onsdag 30 september 2015

80/20-regeln vill hjälpa dig sålla och öka dina kvaliteter och vinster


Författare: Richard Koch
Titel: 
80/20-regeln. Hemligheten med att uppnå mer med mindre.
Förlag: Liber
Publ år: 2015
Sidantal: 258. Inbunden.
Rec datum: sept 2015
Rec av: C Mikael Matthis

Det här är en ganska märklig bok. Den är både underhållande och stimulerande, bitvis tänkvärd, och har samtidigt en hel del provocerande inslag för många. Det sistnämnda förvånade författaren, företagsentreprenör sedan många år. Han menar att denna idé kan hjälpa och har hjälpt otaliga människor att förverkliga mer av sin potential inom företagande men också överlag i sina liv. Koch skrev boken redan 1997 i Sydafrika och har de senaste 10 åren samlat material från en pågående diskussion kring denna påstådda regel och dess effekter. Han har tagit med en del av dessa synpunkter, även kritiska, i slutet av denna nyutgåva, som är den första versionen på svenska genom Liber förlag.

80/20-regeln handlar om en mer än 100 år gammal matematisk teori, Paretos teorem, som bildat grund för denna tankegång. Denna regel – om man nu verkligen kan kalla det för det - sägs vara ”empiriskt belagd”. Den återfinns i alla fall ofta i företagsvärlden men också i en rad vardagliga situationer. Ett exempel är att 80 % av ett företags intäkter ofta kommer från 20 % av dess produkter. Och även att vinsten kommer från 20 % av dess kunder.
Ett annat mer vardagsnära exempel för många är att de flesta rutinmässigt använder 20% av sin klädgarderob medan 80% är relativt oanvänd. Eller att bilmotorns effekt skapar endast 20 % verklig drivkraft medan 80 % försvinner på vägen. Tillsammans är bilmotorns effekt 100%, samtidigt som den stora potentialen inte blir förverkligad egentligen.

Dessa underfundiga, men också talande och igenkännbara exempel, ger förstås boken en saklig tyngd. Det är inga stora ord om hur man förändrar sitt liv i början. Men så småningom kommer författaren att (stört?)dyka in i mer djuplodande effekter som vill hävda att vi kan använda denna regel också i vårt privatliv. Att kunna sålla i det som egentligen inte ger oss så mycket, t ex att titta på filmer vi inte får ut så mycket av.

Boken handlar på en nivå helt enkelt om hur du kan öka din effektivitet, sålla i det du lägger tid på, och därmed också öka din livskvalitet. Författaren menar att vi kan förbättra och skapa större utväxling med många olika kvaliteter som följd genom att förstå mer hur vi ”slösar” bort en stor del av vår tid på det vi egentligen inte vill eller som inte ger oss bästa effekten för det vi önskar förverkliga.
Regeln tillämpas framförallt på arbetslivet poängterar författaren flera gånger. Vilket kan kännas mer tillgängligt och intressant. Jag vet inte om det är så lyckat att försöka tillämpa idén i sitt privatliv, även om det förstås kan finnas en poäng i att sålla i t ex intressen eller hur man väljer att spendera sin ”fritid”.

Som flera av bokens kritiker tagit upp så kan man ha invändningar, även vad gäller tillämpningen i arbetslivet tycker jag. En sådan invändning är t ex att se processens värde, som det gamla kända talesättet säger ”Det är vägen som är resans mål, inte att komma fram”. Det torde vara ganska självklart idag, även i en rad olika arbetsförhållanden.
Vad jag spontant kan minnas har det gjorts undersökningar som visar att många använder ca 2-4 timmar av sin arbetstid effektivt medan resten går till ”spillo”, till annat egentligen inte jobb-relaterat. Men vad ”till spillo” är egentligen är en omdiskuterad fråga. Undersökningar konstaterar också att mycket av den tid som läggs på social interaktion, utbyten, kommunikation, gemensamma nöjen och glädjeämnen på arbetsplatsen, genererar större tillfredställelse, avslappning, och därmed också bättre arbetsresultat. 

