lördag 15 december 2012

Stå upp för mer humor i framträdandet


Författare: Karin Adelsköld
Titel: Våga stå upp! Bli en roligare talare
Förlag: Ica
Publ år: 2012
Sidantal: 151. Kartonnage.
Rec datum: dec 2012
Rec av: C Mikael Matthis

En svensk komiker ger tips om hur du kan använda komiska inslag och tankar kring ”stå-upp” i dina framträdanden och tal av olika slag. Jag känner inte till henne sedan tidigare, men många av dem som hon citerar i boken är kända från olika komikersammanhang, men också politiker och andra som framträder publikt.

Författaren berättar att hon under 10 år arbetade som föreläsare inom journalistik och media på gymnasiet och ville förnya sig. Hon gick på en stå-upp-kurs, vilket hjälpte henne att ta nya steg i sin utveckling och i sin karriär. Bara det låter kul i sig, även om man förstås inte behöver ta det så långt. Det räcker med att träna sig slappna av mer, lära sig inte vara så allvarlig inför sitt framträdande, kanske bjuda lite mer på det personliga.

Den här boken vänder sig därför kanske mest till de som håller ganska stela, oändligt förberedda och till synes inövade föredrag. Därför är boken värd att omnämnas här tycker jag, som en sorts inspiration. Det som lättar upp en tråkig föreläsning eller ett stelt föredrag med självdistans – som ju bra humor bygger på tror jag -  är guld värt. Både ur pedagogisk synvinkel för ökad inlärning och ökat emottagande hos publiken. Men också för den allmänna stämningen, glädjen, lusten, inte minst hos föreläsaren/talaren själv förstås.

Sedan är frågan om det går att lära sig ”vara rolig” på beställning? Ja, för en skådis eller komiker så blir det så förstås, en hel del teknik att träna in repliker, scener, tillvägagångssätt. Men inte bara. 
De som är verkligt genuint roliga brukar grunda det i sig själva, det vill säga ”i hjärtat”. Ofta kan det för många som vill skapa en uträknad lustig poäng i sitt tal inte lyckas så väl. Det brukar låta aningen stelt i sig och kan lätt få en motsatt effekt. 
Däremot att bjuda på sig själv, våga vara mer personlig, som boken också tar upp flera exempel på, går ofta hem. Och då kan det bli roligt, inte bara i meningen ”storskratta” utan i termer av mer öppenhet, underhållande, intressant.

Boken är en på många sätt praktisk handbok i framträdande överlag, inte bara med ”humorn som insats”. För man behöver förstås fler infallsvinklar, hur man kan bottna i innehållet som förmedlas och hur man som föredragshållare uppträder. Bara humor i sig är inte hela lösningen och inte heller avsikten. Men humorn kan verkligen hjälpa till, att skapa en bra stämning, att lösa upp spänningar litegrann (inte minst hos föredragshållaren själv). Och sådant går förstås att lära sig, hur man adresserar publiken inte minst, hur man öppnar upp, får kontakt med sin publik.

© C Mikael Matthis, SoulBooks, dec 2012.

söndag 9 december 2012

Tala så att andra vill ta emot. Med fokus på det öppna mötet med publiken


Författare: Marie-Louise Zeisig
Titel: 
Kliv fram, ta plats och tala!
Förlag: Forum
Publ år: 2012
Sidantal: 189. Inbunden
Rec datum: dec 2012
Rec av: C Mikael Matthis


Denna bok handlar om, som alla nog förstår av rubriken, ”talandets sköna konst”. Hur vi kan träna på att hålla föredrag, olika slags tal, föra fram vårt budskap i olika sammanhang.

Författarens bakgrund är lite annorlunda med operaerfarenhet och som sångpedagog. Det ger förstås stark bärighet för rösten, vikten av att nå ut med en tydlig stämma och hur man skapar det.
Det här är en bok som är lite mer formell i sitt tillvägagångssätt, lite mer konventionell. Hur bedömer jag det? Jo, dels genom författarens ordval, ibland t ex hur hon refererar till ”hur det brukar vara” och därmed vad jag förstår vad andra tar upp i liknande böcker. Det säger en del om att hon följer en viss utstakad linje i dessa sammanhang. Det är inte så mycket material som kommer från egna upplevelser verkar det som.

