SoulBooks - bokrecensioner och film. Inre växande, personlig utveckling, andligt sökande

Öka hälsa och välmående - välj vad du äter - i snabbt format

2012-01-22T11:31:00.005+01:00

Författare: Janet Wright
Titlar: Ät dig stark, frisk och vacker
Förlag: Bonniers fakta
Publ. år: 2008
Sidantal: 128. Hårda pärmar, laserat omslag
Rec datum: jan 2012
Rec av: CMM

Under längre tid nu har begreppet ”smart-food” tagit plats i det kollektiva medvetandet i västerlandet. Det finns flera liknande namn för ungefär samma tanke; att vi kan äta oss till hälsa genom att reglera vad vi äter.
Grunden är som så ofta (alltid?) att undvika socker, sötningsmedel, vitt mjöl och andra raffinerade produkter. Även i många fall att ta bort kött- och mjölkprodukter. Detta ger hälsa i sig.

Att undvika rökning och alkohol, både på regelbunden basis och i större mängder, är förstås också en självklarhet vad gäller optimering av hälsa. Därför är det lite olyckligt att författaren valt att ta med vin som ett inslag här, som hälsofrämjande. Det kan säkert vara så vad gäller hjärtaktivitet, blodstimulering osv för en del människor. Men att inta alkohol regelbundet som föreslås här känns väldigt otidsenligt.
Detta är förstås till viss del en ”kulturfråga” (eller vanefråga snarare). Och alla som uppskattar vin till maten då och då ska förstås fortsätta med det. Men att ta fram det som en direkt hälsoskapande ingrediens känns ytterst tveksamt.

Därför är det förstås som alltid en fråga om i vilken omfattning man vill skapa hälsa. Och vad vi lägger i det begreppet. Att hälsa i sig egentligen inte enbart styrs av fysiska faktorer, dvs vad vi äter och genom motion, börjar bli alltmer uppmärksammat. Också hur vi mår som människor, våra känslor och tankar, vår livsmening, påverkar. Hur våra relationer fungerar och hur vi är medvetna inte minst om vår större existentiella utveckling. Dessa aspekter kommer sällan med i dessa sammanhang, men ökar ändå överlag att sättas in i ett större sammanhang av mänsklig utveckling, som egentligen ska ses som grunden för hälsa.

I den här boken har man valt att komprimera budskapet och samtidigt förpacka det modernt och ytterst effektivt. Inriktningen är inte på maträtter eller tillagning utan endast innehåll i olika råa livsmedel, ofta som naturprodukter. Också några köttprodukter som kyckling är medtagna. Deras hälsoeffekter, vitaminer, mineraler m m beskrivs kortfattat. Läsaren får också korta tips på recept för respektive näring.

Det här är en liten läcker bok. Starka färger, pigg lay-out, snygg design. En verkligt bra presentbok, tänker jag.
Boken är enkelt, men smart upplagd. Den riktar sig nog mest till folk i farten, kanske också en yngre publik. Som söker snabb och effektiv information om hur olika råvaror, grönsaker och frukter ger oss ökad hälsa och bättre livsförmåga.
Boken har delats in efter sex stycken olika syften; ”bättre kondition”, ”detox”, dvs rening, avgiftning. ”Mat för hjärnan”, dvs bättre tänkande m m.

Det är en kul idé. Och som sagt, tilltalade i färg och form. Söker du mer djupgående information om hälsa, hur olika livsmedel och näringsämnen påverkar oss, då ska du söka dig till något helt annat.

© CMM SoulBooks jan 2012.

Stöd att finna ditt sanna jag genom förlösning av kroppsspänningar och gamla känslomönster

2012-01-16T20:21:00.007+01:00

Författare: Lise Bourbeau
Titlar: Hela ditt inre och finn ditt sanna jag
Förlag: Vattumannens förlag
Publ. år: 2010
Sidantal: 207. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Författare: Lise Bourbeau
Titlar: Kroppen talar till dig.
Förlag: Vattumannens förlag
Publ. år: 2008
Sidantal: 463. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Jag passar på att slå samman två titlar av samma författare här (därför blev denna text extra lång). Lise Bourbeau är från Canada och förutom sitt författarskap driver hon tydligen ett stort center där för hälsa och utveckling. Hon reser också runt en del och föreläser och ger behandlingar.
Lise Bourbeau är ingen terapeut eller författare jag kände till innan. Hon har arbetat länge med kopplingen mellan det psyko-somatiska, alltså hur våra känslor påverkar vår fysiska hälsa och vår mänskliga utveckling.

Bourbeau ansluter sig till en rad andra författare, terapeuter och förespråkare för ”kroppens egen visdom” i vår tid. Detta är något som är välkänt för många i dagens flora av nytänkande, alternativ hälsa och fler möjligheter till att både bota och utveckla människan. Att denna visdom finns förankrad i vårt högre medvetande som tar sig uttryck genom denna kropp, är också något som författaren uttrycker tydligt. Och också använder sig av som en levande insikt, verkar det som.
Därmed blir hennes arbete inte bara fysiologiskt, inte heller bara emotionellt, utan ett försök vad jag förstår det som till en högre syntes.
Bourbeau säger redan i förordet till sin senaste bok på svenska ”Hela ditt inre och finn ditt sanna jag”, att hon med ordet och begreppet ”Gud” som hon gärna använder, menar människans ”högre jag” eller ”sanna jag”. Det är bra att hon gör den definitionen.

Hennes första bok ”Kroppen talar till dig” ska fungera som ett uppslagsverk över olika sjukdomar och yttringar av både fysisk och känslomässig art. Som läsare kan du slå upp ett stort antal åkommor och sjukdomsproblem för att läsa om författarens tolkningar av dessa på flera nivåer. Känslorna och deras eventuella tillbakahållande får här en stor plats som förklaring till att sjukdom uppstår, menar författaren.

Detta har sin grund i många olika forskningsresultat som med tiden bara tycks öka. Detta menar förf också ha stor egen empirisk kunskap om. En annan forskare jag tänker på i sammanhanget är Candace Pert, som arbetar med en annan ingångsvinkel, forskning om hjärnan.
De som Bourbeau främst refererar till är Wilhelm Reich och en av hans efterföljare, Alexander Lowen. Dessa skapade både teorier och praktiska metoder kring hur människans ”kroppspansar”, bestående av tillbakahållna känslor, behövde omvandlas. För att öka hälsan, öka människans möjligheter till sant förverkligande. Bourbeau vilar också sin kunskap på den freudianska läran tydligen. Detta kan verka motsägelsefullt eftersom Freud starkt motsade sig alla högre livsuttryck; själ, ande, andlig mening osv. Reich, som sägs ha varit en av Freuds utvalda favoriter, lämnade också Freud efter en konflikt, liksom många av hans andra efterföljare gjorde.

Insikter om den psykosomatiska kopplingen har flertalet olika terapiskolor kommit fram till under de senaste 50 åren. Det är också kända insikter i österlandet innan dess, även om de uttryckts annorlunda eller inte lika starkt förknippade med just känslouttrycket.
Det som idag kan skilja är betoningen på utlevelse. Nu vet inte jag hur Bourbeau använder sina metoder mer konkret. Men många kroppsterapeuter idag söker sig mer mot ett mer själsligt/andligt fokus och ett mer mjukt omvandlingsschema snarare än att utlevelsen ska behöva stå i fokus, något som både Reich och Lowen och många andra vid den tiden naturligt hade störst intresse av.

I denna uppslagsbok återfinns även hur väldigt vardagliga och enkla svårigheter sägs kunna uppstå pga ”förträngda känslor” och därmed hämma livsflödet i kroppen. Tanken är kanske god, men kan också överdrivas i onödan. Att t ex påstå att acne för alla slags människor ska innebära självförnekelse och svårigheter att tycka om sig själv, känns att dra psykiska innebörder för långt. Att t ex ”solbränna” skulle innebära liknande emotionella svårigheter, känns försvårande snarare än uppbyggligt.

Överlag tycker jag man bör vara försiktig med försök till slutgiltiga tolkningar kring olika sjukdomars, åkommors och fysiska reaktioners upphov. Det finns ofta en större bakgrundsbild som existerar i människors själsliga livsmönster som behöver förstås på ett eller annat sätt. Om inte annat som en bidragande orsak.
Jag tror att författaren också har den tanken med här. Hon beskriver hur sjukdomsuttryck kan vara sätt för själens vilja att skapa lärdom. Dvs en individs karmiska förlopp tar sig t ex uttryck genom sjukdom och andra svårigheter. Karma är dock inte ett ”straff” som alltfler lär sig inse i vår tid, utan snarare ”möjligheter”. Detta vill också Bourbeau betona. Hon talar om att ”självförlåtelse” och acceptans är viktiga nycklar i helandets processer.

I den andra boken ”Hela ditt inre och finn ditt sanna jag” använder författaren en till modell för sitt arbete. Hon bygger den på fem modeller av ett bestämt känsloproblem (ett ord) som skapar fem kroppstyper och deras symtom (t ex ”övervikt-förödmjukelse” eller ”förstärkt smalhet-avvisning”. Hon utgår från dessa kopplingar i hela boken och bygger olika terapeutiska resonemang kring dessa.
Jag har svårt för den förklaringsmodellen i sig. Jag tror inte det är så enkelt, vare sig känslomässigt eller kroppsmässigt att bestämma och bearbeta samband. Därmed är risken också att metodens tolkningsform” blir mindre intuitiv eller okänslig för vad individen verkligen bär på i sitt inre. Olika kroppstyper och olika känsloproblem behöver också ett större sammanhang tror jag för att kunna lösas djupare.
Samtidigt ligger det förstås en hel del i dessa känslors koppling till kroppshållning, olika typer av förträngning, och hur kroppen svarar an på detta. Men inte med ett så nödvändigtvis kontrollerat tolkningsschema.

I båda böckerna blir det tydligt att författaren vill gå systematiskt tillväga och mer vetenskapligt undersöka dessa kopplingar mellan känsla och kroppsliga symtom. Det är både fördelar och nackdelar med detta.
Att dessa svårigheter kan lösas genom att beakta och förlåta olika känslomönster och sina föräldrar från barndomen, är förstås till stora delar välkänt och positivt. Men hur det går till – i medvetandet - med denna metod blir inte lika tydligt, tycker jag.
Risken är också att dessa skildringar blir en aning överstrukturerade. Ett intressant exempel som författaren tar upp från sitt eget liv är när hon styrde sin yngste son väldigt hårt för att han skulle utvecklas som hon uppfattade var bäst för honom, men att det fick tydligen ett mindre lyckat resultat.
Det finns i vilket fall flera viktiga tankebanor med här. T ex hur barn kan ”ärva” eller påverkas negativt av föräldrarnas hindrande mönster. Hur dessa kan föras över i flera led på ett omedvetet sätt. Där tänker jag spontant på hur metoden Familjekonstellationer både belyser detta, men också kan ge väldigt tydliga redskap för att skapa förlösning av detta.

Författaren känns som ytterst målmedveten, stark i sin avsikt och viljefullt engagerad i sin sak. Det är inte så mycket egna erfarenheter eller tankar från hennes egna liv som kommer fram i dessa böcker (varav den ena är snarast en uppslagsbok, så det är inte konstigt).
Författaren har ett grundläggande humanistiskt, medkännande och inlevelsemässigt fokus. Detta är en kärleksform som jag tror står bakom hennes arbete. Mina tankar jag här har tagit upp bör därför ses i detta sammanhang. Och att man förstås som terapeut eller allmänt intresserad kan plocka de delar som man tycker känns stimulerande.

© CMM, SoulBooks jan 2011.

Heartfulness – en ny form av mindfulness

2012-01-09T17:19:00.005+01:00

Titel: Heartfulness – Din väg till glädje i nuet
Författare: Cecilia Åkesdotter
Förlag: Heartfulness inspiration
Publ. år: 2011
Sidantal: 255, inbunden
Datum: dec 2011
Rec: Nina Matthis

Att vara i nuet, att inte grubbla på dåtiden eller på framtiden, utan att verkligen se och uppleva det Stora Liv som vi är mitt uppe i, är en gammal andlig levnadskonst. Nu har detta medvetna förhållningssätt spridits i västvärlden genom begreppet mindfulness. Läkaren och professorn Jon Kabat-Zinn, grundaren av Mindfulness Meditation, dök upp i helt rätt tid då stress, ångest och så kallat utbrända och sjukskrivna människor verkligen blivit ett problem i samhället. Man kanske kan säga att Kabat-Zinn, verksam i USA, gjorde meditationen rumsren med sin stressreducerande metod, som alla slags människor kan ta till sig. Lite som yoga. Även om dessa ”metoder” inte är nya på något sätt, utan är uråldriga.

Jag har inte recenserat några mindfulness böcker tidigare. Jag har kikat i dem, men tyckt att det har varit alldeles för mycket bokstäver för att komma fram till något så avskalat, rent och kärleksfullt som att ”leva i nuet”. Så därför blev jag nyfiken när jag hittade en bok i ämnet med titeln Heartfulness, skriven av Cecilia Åkesdotter. Omedelbart kände jag att denna bok kunde vara ett sätt att ta mindfulness ett steg vidare (vilket även är författarens önskan och avsikt). Och det visade sig också stämma när jag började läsa boken.

Om jag vill lära mig något om Närvaro av någon, som för mig är en andlig, expanderad, klar, vilsam och ljus uppmärksamhet, så räcker inte ord – hur många eller kloka de än är. Jag vill också känna närvaron hos den som förmedlar dessa specifika insikter. Det som författaren och föreläsaren Cecilia Åkesdotter har lyckats med är just detta enkla (och för många så svåra) att förmedla en särskild närvaro genom orden. Enligt min mening skriver hon med hjärtat och det är också det som skapar den där närvaron i hennes närvaro-bok. Meningarna är korta, enkla och samtidigt kärnfulla. Hon berättar glimtar från sitt eget liv, som varit tufft på många sätt, särskilt i barndomen. Hon varvar egna upplevelser med förklaringar, goda råd, insikter och tips om ett närvarande liv, på ett behagligt och inspirerande sätt.

Jag får en känsla av att Åkesdotter, som tidigare gått kurser i mindfulness, har en egen ”andlig närvaro” oavsett dessa kurser. Det känns helt enkelt inte som att hon lärt sig allt detta på kurs. Hon tycks äga en sorts medvetenhet som har funnits där ”hela livet” - vilket också kan spåras i boken, bland annat genom en ”andlig” eller ”medveten” teckning hon ritade när hon bara var två år och nio månader gammal! Sådant är alltid intressant, tycker jag, som älskar det genuina. Det är nog så, att man måste ha en stark kontakt med sitt inre väsen för att skriva om något på ett nytt sätt. Att ta något ett steg vidare. Åkesdotter tar mindfulness vidare till heartfulness. Av egen erfarenhet vet hon att det är kärlekens energi som skapar verklig närvaro, expansion och glädje i nuet. En insikt och en upplevelse som hon mer än gärna delar med sig av.

© NM, SoulBooks, jan 2012

När börjar det riktiga livet? Känd svenskhet i novellform famlar efter mer liv.

2012-01-05T12:05:00.007+01:00

Författare: Fredrik Lindström
Titel: När börjar det riktiga livet?
Förlag: Bonniers
Publ. år: 2011
Sidantal: 212. Inb.
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Jag gillar Fredrik Lindströms tv-gestaltningar. Och var därför nyfiken på hans litterära uttryck, hans funderingar. Den här boken är en fristående uppföljning efter en tidigare novellsamling för 10 år sedan (som jag inte läst).
Det här är en liten bok med fjorton stycken novelltexter. De har det gemensamt att de beskriver en sorts valhänt vardag för deltagarna i berättelserna. Det är som en sorts förvirring, men inte påkallad eller uttryckt, utan mer återhållen.

Detta beskrivs ofta, liksom Lindströms kända tv-dyk in i den svenska ”folksjälen”, som olika attribut för hur svensken är, hur ”vår” vardag är. Att man inte buar på en teaterföreställning t ex. Nej, var gör man det? Och om man gör det, är det då ett tecken på mer frihet, glädje, sanning?
Jag vet inte, men för mig känns de här mallarna kring ”normalt-onormalt” och ”svenskt-osvenskt” aningen färdigmalt nu. Det är ett intressant ämne, men behöver då få fler infallsvinklar. I Lindströms anda hålls ungefär samma form. Det är säkert många som uppskattar det, likhet ger trygghet och igenkänningsfaktor. Men det riskerar också bli upprepning.
En annan sorts eventuell upprepning blir också i novellen ”Eftermiddagar i parken” som tycks direkt hämtad från en scen i filmen ”Känd från TV” (för övrigt väldigt bra) som Lindström skrev manus till och också regisserade, om jag inte minns fel.

Visst är det träffsäkert på sina sätt i denna novellsamling, och lätt humoristiskt på vissa ställen. De försiktiga människorna som är så måna om sina senaste inköp. Att det ska vara så korrekt. T ex de som installerat allt det senaste med ett nytt kök.
Alla de som brottas med sina olika känslor, ofta av skam, verkar vara en återkommande ingrediens. Men inte så att jag skrattar direkt.
Visst kan vi känna igen oss i detta tillstånd, absolut, på olika nivåer. Att vänta på det mer "verkliga". Det är en bra bild och säger en del. Och detta rymmer existentiella frågor i sin fördjupning. Och kanske blir det en fråga för läsaren, som kan beröra, hoppas det. Jag tycker det känns som Lindström inte riktigt tar tag i möjligheten att nå dit ändå.
När Lindström får framträda/uppträda tar han spontant ett annat slags utrymme, förmodligen genom att vara sig själv. Där får hans humoristiska ådra men också hans tankfullhet bättre plats.

Det finns något lätt sorgesamt i dessa beskrivningar av en ganska tom, icke-verklig verklighet. Som att författaren beskriver en hinna. Kanske också i sig själv? Men det blir inte personligt ändå, ingen direkt anknytning till den egna känslan. Att vilja vidare, att vilja förändring. Det är mer ett återhållet betraktande. Men med en glimt i ögat och en sorts, kanske medkänsla eller förnuftig förståelse, att det ändå är ganska ok som det är.
Samtidigt blir min känsla lite av ett utrop; Men hallå – livet pågår ju för fullt!

© CMM SoulBooks, jan 2012

Ökad själslig intuition genom meditation

2011-12-27T12:33:00.006+01:00

Författare: Alice A. Bailey
Titel: Från intellekt till intuition
Förlag: Tibetanens Bokfond
Publ år: 1997 på svenska (på eng 1960, första utgåvan 1932)
Sidantal: 175. Mjuka pärmar, limbunden.
Rec datum: dec 2011
Rec. av: CMM

Det här är bok som många kan ha både nytta och glädje av att läsa, även om den skrevs för relativt länge sedan. Den är förhållandevis enkel i förhållande till många av de andra böcker som Alice Bailey förmedlade under sin 30-åriga period av författarskap inom detta speciella område av människans andliga utveckling i ett större helhetssammanhang.
Den här boken fick jag tillsänd från förlaget för många år sedan, men skrev aldrig om den då. Ingen skada skedd, men synd på en sådan bra bok att inte omnämnas här, kom jag på en dag för inte så länge sedan.

Boken behandlar hur vi kan utvecklas som människor och ta viktiga steg på vår väg genom att utveckla vårt tänkande, vårt mentala sinne. Och hur detta ger oss fler redskap för en vidgad syn och ett större fält vad gäller meditationens innebörder och effekter.
Genom att vi kan lära oss använda vårt sinne blir meditation ett redskap av guld.
Författaren gör viktiga distinktioner här vad gäller hur vårt sinne fungerar på olika nivåer. Dels i lägre former som vi också kan kalla för vårt automatiska intellekt. Dels i högre former, som ansluts till vårt högre jag, själen.

Metoderna att träna vårt sinne och bli mer medvetna om dess innebörder och möjligheter leder oss till en mer omfattande meditation, menar författaren. Denna typ av meditation skapar också i sin tur ett mer öppet, flexibelt och mer varseblivande sinne.
Detta kan vara nog så viktigt i denna tid då många metoder för meditation ökar. Många metoder utlovar t ex att vi kan bli ”upplysta” på kort tid eller nå fantastiska materiella resultat bara genom att tänka på vissa sätt. Eller att inte tänka alls.
Den här boken visar på ett större utvecklingsperspektiv. Det är inte för att nedslå någon som vill fördjupa sin andlighet eller sitt sökande, utan för att öka den sunda urskillningen och skapa fler perspektiv på vad som är mer verklighetsförankrat.

