tisdag 27 december 2011

Ökad själslig intuition genom meditation


Författare: Alice A. Bailey
Titel: Från intellekt till intuition
Förlag: Tibetanens Bokfond
Publ år: 1997 på svenska (på eng 1960, första utgåvan 1932)
Sidantal: 175. Mjuka pärmar, limbunden.
Rec datum: dec 2011
Rec. av: CMM


Det här är bok som många kan ha både nytta och glädje av att läsa, även om den skrevs för relativt länge sedan. Den är förhållandevis enkel i förhållande till många av de andra böcker som Alice Bailey förmedlade under sin 30-åriga period av författarskap inom detta speciella område av människans andliga utveckling i ett större helhetssammanhang.
Den här boken fick jag tillsänd från förlaget för många år sedan, men skrev aldrig om den då. Ingen skada skedd, men synd på en sådan bra bok att inte omnämnas här, kom jag på en dag för inte så länge sedan.

Boken behandlar hur vi kan utvecklas som människor och ta viktiga steg på vår väg genom att utveckla vårt tänkande, vårt mentala sinne. Och hur detta ger oss fler redskap för en vidgad syn och ett större fält vad gäller meditationens innebörder och effekter.
Genom att vi kan lära oss använda vårt sinne blir meditation ett redskap av guld.
Författaren gör viktiga distinktioner här vad gäller hur vårt sinne fungerar på olika nivåer. Dels i lägre former som vi också kan kalla för vårt automatiska intellekt. Dels i högre former, som ansluts till vårt högre jag, själen.

Metoderna att träna vårt sinne och bli mer medvetna om dess innebörder och möjligheter leder oss till en mer omfattande meditation, menar författaren. Denna typ av meditation skapar också i sin tur ett mer öppet, flexibelt och mer varseblivande sinne.
Detta kan vara nog så viktigt i denna tid då många metoder för meditation ökar. Många metoder utlovar t ex att vi kan bli ”upplysta” på kort tid eller nå fantastiska materiella resultat bara genom att tänka på vissa sätt. Eller att inte tänka alls.
Den här boken visar på ett större utvecklingsperspektiv. Det är inte för att nedslå någon som vill fördjupa sin andlighet eller sitt sökande, utan för att öka den sunda urskillningen och skapa fler perspektiv på vad som är mer verklighetsförankrat.

En del sökande ser andlighet som att vi ska bli kanaler för ”andar”, avlidna eller andra slags väsen. Att det är det som är ”det högsta” som vi kan uppnå, t ex medialitet, gå i trans osv. Men frågan är om det leder till en djupare andlig medvetenhet?
I den här boken framträder en mer mångfacetterad bild av hur människan ingår i en större verklighet. Inte främst med avlidna eller ”andar” (även om dessa förstås också är del av en större verklighet) utan genom vår egen högre medvetenhet, själen, och dess natur av mer omfattande kärlek, förnuft, enhet.
Här visas med ett klart och ofta förhållandevis enkelt språk hur meditations avsikt är att länka samman individen med högre livsnivåer, ett högre ljus som finns inom alla livsformer, hos alla människor.
Genom meditationens olika steg väcks detta ljus, utvecklas denna kanal, för att kunna återge en inte bara större förmedlande livsinnebörd utan också ha en renande och upplyftande verkan.

Själens eller vårt högre medvetandes riktning aktiveras därför genom en fokusering av det mentala i meditation. Inte endast genom känslan, och på sikt allt mindre beroende av denna funktion. Det innebär inte att stänga av känslorna, utan tvärtom kunna förhöja känslovärldens ofta förvirrade tillstånd och skapa mer klarhet, insikt och förstånd.
Detta sker stegvis genom ett mer klart undersökande sinne som på sikt leder från, som titeln berättar, intellekt till intuition. Dvs vi lär oss, inte att strunta i eller förneka intellektet eller det mentala sinnet. Utan att omvandla det, förnya vårt eget tänkande, genom att kopplad et samman med dess källa. Därmed kommer högre medvetandenivåer att kunna skapa inflöde i vår vardagsnivå och på sikt att förändra och bredda dess utgångspunkter.

I den här boken använder Bailey en rad olika citat från andra historiska och vid den tiden aktuella författare, akademiker, religionsutövare och andra kulturengagerade personer. Det gör, vid sidan av bokens värdefulla klarhet och distinkta ton, att många intellektuella skulle kunna ta till sig denna text.

Det finns många andra böcker av Alice Bailey som är viktiga för vår tid av stor förändring, utveckling och förnyelse. Bailey som verkade som instrument för en stor lärare inom vår planets högre andliga livskrets, tog mentalt och i fullt vaket tillstånd emot undervisning som hon mellan åren 1919 till 1949 skrev ned i 19 volymer och dessutom fem egna böcker.

(Mer info om dessa böcker genom den ideella stiftelsen Tibetanens bokfond.)


© CMM, SoulBooks http://soulbooks.blogspot.com/ dec 2011

tisdag 13 december 2011

Ulf Lundell; trött rebell maler runt i samtiden och existensen. Och vill slå hål på bubblan - och födas igen.




Författare: Ulf Lundell
Titel: Allt är i rörelse
Förlag: W & W
Publ. år: 2011
Sidantal: 451. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Jag skriver några rader om denna bok, från två perspektiv. Det ena mer allmänt reflekterande, vilket här får ha sin bas i att jag inte längre är någon stor romanläsare. Jag var det, för länge sedan. Sedan länge har intresset och engagemanget dock drivits mot fackboksinriktningen. Och framförallt böcker inom de områden vi tar upp på denna sida; livsfrågor, helhetstänkande, böcker som vill stötta människans utveckling.
Det andra perspektivet blir mer kring författarens anda och eventuella avsikt.

Frågan är om romanen i allmänhet (och förstås övriga konstarter) kan ses också som ett bidrag till ett ökat medvetande, en ökad utveckling av människans möjligheter och förmågor? Ja, både ”varför inte” och ”självklart”. Det är förstås upp till läsaren, tolkaren, hur läsupplevelsen kan berika kontra också dra ner och påverka på ett negativt sätt.
Det är förstås också beroende på avsikten hos författaren.
Det senare är ett intressant område, som kanske blir belyst ibland på ett allmänt sätt, t ex genom romanens innehåll. En författares bakomliggande intention och dennes inneboende, låt oss säga, längtan, önskan att delge sin omgivning något mer än bara sin person bör ligga bakom varje verk i någon mån.
Många författare värjer sig dock mot detta uttalade förhållande, då det skulle inkräkta på hans/hennes frihet att ”skapa fritt”. Det intressanta tycks vara att få ändå kan skapa fritt. Därför de är uppbundna till sin egna personliga historia som färgar.

Det är ett känt uttalande många författare o konstnärer låtit göra genom tiderna, men kanske ändå mest uttalat i vår tid, att deras ”lidande” förser dem med material att skapa. Detta bär helt klart på sin sanning. Och ska nog vara så för många, att det är deras uppgift att gestalta och kanske samtidigt förnya detta ”lidande”, vad det nu än handlar om. Det är i vissa fall också en kollektiv process, att omvandla och förnya åt kollektivet, om inte annat på undermedvetna nivåer.
Samtidigt skulle ett viktigt steg för många kunna vara att inse sitt behov av egen utveckling och förändring, Som också skulle kunna lösgöra deras skapande till nya nivåer. Det kan man se som komponenter som både tillför en större mening, men också i sin avsikt, även om den missförstås, har sin ton.

Det är också intressant att se hur författare inom olika områden uttrycker sig, inte minst som en spegel av denna tid. Att läsa Ulf Lundell inbjuder inte i kanske någon högre grad att direkt reflektera över människans större möjligheter att ta nya steg. I alla fall inte som jag var inne på här ovan, i direkt uttryckta ordalag.
Om jag får som jag vill, och det kanske inte förf håller med, finns det ändå i denna text och dess energi ett slags stark både vilja och längtan till något annat. Helt enkelt därför det som beskrivs här vad gäller relationer, mål, uttryck, livsmening, känns mer som ett tillstånd än en handling.

Om jag på klassiskt manér ska skissa upp ”storyn” är den följande; trött, hittills framgångsrik fotograf med världen som sitt uttryck för sitt skapande, rotar runt i sitt liv och verkar till och från deprimerad. Alkoholproblem finns med i bakgrunden som övervunnits men återkommer i en fas, starka detaljer.
Han har en kvinna, som han beundrar för hennes ovilja liksom han själv att inrätta sig i ett mer ”normalt” liv. Detta ”normala” upplevs tydligen som ett nederlag istället för en möjlighet. Istället möts dessa personer som fria fläktar, när det passar dem.
Samtidigt som de är sårbara, öppna, bohemiska, fria, så tycks de väldigt instängda, oförmögna att leva med närhet.
Här figurerar också en bror till huvudpersonen som har gjort otrevliga saker. Denne är traditionellt framgångsrik, men får stå med skulden för vad han gjort mot sin fru. Huvudpersonens raseri, i ord, i tystnad, talar avståndet mellan dem.

Huvudpersonen som så ofta (alltid?) i Lundells romaner påminner starkt om författaren själv. Vilket sagts i intervjuer (det lilla jag sett) att författaren irriterar sig på att många tror detta. Det måste förstås inte vara sant, men den språkliga klädnaden och arbetet nedlagt på detta motsäger heller inte dessa påståenden.
Huvudpersonen, Lundells alter ego, får snarast bli en schablon, en relief, där författarens inre liv ska återkastas. Det är ett stilgrepp som jag tror är ett mycket medvetet val. Också för att författaren helt enkelt ”är sådan”. Och vill inte göra om sig, vill inte ”försöka” något annat. Den "evige rockräven", Kerocuac-sökaren, idealist och självförbränning, måste fortsätta dansen, sin rörelse, även om det verkar mörkt.

Jag tycker romanen är trasslig, om än stundtals charmig i sin bufflighet och protest mot samtidens många falskheter och plastiska, missriktade lösningar. Personerna, avlägset fångade, och de inre dialogerna, som svallvågor av oförlösta känslor och försenade, ouppklarade reaktioner och insikter, speglar också denna trasslighet.
Författaren blir bitvis långrandig (genom sin huvudgestalt); surmulen, klagande, irriterad. Samtiden är inte lätt att handskas med. Detta slags upplägg känner jag inte är enkelt att ta till sig, än mindre läsa som en ”rak text”. Den fångar mig inte sådär väldigt mycket, därför den är helt enkelt för upptagen med sin tyngd.
En tanke slog mig i ett avsnitt, att flera sidor skulle kunna göra sig som väldigt vackra, starka dikter. Hinna andas mer och tillgodogöra sig författarens omsorg av denna tomhet. Som kanske rymmer något helt nytt?

Ordrikedomen som exempel på liv, kunde bli väg till försoning, men verkar inte vilja det nu.
Ett till lager på lager. För att nöta sönder bubblan. För att nå fram. Kanske till en ny födelse.