Författaren är framförallt van pedagog förstår jag det som och säkert utmärkt på att inspirera andra vad gäller ”fotarbetet”. Dvs chefer och andra inom företaget som behöver få mer grundlig insikt i hur de kan komma igång med ett mer intresseväckande föredrag. Eller hur man beter sig på scenen, undviker de enklaste fällorna vad gäller kroppsspråket, upprepningar eller "hummanden", för lågt eller för högt röstläge osv. 


Författaren kallar sig också för ”retorikexpert” och ”kroppsspråksexpert” kan man läsa om i andra sammanhang på nätet. Inget fel med att tro på sig själv, men hur snabbt blir man egentligen ”expert”? När jag läser om hennes insatser i olika massmediala sammanhang där hon värderar kändisars kärleksrelationer utifrån allmänna bilder som publicerats i kändispressen, ja då känns det lite väl ytligt. 

Men, men, oavsett det, författaren kan förstås ha mycket att bidra med när hon kan utöva sitt större kunnande och samverkar med en publik eller grupp som hon kan träna med mer direkt, det är min känsla. Boken har också ofta ett sådant tilltal, tycker jag, att man kan känna författarens starka ambition, vilja och säkert också stundtals ganska pådrivande engagemang, men också lekfullhet och önskan att få bidra med det bästa.  
Här finns många små enkla iakttagelser och reflektioner som författaren samlat som tips kring framträdandet vad gäller kroppshållning, att hitta sin "kraftplats" på scenen inför publiken, hur gester och personlig energi kan användas. Hur att möta en publik som att du är "dess vän". Inte för att göra sig  till, utan i medvetenheten om att det vi sänder ut får vi tillbaks, påtalar författaren klokt.

Också hur en publik reagerar olika och hur du som talare kan fånga upp olika slags människor genom att möta dem i deras behov. De till exempel som är entusiastiska direkt i sin respons, men kan vara flyktiga i sitt intresse. Eller de som är fundersamma och vill ställa många frågor, men när de väl förstår bilden bättre också kan bli mer engagerade på ett långvarigt sätt.         

© C M Matthis, SoulBooks, dec 2012.

tisdag 4 december 2012

Hur att förena "att lyckas" och att "vara lycklig"


Författare: Igor Ardoris
Titel: 
Själförsvar – Lycka och att lyckas
Förlag: Ica
Publ år: 2009
Sidantal: 176  Inbunden.
Rec datum: dec 2012
Rec av: C Mikael Matthis


Författaren till den här boken kanske en del känner igen från en tv-serie, Klass 9A, som gick för några år sedan. Om hur flera lärare hjälpte en klass som hade många svårigheter. Eleverna fick genom speciellt stöd, coaching för sitt självförtroende, visa att de kunde återhämta sig, läsa upp sina betyg och på det sättet lyckas. De lyckades både alltså med sina resultat, men egentligen framförallt i sig själva, med att växa som människor och tro mer på sina förmågor.

Igor Ardoris tycks utstråla en positiv anda på ett genuint sätt. Det är också en kvalitet som tydligt genomströmmar den här boken.
Igor kommer ursprungligen från det forna Jugoslavien till Sverige som flykting. Han berättar om hur han har kämpat sig fram till att tro mer på sig själv, som ung bland annat genom hjälp av kampsporten karate. Han utbildade sig först till förskolelärare och sedan gymnastiklärare. Han har lärt sig mental träning genom Lars-Erik Uneståhl som varit en profil i Sverige inom detta område, som också skrivit förord till denna bok.

