarna visar alltså mycket hur situationer kan gå till och också förändras på sitt enkla, pedagogiska och förklarande sätt. Texterna är kortfattade, summeriska, avskalade, effektiva, samtidigt med en del inlevelse och empati.
Men - det framgår inte riktigt hur man skapar lösningen i sig själv, i sitt eget medvetande, mer praktiskt. Risken är att det blir en hel del ”fina ord”, en sorts vacker översikt, men utan så mycket konkret förankring.
Ett förslag skulle kunna varit att beskriva hur enkel meditation kan gå till, att det är i den inre stillheten och inkopplingen som människan kan hämta ny kraft, insikt, rening och större klarhet.

Jag tycker ändå denna typ av böcker har sin plats att fylla. Deras funktion kan tilltala intresserade överlag, men kanske framförallt de intellektuella, akademiker, de som behöver stanna upp mer och kan bli förvånade över sina möjligheter att tänka nytt.
Också de som kanske är mer ute efter ett resonemang som de kan använda sig av i vardagen. Jag tror därför detta kan bidra till en förbättrad vardagstillvaro för en del.
Sedan om människor vill utvecklas djupare och hitta en mer långvarig förnyelse, tror jag de behöver söka mer i sig själva och i en större livsrymd.


© CMM, SoulBooks, sept 2010

torsdag 23 september 2010

Den gröna vågen i ny fas



Titel: Den nya gröna vågen
Författare: Maria Wetterstrand
Förlag: Forum
Publ. år: 2010
Sidantal: 182. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Nu har det precis varit val och Miljöpartiet var ett av de partier som gick starkt framåt. Men miljöfrågorna var något som kom i skymundan, tyckte många. Och överlag, var tog hela debatten vägen om global uppvärmning och många andra miljöfrågor. Det var som den ebbade ut totalt efter Köpenhamnskonferensens kollaps, också att många hot tycktes fabricerade eller överdrivna. Glaciärerna smälte inte så fort som vissa forskare menade. Man hade laborerat med siffror och spritt tydligen medvetet felaktiga uppgifter. Hur detta kom sig har heller inte följts upp på något bra sätt, vad jag kunnat se.

Detta hindrar inte att miljöfrågan fortsätter vara en av vår tids stora utmaningar. Maria Wetterstrand, ett av miljöpartiets språkrör idag, har spelat en viktig roll för att ge de här frågorna nytt liv.
Hon tycks vara en väldigt målmedveten person som driver dessa frågor hårt, politiker som hon också är. Det märks också i hennes nya bok, där hon jämför detta med en ”ny grön våg”.
Och det är förstås inte alls långsökt, tvärtom är det väl ganska uppenbart. Själv säger sig dock Maria inte alls vilja vara intresserad av att ”flytta ut på landet eller odla grönsaker”. Hon säger istället sig vara mer uppfattad som en ”tekniknörd” och verkar nöjd med det.

Maria Wetterstrand är framförallt en pragmatiker skulle jag vilja säga. Hon driver dessa frågor på ett ibland näranog enkelspårigt sätt, även om hon gör det med styrka och emfas. Det handlar om praktiska lösningar, ofta genom teknik, som ska rädda miljön.
Mycket av detta är förstås något som de flesta håller med om är bra och nödvändigt; solenergi, elbilar, vindkraft, sopsortering osv. Frågan är förstås hur det ska gå till, hur förändringen av hela samhället ska ske, om man utgår främst från den rent tekniska utvecklingen i förgrunden.
För visst måste det ändå vara så, att det handlar om hur människor kan utvecklas, hur medvetandet kan utvecklas, hur mänskliga kvaliteter kan ta ökad plats, för att samhället ska kunna blomma. Och att man därigenom rent praktiskt ökar också miljöförståelsen och viljan till goda förändringar.
Samhället behöver också odla sin medmänsklighet och vilja till rättvis fördelning. Det håller också Wetterstrand med om, vad jag hört från hennes debattinlägg, vilket är glädjande.

Om detta och en mer omfattande politisk syn, om värderingar och visioner för samhället i större mening, står inget vad jag kan se i den här boken. Det tycker jag är synd. Dels för att det blir enahanda att läsa alla dessa praktiska råd, som radas upp sida upp och sida ner. Dels för att så lite sammanhang ges plats. Detta är förstås en viktig del av den gröna politiken, som jag förstått det, och väcker därför frågor i sin frånvaro.
Det är bra att författaren tar upp frågan om s k "down-shifting", att vi inte behöver jaga status, pengar, karriär, utan mer kan hitta oss själva och därmed finna ett mer behagligt livstempo. Att detta också är en del av den gröna politiken. Men det kunde vara mer av den infallsvinkeln i boken.

Jag saknar också vinklar eller infall om Maria Wetterstrand själv. Vem är hon? Hur tänker hon? Hur ser hon på sin familj, sina värderingar, sitt sammanhang, på livet och dess större frågor?
Men det här kanske är menat mer som en praktisk miljöhandbok än ett politiskt skildrande? Och det kanske också är så här Wetterstrand vill hålla sin profil, mer låg och som en klar, tydlig röst för det nya miljötänket.


