fredag 25 november 2011

School of thought – meditation i skolan


Filmtitel: School of thought
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2009 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 55 min.
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2011
Rec. av: Nina Matthis

För den som är intresserad av meditation i skolan kan den här filmen vara en inspirationskälla. Den är gjord av Tony Perri. Men den filmmakare som får stor plats i filmen är den världsberömde regissören David Lynch, som själv mediterar regelbundet och som älskar denna skola. Vi får följa med till Iowa och hälsa på i en kreativ stad med ett vackert universitet: Maharishi University. Detta universitet bygger på TM-rörelsens meditationsfilosofi och har skolgång för alla åldrar.

Två gånger om dagen mediterar ungdomarna i skolan. Barn under tio år mediterar med öppna ögon, medan de äldre barnen blundar och har lärt sig särskilda (fast enkla) tekniker för att hitta sitt inre lugn. Effekterna är fantastiska om man får tro de intervjuade personerna i filmen. Lärare och elever är alla lika förtjusta i skolan och den lugna och vänliga atmosfär som råder där.

Några elever har gått på vanlig skola innan, så de har en del att jämföra med. Mobbing och bråk tycks inte existera på denna skola. Barnen förklarar hur meditationen gör dem så lugna att ilskan rinner av dem. Och ungdomarna berättar att lärarna har ett genuint intresse för dem som individer, vilket de inte mött på någon vanlig skola tidigare. Här finns inte bara intresset för deras lärande, utan även intresset för deras personliga utveckling. De elever som ”kommit nya” berättar om ett överraskande varmt välkomnande från andra ungdomar, som gör att de fort känner sig lugna och glada.

Meditationen gör att koncentrationen ökar, och resultatet blir att undervisningen verkligen tas till vara. Även sportresultaten blir bättre, och eleverna på skolan tycks ha ett rykte om sig att vara bra på det mesta. Men det som Lynch särskilt framhåller är den kärleksfulla och glada atmosfären. Han ser den här skolformen med meditation på schemat som ett sätt att skapa fred på jorden (barnen är ju framtiden). Och han hoppas att det kommer spridas till vanliga skolor, så att fler barn och ungdomar finner ett större lugn inom sig och en mer bestående lycka.

Andra celebriteter som dyker upp i filmen och stödjer dessa tankebanor är musikern Donovan och beatlarna Paul McCartney och Ringo Starr. Filmen är så översvallande positiv att den knappast kan kallas för en dokumentärfilm. Men tittaren får bedöma själv. Barnen och ungdomarna ser onekligen glada och lugna ut och deras egna tankegångar känns inte bara äkta utan är också mycket kloka.

Kanske har vi många skolor med meditation på schemat framtiden. Intresset för detta ökar stadigt, menar ungdomarna på Maharishi University, som ser att besöken av intresserade blir allt fler. Det händer också att vanliga skolor i USA – inte minst de med svåra problem som måste finna lösningar - tar efter modellen. Insikten om att meditation kan skapa många positiva effekter hos alla människor, stora som små, tycks sprida sig i världen. Och det är spännande.


© NM, SoulBooks nov 2011

söndag 20 november 2011

Värmande brev över Atlanten. Vänskap och inspiration mellan två goda poeter; Tranströmer och Bly


Författare: Tomas Tranströmer – Robert Bly.
Redaktör: Torbjörn Schmidt
Titel: Air mail. Brev 1964-1990
Förlag: Bonniers
Publ. år: 2001
Sidantal: 374. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: Mikael Matthis


Att skriva brev skapar en viss atmosfär av förtrolighet. I alla fall om det är till en god vän. Och den här boken skildrar, kanske framförallt, framväxten av en djup vänskap. Att den också sker mellan två män på varsin kontinent, med olika modersmål i grunden, och dessutom med ett så rikt inre liv som man delar, gör saken förstås än mer intressant och levande.

I denna bok får vi dela den mycket öppna, kärvänliga och kreativt lustfyllda korrespondensen mellan två litterära ”giganter”. Att använda detta epitet blir förstås missvisande. Ingen av dessa författare var ”gigantiska” vid den tiden, även om båda hade sin egen tydliga plattform i respektive land inom sin författarbana som poeter, i Sverige och i USA. Och de hade nog själva, lätt roat men också med tydlighet avfärdat denna beskrivning av dem själva.