Därifrån kommer bokens titel förmodar jag; att ”försvara själen”, det vill säga försvara det unika inom oss, det odödliga, det sanna, vår livsgnista. Att utveckla vårt jag och våra möjligheter, trots olika svårigheter.
Boken handlar samtidigt om hur man kan lära sig se och förstås skillnad på att ”vara lycklig” och att ”nå lycka genom att bli framgångsrik”. Författaren påpekar klokt att många blandar ihop dessa begrepp, att man tror att man ska automatiskt bli lycklig när man uppnått det man strävar efter, sin bild av lycka. Denna bild är ju som många vet, ofta för många människor en mer materiellt präglad bild. Och om man inte når denna bild, att man då förblir olycklig. Författaren tar här upp det klassiska exemplet, att han möter människor som uppnått dessa mål, men ändå inte är lyckliga, som undrar vad som saknas i deras liv.

Boken vill alltså försöka visa på hur vi kan lyckas med båda dessa komponenter, men med ett större perspektiv, vad jag förstår. Att både kunna se sina möjligheter och sitt värde, oavsett vad man gör. Vilket förstås är grunden för sann självtillit. Och att detta i sin tur hjälper oss att kunna förverkliga det vi verkligen vill genomföra i våra liv.
Författaren poängterar också att han vill ge oss som läsare en mer konkret kunskap om framförallt hur man kan tillväga för att skapa detta. Inte bara ta upp teorierna.

Det är en enkel, men väl bearbetad och tankvärd bok som genom sin utgångspunkt markerar en litet mer djupgående eftertanke än vad många ”tänk-positivt”-böcker kan ha generellt.
Det känns också i författarens språk och energi, att det finns en god vilja, en mer omfattande avsikt, som präglar bokens framställning Ett mer genomarbetat och grundmurat moment av det egna arbetet. Det vill säga att det är genom vår egen bearbetning, vår ökade medvetenhet, som vi kan skapa förbättringar, förverkligande – egentligen utveckling.

© C Mikael Matthis, SoulBooks, nov 2012.


fredag 16 november 2012

Läraren är en relationsbyggare. Att skapa nytt språk för förtroende och växande


Författare: Anneli Frelin
Titel: 
Lyhörda lärare – professionellt relationsbyggande i skola och förskola
Förlag: Liber
Publ år: 2012
Sidantal: 145. Mjuka pärmar.
Rec datum: nov 2012
Rec av: C Mikael Matthis

Den här boken utandas ett starkt engagemang för lärarrollen och överlag för lärandets process, både sett från läraren och eleven. Hur att skapa bättre förutsättningar för goda utbyten, ökad förståelse, genuin kontakt. Helt enkelt att bygga en relation där undervisningen får hjälp av detta byggande, som ju egentligen handlar mycket om förtroende.

Boken har en akademisk begrundan i sitt utgångsläge, men omsatt i ett utmärkt praktiskt perspektiv. Det är samtidigt ett sådant upplägg som jag vid första snabba genombläddringen slog mig spontant skulle kunna vara en doktorsavhandling. Och det visade sig stämma, boken har tillkommit ur en sådan (2010). Men det är också mycket nyskrivet material som tillkommit, påpekar författaren.
Materialet är sammanställt genom många intervjuer med lärare på alla nivåer inom skolväsendet, från förskola till gymnasiet, även förskolelärare och lärare med erfarenhet från fritids.

Det är ett intressant perspektiv att se lärarrollen ur den relationistiska synvinkeln. Relationism, dvs att alla och allt relaterar och har sin relation, kan i vissa perspektiv ligga mycket nära flera former av helhetstänkande, en ökad medmänsklig helhetssyn. Jag ser det som ett mycket gott tecken att dessa inslag ökar överallt i samhället, inte minst inom skolväsendet.

Anneli Frelin som själv länge jobbat som lärare innan hon inledde sin forskargärning, lägger fram redan i början av boken ett av dess övergripande syften; att skapa ett språk för lärare i denna funktion av relationsbyggande.
Hon kallar det ett ”utbildningsvetenskapligt språk”. Och med det menar hon, tror jag, att skapa ett akademiskt överbryggande som därmed också lägger en ökad förståelse och ett mer långsiktigt inbegripande för detta synsätt även i framtiden.
Här belyser hon också redan i första kapitlet hur lärarrollen på många sätt präglas av ett underförstått kunnande. Det man ofta kallar för ”tacid knowledge” med den engelska termen, som betyder ”tyst kunskap”. Författaren vill alltså tror jag försöka förmedla och påvisa denna bakomliggande kunskap mer tydligt. Och stimulera dig som lärare (inom många olika områden, inte bara i den vanliga skolvärlden) att själv undersöka och förtydliga detta mer konkret, genom språket. Man kan också kalla det för att medvetandgöra dessa processer. Därmed blir de mer verkliga och mer användbara.