En annan aspekt är också att människor trivs med att arbeta tillsammans. Alla vill knappast vara entreprenörer eller egen-företagare, utan drivs av värden kring gemenskap men också värden av utveckling genom arbetsplatsen. Detta menar författaren är mycket av en bluff, att människor fastnar oftast tidigt i ”the rat-race”, ekorrhjulet. Och visst är det sant. Men frågan är om lösningen ligger främst i 80/20 perspektivet? Författaren tycks starkt ogilla sociala uppfinningar kring samverkan och samhälleliga lösningar, utan ser ”företagaren” som den som driver världen framåt.  Dock utan den äldre kapitalismens grunder med stora industriella företag, stora personalinvesteringar. Utan tvärtom, litet, enkelt, rörligt, enkelt.
Det finns spännande och stimulerande perspektiv i detta. I alla fall som komplement till en mer välordnad social funktionalism som samhället ändå borgar för och som jag anar de flesta ändå värdesätter högt, speciellt i Sverige.

Bokens tolkning av 80/20 regeln menar att målet inte är att stressa mer, inte att skapa mer effektivitet genom tidsplanering, mind-mapping och liknande metoder. Utan tvärtom, ta det lugnare, leva mer tillfredställande, och samtidigt få mer gjort.
Jag tänker på modeller som Toyota koncernen och den japanska filosofin Kaizen kring ständig förbättring, bättre service, möta kundens behov, använda personalens olika engagemang och kunnande på mer samstämda, kommunikativa sätt, ibland också kallad Lean. Detta är också en intressant möjlighet att systematiskt förändra och förbättra, men snarast genom ökat samarbete mellan olika instanser i en verksamhet.  
Dessa metoder tas inte upp här, utan författaren vill snarast propagera för ”det lilla”, att skära ner, att ”less is more”. Att delegera eller för att använda den moderna men också dubbeltydiga termen ”out-sourca”. Det vill säga ta bort allt ”onödigt” som tillhör 80% delen och fokusera på 20% av verksamheten, som ger de betydande resultaten. Detta innebär att inte ha anställda, att lägga ut uppdrag och moment på fristående firmor (ofta i lågavlönade länder) eller specialister istället för att anställa och låta det egna företaget göra allt själv. 
Detta både som en personlig vinst men också som en företagsvinst menar Koch. Han nämner ett intressant perspektiv vad som ofta skapar nedgång för stora företag är när man diversifierar och breder ut verksamheten allt mer. Detta i tron om att man ska ”nå fler” kunder, sälja mer, bli rikare. Detta menar författaren slår ofta tillbaks istället och splittrar verksamheten och effekten.

Jag tycker boken sammanfattningsvis är bitvis stimulerande, underhållande, men också bitvis ganska tradig med märkliga och långsöka räkeexempel, t ex hur procentsatsen av vänners ölkonsumtion ska påvisa 80/20-regelns till synes ”allestädes närvaro”. Det känns också som författaren levt ganska långt ifrån en större social samvaro eller perspektiv på hur mänsklig utveckling gynnas av samverkan och större lösningar. Bokens synsätt kan därför bli ganska smalt och ibland direkt trångsynt. Detta trots sin härliga tankestimulerande effekt och dess kraftfulla injektioner av ökat fokus på det som är viktigast för just dig. Som alltid får var och en sålla själv och använda det som kan fungera i ditt liv.

© C Mikael Matthis, SoulBooks sept 2015



torsdag 27 augusti 2015

The Golden Year – Från frustration till förändring


Titel: The Golden Year – Ta makten över ditt liv på ett år.
Författare: Hannah Widell och Amanda Schulman
Förlag: Tukan Förlag
Publ. År: 2015
Sidantal: 187. Pocket.
Datum: augusti 2015
Rec. av: Nina Matthis

Hannah Widell och Amanda Schulman är systrarna som både skriver böcker ihop och har en podd tillsammans där de pratar om sina känslor och om livet i stort. I boken The Golden Year är ämnet förändring inom livets olika skeden och områden. I den här boken börjar alla positiva förändringar med en känsla av frustration. Den känslan kan vara en gåva, hanterad på rätt sätt, menar författarna och ger sig i kast med att berätta hur.