© CMM SoulBooks dec 2011

onsdag 7 december 2011

Spännande och intressant om Sven Hedins äventyr


Författare: Axel Odelberg.
Titel: Äventyr på riktigt. Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin.
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2008
Sidantal: 619. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: CMM

Att ge sig ut på en resa är ofta något lustfyllt och stimulerande, speciellt då man beger sig till främmande mål. Sven Hedin, en av de största upptäcksresandena i Sverige, förmodligen också i världen, reste antagligen inte för att i första hand bli känd eller berömd. Han reste för att utforska hittills okänd mark, sett ur västerlänningens perspektiv.

Boken är spännande och intresseväckande. Inte minst för dess språkliga stil och författarens val av upplägg. Istället för att mer torrt och traditionellt metodiskt beskriva detta omfattande levnadsöde, har Odelberg låtit Hedin tala för sig själv där så varit möjligt. Hedin har enligt författaren nämligen själv återgett tankar och reflektioner, genom sina dagböcker. Hedin efterlämnade Sveriges hittills största arkivmaterial från en person.

Resultatet blir medryckande nästan som en god roman. Detta vill dock författaren samtidigt poängtera inte är avsikten, att ha skapat fiktion. Han betonar att det sakliga innehållet är oreducerat, att han inte lagt till, broderat ut eller hittat på. Allt är källmaterial, men ihopfogat på ett mer sammansatt sätt än tidigare, sägs det i förordet. Författaren säger också att vissa mindre partier varit hittills okända, som lagts in i helheten här.

Hela Hedins gärning är ett intressant öde kring upptäckandet och utforskandet av nya landområden framförallt i Asien, inte minst hans berömda, strapatsfyllda resor i ökenområden som Takla makan och Gobi. Redan från unga år hur han tycks som ”ämnad” eller utkristalliserat målinriktad mot upptäckarens och geografens roll. Men hur han också gjorde så mycket mer. Författade, talade, tecknade och knöt kontakter. Flera av tidens olika centrala gestalter återfinns här på olika sätt. Han kunde uppenbarligen fylla ut sin roll på ett självklart och ledigt sätt, ofta med sitt vetenskapliga kunnande i förgrunden, men likväl som en underhållare, äventyrare och livsentusiast. Senare kom hans alltmer politiska roll att ta över där han ville både spela fredsmäklare, men också försvarare av vissa ideal och tankebanor som det äldre Tyskland skulle representera.

Att Hedin skulle varit naiv och förledd av sin höga ambitionsnivå påstår författaren på flera ställen. Dels under andra världskriget men även tidigare, t ex i utbytet med ryska tsaren och ryska intressen i Asien. Att han tappade fokus för sin grundläggande gärning och av olika skäl lät sitt engagemang spela de tyska intressena i händerna under andra världskrigets spel, har säkert sin grund. Hedin studerade som ung och doktorerade senare i Tyskland och tycks överlag ha fått en stark influens från denna tids äldre former av kulturella ideal, trohet och uppfattning om mod etc.

Dessa kvaliteter var förstås också i viss mån mer allmänt tidstypiska faktorer under den långa period Hedin var aktiv från slutet av 1800-talet. Hedin verkar framförallt ha drivits av romantiska ideal. Och författaren vill vad jag förstår ändå framhålla Hedins banbrytande värv och insatser inom olika områden och därmed också tvätta bort lite av den kanske svartmålande stämpel som dragit ner hans rykte i för stora mått.
Att därför se Hedin främst driven av en självupptagenhet och ambitionslystnad kan också vara förledande, även om det säkert har sin grund också. Detta frammålas som en självklarhet då och då av författaren, ofta i en något raljerande stil, vilket kan kännas lätt skorrande ibland. Men Hedin verkar ju snarast ha drivits av ett patos för något större än bara berömmelse eller uppmärksamhet. Han hade tidigt uppnått viss berömmelse redan som 21-åring när han kom tillbaks till Sverige efter sin första resa till dåvarande Persien. Hans till synes oförtröttliga vilja till nya mål, att rastlöst spåra ”det okända”, verkar ha dominerat i form av ren upptäckarglädje, i alla fall under många år av hans liv.

En annan sak jag funderade en smula på, är författarens förmodligen medvetna stilbrytningsförsök då och då, som eventuellt också hänger samman med en sorts dubbelhet inför Hedins gestalt. Ibland används plötsligt moderna ordval i texten, t ex ”egotrippade”. Kanske för att skingra känslan av för stor högtidlighet, framgångsanda eller idog historisk följsamhet. Det kan vara rätt tänkt, men faller ibland pladask. Har man valt berättartekniken av att frammana just denna ”illusion” – eller välskapade atmosfär av tidsanda – vill man som läsare gärna bevara denna under läsningens gång, tycker jag.
Detta är ingen egentlig invändning, för boken är en ren njutning att läsa i dess genre. Det är bara att hoppas att fler biografi- och historieskrivare kan och vill låta sig inspireras av detta stilgrepp, om än i var och ens egen anda förstås.


© CMM, SoulBooks dec 2011

fredag 25 november 2011

School of thought – meditation i skolan


Filmtitel: School of thought
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2009 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 55 min.
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2011
Rec. av: Nina Matthis

För den som är intresserad av meditation i skolan kan den här filmen vara en inspirationskälla. Den är gjord av Tony Perri. Men den filmmakare som får stor plats i filmen är den världsberömde regissören David Lynch, som själv mediterar regelbundet och som älskar denna skola. Vi får följa med till Iowa och hälsa på i en kreativ stad med ett vackert universitet: Maharishi University. Detta universitet bygger på TM-rörelsens meditationsfilosofi och har skolgång för alla åldrar.

Två gånger om dagen mediterar ungdomarna i skolan. Barn under tio år mediterar med öppna ögon, medan de äldre barnen blundar och har lärt sig särskilda (fast enkla) tekniker för att hitta sitt inre lugn. Effekterna är fantastiska om man får tro de intervjuade personerna i filmen. Lärare och elever är alla lika förtjusta i skolan och den lugna och vänliga atmosfär som råder där.

Några elever har gått på vanlig skola innan, så de har en del att jämföra med. Mobbing och bråk tycks inte existera på denna skola. Barnen förklarar hur meditationen gör dem så lugna att ilskan rinner av dem. Och ungdomarna berättar att lärarna har ett genuint intresse för dem som individer, vilket de inte mött på någon vanlig skola tidigare. Här finns inte bara intresset för deras lärande, utan även intresset för deras personliga utveckling. De elever som ”kommit nya” berättar om ett överraskande varmt välkomnande från andra ungdomar, som gör att de fort känner sig lugna och glada.

Meditationen gör att koncentrationen ökar, och resultatet blir att undervisningen verkligen tas till vara. Även sportresultaten blir bättre, och eleverna på skolan tycks ha ett rykte om sig att vara bra på det mesta. Men det som Lynch särskilt framhåller är den kärleksfulla och glada atmosfären. Han ser den här skolformen med meditation på schemat som ett sätt att skapa fred på jorden (barnen är ju framtiden). Och han hoppas att det kommer spridas till vanliga skolor, så att fler barn och ungdomar finner ett större lugn inom sig och en mer bestående lycka.

Andra celebriteter som dyker upp i filmen och stödjer dessa tankebanor är musikern Donovan och beatlarna Paul McCartney och Ringo Starr. Filmen är så översvallande positiv att den knappast kan kallas för en dokumentärfilm. Men tittaren får bedöma själv. Barnen och ungdomarna ser onekligen glada och lugna ut och deras egna tankegångar känns inte bara äkta utan är också mycket kloka.

Kanske har vi många skolor med meditation på schemat framtiden. Intresset för detta ökar stadigt, menar ungdomarna på Maharishi University, som ser att besöken av intresserade blir allt fler. Det händer också att vanliga skolor i USA – inte minst de med svåra problem som måste finna lösningar - tar efter modellen. Insikten om att meditation kan skapa många positiva effekter hos alla människor, stora som små, tycks sprida sig i världen. Och det är spännande.


© NM, SoulBooks nov 2011

söndag 20 november 2011

Värmande brev över Atlanten. Vänskap och inspiration mellan två goda poeter; Tranströmer och Bly


Författare: Tomas Tranströmer – Robert Bly.
Redaktör: Torbjörn Schmidt
Titel: Air mail. Brev 1964-1990
Förlag: Bonniers
Publ. år: 2001
Sidantal: 374. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: Mikael Matthis


Att skriva brev skapar en viss atmosfär av förtrolighet. I alla fall om det är till en god vän. Och den här boken skildrar, kanske framförallt, framväxten av en djup vänskap. Att den också sker mellan två män på varsin kontinent, med olika modersmål i grunden, och dessutom med ett så rikt inre liv som man delar, gör saken förstås än mer intressant och levande.

I denna bok får vi dela den mycket öppna, kärvänliga och kreativt lustfyllda korrespondensen mellan två litterära ”giganter”. Att använda detta epitet blir förstås missvisande. Ingen av dessa författare var ”gigantiska” vid den tiden, även om båda hade sin egen tydliga plattform i respektive land inom sin författarbana som poeter, i Sverige och i USA. Och de hade nog själva, lätt roat men också med tydlighet avfärdat denna beskrivning av dem själva.

För det är också en sak som blir tydlig i breven; här möts två människor. Med sina vardagliga tankar kring allt som rör dem; deras familjeliv (om än främst i det yttre), deras kämpande med ”karriären”, med skrivandet och omvärldens reaktioner. Om deras tankar om tidsandan och världens utveckling. Tranströmer berör också sitt andra arbete som psykolog på olika ställen, om än inte på något ingående sätt.
Jag har inte hunnit läsa alla breven på långa vägar, boken kom helt nyligen från förlaget (även om den funnits ute ett bra tag). Och det är också en minst sagt diger samling, fint sammanställt av Torbjörn Schmidt, som måste ha gjort ett hästjobb. Redaktören uttrycker dock sin upplevelse av att det handlar just om ”flygpost”; en sådan upplevelse av lätthet.
Det håller jag verkligen med om. Det finns en nästan barnslig glädje i brevens andning, i ordets sanna bemärkelse; genuin, oförstörd, livfull. Vännerna längtar efter nästa brev och visar sina känslor av delaktighet och inspiration på ett så starkt öppet sätt. Det är berörande.
Jag känner samtidigt inte det är meningen att sträckläsa detta som en vanlig bok. Det blir mer av ett reflekterande och insupande av många spännande infallsvinklar. Bara en sådan sak som tidsandan under 60-och 70-talen. Vietnamkriget står i centrum, kanske främst för Bly, men såväl Tranströmer är djupt engagerad på sitt sätt.

Tranströmer är ingen oengagerad poet. Man kan felaktigt lockas tro det, på grund av hans fint anslagna ton av närheten till det stora livsmysteriet med en samtidigt sådan konkret närvaro. Men där finns också världen med på ett tydligt sätt.
Eva Beckman uttryckte just denna tanke att Tranströmer skulle vara ”opolitisk” i ett fint samtal i tv-programmet Babel, precis då Tranströmer fått det efterlängtade nobelpriset i litteratur (okt 2011). Men fick ett tydligt bemötande från litteraturvetaren och akademiledamoten Andes Olsson, som menade på just detta att man inte ska missbedöma Tranströmers roll i detta.
Tranströmers engagemang i världen må vara subtilt, men nog så slagkraftigt. Det är också något som är centralt och återkommer i brevväxlingen, hur Bly uppmuntrar, lovordar och också föredrar sin väns poesi även i detta sammanhang. Här skildras hur en vänsterrörelse även inom kulturetablissemanget blev i mycket dogmatisk, sträng och icke-poetisk.
Här får vi också ta del av olika författare både i närheten men också mer allmänt. Också får jag som läsare dela inträngande, belysande tankar och frågor som riktas vännerna och kollegorna sinsemellan kring specifika dikter och deras författarskap. Också är det slående hur mycket de vill och också kan hjälpa varandra. De översätter, de förmedlar kontakter, de tar med varandras böcker till andra länder osv. Det är mycket givande att se detta kärleksfulla utbyte mellan män, utan konkurrens, rivalitet eller annat trams.