Författaren har nämligen fått se och höra att många lärare saknar begrepp och personliga uttryck för hur de vill och kan bygga relationen med elever, oavsett ålder eller ämne. Däremot har de många ord och uttryck för vad de vill att det inte ska vara. Det är en intressant iakttagelse, som nog många känner igen sig överlag i arbetsliv och i det personliga livet.
Denna negationsorientering kan bidra till en ökad svårhanterlighet i lärarens övergripande erfarenhet, men också förstås rent praktiskt i byggandet av relationer med eleverna.
Alla är överens om att relationerna är väldigt viktiga för lärandet, växandet och för trivsel, respekt osv. Men att det saknas en mer självklar personlig förankring för läraren i dennes yrkesroll vad gäller dessa perspektiv.

Överlag blir bilden här väldigt omfattande vad lärarrollen kan innebära. Mest på gott, men kanske också något av ”ont”? Läraren behöver förstås mycket förståelse för sitt breda ansvarsområde. Samtidigt kanske man inte ska överbetona för många ansvarstyngande moment för läraren heller, med risk att skapa en övermäktig upplevelse. Mycket av relationsbyggandet sker förstås i stunden, genom improvisation, som författaren nämner. Saker och ting händer i klassrummet där läraren får använda många förmågor och lita på sin känsla och intuition inte minst.

En lärare kan förstås fungera på många olika sätt. Och i denna utveckling av den egna lärarstilen har relationsbyggandet alltid en central roll, det är helt klart. I denna utveckling blir denna bok en intressant och säkert på många sätt viktig stimulans för många lärare med sina många praktiska infallsvinklar.

© C Mikael Matthis, SoulBooks, nov 2012.

lördag 3 november 2012

En unik bok om själslig gruppträning i den nya tiden


Författare: Alice A Bailey
Titel: 
Lärjungaskap i den nya tidsåldern 1
Förlag: Tibetanens bokfond
Publ år: okt 2012
Sidantal: 755  (40 sid index tillkommer). Mjuka pärmar.
Rec datum: nov 2012
Rec av: C Mikael Matthis


I vår tid blir betoningen alltmer inriktad på grupputveckling. Hur olika slags grupper kan fungera och utvecklas för att skapa mervärde i olika sammanhang. Det vanliga är förstås hur en grupp på en arbetsplats kan lära sig mer dra åt samma håll för att utveckla goda kvaliteter som gynnar deras arbete. Med tiden har dock de mer ensidigt materiella målen börjat bli lite mer kompletterade av hur människans egen utveckling som person också bidrar till arbetet. Och därmed också hur grupper kan förverkliga större syften, som även sträcker sig förbi personliga intressen.

Det här är ingen bok om dessa mer vanligen förekommande typer av gruppträning, utan en helt unik skildring, även inom det andliga nytänkandet idag. Och detta trots att boken är skriven (eller snarare förmedlad) för mer än ett halvt sekel sedan (först publicerad 1944).
Här får vi som läsare ta del av ett mycket spännande och omfattande grupprojekt. En större grupp så kallade ”aspiranter” (flera också så kallade ”accepterade lärjungar”) har förts samman genom sin lärares förfrågan till en längre period under flera år av inre medvetandeträning. Detta material blev också kommunicerat till en allmän publik, vilket blev denna bok. Alice Bailey står som samordnare, men är inte källan vare sig till bokens innehåll eller dess bakomliggande syfte. Det kan vara bra att sätta sig in i detta mer genom att ta del av andra böcker av Bailey.