En del sökande ser andlighet som att vi ska bli kanaler för ”andar”, avlidna eller andra slags väsen. Att det är det som är ”det högsta” som vi kan uppnå, t ex medialitet, gå i trans osv. Men frågan är om det leder till en djupare andlig medvetenhet?
I den här boken framträder en mer mångfacetterad bild av hur människan ingår i en större verklighet. Inte främst med avlidna eller ”andar” (även om dessa förstås också är del av en större verklighet) utan genom vår egen högre medvetenhet, själen, och dess natur av mer omfattande kärlek, förnuft, enhet.
Här visas med ett klart och ofta förhållandevis enkelt språk hur meditations avsikt är att länka samman individen med högre livsnivåer, ett högre ljus som finns inom alla livsformer, hos alla människor.
Genom meditationens olika steg väcks detta ljus, utvecklas denna kanal, för att kunna återge en inte bara större förmedlande livsinnebörd utan också ha en renande och upplyftande verkan.

Själens eller vårt högre medvetandes riktning aktiveras därför genom en fokusering av det mentala i meditation. Inte endast genom känslan, och på sikt allt mindre beroende av denna funktion. Det innebär inte att stänga av känslorna, utan tvärtom kunna förhöja känslovärldens ofta förvirrade tillstånd och skapa mer klarhet, insikt och förstånd.
Detta sker stegvis genom ett mer klart undersökande sinne som på sikt leder från, som titeln berättar, intellekt till intuition. Dvs vi lär oss, inte att strunta i eller förneka intellektet eller det mentala sinnet. Utan att omvandla det, förnya vårt eget tänkande, genom att kopplad et samman med dess källa. Därmed kommer högre medvetandenivåer att kunna skapa inflöde i vår vardagsnivå och på sikt att förändra och bredda dess utgångspunkter.

I den här boken använder Bailey en rad olika citat från andra historiska och vid den tiden aktuella författare, akademiker, religionsutövare och andra kulturengagerade personer. Det gör, vid sidan av bokens värdefulla klarhet och distinkta ton, att många intellektuella skulle kunna ta till sig denna text.

Det finns många andra böcker av Alice Bailey som är viktiga för vår tid av stor förändring, utveckling och förnyelse. Bailey som verkade som instrument för en stor lärare inom vår planets högre andliga livskrets, tog mentalt och i fullt vaket tillstånd emot undervisning som hon mellan åren 1919 till 1949 skrev ned i 19 volymer och dessutom fem egna böcker.

(Mer info om dessa böcker genom den ideella stiftelsen Tibetanens bokfond.)

© CMM, SoulBooks http://soulbooks.blogspot.com/ dec 2011

Ulf Lundell; trött rebell maler runt i samtiden och existensen. Och vill slå hål på bubblan - och födas igen.

2011-12-13T20:17:00.008+01:00

Författare: Ulf Lundell
Titel: Allt är i rörelse
Förlag: W & W
Publ. år: 2011
Sidantal: 451. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Jag skriver några rader om denna bok, från två perspektiv. Det ena mer allmänt reflekterande, vilket här får ha sin bas i att jag inte längre är någon stor romanläsare. Jag var det, för länge sedan. Sedan länge har intresset och engagemanget dock drivits mot fackboksinriktningen. Och framförallt böcker inom de områden vi tar upp på denna sida; livsfrågor, helhetstänkande, böcker som vill stötta människans utveckling.
Det andra perspektivet blir mer kring författarens anda och eventuella avsikt.

Frågan är om romanen i allmänhet (och förstås övriga konstarter) kan ses också som ett bidrag till ett ökat medvetande, en ökad utveckling av människans möjligheter och förmågor? Ja, både ”varför inte” och ”självklart”. Det är förstås upp till läsaren, tolkaren, hur läsupplevelsen kan berika kontra också dra ner och påverka på ett negativt sätt.
Det är förstås också beroende på avsikten hos författaren.
Det senare är ett intressant område, som kanske blir belyst ibland på ett allmänt sätt, t ex genom romanens innehåll. En författares bakomliggande intention och dennes inneboende, låt oss säga, längtan, önskan att delge sin omgivning något mer än bara sin person bör ligga bakom varje verk i någon mån.
Många författare värjer sig dock mot detta uttalade förhållande, då det skulle inkräkta på hans/hennes frihet att ”skapa fritt”. Det intressanta tycks vara att få ändå kan skapa fritt. Därför de är uppbundna till sin egna personliga historia som färgar.

Det är ett känt uttalande många författare o konstnärer låtit göra genom tiderna, men kanske ändå mest uttalat i vår tid, att deras ”lidande” förser dem med material att skapa. Detta bär helt klart på sin sanning. Och ska nog vara så för många, att det är deras uppgift att gestalta och kanske samtidigt förnya detta ”lidande”, vad det nu än handlar om. Det är i vissa fall också en kollektiv process, att omvandla och förnya åt kollektivet, om inte annat på undermedvetna nivåer.
Samtidigt skulle ett viktigt steg för många kunna vara att inse sitt behov av egen utveckling och förändring, Som också skulle kunna lösgöra deras skapande till nya nivåer. Det kan man se som komponenter som både tillför en större mening, men också i sin avsikt, även om den missförstås, har sin ton.

Det är också intressant att se hur författare inom olika områden uttrycker sig, inte minst som en spegel av denna tid. Att läsa Ulf Lundell inbjuder inte i kanske någon högre grad att direkt reflektera över människans större möjligheter att ta nya steg. I alla fall inte som jag var inne på här ovan, i direkt uttryckta ordalag.
Om jag får som jag vill, och det kanske inte förf håller med, finns det ändå i denna text och dess energi ett slags stark både vilja och längtan till något annat. Helt enkelt därför det som beskrivs här vad gäller relationer, mål, uttryck, livsmening, känns mer som ett tillstånd än en handling.

Om jag på klassiskt manér ska skissa upp ”storyn” är den följande; trött, hittills framgångsrik fotograf med världen som sitt uttryck för sitt skapande, rotar runt i sitt liv och verkar till och från deprimerad. Alkoholproblem finns med i bakgrunden som övervunnits men återkommer i en fas, starka detaljer.
Han har en kvinna, som han beundrar för hennes ovilja liksom han själv att inrätta sig i ett mer ”normalt” liv. Detta ”normala” upplevs tydligen som ett nederlag istället för en möjlighet. Istället möts dessa personer som fria fläktar, när det passar dem.
Samtidigt som de är sårbara, öppna, bohemiska, fria, så tycks de väldigt instängda, oförmögna att leva med närhet.
Här figurerar också en bror till huvudpersonen som har gjort otrevliga saker. Denne är traditionellt framgångsrik, men får stå med skulden för vad han gjort mot sin fru. Huvudpersonens raseri, i ord, i tystnad, talar avståndet mellan dem.

Huvudpersonen som så ofta (alltid?) i Lundells romaner påminner starkt om författaren själv. Vilket sagts i intervjuer (det lilla jag sett) att författaren irriterar sig på att många tror detta. Det måste förstås inte vara sant, men den språkliga klädnaden och arbetet nedlagt på detta motsäger heller inte dessa påståenden.
Huvudpersonen, Lundells alter ego, får snarast bli en schablon, en relief, där författarens inre liv ska återkastas. Det är ett stilgrepp som jag tror är ett mycket medvetet val. Också för att författaren helt enkelt ”är sådan”. Och vill inte göra om sig, vill inte ”försöka” något annat. Den "evige rockräven", Kerocuac-sökaren, idealist och självförbränning, måste fortsätta dansen, sin rörelse, även om det verkar mörkt.

Jag tycker romanen är trasslig, om än stundtals charmig i sin bufflighet och protest mot samtidens många falskheter och plastiska, missriktade lösningar. Personerna, avlägset fångade, och de inre dialogerna, som svallvågor av oförlösta känslor och försenade, ouppklarade reaktioner och insikter, speglar också denna trasslighet.
Författaren blir bitvis långrandig (genom sin huvudgestalt); surmulen, klagande, irriterad. Samtiden är inte lätt att handskas med. Detta slags upplägg känner jag inte är enkelt att ta till sig, än mindre läsa som en ”rak text”. Den fångar mig inte sådär väldigt mycket, därför den är helt enkelt för upptagen med sin tyngd.
En tanke slog mig i ett avsnitt, att flera sidor skulle kunna göra sig som väldigt vackra, starka dikter. Hinna andas mer och tillgodogöra sig författarens omsorg av denna tomhet. Som kanske rymmer något helt nytt?

Ordrikedomen som exempel på liv, kunde bli väg till försoning, men verkar inte vilja det nu.
Ett till lager på lager. För att nöta sönder bubblan. För att nå fram. Kanske till en ny födelse.

© CMM SoulBooks dec 2011

Spännande och intressant om Sven Hedins äventyr

2011-12-07T20:29:00.003+01:00

Författare: Axel Odelberg.
Titel: Äventyr på riktigt. Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin.
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2008
Sidantal: 619. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: CMM

Att ge sig ut på en resa är ofta något lustfyllt och stimulerande, speciellt då man beger sig till främmande mål. Sven Hedin, en av de största upptäcksresandena i Sverige, förmodligen också i världen, reste antagligen inte för att i första hand bli känd eller berömd. Han reste för att utforska hittills okänd mark, sett ur västerlänningens perspektiv.

Boken är spännande och intresseväckande. Inte minst för dess språkliga stil och författarens val av upplägg. Istället för att mer torrt och traditionellt metodiskt beskriva detta omfattande levnadsöde, har Odelberg låtit Hedin tala för sig själv där så varit möjligt. Hedin har enligt författaren nämligen själv återgett tankar och reflektioner, genom sina dagböcker. Hedin efterlämnade Sveriges hittills största arkivmaterial från en person.

Resultatet blir medryckande nästan som en god roman. Detta vill dock författaren samtidigt poängtera inte är avsikten, att ha skapat fiktion. Han betonar att det sakliga innehållet är oreducerat, att han inte lagt till, broderat ut eller hittat på. Allt är källmaterial, men ihopfogat på ett mer sammansatt sätt än tidigare, sägs det i förordet. Författaren säger också att vissa mindre partier varit hittills okända, som lagts in i helheten här.

Hela Hedins gärning är ett intressant öde kring upptäckandet och utforskandet av nya landområden framförallt i Asien, inte minst hans berömda, strapatsfyllda resor i ökenområden som Takla makan och Gobi. Redan från unga år hur han tycks som ”ämnad” eller utkristalliserat målinriktad mot upptäckarens och geografens roll. Men hur han också gjorde så mycket mer. Författade, talade, tecknade och knöt kontakter. Flera av tidens olika centrala gestalter återfinns här på olika sätt. Han kunde uppenbarligen fylla ut sin roll på ett självklart och ledigt sätt, ofta med sitt vetenskapliga kunnande i förgrunden, men likväl som en underhållare, äventyrare och livsentusiast. Senare kom hans alltmer politiska roll att ta över där han ville både spela fredsmäklare, men också försvarare av vissa ideal och tankebanor som det äldre Tyskland skulle representera.

Att Hedin skulle varit naiv och förledd av sin höga ambitionsnivå påstår författaren på flera ställen. Dels under andra världskriget men även tidigare, t ex i utbytet med ryska tsaren och ryska intressen i Asien. Att han tappade fokus för sin grundläggande gärning och av olika skäl lät sitt engagemang spela de tyska intressena i händerna under andra världskrigets spel, har säkert sin grund. Hedin studerade som ung och doktorerade senare i Tyskland och tycks överlag ha fått en stark influens från denna tids äldre former av kulturella ideal, trohet och uppfattning om mod etc.

Dessa kvaliteter var förstås också i viss mån mer allmänt tidstypiska faktorer under den långa period Hedin var aktiv från slutet av 1800-talet. Hedin verkar framförallt ha drivits av romantiska ideal. Och författaren vill vad jag förstår ändå framhålla Hedins banbrytande värv och insatser inom olika områden och därmed också tvätta bort lite av den kanske svartmålande stämpel som dragit ner hans rykte i för stora mått.
Att därför se Hedin främst driven av en självupptagenhet och ambitionslystnad kan också vara förledande, även om det säkert har sin grund också. Detta frammålas som en självklarhet då och då av författaren, ofta i en något raljerande stil, vilket kan kännas lätt skorrande ibland. Men Hedin verkar ju snarast ha drivits av ett patos för något större än bara berömmelse eller uppmärksamhet. Han hade tidigt uppnått viss berömmelse redan som 21-åring när han kom tillbaks till Sverige efter sin första resa till dåvarande Persien. Hans till synes oförtröttliga vilja till nya mål, att rastlöst spåra ”det okända”, verkar ha dominerat i form av ren upptäckarglädje, i alla fall under många år av hans liv.

En annan sak jag funderade en smula på, är författarens förmodligen medvetna stilbrytningsförsök då och då, som eventuellt också hänger samman med en sorts dubbelhet inför Hedins gestalt. Ibland används plötsligt moderna ordval i texten, t ex ”egotrippade”. Kanske för att skingra känslan av för stor högtidlighet, framgångsanda eller idog historisk följsamhet. Det kan vara rätt tänkt, men faller ibland pladask. Har man valt berättartekniken av att frammana just denna ”illusion” – eller välskapade atmosfär av tidsanda – vill man som läsare gärna bevara denna under läsningens gång, tycker jag.
Detta är ingen egentlig invändning, för boken är en ren njutning att läsa i dess genre. Det är bara att hoppas att fler biografi- och historieskrivare kan och vill låta sig inspireras av detta stilgrepp, om än i var och ens egen anda förstås.

© CMM, SoulBooks dec 2011

School of thought – meditation i skolan

2011-11-25T22:17:00.006+01:00

Filmtitel: School of thought
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2009 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 55 min.
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2011
Rec. av: Nina Matthis

För den som är intresserad av meditation i skolan kan den här filmen vara en inspirationskälla. Den är gjord av Tony Perri. Men den filmmakare som får stor plats i filmen är den världsberömde regissören David Lynch, som själv mediterar regelbundet och som älskar denna skola. Vi får följa med till Iowa och hälsa på i en kreativ stad med ett vackert universitet: Maharishi University. Detta universitet bygger på TM-rörelsens meditationsfilosofi och har skolgång för alla åldrar.

Två gånger om dagen mediterar ungdomarna i skolan. Barn under tio år mediterar med öppna ögon, medan de äldre barnen blundar och har lärt sig särskilda (fast enkla) tekniker för att hitta sitt inre lugn. Effekterna är fantastiska om man får tro de intervjuade personerna i filmen. Lärare och elever är alla lika förtjusta i skolan och den lugna och vänliga atmosfär som råder där.

Några elever har gått på vanlig skola innan, så de har en del att jämföra med. Mobbing och bråk tycks inte existera på denna skola. Barnen förklarar hur meditationen gör dem så lugna att ilskan rinner av dem. Och ungdomarna berättar att lärarna har ett genuint intresse för dem som individer, vilket de inte mött på någon vanlig skola tidigare. Här finns inte bara intresset för deras lärande, utan även intresset för deras personliga utveckling. De elever som ”kommit nya” berättar om ett överraskande varmt välkomnande från andra ungdomar, som gör att de fort känner sig lugna och glada.

Meditationen gör att koncentrationen ökar, och resultatet blir att undervisningen verkligen tas till vara. Även sportresultaten blir bättre, och eleverna på skolan tycks ha ett rykte om sig att vara bra på det mesta. Men det som Lynch särskilt framhåller är den kärleksfulla och glada atmosfären. Han ser den här skolformen med meditation på schemat som ett sätt att skapa fred på jorden (barnen är ju framtiden). Och han hoppas att det kommer spridas till vanliga skolor, så att fler barn och ungdomar finner ett större lugn inom sig och en mer bestående lycka.

Andra celebriteter som dyker upp i filmen och stödjer dessa tankebanor är musikern Donovan och beatlarna Paul McCartney och Ringo Starr. Filmen är så översvallande positiv att den knappast kan kallas för en dokumentärfilm. Men tittaren får bedöma själv. Barnen och ungdomarna ser onekligen glada och lugna ut och deras egna tankegångar känns inte bara äkta utan är också mycket kloka.

Kanske har vi många skolor med meditation på schemat framtiden. Intresset för detta ökar stadigt, menar ungdomarna på Maharishi University, som ser att besöken av intresserade blir allt fler. Det händer också att vanliga skolor i USA – inte minst de med svåra problem som måste finna lösningar - tar efter modellen. Insikten om att meditation kan skapa många positiva effekter hos alla människor, stora som små, tycks sprida sig i världen. Och det är spännande.

© NM, SoulBooks nov 2011

Värmande brev över Atlanten. Vänskap och inspiration mellan två goda poeter; Tranströmer och Bly

2011-11-20T17:47:00.006+01:00

Författare: Tomas Tranströmer – Robert Bly.
Redaktör: Torbjörn Schmidt
Titel: Air mail. Brev 1964-1990
Förlag: Bonniers
Publ. år: 2001
Sidantal: 374. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: Mikael Matthis

Att skriva brev skapar en viss atmosfär av förtrolighet. I alla fall om det är till en god vän. Och den här boken skildrar, kanske framförallt, framväxten av en djup vänskap. Att den också sker mellan två män på varsin kontinent, med olika modersmål i grunden, och dessutom med ett så rikt inre liv som man delar, gör saken förstås än mer intressant och levande.

I denna bok får vi dela den mycket öppna, kärvänliga och kreativt lustfyllda korrespondensen mellan två litterära ”giganter”. Att använda detta epitet blir förstås missvisande. Ingen av dessa författare var ”gigantiska” vid den tiden, även om båda hade sin egen tydliga plattform i respektive land inom sin författarbana som poeter, i Sverige och i USA. Och de hade nog själva, lätt roat men också med tydlighet avfärdat denna beskrivning av dem själva.

För det är också en sak som blir tydlig i breven; här möts två människor. Med sina vardagliga tankar kring allt som rör dem; deras familjeliv (om än främst i det yttre), deras kämpande med ”karriären”, med skrivandet och omvärldens reaktioner. Om deras tankar om tidsandan och världens utveckling. Tranströmer berör också sitt andra arbete som psykolog på olika ställen, om än inte på något ingående sätt.
Jag har inte hunnit läsa alla breven på långa vägar, boken kom helt nyligen från förlaget (även om den funnits ute ett bra tag). Och det är också en minst sagt diger samling, fint sammanställt av Torbjörn Schmidt, som måste ha gjort ett hästjobb. Redaktören uttrycker dock sin upplevelse av att det handlar just om ”flygpost”; en sådan upplevelse av lätthet.
Det håller jag verkligen med om. Det finns en nästan barnslig glädje i brevens andning, i ordets sanna bemärkelse; genuin, oförstörd, livfull. Vännerna längtar efter nästa brev och visar sina känslor av delaktighet och inspiration på ett så starkt öppet sätt. Det är berörande.
Jag känner samtidigt inte det är meningen att sträckläsa detta som en vanlig bok. Det blir mer av ett reflekterande och insupande av många spännande infallsvinklar. Bara en sådan sak som tidsandan under 60-och 70-talen. Vietnamkriget står i centrum, kanske främst för Bly, men såväl Tranströmer är djupt engagerad på sitt sätt.

Tranströmer är ingen oengagerad poet. Man kan felaktigt lockas tro det, på grund av hans fint anslagna ton av närheten till det stora livsmysteriet med en samtidigt sådan konkret närvaro. Men där finns också världen med på ett tydligt sätt.
Eva Beckman uttryckte just denna tanke att Tranströmer skulle vara ”opolitisk” i ett fint samtal i tv-programmet Babel, precis då Tranströmer fått det efterlängtade nobelpriset i litteratur (okt 2011). Men fick ett tydligt bemötande från litteraturvetaren och akademiledamoten Andes Olsson, som menade på just detta att man inte ska missbedöma Tranströmers roll i detta.
Tranströmers engagemang i världen må vara subtilt, men nog så slagkraftigt. Det är också något som är centralt och återkommer i brevväxlingen, hur Bly uppmuntrar, lovordar och också föredrar sin väns poesi även i detta sammanhang. Här skildras hur en vänsterrörelse även inom kulturetablissemanget blev i mycket dogmatisk, sträng och icke-poetisk.
Här får vi också ta del av olika författare både i närheten men också mer allmänt. Också får jag som läsare dela inträngande, belysande tankar och frågor som riktas vännerna och kollegorna sinsemellan kring specifika dikter och deras författarskap. Också är det slående hur mycket de vill och också kan hjälpa varandra. De översätter, de förmedlar kontakter, de tar med varandras böcker till andra länder osv. Det är mycket givande att se detta kärleksfulla utbyte mellan män, utan konkurrens, rivalitet eller annat trams.