Den här boken ger många reminiscenser för mig. T ex bara en sådan sak som att skriva och få ta emot brev – vilken lycka! Mina barn har periodvis under sin uppväxt sagt att de ”saknat detta”. Min dotter skrev därför som mindre brev ändå, fastän det egentligen inte ”behövdes” till vänner.
Jag påminns också om mitt eget diktskrivande och goda utbyten med skrivande människor under den tiden.Också intervjuer och samtal med poeter som jag hade, faktiskt i USA också. Jag läste även en hel del av Bly som yngre och kände mig engagerad i hans tankebanor, inte minst om manlighet och kvinnlighet och hans idéer om det kollektiva genom detta perspektiv. Även om jag idag inte håller med om allt, så var han en viktig författare för mig med sin kombination av det poetiska, det politiska och det övergripande psykologiska seendet. Jag tror Bly betytt väldigt mycket för USAs både litterära och psykologiska-andliga sfär.

Jag är glad för den här boken. Och skulle kunna fortsätta återge olika intressanta detaljer och kopplingar, i en väv som skulle ta alltför lång tid att lägga ut här (och ändå blev det här ett långt inlägg).
Tonerna, nedslagen ”på tangenterna” med Tranströmers speciella bild, får klinga själva.

© CMM, SoulBooks nov 2011

torsdag 10 november 2011

Andernas hemlighet - färgstark skildring av andlig kontakt



Författare: ”Broder Philip” (pseduonym)
Titel: Andernas hemlighet
Förlag: Regnbågsförlaget
Publ år: 2011
Sidantal: 170. Kartonnage
Rec datum: okt 2011
Rec av: CMM


Den här boken kom ut på engelska 1961. Materialet har tidigare getts ut på svenska i vissa spridda delar utan riktig bokform eller något förlag. Jag känner till en utgåva på 80-talet som delvis består av detta material (i annan översättning). Det var därför med stort intresse som jag fick ett ex genom Regnbågsförlaget. Också med en viss förnimmelse av tidlöshet.

Författaren som velat använda pseudonym, men ändå presenteras i början av boken (av sig själv, får man förmoda), heter George Hunt Williamson. Denne var en känd (i vissa fall kanske också ökänd, menar vissa som beskriver hans bakgrund) profil inom ufo-forskning och rapportering kring detta i USA. Förf är en sökare, men också något av en färgstark äventyrare. Han kallar sig t ex för ”doktor” med akademiska grader, men hade tydligen fabricerat detta. Också sägs det att han använde spekulativa släktnamn som inte var hans. Framförallt verkar han velat fungera som en andlig kanal. Mycket av hans material sägs vara telepatisk kontakt med högre världar.

I bokens första del berättar förf om denna verksamhet kring rymdkontakter, återgett från ett föredrag i Detroit 1956. Det är en spännande, levande och engagerad skildring som för tankarna tillbaks i tiden. Inte bara till 50-talet i sig med flera andra kända namn som Adamski som tongivande. Utan överlag till andra liknande redogörelser och erfarenheter som andra personer presenterat genom åren, inte minst under 80-talet.
Slutet av andra världskriget 1945 och 50-talet var en period när kontakt med rymdfolk nådde fram till allmänheten på ett helt revolutionerande sätt. Som sedan växte under decennierna på olika sätt. Jag får flera flash-backs av framförallt denna inledning.

Andra, största delen av boken handlar om hur Williamson spårar upp en gammal hemlig orden av det som sägs vara av hög andlig nivå i otillgängliga trakter i Andernas regnskog. En annan källa menar att han själv skapade detta kloster. Han påstår sig ha levt där och fått ta del av dess visdom och insikter. Den legendariske Syster Thedra sägs också ha tillbringat tid där, som nära vän till Williamson.
Boken sägs alltså vara självupplevd. Men tycks egentligen sammansatt av olika inslag. Dels av berättelser, legender och tidlös andlig kunskap. Dels av vissa iscensättningar och omskrivningar. Och kanske också av egna upplevelser.

Det som känns angeläget och intressant med denna text, både vad gäller författarens upplevelser med rymdkontakter och skildringarna från Anderna och överlag jordens dolda andliga broderskap, är att här visas en ny tid fram som ett led i mänsklighetens naturliga utveckling. Och hur denna utveckling också är en del av ett större kosmiskt sammanhang.

Boken kan ge en inkoppling för många andliga sökare idag som vill se lite längre perspektiv vad gäller mänsklig utveckling. Hur människan i alla tider egentligen har haft möjlighet till en vis intelligens som guidar och stöttar människan i hennes försök att överbrygga sina svårigheter. Att kärleken är en grund för denna vägledning i det tysta.
Det finns också en del svårigheter med boken. En sådan kan vara att materialet känns lätt otidsenligt ibland. Skildringen om klostret och författarens roll där verkar fungera mer som en ram för författaren att skildra detta ”högre”. Det är väldigt allmänt och frågan är varifrån materialet, även de kanaliserade texterna, sägs komma? Det är knappast från klostret och denna orden? Nej, det är nog från författaren själv.

Uppgifterna om att ”väldiga katastrofer” ska inträffa, redan vid den tiden, kan också kännas märkliga. Det är ganska intressant att se hur dessa tankebanor funnits med så länge. Detta trodde man alltså redan då, på 50-talet, också i dessa sammanhang av andlig förnyelse. Budskapet om att rymdfolk ska ”rädda människor” från detta, är också något som återfinns vid den tiden.
Samtidigt kan dessa ”varningar” haft sin giltighet ändå. T ex för att ge signaler till mänskligheten, att man måste inse riskerna med missbruk av t ex kärnvapen och senare med kärnkraft och mycket annat. Samtidigt kan dessa ”larm” också skapa onödig rädsla eller andra svårigheter för människor.

Boken i sin helhet med dess speciella anda, om än bitvis lätt mystifierande, spelar nog ändå sin roll. Jag får en impuls att detta material ingick i en viss grupps arbete som verkade förberedande som pionjärer. Tankebanorna, namnen, legenderna, bär ändå på sina högre energier. Som tillsammans med många andra förgrundsgestalters verkan i den tiden bidrog med sina övertygelser, upplevelser och inkopplingar till att skapa underlag för kommande generationers nyandliga och uppöppnande sammanhang.


© CMM, nov 2011

lördag 5 november 2011

Drick mer vatten - recept för fysisk hälsa och psykiskt välmående


Författare: E Batmanghelidj
Titel: Din kropp skriker efter vatten
Förlag: Sorena
Publ. år: 2011
Sidantal: 260. Mjuka pärmar.
Rec datum: nov 2011
Rec av: CMM

Att vi behöver dricka mer vatten är ingen större nyhet för de flesta. Ändå är det nog tveksamt hur välinformerade vi är, att vi verkligen ger oss själva det vattenintag som behövs för kroppens optimala hälsa.

Författaren Batmanghelidj är läkare och kommer ursprungligen från Iran. Han lever och verkar i England. Hans hälsoråd är enkelt och enligt honom själv mycket effektivt; att dricka mer vatten. Han går igenom en rad olika kroppsfunktioner som hjärta, matsmältning, men också leder och kolesterolbegränsning i blodet. Och hur dessa viktiga funktioner i vår kropp hämmas av för lite vatten, menar förf. Han menar också att många åkommor och sjukdomar uppstår mer eller mindre beroende på omedveten uttorkning. Övervikt och stressproblem kan också skapas genom för lite vattenintag. Och därmed också läkas med att helt enkelt öka ett sunt och regelbundet vattenintag på längre sikt.

Det här är en trevlig bok med ett angeläget anslag, tycker jag. Jag är ingen ”expert” på medicinsk hälsa, inte heller de kroppsliga funktionerna i detalj. Så det är svårt för mig att avgöra hur välgrundade dessa resonemang är. Men samtidigt är det ganska enkelt, något jag själv märkt, att vi behöver dricka mycket vatten. Och att detta är en källa till hälsa. Också för rening av kroppen.

Förf tar också upp problemen med att ersätta vattendrycken med t ex läsk, framförallt cola, men också kaffe och även svart te. Han belyser medicinskt vikten av att reglera det stora koffeinintaget i vår västerländska livsstil. Detta både utarmar kroppens vattenreservoir, men tömmer också människan på vissa viktiga ämnen. Vilket i sin tur skapar energibrist och uttröttningssymtom. Det är ju allmänt känt att för stort kaffeintag och coladrickande inte är hälsosamt, Ändå är det inget som läkarkåren direkt avråder ifrån. Jag tror om man insåg mer de direkt hälsoskadliga effekterna - också av att inte dricka vatten i sig - kanske det skulle ske ett större trendbrott. Vattnet är ju också elektromagnetiskt ledande, vilket är en intressant aspekt i sammanhanget. Vi behöver alltså vattnet på flera sätt.

Att döma av den goda respons författaren tycks ha fått genom sin behandlingsform verkar det finnas många som blivit hjälpta av detta. Han tar upp flera brev från patienter som blivit botade genom denna vattenbehandling,bl a från sjukdomen MS och reumatism. Också från en längre tid då förf satt i iranskt fängelse där han säger sig ha hjälpt över 3000 fångar med deras magsår. För mig lät det lite märkligt att så många skulle ha haft ett så likartat symtom samtidigt. Men det verkar ha varit en stressfaktor hos många fångar som skapade detta.

Förf är mycket kritisk till hur traditionell läkarvård inte vill öppna sina sinnen mer för den naturliga biologins läkande egenskaper i sig själv. Hur man istället fortsätter den kemiska medicineringsvägen på ett ofta blint och oreflekterat sätt. Samtidigt är han noga med att inte vilja påverka någon under medicinering eller annan läkarbehandling att avbryta denna abrupt eller utan konsultation av läkare.

Det är en intressant bok som också visar på det enorma värdet av vatten överlag. Något som vi alla behöver tänka på också ur miljösynpunkt.

© CMM, SoulBooks nov 2011

söndag 30 oktober 2011

Låt känslorna visa vägen - Hicks



Titel: Låt känslorna visa vägen – Upptäck känslornas förunderliga kraft
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA bokförlag
Publ. år: 2009
Datum: okt 2011
Rec. av: Nina M


Enligt Jerry Hicks, som tillsammans med sin fru Esther Hicks gett ut många böcker om tankens skapande kraft, så är det här den allra bästa av deras böcker. I två decennier har paret Hicks skrivit böcker och rest runt i USA och hållit seminarier i ämnet.
Nu hör till saken att de inte ”pratar själva” på seminarierna på det sätt som man tänker sig. Och inte heller skriver de själva på vanligt vis. Esther är snarare en kanal för en grupp avancerade själar, som gemensamt tagit namnet Abraham (för att det var det första namnet i namnboken).
Abraham talar genom Esther på seminarierna där Jerry är med och ställer frågor och antecknar Abrahams svar. Jerry skriver förord i böckerna, som annars bygger på Abrahams formuleringar och klokheter genom kanalen Esthers penna (eller dator). Så är det med det.