Bakom boken och hela denna gedigna undervisning till gruppen och till vår tid överlag, till hela mänskligheten, står nämligen en stor lärare som ofta kallas Tibetanen, en av mästarna inom vår planets högre utveckling. Denne har förmedlat till sin kanal, Alice Bailey, via medveten telepatisk kontakt dessa kunskaper. Detta arbete tog plats under ett helt liv, 30 år av ytterst aktivt och nära samarbete, kan vi läsa om på olika håll.
En del uppfattar och har kallat Bailey för ett ”medium”, ett epitet vilket hon själv säger sig ha skytt som pesten (tas upp i hennes självbiografi). För det är uppenbarligen stor skillnad på inriktningen och kvaliteten hos ett medium i vanlig bemärkelse och vad som förmedlas genom en mer tränad, vaken (ingen trans eller liknande) person som tar emot högre information. Vid vissa tillfällen bistår också Bailey framförandet genom att man diskuterar olika lösningar i textens utformning, språkliga alternativ, ibland också hur vissa innebörder kan förklaras annorlunda i förhållande till en västerländsk publik.

Denna träning och dess instruktioner som berättas här på ett väldigt rakt och okonstlat sätt, var inte främst tänkta att bara ge dessa individer den fantastiska förmånen till högre utveckling i sig. Arbetet hade det syftet också förstås. Men i ett större sammanhang. Denna skildring innebär också ett experiment i gruppträning för vår nya tid. Som ska fungera vägledande för andra instanser och framtidsfrågor på längre sikt. Det är ett mycket fascinerande perspektiv.  

Boken är klart och konkret upplagd där också olika innebörder av vad ”lärjungeskap” innebär gås igenom. Det handlar inte om att gå med i någon ”orden” eller något hemligt sällskap eller andlig skola. Utan om individer som nått kapaciteten, den utvecklingsnivån och också möjligheten till opersonligt tjänande, som gör att de kan passa för denna träning.
Här gås också igenom hur denna grupp skapades. Alla deltagare är anonyma och  figurerar med initialer. Dessa initialer är inte hämtade från deras namn, utan från deras specifika själsliga kvaliteter. De var från början tydligen många fler, men under tidens gång blev en samling på cirka 40 personer kvar.

Det handlar inte om någon personlig träning, som många kan tänkas tro vad gäller ”andlig utveckling” i vår tid, utan om ett mer omfattande fokus; att öka integreringen med själsmedvetandet och på sikt skapa en gruppform i energin för högre utvecklingssteg.
Flera av dessa individer var kända under sin tid och är så än idag, många andra helt okända. En uppgift som blivit allmänt känd med tiden, är att en av gruppdeltagarna var en känd psykiatriker som sedermera skapade en mänsklig och själslig utvecklingsskola, en terapiform som idag är relativt välkänd och spridd i världen. 

Det finns hur mycket som helst att koppla vidare till genom detta innehåll. Det bästa är förstås att läsa boken själv. Dess digra format ska inte avskräcka den som är intresserad av andlig utveckling på djupet. En viktig utgångspunkt som kan tilltala många tror jag är just den mänskliga närheten, de många utmaningar och fallgropar som många av oss kan känna igen i våra liv. 
Det gör också att du som läsare får både stor nytta och glädje av dessa instruktioner själv, genom deras levande formuleringar. Också genom deras medburna stora medkänsla och visa tålamod. Samtidigt som de är ytterst praktiska och konkret målinriktade för den högre utvecklingen, både hos den enskilde och för gruppen.

Aldrig tidigare har en sådan typ av undervisning öppet redovisats mellan en lärare av denna nivå och en sådan grupp av dedikerade, men samtidigt väldigt olika och ibland också bångstyriga ”elever”.
Det är en stor glädje att äntligen kunna läsa denna bok i fin översättning till svenska, ett gediget arbete som också visar prov på grupptänkande genom utgivarens försorg.

© C M Matthis, SoulBooks, nov 2012.

(Vi brukar inte ha med länk till utgivaren, men i detta fall rör det sig om en helt ideell verksamhet och med mycket goda syften; Tibetanens bokfond ) 

söndag 21 oktober 2012

Diger vegetarisk kokbok med mycket klokskap och härlig kökskänsla!