Den här boken ger många reminiscenser för mig. T ex bara en sådan sak som att skriva och få ta emot brev – vilken lycka! Mina barn har periodvis under sin uppväxt sagt att de ”saknat detta”. Min dotter skrev därför som mindre brev ändå, fastän det egentligen inte ”behövdes” till vänner.
Jag påminns också om mitt eget diktskrivande och goda utbyten med skrivande människor under den tiden.Också intervjuer och samtal med poeter som jag hade, faktiskt i USA också. Jag läste även en hel del av Bly som yngre och kände mig engagerad i hans tankebanor, inte minst om manlighet och kvinnlighet och hans idéer om det kollektiva genom detta perspektiv. Även om jag idag inte håller med om allt, så var han en viktig författare för mig med sin kombination av det poetiska, det politiska och det övergripande psykologiska seendet. Jag tror Bly betytt väldigt mycket för USAs både litterära och psykologiska-andliga sfär.

Jag är glad för den här boken. Och skulle kunna fortsätta återge olika intressanta detaljer och kopplingar, i en väv som skulle ta alltför lång tid att lägga ut här (och ändå blev det här ett långt inlägg).
Tonerna, nedslagen ”på tangenterna” med Tranströmers speciella bild, får klinga själva.

© CMM, SoulBooks nov 2011

Andernas hemlighet - färgstark skildring av andlig kontakt

2011-11-10T23:44:00.007+01:00

Författare: ”Broder Philip” (pseduonym)
Titel: Andernas hemlighet
Förlag: Regnbågsförlaget
Publ år: 2011
Sidantal: 170. Kartonnage
Rec datum: okt 2011
Rec av: CMM

Den här boken kom ut på engelska 1961. Materialet har tidigare getts ut på svenska i vissa spridda delar utan riktig bokform eller något förlag. Jag känner till en utgåva på 80-talet som delvis består av detta material (i annan översättning). Det var därför med stort intresse som jag fick ett ex genom Regnbågsförlaget. Också med en viss förnimmelse av tidlöshet.

Författaren som velat använda pseudonym, men ändå presenteras i början av boken (av sig själv, får man förmoda), heter George Hunt Williamson. Denne var en känd (i vissa fall kanske också ökänd, menar vissa som beskriver hans bakgrund) profil inom ufo-forskning och rapportering kring detta i USA. Förf är en sökare, men också något av en färgstark äventyrare. Han kallar sig t ex för ”doktor” med akademiska grader, men hade tydligen fabricerat detta. Också sägs det att han använde spekulativa släktnamn som inte var hans. Framförallt verkar han velat fungera som en andlig kanal. Mycket av hans material sägs vara telepatisk kontakt med högre världar.

I bokens första del berättar förf om denna verksamhet kring rymdkontakter, återgett från ett föredrag i Detroit 1956. Det är en spännande, levande och engagerad skildring som för tankarna tillbaks i tiden. Inte bara till 50-talet i sig med flera andra kända namn som Adamski som tongivande. Utan överlag till andra liknande redogörelser och erfarenheter som andra personer presenterat genom åren, inte minst under 80-talet.
Slutet av andra världskriget 1945 och 50-talet var en period när kontakt med rymdfolk nådde fram till allmänheten på ett helt revolutionerande sätt. Som sedan växte under decennierna på olika sätt. Jag får flera flash-backs av framförallt denna inledning.

Andra, största delen av boken handlar om hur Williamson spårar upp en gammal hemlig orden av det som sägs vara av hög andlig nivå i otillgängliga trakter i Andernas regnskog. En annan källa menar att han själv skapade detta kloster. Han påstår sig ha levt där och fått ta del av dess visdom och insikter. Den legendariske Syster Thedra sägs också ha tillbringat tid där, som nära vän till Williamson.
Boken sägs alltså vara självupplevd. Men tycks egentligen sammansatt av olika inslag. Dels av berättelser, legender och tidlös andlig kunskap. Dels av vissa iscensättningar och omskrivningar. Och kanske också av egna upplevelser.

Det som känns angeläget och intressant med denna text, både vad gäller författarens upplevelser med rymdkontakter och skildringarna från Anderna och överlag jordens dolda andliga broderskap, är att här visas en ny tid fram som ett led i mänsklighetens naturliga utveckling. Och hur denna utveckling också är en del av ett större kosmiskt sammanhang.

Boken kan ge en inkoppling för många andliga sökare idag som vill se lite längre perspektiv vad gäller mänsklig utveckling. Hur människan i alla tider egentligen har haft möjlighet till en vis intelligens som guidar och stöttar människan i hennes försök att överbrygga sina svårigheter. Att kärleken är en grund för denna vägledning i det tysta.
Det finns också en del svårigheter med boken. En sådan kan vara att materialet känns lätt otidsenligt ibland. Skildringen om klostret och författarens roll där verkar fungera mer som en ram för författaren att skildra detta ”högre”. Det är väldigt allmänt och frågan är varifrån materialet, även de kanaliserade texterna, sägs komma? Det är knappast från klostret och denna orden? Nej, det är nog från författaren själv.

Uppgifterna om att ”väldiga katastrofer” ska inträffa, redan vid den tiden, kan också kännas märkliga. Det är ganska intressant att se hur dessa tankebanor funnits med så länge. Detta trodde man alltså redan då, på 50-talet, också i dessa sammanhang av andlig förnyelse. Budskapet om att rymdfolk ska ”rädda människor” från detta, är också något som återfinns vid den tiden.
Samtidigt kan dessa ”varningar” haft sin giltighet ändå. T ex för att ge signaler till mänskligheten, att man måste inse riskerna med missbruk av t ex kärnvapen och senare med kärnkraft och mycket annat. Samtidigt kan dessa ”larm” också skapa onödig rädsla eller andra svårigheter för människor.

Boken i sin helhet med dess speciella anda, om än bitvis lätt mystifierande, spelar nog ändå sin roll. Jag får en impuls att detta material ingick i en viss grupps arbete som verkade förberedande som pionjärer. Tankebanorna, namnen, legenderna, bär ändå på sina högre energier. Som tillsammans med många andra förgrundsgestalters verkan i den tiden bidrog med sina övertygelser, upplevelser och inkopplingar till att skapa underlag för kommande generationers nyandliga och uppöppnande sammanhang.

© CMM, nov 2011

Drick mer vatten - recept för fysisk hälsa och psykiskt välmående

2011-11-05T16:52:00.003+01:00

Författare: E Batmanghelidj
Titel: Din kropp skriker efter vatten
Förlag: Sorena
Publ. år: 2011
Sidantal: 260. Mjuka pärmar.
Rec datum: nov 2011
Rec av: CMM

Att vi behöver dricka mer vatten är ingen större nyhet för de flesta. Ändå är det nog tveksamt hur välinformerade vi är, att vi verkligen ger oss själva det vattenintag som behövs för kroppens optimala hälsa.

Författaren Batmanghelidj är läkare och kommer ursprungligen från Iran. Han lever och verkar i England. Hans hälsoråd är enkelt och enligt honom själv mycket effektivt; att dricka mer vatten. Han går igenom en rad olika kroppsfunktioner som hjärta, matsmältning, men också leder och kolesterolbegränsning i blodet. Och hur dessa viktiga funktioner i vår kropp hämmas av för lite vatten, menar förf. Han menar också att många åkommor och sjukdomar uppstår mer eller mindre beroende på omedveten uttorkning. Övervikt och stressproblem kan också skapas genom för lite vattenintag. Och därmed också läkas med att helt enkelt öka ett sunt och regelbundet vattenintag på längre sikt.

Det här är en trevlig bok med ett angeläget anslag, tycker jag. Jag är ingen ”expert” på medicinsk hälsa, inte heller de kroppsliga funktionerna i detalj. Så det är svårt för mig att avgöra hur välgrundade dessa resonemang är. Men samtidigt är det ganska enkelt, något jag själv märkt, att vi behöver dricka mycket vatten. Och att detta är en källa till hälsa. Också för rening av kroppen.

Förf tar också upp problemen med att ersätta vattendrycken med t ex läsk, framförallt cola, men också kaffe och även svart te. Han belyser medicinskt vikten av att reglera det stora koffeinintaget i vår västerländska livsstil. Detta både utarmar kroppens vattenreservoir, men tömmer också människan på vissa viktiga ämnen. Vilket i sin tur skapar energibrist och uttröttningssymtom. Det är ju allmänt känt att för stort kaffeintag och coladrickande inte är hälsosamt, Ändå är det inget som läkarkåren direkt avråder ifrån. Jag tror om man insåg mer de direkt hälsoskadliga effekterna - också av att inte dricka vatten i sig - kanske det skulle ske ett större trendbrott. Vattnet är ju också elektromagnetiskt ledande, vilket är en intressant aspekt i sammanhanget. Vi behöver alltså vattnet på flera sätt.

Att döma av den goda respons författaren tycks ha fått genom sin behandlingsform verkar det finnas många som blivit hjälpta av detta. Han tar upp flera brev från patienter som blivit botade genom denna vattenbehandling,bl a från sjukdomen MS och reumatism. Också från en längre tid då förf satt i iranskt fängelse där han säger sig ha hjälpt över 3000 fångar med deras magsår. För mig lät det lite märkligt att så många skulle ha haft ett så likartat symtom samtidigt. Men det verkar ha varit en stressfaktor hos många fångar som skapade detta.

Förf är mycket kritisk till hur traditionell läkarvård inte vill öppna sina sinnen mer för den naturliga biologins läkande egenskaper i sig själv. Hur man istället fortsätter den kemiska medicineringsvägen på ett ofta blint och oreflekterat sätt. Samtidigt är han noga med att inte vilja påverka någon under medicinering eller annan läkarbehandling att avbryta denna abrupt eller utan konsultation av läkare.

Det är en intressant bok som också visar på det enorma värdet av vatten överlag. Något som vi alla behöver tänka på också ur miljösynpunkt.

© CMM, SoulBooks nov 2011

Låt känslorna visa vägen - Hicks

2011-10-30T00:45:00.005+02:00

Titel: Låt känslorna visa vägen – Upptäck känslornas förunderliga kraft
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA bokförlag
Publ. år: 2009
Datum: okt 2011
Rec. av: Nina M

Enligt Jerry Hicks, som tillsammans med sin fru Esther Hicks gett ut många böcker om tankens skapande kraft, så är det här den allra bästa av deras böcker. I två decennier har paret Hicks skrivit böcker och rest runt i USA och hållit seminarier i ämnet.
Nu hör till saken att de inte ”pratar själva” på seminarierna på det sätt som man tänker sig. Och inte heller skriver de själva på vanligt vis. Esther är snarare en kanal för en grupp avancerade själar, som gemensamt tagit namnet Abraham (för att det var det första namnet i namnboken).
Abraham talar genom Esther på seminarierna där Jerry är med och ställer frågor och antecknar Abrahams svar. Jerry skriver förord i böckerna, som annars bygger på Abrahams formuleringar och klokheter genom kanalen Esthers penna (eller dator). Så är det med det.

SoulBooks har recenserat flera Hicks-böcker, så mer information om paret Hicks arbete finns att hitta i menyn (slå på "Hicks").
Eftersom dessa böcker enlig min mening varit så bra, var det svårt att tro att just denna bok skulle ”vara bäst”, som Jerry Hicks skrev i förordet. Upplägget är lite annorlunda än i de andra böckerna. I den här boken får en fråga väldigt mycket plats och besvaras med stor omsorg. En fråga eller snarare ett ämne lyder exempelvis: ”Jag slösar bort mitt liv i bilköer”. Ja, tänker man, sådant kan nog vara ett stort problem för någon. Och så läser man med stor behållning om ett problem som man själv aldrig haft! Några andra frågor som behandlas är: ”Vår son är homosexuell” och ”Andra stjäl mina kreativa idéer” och ”Min make talar om hur jag ska köra” och ”Jag hittar inte någon partner” o.s.v.

Alla dessa ämnen, som inte alltid låter så spännande för läsaren, har ändå en tendens av bli just det när Abraham tar sig an dem (ibland på nio, tio sidor). Svaren visar sig beröra läsaren i alla fall, för de är alla existentiella - på något vis - och Abrahams svar är alltid mycket visa och intressanta. Det finns en stor intelligens i de lösningar som Abraham presenterar, och en stor ödmjukhet. Lösningen är, som alltid i Hicks böcker, att tänka tankar som skänker lättnad. Men samtidigt presenteras en process.

Det är inte så lätt att tänka en tanke som är en kovändning från den första (plågsamma) tanken. Då känns det som att man ljuger för sig själv, och då låser det sig förstås. Nej, trixet är att långsamt vända på tanken, genom att tänka en tanke som känns lite bättre än den första tanken. Och sedan, därifrån, tänka ytterligare en tanke som skänker ännu större lättnad, tills det känns naturligt att tänka på ett glädjefyllt sätt.

Man kommer långt med att vara snäll mot sig själv, att inte döma sig själv så hårt, menar Abraham. Så tipset är att tänka tankar som skänker lättnad, eftersom dessa tankar leder oss till vårt inre väsen som består av glädje och ren positiv energi. Genom det börjar vi att tänka mer och mer likt vårt eget inre väsen, och kommer på det viset mer i samklang med sitt sanna jag. Men det sker som sagt i steg.
En person i boken som är arg på sig själv för att hon är så oorganiserad börjar med att anklaga sig själv mycket hårt för det. Hon får tipset att se på sig själv med vänligare ögon och tänka mer förstående tankar om sig själv. När lättnaden infinner sig på grund av de nya tankarna skapas nya öppningar och ny lust. Spänningar och motstånd upphör och lämnar dörren öppen för ren, sann källenergi. Och lösningar kan äntligen infinna sig.

Exemplet ovan kanske inte låter så intressant, men jag lovar; det är det när man läser boken! Jag har också lust att kalla denna bok för parets Hicks bästa. Nu har jag i och för sig bara läst fyra, fem stycken, men jag vill ändå hålla fram just denna titel särskilt. Jag kan inte förklara varför, men jag hade lust att läsa lite varje kväll i boken och var glad över att den inte tog slut alltför fort. Och det är gott betyg.

© NM SoulBooks, okt 2001

Själens grund som utgångspunkt för vår hälsa och goda utveckling

2011-10-23T17:40:00.000+02:00

Författare: Deepak Chopra
Titel: Skapa dig själv på nytt. Återupptäck kroppen och låt själen återuppstå
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2011
Sidantal: 269. Inb.
Rec datum: okt 2011
Rec av: CMM

Deepak Chopra skriver oförtröttligt vidare. Denna titel är en av hans senaste. Men - man vet egentligen riktigt aldrig vilken som är ”senast”, för det är alltid en ny bok ute snart igen. Det är ganska kul. Och som alltid rör sig ”Hollywood-gurun” - även om han knappast uttrycker sig varken guruaktigt eller Hollywood-ytligt - i området av kopplingen mellan andlighet och hälsa, personlig utveckling och livsmening.

Just det här med ”mening” tycks uppta stor del av hans tankar. Här får vi som i många böcker förr (jag har läst och skummat flera av dem genom åren) ta del av hans lugna, lite indiska sätt att föra resonemang. Ofta fyllda med egna små livsberättelser och erfarenheter från hans läkarpraktik eller som förälder osv.

Chopra är en vetenskaplig sökare, eller en tänkande mystiker. Han funderar ofta i banor som känns aktuella för tiden vi lever i. Att människors medvetenhet expanderar. Hur många söker något mer i gränserna mellan det vardagliga, ofta vetenskapligt konkreta och det ”gudomliga”, det som finns ”bortanför”. Men samtidigt i människan själv.
Där balanserar Chopra ofta på ett tryggt, inarbetat plan, utan större överraskningar.

I den här boken tycks han ändå ha breddat sin skrivarhorisont en aning. Som det står på försättsbladet till denna bok, att ”världen behöver läkning”. Och att när vi vaknar upp mer som själar, så vaknar också världen upp alltmer i ”världssjälen”. Det är fina ord. Och som Chopra själv tycks vaknat upp till lite mer i sig själv, får jag för mig.
Som han säger fortsättningsvis i sin presentation: ”Det kan vara så att vi står inför en tidvattenvåg av läkning…”. Här finns alltså ett större sammanhang än bara den egna personens välbefinnande och mer filosofiska utveckling. Det känns som ett nytt, positivt steg för Chopra, tycker jag.

Dessa tankar om människans helande, men också inre pånyttfödelse, tycks ständigt vara verksamma i hans eget liv. Hans genuina lust att förmedla sina tankar, men också det han kommer fram till som kan hjälpa andra att växa.
I denna bok fortsätter alltså Chopra sin lustfyllda resa av upptäckande, berättande och resonerande. Kroppens hälsa står här i fokus. Men med ett tydligt annorlunda avstamp från många andra ”hälsoböcker”. Detta gällande även i viss mån Chopras tidigare böcker, verkar det som.

Här vill författaren tydligt ta upp själens existens som en odödlig, oförnekbar grund för människans liv. Chopra går igenom en rad olika känslomässiga hinder som vi behöver ta oss igenom. Också hur vi kan använda vår mentala uppmärksamhet för att öka klarseende och livsglädje. Han säger i början av boken, apropå undertiteln till boken ”Vad kan det vara som ger din kropp dess högsta mening, syfte, intelligens och kreativitet? Bara den heliga sidan av vår existens, den sida som vetenskapen har glömt bort”. Och följande lite längre ned: ” Nittio procent av alla människor tror att de har en själ och att den ger deras liv mening. Själen är gudomlig och den förbinder oss med Gud. I den mån livet innehåller kärlek, sanning, och skönhet är det själen vi ser som källan till dessa saker.”.

Jag har ofta tyckt att Chopras böcker verkar ha ett mycket gott budskap och syfte. Men har också haft svårt att uppleva hans ord som djupt engagerande. Det är ofta många trådar som ska samsas och som författaren vill ha med, många syften, inte minst att försöka förena det andliga sökandet och det vetenskapliga. Det kan bli lite träigt och ibland mer av ett malande. Sådana inslag finns även med här. Men överlag tycker jag den här boken har en annan fräschör, en litet mer direkt, levande och spännande form. Detta både vad gäller Chopras egen tonfall och hans val av innehåll.

© CMM, okt 2011

Bortom The Secret; Attraktionslagen i ett större perspektiv

2011-10-11T21:02:00.004+02:00

Författare: Lisa Love
Titel: Bortom The secret
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2009
Sidantal: 218. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM

Jag skrev nyligen om boken The secret – Kraften och gjorde då kopplingen med denna bok, ”Bortom The secret” av Lisa Love.
Många inom områdena självhjälp, mental träning och personlig utveckling känner till den tidigare filmen och boken ”The secret”. Men hur många känner till denna bok? Förmodligen inte lika många. Men det kan vara värdefullt att ta del av dessa tankar för alla som är intresserade av detta ämne med personligt skapande och tankens kraft.

Författaren (med det eventuellt tagna namnet (?) ”Lisa Love”) har här gjort en genomgång av de fallgropar och som hon ser det, missförstånd som tas fram i The secret. Och det är inte lite. Samtidigt vill författaren visa på de goda möjligheter och kvaliteter i det positiva tänkandet och i en mer andlig resa av förnyelse och engagemang som alla människor har möjlighet till. Framförallt att detta kan också kopplas samman med ett större helhetsperspektiv av vår värld, samhället och hur vi kan använda ”tjänandet” som ett verktyg.

Lisa Love har en gedigen bakgrund med doktorsgrader inom familjeterapi, transpersonell psykologi och en hel del annat. Hon beskriver på ett bra sätt tycker jag hur detta sammanhang kan utvecklas. Hon har lagt upp boken i tio kapitel som har som syfte ”att mer andligt använda attraktionslagen”.
Love skriver enkelt, tydligt och det är lätt att följa hennes tankebanor. Det märks att hon har en bred erfarenhet av att möta människor med smärtsamma upplevelser. Förmodligen har hon också själv genomgått svårare utmaningar.
Detta har ofrånkomligen färgat hennes redogörelse, på gott och ont. Ibland kanske lite väl mycket, kan jag tänka. Risken med dessa former av svårigheter kan också bli att de i sig själva bildar en kvarhållande tankeform och därmed får ett litet tyngande anspråk. Love kan därför låta lite "moralisk" ibland. Men man behöver också inse att dessa olika nivåer av tänkande och försök till klargöranden - i The Secret eller om vi nu vill se "bortom The Secret" - har olika funktioner för olika människor. och att den entusiasm som finns, i alla fall i uppföljaren The secret - Kraften, ändå kan ha mycket positiva effekter för folk.