© CMM, SoulBooks, sept 2010

onsdag 22 september 2010

Människans glädje att välja själen - om att börja förverkliga "den inre drömmen"


Titel: Drömliv - Lycklig på riktigt
Författare: Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2009
Sidantal: 288. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM


En riktigt vacker bok; vacker färg, vacker layout. Känns lockande att läsa, också på grund av sitt innehåll förstås. En vilja till inre skönhet, en resa i ett större liv.
Kanske är det en dröm, men författarna (hädanefter kallade ”förf”) betonar att det händer ”på riktigt”. Känns lite kul med den knorren, och samtidigt inbjudande. För är det inte det vi vill med en bok, att vi verkligen följer med och upplever inspiration, god förändring, kraft att förverkliga det vi vill - som själen vill!

Boken är skriven av två entusiaster, Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander, som vill övertyga läsaren om att hon, och också säkert han, har alla möjligheter i sitt liv.
Och de gör det bra, på sitt sätt. Ibland de egna lite mer reflekterande och samtalande textavsnitten, varvat med personliga brottstycken, händelser, exempel ur det vardagliga livet.

En av förf är känd sedan tidigare för en äldre ”karriär” som komiker, och sedan än mer känd tror jag, som romanförfattare. Jag har inte läst något av henne tidigare. Och nu är hon i ett nytt steg med sin medförfattare. Det känns spännande, lovande, flera människor som vågar vidga sina vyer och berätta om det.
Och samtidigt känns nog anslaget igen, men lite mer prosaistiskt och berättande än det brukar vara i sådana här ”skapa-det positiva”-böcker.

Författarna talar om ett nytt ”förhållningssätt” i sina liv. Nästan som ett paket, kanske en plan? Att komma mer i kontakt med sig själv, skulle jag vilja kalla det för.
Förf talar om ”en grundton av lycka i livet”, som man kan bygga, uppnå, egentligen vaska fram i sig själv. Genom uppmärksamhet, genom att också möta svårigheter. På slutet av boken om ”förlåtelse” t ex. Hur svårt det kan vara med äkta förlåtelse. Skillnad på att förlåta genom det enkla sociala spelet. Medan man här rekommenderar det mer ansvarstagande, påkostade ställningstagandet, förlåtelse som en inre process.

Ibland är det också lite väl enkla ”recept” och tankar, ofta hämtade från detaljer i vardagen, t ex att ”köpa en present till en god vän” eller få hitta ett klädesplagg som är så perfekt. Inget fel med det, men det känns inte sådär väldigt beskrivande för mig vad som är varken mer djupare ”lycka” eller mer själslig kontakt – egentligen. Kanske förf använder denna enkelhet och försök till vardagsrealism som ett berättartekniskt och också mer ömsint redskap för att fånga upp nya läsare i denna anda?

Boken vill samtidigt, om än ganska lättsamt, komma mer in på djupet. Beskriva perspektiv bakom ytan, vad en människa är, egentligen.
Här finns den viktiga skillnaden mellan själen och egot med. Också hur människan har ett ”högre jag”, som här kallas ”själen”. Och hur människan som personlighet och dess sinne (egentligen det "lägre sinnet") mer handlar om hur vi dras in i ovanor, vår ofullständighet, som ibland också kan bli destruktiv.
Det är viktiga distinktioner som därmed också för boken vidare in i en större intressesfär. Mycket mer kan förstås sägas om detta område, som egentligen är grunden i all expanderad psykologi och livsförståelse. Och som är nära den fristående, allmänna andlighet som ökar så starkt hos människor idag. Men det är goda steg i rätt riktning av ett ökat förtydligande, hur människor ska kunna förstå sig själva bättre och urskilja sina valmöjligheter.

"Själen är ditt palats, din skatt, din magiska plats. Själen är den del av dig som är evig"


© CMM, SoulBooks, sept 2010

onsdag 15 september 2010

Finstämd berättelse om änglarnas närvaro i våra liv




Titel: Änglar i mitt hår
Författare: Lorna Byrne
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2010
Sidantal: 284, Inbunden
Datum: sept 2010
Rec: Nina M

Det finns många böcker om änglar, men inte alla har en ton eller en energi av det som författarna beskriver. Den här boken har det. Och det gör den mycket vacker, liksom skimrande och samtidigt saklig. Under läsningens gång kände jag plötsligt likheten med Enyas fantastiska musik, som är änglalikt sfärisk; lätt, djup och osentimental på samma gång.

Författaren Lorna Byrne beskriver sin uppväxt och sitt vuxenliv på Irland, och hur hon sedan barnsben sett och haft kontakt med många olika änglar. Som liten betraktades hon som efterbliven - men i själva verket var hon närvarande i ”änglarnas värld” och öppen för dimensioner, som andra människor inte uppfattade.
Det här fenomenet är inte alldeles ovanligt hos andligt utvecklade barn. Flera genuina andliga lärare vittnar om det samma; att människor i deras närhet betraktat dem som efterblivna, onormala eller till och med besatta som barn. Men det är mycket svårt för en liten människa att vara ”vanlig”, när han eller hon befinner sig i flera dimensioner samtidigt. Det är något som föräldrar, dagispersonal och lärare i skolan gärna får lägga på minnet, för att inte göra det svårare för dessa barn.