Författare: Inga-Britta Sundqvist
Titel: 
Vegetariska kokboken
Förlag: Ica
Publ år: 2012
Sidantal: 352. Inbunden. Färgbilder.
Rec datum: okt 2012
Rec av: C Mikael Matthis


Det är roligt att se hur den vegetariska kosten med åren blivit alltmer populär. I vårt moderna samhälle har den numer sin givna roll från att ha varit sedd med större skepsis förr i tiden.
Den här är boken är därför en riktig köksvän, iklädd grönrutig köksduk, i digert format. En bok som man ska ha inom nära räckhåll när det är dags för middag eller andra rätter.

Men boken har många andra praktiska infallsvinklar där författaren går igenom en rad olika infallsvinklar. Dels med olika fördelar att äta och leva med vegetarisk kost, till exempel miljöaspekten som alltfler lockas av. Även de etiska samhällsvärdena drar till sig alltfler, kanske framförallt yngre människor som inte vill skada eller leva på djur och den ofta miserabla djurhållningen, framförallt i andra länder.

Men inte minst gäller de många positiva förtecknen med denna kost förstås för dess goda näringsvärden och positiva hälsoeffekter. Inga-Britt Sundqvist tar till exempel upp att det är ganska smart ur hälsosynvinkel att äta vegetabilier som är ”längst ner på näringskedjan”. Detta för att vi därmed undviker lite fler giftmängder, tungmetaller etc, som djuren oftast får i sig mer av i och med att de är högre upp i denna kedja och närmare människan också vad gäller utsläpp och föroreningar.

Här tas också upp olika former av vegetarisk kost och lite om deras bakgrund och filosofi, som till exempel rawfood, makrobiotisk kost och ayurvedisk kost. Här finns också GI-relaterade data med. Med andra ord ryms många perspektiv i denna praktiska, omfattande och också vackert illustrerade kökshandbok.

Författaren som också är en härlig, ljus person vad jag minns från ett möte för många år sedan när vi sågs på en av våra kurser, är van matboksförfattare med lång gedigen bakgrund inom vegetarisk kost. Hennes titlar har tydligen också fått flera utmärkelser, vilket är extra roligt att höra. 
Hon skriver med en behaglig tyngd i sin framställning där det känns i orden att hon är mycket klar och erfaren i sin roll som guide inom hälsa och matlagning. Inte bara genom de läckra recepten, utan i helhetskonceptet. Här gås igenom alla olika ingredienser som vi har glädje av i vår matlagning och kosthållning. Och det gäller nog även för den som är köttätare. För här ges mycket information om frukter, grönsaker, nötter, bönor, kryddor, sallader m m. Och om deras olika kvaliteter och sammansättning.

Författaren får också med miljöaspekterna och många kloka praktiska tips (t ex förvaring och konservering!). Hälsan har förstås sin återkommande viktiga plats där till exempel avgiftning (detox) också finns belyst och alternativ till vanligt socker, som är bra att undvika för alla. Och även barnmat för småbarnsföräldrarna!

Grattis till dig som köper denna härliga hälso- och kokbok! Eller kanske får den i present, vem vet? 

© C MIkael Matthis, SoulBooks oct 2012.

måndag 8 oktober 2012

Stretching som karriärsbyggare


Författare: Charlotte Hågårds
Titel: 
Alla har talang.
Förlag: Forum
Publ år: 2012
Sidantal: 270. Inbunden
Rec datum: okt 2012
Rec av: C Mikael Matthis


Ska vi bli bra på något får vi lov att träna på det, är den enkla grundsatsen i den här boken av karriärscoachen och författaren Charlotte Hågårds. Därav min rubrik här, som författaren också nämner någonstans, att vi behöver stretcha oss själva för att nå dit vi vill.