SoulBooks har recenserat flera Hicks-böcker, så mer information om paret Hicks arbete finns att hitta i menyn (slå på "Hicks").
Eftersom dessa böcker enlig min mening varit så bra, var det svårt att tro att just denna bok skulle ”vara bäst”, som Jerry Hicks skrev i förordet. Upplägget är lite annorlunda än i de andra böckerna. I den här boken får en fråga väldigt mycket plats och besvaras med stor omsorg. En fråga eller snarare ett ämne lyder exempelvis: ”Jag slösar bort mitt liv i bilköer”. Ja, tänker man, sådant kan nog vara ett stort problem för någon. Och så läser man med stor behållning om ett problem som man själv aldrig haft! Några andra frågor som behandlas är: ”Vår son är homosexuell” och ”Andra stjäl mina kreativa idéer” och ”Min make talar om hur jag ska köra” och ”Jag hittar inte någon partner” o.s.v.

Alla dessa ämnen, som inte alltid låter så spännande för läsaren, har ändå en tendens av bli just det när Abraham tar sig an dem (ibland på nio, tio sidor). Svaren visar sig beröra läsaren i alla fall, för de är alla existentiella - på något vis - och Abrahams svar är alltid mycket visa och intressanta. Det finns en stor intelligens i de lösningar som Abraham presenterar, och en stor ödmjukhet. Lösningen är, som alltid i Hicks böcker, att tänka tankar som skänker lättnad. Men samtidigt presenteras en process.

Det är inte så lätt att tänka en tanke som är en kovändning från den första (plågsamma) tanken. Då känns det som att man ljuger för sig själv, och då låser det sig förstås. Nej, trixet är att långsamt vända på tanken, genom att tänka en tanke som känns lite bättre än den första tanken. Och sedan, därifrån, tänka ytterligare en tanke som skänker ännu större lättnad, tills det känns naturligt att tänka på ett glädjefyllt sätt.

Man kommer långt med att vara snäll mot sig själv, att inte döma sig själv så hårt, menar Abraham. Så tipset är att tänka tankar som skänker lättnad, eftersom dessa tankar leder oss till vårt inre väsen som består av glädje och ren positiv energi. Genom det börjar vi att tänka mer och mer likt vårt eget inre väsen, och kommer på det viset mer i samklang med sitt sanna jag. Men det sker som sagt i steg.
En person i boken som är arg på sig själv för att hon är så oorganiserad börjar med att anklaga sig själv mycket hårt för det. Hon får tipset att se på sig själv med vänligare ögon och tänka mer förstående tankar om sig själv. När lättnaden infinner sig på grund av de nya tankarna skapas nya öppningar och ny lust. Spänningar och motstånd upphör och lämnar dörren öppen för ren, sann källenergi. Och lösningar kan äntligen infinna sig.

Exemplet ovan kanske inte låter så intressant, men jag lovar; det är det när man läser boken! Jag har också lust att kalla denna bok för parets Hicks bästa. Nu har jag i och för sig bara läst fyra, fem stycken, men jag vill ändå hålla fram just denna titel särskilt. Jag kan inte förklara varför, men jag hade lust att läsa lite varje kväll i boken och var glad över att den inte tog slut alltför fort. Och det är gott betyg.


© NM SoulBooks, okt 2001

söndag 23 oktober 2011

Själens grund som utgångspunkt för vår hälsa och goda utveckling


Författare: Deepak Chopra
Titel: Skapa dig själv på nytt. Återupptäck kroppen och låt själen återuppstå
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2011
Sidantal: 269. Inb.
Rec datum: okt 2011
Rec av: CMM

Deepak Chopra skriver oförtröttligt vidare. Denna titel är en av hans senaste. Men - man vet egentligen riktigt aldrig vilken som är ”senast”, för det är alltid en ny bok ute snart igen. Det är ganska kul. Och som alltid rör sig ”Hollywood-gurun” - även om han knappast uttrycker sig varken guruaktigt eller Hollywood-ytligt - i området av kopplingen mellan andlighet och hälsa, personlig utveckling och livsmening.

Just det här med ”mening” tycks uppta stor del av hans tankar. Här får vi som i många böcker förr (jag har läst och skummat flera av dem genom åren) ta del av hans lugna, lite indiska sätt att föra resonemang. Ofta fyllda med egna små livsberättelser och erfarenheter från hans läkarpraktik eller som förälder osv.

Chopra är en vetenskaplig sökare, eller en tänkande mystiker. Han funderar ofta i banor som känns aktuella för tiden vi lever i. Att människors medvetenhet expanderar. Hur många söker något mer i gränserna mellan det vardagliga, ofta vetenskapligt konkreta och det ”gudomliga”, det som finns ”bortanför”. Men samtidigt i människan själv.
Där balanserar Chopra ofta på ett tryggt, inarbetat plan, utan större överraskningar.

I den här boken tycks han ändå ha breddat sin skrivarhorisont en aning. Som det står på försättsbladet till denna bok, att ”världen behöver läkning”. Och att när vi vaknar upp mer som själar, så vaknar också världen upp alltmer i ”världssjälen”. Det är fina ord. Och som Chopra själv tycks vaknat upp till lite mer i sig själv, får jag för mig.
Som han säger fortsättningsvis i sin presentation: ”Det kan vara så att vi står inför en tidvattenvåg av läkning…”. Här finns alltså ett större sammanhang än bara den egna personens välbefinnande och mer filosofiska utveckling. Det känns som ett nytt, positivt steg för Chopra, tycker jag.

Dessa tankar om människans helande, men också inre pånyttfödelse, tycks ständigt vara verksamma i hans eget liv. Hans genuina lust att förmedla sina tankar, men också det han kommer fram till som kan hjälpa andra att växa.
I denna bok fortsätter alltså Chopra sin lustfyllda resa av upptäckande, berättande och resonerande. Kroppens hälsa står här i fokus. Men med ett tydligt annorlunda avstamp från många andra ”hälsoböcker”. Detta gällande även i viss mån Chopras tidigare böcker, verkar det som.

Här vill författaren tydligt ta upp själens existens som en odödlig, oförnekbar grund för människans liv. Chopra går igenom en rad olika känslomässiga hinder som vi behöver ta oss igenom. Också hur vi kan använda vår mentala uppmärksamhet för att öka klarseende och livsglädje. Han säger i början av boken, apropå undertiteln till boken ”Vad kan det vara som ger din kropp dess högsta mening, syfte, intelligens och kreativitet? Bara den heliga sidan av vår existens, den sida som vetenskapen har glömt bort”. Och följande lite längre ned: ” Nittio procent av alla människor tror att de har en själ och att den ger deras liv mening. Själen är gudomlig och den förbinder oss med Gud. I den mån livet innehåller kärlek, sanning, och skönhet är det själen vi ser som källan till dessa saker.”.

Jag har ofta tyckt att Chopras böcker verkar ha ett mycket gott budskap och syfte. Men har också haft svårt att uppleva hans ord som djupt engagerande. Det är ofta många trådar som ska samsas och som författaren vill ha med, många syften, inte minst att försöka förena det andliga sökandet och det vetenskapliga. Det kan bli lite träigt och ibland mer av ett malande. Sådana inslag finns även med här. Men överlag tycker jag den här boken har en annan fräschör, en litet mer direkt, levande och spännande form. Detta både vad gäller Chopras egen tonfall och hans val av innehåll.

© CMM, okt 2011

tisdag 11 oktober 2011

Bortom The Secret; Attraktionslagen i ett större perspektiv


Författare: Lisa Love
Titel: Bortom The secret
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2009
Sidantal: 218. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Jag skrev nyligen om boken The secret – Kraften och gjorde då kopplingen med denna bok, ”Bortom The secret” av Lisa Love.
Många inom områdena självhjälp, mental träning och personlig utveckling känner till den tidigare filmen och boken ”The secret”. Men hur många känner till denna bok? Förmodligen inte lika många. Men det kan vara värdefullt att ta del av dessa tankar för alla som är intresserade av detta ämne med personligt skapande och tankens kraft.

Författaren (med det eventuellt tagna namnet (?) ”Lisa Love”) har här gjort en genomgång av de fallgropar och som hon ser det, missförstånd som tas fram i The secret. Och det är inte lite. Samtidigt vill författaren visa på de goda möjligheter och kvaliteter i det positiva tänkandet och i en mer andlig resa av förnyelse och engagemang som alla människor har möjlighet till. Framförallt att detta kan också kopplas samman med ett större helhetsperspektiv av vår värld, samhället och hur vi kan använda ”tjänandet” som ett verktyg.

Lisa Love har en gedigen bakgrund med doktorsgrader inom familjeterapi, transpersonell psykologi och en hel del annat. Hon beskriver på ett bra sätt tycker jag hur detta sammanhang kan utvecklas. Hon har lagt upp boken i tio kapitel som har som syfte ”att mer andligt använda attraktionslagen”.
Love skriver enkelt, tydligt och det är lätt att följa hennes tankebanor. Det märks att hon har en bred erfarenhet av att möta människor med smärtsamma upplevelser. Förmodligen har hon också själv genomgått svårare utmaningar.
Detta har ofrånkomligen färgat hennes redogörelse, på gott och ont. Ibland kanske lite väl mycket, kan jag tänka. Risken med dessa former av svårigheter kan också bli att de i sig själva bildar en kvarhållande tankeform och därmed får ett litet tyngande anspråk. Love kan därför låta lite "moralisk" ibland. Men man behöver också inse att dessa olika nivåer av tänkande och försök till klargöranden - i The Secret eller om vi nu vill se "bortom The Secret" - har olika funktioner för olika människor. och att den entusiasm som finns, i alla fall i uppföljaren The secret - Kraften, ändå kan ha mycket positiva effekter för folk.

Många av hennes argument, förtydliganden och ofta ganska självklara synpunkter för att skapa mer klarhet och också frihet inom detta område, känns ändå ofta fruktbara och genuina.
T ex det här att det skulle vara ”farligt” eller negativt att ”säga nej”. Nu minns inte jag hur det framställdes i The secret från början, men vet från andra sammanhang och även i uppföljaren av samma förf, att det ofta tas upp; ”Säg bara ja”. Det kan bli väldigt förenklat och "svart eller vitt"-tänkande.
Hon visar också på ett ställe hur attraktionslagen också består av en annan sida eller en annan lag (inom samma kraft). Den kallas ”repulsionslagen”. Det är något jag själv skrivit om ibland (se här t ex) och tycker därför det var både intressant och roligt att se att andra också har denna insikt. Denna lag som samverkar med attraktionslagen står för det som stöts bort, som kan stå t ex för urskillning. Det är också en viktig själslig kvalitet och också ett oberoende uttryck för hur livet både bygger upp men också river ner det som inte är fruktbart.