Lorna berättar att hon växer upp i ett fattigt hem med många syskon. Föräldrarna tycks inte vilja satsa på hennes skolgång eftersom hon är ”efterbliven”, utan låter henne sluta vid 14 års ålder. Hon får ett jobb på en bensinstation där hennes pappa arbetar och föräldrarna tycks inte lägga märke till att hon sköter det där jobbet utmärkt – även det administrativa arbetet, och således inte kan vara efterbliven. Men kanske föräldrarnas olyckliga inställning ändå är till hjälp, såtillvida att Lorna får arbeta och kan uppfatta änglarnas närvaro och budskap lättare, än om hon varit upptagen med studier.

Lorna får en vision om sin blivande man. Änglarna visar honom för henne innan de träffas och tillägger att de inte kommer att bli gamla ihop, eftersom Joe (hennes blivande man och pappa till hennes fyra barn) kommer att bli sjuk och dö innan han blir gammal. Det här är mycket märkligt, att änglarna förbereder henne för tragiska händelser. Det händer ganska ofta, att hon får reda på att någon skall dö.
Och Lorna själv frågar änglarna hon möter varför hon ska behöva veta detta. Svaret hon får är inte särskilt tydligt. De vill förbereda henne på något vis, förmodligen för att hon ska orka sig igenom sitt fattiga och många gånger svåra liv. Men även för att stärka kontakten med henne. Det senare är ju förstås viktigt, inte minst då hon skulle (på uppmaning av änglarna) komma att skriva denna bok som blivit översatt till en mängd språk och redan spridit mycket hopp och glädje i världen.

Lornas liv blir fattigt även som vuxen, då hennes man är mycket sjuk och bara kan arbeta ibland. Hennes förmågor blir omtalade i trakten och då och då får hon besök av människor med sjukdomar eller andra problem som vill ha hennes välsignelse och prata om andliga värden. Däremot har hennes man svårt att tro på henne, i alla fall i början. Med tiden får han dock uppleva några ”små mirakler” ihop henne, och accepterar hennes ovanliga kontakt med änglarna.
Hur djup hans övertygelse blir framgår inte riktigt, men han ställer sig inte i vägen för henne i alla fall. Dock blir han rädd ibland, att hennes arbete med de människor som söker upp henne ska ta henne ifrån honom – han som behöver henne ”som mest”, som han säger. Men Lorna vet att det är hennes uppgift att finnas till hands för flera som behöver hennes stöd och välsignelse. Så han får finna sig i att dela med sig av sin fru.

Boken beskriver Lornas liv med sin familj och de speciella möten med änglarna som infinner sig då och då. Världsligt och andligt följs åt och hör ihop, även om det inte är lika tydligt för de flesta människor som det är för Lorna. Det är en inspirerande läsning som öppnar hjärtat på många människor.
Hennes enkla och ödmjuka ton boken igenom, och hennes djupa och kärleksfulla insikter, lämnar knappast någon oberörd. Änglarnas fina energier och kärlek känns nära. Lorna Byrne har sannolikt lyckats att förmedla det som ”änglarna önskat”.


© NM SoulBooks, sept 2010

tisdag 8 juni 2010

Förändra ditt liv - låt tankarna och känslorna vara i samklang med ”källenergin”



Titel: Be så ska du få – Lär dig att förverkliga dina drömmar
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2005
Sidantal: 334. Pocket
Datum: maj 2010
Rec: Nina M


I den stora floran av tänka-positivt böcker i handeln finns en och annan pärla. Det kan vara svårt att hitta dessa pärlor eftersom utbudet kvalitetsmässigt är så blandat. Man får kyssa många grodor, om man säger så. Den här boken utgör dock ett undantag. Till synes så verkar den vara som ”alla andra”, och ögnar man bara igenom den är det lätt att missa poängen. Men efter en stunds läsning insåg jag, att denna bok har fler bottnar än vad man först kan tro.

Det här är ingen vanlig bok, skriven av en eller två författare. Materialet eller informationen kommer från en grupp ”andeväsen” och många menar att Ester Hicks går i trans för att kanalisera deras ”buskap”. Men att Esther Hicks går i trans stämmer inte riktigt. Det tycks snarare vara så att denna grupp disinkarnerade individer, som kallar sig Abraham, överskuggar Esthers medvetande under de stunder som informationsflödet pågår. Esther är inte ”borta” eller omedveten, så som sker när någon går i trans, utan hon ställer sig liksom ”bredvid” och tar emot informationen från dessa individer från ”andra sidan”. Hon är alltså fullt medveten och är själv med och finner orden till dessa ”tankepaket” som når hennes eget medvetande. Dessutom ger det henne kraft och energi, allt enligt henne själv.

Jerry Hicks, Esthers man, är frågeställaren, och deras samarbete med dessa disinkarnerade individer har pågått sedan 1986, då deras första seminarier startade. Huvudbudskapet i boken är att allting som vi ”ber om” (tror är verkligt) återspeglas i vårt liv. Och att vi därför har möjlighet att påverka våra liv i den riktning vi önskar. På så sätt är vi med och skapar våra egna liv, då universum inte gör någon skillnad på om våra tankar och känslor tror på det vi vill ha eller på det vi inte vill ha. Vi får alltihop. Detta innebär att en önskan som främst är baserad på brist, exempelvis: ”Jag önskar mig så en partner, att det ska vara så himla svårt att hitta en!”, inte attraherar själva önskan utan avsaknaden av den.