Jamen, så är det förstås. I alla fall på ett enkelt plan. Speciellt om man som många författare och föreläsare inom denna genre gärna använder sig av idrottsprestationer som en måttstock och dess symbolik.
I dagens tränings-Sverige blir detta modeord också en värdering. Tänj mer på dina gränser, pressa på, jobba mer, orka mer, slit mer. Nja, hur bra låter det egentligen? I positiv bemärkelse är ”alla kan” ett uppfriskande, glatt, stimulerande tänk. Men om man går lite djupare, inte minst i den tid vi lever i nu med många andra behov i samhället för många människor, verkar fler komponenter samtidigt behövas. För vad händer med vårt inre - och med kroppen - om vi mest bara ska "pressa på"?

Hågårds menar att vi genom rätt stöd, rätt lyssnande till våra intressen och vad vi brinner för, kan utröna vad vi bäst passar för. Genom att ta reda på mer vad vi vill, men också vad vi har talang för, kan vi bli mer lyckliga och framgångsrika.
Hon vill berätta hur vi kan göra för att bli bättre på det vi redan kan, men kanske inte törs lita på eller se mer fullt ut. Och därmed att vi ska kunna tillvarata de kvaliteter och möjligheter vi har, även i yrkesmässiga termer. Också för att skapa inkomst (eller mer inkomst, ofta ett mål i sig i dessa sammanhang). 

Detta har sina verkligen genuina poänger och sin fulla sanning. Människans möjlighet att skapa är enorm. Sedan är frågan om vi kan vinna ”all framgång” - vad det nu är? - genom enbart personlig vilja, genom främst materiella mål, genom dessa punktföreskrifter, personligt svettande, den typen av träning?
Och också frågan om vi verkligen vill det? Hur många vill fortsätta i den gamla stressjakten som tyvärr också skapar så många problem för många i samhället?
Hågårds säger att vi inte ska lägga krut på att ta reda på vad som stoppar oss, utan ta fram det vi är bra på. Det är sant och låter bra. Uppmuntran till exempel på arbetsplatsen istället för negativa utgångspunkter. Lyssna mer på barnet i skolan, se individens tillgångar, inte enligt ”mallen”.
Men i livet i helhet kan det också bli ett trångsynt resonemang. Alla människor möter ju ändå sina begränsningar och svårigheter då och då. Och växer också genom det! Syftet och poängen med dessa faser  är ju snarast att vi utvecklas genom dem.

En poäng är när Hågårds hävdar, att vår DNA inte på långa vägar kan vara grunden för våra talanger. Detta tror jag det ligger väldigt mycket i. Modern DNA-forskning har kommit fram till att vår grundgenetik är väldigt enkel. Alltså finns fler komponenter, fler ingångar till vad som skapar en människa och hennes personlighet, förmågor, tillgångar, kvaliteter.
Men var kommer verkligen dessa förmågor ifrån i så fall? Ja, Hågårds säger att Mozart mest fick det från sin goda omgivning, en fin uppväxt där han stimulerades tidigt att ägna sig åt musik. Men det förklarar knappast något av hans genialitet och den tidlöshet varigenom hans musik når fram genom århundradena. 
Hågårds hävdar att många kan bli lika stora som Mozart idag genom Suzuki-metoden (en inlärningsmetod inom musik). Säkert på vissa sätt, rent tekniskt. Men det handlar ju knappast bara om inlärning, effektivitet eller upprepning. Det finns många fler nivåer av mänskligt medvetande och vad dessa kvaliteter står för. Inte som en ”tro” utan som reella inflytanden. Det är sant att vi kan alla uppnå enormt mycket, men knappast utan att ha anlag med oss. Om det inte är generna eller bara miljön, vad är det då?  

Kanske måste det handla om ett större livsperspektiv ändå? Jag tror det. Och där hade det varit både spännande och givande om Hågårds hade tagit upp detta, på ett eller annat sätt.

Sammanfattningsvis, hur fungerar denna bok som inspiration? Ja, spontant tror jag författaren brinner för sin sak, att hjälpa människor där de är i sin praktiska vardag. Samtidigt känns det som boken kunde vunnit på ett mer omfattande perspektiv. Lämna en viss stelbenthet, vara litet mer öppen för fler livsfrågor. Det är ju ändå det som det handlar om; genuin utveckling, något som Hågårds också pushar för på sitt sätt. Det här kan förstås vara en bra handbok för den som är ny i dessa frågor. Men kanske med lite mer glöd - var är den, undrar jag? Kanske kommer den mer fram i ”live”-formen?

