söndag 25 september 2011

Att stötta barns växandekraft. Och föräldrars tillit till sig själva och livsprocessen


Författare: Lars H Gustafsson
Titel: Växa – inte lyda
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2010
Sidantal: 273. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Känner du som förälder viss förvirring och osäkerhet inför din roll som förälder? Och kanske också inför dagens väldiga utbud av ofta motsägelsefulla råd? Här kan du få stöd för din självkänsla som förälder och ökad tillit till dig själv.

Lars H Gustafsson, välkänd barnläkare, pappa, författare och debattör inom området barn- och samhällsfrågor, har här skrivit en angelägen, engagerad och intressant bok. Den handlar om barn, men kanske ännu mer om föräldrarollen och hur den har påverkats idag av det moderna samhällets nya former.

Boken värnar om barnens rätt att få växa utan för snäva uppfostringsregler och bestraffningssätt. Och vänder sig emot det som blivit vanligt även i Sverige efter att vårt land genom under några år fyllts av dramatiserade tv-serier om ”nannyakuten”. Det diskuteras också åter i tv och andra forum om det är rätt att aga barn igen.

I nannyakutens värld handlar det om att en ”barnexpert” med hårda handskar och bestämda nypor tar tag i situationen där barnen sägs leva rövare och föräldrarna är maktlösa. Som om barnen gjorde det utan anledning. Ofta speglar ju barn vår egen natur, våra känslor och det vi sitter fast i.

Och visst behöver barn regler, normer och bestämdhet. Men inte bestraffning, menar den här boken. Och inte för snäva ramar, som egentligen hindrar och påverkar negativt deras eget växande. Det tycker jag är lätt att hålla med om. Och också behöver uppmuntras mer. Detta visar också modern forskning (och även äldre) är konstruktivt för barns utveckling, visar förf här.

Många förnuftiga föräldrar tycks på ett nytt sätt tvivla på sin egen förmåga att vara en bra förälder. Detta tas upp i boken på ett väldigt bra sätt, ödmjukt inför föräldrarollen där förstås många frågor uppstår. Och där människor möter sina egna tillkortakommanden.
Men också hur man som förälder egentligen alltid kan lita på sina egna förmågor. Gustafsson tar upp detta ett steg till tycker jag när han använder ordet intuition, att föräldrar kan använda och lita på sin intuition.

Många föräldrar tycks gå vilse bland ”expertråd” på nätet där olika åsikter ofta går isär. Man blir splittrad istället för stärkt. Och det verkar också visa på en av dagens bristvaror vad gäller att förstå sitt eget inre, att lyssna på sina egna och sin omgivnings signaler. Istället ska man ”veta tekniskt” och därifrån ta sig fram som på en snitslad bana. Så att man har ”kontroll” och därmed också slipper möta sina egna känslor, rädslor, osäkerhet. Men det är ju det som mycket är poängen med dessa erfarenheter, att vi får möta våra olika sidor. Och där är barn ”experter” på att möta upp och spegla vår ofullständighet. Men som vi också kan lära mycket av att se och ta hand om.

Det här är en bok som är skriven med en viss återhållen ”helig vrede”, får jag för mig. En positiv klar bestämdhet som inte vill gå med på att dessa värden urvattnas – ännu mer. Där fyller författarens gärning och denna bok (och säkert fler av hans böcker, som jag dock inte läst) en välbehövlig och mycket god plats i denna debatt och fortsatta utveckling.
För barnens bästa, men också för föräldrarnas positiva utveckling som människor.