Många av hennes argument, förtydliganden och ofta ganska självklara synpunkter för att skapa mer klarhet och också frihet inom detta område, känns ändå ofta fruktbara och genuina.
T ex det här att det skulle vara ”farligt” eller negativt att ”säga nej”. Nu minns inte jag hur det framställdes i The secret från början, men vet från andra sammanhang och även i uppföljaren av samma förf, att det ofta tas upp; ”Säg bara ja”. Det kan bli väldigt förenklat och "svart eller vitt"-tänkande.
Hon visar också på ett ställe hur attraktionslagen också består av en annan sida eller en annan lag (inom samma kraft). Den kallas ”repulsionslagen”. Det är något jag själv skrivit om ibland (se här t ex) och tycker därför det var både intressant och roligt att se att andra också har denna insikt. Denna lag som samverkar med attraktionslagen står för det som stöts bort, som kan stå t ex för urskillning. Det är också en viktig själslig kvalitet och också ett oberoende uttryck för hur livet både bygger upp men också river ner det som inte är fruktbart.

I boken använder Love begreppet ”anden” för en högre intelligens och gudomlighet som människan kan vända sig till för att skapa det bästa. Men inte bara för sig själv, påpekar Love, utan också för sin omgivning. På så sätt menar hon att man kan använda attraktionslagen på ett bredare och mer omfattande sätt. Egentligen för allt liv.

© CMM SoulBooks, okt 2011

Årets nobelpris i litteratur till Tomas Tranströmer - en fläkt genom evigheten

2011-10-06T14:12:00.003+02:00

Satt på förmiddagen och bläddrade i Tomas Tranströmers diktsamling "För levande och döda".
Kändes väldigt speciellt. Inte minst eftersom jag blev väldigt berörd av vissa strofer just idag.

Läste högt för min fru och sonen (som hade sovmorgon från skolan). Det var första gången jag läst Tranströmer högt på säkert 20 år. Och hör några timmar senare att nobelpriset i litteratur gått till denne poet.
En märklig sync.

Läs vidare på bloggen Herkules Light (klicka på denna länk)

Att använda attraktionskraften - med kärlekens lag

2011-10-04T22:01:00.007+02:00

Författare: Rhonda Byrne
Titel: The secret - kraften
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2011
Sidantal: 266. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM

Många inom dagens populärbransch av självhjälp, mental träning och personlig utveckling känner till den tidigare filmen och boken ”The secret”. Här kommer nu uppföljaren.
Jag har gjort ett litet experiment, att läsa denna bok, tillsammans med en annan titel som direkt anspelar på dess budskap. Denna andra bok, ”Bortom The secret” av Lisa Love, kommer också snart tas upp här på SoulBooks.

Jag var ingen stor entusiast av The secret kan jag säga direkt. Många hypade speciellt filmen. Jag såg den men uppfattade inte riktigt finessen. Kändes mer spekulativ, artificiell, förenklad. Man använde en sorts mystifikation om en ”gammal andlig hemlighet” som sades ha återupptäckts; människans tankekraft att skapa vad hon vill. Nja, så oupptäckt kan man ju inte påstå att detta ändå är. Detta var en sorts avart av det som i många fall kan vara mer genomarbetad, kreativ och befruktande personlig utveckling.

Den här titeln känns ändå aningen mer mogen. Den har lite fler perspektiv med av ett större helhetstänkande. Den unga författaren tar t ex upp kärlekens kraft som en viktig grund, som tycks genomsyra den här boken. Det är fint och känns på sina ställen mer genuint. Men boken är samtidigt väldigt förenklad i sina anspråk på hur den s k ”attraktionslagen” ska fungera för oss människor.

T ex att vi enligt författaren ska välja bort allt tråkigt, fult, störande osv. Det har sin poäng att vi inte behöver fästa vår uppmärksamhet på dessa inslag mer än nödvändigt. Vi ska inte förstärka det negativa, det är sant.
Samtidigt är det förstås en del av vår värld och våra liv att det finns svårigheter. Man trollar inte bort dessa genom att enbart förneka dem. Kanske kan det i vissa lägen vara tvärtom; vi ser det mörka och svåra och omvandlar det genom att ta hand om det. Inte genom att låtsas som att det inte finns.

Visst är det så att attraktionslagen existerar. Beroende på vår inställning både känslomässigt och intellektuellt så attraherar vi till viss del olika effekter från både oss själva och vår omgivning. Att komma till denna insikt kan ge både växande och goda resultat. Många inom dagens kognitiva psykologi (KBT m fl metoder) t ex tar fasta på detta (och tror sig också i många fall ha "uppfunnit " detta själva).

Så detta är överlag något fantastiskt. Det kan ge människor ökat inflytande över sina egna liv. Det kan ge mer fruktbara möjligheter till goda resurser i samhället och i världen. Och är därför något vi behöver utforska mer.
Men det finns ju, som jag brukar nämna, samtidigt så många fler lagar. Dessa lagar behöver ses i en större helhet, hur de samverkar. Allt kommer inte till oss för att vi tänker si och så i några dagar eller veckor.
Syftet med detta kortsiktiga, ofta i dessa sammanhang mer materiella skapande, är också starkt ifrågasatt av många idag. Detta inte minst inom nyandligheten och nytänkandet i sig (som Lisa Love ger bra exempel på också).

Det här är en färgstark bok med snygg layout och ett trevligt mindre format. Som kan ge dig som söker positiv förstärkning ett bra lyft. Och det är förstås inte fel i sig. För det är bitvis verkligen en god portion entusiasm och äkta känsla i detta, tycker jag. Sedan gäller det att kunna grunda denna kraft också i ditt eget liv. Och fördjupa ditt skapande, kanske inte bara för egen vinnings skull. Utan för helhetens växande.

© CMM SoulBooks, sept 2011

Att stötta barns växandekraft. Och föräldrars tillit till sig själva och livsprocessen

2011-09-25T18:59:00.005+02:00

Författare: Lars H Gustafsson
Titel: Växa – inte lyda
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2010
Sidantal: 273. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM

Känner du som förälder viss förvirring och osäkerhet inför din roll som förälder? Och kanske också inför dagens väldiga utbud av ofta motsägelsefulla råd? Här kan du få stöd för din självkänsla som förälder och ökad tillit till dig själv.

Lars H Gustafsson, välkänd barnläkare, pappa, författare och debattör inom området barn- och samhällsfrågor, har här skrivit en angelägen, engagerad och intressant bok. Den handlar om barn, men kanske ännu mer om föräldrarollen och hur den har påverkats idag av det moderna samhällets nya former.

Boken värnar om barnens rätt att få växa utan för snäva uppfostringsregler och bestraffningssätt. Och vänder sig emot det som blivit vanligt även i Sverige efter att vårt land genom under några år fyllts av dramatiserade tv-serier om ”nannyakuten”. Det diskuteras också åter i tv och andra forum om det är rätt att aga barn igen.

I nannyakutens värld handlar det om att en ”barnexpert” med hårda handskar och bestämda nypor tar tag i situationen där barnen sägs leva rövare och föräldrarna är maktlösa. Som om barnen gjorde det utan anledning. Ofta speglar ju barn vår egen natur, våra känslor och det vi sitter fast i.

Och visst behöver barn regler, normer och bestämdhet. Men inte bestraffning, menar den här boken. Och inte för snäva ramar, som egentligen hindrar och påverkar negativt deras eget växande. Det tycker jag är lätt att hålla med om. Och också behöver uppmuntras mer. Detta visar också modern forskning (och även äldre) är konstruktivt för barns utveckling, visar förf här.

Många förnuftiga föräldrar tycks på ett nytt sätt tvivla på sin egen förmåga att vara en bra förälder. Detta tas upp i boken på ett väldigt bra sätt, ödmjukt inför föräldrarollen där förstås många frågor uppstår. Och där människor möter sina egna tillkortakommanden.
Men också hur man som förälder egentligen alltid kan lita på sina egna förmågor. Gustafsson tar upp detta ett steg till tycker jag när han använder ordet intuition, att föräldrar kan använda och lita på sin intuition.

Många föräldrar tycks gå vilse bland ”expertråd” på nätet där olika åsikter ofta går isär. Man blir splittrad istället för stärkt. Och det verkar också visa på en av dagens bristvaror vad gäller att förstå sitt eget inre, att lyssna på sina egna och sin omgivnings signaler. Istället ska man ”veta tekniskt” och därifrån ta sig fram som på en snitslad bana. Så att man har ”kontroll” och därmed också slipper möta sina egna känslor, rädslor, osäkerhet. Men det är ju det som mycket är poängen med dessa erfarenheter, att vi får möta våra olika sidor. Och där är barn ”experter” på att möta upp och spegla vår ofullständighet. Men som vi också kan lära mycket av att se och ta hand om.

Det här är en bok som är skriven med en viss återhållen ”helig vrede”, får jag för mig. En positiv klar bestämdhet som inte vill gå med på att dessa värden urvattnas – ännu mer. Där fyller författarens gärning och denna bok (och säkert fler av hans böcker, som jag dock inte läst) en välbehövlig och mycket god plats i denna debatt och fortsatta utveckling.
För barnens bästa, men också för föräldrarnas positiva utveckling som människor.

© CMM, sept 2011

(Ett annat inlägg om denna bok återfinns på bloggen Herkules Light, för den intresserade)

Anastasia - naturmystik och en ny tid

2011-09-20T20:09:00.005+02:00

Författare: Vladimir Megré
Titel: Anastasia
Förlag: Ringing cedars press (engelska utgåvan). Jupiter förlag (svenska utgåvan)
Publ. år: 2005 på eng (på ryska 1996) (på svenska 2011)
Sidantal: 236. Häftad.
Rec datum: aug 2011 (utlagd sept 2011)
Rec av: CMM

Den här boken har väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen. Den tycks ge många människor ett slags uppvaknande vad gäller vår planet, miljön, och hur vi lever våra liv som människor i den ”moderna världen”.
Detta har också förläggaren till den engelska utgåvan tagit fasta på. Kanske på amerikanskt manér i överkant. Att boken skulle innebära ett ”chockerande avslöjande som ändrar vårt öde” är väl att ta i. Men många entusiastiska lovord som spritts kring boken, varav en del också är återgivna här, säger ändå att många blir berörda.

Det här är den första boken i en längre serie, hittills nio böcker, alla utgivna också på engelska. Än så länge finns bara den första på svenska, vilken jag fick tag på nyligen genom Jupiter förlag. Den engelska utgåvan – som jag alltså har läst i första hand och använt som utgångspunkt här - kom genom en person som tyckte jag skulle titta på den.
När jag fick den svenska har jag läst den bitvis också, för att kunna jämföra.
Och det är intressant att det skapas olika tonfall genom översättningarna. Ändå är båda utgåvorna översatta direkt från ryskan, tydligen ett krav från det ryska förlaget.

Boken handlar om mötet mellan författaren, då framgångsrik, vardaglig rysk affärsresande, och en ung kvinna som sägs ha bott ensam i sibiriska vildmarken sedan barnsben, då hennes föräldrar dog tidigt. Hon har haft två personer som sett till henne då och då, en morfar eller farfar, och en gammelfarfar. Dessa låter egentligen inte som släktingar, utan mer som ”lärare” får jag för mig.
Det handlar om mötet mellan människan och naturen, om det andliga i människan, genom naturen. Budskapet fokuserar kring att människan behöver ändra sin kurs för att både överleva, men också för att må bättre överlag. Genom det enkla livet nära naturen, får hon bättre kontakt med sig själv, med kärleken, med glädjen.
Mycket också om hur familjen är en viktig grund för den större kärleken, tillsammans med naturen. Och om ämnen som sexualitet, barnuppfostran, och överlag samhällets utveckling. Vissa åsikter och råd här är okonventionella, men känns också i vissa fall så udda att de är svåra att ta på allvar. Men just det kan också vara tanken och poängen, att ruska om och skapa nya tankespår, får jag för mig.

Kvinnan, som kallas Anastasia, och mannen får en speciell kontakt och det visar sig att hon tidigare också tagit kontakt med honom vid ett annat tillfälle, utan att han vetat om vem hon är. Hon visar och berättar mycket för honom under de tre dagar han är där. Om andliga sammanhang, livsfrågor, också med inslag av det som många kallar ”övernaturliga förmågor”. Men som egentligen är något människan äger inom sig överlag, även om det för de flesta är potentiellt snarare än något pågående.

Det är en säregen historia som först griper tag i mig som läsare. Den känns givande, spontan och livskraftig. Den engagerar också därför den tycks skriven med en till synes medveten avsikt. Författaren säger dock att han aldrig skrivit förr. Men medvetenheten verkar finnas där, även om boken är enkelt upplagd och bitvis till synes mer summariskt ihopfogad.
Överlag har boken en mystisk ton där en naturromantisk känsla är i förgrunden. Innehållet är enkelt framfört, på ett ganska ”ryskt” sätt om jag får säga så; okonstlat, nästan lite grovt, och samtidigt med en omfattande luftig, genomträngande, nästan dramatiserande livfullhet (detta framförallt vad jag upplever i den engelska utgåvan).
Texten förmedlar samtidigt en sorts ihållande energi på ett subtilt och finkänsligt bakomliggande plan. Den värmer, värnar och ger stöd, känns det som. Den är feminin, och kommer nog inte från författaren i sig, i alla fall inte hans person, är mitt intryck.
Kanske har han fått stöd på ett själsligt inkopplande sätt, utan att vara så medveten? Kanske är Anastasia, personligen eller på andra sätt, som en av många förmedlande länkar i dagens stora omvandlande tid med sin ”röst från jorden”`?

Denna bok och de övriga i serien blev författarens mission, om jag förstått det rätt. Han gav upp sin karriär som affärsresande och mycket förändrades snabbt i hans liv. Megré skrev och tryckte upp boken själv och sålde på gatan i Moskva. På några veckor hade 2000 ex sålts. Idag säger man att 10 miljoner ex sålts i Ryssland av hela serien och att första boken finns på 20 språk.

Samtidigt väcks en hel del frågor. Är verkligen den här ”kvinnan” fysiskt verklig? Är hon kanske mer en sinnebild, eller en inre inkoppling? Det finns foton i boken som vill framställa historien som ”konkret”, men inget på henne vad jag kan se.
Historien kan vara sprungen ur olika upplevelser, olika möten, olika erfarenheter hos författaren, det är ett intryck jag får. Eller att en mer omfattande kunskap finns med i bilden, som inte blir direkt uttalad (kanske i de senare böckerna?).

Naturen är förstås enormt viktig, det håller nog de flesta med om idag. Men att framställa det som att vi ”borde” leva helt utan någon teknisk utveckling känns samtidigt främmande och onödigt att polarisera så starkt. T ex att ”flygplan” är en effekt av ”negativa patriarkaliska krafter”.
Boken tycks oavsett dessa frågor väcka människors medvetenhet och medkänsla, ett större planetärt tänkande. Och jag håller med om att denna känsla, denna typ av förnimmelse med naturen och allt växande, blir glädjefullt förstärkt. Många engagerar sig tydligen också i sociala och miljömässiga projekt, bl a ekobyar med ett större andligt innehåll, sedan böckerna kom ut, framförallt i Ryssland.

Ekobyar och närhet till naturen är ju inget nytt eller märkligt i sig. Det är en rörelse som tagit form i olika sammanhang sedan 60-talet och fortsätter kontinuerligt växa. Men här tycks formen vara en mer avsiktlig och omfattande rörelse, i alla fall i Ryssland.
Detta land som överlag tycks genomgå en efterlängtad och också nödvändig renässans, en återfödelse av förnyat liv, mänsklig gemenskap och också expanderat medvetande. Detta är också något som tycks finnas inneboende i den ryska folksjälen, den ryska kollektiva andan. Har man tillfälle att ta del av och förstå lite av de så kallade ”strålarna” och också de astrologiska huvudinflytandena för detta enorma land, kan det ge många värdefulla signaler.
Överlag tycks Sibirien och dess närområden komma i blickpunkten, för min del genom olika skildringar som kommit i min väg senaste åren, också en sorts ”magnetism” från området.

Många människors reaktioner runt denna historia blir tydligen lätt starkt känsloladdade, som att det handlar om ”underverk”. Jag känner mig tveksam till detta. Det speglar hur människor lätt gärna vill ha en ny ”guru” eller en ny ”dröm” som ska göra dem mer verkliga.
Och det behöver ju inte vara fel i sig. Men det viktiga är nog också att inse att detta finns redan i oss själva. Och att hela vår tid är ett stort uppvaknande, på många platser, genom många förmedlare.
Som Anastasia - vem hon nu än är - ger uttryck för, att vi skapar vår egen framtid genom våra bilder, med gudsenergin genom oss själva. Och som sagt, en genuin livsflödande energi förmedlas genom boken, hur det nu än är.

© CMM SoulBooks, aug 2011

Inred med Blommor – blompoesi av Tricia Guild

2011-09-07T17:39:00.002+02:00

Titel: Inred med blommor
Författare: Tricia Guild och Elspeth Thompson
Förlag: Max Ström
Publ år: 2008
Sidantal: 159, inbunden. Storboksformat.
Datum: sept 2011
Rec. av: Nina Matthis

Det finns något hos den världskända inredaren Tricia Guild som påminner om musikern Enya. Båda har de en förmåga att ”ta ner himmelen på Jorden” inom sina speciella områden. Den klara, glädjefyllda, enkla, sfäriska och oemotståndliga musik som Enya skapar, har sin motsvarighet i Guilds unika design. Båda verkar tala med änglarna när de använder sin väl utvecklade intuition i sitt skapande.

I den här boken fokuserar Guild på blommor i hemmet. Hon är inte bara en passionerad designer som skapar tyger, tapeter och inreder hem, vilket många känner till, utan hon är också en blomälskare av stora mått. Det är mycket inspirerande, just den där kärleken hon känner för blommorna. Ibland köper hon dem på stan (hon har hem både i London och i Italien), ibland plockar hon dem från den egna trädgården. Sedan sätter kreativiteten igång. Och det finns ingen ände på den, verkar det som, bara kärlek.

Färgerna i boken är så fantasiska att man lätt blir sittande med en sida uppslagen och slukar den med en färghunger som man inte visste att man hade. Guild har en berömd känsla för färg, och hon parar gladeligen ihop alla tänkbara färger i sina blomarrangemang och låter dem spraka mot lika knallfärgade väggar. Ingenting verkar överdrivet uttänkt. Arrangören har säkert tänkt och funderat, men resultatet påminner mer om det lilla poetiska citat som finns att läsa i boken (bland många): ”Blommor får oss att betrakta världen likt fjärilar”. För det finns något enkelt, lätt och eteriskt över Guilds arrangemang. Som om hon skapat dem genom en lätt touch med sin osynliga trollstav.

Det handlar enbart om snittblommor. Krukväxter tycks inte vara Guilds melodi, vad jag kan se. Ingen stor kruka med jord i någonstans. Hon beskriver med stor beundran snittblommans flyktighet; dess korta livslängd som tycks förstärka intrycket hos betraktaren. Vetskapen om den korta blomstringen skärper sinnena. Skönheten hos de sammetslena bladen, som kanske bara skimrar i ett par dagar, öppnar genast våra hjärtan. Passa på! I morgon är en annan dag.

Guild klipper gärna av längre stjälkar och låter blommorna flyta runt i låga vaser, för att på samma bord, lite överraskande, placera en annan blomma med en skyhög stjälk. Men allt blir vackert ändå. Simsalabim! Och har du ingen bra vas, så ta en tekopp. Eller en diskad syltburk. Eller en flaska. Allt blir vackert med ett öga fyllt av kärlek och själslig lust. Himmelskt vackert.

© NM SoulBooks, sept 2011

Trender inom inredning: ”Det vitas” genomslagskraft - Shabby chic. Och värdet av att rensa ut det gamla.

2011-09-04T19:44:00.007+02:00

Författare: Anna Örnberg
Titel: Inred lantligt på ditt eget sätt
Förlag: Semic press
Publ. år: 2011
Sidantal: 144. Kartonnage
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM

Författare: Mary Lambert
Titel: Stora boken om att röja och rensa
Förlag: Semic press
Publ. år: 2011
Sidantal: 176. Kartonnage.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM

Har du tänkt på att färgen vitt de senaste åren haft en väldig genomslagskraft i de svenska hemmen (och säkert på många andra håll i världen)? Design och inredning har periodvis formligen svämmat över av denna vilja till renhet och förnyelse, tycks det.
Att skala bort det onödiga, även prylmässigt, och renodla rummet med dess rymd. Som kanske kan fyllas med annat.