Här belyses förändring inom kärlek, välmående, vänner och jobb. Och alla kan nog känna igen sig, för vi har alla har åkt med i livets berg- och dalbana och upplevt förändringens smärta och lycka. Det kan vara läskigt med förändring. Men författarna välkomnar den där gnagande känslan av olust och obehag, och ser dessa känslor som inre vänner. Inte förrän vi har sagt ifrån, lämnat något/någon eller vågat göra på ett nytt sätt, får det nya som vi har längtat efter plats. Det gäller alltså att känna efter, respektera sin känsla och skrida till handling, enligt författarna.

I boken finns flera knep att ta till när man känner sig vilsen i förändringsdimman. För mellan frustration och ny klarhet finns ibland en segdragen förvirring. Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Hur ska jag våga? Ska jag stanna eller gå? Är det mig det är fel på eller är det hon/han som är knäpp? Författarna stöttar och inspirerar, inte minst genom sina berättelser om egna tillkortakommanden i pinsamma situationer. De bjuder på sig själva på ett naturligt sätt, ungefär som man gör med någon man känner förtroende för och tycker om.

Under läsningens gång upptäcker jag att dessa systrar inte bara är varandras systrar. Det är även läsarens systrar. För såhär önskar nog många att de kunde prata med en syster; förtroligt, direkt, stöttande, uppiggande, ärligt, larvigt, kärleksfullt, djupt och ytligt på samma gång. De utger sig inte för att vara experter annat än på sina egna erfarenheter. Och det är det som gör det levande. Igenkänningsfaktorn är hög. Och med den kommer lättnaden. Lättnaden att man inte är ensam om att känna si eller så. Insikten om att vi är ganska lika vi människor och att alltihop, högt och lågt, är okej.

Boken tar också upp ämnet självförtroende. Båda författarna blottar sina rädslor och svagheter även här. De är absolut ärliga, men som läsare får jag ändå för mig att de har en ganska stor dos självkänsla. Kanske större än de själva vet om. För att våga ge av sig själv, så naturligt som de gör, så krävs en inre plattform där reflekterandet äger rum. Och en inre plattform är, som jag ser det, själva grunden för en god självkänsla. Det är som att kärleken till livet och förundran över det som utspelar sig i det inre och i det yttre, är större än rädslan att göra bort sig. Själva sökandet blir större än de själva, och det är då som en bok blir intressant.

© Nina Matthis, SoulBooks aug 15.

onsdag 24 juni 2015

Utveckla ditt medvetande, öka din hälsa – en bok som berör


Författare: Lissa RankinTitel: Medvetandet är starkar än mediciner
Förlag: Soulfoods förlagPubl år: 2015Sidantal:315. Häftad.Rec datum: maj 2015Rec av: C Mikael Matthis



Jag minns inte när jag först hörde talas om Lissa Rankin, men jag minns att det gav ett speciellt berörande intryck. Jag tror det var i någon tidningsartikel och jag fastnade för något i hennes berättelse som var både en genuin, tydlig och samtidigt ljus lättsamhet som strålade ut i det hon förmedlade.
Den här lättsamheten kan vara svårfunnen i sina bästa former vad gäller dessa områden av ökad hälsa genom att förändra dina tankar och känslor, som den här boken handlar om på ett övergripande plan. Det kan tendera att slå över i en övertro som blir flåsig eller upptrissad. Eller så är det ingen lätthet utan tyngre fakta staplade på varandra utan någon större känslighet eller något lyssnande. Fakta som säkert kan vara välmenande och väga bra, men som ofta kan dra ner syftet och budskapets styrka.

Lissa Rankin är läkaren som själv genomgick sjukdom, som arbetat med traditionell vård och samtidigt intresserat sig allt mer för alternativa synsätt vad gäller vår hälsa. När hon arbetade på en mottagning i Californien där patienterna var väldigt måna och duktiga att hålla sin hälsa på alla möjliga sätt, genom rätt sund mat, motion, inte äta kött, också genom terapier etc, märkte hon att många mådde bra av detta och ökade sin hälsa. Medan andra inte nådde samma goda resultat trots alla sina ansträngningar. Hon funderade mycket på detta, vad som skapade hälsa egentligen. Hon började ställa annorlunda frågor till dessa patienter som rörde deras bakgrund, som inte följde formuläret som läkare annars använder sig av vad gäller bakgrund, tidigare sjukdomar, familjesjukdomar osv. Hon frågade mer om deras känslor och hur de såg på sitt liv, sina relationer, glädjeämnen, vad de ville skapa.