© CMM, sept 2011

(Ett annat inlägg om denna bok återfinns på bloggen Herkules Light, för den intresserade)

tisdag 20 september 2011

Anastasia - naturmystik och en ny tid






Författare: Vladimir Megré
Titel: Anastasia
Förlag: Ringing cedars press (engelska utgåvan). Jupiter förlag (svenska utgåvan)
Publ. år: 2005 på eng (på ryska 1996) (på svenska 2011)
Sidantal: 236. Häftad.
Rec datum: aug 2011 (utlagd sept 2011)
Rec av: CMM


Den här boken har väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen. Den tycks ge många människor ett slags uppvaknande vad gäller vår planet, miljön, och hur vi lever våra liv som människor i den ”moderna världen”.
Detta har också förläggaren till den engelska utgåvan tagit fasta på. Kanske på amerikanskt manér i överkant. Att boken skulle innebära ett ”chockerande avslöjande som ändrar vårt öde” är väl att ta i. Men många entusiastiska lovord som spritts kring boken, varav en del också är återgivna här, säger ändå att många blir berörda.

Det här är den första boken i en längre serie, hittills nio böcker, alla utgivna också på engelska. Än så länge finns bara den första på svenska, vilken jag fick tag på nyligen genom Jupiter förlag. Den engelska utgåvan – som jag alltså har läst i första hand och använt som utgångspunkt här - kom genom en person som tyckte jag skulle titta på den.
När jag fick den svenska har jag läst den bitvis också, för att kunna jämföra.
Och det är intressant att det skapas olika tonfall genom översättningarna. Ändå är båda utgåvorna översatta direkt från ryskan, tydligen ett krav från det ryska förlaget.

Boken handlar om mötet mellan författaren, då framgångsrik, vardaglig rysk affärsresande, och en ung kvinna som sägs ha bott ensam i sibiriska vildmarken sedan barnsben, då hennes föräldrar dog tidigt. Hon har haft två personer som sett till henne då och då, en morfar eller farfar, och en gammelfarfar. Dessa låter egentligen inte som släktingar, utan mer som ”lärare” får jag för mig.
Det handlar om mötet mellan människan och naturen, om det andliga i människan, genom naturen. Budskapet fokuserar kring att människan behöver ändra sin kurs för att både överleva, men också för att må bättre överlag. Genom det enkla livet nära naturen, får hon bättre kontakt med sig själv, med kärleken, med glädjen.
Mycket också om hur familjen är en viktig grund för den större kärleken, tillsammans med naturen. Och om ämnen som sexualitet, barnuppfostran, och överlag samhällets utveckling. Vissa åsikter och råd här är okonventionella, men känns också i vissa fall så udda att de är svåra att ta på allvar. Men just det kan också vara tanken och poängen, att ruska om och skapa nya tankespår, får jag för mig.

Kvinnan, som kallas Anastasia, och mannen får en speciell kontakt och det visar sig att hon tidigare också tagit kontakt med honom vid ett annat tillfälle, utan att han vetat om vem hon är. Hon visar och berättar mycket för honom under de tre dagar han är där. Om andliga sammanhang, livsfrågor, också med inslag av det som många kallar ”övernaturliga förmågor”. Men som egentligen är något människan äger inom sig överlag, även om det för de flesta är potentiellt snarare än något pågående.

Det är en säregen historia som först griper tag i mig som läsare. Den känns givande, spontan och livskraftig. Den engagerar också därför den tycks skriven med en till synes medveten avsikt. Författaren säger dock att han aldrig skrivit förr. Men medvetenheten verkar finnas där, även om boken är enkelt upplagd och bitvis till synes mer summariskt ihopfogad.
Överlag har boken en mystisk ton där en naturromantisk känsla är i förgrunden. Innehållet är enkelt framfört, på ett ganska ”ryskt” sätt om jag får säga så; okonstlat, nästan lite grovt, och samtidigt med en omfattande luftig, genomträngande, nästan dramatiserande livfullhet (detta framförallt vad jag upplever i den engelska utgåvan).
Texten förmedlar samtidigt en sorts ihållande energi på ett subtilt och finkänsligt bakomliggande plan. Den värmer, värnar och ger stöd, känns det som. Den är feminin, och kommer nog inte från författaren i sig, i alla fall inte hans person, är mitt intryck.
Kanske har han fått stöd på ett själsligt inkopplande sätt, utan att vara så medveten? Kanske är Anastasia, personligen eller på andra sätt, som en av många förmedlande länkar i dagens stora omvandlande tid med sin ”röst från jorden”`?