Jag vet inte hur tankarna går inom denna bransch, men tydligt är i alla fall att det vita inslaget tagit en ny plats. Jag tror det hänger ihop med tidsandan. En längtan efter ett mer ”andligt rum”, även om denna längtan till stor del kan vara omedveten.

Det vita inslaget är en av grunderna i stilen ”shabby chic”, som enkelt kan översättas till ”slitet modernt”. Det är en stil som kommit mycket senaste åren där man gärna använder gamla inslag i möbler, tyger, tapeter, men med ett romantiskt, ofta feminint drag.
Ibland översätts detta till ”lantligt”, vilket kan missförstås, eftersom det inte handlar om en bondsk stil egentligen. Man målar hellre gamla trämöbler vita än behåller träfärgen i sig t ex. Men använder också färger, men gärna lite mer i slitet, drömskt format än med starka lysande färger.

I boken Inred lantligt är grunden fortfarande den vita färgen. Men här betonas samtidigt en ökad blandning där olika stilar ska kunna samsas, tycker författaren. Just att du ska kunna göra det själv, är också en poäng här.
Det här är helt enkelt en handbok med fokus på det praktiska utförandet med massor av tips på inredning med enkla medel. Stilarna som tas med här kallas ”bohemiskt, industriellt, elegant, shabby chic”.
Det är en god tanke förstås att alla kan och också bör inreda som de vill, det är ju egentligen självklart. Att man inte behöver följa modetrender alls egentligen.

Men om man nu är intresserad av dessa olika uttryck då kan den här boken vara en inspiration. I alla fall om man gillar att klippa, klistra, fixa och måla på egen hand.
Jag själv blev ganska förvånad och aningen besviken över upplägget här. Det är alldeles för mycket av allt. Tyvärr blir det ganska rörigt och sammanpressat. Jag hade hellre sett mer översikt, renhet, vackra bilder som får ta sin plats i stillhet och få andas mer fritt.
Nu har tips på tips blandats med texter i olika typsnitt och med bilder i en väldig blandning. Men som pysselbok för den som gillar detta är det förstås en guldgruva.

Att röja och rensa är något som också ligger i tiden inom området hem och inredning. Titeln rider också på en annan, uppmärksammad boktitel, som kom ut får ganska många år sedan nu (Rensa i röran). Människor är trötta på överkonsumtion och slit och släng. Man satsar hellre på kanske lite dyrare, men färre saker. Eller det man verkligen har glädje av och sätter värde på. Också att överlag ha färre grejer. Allt detta verkar vara en förnuftig trend.
Detta hänger förstås samman med en ökad medvetenhet om jordens resurser, miljötänk, men också en ny sorts estetik.
Min fru och jag har speciellt de senaste åren ägnat oss mycket åt rensning i hemmet. Det är förstås något man har glädje av att göra då och då. För vår del har det blivit mer intensivt och systematiskt under somrarna, då mycket också fått åka iväg till loppisar och andra kanaler för gåvor eller försäljning.

Jag var därför nyfiken på den här titeln. Den rider på en våg av intresse för det rena hemmet, men också för feng-shui. Denna äldre österländska inredningskonst som också har medvetenhet om livsflödena och ”det eteriska rummet”. Dessa inslag är också belysta i boken, om än i enkel skala.

Det här är också framförallt en handbok. Boken är upplagd i två delar.
I del ett, som jag uppskattar mer, finns ett gott lugn, mer andning, vackra bilder. Här är fokus lagt på en mer översiktlig syn på ditt hem. Hur du kan upptäcka och förstå en del av hur krafterna i ditt hem fungerar. Och också påverkas och hindras av olika störande förlopp, både psykiskt och fysiskt. Vikten av att rensa ut gamla minnen t ex som inte längre behövs. Eller överlag högar och ställen där saker samlar damm och mer blir hinder än tillgångar.

Del två är mer flåsig. Här ska du få hjälp med att rensa ut i en organiserad listmodell. Listorna trängs med varandra. Ritade människor som ska symbolisera krafttag hoppar runt på sidorna i glada färger. Det blir (som i förra boken) ganska ansträngt.
Kanske passar detta vissa som verkligen har svårt att rensa ut saker och ting. Annars är det nog ganska överflödigt. Listor i bokform tenderar att bli väldigt överpedagogiska och missa sitt syfte.
Inspirationen ska vara lekfull och komma mer av lust och verkliga behov, tycker jag. Texten (typsnittet) i del två är också för svagt, vilket motverkar en god läsupplevelse.
Detta hindrar dock inte att tipsen i sig är bra och har praktiskt betydelse. Därför, återigen, kan de mycket väl ha sin goda effekt för de som upplever sig manade av detta slags system, kanske lite mer ”piska”.

© CMM SoulBooks, aug 2011

Att tro på det du vill - Övertygelsens kraft

2011-08-30T15:06:00.008+02:00

Författare: Gregg Braden
Titel: Övertygelsernas kraft. Lär dig leva bortom falska begränsningar
Förlag: Ica
Publ. år: 2010 på svenska (2008 på eng)
Sidantal: 252. Inbunden
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM

Gregg Braden är en av många fronfigurer i nytänkande och ”positivitets”-branschen i USA.
I denna bok med den på svenska något tungrodda titeln ”Övertygelsens kraft” samtalar han kring ”trons” betydelse och hur vi kan använda våra känslor att skapa det vi tror på. Det handlar inte i första hand om att skapa materiellt överflöd, utan snarare om existentiell utveckling och en ökad medvetenhet.
Jag har inte kikat på några av hans andra böcker, så den här texten utgår enbart från just denna titel.

Bradens bakgrund är bl a som forskare och datatekniker inom förvarsmakten (eller snarare militärindustrin) i USA på 1980-talet, berättar han. Han går inte in på dessa erfarenheter mer här vad jag kan se (kanske i andra sammanhang). Och jag kan undra lite hur hans bana tog sig uttryck från den miljön till en mer holistisk, och ”fredsinriktad”, livssyn.

Bradens intresse för och engagemang genom en mer vetenskaplig ådra är därför tydlig i hans sätt att resonera. Han vill bygga upp ett förankrat ”schema” eller en översikt av utveckling för läsaren. Hans poäng är att vi behöver inte bara tänka våra mål och visioner för att kunna påverka och skapa våra liv mer så som vi vill. Utan också ”känna” dessa. Att vi tror på våra egna upplevelser och det vi vill skapa.
Det är så han menar att ”övertygelsen kraft” kan verka mer på djupet och nå riktigt klara, sanna effekter. Det ligger en hel del i detta, även om det knappast är en direkt ny upptäckt.

Braden tar upp många olika stickspår och refererar till äldre texter och trosföreställningar inom olika andliga traditioner för att belysa och också ge sina argument ökat fäste. Dessa traditioner och andliga budskap har det gemensamt att de talar om ett medvetande inom människan som står i samklang med skapandet genom en övergripande enhet eller kraft. Hur vi nu än väljer att uttrycka detta, så tycks många spår leda till en liknande eller rent av samma källa.
Det är något som alltfler människor inser idag, inte minst i sig själva, genom sin egen medvetenhet. Otaliga författare, förmedlare, talare och kursledare m fl grupper uttrycker detta också, som människor över hela världen tar del av.

Jag tycker Bradens ton är trevlig och boken har ett bra flyt. Det är lätt att ta till sig dessa idag ofta förekommande tankar genom hans språk. Han har fyllt sin bok med många historier, på ett ganska vanligt förekommande amerikanskt manér.
Det är både plus och minus med detta. Plus att det känns ”levande” och blir mycket fyllnad från olika människors öden. Minus att det är så mycket av detta, att det känns lite splittrande. Det kan ta bort fokus från kärnfrågorna och författarens engagemang.
Här finns drag av att inte riktigt komma in mer på djupet, kan jag tycka, trots de väldigt goda avsikterna. Det är absolut ingen ytlig bok. Men jag får lite känslan av att författaren vill väldigt mycket, men inte alltid hinner att själv komma ner i dessa innebörder.

Det är förstås olika för oss, vad vi upplever är mer berörande och engagerande. Därför kan denna bok säkert passa många som är intresserade av livsfrågor och personlig och andlig utveckling i lite mer generella termer. Och som samtidigt önskar ett lite mer resonerande och också bitvis vetenskapligt upplägg.

© CMM SoulBooks, aug 2011

En expanderad människosyn och en större samhällsutveckling - I ett annat ljus

2011-08-25T21:30:00.012+02:00

Författare: Karl-Erik Edris
Titel: I ett annat ljus - Om de stora livsfrågorna
Förlag: Edris idé Förlag (i samarbete med Hillesgården)
Publ. år: 2010
Sidantal: 269. Pocket.
Datum: 21 aug 2011
Rec. av: CMM

Den här boken fick jag i min hand genom att förlaget sände över ett ex med önskan om att vi kunde ta upp den vid tillfälle på vår recensionssida. Det var ett tag sedan, men nu har tiden blivit mogen för det.

Karl-Erik Edris är välkänd för många inom branschen chefs- och personalfrågor med stärkande föredrag som specialitet. Han är också omskriven tidigare som ”spärrvakten som bytte bana” till organisationskonsult och författare på heltid. Han berättar också i slutet av boken väldigt kort om detta på ett personligt och fint sätt.
Edris fick genom sitt tidigare spärrvaktsarbete möjlighet att i lugn och ro studera framförallt statsvetenskap och att skriva under många år. Jag vet inte om alla hans böcker skrevs i den miljön, det verkar väl inte så troligt, men kanske att många av hans grundtankar kan ha kommit till under dessa arbetspass.
Författaren har tidigare ägnat flera böcker upplagda i romanform åt hur chefer kan träna sig att tänka mer existentiellt och livsomfattande. Jag går inte in på dem här.

I ett annat ljus - med sin vackra, tänkvärda titel och med sitt suggestiva omslag - är annorlunda upplagd. Här skriver författaren mer direkt till läsaren, vilket jag uppskattar. Jag tror denna form kan passa en bredare publik.
Edris börjar med en till synes helt självbiografisk skildring där hans möten med en mer omfattande verklighet, ett inre eller högre ljus, är vägledande. Ganska snart lämnas dock detta för det resonerande tonläget, något som Edris gärna bygger upp sina böcker med.
Här handlar det mycket om trosfrågan, om hur vi kan se på och tolka frågor kring Guds existens. Också om vetenskapens tillkortakommanden och i sitt sätt att beskriva världen och människan på ett snävt materialistiskt sätt inte är hållbara. Speciellt inte i denna tid då mycket förnyas i expresstakt och många människors behov av en utökad livssyn blir alltmer tydlig.

Edris beskriver på sitt ytterst genomtänkta, men också klurigt bearbetande sätt, människans sökande efter ett större liv. Detta liv som kan ha sin grund i upplevelser bortanför vår ”normala” uppfattning om vad som är ”sant” på ett materialistiskt sätt. Återkopplingen finns i människans inre liv, själen med dess intuition och omedelbara helhetsförståelse.
Edris språk är tydligt akademiskt orienterat, dvs mer intellektuellt än känslomässigt engagerande. Ändå finns här ett visst slags patos, inte minst för politisk och världsmässig förändring, som är så angelägen idag. Här finns också en sorts dos torr humor eller självdistans.
Tillsammans med en enträgenhet i den egna rösten, och genom sitt digra analyserande tankematerial, visar författaren lusten både på att förmedla klarhet, men också uppmaningar till förnyelse. Att skapa avdramatiserade intryck kring hur vi kan utvecklas mer som människor, inte minst genom reflektion och urskillning.
En stark välvilja till det levande driver bokens ton framåt. Det är så Edris bakomliggande kunskap och mer själsliga ton får komma till sin rätt, tycker jag. Och som också skulle kunna blomma ut ännu mer fritt som jag ser det, i ett kanske ännu mer direkt tilltal.

För min del passar det bäst att ströläsa den här boken, det blir lätt för kompakt annars. Det är ingen intellektuell motvilja jag upplever. Nej, dessa resonemang är välbehövliga i vissa perioder. För mig känns samtidigt tankebanorna välbekanta i sig och är inte svåra att förstå.
Det är snarast en fråga om hur olika böcker och kunskaper vill och också ska förmedlas av olika ”röster”, med sin särprägel. Jag tror den här författarrösten främst vänder sig till och också passar för lite mer intellektuellt inriktade och sökande läsare. Överlag alla mer självständiga ”samhällstänkare”, förhoppningsvis många politiker, präster, forskare, lärare m fl grupper, bör få ut mycket av dessa tankebanor. Inte minst för att stimuleras i sin gärning att verka för mer positiv förnyelse och mer omfattande sunt förnuft inom olika mänskliga livsområden.

© CMM, aug 2011.

Grönt är skönt - hälsodrinkar för energi och glädje

2011-08-20T22:55:00.006+02:00

Författare: Victoria Boutenko
Titel: Grönt för livet. Inspiration till ett friskare liv med gröna smoothies
Förlag: Friendly Fruits
Publ. år: 2010 på svenska (2005 på eng)
Sidantal: 176. Häftad.
Rec datum: aug 2011
Rec av: Mikael Matthis

När det gäller den här typen av böcker kring väldigt riktade hälsofrågor brukar mitt intresse vara ganska ljummet. Och sällan blir jag riktigt engagerad eller berörd. Jag brukar känna att det här är nog väldigt bra och nyttigt etc, men inte riktigt så intressant ändå. Den här boken var det annorlunda med. Jag började bläddra i den, och blev plötsligt ganska gripen.

Av vad, kan jag undra sedan? Kanske av att författaren har en väldigt energirik ton, men utan några ”krav” på uppmärksamhet eller att jag ska följa dessa tankebanor eller hälsotips. Det är opretantiöst beskrivet, men samtidigt levande och konkret.
Victoria Boutenko är ryska från början men lever i USA sedan många år. Den "ryska tonen" tycker jag finns med här; en sorts kraftfull direkthet, samtidigt lite enkel och med starka rötter i naturen på ett varmt och uttrycksfullt sätt.

Budskapet är klart; gör (eller köp genom andra om du hellre vill det) gröna smoothies och må bättre. Dessa drinkar består av grönt liv, dvs sallad och andra gröna växter blandade med frukter. Tipset är att inte blanda för många sorter utan hitta några mer renodlade kombinationer som passar just dig.
Vad är det som är så bra med det här då? Jo, dessa gröna växter är tydligen bland det mest nyttiga vi kan få i oss. Det vet vi förstås redan. Idag har salladen sin givna plats i de flesta lunch- och middagsrätter. Skillnaden här är att dessa livgivande, näringsrika skönheter mixas och blir en mojsig röra som lätt kan drickas. En del kan tycka utseendet på dessa kan verka lätt frånstötande. Men ta inte miste på ytan, utan känn smaken. Och energin!

Smoothies som de också kallas blev populära främst genom frukt och yoguhurt eller glass i kombination för ett antal år sedan.Nu ökar intresset för mer renodlat gröna drinkar i sig. Jag förstår att folk, som författaren, kan leva enbart på dessa. Andra blandar dock ut med mixade nötter, frön och grönsaker och får på så sätt i sig en hel del protein. Annars ska grönskan i sig tydligen kunna ge kroppen allt det den behöver. Det gäller förmodligen ändå inte alla slags människotyper, även om förf tror det. Men hon är också noga med att berätta om att människor kan äta vad som helst och ändå få ut mycket av dessa gröna tillskott. Ett kapitel ger också intressanta och detaljerade exempel där folk själva berättar om olika positiva effekter, tillfrisknanden också från krämpor och sjukdomar.

Idén är också att kroppen smälter denna föda fortare än vanlig föda och därmed sparar sin energi. Som istället kan användas till annat. Också att den är rå, inte kokad eller stekt, innebär att den behåller sina näringsämnen i mycket högre utsträckning.
Det är logiskt. Sedan behöver man nog också gilla det som en livsstil för att använda detta näringsintag i större omfattning. Förf gör det och har också det som ett engagemang för naturen och för djur, inte minst chimpanserna som hon har studerat i samband med denna kost.

Jag tror inte vi behöver efterlikna dessa i sig säkert trevliga djur, det är inte vår uppgift. Att gå så långt att man passerar eller mixar all sin föda tror jag heller inte är nödvändigt. För min del gillar jag att tugga och känna smaken av olika rätter. Däremot ser jag dessa gröna härligheter som ett perfekt tillval. Också som en möjlighet att enkelt använda vid behov av att rensa kroppen.

© CMM SoulBooks, aug 2011.

Ursprunglig karghet och trollskt skimmer - svenska nationalparker

2011-08-18T00:36:00.003+02:00

Författare: Claes Grundsten
Titel: National parks of Sweden (finns också på svenska)
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2009
Sidantal: 299. Inbunden. Storboksformat, fotobok
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM

Om du tycker om naturbilder och också dras till den specifika känslan som nordisk natur ger, ja då ska ägna en god stund att botanisera i denna specialutgåva, som också kom på svenska sen. Det visste jag inte om då, tyvärr, utan fick hålla till godo med denna engelska version, kanske riktad till turistnäringen i första hand. Bilderna talar förstås samma språk, som myllrar av svensk naturs särprägling.

Här visas också på svenskt tänkande vad gäller naturvård och miljömedvetenhet. Det är hundra år sedan de första nationalparkerna skapades i Sverige och författaren och fotografen Claes Grundsten har hämtat inspiration från dessa under flera år. Här finner vi bilder från många kända platser som ute till havs vid Blå Jungfrun och Gotska Sandön, och Sarek i norr. Men också t ex Stenshuvud i söder, Tyresta precis utanför Stockholm eller Garphyttan i Dalarna.

Det slår mig att bilderna är utpräglat karga på något sätt. Inga blomstrande sommarängar, inga soliga klippor, inget skummande havsbrus. Överhuvudtaget är bilderna hårt styrda mot en sorts urspunglighet, kanske en vilja att avromantisera. Bryta fram det egensinniga och oförstörda i dessa naturens former.
Bilderna drivs så långt i denna teknik, eller om det snarare är en bakomliggande ”filosofi”, ett synsätt, att de blir näranog mystifierande stundtals. Som stenhällerna från Skuleskogen. De glimrar med sin korniga detaljrikedom som skattgömmor i det svaga ljuset, lockande, och ändå så avlägsna för människohänder.

Det finns en respekt i många bilder, så ser jag det i alla fall, för naturen och för det som ska vårdas med ömhet. Vi dras in i en tystnad som går bortanför den moderna människans tidspress och jäkt, envisa hunger efter det ytliga, bortkastandet av liv. Där möter också en djup längtan, inbäddad i det tidlösa.

Det är stiliserat, mer vemodigt vackert än medryckande. Så svenskt, både som ett arv, en dröm. Men också något fullt verkligt, pågående i samspelet mellan människans liv och naturens liv, som så många av oss i norden får ut så mycket av.

Att fånga denna anda, stanna kvar med närvaron. Kanske också i sig själv, ett steg till.

© CMM, aug 2011.

Pengar och attraktionslagen – Lär dig attrahera överflöd, hälsa och lycka

2011-08-12T12:30:00.007+02:00

Titel: Pengar och attraktionslagen – Lär dig attrahera överflöd, hälsa och lycka
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA bokförlag
Publ. År: 2010
Datum: 2011-08-07
Rec av: Nina Matthis

I den här boken, utgiven i Sverige 2010, fortsätter Esther och Jerry Hicks att sprida sina tankar om den universella attraktionslagen. Att de sprider sina egna tankar är inte riktigt rätt formulerat, eftersom Esther förklarar att hon är en sorts kanal för en högre intelligens, ett levande väsen (om än överfysisk) som ger henne inre impulser som hon tolkar och uttalar. Detta väsen säger sig vara en hel grupp av individer egentligen, och kallar sig för Abraham. Detta namn har ingen annan betydelse än att ”det var det första namnet i namnboken” enligt Abraham själv. Humor finns det en hel del av i Hicks-böckerna, fastän den ofta är lite torr och subtil.

Även om titeln låter distinkt och avgränsad, så handlar denna bok inte bara om pengar. Egentligen är det bara ungefär en femtedel av boken som direkt fokuserar på pengafrågan. En stor del av boken handlar om hälsa och fysiskt välbefinnande, vilket kan vara lite förvånande med tanke på titeln. Men också klokt, eftersom Abrahams budskap i grund och botten handlar om den rikedom som vi kan uppleva när vi älskar ”livet” och inte gör motstånd mot ”det som är”. Motstånd är, enligt Abraham, alla tankar och känslor som påverkar oss negativt – sådant som står i kontrast till ”den vi egentligen är”.