I boken använder Love begreppet ”anden” för en högre intelligens och gudomlighet som människan kan vända sig till för att skapa det bästa. Men inte bara för sig själv, påpekar Love, utan också för sin omgivning. På så sätt menar hon att man kan använda attraktionslagen på ett bredare och mer omfattande sätt. Egentligen för allt liv.


© CMM SoulBooks, okt 2011

torsdag 6 oktober 2011

Årets nobelpris i litteratur till Tomas Tranströmer - en fläkt genom evigheten

Satt på förmiddagen och bläddrade i Tomas Tranströmers diktsamling "För levande och döda".
Kändes väldigt speciellt. Inte minst eftersom jag blev väldigt berörd av vissa strofer just idag.

Läste högt för min fru och sonen (som hade sovmorgon från skolan). Det var första gången jag läst Tranströmer högt på säkert 20 år. Och hör några timmar senare att nobelpriset i litteratur gått till denne poet.
En märklig sync.

Läs vidare på bloggen Herkules Light (klicka på denna länk)

tisdag 4 oktober 2011

Att använda attraktionskraften - med kärlekens lag



Författare: Rhonda Byrne
Titel: The secret - kraften
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2011
Sidantal: 266. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM



Många inom dagens populärbransch av självhjälp, mental träning och personlig utveckling känner till den tidigare filmen och boken ”The secret”. Här kommer nu uppföljaren.
Jag har gjort ett litet experiment, att läsa denna bok, tillsammans med en annan titel som direkt anspelar på dess budskap. Denna andra bok, ”Bortom The secret” av Lisa Love, kommer också snart tas upp här på SoulBooks.

Jag var ingen stor entusiast av The secret kan jag säga direkt. Många hypade speciellt filmen. Jag såg den men uppfattade inte riktigt finessen. Kändes mer spekulativ, artificiell, förenklad. Man använde en sorts mystifikation om en ”gammal andlig hemlighet” som sades ha återupptäckts; människans tankekraft att skapa vad hon vill. Nja, så oupptäckt kan man ju inte påstå att detta ändå är. Detta var en sorts avart av det som i många fall kan vara mer genomarbetad, kreativ och befruktande personlig utveckling.

Den här titeln känns ändå aningen mer mogen. Den har lite fler perspektiv med av ett större helhetstänkande. Den unga författaren tar t ex upp kärlekens kraft som en viktig grund, som tycks genomsyra den här boken. Det är fint och känns på sina ställen mer genuint. Men boken är samtidigt väldigt förenklad i sina anspråk på hur den s k ”attraktionslagen” ska fungera för oss människor.

T ex att vi enligt författaren ska välja bort allt tråkigt, fult, störande osv. Det har sin poäng att vi inte behöver fästa vår uppmärksamhet på dessa inslag mer än nödvändigt. Vi ska inte förstärka det negativa, det är sant.
Samtidigt är det förstås en del av vår värld och våra liv att det finns svårigheter. Man trollar inte bort dessa genom att enbart förneka dem. Kanske kan det i vissa lägen vara tvärtom; vi ser det mörka och svåra och omvandlar det genom att ta hand om det. Inte genom att låtsas som att det inte finns.

Visst är det så att attraktionslagen existerar. Beroende på vår inställning både känslomässigt och intellektuellt så attraherar vi till viss del olika effekter från både oss själva och vår omgivning. Att komma till denna insikt kan ge både växande och goda resultat. Många inom dagens kognitiva psykologi (KBT m fl metoder) t ex tar fasta på detta (och tror sig också i många fall ha "uppfunnit " detta själva).

Så detta är överlag något fantastiskt. Det kan ge människor ökat inflytande över sina egna liv. Det kan ge mer fruktbara möjligheter till goda resurser i samhället och i världen. Och är därför något vi behöver utforska mer.
Men det finns ju, som jag brukar nämna, samtidigt så många fler lagar. Dessa lagar behöver ses i en större helhet, hur de samverkar. Allt kommer inte till oss för att vi tänker si och så i några dagar eller veckor.
Syftet med detta kortsiktiga, ofta i dessa sammanhang mer materiella skapande, är också starkt ifrågasatt av många idag. Detta inte minst inom nyandligheten och nytänkandet i sig (som Lisa Love ger bra exempel på också).

Det här är en färgstark bok med snygg layout och ett trevligt mindre format. Som kan ge dig som söker positiv förstärkning ett bra lyft. Och det är förstås inte fel i sig. För det är bitvis verkligen en god portion entusiasm och äkta känsla i detta, tycker jag. Sedan gäller det att kunna grunda denna kraft också i ditt eget liv. Och fördjupa ditt skapande, kanske inte bara för egen vinnings skull. Utan för helhetens växande.


© CMM SoulBooks, sept 2011

söndag 25 september 2011

Att stötta barns växandekraft. Och föräldrars tillit till sig själva och livsprocessen


Författare: Lars H Gustafsson
Titel: Växa – inte lyda
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2010
Sidantal: 273. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Känner du som förälder viss förvirring och osäkerhet inför din roll som förälder? Och kanske också inför dagens väldiga utbud av ofta motsägelsefulla råd? Här kan du få stöd för din självkänsla som förälder och ökad tillit till dig själv.

Lars H Gustafsson, välkänd barnläkare, pappa, författare och debattör inom området barn- och samhällsfrågor, har här skrivit en angelägen, engagerad och intressant bok. Den handlar om barn, men kanske ännu mer om föräldrarollen och hur den har påverkats idag av det moderna samhällets nya former.

Boken värnar om barnens rätt att få växa utan för snäva uppfostringsregler och bestraffningssätt. Och vänder sig emot det som blivit vanligt även i Sverige efter att vårt land genom under några år fyllts av dramatiserade tv-serier om ”nannyakuten”. Det diskuteras också åter i tv och andra forum om det är rätt att aga barn igen.

I nannyakutens värld handlar det om att en ”barnexpert” med hårda handskar och bestämda nypor tar tag i situationen där barnen sägs leva rövare och föräldrarna är maktlösa. Som om barnen gjorde det utan anledning. Ofta speglar ju barn vår egen natur, våra känslor och det vi sitter fast i.

Och visst behöver barn regler, normer och bestämdhet. Men inte bestraffning, menar den här boken. Och inte för snäva ramar, som egentligen hindrar och påverkar negativt deras eget växande. Det tycker jag är lätt att hålla med om. Och också behöver uppmuntras mer. Detta visar också modern forskning (och även äldre) är konstruktivt för barns utveckling, visar förf här.

Många förnuftiga föräldrar tycks på ett nytt sätt tvivla på sin egen förmåga att vara en bra förälder. Detta tas upp i boken på ett väldigt bra sätt, ödmjukt inför föräldrarollen där förstås många frågor uppstår. Och där människor möter sina egna tillkortakommanden.
Men också hur man som förälder egentligen alltid kan lita på sina egna förmågor. Gustafsson tar upp detta ett steg till tycker jag när han använder ordet intuition, att föräldrar kan använda och lita på sin intuition.

Många föräldrar tycks gå vilse bland ”expertråd” på nätet där olika åsikter ofta går isär. Man blir splittrad istället för stärkt. Och det verkar också visa på en av dagens bristvaror vad gäller att förstå sitt eget inre, att lyssna på sina egna och sin omgivnings signaler. Istället ska man ”veta tekniskt” och därifrån ta sig fram som på en snitslad bana. Så att man har ”kontroll” och därmed också slipper möta sina egna känslor, rädslor, osäkerhet. Men det är ju det som mycket är poängen med dessa erfarenheter, att vi får möta våra olika sidor. Och där är barn ”experter” på att möta upp och spegla vår ofullständighet. Men som vi också kan lära mycket av att se och ta hand om.

Det här är en bok som är skriven med en viss återhållen ”helig vrede”, får jag för mig. En positiv klar bestämdhet som inte vill gå med på att dessa värden urvattnas – ännu mer. Där fyller författarens gärning och denna bok (och säkert fler av hans böcker, som jag dock inte läst) en välbehövlig och mycket god plats i denna debatt och fortsatta utveckling.
För barnens bästa, men också för föräldrarnas positiva utveckling som människor.

© CMM, sept 2011

(Ett annat inlägg om denna bok återfinns på bloggen Herkules Light, för den intresserade)

tisdag 20 september 2011

Anastasia - naturmystik och en ny tid






Författare: Vladimir Megré
Titel: Anastasia
Förlag: Ringing cedars press (engelska utgåvan). Jupiter förlag (svenska utgåvan)
Publ. år: 2005 på eng (på ryska 1996) (på svenska 2011)
Sidantal: 236. Häftad.
Rec datum: aug 2011 (utlagd sept 2011)
Rec av: CMM


Den här boken har väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen. Den tycks ge många människor ett slags uppvaknande vad gäller vår planet, miljön, och hur vi lever våra liv som människor i den ”moderna världen”.
Detta har också förläggaren till den engelska utgåvan tagit fasta på. Kanske på amerikanskt manér i överkant. Att boken skulle innebära ett ”chockerande avslöjande som ändrar vårt öde” är väl att ta i. Men många entusiastiska lovord som spritts kring boken, varav en del också är återgivna här, säger ändå att många blir berörda.

Det här är den första boken i en längre serie, hittills nio böcker, alla utgivna också på engelska. Än så länge finns bara den första på svenska, vilken jag fick tag på nyligen genom Jupiter förlag. Den engelska utgåvan – som jag alltså har läst i första hand och använt som utgångspunkt här - kom genom en person som tyckte jag skulle titta på den.
När jag fick den svenska har jag läst den bitvis också, för att kunna jämföra.
Och det är intressant att det skapas olika tonfall genom översättningarna. Ändå är båda utgåvorna översatta direkt från ryskan, tydligen ett krav från det ryska förlaget.

Boken handlar om mötet mellan författaren, då framgångsrik, vardaglig rysk affärsresande, och en ung kvinna som sägs ha bott ensam i sibiriska vildmarken sedan barnsben, då hennes föräldrar dog tidigt. Hon har haft två personer som sett till henne då och då, en morfar eller farfar, och en gammelfarfar. Dessa låter egentligen inte som släktingar, utan mer som ”lärare” får jag för mig.
Det handlar om mötet mellan människan och naturen, om det andliga i människan, genom naturen. Budskapet fokuserar kring att människan behöver ändra sin kurs för att både överleva, men också för att må bättre överlag. Genom det enkla livet nära naturen, får hon bättre kontakt med sig själv, med kärleken, med glädjen.
Mycket också om hur familjen är en viktig grund för den större kärleken, tillsammans med naturen. Och om ämnen som sexualitet, barnuppfostran, och överlag samhällets utveckling. Vissa åsikter och råd här är okonventionella, men känns också i vissa fall så udda att de är svåra att ta på allvar. Men just det kan också vara tanken och poängen, att ruska om och skapa nya tankespår, får jag för mig.