Denna ofta vanliga motsägelse har att göra med att vi fokuserar på hur det känns just nu när tanken på brist dominerar, snarare än hur det skulle kännas att verkligen uppleva vår underbara önskan. Vi glömmer eller är omedvetna om att universum speglar upp vår egen upplevelse och känsla. En känsla av brist attraherar alltså en fortsatt brist, oavsett vad vår önskan gäller. Men när vi tänker och känner det som om vår önskan vore verklighet just nu, vibrerar vi i samklang med vår önskan och universum svarar äntligen med nya upplevelser.

Den som läser den här boken lite mer noga inser efter en stund att den handlar om kärlek. När vi är tillåtande och öppna både för det vi redan har och för det som vi önskar, lever vi i ett tillstånd av glädje och kärlek. När vi ser det storslagna i nuet, ökar vår kärleksvibration och vi får på så sätt det vi önskar oss. När vår önskan inte har någon ”skugga” (något motstånd) förverkligas vår önskan i stället för skuggan, och det är kärleken som gör det möjligt. Det går nämligen inte att känna kärlek och motstånd på samma gång, och vi kan alltid – i varje stund - välja kärleken.

Boken innehåller också konkreta övningar, som kan hjälpa oss att höja våra känslovibrationer så att vi lever mer i samklang med källenergin (ett ord som används i boken). Dessa övningar kan göra oss mer medvetna om hur det känns när källenergin flödar inom oss – alltså när vi inte gör motstånd mot den. Precis som vi kan bli medvetna om hur det känns inom oss när vi hindrar källenergin (själsenergin, kärleksenergin) med våra personliga tankar på och känslor av brist, oro etc. På så vis kan vi lättare orientera oss efter vilka tankar som vi vill behålla. Det är de tankar som ger oss en omisskännlig lättnad och glädje, då de vibrerar i samklang med källenergin och vårt sanna jag.

Men flera påståenden i boken är säkert utmanande för läsaren. Abraham tassar inte på tå med sin information, utan smäller upp dörrar till ett nytt sätt att tänka och se. När ”de” till exempel säger att vi väljer allt själva, även sjukdom och död, låter det förstås underligt. Men ur deras perspektiv har vi förstås ”valt allting” en gång, även om det skett omedvetet. Och det som möter oss i vårt liv är ett resultat av dessa tidigare tankar och känslor som vi trott varit sanna (så kallat önskningar).

I boken nämns inte ord som reinkarnation eller karma, och jag gissar att det inte behövs i detta sammanhang där fokus ligger på vad vi faktiskt kan göra här och nu. Vi kan helt enkelt bli tillåtande kärleksvarelser oavsett våra förflutna ”önskningar”. Vi kan ta emot det som vi har ”bett om”; både det svåra och det ljuvliga som möter oss i livet, och fortsätta att öka kärleken och de tankar som harmonierar med källenergin (vår egen själ). På så vis kan vi medvetet förändra vårt liv, och det är det viktiga.


© N Matthis, Soulbooks juni 2010

onsdag 19 maj 2010

"Kvanthealing" - läkande och skapande på många nivåer i en expanderad livssyn


Filmtitel: The Living Matrix - The new Science of Healing
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2010.
Speltid: 1 tim och 4 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: maj 2010
Rec. av: CMM


Filmtitel: Vad vet vi – egentligen? (What the bleep do we (k)now)
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2004 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 49 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: maj 2010
Rec. av: CMM


Båda dessa filmer handlar om ett liknande tema. Att den traditionella vetenskapen har börjat nå områden som tangerar det som andliga kunskaper påvisat i årtusenden, förmodligen mycket längre. Nämligen att vi påverkar vårt eget liv mycket mer än vad vi tror genom våra tankar, vår inställning, hur vi lever våra liv.
Att vår hälsa påverkas av vårt ”informationsflöde”, dvs vad vi tänker, känner, vad vi ger oss själva för budskap och näring.
Att vår värld och våra livsmönster kan utvecklas enormt genom att förstås i ett större sammanhang.

Detta kan egentligen förstås mer övergripande genom sammanhanget av en ”ny tid” och en växling av medvetandenivåer hos mänskligheten som kollektiv. Att allt fler människor får egen, direkt inkoppling till en mer omfattande livsnivå och sin egen själsenergi. Inte som en ny tro i första hand, även om det förstås blir så för många ändå, utan mer som praktiska upplevelser och önskan att bidra, förändra och skapa nytt för det godas utveckling.
Dessa upplevelser vittnar de här filmerna om, om än inte så förklarande i det större sammanhanget.

Filmen ”The living matrix” (inte att sammanblanda med spelfilmen The matrix förstås) har healing, inre läkning, som sitt grundtema. Detta läkande har många olika benämningar som skiftar från olika inriktningar och uppfattning, t ex bioenergi, kvantmedicin, celläkande, själslig energiinkoppling, noetik.
Olika healers, vetenskapsmän, psykologer m fl träder här fram och berättar om sina erfarenheter. Här får vi möta bland andra den kände DNA-forskaren Bruce Lipton (se rec här). De visar att energi påverkar materia, hur vi kan öka och förbättra vår hälsa genom inre helande, genom att komma mer i kontakt med oss själva och vårt naturliga livsflöde av energi.