Oavsett om det handlar om pengar, om hälsa, om relationer eller om arbete, så är det grundläggande budskapet detsamma: Vårt inre, sanna väsen består av kärlek, glädje, uppskattning och skaparkraft - och när vi tänker något i motsats till detta inre väsen, så skapar vi disharmoni med den vi egentligen är. Den disharmonin innebär att vår vibration inte överrensstämmer med vår inre käll-energi. Och resultatet är påtagligt och kännbart; vi mår helt enkelt inte bra. Och vice versa; när våra tankar uppskattar, älskar, skapar positiva önskningar utan motstånd etc. så lever vi i samklang med vårt sanna jag – och mår bra!

Det vanliga är dock att vi gör både och, alltså både skapar kreativa och glädjefyllda önskningar och samtidigt tvivlar på vår egen förmåga att genomföra dem. Detta skapar förvirring i vårt inre system, och den vibration som uppstår då hindrar attraktionslagen att ge oss det vi önskar, enligt Abrahams läror. Om vi exempelvis önskar oss ett nytt, fint hus och samtidigt har svårt att tro att vi kan ha råd köpa ett sådant hus, så motverkar våra tvivel attraktionslagen att verka. Vi håller då det önskade huset borta från oss, istället för att dra det till oss och se vår önskan förverkligas.

Men om vi förväntar oss att vi kan köpa huset, när vi tror att det är fullt möjligt och sant, så har vi mycket lättare att skapa det vi önskar. Vår förväntan skapar ingen negativ eller förvirrande vibration, och attraktionslagen kan då fritt verka till vår fördel. På så vis skapar vi med våra tankar snarare än med våra handlingar; det vi önskar oss och samtidigt förväntar är ”skapt” för att förverkligas. Det har alla möjligheter att - förr eller senare - manifesteras i vårt liv. Hur vårt undermedvetna (omedvetna tankar) är med och skapar våra liv, tar inte boken upp. Men det vore en intressant fråga, tycker jag. Kanske behandlas den i en senare bok?

Den här boken har inga ”dösidor”, allt är mycket väl och kärnfullt formulerat. Många meningar och stycken är geniala. Upprepningarna kan tyckas många, men det är (som jag ser det) för att det enkla och kraftfulla budskapet verkligen skall begripas. Den här boken vill verkligen ge oss något, den har ett budskap, den önskar oss läsare en större och värdefull förståelse för hur vi faktiskt skapar. Om det sedan är lätt eller svårt att följa förslagen som ges i boken är en annan sak. Men hur det än är med den saken, så ger boken oss sann inspiration. Och vissa verktyg som vi kan pröva om vi vill. Vi kanske inte lyckas genast eller helt och hållet. Men vi har fått en riktning att följa. Vi kan alltid testa hur den omtalade attraktionslagen fungerar. Om vi vill.

© Nina M, SoulBooks, aug 2011.

Valarnas och delfinernas sång ger liv till jorden och haven

2011-08-09T00:15:00.003+02:00

Författare: Martin Almqvist
Titel: Valarnas värld
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2007
Sidantal: 187. Inbunden.
Storboksformat med foton. CD-skiva medföljer.
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM

Den här mycket vackra boken fylld med foton från havens djup förtjänar sin speciella plats. Den är enkelt upplagd med ganska lite text, men där texten är med, fyller den sin givna roll med intressanta fakta, inte bara som utfyllnad. Boken är upplagd i fyra större avsnitt; polarhav, tempererade hav, varma hav och öppet hav.

Framförallt är det förstås bilderna av dessa vidunderliga, spännande och också livsnödvändiga havsvarelser, som berör oss. Det är framförallt valarna som skildras, hur de lagrar näring och fett i de mer näringsfyllda norra haven, för att sedan kunna mötas och utföra sin parningsceremoni i varmare vatten vid ekvatorn. Här skildras också flera delfinarter med sin underbara intelligens, men också sjölejon och pingviner.
Vi får också med en CD med valarnas och delfinernas härliga sång.

Författaren är känd marinfotograf (sägs vara Sveriges främste) och gör en viktig och god gärning som hyllar, förklarar och belyser havens roll med deras invånare för oss på sitt varsamma och inkännande sätt.
Vi hoppas och riktar in oss på att haven, liksom all natur, bevaras alltmer aktivt av människan. Och att all utrotning av valarna och delfinerna genom meningslös jakt upphör.

© CMM, aug 2011.

SoulBooks får nytt utseende, igen

2011-08-08T23:24:00.004+02:00

Råkade ramla på lite inspiration från det som många tydligen säger är "trend" just nu; shabby chic. Därav den nya designen på sidan.
Kanske är detta en sorts "verklighetsflykt" för vissa. Eller så är det en önskan att återanknyta till mer ljusa, luftiga och romantiska inslag. I en tuff värld fylld av stora förändringar, spänningar och kriser. Sedan behöver man kanske inte bli insnöad på detta, även om det är härligt med vitt t ex.
Vi har egentligen alltid gillat den här typen av mönster som vi hittat här. Hur som helst, snyggt, tyckte vi. Och roligare och energirikare.

Välkomna!

Gammal kunskap från Inkaindianerna för jordens utveckling

2011-08-05T18:09:00.005+02:00

Författare: Alberto Villoldo
Titel: De fyra insikterna
Förlag: Ica
Publ. år: 2010 på svenska
Sidantal: 223. Inbunden
Rec datum: 5 aug 2011
Rec. av: CMM

Den här boken vill inspirera till att tänka och agera med en större helande andlig medvetenhet. Både för vår egen del som människor, men också med vår omgivning i större perspektiv. Som många uttryck från den andinska och Inka traditionen i Peru och överlag andra indianska inflytanden, står jordens liv i fokus.

Det är ett bra perspektiv som i vår tid ökar överallt. På så sätt är också denna bok ett gott bidrag för de som känner sig dragna till dessa infallsvinklar med en indiansk/shamanistisk prägel. Överlag är det förstås också många som vill utveckla mer helande och omvandla sina hinder genom detta sätt.
Villoldo ingår med sina böcker i en tradition av shamansk kunskap som härstammar från Inkaindianerna i Peru. Han påpekar samtidigt att hans lärare kommer från en ännu äldre tradition i Peru, laikaindianerna.
Vad han menar med det blir inte helt tydligt.
Men kanske finns här en omedveten koppling med det intressanta faktumet, att de inkaindianer vi känner till (liksom maya-indianer och andra indianfolk överlag) med sin härstamning från 1400-talet ungefär, har djupare rötter i äldre indiancivilisationer. Längre tillbaks i tiden, för många tusentals år sedan, befolkades stora delar av jorden i en annan civilisation av just en stor gemensam indianras. Den kallades då den ”toltekiska” perioden.

Att jag nämner detta är kanske heller ingen slump, eftersom Villoldo i denna bok, använder flera av de begrepp och uttryck som andra inom denna andliga indianska tradition också använder sig av. Och de utgår från just namnet ”toltekerna” och deras andliga träningsväg.
Ett välkänt exempel är Carlos Castanedas böcker om sin undervisning inom denna disciplin. Han är förmodligen den mest kända och också kultförklarade. Men flera andra har en liknande bakgrund och dessutom inte lika ifrågasatt och kaotisk, t ex läkaren, helaren och shamanen Miguel Ruiz som skrivit flera böcker från sina erfarenheter men med ungefär samma begrepp och utgångspunkter.

Denna kunskap tycks samtidigt gå igen inom många olika kulturer världen över hämtad från olika ursprungsbefolkningars uråldriga kunskaper. Många av dessa tolkningar och metoder handlar också på ett mer övergripande sätt om det som många andliga traditioner överlag kommit fram till, som snarast tycks vara tidlösa sanningar än att de ”tillhör” enbart ett stamfolk eller en tradition.
Det är faktiskt väldigt intressant och också viktigt, tror jag, att försöka uppfatta denna större helhet. För ibland blir dessa framställda kunskaper aningen exklusivt presenterade. Som i denna bok kallas dessa ändå ganska spridda kunskaper, även rent andligt-psykologiskt i västvärlden idag, som ”hemligheter”.
Kanske är det snarare så att hela vår värld nu möter en ny frekvens av kunskap, insikt och möjligheter som länge vara dold och glömd. Det är inte bara ”indiansk kunskap” eller från andra ursprungsbefolkningar. Utan det är från hela jordens mer omfattande andliga utvecklingsriken som detta frigörande sker. Och det sker inom hela mänskligheten. Detta tar också Villoldo upp på sitt sätt med olika exempel.

Villoldos bok är skriven med en känsla av lugn, som jag tycker känns behaglig. Han tar upp många egna upplevelser och vecklar ut sin text som i flera tidigare böcker på ungefär samma sätt. Det är en lärare som själv gått den här vägen som delar med sig. Samtidigt är han västerlänning med studier i psykologi och antropologi bakom sig, en bakgrund som inte alltid gynnat hans möjlighet att gå djupare in i de andliga värdena, berättar han.
Han blandar sin text med praktiska övningar som i många fall känns levande och trevliga. I sina psykologiska betraktelser når han flera goda poänger. Jag tycker också om hans snabba översikt av hur människans ljusväsen är uppbyggt i början av boken. Det är förstås inte en komplett bild, men ändå stimulerande sammanfattad på några sidor.
Också hans resonemang om hur ursprungsbefolkningar inte ser mänskligheten som att vi ”lämnat” paradiset, som den äldre judiska-kristna skapelseberättelsen vill ge sken av. Utan tvärtom, att vi har hand om och ansvar för paradiset, som vi lever i! Det känns sant och högaktuellt.

Ibland känns det ändå som att det går lite väl snabbt i hans framförande av denna metodik. Att ”bara” göra dessa övningar i en bok kanske inte alltid kan ge läsaren så snabba resultat?
Alla övningar är inte fruktbara heller, tycker jag. T ex att manipulera sina chakras (eteriska energicentran). Vi vet idag (även från uråldrig andlig kunskap) att det inte är det mest ändamålsenliga sättet för att rena eller utveckla förmågor eller andlig kontakt.

Läsaren får förstås som alltid själv träna sig i urskillning, som gäller i allt vad vi väljer att ta in från vår omvärld.
Villoldos läkande och medkännande perspektiv känns ändå starkt förankrat, också vad gäller medvetenheten om vår jords resurser och om den kollektiva kursändringen som behöver uppstå genom ökad andlig insikt, att sluta med miljögifter och överkonsumtion t ex.
Att kombinera dessa olika ”tänk” känns minst sagt produktiva och aktuella.

© CMM aug, 2011

Sökandet efter en större andlighet; den feminina polen och en djupare mysterietradition

2011-07-23T23:06:00.006+02:00

Författare: Kathleen McGowan
Titel: Den väntade
Förlag: Damm
Publ. år: 2008
Sidantal: 479. Kartonnage.
Datum: juli 2011
Rec. av: CMM

Författare: Kathleen McGowan
Titel: Kärlekens bok
Förlag: Damm
Publ. år: 2009
Sidantal: 526. Inbunden.
Datum: juli 2011
Rec. av: CMM

Kathleen McGowan är en amerikansk författare som rönt stor framgång med sina böcker. Här tar jag upp två av böckerna i en populär serie som handlar om journalisten Maureen Paschal och hennes forskning och äventyr kring en feminin andlighet. Hon råkar ”ramla på” gamla dokument som berättar om en stor hemlighet kring Jesu liv.

Första boken handlar om att Maria Magdalena skulle varit gift med Jesus och fått barn med honom, som därmed bildat en ättelinje. Denna utsaga har ju framförts i flera andra böcker tidigare, från början vad vi vet genom boken Holy blood, holy grail, där författarna med omfattande men snarast starkt spekulerade forskning nådde fram till eller skapade denna teori. Detta följdes snabbt av bl a bestseller författaren Dan Browns omåttligt kända roman Da Vinci koden, som populariserade dessa uppgifter och spred dem världen över.

I andra boken av McGowan fortsätter denna historia med sin blandning av växelvis skildrad historia från en äldre tid, nu förlagd till Italien och en påstådd ättling till Maria Magdalena och Jesus. Samtidigt vävs historien fram i nutid med samma huvudperson som tidigare, nu på äventyr med katolska kyrkan och nya dokument och hemliga evangelier.

Författaren använder en enkel berättarteknik där hon väver samman historia, alternativ forskning med lite romantik, drama och en skopa äventyrslystnad. Hon skakar om denna mix och toppar allt med ett andligt sökande som hon låter genomlysa hela syftet med böckerna.

Hur är resultat? Ja, både ock. Det är både underhållande och lite väl enkelspårigt. Ibland blir det påfallande tillyxat hur huvudpersonen är ”utvald” och lyckas med det ena tillspetsade äventyret efter det andra samtidigt som insikter och slutsatser haglar ur dialoger eller hennes egna tankar.
Trots denna starka känsla av förenkling och också självuppfyllelse – huvudpersonen tycks vara en maskerad självbild av författarens egna tankar om sig själv som ett ”sändebud” men också som en ”ättling” – så har böckerna sina poänger, tycker jag.

Speciellt den andra, Kärlekens bok, berörde mig mer. Tankemässigt växer bilden med sammanhangen kring katarernas bakgrund, de gömda evangelierna och de omfattande innebörderna kring den feminina mystiken.
Där kan författaren lämna den mer ytliga tonen och få ägna sig åt det hon verkligen tycks vilja uttrycka; en mer sammansatt historia som berör mänskligheten. Inte bara den mer traditionella historiebilden eller religiösa uppfattningen kring Jesu liv. Utan i ett mer andligt sammansatt och fritt perspektiv där Jesus får en mer levande roll, även idag.
Där får också den kvinnliga polen en mer utökad förklaringsbild, inte bara att det handlar om ”Maria Magdalena” i sig och de frågeställningarna, utan en överlag andlig syn där ”Modern” som en egen aspekt och livsenergi får sin plats.

© CMM juli 2011.

Drömmästaren vägleder genom människans burna mörker och frigörelsens magi

2010-10-31T11:44:00.011+01:00

Titel: Drömmästaren
Författare: Olga Kharitidi
Förlag: Damm förlag
Publ. år: 2006 (Pocket. Original på svenska 2002. På engelska 2001)
Sidantal: 211
Datum: 20 okt 2010
Rec. av: CMM

”I hjärtat av Asien lär sig en rysk psykiater att läka själsliga sår.” Så lyder undertiteln till denna mycket intressanta, suggestiva och på flera sätt magiska bok.
Egentligen är det förstås inte ”själsliga sår” som läks, det vet man i boken men kanske inte i översättningen (?). För de sår man botar är mänskliga, dvs känslomässiga och det som man i denna rysk-mongoliska andliga tradition kallar för ”trauman”.

Det är en bok jag då och då känt mig dragen till tidigare under årens lopp, men av någon anledning inte undersökt närmre. Nu blev det äntligen dags. Och det var en mycket positiv överraskning för min del.
Boken är skriven på ”shamanskt” sätt, dvs där man som läsare känner sig med en gång som deltagare i en expanderad verklighet. Tonen är lätt mystisk, men på ett så avskalat, verklighetsnära sätt, att man dras in i historien.
I början av boken sker detta också på ett ibland näranog brutalt sätt. Det är en väldig typisk rysk miljöbeskrivning i ett kargt Novosibirsk, där huvudpersonen, en rysk psykiater leds in i ett märkligt sammanhang.

Denna inledning växlar också med den mörka, stängda ryska, mentalvårdsmiljön där hon arbetar. Genom denna bild och dess atmosfärer visar författaren också på flera svåra villkor, men helt utan pekpinnar eller dömanden. Dels den undermåliga vården, dels svårigheterna kring att se och förstå människans möjligheter att verkligen göra sig fri från sina destruktiva former. Författaren, i sin psykiaterroll vill samtidigt visa på sin kärlek för dessa människor, att hon brinner för deras öden, att hjälpa, att verkligan försöka ge lindring.
Denna skildring startade också i hennes tidigare bok där hennes möte med shamaner först inleddes (Shamanens cirkel).

Huvudpersonen Olga, som alltså ska vara författaren själv, men kan också vara en utbroderad gestalt, blir inbjuden till ett slags psykiskt forskningsinstitut där man också använder ockulta experiment. Hon har först ett mycket starkt motstånd mot allt detta, men dras in i det alltmer.
På något sätt verkar hon förberedd på det. Hon har stora, viktiga frågor inom sig, som hon börjar förstå att hon kanske kan besvara här.
Samtidigt märker hon både rädslor men också försök att undvika det som kan ge henne nya möjligheter, att lära, att utvecklas.

Detta är också ett av bokens teman, att människan överlag bär på detta motstånd, som alstras av olika ”trauman”. Här menas med trauman inte bara som chockartade, oavslutade fysiska händelser i sig, utan också hur dessa kan ha en djupare förlängning inom människan. Dels från hennes familjeband, även flera generationer tillbaks (Jmf metoden Familjekonstellationer, läs mer här). Dels att dessa uttryck inom människan består av krafter eller former som skapar sitt eget liv och som också vill påverka och styra människans jag.

Psykiatern Olga kommer med på ett föredrag, till synes slumpmässigt, som en mystisk men kraftfull lärare håller. Han har dykt upp helt nyligen genom institutet och undervisar om en under lång tid dold andlig tradition av läkande. Hon lockas kort därefter att fortsätta delta i något sorts symposium med denne lärare förlagt till den mytiska staden Samarkand. Hon reser dit, som dragen av en både skrämmande men också löftesrik kraft. Hon finner inget symposium, är där helt själv, men någon har bokat in henne på hotellet dit adressen hon fått leder till. Där möts hon inte av läraren som hon tror hon ska träffa, utan istället av en annan färgstark person, den klarseende drömmagikern Michael.

Det visar sig sedan att detta planerats innan. Och att hon är en ”utvald” att föra ut denna gamla kunskap till västerlandet.
Detta är både ett elementärt berättartrick, men också ett slags shamanskt-andligt syfte som är mer djupgående.
Hade denna historia gestaltats i ett annat slags sammanhang, hade det förmodligen verkat löjeväckande eller kanske frånstötande. Handlingen kan på sitt sätt upplevas som oförankrad, eller kanske berättartekniskt kondenserad, i och med att så väldigt mycket sker slag i slag genom dessa "tillfälligheter".
Tempot som dessa utspelas i vittnar också om detta; det går nämligen väldigt fort för huvudpersonen att få genomgå sin mycket renande, omvälvande och förnyande träning. På fem dagar har hon genomgått en metamorfos, mött sitt värsta inre trauma, lärt sig massor av både psykologisk karaktär, men egentligen också på ett mer omfattande andligt plan, befriat sig. Dessutom har hon fullföljt denna mytiska profetia eller fördjupade innebörd av den andliga traditionen, men också fått insikt i dess svårigheter i det förflutna som genomkorsats och på flera sätt därmed också kan ställas i ett nytt ljus.

Hur överdrivet fantastiskt detta nu kan tyckas vara, så upplever jag det fungerar, i alla fall för det mesta. Magin flödar på ett genuint sätt, inspirationen är om än inte fulländad så ofta väldigt nära. Det finns också utrymme för olika tolkningar för läsaren, på olika nivåer.
Nu accepteras den ena märkligheten efter den andra i det som i sig verkar nästan vara en sorts dröm (precis som ”drömläraren” också påpekar; "du kommer tro detta var en dröm”).
Men förändringarna som huvudpersonen genomgår är verkliga. Hon lär sig att möta sina ”demoner”, de inre mönster av destruktiva minnen som alla människor bär på. Och omvandla sitt förflutna istället för att tränga undan det. Och på så sätt kunna hjälpa andra bättre.

Boken blir på så sätt en mäktig undervisning i sig, en helande ”själsresa” där vår egen sanning kan växa.

© CMM SoulBooks, okt 2010

Film Abraham/ Hicks: Mer flöde genom inre kontakt och ökad tankeklarhet

2010-10-25T19:58:00.007+02:00

Filmtitel: Money, and the law of attraction.
Med: Esther och Jerry Hicks – the teachings of Abraham
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2008 på engelska, i översättning okt 2010.
Speltid: 1 tim 26 min.
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Rec datum: 14 okt 2010
Av: CMM

I den här nyligen släppta dvd:n (med svensk text) undervisar Esther Hicks genom sin inre kontakt, det gruppmedvetande som hon och hennes man Jerry kallar för ”Abraham”.
Det handlar inte om vanlig mediumism, som jag upplever det. Esther är kanal, men går inte i trans. Hon verkar ha full närvaro fysiskt och psykiskt. Samtidigt talar hon som om detta mer omfattande medvetande uttrycker sig direkt genom henne, vilket sker i ”vi-form”.
Hon lär ha sagt nånstans att hon mer tar emot ett ”paket” av intryck i denna högre energinivå, som hon sedan får veckla ut. Det är något flera av oss känner igen.