För det är också en sak som blir tydlig i breven; här möts två människor. Med sina vardagliga tankar kring allt som rör dem; deras familjeliv (om än främst i det yttre), deras kämpande med ”karriären”, med skrivandet och omvärldens reaktioner. Om deras tankar om tidsandan och världens utveckling. Tranströmer berör också sitt andra arbete som psykolog på olika ställen, om än inte på något ingående sätt.
Jag har inte hunnit läsa alla breven på långa vägar, boken kom helt nyligen från förlaget (även om den funnits ute ett bra tag). Och det är också en minst sagt diger samling, fint sammanställt av Torbjörn Schmidt, som måste ha gjort ett hästjobb. Redaktören uttrycker dock sin upplevelse av att det handlar just om ”flygpost”; en sådan upplevelse av lätthet.
Det håller jag verkligen med om. Det finns en nästan barnslig glädje i brevens andning, i ordets sanna bemärkelse; genuin, oförstörd, livfull. Vännerna längtar efter nästa brev och visar sina känslor av delaktighet och inspiration på ett så starkt öppet sätt. Det är berörande.
Jag känner samtidigt inte det är meningen att sträckläsa detta som en vanlig bok. Det blir mer av ett reflekterande och insupande av många spännande infallsvinklar. Bara en sådan sak som tidsandan under 60-och 70-talen. Vietnamkriget står i centrum, kanske främst för Bly, men såväl Tranströmer är djupt engagerad på sitt sätt.

Tranströmer är ingen oengagerad poet. Man kan felaktigt lockas tro det, på grund av hans fint anslagna ton av närheten till det stora livsmysteriet med en samtidigt sådan konkret närvaro. Men där finns också världen med på ett tydligt sätt.
Eva Beckman uttryckte just denna tanke att Tranströmer skulle vara ”opolitisk” i ett fint samtal i tv-programmet Babel, precis då Tranströmer fått det efterlängtade nobelpriset i litteratur (okt 2011). Men fick ett tydligt bemötande från litteraturvetaren och akademiledamoten Andes Olsson, som menade på just detta att man inte ska missbedöma Tranströmers roll i detta.
Tranströmers engagemang i världen må vara subtilt, men nog så slagkraftigt. Det är också något som är centralt och återkommer i brevväxlingen, hur Bly uppmuntrar, lovordar och också föredrar sin väns poesi även i detta sammanhang. Här skildras hur en vänsterrörelse även inom kulturetablissemanget blev i mycket dogmatisk, sträng och icke-poetisk.
Här får vi också ta del av olika författare både i närheten men också mer allmänt. Också får jag som läsare dela inträngande, belysande tankar och frågor som riktas vännerna och kollegorna sinsemellan kring specifika dikter och deras författarskap. Också är det slående hur mycket de vill och också kan hjälpa varandra. De översätter, de förmedlar kontakter, de tar med varandras böcker till andra länder osv. Det är mycket givande att se detta kärleksfulla utbyte mellan män, utan konkurrens, rivalitet eller annat trams.

Den här boken ger många reminiscenser för mig. T ex bara en sådan sak som att skriva och få ta emot brev – vilken lycka! Mina barn har periodvis under sin uppväxt sagt att de ”saknat detta”. Min dotter skrev därför som mindre brev ändå, fastän det egentligen inte ”behövdes” till vänner.
Jag påminns också om mitt eget diktskrivande och goda utbyten med skrivande människor under den tiden.Också intervjuer och samtal med poeter som jag hade, faktiskt i USA också. Jag läste även en hel del av Bly som yngre och kände mig engagerad i hans tankebanor, inte minst om manlighet och kvinnlighet och hans idéer om det kollektiva genom detta perspektiv. Även om jag idag inte håller med om allt, så var han en viktig författare för mig med sin kombination av det poetiska, det politiska och det övergripande psykologiska seendet. Jag tror Bly betytt väldigt mycket för USAs både litterära och psykologiska-andliga sfär.

Jag är glad för den här boken. Och skulle kunna fortsätta återge olika intressanta detaljer och kopplingar, i en väv som skulle ta alltför lång tid att lägga ut här (och ändå blev det här ett långt inlägg).
Tonerna, nedslagen ”på tangenterna” med Tranströmers speciella bild, får klinga själva.