Healing är ett av grundläggande uttrycken för hur eterenergi fungerar och kan användas, Även om man inte går in på dessa begrepp här, så finns de med som en fond och bör studeras av den som vill förstå det större sammanhanget mer.
(Läs gärna mer här om du är intresserad av koppling healing och eter)
Och healing kan förstås vara så mycket, inte bara handpåläggning. Att därför påstå att vissa healingmetoder är helt ”unika” och ”aldrig funnits på vår jord tidigare” låter som en onödig dramatisering för att skapa sensationslystnad (som man gör i denna film vad gäller en teknik).
Men det finns många andra intressanta kopplingar och sammanhang i filmen som gör den sevärd.

Filmen ”Vad vet vi – egentligen”, som alltså kom in Living Mattrix-filmen, men som har ett mycket liknande budskap, är lite mer upplagd från ett naturvetenskapligt perspektiv. Här går man in på och utforskar hur kvantfysiken kan beskriva våra sinnen och vår perception. Man använder sig samtidigt av de existentiella grundfrågorna kring ”vad är en människa”.

I filmen får en dövstum kvinna agera det mänskliga dramat av sökande, att vara förvirrad och uppleva sig som fångad i den materiella och sociala världen av till synes meningslöshet.
Hon får agera sin historia parallellt med olika vetenskapsmäns uttalanden. Hon upptäcker alltmer av hur den inre kontakten skapar mening och hur saker och ting börjar falla på plats på till synes mirakulösa sätt i hennes liv.
Det är ett fint grepp som säkert kan tilltala många människor. Här ges kopplingen till individens vardag, känslotillstånd som alla känner igen sig i.

Samtidigt blir det lite tillyxat och förenklat, något som kan kännas både aningen humoristiskt och också som inledning i denna film onödigt lång. För den som redan är någorlunda insatt i dessa tankebanor blir det längre transportsträckor. Men stäng inte av, det blir bättre.
Filmen levandegör frågorna kring vad som är ”verkligt” och hur vi kan påverka och skapa vår verklighet mer utifrån större, mer livsbejakande perspektiv. Det är mycket bra och tänkvärt.

Tyvärr blir denna film samtidigt belastad av ständiga ljud- och bildeffekter. Man har velat skapa den visuella känslan av att föras runt i människokroppens universum. Javisst, vi förstår, det är ”enormt”, men det skulle räcka med en (1) sådan illustration. Nu blir det ansträngande istället och tar bort fokus från själva budskapet, vilket känns helt onödigt.

Båda dessa filmer är bitvis mycket inspirerande och stärkande. Även om de inte har riktigt närvaron att gestalta detta mer heltäckande under hela speltiden, så fungerar filmerna bra.
Man kan också förstås gå djupare i de här perspektiven och undersöka mer av hur kvantfysiken kan tolkas och hur innebörderna av "den skapande tanken" kan ses på flera nivåer.

Är det verkligen sant t ex att det inte finns något "objektivt"? Är det inte snarare så att det objektiva och subjektiva existerar, att de utgår från två olika förhållanden och egentligen visar på människans delaktighet med fler livsaspekter (både genom medvetande och genom materia - men också genom en tredje aspekt som än så länge är mer okänd).
Det tror iaf jag. Som någon forskare säger, att vi kan verka och uppfatta verkligheten både som "en partikel (punkt) och som en våg". Detta inbegriper både subjektiv och objektiv förståelse, något som bara kan expandera förstås i dess innebörder och dragna slutsatser på allt mer omfattande nivåer.

Också att det är fler lagar som gäller i vårt universum (både micro och macro), som vi kan ha stor nytta av att förstå och undersöka mer.
Dessa filmer är ändå väldigt positiva och visar på rätt riktning i det "nya tänkandet".

(Inköpsinfo: Fönix distr)


© CMM, SoulBooks maj 2010.

söndag 9 maj 2010

Ändra kostvanorna - öka hälsan, glädjen och kraften i din familj



Författare: Ninka Bernadette Mauritson
Titel: Kärnfrisk familj - så gör du
Förlag: Langenskiöld
Publ. År: 2010 (2009 på dansk)
Sidantal: 236. Kartonnage. Färgbilder
Datum: maj 2010
Rec av: CMM


Det här är en glad bok av en glad kvinna, mamma och hustru, som bestämde sig för att ändra sitt och familjens liv genom kosten.
Deras två barn hade allergier, eksem och astmadiagnos. Ena barnet hade också starka aggressioner, koncentrationssvårigheter och kunde inte gå på vanligt dagis. Båda barnen hade sömnsvårigheter. Hennes man var "multiallergiker" och överviktig. Överlag hade familjen mycket kämpigt med ofta förekommande bråk och trötthet.

Alla dessa olika symtom säger sig författaren ha kunnat förvandla genom att lägga om kosten och därmed deras levnads- och hälsovanor. Boken handlar om hur man kan göra det som familj och vad det ger för effekter.
Det handlar om att ta bort sockerprodukter, ta bort gluten, pasta, vanligt vitt mjöl, och äta nyttigare överlag, t ex ta bort kemiskt framställd mat. Också om träning och att överlag öka välbefinnande, glädje och ökad livskraft.
Här tas också upp olika sociala frågor, hur man kan bemöta omgivningens frågor när man lägger om kosten t ex. Och att man kan behöva ta pauser från den västerländska livsstilen med ständigt jäktande och uppkoppling via mobil och nät.