Esther och Jerry Hicks har under lång tid samarbetat, med varandra och med denna form av kanalisering och undervisning. De har skrivit många böcker (flera har vi tagit upp här på SoulBooks tidigare) och denna film baseras på en av dem, (Be och du ska få - http://soulbooks.blogspot.com/search/label/Hicks) som jag tycker faktiskt är bättre än de andra. De har gjort flera filmer och turnerar tydligen väldigt mycket i USA med sina populära workshops.

I den här filmen får vi vara med under flera sådana undervisnings och ”träningspass” som klippts samman. Fokus här är på ”pengar” eller flöde i vardagen för att förverkliga det man verkligen vill.
Men, som tycks återkomma i denna träning, handlar det inte om det yttre egentligen, dvs inte om pengar i sig. Utan om hur vi kan renodla och samstämma vår egen inre kontakt, bli mer de vi är. Gå ”med strömmen”, inte simma motströms.
Och på så sätt förstå och sända ut denna vår mer omfattande livsform, dess vibrationer, och därmed samverka med det man här kallar ”attraktionslagen”. På så sätt kan vi bli mer sanna och verkningsfulla medskapare i livet, framförallt genom vår högre natur.

Denna lag om attraktion har många människor börjat inse sin aktiva delaktighet med under senaste 100 åren. Men innehållet har eskalerat enormt de senaste 30 åren framförallt. Mycket av detta är en idag ganska välkänd grund (iaf teoretiskt sett) inom området av ”positivt tänkande, ”självhjälp”, ”personlig utveckling”. En utökad, mer mänskligt nära psykologi, en inkörsport till transformation och andlig utveckling.

I denna form av förmedlad kunskap blir en rad olika mänskliga förhållningssätt och tankemönster belysta. Det sker genom Esther och den bakomliggande inspirationen, ofta i form av starka ordströmmar.
I början när jag hörde detta tyckte jag det var ganska jobbigt, för det blev ingen paus, upplevde jag. Men när jag lyssnat en gång till så märks pauserna mycket tydligare. Också intonation och sätt att föra fram innehållet på, skiftar mer än vad jag hörde innan.
Dessa intensiva ordflöden, som en penetrerande undervisning, klargör, men också frigör energi. Innehållet både förklarar och samtidigt löser upp rigiditet som dessa vanliga vanemönster ofta innehåller.

En återkommande belysning, ett ”tankegods” många känner igen från olika lärare, är hur vi kan frigöra oss från vår ”personliga historia”. Hur denna handlar om ett motstånd mot det vi egentligen vill skapa. Hur vi saboterar för oss själva genom att inte lyssna mer, inte lära mer, av vårt sanna jag, vår inre kärna. Hur många, när vi försöker skapa våra liv, fastnar i ”glappet” mellan tanken av avsikt och det vi vill uppnå.
Detta glapp, eller denna upplevda motsats, uppstår i våra tankar och i vårt kännande när vi först bejakar något och sedan underminerar det. Som Esther uttrycker det, att först kastar vi ut vår avsikt, sedan försöker vi suga tillbaks den och hindra Universum (vad vi nu vill kalla helheten, skaparkraften för) från att bejaka och träda i kraft.

En lösning på detta som framhålls här, är att läsa av sin egen nivå och sin verkan genom sina ”känslor”. Dels att känslorna indikerar riktningens styrka och avstämning, om jag verkligen vill följa denna tanke och det skapandet. Men också hur jag kan lära mig genom att leva mig in i känslan av detta skapande, att också känna det, inte bara tänka tankarna.
Jag tänker snarast på ”energin” som verkar genom människan, både genom känslor, tankar och i kroppen. Det viktiga tror jag är att få en egen kontakt som man fortsätter utforska och verka med.
Många olika förmedlare använder sig av denna uppmaning, att leva sig in i, dock oftast mer av en teori. Här tycker jag det blir ovanligt tydligt hur det kan fungera.

Jag ska inte bli så långrandig här. Jag kan bara säga att jag tycker det är en film värd att se och få stimulans av.
Det finns sedan ytterligare nivåer och aspekter av dessa insikter som kan utvecklas mer, som alltid. T ex att när vi talar om ”attraktionslagen” så är det förstås alltid bra att veta om att det finns fler lagar och hur dessa egentligen samspelar.
Här fokuserar man så gott som enbart på vissa aspekter. På så sätt uppnås en väldig intensitet och det syns på publiken och de som kommer fram med sina frågor, att de ofta är berörda. Många ser ut att vara gripna, engagerade, allvarliga, till synes inkopplade.
Jag blev iaf inspirerad; ökat fokus, också att undersöka och bearbeta vissa mönster.

© CMM SoulBooks, okt 2010

Budskap från vatten – Älska dig själv

2010-10-17T00:37:00.005+02:00

Titel: Budskap från vatten – Älska dig själv
Författare: Masaru Emoto
Förlag: Energica förlag
Publ. år: 2007
Sidantal: 120.
Datum: 13 okt 2010
Rec. av Nina Matthis

Den här boken kallas av författaren Masaru Emoto för ett fotoalbum, vilket är passande. Formatet på boken är ”albumlikt” och bilderna på de frysta vattenkristallerna är stora och många. De är också förtrollande vackra. De talar på ett djupt plan till betraktaren. Ett slags oändligt, magnifikt och lysande kärleksspråk.

I ungefär tretton år har japanen Emoto forskat och undersökt hur vatten återspeglar ord, musik och handlingar som exempelvis bön. Han har exponerat vatten för dessa vibrationer och sedan fryst det – och efteråt fotograferat de frysta kristallerna. Han har bland annat funnit att kranvatten, som inte består av några kristaller alls, förändras efter vibrationerna från en bön: Symetriska, harmoniska mönster formar kristallerna efter bönen. Det är förbluffande att se. Och kranvattnet ser genast mer drickbart ut!

Emoto pratar mycket vibrationer och frekvenser, som så många gör i den här spännande tiden. Allt fler människor börjar förstå att de egentligen består av energi. Många börjar ”få in” detta energi- och vibrationstänk, och inser också, enligt samma logik, att vi kommunicerar med vibrationer och frekvenser. Det här är något som intresserar Emoto och han har genom sin unika forskning lyckats fånga dessa vibrationer på bild. Han visar oss en ny underbar verklighet genom vatten.

Den som är intresserad av hur olika vibrationer ”ser ut”, har stor glädje av den här boken. Kristallerna ljuger inte. De talar sanning. De återspeglar helt enkelt den skönhet vi sänder ut genom positiva tankar och ord – precis som negativa tankar och ord återspeglar motsatsen. Det är också fantastiskt att se hur kristallerna återspeglar hur något är eller känns, utöver själva ordet. Till exempel ordet ”Familjekärlek” skapar flera kristaller i en, som en liten familj. Och ordet ”Äktenskaplig kärlek” bildar två kristaller som går ihop. Ordet ”Sanning” skapar en kristall som ser lika klar och ren ut som sanningen själv. Och ordet ”Evighet” utstrålar just evigheten.

I den här boken skriver Emoto om vikten av att vi människor älskar oss själva. Han visar att ordet ”jikoai”, som betyder ”kärlek till sig själv” på japanska, skapar en strålande, mild och liksom vänlig kristall. Att älska sig själv är att stråla ut positiv energi, skriver Emoto. Och positiva vibrationer från oss når genast människor och vatten omkring oss - och dessa vibrationer når vidare ut i världen. På så vis kan vi skapa oerhört mycket gott själva, och väldigt enkelt, eftersom våra kärleksfulla tankar är vibrationer och energi. Författaren Emoto ger oss förslag på en bön som vi kan be, för att skapa en bättre värld. Hans bön är mycket enkel och inte knuten till någon religion; den handlar kort och gott om att man tackar och respekterar sig själv.

Det här är en fascinerande bok som man kan bläddra i om och om igen och bara bli mer och mer fascinerad över kristallernas ofattbara skönhet. Här på SoulBooks recenserar vi även en annan bok av samma författare: Vattnets dolda budskap. Där kan du läsa mer om denna forskning och om vattnets budskap till mänskligheten.

© NM SoulBooks, okt 2010

På väg till jordens innandöme? En resa genom lidande till mysteriets brytpunkt

2010-10-12T19:43:00.011+02:00

Titel: Strindbergs stjärna
Författare: Jan Wallentin
Förlag: Bonniers
Publ. år: okt 2010
Sidantal: 471. Inbunden
Rec datum: okt 2010
Av: CMM

En spänningsroman, återigen extremt haussad från förlaget, som skapat stora förväntningar och därmed också onödig (?), kanske framförallt överdriven förväntan. Hur kan en roman säljas till cirka 16 utländska förlag, innan den kommit ut på svenska? Det går tydligen bra, kanske pga av tidigare svenska internationella framgångar inom deckargenren (S Larsson, som jag för övrigt inte läst och inte känner minsta dragning till heller).
För min del känns detta inte så speciellt, men jag erkänner ändå gärna att jag var helt klart nyfiken på titeln.
Och visst påminner det om lanseringen av amerikanske bestseller författaren Dan Brown. Men är resultatet ändå slående likt? Tja, inte riktigt. Även om flera attribut och stilmässiga knep kan vara som hämtade från Brown, så finns också avsevärda skillnader.

DNs recensent ondgjorde sig nyligen över detta, kanske lite väl osakligt i sin bokrecension. Liksom många ”kulturkännare” överlag döms denna sorts litteratur snabbt ut, nästan i förväg. Kanske för att det handlar om en sorts mystik? Eller för att berättelsen anses ”okonstnärlig”, för kommersiellt uttänkt?
I detta fall kan denna reaktion dock vara förståelig (även om frågan förstås väcks om det inte finns fler perspektiv än att det bara handlar om att "göra pengar"). För här finns flera inslag i boken som är problemtyngda.

Historien är omfattande i sitt upplägg, och bara tanken på dess sammansättning nog för att locka till äventyr och en känsla av fantasteri.
En dykare gör ett märkligt fynd i en nedlagd, vattentäckt gruva i Dalarna. Det är en av två artefakter som har en mycket speciell historia som hittas där.
Författaren vill påstå, att dessa föremål, ett kors och en stjärna, hittades av den kände upptäcksresande Sven Hedin i slutet av 1800-talet i Mongoliet. Att dessa sedan skickades till August Strindberg i hans Inferno-period av alkemiska experiment och andligt sökande i Paris. Denne, som inte kunde uttyda något vettigt av föremålen enligt romanen, sände dem vidare till sin brorson Nils Strindberg i Sverige, som sägs varit en av dåtidens främste kemister.

Det visar sig mycket snart (inte helt förvånande) att dolda, inflytelserika intressen är ute efter dessa föremål, som kan betyda väldigt mycket för deras makt.
Dykaren blir sedermera dödad och fråntagen sitt fynd. Detta samtidigt som en svensk forskare inom området "nazistiska symboler" som specialitet och med judisk härkomst, råkar uppenbara sig på platsen. Han blir tagen av polis, misstänkt för mordet. Han är också tablettmissbrukare och synnerligen ointresserad av någon gåta. Kanske helt enkelt för att han verkar ha stora problem att överhuvudtaget tänka, än mindre agera som någon form av thriller-hjälte.
Återigen är kopplingen slående med Browns huvudkaraktär, forskaren Robert Langdon, även om denne tycks extremt mycket klarare, vaknare och mer trovärdig att ändå kunna genomföra strapatsfyllda äventyr än denne kufiska, nära ordlöse gestalt, tröttsamt mumlandes melankoliska judiska meningar, knaprandes tabletter av alla de sorter.

Vad denne antihjälte ska säga oss förblir länge mycket av ett mysterium i sig. Kanske det klarnar lite på slutet. Författarens alter-ego (får vi anta) känns grumligt och osorterat.
Och vad är hans uppdrag i boken? Han ska uppenbarligen försöka uppfylla ett ”arv” från sin farmor som dog av nazismen. En hämnd, eller ett läkande? Eller bara en påminnelse om att alla bör ”se upp med onda tyskar”?
Det hela känns inte riktigt förankrat eller trovärdigt, även om kopplingen är tydligt förevisad i boken. Ett av de mäktiga intressen som jagar huvudpersonen och hans kvinnliga advokat genom Europa, är en tysk hemlig stiftelse som säger sig ha rättigheten till artefakterna och deras explosiva innebörd. Även det andra intresset, ett mäktigt bolag med förankring i Argentina, men med norska rötter, faller tillbaks på ett missbruk under kriget.

Den slutliga Hemligheten tycks finnas dold i jordens innandöme, en port eller ett hål någonstans vid polcirkelns avlägsna land. Dit Andrées expedition begav sig och där artefakterna spelar en avgörande roll för att upptäcka eller snarare utvinna ett mystiskt medel som kan bland annat skapa förlängt liv.

Detta vådliga, sinnrikt konstruerade äventyr, kräver förstås också sin närvaro och sitt underlag. Inte bara faktamässigt i de historiska uttrycken, utan i gestaltningen, i tempo och i situationernas timing.
Man kan se detta romanbygge i all enkelhet som bara ”underhållning”. Och visst, bitvis är det spännande, kittlande och bra beskrivet, både för fantasin och den mystiska kopplingen. Det är inte fel i sig.
Jag är ingen stor läsare av thrillers etc, men för mig känns det ändå viktigt att boken håller någorlunda. Här finns för många oklarheter i avsikten och svagheter i personbeskrivningarna, också i konsekvens. Alltför stor tilltro läggs på huvudfiguren i berättandet, som egentligen blir ett stumt vittne snarare än har en ledande funktion.
Handlingen är ibland ytterst uppdragen i tempot, ett mer internationellt format med snabba, ofta mycket långsökta dragningar (som också påminner en hel del om Browns författarstil). Detta i bjär, overklig kontrast med den långsamma upptakten; svensk vardag och inklipp av mer traditionell svensk deckarkänsla.

Har man något intresse för psykologiska tolkningar och eventuell känsla för symbolik, är det förstås inte avlägset att börja fundera på den huvudsakliga metaforen i romanen. Tanken på ”svarta hål” är spännande för många människor vad gäller rymden och också som i denna roman, in i jorden.
Men de ”hål” människor bär på inom sig kräver också sin tid, sitt utforskande och sitt läkande. Både lockande och skrämmande, som människans undermedvetna.
Kanske är detta något vad författaren på något plan velat få med, det mänskliga lidandet, som ändå leder någonstans, kanske till en ny värld inuti den gamla?
Det spektakulära slutet antyder detta där ett slags inre helande till sist kan äga rum för den trötte huvudpersonen. Och hur detta också förmodligen ska symbolisera ett helande av två stora världskrig.

Det är en vacker tanke, som jag ändå uppskattar, trots den överdrivna och långdragna historiens svårigheter att gestalta detta mer tydligt brännbart under resans gång. Och där också vinklingen av ”de ondas straff” blir en förenklad väg ut.
Där denna bok har sitt (filmiska) slut, där pågår redan otaliga människors nya verklighet idag. Som en mer praktisk rening av det förflutna. Men också som en upptäcksfärd in i det övermedvetnas hemligheter. Dock helt på jorden.

© CMM, SoulBooks, okt 2010

Struktur och god vilja i Kbt-metoden - två böcker

2010-10-10T17:08:00.006+02:00

Titel: Våga förändra ditt liv med kbt – bli av med…
Författare: Anna Frostin
Förlag: Prisma
Publ. år: 2009
Sidantal: 353. Inbunden

Titel: Kbt i utveckling – en introduktion…
Författare: Anna Kåver
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 345 (+ register). Inbunden

Rec datum: okt 2010
Rec. av: CMM

Kbt är en metod för psykologisk och terapeutisk hjälp som ökat starkt under senare år. Man kan se en parallell mellan samhällets och världens förhöjda tempo som ett utslag av detta. Att samhället önskar snabbare lösningar på människors psykiska hälsoproblem.
Oavsett detta mer krassa perspektiv, så verkar kbt på flera sätt vara en positiv och välbehövlig förnyare inom psykiatri och traditionell terapeutisk behandling. Äldre system, som förstås fortfarande används, blir alltmer ifrågasatta.
Freudiansk psykoanalys håller på att utdateras, eftersom dess effekter inte tycks så hälsosamma eller utvecklande (även om det säkert finns många goda, duktiga terapeuter inom detta område). Och inom psykiatrin kan man förflytta mer fokus från det ständiga pillertrillandet med nervlugnande som den främsta ”medicinen” till de mer kliniska lösningsorienterade funktioner som kbt erbjuder.
Sedan att det finns så många andra terapeutiska metoder som hjälper och fördjupar dessa perspektiv är en annan historia.

Kbt anses också som utmärkta medel för självhjälp, sägs det ofta. Detta är ett högst lovvärt perspektiv, tycker jag. Att människor kan skapa och hjälpa sig själva i sin egen miljö.
Här tar jag upp två böcker i en och samma recension, inom dessa försök att förklara och sätta kbt i allmänhetens tjänst. Båda dessa titlar vill nog mer vara introduktioner och praktiska redskap än teoretiska byggklossar.
Båda författarna tycks verkligen brinna för sitt ämne att vilja hjälpa människor med just denna metod, men har samtidigt med sig mycket teori eller mer teknisk art av terapi i sin bakgrund. Det gör att dessa titlar ändå faller inom fältet för det lite mer tungrodda strukturerade än det mer direkta, upplevande och intuitiva.

Både böckerna är högst ambitiösa, digra. Den ena, Våga förändra ditt liv med kbt av Anna Frostin, kallas på baksidan för ”Den enda kbt-bok du behöver”. Detta försök att sticka ut känns dock mer malplacerat och opassande för denna typ av bok (även om det inte är fel i sig att försöka profilera sig).
För mycket av kbt-metodens innehåll finns ju sedan länge etablerat i den ”folkliga terapin”, dvs genom olika andligt och personligt frigörande metoder sedan 60-talet, ofta med ännu längre bakgrund.
Frostins bok är skriven med en ganska varm hand, känner jag. Innehållet känns väl genomgånget och har fått en fin klarhet i sin struktur och ordning, det märkte jag efter ett tag.
Det är nämligen lätt att få känslan av: ”Åhh, återigen ett av dessa ambitiösa kbt-program”. Men boken tycks ge mer än så, som tur är.
Den här boken är också utmärkt disponerad med mycket luft, kortare stycken, snygg lay-out (inte oviktigt i dessa sammanhang av faktabok).

Båda böckerna är koncisa och noggranna med att bygga upp sin kunskapsmässiga förståelse på ett pedagogiskt ”riktigt” sätt. Det kan dock bli nästan överdrivet kan jag tycka med denna typ av litteratur som inte prövar nya banor, prövar nya möjligheter för innehållet. Kanske lite mer intuitivt, lite mer personligt, lite mer vågat.
Det blir därför bitvis aningen stel läsning, lite för kliniskt i sin effektivitet, speciellt Kåvers bok. Kåver har ett lugnt sinnelag, vilket skapar en sorts ro i texten. Ibland känns det mer svalt, studerande från ”ovan”, sedan lite mer närvarande igen.
Att denna effektivitet också hör ihop med kbt-modellen, tänker jag.

Kbt är en väldigt pragmatisk metod, att ordna (”fixa”, lösa) det som inte fungerar. Detta måste förstås vara helt rätt inställning, ta tag i problemen.
Men som undertiteln lyder till Anna Frostins bok; ”Bli av med…(en rad negativa tillstånd följer). Ja, det är självklart, att alla vill ”bli av med” de negativa känslorna. Frågan är om vi blir det så länge vi ser dem som enbart negativa? Frågan om vi kan komma till ro, komma in i lugnare medvetandetillstånd helt av sig självt, om vi inte möter det svåra.

Och Kbt förespråkar också mycket av detta på sitt sätt, bl a genom begreppet acceptans. Att acceptera sig själv, sina känslor, som en del av metodiken.
Detta är också en del av begreppet mindfulness, som kommit bli en fluga i dagens populär-psykologi, på gott och ont. Mindfulness har förstås inte uppkommit genom kbt eller genom någon psykoterapeut eller läkare i grunden, utan har funnits i många tusentals år tider sedan människan började meditera.
Dessa fält är förstås mycket bra och praktiskt tillämpliga och visar på hur kbt kan utgöra steg i rätt rikting för en större mänsklig utveckling, tror jag. Detta också för att man hämtar mycket från andra källor, bland annat det man då och då kalla för den ”österländska filosofin”.
Detta väldigt luddiga begrepp bottnar egentligen i samförstånd med och inblick i buddhismens tänkande framförallt. Vissa kbt-författare hänvisar till zen, men denna form av buddhism är egentligen en yngre effekt av den äldre, mer genomarbetade och omfattande innebörden, som jag förstår det.