Rankin börjar därför boken med ett för en del kanske lätt provocerande påstående; att det är inte kroppen du behöver ta hand om i första hand för att må riktigt bra och vara frisk. Utan ditt medvetande. Att det ligger mycket i detta börjar allt fler inse, kanske även de som tror sig "slaviskt" vara tvungen följa olika dieter, kostfilosofier eller motionsmetoder, även inom de alternativa områdena.   
Att utveckla sin hälsa eller bli frisk genom att bli mer medveten, om sig själv, sitt eget inre, förändra sina tanke- och känslovanor och mönster, kallas ibland för ”placebo” av många i läkarkåren eller av de som inte ser hur kropp och medvetande hör ihop. Placebo kan användas på olika sätt, det mest kända är att byta ut en traditionell medicin mot ”sockerpiller”, alltså någon substans som inte anses ge effekt. 
Saken med placebo är ju bara att den ger ofta hög effekt av läkning, ibland större än vanlig traditionell medicinering, som Rankin belyser bra här. Jag tänker på ett annat omtalat experiment som gjordes vid knäoperationer där vissa patienter fick den reguljära behandlingen, en enkel operation, medan andra har trott att de fått den medan de i själva verket fick genomgå samma sak men utan kirurgiska ingrepp (Moseleys studie). Den procentdel som fick placebo blev i många fall friskare fortare och höll sig friskare längre.

Lissa Rankin diskuterar detta sammanhang av placebo noga och påvisar hur det snarast är vårt medvetande som påverkar kroppen. Genom vad vi tror är sant, hur vi väljer att se på våra livsvillkor, i det lilla och i det stora. I detta lägger författaren in olika värdebegrepp, t ex kring ”lycka” och ett positivt sinnelag. Att en lycklig person mår bättre och är friskare måste väl anses som en självklarhet, skriver Rankin, men påpekar samtidigt hur få läkare tar med detta i sin förståelse för en patient. Det är en större helhetsbild som behövs, menar hon, också för att förstå vad lycka är och hur vi själva kan skapa eller påverka vår upplevelse av lycka.

Rankin tar också upp många olika konkreta delar av våra liv, t ex arbetslivet, hur många människor håller sig tillbaka genom sitt arbete, för att de inte vågar förändra sina liv och lämna sitt ”dödande” (som många säger) arbete. Eller området kreativitet, hur det numer är tydligt belagt att kreativitet i dess otaliga former, inte bara utövande av konstarter, bidrar starkt till vår både fysiska och psykiska hälsa. Kreativitet kan vara en hobby, t ex trädgårdsodling eller klä om möbler, hålla på med kläder eller snickra, vad som helst som ger dig avkoppling och njutning, stimulans eller glädje.  Även området av andlighet och ”den inre ledstjärnan” tas upp en del.

Det här är en väldigt gedigen bok, också med övningar du själv kan pröva om du vill. Faktamässigt är boken tät, men inte tung, med många fallbeskrivningar och resultat från olika undersökningar och experiment. Ändå faller dessa exempel inte in i det styltiga eller malande, utan förblir ett med den levande, näranog brusande ström av närvaro och enkelhet som jag kan uppleva genom författarens språk. Det är ytterst tilltalande i sig. Men det är också förstås ett effektivt och starkt sätt att verkligen nå ut med ett budskap.

Författaren lyckas därmed att blanda på ett behagligt och samtidigt berörande sätt sin kunskap och imponerande tankebredd med sin djupt personliga, klarseende ton. Detta ger den här boken så många fördelar för alla som är intresserade av och engagerade i hälsa, men överlag utveckling för människan.