© CMM, SoulBooks nov 2011

torsdag 10 november 2011

Andernas hemlighet - färgstark skildring av andlig kontakt



Författare: ”Broder Philip” (pseduonym)
Titel: Andernas hemlighet
Förlag: Regnbågsförlaget
Publ år: 2011
Sidantal: 170. Kartonnage
Rec datum: okt 2011
Rec av: CMM


Den här boken kom ut på engelska 1961. Materialet har tidigare getts ut på svenska i vissa spridda delar utan riktig bokform eller något förlag. Jag känner till en utgåva på 80-talet som delvis består av detta material (i annan översättning). Det var därför med stort intresse som jag fick ett ex genom Regnbågsförlaget. Också med en viss förnimmelse av tidlöshet.

Författaren som velat använda pseudonym, men ändå presenteras i början av boken (av sig själv, får man förmoda), heter George Hunt Williamson. Denne var en känd (i vissa fall kanske också ökänd, menar vissa som beskriver hans bakgrund) profil inom ufo-forskning och rapportering kring detta i USA. Förf är en sökare, men också något av en färgstark äventyrare. Han kallar sig t ex för ”doktor” med akademiska grader, men hade tydligen fabricerat detta. Också sägs det att han använde spekulativa släktnamn som inte var hans. Framförallt verkar han velat fungera som en andlig kanal. Mycket av hans material sägs vara telepatisk kontakt med högre världar.

I bokens första del berättar förf om denna verksamhet kring rymdkontakter, återgett från ett föredrag i Detroit 1956. Det är en spännande, levande och engagerad skildring som för tankarna tillbaks i tiden. Inte bara till 50-talet i sig med flera andra kända namn som Adamski som tongivande. Utan överlag till andra liknande redogörelser och erfarenheter som andra personer presenterat genom åren, inte minst under 80-talet.
Slutet av andra världskriget 1945 och 50-talet var en period när kontakt med rymdfolk nådde fram till allmänheten på ett helt revolutionerande sätt. Som sedan växte under decennierna på olika sätt. Jag får flera flash-backs av framförallt denna inledning.

Andra, största delen av boken handlar om hur Williamson spårar upp en gammal hemlig orden av det som sägs vara av hög andlig nivå i otillgängliga trakter i Andernas regnskog. En annan källa menar att han själv skapade detta kloster. Han påstår sig ha levt där och fått ta del av dess visdom och insikter. Den legendariske Syster Thedra sägs också ha tillbringat tid där, som nära vän till Williamson.
Boken sägs alltså vara självupplevd. Men tycks egentligen sammansatt av olika inslag. Dels av berättelser, legender och tidlös andlig kunskap. Dels av vissa iscensättningar och omskrivningar. Och kanske också av egna upplevelser.

Det som känns angeläget och intressant med denna text, både vad gäller författarens upplevelser med rymdkontakter och skildringarna från Anderna och överlag jordens dolda andliga broderskap, är att här visas en ny tid fram som ett led i mänsklighetens naturliga utveckling. Och hur denna utveckling också är en del av ett större kosmiskt sammanhang.

Boken kan ge en inkoppling för många andliga sökare idag som vill se lite längre perspektiv vad gäller mänsklig utveckling. Hur människan i alla tider egentligen har haft möjlighet till en vis intelligens som guidar och stöttar människan i hennes försök att överbrygga sina svårigheter. Att kärleken är en grund för denna vägledning i det tysta.
Det finns också en del svårigheter med boken. En sådan kan vara att materialet känns lätt otidsenligt ibland. Skildringen om klostret och författarens roll där verkar fungera mer som en ram för författaren att skildra detta ”högre”. Det är väldigt allmänt och frågan är varifrån materialet, även de kanaliserade texterna, sägs komma? Det är knappast från klostret och denna orden? Nej, det är nog från författaren själv.

Uppgifterna om att ”väldiga katastrofer” ska inträffa, redan vid den tiden, kan också kännas märkliga. Det är ganska intressant att se hur dessa tankebanor funnits med så länge. Detta trodde man alltså redan då, på 50-talet, också i dessa sammanhang av andlig förnyelse. Budskapet om att rymdfolk ska ”rädda människor” från detta, är också något som återfinns vid den tiden.
Samtidigt kan dessa ”varningar” haft sin giltighet ändå. T ex för att ge signaler till mänskligheten, att man måste inse riskerna med missbruk av t ex kärnvapen och senare med kärnkraft och mycket annat. Samtidigt kan dessa ”larm” också skapa onödig rädsla eller andra svårigheter för människor.