Denna bok och de övriga i serien blev författarens mission, om jag förstått det rätt. Han gav upp sin karriär som affärsresande och mycket förändrades snabbt i hans liv. Megré skrev och tryckte upp boken själv och sålde på gatan i Moskva. På några veckor hade 2000 ex sålts. Idag säger man att 10 miljoner ex sålts i Ryssland av hela serien och att första boken finns på 20 språk.

Samtidigt väcks en hel del frågor. Är verkligen den här ”kvinnan” fysiskt verklig? Är hon kanske mer en sinnebild, eller en inre inkoppling? Det finns foton i boken som vill framställa historien som ”konkret”, men inget på henne vad jag kan se.
Historien kan vara sprungen ur olika upplevelser, olika möten, olika erfarenheter hos författaren, det är ett intryck jag får. Eller att en mer omfattande kunskap finns med i bilden, som inte blir direkt uttalad (kanske i de senare böckerna?).

Naturen är förstås enormt viktig, det håller nog de flesta med om idag. Men att framställa det som att vi ”borde” leva helt utan någon teknisk utveckling känns samtidigt främmande och onödigt att polarisera så starkt. T ex att ”flygplan” är en effekt av ”negativa patriarkaliska krafter”.
Boken tycks oavsett dessa frågor väcka människors medvetenhet och medkänsla, ett större planetärt tänkande. Och jag håller med om att denna känsla, denna typ av förnimmelse med naturen och allt växande, blir glädjefullt förstärkt. Många engagerar sig tydligen också i sociala och miljömässiga projekt, bl a ekobyar med ett större andligt innehåll, sedan böckerna kom ut, framförallt i Ryssland.

Ekobyar och närhet till naturen är ju inget nytt eller märkligt i sig. Det är en rörelse som tagit form i olika sammanhang sedan 60-talet och fortsätter kontinuerligt växa. Men här tycks formen vara en mer avsiktlig och omfattande rörelse, i alla fall i Ryssland.
Detta land som överlag tycks genomgå en efterlängtad och också nödvändig renässans, en återfödelse av förnyat liv, mänsklig gemenskap och också expanderat medvetande. Detta är också något som tycks finnas inneboende i den ryska folksjälen, den ryska kollektiva andan. Har man tillfälle att ta del av och förstå lite av de så kallade ”strålarna” och också de astrologiska huvudinflytandena för detta enorma land, kan det ge många värdefulla signaler.
Överlag tycks Sibirien och dess närområden komma i blickpunkten, för min del genom olika skildringar som kommit i min väg senaste åren, också en sorts ”magnetism” från området.

Många människors reaktioner runt denna historia blir tydligen lätt starkt känsloladdade, som att det handlar om ”underverk”. Jag känner mig tveksam till detta. Det speglar hur människor lätt gärna vill ha en ny ”guru” eller en ny ”dröm” som ska göra dem mer verkliga.
Och det behöver ju inte vara fel i sig. Men det viktiga är nog också att inse att detta finns redan i oss själva. Och att hela vår tid är ett stort uppvaknande, på många platser, genom många förmedlare.
Som Anastasia - vem hon nu än är - ger uttryck för, att vi skapar vår egen framtid genom våra bilder, med gudsenergin genom oss själva. Och som sagt, en genuin livsflödande energi förmedlas genom boken, hur det nu än är.


© CMM SoulBooks, aug 2011

onsdag 7 september 2011

Inred med Blommor – blompoesi av Tricia Guild


Titel: Inred med blommor
Författare: Tricia Guild och Elspeth Thompson
Förlag: Max Ström
Publ år: 2008
Sidantal: 159, inbunden. Storboksformat.
Datum: sept 2011
Rec. av: Nina Matthis


Det finns något hos den världskända inredaren Tricia Guild som påminner om musikern Enya. Båda har de en förmåga att ”ta ner himmelen på Jorden” inom sina speciella områden. Den klara, glädjefyllda, enkla, sfäriska och oemotståndliga musik som Enya skapar, har sin motsvarighet i Guilds unika design. Båda verkar tala med änglarna när de använder sin väl utvecklade intuition i sitt skapande.