© C Mikael Matthis, SoulBooks, okt 2012.

fredag 5 oktober 2012

Gott fiskefänge som relationsbyggare


Författare: Christer Olsson
Titel: 
 Vart är du på väg - och vill du dit?
Förlag: Liber
Publ år: 2012
Sidantal: 154. Hårda pärmar.
Rec datum: okt 2012
Rec av: C Mikael Matthis


Ledarskapsböcker har ofta en god ansats, som de flesta böcker förstås som vill inspirera till ökad utveckling. Det är författare som oftast har gedigen erfarenhet av sitt arbete med människor. Som valt att ägna sin tid åt att försöka skapa bättre arbetsklimat och bättre förutsättningar för företag att växa genom att ta hand om sin personal. Ofta genom ett praktiskt synsätt. Men tyvärr också ibland på ett mer teoriskt plan med främst olika välsmorda modeller snarare än egna erfarenheter, sann, djup empati och vilja till mer varaktig förändring.

Detta kan nog ändå sägas vara denne författares lysande vägvisare. Jag känner inte till författaren direkt innan, men han är tydligen en välkänd föredraghållare, coach och organisationsstöttare, av många olika slag enligt honom själv. Jag förstår dock från boken och också från något inspelat videoföredrag som jag kikade på som hastigast på nätet, att det verkar vara någon som grundar det han talar om i egen erfarenhet.

Förf ger ibland både humoristiska och lite luriga vändningar, både i sitt språk och innehåll. Det är en göteborgsk salthet som strömmar ut här, en enkelhet som ibland kan låta nästan lite överdrivet jordnära, med fiskdoft och att stå stadigt i båten. Men som har en trygg ton av att vilja möta människor, får jag en känsla av, som man är. Inga krusiduller, kanske lite barskhet på ytan, ett robust handslag, stålgrå ögon. Men med ett varmt hjärta som bultar för en något större vision kring det här med att växa som människa. Inte bara ”vara chef” eller ”personal” eller ”driva företag med högsta vinst”.

Denna historieskildring kring sig själv som ”fiskarsonen från västkusten” är något som återkommer i boken som en bakgrund, ett medvetet varumärke kanske? Samtidigt skulle jag våga mig på att säga att detta får stå för en djupare längtan efter något kring det oförstört mänskliga i all affärsverksamhet. Men också överlag i att leda sitt eget liv.

Här hittar du inga tjusiga teorier, ingen statistik, ingen forskning. Och det behöver inte vara fel att få den informationen i sig, inte alls. Men här är budskapet mer avskalat, samtidigt personligt och ganska hantverksmässigt inriktat. Här får läsaren ingen ytlig pepping, vilket kan kännas skönt vad gäller denna typ av böcker. Istället mer vardagliga resonemang kring olika frågeställningar. Hur vi kan omvandla roller. Hur det är att skapa ett gott ledarskap genom sin egen personliga förankring, tillit och ökade tydlighet. Också som förälder, vilket ägnas en del utrymme.

På slutet Christer Olssons egna svar på vanliga frågor som han säger att han ofta möter på föredrag och olika offentliga sammanhang. Och av någon lite mer outgrundlig anledning dyker FNs barnkonvention i nedbantad form upp sist i boken. Det är tydligt att författaren har nära till ett eget (inre) barn, som han också berättar om när han grät av filmen/musicalen Mama mia. Det är fint i sig och säger förstås en del om känslighet och önskan att ta tillvara detta hos andra, tänker jag. Att den filmen kunde skapa detta är dock för mig svårförståeligt, men det är en annan sak.
Poängen här, är att vi kan känna efter mer, genom att lära oss mer, lyssna mer, öppna oss mer. Lite mer kärlek, lite mer hav, lite mer sann näring. Alla goda krafter behövs i vår tid.

©C M Matthis, SoulBooks, okt 2012.