Kvinnan, som kallas Anastasia, och mannen får en speciell kontakt och det visar sig att hon tidigare också tagit kontakt med honom vid ett annat tillfälle, utan att han vetat om vem hon är. Hon visar och berättar mycket för honom under de tre dagar han är där. Om andliga sammanhang, livsfrågor, också med inslag av det som många kallar ”övernaturliga förmågor”. Men som egentligen är något människan äger inom sig överlag, även om det för de flesta är potentiellt snarare än något pågående.

Det är en säregen historia som först griper tag i mig som läsare. Den känns givande, spontan och livskraftig. Den engagerar också därför den tycks skriven med en till synes medveten avsikt. Författaren säger dock att han aldrig skrivit förr. Men medvetenheten verkar finnas där, även om boken är enkelt upplagd och bitvis till synes mer summariskt ihopfogad.
Överlag har boken en mystisk ton där en naturromantisk känsla är i förgrunden. Innehållet är enkelt framfört, på ett ganska ”ryskt” sätt om jag får säga så; okonstlat, nästan lite grovt, och samtidigt med en omfattande luftig, genomträngande, nästan dramatiserande livfullhet (detta framförallt vad jag upplever i den engelska utgåvan).
Texten förmedlar samtidigt en sorts ihållande energi på ett subtilt och finkänsligt bakomliggande plan. Den värmer, värnar och ger stöd, känns det som. Den är feminin, och kommer nog inte från författaren i sig, i alla fall inte hans person, är mitt intryck.
Kanske har han fått stöd på ett själsligt inkopplande sätt, utan att vara så medveten? Kanske är Anastasia, personligen eller på andra sätt, som en av många förmedlande länkar i dagens stora omvandlande tid med sin ”röst från jorden”`?

Denna bok och de övriga i serien blev författarens mission, om jag förstått det rätt. Han gav upp sin karriär som affärsresande och mycket förändrades snabbt i hans liv. Megré skrev och tryckte upp boken själv och sålde på gatan i Moskva. På några veckor hade 2000 ex sålts. Idag säger man att 10 miljoner ex sålts i Ryssland av hela serien och att första boken finns på 20 språk.

Samtidigt väcks en hel del frågor. Är verkligen den här ”kvinnan” fysiskt verklig? Är hon kanske mer en sinnebild, eller en inre inkoppling? Det finns foton i boken som vill framställa historien som ”konkret”, men inget på henne vad jag kan se.
Historien kan vara sprungen ur olika upplevelser, olika möten, olika erfarenheter hos författaren, det är ett intryck jag får. Eller att en mer omfattande kunskap finns med i bilden, som inte blir direkt uttalad (kanske i de senare böckerna?).

Naturen är förstås enormt viktig, det håller nog de flesta med om idag. Men att framställa det som att vi ”borde” leva helt utan någon teknisk utveckling känns samtidigt främmande och onödigt att polarisera så starkt. T ex att ”flygplan” är en effekt av ”negativa patriarkaliska krafter”.
Boken tycks oavsett dessa frågor väcka människors medvetenhet och medkänsla, ett större planetärt tänkande. Och jag håller med om att denna känsla, denna typ av förnimmelse med naturen och allt växande, blir glädjefullt förstärkt. Många engagerar sig tydligen också i sociala och miljömässiga projekt, bl a ekobyar med ett större andligt innehåll, sedan böckerna kom ut, framförallt i Ryssland.

Ekobyar och närhet till naturen är ju inget nytt eller märkligt i sig. Det är en rörelse som tagit form i olika sammanhang sedan 60-talet och fortsätter kontinuerligt växa. Men här tycks formen vara en mer avsiktlig och omfattande rörelse, i alla fall i Ryssland.
Detta land som överlag tycks genomgå en efterlängtad och också nödvändig renässans, en återfödelse av förnyat liv, mänsklig gemenskap och också expanderat medvetande. Detta är också något som tycks finnas inneboende i den ryska folksjälen, den ryska kollektiva andan. Har man tillfälle att ta del av och förstå lite av de så kallade ”strålarna” och också de astrologiska huvudinflytandena för detta enorma land, kan det ge många värdefulla signaler.
Överlag tycks Sibirien och dess närområden komma i blickpunkten, för min del genom olika skildringar som kommit i min väg senaste åren, också en sorts ”magnetism” från området.

Många människors reaktioner runt denna historia blir tydligen lätt starkt känsloladdade, som att det handlar om ”underverk”. Jag känner mig tveksam till detta. Det speglar hur människor lätt gärna vill ha en ny ”guru” eller en ny ”dröm” som ska göra dem mer verkliga.
Och det behöver ju inte vara fel i sig. Men det viktiga är nog också att inse att detta finns redan i oss själva. Och att hela vår tid är ett stort uppvaknande, på många platser, genom många förmedlare.
Som Anastasia - vem hon nu än är - ger uttryck för, att vi skapar vår egen framtid genom våra bilder, med gudsenergin genom oss själva. Och som sagt, en genuin livsflödande energi förmedlas genom boken, hur det nu än är.


© CMM SoulBooks, aug 2011

onsdag 7 september 2011

Inred med Blommor – blompoesi av Tricia Guild


Titel: Inred med blommor
Författare: Tricia Guild och Elspeth Thompson
Förlag: Max Ström
Publ år: 2008
Sidantal: 159, inbunden. Storboksformat.
Datum: sept 2011
Rec. av: Nina Matthis


Det finns något hos den världskända inredaren Tricia Guild som påminner om musikern Enya. Båda har de en förmåga att ”ta ner himmelen på Jorden” inom sina speciella områden. Den klara, glädjefyllda, enkla, sfäriska och oemotståndliga musik som Enya skapar, har sin motsvarighet i Guilds unika design. Båda verkar tala med änglarna när de använder sin väl utvecklade intuition i sitt skapande.

I den här boken fokuserar Guild på blommor i hemmet. Hon är inte bara en passionerad designer som skapar tyger, tapeter och inreder hem, vilket många känner till, utan hon är också en blomälskare av stora mått. Det är mycket inspirerande, just den där kärleken hon känner för blommorna. Ibland köper hon dem på stan (hon har hem både i London och i Italien), ibland plockar hon dem från den egna trädgården. Sedan sätter kreativiteten igång. Och det finns ingen ände på den, verkar det som, bara kärlek.

Färgerna i boken är så fantasiska att man lätt blir sittande med en sida uppslagen och slukar den med en färghunger som man inte visste att man hade. Guild har en berömd känsla för färg, och hon parar gladeligen ihop alla tänkbara färger i sina blomarrangemang och låter dem spraka mot lika knallfärgade väggar. Ingenting verkar överdrivet uttänkt. Arrangören har säkert tänkt och funderat, men resultatet påminner mer om det lilla poetiska citat som finns att läsa i boken (bland många): ”Blommor får oss att betrakta världen likt fjärilar”. För det finns något enkelt, lätt och eteriskt över Guilds arrangemang. Som om hon skapat dem genom en lätt touch med sin osynliga trollstav.

Det handlar enbart om snittblommor. Krukväxter tycks inte vara Guilds melodi, vad jag kan se. Ingen stor kruka med jord i någonstans. Hon beskriver med stor beundran snittblommans flyktighet; dess korta livslängd som tycks förstärka intrycket hos betraktaren. Vetskapen om den korta blomstringen skärper sinnena. Skönheten hos de sammetslena bladen, som kanske bara skimrar i ett par dagar, öppnar genast våra hjärtan. Passa på! I morgon är en annan dag.

Guild klipper gärna av längre stjälkar och låter blommorna flyta runt i låga vaser, för att på samma bord, lite överraskande, placera en annan blomma med en skyhög stjälk. Men allt blir vackert ändå. Simsalabim! Och har du ingen bra vas, så ta en tekopp. Eller en diskad syltburk. Eller en flaska. Allt blir vackert med ett öga fyllt av kärlek och själslig lust. Himmelskt vackert.


© NM SoulBooks, sept 2011

söndag 4 september 2011

Trender inom inredning: ”Det vitas” genomslagskraft - Shabby chic. Och värdet av att rensa ut det gamla.



Författare: Anna Örnberg
Titel: Inred lantligt på ditt eget sätt
Förlag: Semic press
Publ. år: 2011
Sidantal: 144. Kartonnage
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Författare: Mary Lambert
Titel: Stora boken om att röja och rensa
Förlag: Semic press
Publ. år: 2011
Sidantal: 176. Kartonnage.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Har du tänkt på att färgen vitt de senaste åren haft en väldig genomslagskraft i de svenska hemmen (och säkert på många andra håll i världen)? Design och inredning har periodvis formligen svämmat över av denna vilja till renhet och förnyelse, tycks det.
Att skala bort det onödiga, även prylmässigt, och renodla rummet med dess rymd. Som kanske kan fyllas med annat.

Jag vet inte hur tankarna går inom denna bransch, men tydligt är i alla fall att det vita inslaget tagit en ny plats. Jag tror det hänger ihop med tidsandan. En längtan efter ett mer ”andligt rum”, även om denna längtan till stor del kan vara omedveten.

Det vita inslaget är en av grunderna i stilen ”shabby chic”, som enkelt kan översättas till ”slitet modernt”. Det är en stil som kommit mycket senaste åren där man gärna använder gamla inslag i möbler, tyger, tapeter, men med ett romantiskt, ofta feminint drag.
Ibland översätts detta till ”lantligt”, vilket kan missförstås, eftersom det inte handlar om en bondsk stil egentligen. Man målar hellre gamla trämöbler vita än behåller träfärgen i sig t ex. Men använder också färger, men gärna lite mer i slitet, drömskt format än med starka lysande färger.

I boken Inred lantligt är grunden fortfarande den vita färgen. Men här betonas samtidigt en ökad blandning där olika stilar ska kunna samsas, tycker författaren. Just att du ska kunna göra det själv, är också en poäng här.
Det här är helt enkelt en handbok med fokus på det praktiska utförandet med massor av tips på inredning med enkla medel. Stilarna som tas med här kallas ”bohemiskt, industriellt, elegant, shabby chic”.
Det är en god tanke förstås att alla kan och också bör inreda som de vill, det är ju egentligen självklart. Att man inte behöver följa modetrender alls egentligen.

Men om man nu är intresserad av dessa olika uttryck då kan den här boken vara en inspiration. I alla fall om man gillar att klippa, klistra, fixa och måla på egen hand.
Jag själv blev ganska förvånad och aningen besviken över upplägget här. Det är alldeles för mycket av allt. Tyvärr blir det ganska rörigt och sammanpressat. Jag hade hellre sett mer översikt, renhet, vackra bilder som får ta sin plats i stillhet och få andas mer fritt.
Nu har tips på tips blandats med texter i olika typsnitt och med bilder i en väldig blandning. Men som pysselbok för den som gillar detta är det förstås en guldgruva.


Att röja och rensa är något som också ligger i tiden inom området hem och inredning. Titeln rider också på en annan, uppmärksammad boktitel, som kom ut får ganska många år sedan nu (Rensa i röran). Människor är trötta på överkonsumtion och slit och släng. Man satsar hellre på kanske lite dyrare, men färre saker. Eller det man verkligen har glädje av och sätter värde på. Också att överlag ha färre grejer. Allt detta verkar vara en förnuftig trend.
Detta hänger förstås samman med en ökad medvetenhet om jordens resurser, miljötänk, men också en ny sorts estetik.
Min fru och jag har speciellt de senaste åren ägnat oss mycket åt rensning i hemmet. Det är förstås något man har glädje av att göra då och då. För vår del har det blivit mer intensivt och systematiskt under somrarna, då mycket också fått åka iväg till loppisar och andra kanaler för gåvor eller försäljning.