I den här boken fokuserar Guild på blommor i hemmet. Hon är inte bara en passionerad designer som skapar tyger, tapeter och inreder hem, vilket många känner till, utan hon är också en blomälskare av stora mått. Det är mycket inspirerande, just den där kärleken hon känner för blommorna. Ibland köper hon dem på stan (hon har hem både i London och i Italien), ibland plockar hon dem från den egna trädgården. Sedan sätter kreativiteten igång. Och det finns ingen ände på den, verkar det som, bara kärlek.

Färgerna i boken är så fantasiska att man lätt blir sittande med en sida uppslagen och slukar den med en färghunger som man inte visste att man hade. Guild har en berömd känsla för färg, och hon parar gladeligen ihop alla tänkbara färger i sina blomarrangemang och låter dem spraka mot lika knallfärgade väggar. Ingenting verkar överdrivet uttänkt. Arrangören har säkert tänkt och funderat, men resultatet påminner mer om det lilla poetiska citat som finns att läsa i boken (bland många): ”Blommor får oss att betrakta världen likt fjärilar”. För det finns något enkelt, lätt och eteriskt över Guilds arrangemang. Som om hon skapat dem genom en lätt touch med sin osynliga trollstav.

Det handlar enbart om snittblommor. Krukväxter tycks inte vara Guilds melodi, vad jag kan se. Ingen stor kruka med jord i någonstans. Hon beskriver med stor beundran snittblommans flyktighet; dess korta livslängd som tycks förstärka intrycket hos betraktaren. Vetskapen om den korta blomstringen skärper sinnena. Skönheten hos de sammetslena bladen, som kanske bara skimrar i ett par dagar, öppnar genast våra hjärtan. Passa på! I morgon är en annan dag.

Guild klipper gärna av längre stjälkar och låter blommorna flyta runt i låga vaser, för att på samma bord, lite överraskande, placera en annan blomma med en skyhög stjälk. Men allt blir vackert ändå. Simsalabim! Och har du ingen bra vas, så ta en tekopp. Eller en diskad syltburk. Eller en flaska. Allt blir vackert med ett öga fyllt av kärlek och själslig lust. Himmelskt vackert.


© NM SoulBooks, sept 2011

söndag 4 september 2011

Trender inom inredning: ”Det vitas” genomslagskraft - Shabby chic. Och värdet av att rensa ut det gamla.



Författare: Anna Örnberg
Titel: Inred lantligt på ditt eget sätt
Förlag: Semic press
Publ. år: 2011
Sidantal: 144. Kartonnage
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Författare: Mary Lambert
Titel: Stora boken om att röja och rensa
Förlag: Semic press
Publ. år: 2011
Sidantal: 176. Kartonnage.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Har du tänkt på att färgen vitt de senaste åren haft en väldig genomslagskraft i de svenska hemmen (och säkert på många andra håll i världen)? Design och inredning har periodvis formligen svämmat över av denna vilja till renhet och förnyelse, tycks det.
Att skala bort det onödiga, även prylmässigt, och renodla rummet med dess rymd. Som kanske kan fyllas med annat.

Jag vet inte hur tankarna går inom denna bransch, men tydligt är i alla fall att det vita inslaget tagit en ny plats. Jag tror det hänger ihop med tidsandan. En längtan efter ett mer ”andligt rum”, även om denna längtan till stor del kan vara omedveten.

Det vita inslaget är en av grunderna i stilen ”shabby chic”, som enkelt kan översättas till ”slitet modernt”. Det är en stil som kommit mycket senaste åren där man gärna använder gamla inslag i möbler, tyger, tapeter, men med ett romantiskt, ofta feminint drag.
Ibland översätts detta till ”lantligt”, vilket kan missförstås, eftersom det inte handlar om en bondsk stil egentligen. Man målar hellre gamla trämöbler vita än behåller träfärgen i sig t ex. Men använder också färger, men gärna lite mer i slitet, drömskt format än med starka lysande färger.