© C Mikael Matthis, SoulBooks juni 2015.

söndag 31 maj 2015

Till himlen och tillbaka – När vetenskapen får ge efter för en andlig verklighet


Titel: Till himlen och tillbaka – En neurokirurgs nära-döden-upplevelse
Författare: Eben Alexander
Förlag: Forum
Publ år: 2015
Sidantal: 218. Inbunden
Datum: maj 2015
Rec av: Nina Matthis


Den här boken måste vara perfekt för att väcka ett brett intresse för den andliga dimensionen inom människan. Tänk dig själv, du har hört massor av historier om andliga uppvaknanden. Men alla dessa uppvaknanden är subjektiva, det finns inga bevis mer än den uppvaknades nya glädje och mystiska tillfredställelse. Den dimension de vittnar om verkar fantastisk, men kan ju vara uttryck för en ypperlig fantasi eller en envis vilja till evigt liv. De som vill avfärda eller förlöjliga andliga uppvaknanden, har en massa förklaringar lätt tillgängliga vid sin sida. De kan kalla det för önsketänkande, vanföreställning eller varför inte galenskap.

Men vad ska skeptikerna göra med denna bok? Vad ska de säga? Eben Alexander, som beskriver sitt möte med en gudomlig dimension under en nära-döden-upplevelse, är själv hjärnkirurg och vetenskapligt skolad som alla läkare. Han kunde aldrig tänka sig att detta kunde hända honom. Han brukade själv operera hjärnor, och då och då fick han möta patienter som berättade för honom om sina NDU upplevelser. Han brukade lyssna artigt på dessa ”historier”, men kunde inte föreställa sig att de var verkliga. Han var skeptisk till allt som inte gick att ta på, se med ögonen och som inte gick att förklara på vetenskapligt vis. Han som så många andra. Men plötsligt hände något förskräckligt.

Alexander blev sjuk. Riktigt sjuk. Han fick en sorts hjärnhinneinflammation som är mycket sällsynt, och där statistiken visar att just denna variant är närapå omöjlig att överleva. Han hamnade i koma på ett sjukhus där det var fullt pådrag av läkare som kämpade för att få honom att överleva och förhoppningsvis vakna upp. Och det gjorde han, efter en vecka – otroligt nog. Men han vaknade inte bara upp fysiskt, utan även andligt. Under de sju dagar han legat i koma hade han fått göra fantastiska erfarenheter i andliga världar, och alltihop kunde han minnas efteråt. Varför? Jo, för att dessa världar var mer verkliga än den fysiska världen, förklarar Alexander. Han kunde minnas sina möten med andliga vägledare, med enastående platser och inte minst den obeskrivliga upplevelsen av att vara som ett med Källan, med Gud/Om, och få tillgång till en universell vetskap som högt överskrider vår jordiska vetenskap.

Ingen förklaring finns på Alexanders upplevelser eftersom hans hjärna var ”död” under denna tid. Den fungerade inte alls. Den kunde inte producera några som helst tankar, föreställningar och fantasier. Men ändå hade han alla dessa himmelska upplevelser. För Alexander blev det helt uppenbart att medvetandet inte är knutet till hjärnan. Medvetandet är något som är oberoende av det fysiska. Jaget eller själen är inte bunden till kroppen. Vi är andliga varelser som kan uppleva platser och tillstånd som existerar på andra frekvenser. Detta är förstås inga nyheter, massor av människor har upplevt liknande saker som neurokirurg Alexander. Men eftersom han kan beskriva förloppet både andligt (sin upplevelse) och fysiologiskt (vad som hände med hans hjärna under koman) så ger det en ytterligare stringens åt hans berättelse.

Alexander skriver medryckande och enkelt. Tanken var att ”även ett barn skulle förstå hans berättelse”. Och det har han verkligen lyckats med. Även om han själv är akademiskt skolad så märks det inte i hans litterära språk. Han skriver verkligen så att alla kan följa med på hans resa och leva sig in i hans upplevelser. Samtidigt finns flera bottnar i hans berättelse, även psykologiska. Alexander beskriver hur han alltid har sökt efter en känsla av att vara önskad, mottagen och älskad. Denna längtan kan ha sin grund i att han blev adopterad som liten. Hans heta önskan blev till sist besvarad både i den fysiska världen och i den andliga, som en sorts existentiell jackpot. Om det kan du läsa mer i boken.

© Nina Matthis, SoulBooks maj 2015