Jag var därför nyfiken på den här titeln. Den rider på en våg av intresse för det rena hemmet, men också för feng-shui. Denna äldre österländska inredningskonst som också har medvetenhet om livsflödena och ”det eteriska rummet”. Dessa inslag är också belysta i boken, om än i enkel skala.

Det här är också framförallt en handbok. Boken är upplagd i två delar.
I del ett, som jag uppskattar mer, finns ett gott lugn, mer andning, vackra bilder. Här är fokus lagt på en mer översiktlig syn på ditt hem. Hur du kan upptäcka och förstå en del av hur krafterna i ditt hem fungerar. Och också påverkas och hindras av olika störande förlopp, både psykiskt och fysiskt. Vikten av att rensa ut gamla minnen t ex som inte längre behövs. Eller överlag högar och ställen där saker samlar damm och mer blir hinder än tillgångar.

Del två är mer flåsig. Här ska du få hjälp med att rensa ut i en organiserad listmodell. Listorna trängs med varandra. Ritade människor som ska symbolisera krafttag hoppar runt på sidorna i glada färger. Det blir (som i förra boken) ganska ansträngt.
Kanske passar detta vissa som verkligen har svårt att rensa ut saker och ting. Annars är det nog ganska överflödigt. Listor i bokform tenderar att bli väldigt överpedagogiska och missa sitt syfte.
Inspirationen ska vara lekfull och komma mer av lust och verkliga behov, tycker jag. Texten (typsnittet) i del två är också för svagt, vilket motverkar en god läsupplevelse.
Detta hindrar dock inte att tipsen i sig är bra och har praktiskt betydelse. Därför, återigen, kan de mycket väl ha sin goda effekt för de som upplever sig manade av detta slags system, kanske lite mer ”piska”.


© CMM SoulBooks, aug 2011

tisdag 30 augusti 2011

Att tro på det du vill - Övertygelsens kraft


Författare: Gregg Braden
Titel: Övertygelsernas kraft. Lär dig leva bortom falska begränsningar
Förlag: Ica
Publ. år: 2010 på svenska (2008 på eng)
Sidantal: 252. Inbunden
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM


Gregg Braden är en av många fronfigurer i nytänkande och ”positivitets”-branschen i USA.
I denna bok med den på svenska något tungrodda titeln ”Övertygelsens kraft” samtalar han kring ”trons” betydelse och hur vi kan använda våra känslor att skapa det vi tror på. Det handlar inte i första hand om att skapa materiellt överflöd, utan snarare om existentiell utveckling och en ökad medvetenhet.
Jag har inte kikat på några av hans andra böcker, så den här texten utgår enbart från just denna titel.

Bradens bakgrund är bl a som forskare och datatekniker inom förvarsmakten (eller snarare militärindustrin) i USA på 1980-talet, berättar han. Han går inte in på dessa erfarenheter mer här vad jag kan se (kanske i andra sammanhang). Och jag kan undra lite hur hans bana tog sig uttryck från den miljön till en mer holistisk, och ”fredsinriktad”, livssyn.

Bradens intresse för och engagemang genom en mer vetenskaplig ådra är därför tydlig i hans sätt att resonera. Han vill bygga upp ett förankrat ”schema” eller en översikt av utveckling för läsaren. Hans poäng är att vi behöver inte bara tänka våra mål och visioner för att kunna påverka och skapa våra liv mer så som vi vill. Utan också ”känna” dessa. Att vi tror på våra egna upplevelser och det vi vill skapa.
Det är så han menar att ”övertygelsen kraft” kan verka mer på djupet och nå riktigt klara, sanna effekter. Det ligger en hel del i detta, även om det knappast är en direkt ny upptäckt.

Braden tar upp många olika stickspår och refererar till äldre texter och trosföreställningar inom olika andliga traditioner för att belysa och också ge sina argument ökat fäste. Dessa traditioner och andliga budskap har det gemensamt att de talar om ett medvetande inom människan som står i samklang med skapandet genom en övergripande enhet eller kraft. Hur vi nu än väljer att uttrycka detta, så tycks många spår leda till en liknande eller rent av samma källa.
Det är något som alltfler människor inser idag, inte minst i sig själva, genom sin egen medvetenhet. Otaliga författare, förmedlare, talare och kursledare m fl grupper uttrycker detta också, som människor över hela världen tar del av.

Jag tycker Bradens ton är trevlig och boken har ett bra flyt. Det är lätt att ta till sig dessa idag ofta förekommande tankar genom hans språk. Han har fyllt sin bok med många historier, på ett ganska vanligt förekommande amerikanskt manér.
Det är både plus och minus med detta. Plus att det känns ”levande” och blir mycket fyllnad från olika människors öden. Minus att det är så mycket av detta, att det känns lite splittrande. Det kan ta bort fokus från kärnfrågorna och författarens engagemang.
Här finns drag av att inte riktigt komma in mer på djupet, kan jag tycka, trots de väldigt goda avsikterna. Det är absolut ingen ytlig bok. Men jag får lite känslan av att författaren vill väldigt mycket, men inte alltid hinner att själv komma ner i dessa innebörder.

Det är förstås olika för oss, vad vi upplever är mer berörande och engagerande. Därför kan denna bok säkert passa många som är intresserade av livsfrågor och personlig och andlig utveckling i lite mer generella termer. Och som samtidigt önskar ett lite mer resonerande och också bitvis vetenskapligt upplägg.


© CMM SoulBooks, aug 2011

torsdag 25 augusti 2011

En expanderad människosyn och en större samhällsutveckling - I ett annat ljus


Författare: Karl-Erik Edris
Titel: I ett annat ljus - Om de stora livsfrågorna
Förlag: Edris idé Förlag (i samarbete med Hillesgården)
Publ. år: 2010
Sidantal: 269. Pocket.
Datum: 21 aug 2011
Rec. av: CMM


Den här boken fick jag i min hand genom att förlaget sände över ett ex med önskan om att vi kunde ta upp den vid tillfälle på vår recensionssida. Det var ett tag sedan, men nu har tiden blivit mogen för det.

Karl-Erik Edris är välkänd för många inom branschen chefs- och personalfrågor med stärkande föredrag som specialitet. Han är också omskriven tidigare som ”spärrvakten som bytte bana” till organisationskonsult och författare på heltid. Han berättar också i slutet av boken väldigt kort om detta på ett personligt och fint sätt.
Edris fick genom sitt tidigare spärrvaktsarbete möjlighet att i lugn och ro studera framförallt statsvetenskap och att skriva under många år. Jag vet inte om alla hans böcker skrevs i den miljön, det verkar väl inte så troligt, men kanske att många av hans grundtankar kan ha kommit till under dessa arbetspass.
Författaren har tidigare ägnat flera böcker upplagda i romanform åt hur chefer kan träna sig att tänka mer existentiellt och livsomfattande. Jag går inte in på dem här.

I ett annat ljus - med sin vackra, tänkvärda titel och med sitt suggestiva omslag - är annorlunda upplagd. Här skriver författaren mer direkt till läsaren, vilket jag uppskattar. Jag tror denna form kan passa en bredare publik.
Edris börjar med en till synes helt självbiografisk skildring där hans möten med en mer omfattande verklighet, ett inre eller högre ljus, är vägledande. Ganska snart lämnas dock detta för det resonerande tonläget, något som Edris gärna bygger upp sina böcker med.
Här handlar det mycket om trosfrågan, om hur vi kan se på och tolka frågor kring Guds existens. Också om vetenskapens tillkortakommanden och i sitt sätt att beskriva världen och människan på ett snävt materialistiskt sätt inte är hållbara. Speciellt inte i denna tid då mycket förnyas i expresstakt och många människors behov av en utökad livssyn blir alltmer tydlig.

Edris beskriver på sitt ytterst genomtänkta, men också klurigt bearbetande sätt, människans sökande efter ett större liv. Detta liv som kan ha sin grund i upplevelser bortanför vår ”normala” uppfattning om vad som är ”sant” på ett materialistiskt sätt. Återkopplingen finns i människans inre liv, själen med dess intuition och omedelbara helhetsförståelse.
Edris språk är tydligt akademiskt orienterat, dvs mer intellektuellt än känslomässigt engagerande. Ändå finns här ett visst slags patos, inte minst för politisk och världsmässig förändring, som är så angelägen idag. Här finns också en sorts dos torr humor eller självdistans.
Tillsammans med en enträgenhet i den egna rösten, och genom sitt digra analyserande tankematerial, visar författaren lusten både på att förmedla klarhet, men också uppmaningar till förnyelse. Att skapa avdramatiserade intryck kring hur vi kan utvecklas mer som människor, inte minst genom reflektion och urskillning.
En stark välvilja till det levande driver bokens ton framåt. Det är så Edris bakomliggande kunskap och mer själsliga ton får komma till sin rätt, tycker jag. Och som också skulle kunna blomma ut ännu mer fritt som jag ser det, i ett kanske ännu mer direkt tilltal.

För min del passar det bäst att ströläsa den här boken, det blir lätt för kompakt annars. Det är ingen intellektuell motvilja jag upplever. Nej, dessa resonemang är välbehövliga i vissa perioder. För mig känns samtidigt tankebanorna välbekanta i sig och är inte svåra att förstå.
Det är snarast en fråga om hur olika böcker och kunskaper vill och också ska förmedlas av olika ”röster”, med sin särprägel. Jag tror den här författarrösten främst vänder sig till och också passar för lite mer intellektuellt inriktade och sökande läsare. Överlag alla mer självständiga ”samhällstänkare”, förhoppningsvis många politiker, präster, forskare, lärare m fl grupper, bör få ut mycket av dessa tankebanor. Inte minst för att stimuleras i sin gärning att verka för mer positiv förnyelse och mer omfattande sunt förnuft inom olika mänskliga livsområden.


© CMM, aug 2011.

lördag 20 augusti 2011

Grönt är skönt - hälsodrinkar för energi och glädje


Författare: Victoria Boutenko
Titel: Grönt för livet. Inspiration till ett friskare liv med gröna smoothies
Förlag: Friendly Fruits
Publ. år: 2010 på svenska (2005 på eng)
Sidantal: 176. Häftad.
Rec datum: aug 2011
Rec av: Mikael Matthis


När det gäller den här typen av böcker kring väldigt riktade hälsofrågor brukar mitt intresse vara ganska ljummet. Och sällan blir jag riktigt engagerad eller berörd. Jag brukar känna att det här är nog väldigt bra och nyttigt etc, men inte riktigt så intressant ändå. Den här boken var det annorlunda med. Jag började bläddra i den, och blev plötsligt ganska gripen.

Av vad, kan jag undra sedan? Kanske av att författaren har en väldigt energirik ton, men utan några ”krav” på uppmärksamhet eller att jag ska följa dessa tankebanor eller hälsotips. Det är opretantiöst beskrivet, men samtidigt levande och konkret.
Victoria Boutenko är ryska från början men lever i USA sedan många år. Den "ryska tonen" tycker jag finns med här; en sorts kraftfull direkthet, samtidigt lite enkel och med starka rötter i naturen på ett varmt och uttrycksfullt sätt.