Boken är väldigt energiskt upplagd med en entusiastisk, färgglad lay-out, levande med många bilder på familjen och andra som berättar om deras vedermödor med kosten innan och resultaten efter omläggning.
Man blandar boktextens gång, uppdelad i spalter, med recept, ständiga tips och test. Det kan bli ganska mastigt, lite för mycket av allt det goda ibland. Men läsaren får sålla själv.

Det är en ganska dansk känsla i boken, vilket är trevligt och bidrar ytterligare till att bokens innehåll utstrålar enkelhet och fria val.
Det här är ingen pekpinnebok, upplever jag. Samtidigt har boken en sorts pådrivande kraft, som kan vara uppbygglig för de som behöver det, medan andra kan tycka det blir lite mycket.
Jag själv har inte personligen något behov av att bli "frälst" på scheman och matlösningar överhuvudtaget. Att äta mindre socker (så litet som möjligt) är bra, känner jag, i alla fall periodvis. Att lämna det vita mjölet och inte äta kött är inte så dumt heller. Här förordas att man prövar själv och upptäcker vad som passar ens kropp och behov.

Boken står på "barnens sida", på "familjens sida", vilket känns rättvist i ett samhälle som bygger till så stor del på och också befrämjar snabb konsumism och teknisk framställning av föda. Detta göder också dessa levnadsvillkor där fortfarande litet utrymme ges (eller tas) vad gäller alternativa hälsostilar, även om det blir allt bättre.
Här tas t ex upp att barns utageranden och övertrötthet kan bero på överslag av socker eller att barnet t ex inte tål gluten. Att man därför inte ska försöka "uppfostra" barn på traditionellt sätt (stränga regler, straff osv). Det kan helt enkelt bero på dåliga kostvanor, menar man här.
Det är också perspektiv som blir allt vanligare idag och som säkert har sin goda grund. Inte som lösning på alla svårigheter och alla känslor som uppstår i en familj eller i ens liv. Men det kan nog hjälpa en del. Och det skadar ju inte att pröva, på sitt eget sätt, som det passar en själv i sin familj.


© CMM SoulBooks, maj 2010

torsdag 8 april 2010

Energimedicin - att skapa läkande genom högre frekvenser


Titel: Supercoherence – ditt sjunde sinne
Författare: Thrity Engineer
Förlag: Ica
Publ. År: 2009 (2008 på eng)
Sidantal: 243. Inbunden
Datum: mars 2010
Rec. av: CMM


Den här boken kom med posten häromdagen från förlaget, utan att jag vet att jag beställt den. Det är roligt, förlagen skickar ibland böcker ändå. Och just den här boken passade bra att skriva om. Jag har också tagit upp boken på bloggen Nya Tiden.

Thrity Engineer är en något udda författare i det här sammanhanget på det sättet att hon utgår från sina egna erfarenheter och sitt liv, samtidigt som hon vill använda det konkreta, mer vetenskapliga sinnet och går en fysisk väg i sina undersökningar av det hon kallar ”expanderat medvetande”. Samtidigt tar hon upp kvaliteter som kärlek och andlighet på ett tydligt och spännande sätt.

Hon berättar en medryckande historia. Dels om sitt liv längre tillbaks då hon främst hade fokus på att tjäna pengar, vilket hon också gjorde, och hur hon sedan genom olika kriser vakande upp till ett större sökande. Dels om hur hon fann energimedicinen, eller frekvenshealingen, eller vad man nu vill kalla det. Det finns många olika namn för en liknande kunskap, t ex bioenergi eller egentligen ”eter”.

Hon berättar entusiastiskt, nästan ”frälst”, om ganska omfattande sammanhang kring biologi, fysik och livsmening i ett holistiskt perspektiv. Hon är inte utbildad inom naturvetenskapen och verkar heller inte utgå från en andlig medvetenhet i sig. Hon studerade psykoanalys i åtta år, men övergav den metoden då den var för bunden till negativa diagnoser och tog så lång tid.
Författaren berättar att hon brinner för att hjälpa andra, där de är i sina liv. Och det verkar genuint. Hon verkar saklig, men samtidigt starkt ”troende” – på sin egen metod framförallt. Den handlar om att via specialkonstruerade maskiner kunna läsa av frekvenser av ohälsa hos människor för att sedan kunna återskapa den högre, mer hälsosamma frekvensen.
Detta gör många hälsoterapeuter nu för tiden genom till synes otaliga olika system av maskinell avläsning och rådgivning utifrån ihopsamlade elektronisk data.
Det Engineer lagt till här, är fotograferingen, som säger sig kunna direkt spegla människans tillstånd av ohälsa eller obalans, och sedan med de nya frekvenserna i handen (genom t ex en kräm eller en flaska) återfå de mer stadiga, tydliga och därför hälsobaserade konturerna igen.

Jag tycker dessa perspektiv är spännande och viktiga överlag. Jag tror också mänskligheten bara är i början av detta slags utforskande, som nog kommer explodera i nya resultat och utövande framöver.
Författarens gestaltning av ämnet kunde samtidigt få ännu mer positiv tyngd genom en större medvetenhet om att det är många som delar denna utgångspunkt av sökande. Det är inte bara denna metod som kan anses som ”helt unik”.