I boken Inred lantligt är grunden fortfarande den vita färgen. Men här betonas samtidigt en ökad blandning där olika stilar ska kunna samsas, tycker författaren. Just att du ska kunna göra det själv, är också en poäng här.
Det här är helt enkelt en handbok med fokus på det praktiska utförandet med massor av tips på inredning med enkla medel. Stilarna som tas med här kallas ”bohemiskt, industriellt, elegant, shabby chic”.
Det är en god tanke förstås att alla kan och också bör inreda som de vill, det är ju egentligen självklart. Att man inte behöver följa modetrender alls egentligen.

Men om man nu är intresserad av dessa olika uttryck då kan den här boken vara en inspiration. I alla fall om man gillar att klippa, klistra, fixa och måla på egen hand.
Jag själv blev ganska förvånad och aningen besviken över upplägget här. Det är alldeles för mycket av allt. Tyvärr blir det ganska rörigt och sammanpressat. Jag hade hellre sett mer översikt, renhet, vackra bilder som får ta sin plats i stillhet och få andas mer fritt.
Nu har tips på tips blandats med texter i olika typsnitt och med bilder i en väldig blandning. Men som pysselbok för den som gillar detta är det förstås en guldgruva.


Att röja och rensa är något som också ligger i tiden inom området hem och inredning. Titeln rider också på en annan, uppmärksammad boktitel, som kom ut får ganska många år sedan nu (Rensa i röran). Människor är trötta på överkonsumtion och slit och släng. Man satsar hellre på kanske lite dyrare, men färre saker. Eller det man verkligen har glädje av och sätter värde på. Också att överlag ha färre grejer. Allt detta verkar vara en förnuftig trend.
Detta hänger förstås samman med en ökad medvetenhet om jordens resurser, miljötänk, men också en ny sorts estetik.
Min fru och jag har speciellt de senaste åren ägnat oss mycket åt rensning i hemmet. Det är förstås något man har glädje av att göra då och då. För vår del har det blivit mer intensivt och systematiskt under somrarna, då mycket också fått åka iväg till loppisar och andra kanaler för gåvor eller försäljning.

Jag var därför nyfiken på den här titeln. Den rider på en våg av intresse för det rena hemmet, men också för feng-shui. Denna äldre österländska inredningskonst som också har medvetenhet om livsflödena och ”det eteriska rummet”. Dessa inslag är också belysta i boken, om än i enkel skala.

Det här är också framförallt en handbok. Boken är upplagd i två delar.
I del ett, som jag uppskattar mer, finns ett gott lugn, mer andning, vackra bilder. Här är fokus lagt på en mer översiktlig syn på ditt hem. Hur du kan upptäcka och förstå en del av hur krafterna i ditt hem fungerar. Och också påverkas och hindras av olika störande förlopp, både psykiskt och fysiskt. Vikten av att rensa ut gamla minnen t ex som inte längre behövs. Eller överlag högar och ställen där saker samlar damm och mer blir hinder än tillgångar.

Del två är mer flåsig. Här ska du få hjälp med att rensa ut i en organiserad listmodell. Listorna trängs med varandra. Ritade människor som ska symbolisera krafttag hoppar runt på sidorna i glada färger. Det blir (som i förra boken) ganska ansträngt.
Kanske passar detta vissa som verkligen har svårt att rensa ut saker och ting. Annars är det nog ganska överflödigt. Listor i bokform tenderar att bli väldigt överpedagogiska och missa sitt syfte.
Inspirationen ska vara lekfull och komma mer av lust och verkliga behov, tycker jag. Texten (typsnittet) i del två är också för svagt, vilket motverkar en god läsupplevelse.
Detta hindrar dock inte att tipsen i sig är bra och har praktiskt betydelse. Därför, återigen, kan de mycket väl ha sin goda effekt för de som upplever sig manade av detta slags system, kanske lite mer ”piska”.


© CMM SoulBooks, aug 2011