Budskapet är klart; gör (eller köp genom andra om du hellre vill det) gröna smoothies och må bättre. Dessa drinkar består av grönt liv, dvs sallad och andra gröna växter blandade med frukter. Tipset är att inte blanda för många sorter utan hitta några mer renodlade kombinationer som passar just dig.
Vad är det som är så bra med det här då? Jo, dessa gröna växter är tydligen bland det mest nyttiga vi kan få i oss. Det vet vi förstås redan. Idag har salladen sin givna plats i de flesta lunch- och middagsrätter. Skillnaden här är att dessa livgivande, näringsrika skönheter mixas och blir en mojsig röra som lätt kan drickas. En del kan tycka utseendet på dessa kan verka lätt frånstötande. Men ta inte miste på ytan, utan känn smaken. Och energin!

Smoothies som de också kallas blev populära främst genom frukt och yoguhurt eller glass i kombination för ett antal år sedan.Nu ökar intresset för mer renodlat gröna drinkar i sig. Jag förstår att folk, som författaren, kan leva enbart på dessa. Andra blandar dock ut med mixade nötter, frön och grönsaker och får på så sätt i sig en hel del protein. Annars ska grönskan i sig tydligen kunna ge kroppen allt det den behöver. Det gäller förmodligen ändå inte alla slags människotyper, även om förf tror det. Men hon är också noga med att berätta om att människor kan äta vad som helst och ändå få ut mycket av dessa gröna tillskott. Ett kapitel ger också intressanta och detaljerade exempel där folk själva berättar om olika positiva effekter, tillfrisknanden också från krämpor och sjukdomar.

Idén är också att kroppen smälter denna föda fortare än vanlig föda och därmed sparar sin energi. Som istället kan användas till annat. Också att den är rå, inte kokad eller stekt, innebär att den behåller sina näringsämnen i mycket högre utsträckning.
Det är logiskt. Sedan behöver man nog också gilla det som en livsstil för att använda detta näringsintag i större omfattning. Förf gör det och har också det som ett engagemang för naturen och för djur, inte minst chimpanserna som hon har studerat i samband med denna kost.

Jag tror inte vi behöver efterlikna dessa i sig säkert trevliga djur, det är inte vår uppgift. Att gå så långt att man passerar eller mixar all sin föda tror jag heller inte är nödvändigt. För min del gillar jag att tugga och känna smaken av olika rätter. Däremot ser jag dessa gröna härligheter som ett perfekt tillval. Också som en möjlighet att enkelt använda vid behov av att rensa kroppen.



© CMM SoulBooks, aug 2011.

torsdag 18 augusti 2011

Ursprunglig karghet och trollskt skimmer - svenska nationalparker


Författare: Claes Grundsten
Titel: National parks of Sweden (finns också på svenska)
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2009
Sidantal: 299. Inbunden. Storboksformat, fotobok
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM


Om du tycker om naturbilder och också dras till den specifika känslan som nordisk natur ger, ja då ska ägna en god stund att botanisera i denna specialutgåva, som också kom på svenska sen. Det visste jag inte om då, tyvärr, utan fick hålla till godo med denna engelska version, kanske riktad till turistnäringen i första hand. Bilderna talar förstås samma språk, som myllrar av svensk naturs särprägling.

Här visas också på svenskt tänkande vad gäller naturvård och miljömedvetenhet. Det är hundra år sedan de första nationalparkerna skapades i Sverige och författaren och fotografen Claes Grundsten har hämtat inspiration från dessa under flera år. Här finner vi bilder från många kända platser som ute till havs vid Blå Jungfrun och Gotska Sandön, och Sarek i norr. Men också t ex Stenshuvud i söder, Tyresta precis utanför Stockholm eller Garphyttan i Dalarna.

Det slår mig att bilderna är utpräglat karga på något sätt. Inga blomstrande sommarängar, inga soliga klippor, inget skummande havsbrus. Överhuvudtaget är bilderna hårt styrda mot en sorts urspunglighet, kanske en vilja att avromantisera. Bryta fram det egensinniga och oförstörda i dessa naturens former.
Bilderna drivs så långt i denna teknik, eller om det snarare är en bakomliggande ”filosofi”, ett synsätt, att de blir näranog mystifierande stundtals. Som stenhällerna från Skuleskogen. De glimrar med sin korniga detaljrikedom som skattgömmor i det svaga ljuset, lockande, och ändå så avlägsna för människohänder.

Det finns en respekt i många bilder, så ser jag det i alla fall, för naturen och för det som ska vårdas med ömhet. Vi dras in i en tystnad som går bortanför den moderna människans tidspress och jäkt, envisa hunger efter det ytliga, bortkastandet av liv. Där möter också en djup längtan, inbäddad i det tidlösa.

Det är stiliserat, mer vemodigt vackert än medryckande. Så svenskt, både som ett arv, en dröm. Men också något fullt verkligt, pågående i samspelet mellan människans liv och naturens liv, som så många av oss i norden får ut så mycket av.

Att fånga denna anda, stanna kvar med närvaron. Kanske också i sig själv, ett steg till.


© CMM, aug 2011.

fredag 12 augusti 2011

Pengar och attraktionslagen – Lär dig attrahera överflöd, hälsa och lycka


Titel: Pengar och attraktionslagen – Lär dig attrahera överflöd, hälsa och lycka
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA bokförlag
Publ. År: 2010
Datum: 2011-08-07
Rec av: Nina Matthis

I den här boken, utgiven i Sverige 2010, fortsätter Esther och Jerry Hicks att sprida sina tankar om den universella attraktionslagen. Att de sprider sina egna tankar är inte riktigt rätt formulerat, eftersom Esther förklarar att hon är en sorts kanal för en högre intelligens, ett levande väsen (om än överfysisk) som ger henne inre impulser som hon tolkar och uttalar. Detta väsen säger sig vara en hel grupp av individer egentligen, och kallar sig för Abraham. Detta namn har ingen annan betydelse än att ”det var det första namnet i namnboken” enligt Abraham själv. Humor finns det en hel del av i Hicks-böckerna, fastän den ofta är lite torr och subtil.

Även om titeln låter distinkt och avgränsad, så handlar denna bok inte bara om pengar. Egentligen är det bara ungefär en femtedel av boken som direkt fokuserar på pengafrågan. En stor del av boken handlar om hälsa och fysiskt välbefinnande, vilket kan vara lite förvånande med tanke på titeln. Men också klokt, eftersom Abrahams budskap i grund och botten handlar om den rikedom som vi kan uppleva när vi älskar ”livet” och inte gör motstånd mot ”det som är”. Motstånd är, enligt Abraham, alla tankar och känslor som påverkar oss negativt – sådant som står i kontrast till ”den vi egentligen är”.

Oavsett om det handlar om pengar, om hälsa, om relationer eller om arbete, så är det grundläggande budskapet detsamma: Vårt inre, sanna väsen består av kärlek, glädje, uppskattning och skaparkraft - och när vi tänker något i motsats till detta inre väsen, så skapar vi disharmoni med den vi egentligen är. Den disharmonin innebär att vår vibration inte överrensstämmer med vår inre käll-energi. Och resultatet är påtagligt och kännbart; vi mår helt enkelt inte bra. Och vice versa; när våra tankar uppskattar, älskar, skapar positiva önskningar utan motstånd etc. så lever vi i samklang med vårt sanna jag – och mår bra!

Det vanliga är dock att vi gör både och, alltså både skapar kreativa och glädjefyllda önskningar och samtidigt tvivlar på vår egen förmåga att genomföra dem. Detta skapar förvirring i vårt inre system, och den vibration som uppstår då hindrar attraktionslagen att ge oss det vi önskar, enligt Abrahams läror. Om vi exempelvis önskar oss ett nytt, fint hus och samtidigt har svårt att tro att vi kan ha råd köpa ett sådant hus, så motverkar våra tvivel attraktionslagen att verka. Vi håller då det önskade huset borta från oss, istället för att dra det till oss och se vår önskan förverkligas.

Men om vi förväntar oss att vi kan köpa huset, när vi tror att det är fullt möjligt och sant, så har vi mycket lättare att skapa det vi önskar. Vår förväntan skapar ingen negativ eller förvirrande vibration, och attraktionslagen kan då fritt verka till vår fördel. På så vis skapar vi med våra tankar snarare än med våra handlingar; det vi önskar oss och samtidigt förväntar är ”skapt” för att förverkligas. Det har alla möjligheter att - förr eller senare - manifesteras i vårt liv. Hur vårt undermedvetna (omedvetna tankar) är med och skapar våra liv, tar inte boken upp. Men det vore en intressant fråga, tycker jag. Kanske behandlas den i en senare bok?

Den här boken har inga ”dösidor”, allt är mycket väl och kärnfullt formulerat. Många meningar och stycken är geniala. Upprepningarna kan tyckas många, men det är (som jag ser det) för att det enkla och kraftfulla budskapet verkligen skall begripas. Den här boken vill verkligen ge oss något, den har ett budskap, den önskar oss läsare en större och värdefull förståelse för hur vi faktiskt skapar. Om det sedan är lätt eller svårt att följa förslagen som ges i boken är en annan sak. Men hur det än är med den saken, så ger boken oss sann inspiration. Och vissa verktyg som vi kan pröva om vi vill. Vi kanske inte lyckas genast eller helt och hållet. Men vi har fått en riktning att följa. Vi kan alltid testa hur den omtalade attraktionslagen fungerar. Om vi vill.


© Nina M, SoulBooks, aug 2011.

tisdag 9 augusti 2011

Valarnas och delfinernas sång ger liv till jorden och haven


Författare: Martin Almqvist
Titel: Valarnas värld
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2007
Sidantal: 187. Inbunden.
Storboksformat med foton. CD-skiva medföljer.
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM

Den här mycket vackra boken fylld med foton från havens djup förtjänar sin speciella plats. Den är enkelt upplagd med ganska lite text, men där texten är med, fyller den sin givna roll med intressanta fakta, inte bara som utfyllnad. Boken är upplagd i fyra större avsnitt; polarhav, tempererade hav, varma hav och öppet hav.

Framförallt är det förstås bilderna av dessa vidunderliga, spännande och också livsnödvändiga havsvarelser, som berör oss. Det är framförallt valarna som skildras, hur de lagrar näring och fett i de mer näringsfyllda norra haven, för att sedan kunna mötas och utföra sin parningsceremoni i varmare vatten vid ekvatorn. Här skildras också flera delfinarter med sin underbara intelligens, men också sjölejon och pingviner.
Vi får också med en CD med valarnas och delfinernas härliga sång.

Författaren är känd marinfotograf (sägs vara Sveriges främste) och gör en viktig och god gärning som hyllar, förklarar och belyser havens roll med deras invånare för oss på sitt varsamma och inkännande sätt.
Vi hoppas och riktar in oss på att haven, liksom all natur, bevaras alltmer aktivt av människan. Och att all utrotning av valarna och delfinerna genom meningslös jakt upphör.


© CMM, aug 2011.