Och att det är framförallt genom att utforska det mänskliga medvetandet och förändra dess frekvenser inifrån människan själv, som mer varaktiga förnyelser skapas. Att det kan säkert vara bra med ”snabba lösningar” i sig genom teknisk apparatur etc. Men att själva processen också behöver förankras inom individens jagmedvetande, i hennes större utveckling.


© CMM april 2010

söndag 7 mars 2010

Att tänka positivt och attrahera det bästa


Titel: Attraktionslagen – så får du den att verka till din fördel
Författare: Esther o Jerry Hicks
Förlag: Ica
Publ. År: 2008 (2006 på eng)
Sidantal: 207. Inbunden
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM


Jerry Hicks berättar i början av denna bok att han under många år, var han än gick, hade med sig en lista på frågor om livet och meningen som han önskade få svar på. När han träffade sin blivande fru Esther och det visade sig med tiden att hon kunde verka som ett slags medium, var hans lycka gjord, tycks han vilja uttrycka.
Detta par har blivit mycket populära i USA och kanske också i andra länder, bl a genom sina många böcker och filmer och framträdanden om hur människan kan skapa i princip vad som helst genom sin tro, sina tankar och sin personliga vilja.

Esther hade ett starkt motstånd mot ”medier och andar” först, berättar hon, men när paret kom i kontakt med ett känt medium i USA, sattes hennes egen process igång. Beskrivningen i boken av hennes slags inre genombrott kändes fin, genuin. Frågan som dyker upp hos mig var dock vad det var som fick henne att tolka det som att hon var kontaktad av ”andar”? Istället för att se det som ett slags inre uppvaknande, t ex en själskontakt?

Det får mig att tänka på att en hel del människor som kanske inte upplevt sin egen inre kontakt på andra sätt innan, mer konkret och kanske också i ljuset av en större insiktsbas, kan kanske lätt tolka det som händer dem som att det sker genom ”andar”.
Esther Hicks började då kanalisera en grupp lärare som kallar sig ”Abraham”. Vilka dessa är, i vilket sammanhang de verkar osv, framkommer inte vad jag kan se i boken.
Esther säger att hon går i trans, att hon på ett ögonblick är borta, och istället är det dessa andar som talar genom henne.
Samtidigt verkar det inte riktigt stämma, för Esther är tydligen närvarande ändå.

Så kanske det ändå inte handlar om transmediumism här, vilket i så fall känns positivt tycker jag. Att helt överlämna kroppen och rösten och medvetandet åt en annan varelse tycks inte vara tecken på en så väldigt hög nivå av andlighet i sig. Helt enkelt därför det inte befrämjar vår medvetenhetsutveckling och dessutom sliter väldigt på mediet.
Att få råd, stöd, vägledning av andra, är förstås något gott som vi kan ha stor nytta och glädje av. Det är samtidigt upp till var och ens eget ansvar hur vi ska förstå det vi hör från andra.
Det finns mer sanna, tränade, genuina kanaler och andliga vägledare idag. Men också många som, avsiktligt eller oavsiktligt, inriktar sig på det astrala och renodlat illusiva.

Det är därför mycket viktigt att träna sig i urskillning i denna tid och framförallt lära sig lyssna på sin egen "inre röst".
Frågan om olika medvetandenivåer är därför mycket viktig att undersöka och lära sig mer om. Både för sig själv, men också i denna ”djungel” av tjänster som bara tycks öka i vår tid.

Svaren på Jerrys frågor, som här presenteras, är oftast lätt sirliga, lugna, välmenande, med en sorts harmonisk energi.
Det var denna harmoniska energi som först berörde mig i början av boken. Den kändes givande och jag blev glad av den först.
Sedan tar det materiella budskapet så stor plats, att det är svårt att uppleva energin på samma sätt, tyvärr.
Även om dessa tankegångar på sina ställen är uppbyggliga och genuina, så blir det ganska smalt.

En sådan genuin och praktisk tanke, är förstås att vi alltid har nytta och glädje av att, som jag kallar det för, höja frekvensen i våra egna tankar. Dvs undersöka våra tankar och se vilka sorts tankar vi egentligen har glädje av, och vilka som vi behöver förändra. Att vi kan välja våra tankar och tänka med ett större mål, tänka med glädje och kärlek för andra.
Vi kan tänka i positiva termer för vår egen del för att skapa hälsa, framgång och utveckling och detta påverkar förstås vårt nu, men också vår framtid. Det är det som här menas med att ”få attraktionslagen att verka till vår fördel”, antar jag.
Men vi behöver förmodligen inte bara tänka på ”vår fördel” i sig, utan snarare samverka med livet, med vårt eget högre jag, att ge vidare av de goda krafterna. På så sätt skapas också gensvar och positivt skapande.


På bloggen Nya Tiden tar jag upp olika tankebanor kring innebörder "tankens kraft" och ”attraktionslagen” (se här t ex: 1, 2, 3, 4). Dessa tankar behöver inte kopplas samman med denna bokrecension, men för den intresserade kan det vara givande med fler perspektiv.