Boken i sin helhet med dess speciella anda, om än bitvis lätt mystifierande, spelar nog ändå sin roll. Jag får en impuls att detta material ingick i en viss grupps arbete som verkade förberedande som pionjärer. Tankebanorna, namnen, legenderna, bär ändå på sina högre energier. Som tillsammans med många andra förgrundsgestalters verkan i den tiden bidrog med sina övertygelser, upplevelser och inkopplingar till att skapa underlag för kommande generationers nyandliga och uppöppnande sammanhang.


© CMM, nov 2011

lördag 5 november 2011

Drick mer vatten - recept för fysisk hälsa och psykiskt välmående


Författare: E Batmanghelidj
Titel: Din kropp skriker efter vatten
Förlag: Sorena
Publ. år: 2011
Sidantal: 260. Mjuka pärmar.
Rec datum: nov 2011
Rec av: CMM

Att vi behöver dricka mer vatten är ingen större nyhet för de flesta. Ändå är det nog tveksamt hur välinformerade vi är, att vi verkligen ger oss själva det vattenintag som behövs för kroppens optimala hälsa.

Författaren Batmanghelidj är läkare och kommer ursprungligen från Iran. Han lever och verkar i England. Hans hälsoråd är enkelt och enligt honom själv mycket effektivt; att dricka mer vatten. Han går igenom en rad olika kroppsfunktioner som hjärta, matsmältning, men också leder och kolesterolbegränsning i blodet. Och hur dessa viktiga funktioner i vår kropp hämmas av för lite vatten, menar förf. Han menar också att många åkommor och sjukdomar uppstår mer eller mindre beroende på omedveten uttorkning. Övervikt och stressproblem kan också skapas genom för lite vattenintag. Och därmed också läkas med att helt enkelt öka ett sunt och regelbundet vattenintag på längre sikt.

Det här är en trevlig bok med ett angeläget anslag, tycker jag. Jag är ingen ”expert” på medicinsk hälsa, inte heller de kroppsliga funktionerna i detalj. Så det är svårt för mig att avgöra hur välgrundade dessa resonemang är. Men samtidigt är det ganska enkelt, något jag själv märkt, att vi behöver dricka mycket vatten. Och att detta är en källa till hälsa. Också för rening av kroppen.

Förf tar också upp problemen med att ersätta vattendrycken med t ex läsk, framförallt cola, men också kaffe och även svart te. Han belyser medicinskt vikten av att reglera det stora koffeinintaget i vår västerländska livsstil. Detta både utarmar kroppens vattenreservoir, men tömmer också människan på vissa viktiga ämnen. Vilket i sin tur skapar energibrist och uttröttningssymtom. Det är ju allmänt känt att för stort kaffeintag och coladrickande inte är hälsosamt, Ändå är det inget som läkarkåren direkt avråder ifrån. Jag tror om man insåg mer de direkt hälsoskadliga effekterna - också av att inte dricka vatten i sig - kanske det skulle ske ett större trendbrott. Vattnet är ju också elektromagnetiskt ledande, vilket är en intressant aspekt i sammanhanget. Vi behöver alltså vattnet på flera sätt.

Att döma av den goda respons författaren tycks ha fått genom sin behandlingsform verkar det finnas många som blivit hjälpta av detta. Han tar upp flera brev från patienter som blivit botade genom denna vattenbehandling,bl a från sjukdomen MS och reumatism. Också från en längre tid då förf satt i iranskt fängelse där han säger sig ha hjälpt över 3000 fångar med deras magsår. För mig lät det lite märkligt att så många skulle ha haft ett så likartat symtom samtidigt. Men det verkar ha varit en stressfaktor hos många fångar som skapade detta.

Förf är mycket kritisk till hur traditionell läkarvård inte vill öppna sina sinnen mer för den naturliga biologins läkande egenskaper i sig själv. Hur man istället fortsätter den kemiska medicineringsvägen på ett ofta blint och oreflekterat sätt. Samtidigt är han noga med att inte vilja påverka någon under medicinering eller annan läkarbehandling att avbryta denna abrupt eller utan konsultation av läkare.

Det är en intressant bok som också visar på det enorma värdet av vatten överlag. Något som vi alla behöver tänka på också ur miljösynpunkt.

© CMM, SoulBooks nov 2011