© CMM SoulBooks, mars 2010

måndag 1 mars 2010

Själarnas resa – fallstudier om livet mellan liven



Titel: Själarnas resa – Fallstudier om livet mellan liven
Författare: Michael Newton
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 324. Inbunden
Datum: Feb 2010-03-01
Rec. Av Nina Matthis


Den här boken kom ut i USA för sexton år sedan, och det är lite förvånande att den svenska översättningen kom först 2008. Det finns förstås en mängd böcker om livet efter ”döden”, men den här boken är lite annorlunda. Den bygger på författaren Michael Newton´s mångåriga forskning med klienter under hypnos, då de berättar för honom om ”livet mellan liven”. Newton är alltså inte inriktad på tidigare liv, som så många andra, utan på vad som händer oss människor mellan liven. Och hans iver att förstå mer om detta ämne går inte att ta miste på.

Newton är filosofie doktor och hypnosterapeut, och tycks ha varit intresserad av existentiella frågor i hela sitt liv. Men han beskriver sig själv som en tidigare skeptiker till det överfysiska, och är själv förvånad över att just han blev forskare och pionjär inom detta ämne. Men anledningen är uppenbar – han kunde inte slå dövörat till när hans klienter under hypnos började berätta om livet bortom ”döden”. Han var alltför vetgirig, så hans skeptiska sinnelag fick stå åt sidan.

I boken varvas klienternas egna berättelser under hypnos med Newtons egna reflektioner och tankar. Han framhåller att många klienter talar om samma sak, att ”döden” inte består av ett slut utan tvärtom av en stor glädje och ett kärt möte med ”gamla vänner”. Många av Newtons klienter ger liknande redogörelser om sina upplevelser mellan liven, och av dessa snarlika historier drar Newton sina slutsatser. Han lägger ett eget pussel av all information, som blir allt tydligare en bit in i boken.

Newton finner bl. a att många själar, som han kallar det, fortsätter att lära sig saker och ”gå i skola” även efter den fysiska döden. Han förstår också att själarna kommer till olika platser i andevärlden, och att detta beror på individens utvecklingsnivå. Det betyder vanligtvis, att den som just anlänt till ”andra sidan” först får återse sina familjemedlemmar från det fysiska livet, men inte alltid stanna hos dem. Om dessa själar befinner sig på olika medvetandeplan, så fortsätter den nyanlända själen snart till sin egen själsgrupp. Denna grupp av själar känner hon/han omedelbart igen när de träffas, och det är ett mycket kärt återseende.

Detta är intressant, eftersom det tar ett kliv vidare från de mer kända versionerna av livet efter ”döden”. Livet ”på andra sidan” gestaltas ofta mer stereotypt, att man återser de själar man kände på jorden och kort och gott ”kommer hem” till dem. Men Newton menar att vi har en annan grupptillhörighet i den andliga världen, som baseras på vår andliga utveckling och själsliga ålder. Det utesluter inte att våra familjemedlemmar på jorden kan tillhöra vår egen själsgrupp, men det är inte något som är givet.

Newton gör en uppdelning av det han kallar ”nybörjarsjälar” och ”avancerade själar”. Nybörjarsjälarna är enligt honom mer oerfarna och mer beroende av andra stödjande själar i andevärlden. De avancerade själarna är mer vana att klara sig själva där, åtminstone bitvis. De avancerade själarna har också mer ”kosmisk kunskap” att delge Newton. Han märker även att dessa är mer inställda på att hjälpa andra, både i sitt jordeliv och i livet mellan liven.

Nybörjarsjälar och avancerade själar kommer alltså till olika platser och till olika grupper, men alla känner att de hamnat rätt och är mer än nöjda med sin placering. De förstår att de befinner sig där de är för sitt eget bästa, och att allt handlar om själslig utveckling. De känner en självklar kärlek till sin själsgrupp, som fungerar som en enhet utan konkurrens. Humor, tillgivenhet och gemensamt stöd till utveckling tycks prägla dessa grupper. Och inte sällan följs gruppmedlemmarna åt när det är dags att återfödas på jorden igen.

Newton fortsätter med att beskriva vad som sker när det är dags att välja en ny fysisk kropp, en s.k ”värdkropp”. Läsaren får följa med i kapitlet som redogör för återfärden till ett nytt liv som människa, och sedan läsa om hur själva återfödelsen går till. Allt bygger på Newtons fallstudier, och det är en fascinerande läsning. Men jag önskar ändå flera redogörelser från dessa klienter, alltså flera exempel, särskilt med tanke på att Newton måste ha en mängd material efter åratal av forskning.

Mycket är intressant med Newtons forskning. Även de slutsatser han drar, att det finns ytterst avancerade själar som övervakar och arbetar med jordens utveckling. Och att allting strävar efter allt högre utveckling, även vårt eget universum. Att han har varit en andlig skeptiker har sin poäng, då han inte är lika snabb att skriva om ”Gud” som så många andra amerikaner. Han är mer intresserad av att förstå vad som verkligen händer, och han tycker sig finna ett system av allt mer utvecklade själar som alla samarbetar för jordens bästa. Alla själar är således på väg mot en allt större medvetenhet och en allt större kärlek och visdom. Och det är i vårt jordeliv, med all den ”möda” det ofta innebär, som vi har möjlighet att ta våra stora utvecklingskliv.


© Nina M, SoulBooks mars 2010