Kbt fungerar genom att förstå och agera mer tydligt i vårt tänkande. Att urskilja, att välja det innehåll vi önskar för att på så sätt må bättre, få större livsutbyte.
Vi skapar egentligen med våra tankar, ”som du tänker så blir du”, säger Anna Frostin. Men det låter ju precis som många olika former av tidlös andlighet och många former av personlig utveckling påstått under lång tid, längre än kbt funnits. Hur kommer det sig då att kbt inte inser denna större tillhörighet? Eller vill man inte acceptera dessa mer ”alternativa” metoder, t ex Gestaltterapin och Psykosyntesens inflytande sedan lång tid (relativt sett) ?

Anna Kåvers bok tycks ha mer inriktning på det akademiska lärandet, på studenten på högskola. Också läkaren, psykologen, socialarbetaren och andra yrkesgrupper som vill ha lite stöd av kbt-tänket i sin yrkesroll.
Den vänder sig inte på samma öppna, lite mer varma sätt till en nyfiken, längtande allmänhet, får jag intryck av (medan Kåver i andra av sina böcker gör ett mer tydligt ”folkligt” tilltal).

Anna Frostins bok känns lite mer levande, reflekterande, också genom fallstudier och exempel. Här tas också fler aspekter på livet upp, t ex hälsa, motion, livsattityder. Samtidigt finns här en del ”kämpande” inslag i det personliga anslaget.

Summa summarum är detta två väldigt stadiga böcker om man söker mer information om kbt. Också om man vill lära sig en del praktiska råd och verktyg. Detta gäller dock nog framförallt gemene man som inte tagit del av den enorma floran av självhjälpsböcker eller andlig utveckling innan i någon större mån.

© CMM SoulBooks, okt 2010

Kognitiv coaching i det lilla formatet

2010-10-05T16:49:00.004+02:00

Författare: Irene Oestrich och Frank Johansen
Förlag: Liber
Publ. År: 2007
Sidantal: 158
Datum: juli 2007
Rec. av: CMM

I denna enkla, men effektivt upplagda lilla skrift, författad av två danskar, får läsaren stifta bekantskap med en rad grundläggande tekniker och tankesätt som är utmärkande både för coaching och för den kognitiva metodiken.
Kognitiv terapi som ökat starkt i popularitet det senaste decenniet i västvärlden, har starka inslag av coachingtekniken. Båda utgår från att betona det möjliga och det friska istället för att utgå från det problematiska och det som kan anses vara svårt eller sjukdomsklassat. Detta är en sund inställning i sig. Samtidigt blir ofta dessa redskap aningen lättsmälta, beroende förstås på i vilken tappning som de framförs i.

Här tar författarna ugångspunkt i det kognitiva beteendeterapeutiska synsättet och anser detta vara en primär och angelägen grund för all coaching. Det är förstås en sanning som inte ska tolkas för bokstavligt. Coaching eller stöd genom samtal kan ju genomföras på så många olika sätt och behöver förstås inte ha en kognitiv grund.

En god poäng av förf är att man vänder sig redan i början av boken emot de ofta väl snabba lösningsmodeller som näringslivets coaching ofta erbjuder. Man poängterar att personlig utveckling kräver engagemang och en genuin önskan att verkligen förändras, inte bara skrapa på ytan. Denna definition kan därför vara fruktbar för många coacher inom detta segment, som inspiration att gå lite djupare, kanske med hjälp av denna bok.

Här får läsaren en översikt av praktiska redskap, förmedlade på ett mer traditionellt vetenskapligt psykologiskt sätt. Stor tonvikt läggs på hjärnans betydelse och fysiska neurologiska reaktionsmönster. Detta gör framställningen bitvis något omständlig och torr, med olika schematiska bilder och tabeller (vilket överlag tycks vanligt i den kognitiva litteraturen).
Språkmässigt är dock innehållet presenterat mer rappt, renodlat och bitvis stimulerande. Det finns en ton i boken som jag härleder till det danska temperamentet som jag upplever uppfriskande och också stärkande. Den danska “energin” kan vara lite mer rakt på och viljefull i sina bästa lägen.

© Herkules Utb 2007, SoulBooks 2009.

Helande genom medial kontakt? Tre böcker om medier och deras syn på liv, död, andlighet och förnyelse

2010-10-03T16:21:00.008+02:00

Titlar: Kraften är din – Rosemarie Altea (2003)
Mellan två världar - Sylvia Brown (2008)
Universums plan – Lena Ranehag (2009)
Förlag: Ica
Datum: okt 2010
Rec. av: CMM

Jag fick impulsen att sätta ihop dessa tre böcker, därför de handlar allihop om hur det är verka som ett medium. Men också om hur deras mediala inriktning kan skapa helande på olika sätt. Det är det jag försökt tagit fasta på här, inte det sensationella eller det överdrivna.

Detta att uppleva sig som en kanal för kontakt mellan ”himmel och jord” kan ta form på en rad olika sätt, mer eller mindre andliga. Många människor verkar på detta sätt utan att för den skull ”tala med andar” eller hålla seanser etc.
Ett medium behöver heller inte alltid vara så andligt, utan kan vara en mer materiell form av ”sierska (siare)” eller ”lyckokonst-coach”.
Allt beror på vilka kriterier du själv har och om du anser ett medium nästan som något ”gudomligt” (utvald av gud), som något mer ordinärt, eller som nog många fortfarande uppfattar det, något suspekt och ofta skojaraktigt.

Dessa tre författare, alla kvinnor, har ett gemensamt att de uttalar sig om den ”andra sidan” som ett utryck för en större verklighet. Och det är också där de avlidna, de som gått vidare, lever.
Det kanske är det viktigaste budskapet som många medier förmedlar, att det finns ingen död. Inte i den bemärkelsen vi oftast tror iaf, att livet skulle utsläckas totalt, bara mörker, intighet. Detta tycks vara en direkt villfarelse, en illusion, att livet skulle vara så enkelriktat att det bara tog sig uttryck i en form, en gång, och sedan aldrig mer.
Detta tycks också strida mot allt sunt förnuft i naturen t ex, där allt blommar, växer, sedan åldras, förtvinar, dör, bara för att återuppstå nästa vår. Detta har också många forskare kommit att upptäcka, t ex genom nära-döden forskning (Moody, Kubler-Ross m fl) men också i hjärnforskning, ny fysik med flera fält.

Mediumism verkar samtidigt inte vara en självklar väg för att utvecklas som människa i sig, eller att detta innebär direkt kontakt med vårt högre medvetande. Även om många medier gärna vill formulera det så, finns flera steg av utveckling som vi kan uppfatta och som kräver annan sorts träning.
Ändå tycks mediumism vara ett sätt för många att lära sig mer om att människan inte bara är ett fast fysiskt väsen, utan egentligen delaktig i ett mycket större samspel av liv, av information, av utbyte, stöd, kärlek, mening.

Där kan dessa böcker ha sin viktiga roll. Som tröst, livsinspiration, helande. Flera av dessa författare verkar nämligen också som healers, ”helare”, speciellt Rosemary Altea tar plats där, tycker jag. Hennes beskrivningar av sessioner inför publik är väldigt starka, emotionellt berörande och känns genuina i sitt läkande. De tycks hjälpa många människor. Altea verkar ha ett fördjupat fokus i sitt seende och i sin energi där hon används som kanal för att skapa läkande.

Det är förstås naturligt att hon liksom de övriga författarna vill framhålla sig själva, vilket också sker på mycket starkt manér.
Sylvia Brown, på sitt ändå charmerande, avväpnande sätt, talar gärna om igen hur berömd hon är, hur många som hon har hjälpt, om när hon är med i tv osv. Men hon gör det samtidigt med en sorts glimt i ögat, tycker jag. Det skulle annars bli lätt olidligt.

Altea har också med mer omfattande perspektiv i sin bok kring andlighet överlag, inte bara som medium. Här tas t ex meditation och visualisering upp. Hon använder hela tiden sina egna erfarenheter, ofta många möten med lidande människor, sjuka, ensamma, många smärtsamma upplevelser. Kanske hennes engelska härkomst betyder en hel del här med ett mer grundat tonfall, men också lagringar av den engelska ibland ganska tungrodda medeltida andan.
Å ena sidan känns det underbart att hon kan stötta dessa människor. Å andra sidan känns det som det blir väldigt mycket fokus på dessa sidor, vilket kan göra texten ganska tung.

Sylvia Browne, välkänd i många länder, framförallt i USA, som medium, författare, har en mer lättsam och lite mer humoristisk inställning som jag kan tycka är både underhållande och frisk. Det känns inte som det blir så betungande här, men å andra sidan lite mer lättviktigt ibland.
Det finns flera roliga episoder, men också uppgifter som lämnar iaf mig direkt tveksam. T ex att hennes vägledare skulle bara levt ett få antal liv på jorden, vilket verkar helt orimligt.

Slutligen Lena Ranelids bok som har en sympatisk titel tycker jag, som grundar sig i ett större engagemang för planeten och dess framtid. Detta tar hon också upp i början av sin bok, hur stora förändringar står inför dörren och att alla människor behöver inse sin del i detta stora steg.
Här finns en mycket svensk ton, mer enkel, direkt, lite mer närvarande i vardagen, utan så mycket i rollen av ”stort medium”. Det är befriande på sitt sätt.
Här får andra människors egna berättelser stå mer i fokus. Det kan vara både fördel och nackdel. Jag blir inte riktigt engagerad i detta, för det känns som den här förf har något mer att berätta egentligen, från en djupare punkt inom sig.

Det som förenar dessa tre kvinnor i deras budskap är förutom det mediala som deras livsuppgift, att alla människor kan så mycket mer, framförallt genom att öppna sina sinnen och lyssna mer till sitt eget inre. Det handlar inte om att behöva bli ett medium, tala med ”andevärlden, utan snarare om att förstå och kunna förmedla sin del av en större plan, livets plan, kärlekens kraft.

© CMM SoulBooks, okt 2010.

Barnen lär oss

2010-10-02T22:44:00.005+02:00

Författare: Piero Ferrucci
Förlag: Wahlström & Widstrand
Publ. År: 1999
Sidantal: 195. Inbunden
Skriven : 2000. (Inlagd okt 2010 igen)
Rec. av: CMM

(Hade tydligen missat lägga upp denna äldre recension, från 2000. Passar på lägga in den igen, i samband med återigen aktuelle Ferrucci)

Det här är en underbar liten bok, skriven med en italiensk närhet, frenesi och skönhet som främst fokuserar på de små, men ack så avgörande och betydelsefulla ögonblicken i vår vardag med våra barn. Boken riktar sig främst till småbarnsföräldrar, eller föräldrar som vill minnas hur det var att vara småbarnsförälder. Men det är en bok för alla som är intresserade av sin självutveckling som människa.

Ferrucci är en italiensk psykolog, men har byggt vidare sin utbildning med psykosyntesen, en själslig terapiform startad av Roberto Assagioli i början av 1900-talet. Denna själsliga psykologiform är mycket sympatisk och jag tycker man hittar tydliga spår av den i Ferruccis sätt att se på livet, på sig själv och på barnen. Det är en ständig utveckling där barnen fyller en viktig roll, i våra relationer, i samhället, men också i vårt eget inre.

Ferruccis rikligt självutlämnande skildringar och iakttagelser under dagen är skrivna på ett varmt, behagligt sätt. De är så levande att jag kan se dem tydligt framför mig. Texten gör mig mycket närvarande, märker jag. Ibland kanske ivern att se igenom de egna mönstren och krossa illusionerna blir lite väl täta. Men de fyller sin poäng väl. Jag skrattar högt, för att gråta en smula i nästa ögonblick. Det är mycket igenkännande för mig, alla moment som tydligen är så lika för föräldrar; önskan att ge det bästa, de många tillkortakommandena, idealen och hur ofta man får ge upp dessa ideal för att uppleva situationen i nuet.
Jag känner också igen mig i viljan att ständigt utvecklas vidare, hur ont klarsyntheten än gör och hur klumpig man än tycks vara i sina försök att förändra sig.

Många gånger skildrar Ferrucci hur lätt han blir otålig och frustrerad. Han vill ju göra sina saker. Om och om igen lär han sig av barnen, inte minst att stanna upp, orientera sig efter deras värld, en värld där allt är nytt, levande, spännande, intressant.
Som när hans son, Emilio, då tre år, vill visa sitt hundrade hopp för pappa. Hur just det hoppet är fullkomligt unikt och nytt. Och hur pappa faktiskt till sist kan släppa sina krav på att prestera eller läsa sin tidning, vara nyttig, vara verksam, faktiskt kan se det unika i det som händer framför hans ögon. Hur han kan dela upplevelsen med sitt barn i närvaron. Det är magiskt. Det är mycket väl skildrat.

Eller hur man som förälder ofta inte lyssnar på barnens villkor. Man lyssnar utifrån sin egen uppfostran, utifrån samhällets regler och förväntningar, utifrån sina rädslor att göra fel eller utifrån sin ovillighet att stanna upp. Ferrucci berättar ett exempel när ena sonen inte vill tvätta håret. Han skildrar alla de system föräldrar använder sig av för att driva igenom det man “måste” göra; hot, lockelser, mutor, igenkännanden (“pappa tyckte heller inte om att tvätta håret när han var liten”).
Och när man har uttömt alla dessa, eventuellt kan stanna upp och lyssna på barnet - vad är problemet egentligen? Vad är pojken rädd för, jo, för att få vatten i ögonen. Föräldrarna lovar att de ska vara jätteförsiktiga och allt går bra. Att stanna upp, lyssna, och gå bakom den till synes låsta situationen. Det gäller i allt vi gör. Det är en livsnyckel som är nära meditationen, att vara i samklang med sitt eget inre och därmed andras inre.

Boken ger exempel på en rik resa om vi kan ta tillvara barnens intuitiva visdom, glädje och inspiration och deras egna behov och växande. Det ger allt till den som själv ger, som Piero Ferrucci säger: “Och jag tror inte att vare sig timmar i terapi, någon typ av spirituell tillflykt eller möten med någon österländsk guru bättre hade kunnat åstadkomma denna förändring av min personlighet”.

© Herkules Utb 1992, SoulBooks 2010.

Bli den du är – om psykosyntes och praktisk inre utveckling

2010-10-02T22:00:00.008+02:00

Titel: Bli den du är – om psykosyntes, en metod för själslig utveckling
Författare: Piero Ferrucci
Förlag: Liber
Publ. år: 2006
Sidantal: 245. Limbunden
Datum: okt 2010
Rec. av: CMM

Den här boken kan gott och väl anses som en klassiker inom den nytänkande psykologin. Inte bara för den som vill veta mer om psykosyntesmetoden, utan för många som har intresse av en större terapisyn eller praktiska infallsvinklar på ”andligt sökande”.
Psykosyntes kan ses både som en terapiform, men kanske hellre som en utvecklad form för helhetstänkande. Här förs många praktiska redskap samman för det personliga jaget att bli mer införlivat i ett större livssammanhang.

Ferrucci fick möjligheten att både studera för, men också umgås nära med, Roberto Assagioli som skapade denna metodik från 1920-talet och framåt. Assagioli, italienare liksom författaren, var under många år en tongivande psykiater, samtidigt en tidig föregångare för den helhetsinriktade psykologin med många andliga beröringspunkter, även om dessa inte blev så tydligt belysta i hans arbeten. Assagioli tog starka intryck av Teosofin och av Alice Baileys arbete.
Han studerade först för Freud och ingick i den psykoanalytiska kretsen, något som han dock lämnade tidigt. Sedan tog han alltmer fasta på olika humanistiska terapimetoder som blev alltmer aktuella under denna tid, bland annat Maslows tänkande, senare också Carl Rogers.

Här i boken byggs det metodiska tänkandet och agerandet upp genom ett system av lärande och förnimmande som person. Detta leder på sikt till ökad kontakt med sitt eget inre väsen, det själsliga, som här kallas för ”självet”.
Självet är en central term för vår inre oförstörda kärna och samtidigt vårt högre medvetande. Självet är känt genom många humanistiska eller transpersonella psykologiformer, t ex Jung, Gestaltterapin och många andra, även moderna svenska psykodynamiker som t ex Marta Cullberg Weston och Patricia Tudor-Sandahl.
Sedan hur man tolkar innebörden är förstås olika och bottnar ändå närmast i hur mycket var och en själv kunnat inse och uppleva denna kontakt i sig själv, och därmed i livet, i världen.

Här blir detta begrepp mer belyst, men fortfarande mest i dess psykologiska sammanhang. Det har både sina fördelar och nackdelar, att göra så som psykosyntesen väljer att uppfatta det. Själens mer omvandlande, direkt transformerande energier och krafter blir aldrig riktigt tydliga eller belysta.
På så sätt blir det också mer tydligt här hur psykosyntesen som skildring (även av andra förf och förmedlare av denna metod) också är en del av ett äldre arv. Kanske skulle den i sin vision och omfattning, kunna ge människor ännu mer genom att omfatta också nyare rön och erfarenheter?

Samtidigt är mycket i denna metodik välbehövligt. Genom riktigt tänkande, genom att förstå och utveckla viljan, genom att öka närvaro och metodiskt lugn inbegrips mer av det själsliga perspektivet successivt.
För människor som söker snabba lösningar inom det psykiska fältet, eller personer med mer omfattande egna upplevelser av det andliga, kan detta tillvägagångssättet upplevas aningen långsökt och omständligt. Och det kan verkligen vara så, en aning ålderstiget ibland. Men samtidigt mycket välgrundat, genomtänkt och med vissa mål i sikte.

Mycket av detta är ganska självklart för den som studerat och tagit del av en mer omfattande kunskap inom helhetstänkande och mer djupgående andliga traditioner, t ex att känslor eller kännandet inte är målet i sig, utan som Assagioli lär den då yngre Ferrucci, att ”känslorna ska följa dig”. Sedan handlar det förstås att omsätta detta i praktiken, något som är en daglig träning.
Förf går därför noga igenom flera av psykosyntesens redskap och synsätt, som t ex inre bilder och området ”delpersonligheter”. Det sistnämnda handlar om att människans psyke består av olika färgade komponenter eller uttryck, som jaget kan iaktta och förstå genom at låta dem komma till tals och bli mer integrerade. Detta är ett sätt att börja skapa en mer integrerad personlighet.

Det som tilltalar mig mest är när förf tilllåter sig att närma sig de mer andliga eller ”mystiska” upplevelserna, som i början av kapitlet ”En blomma slår ut”. Där beskrivs vackert hur en kvinna vaknar upp, helt plötsligt, och inser sin delaktighet i allt liv på ett helt nytt sätt.

© CMM, SoulBooks, okt 2010

Medkänslans resonemang - för ökad gemenskap genom KBT

2010-09-24T12:10:00.006+02:00

Titel: Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse
Författare: Anna Kåver, Åsa Nilsonne
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 160. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Alla vill vi kunna uppleva gemenskap, att tillhöra, dela en närhet. Det gäller med vår familj, med vår partner och våra barn, i våra relationer överlag, på arbetet, i samhället.
Den här boken vill hjälpa oss med att skapa denna närhet, detta ”tillsammans” som man återkommer till som ett ledmotiv.

Tanken är god, att genom ökad medvetenhet om nuet, ska vi kunna öka vår tolerans och medkänsla. Här har det buddhistiska inslaget en stark plats, även om man tyvärr inte berättar mer om det i den här boken. Också det som idag ofta kallas för ”mindfulness”, som en psykologisk metod men också som ett vardagligt redskap för personlig utveckling, bildar en bas här. Dessa båda är tydliga ingredienser i den populära KBT-metoden, delaktiga både i dess ursprung och metodik.
KBT, kognitiv beteende terapi, fokuserar mycket på lösningen genom att vi kan hantera våra tankar och förändra dem i förhållande till situationen. Vi kan lära se igenom hur vi reagerar, hur våra känslor beter sig. Vi kan iaktta förloppet och hitta nya lösningar genom att öva oss i det förnuftiga, det vi verkligen vill.

Viljan är central i det här sättet att både behandla problem och att som människa möta sina begränsningar men också förstås sina möjligheter. Det finns flera goda exempel kring hur vi kan lära på nytt, och genom att iaktta oss själva, våra tankemönster, se att det är vi som skapar en ”negativ bild” av ett förlopp, av en person, en situation. Vi kan därmed också rent faktiskt se det från en annan sida, förändra vår bild, och därmed förändra det pågående.
Det är förstås många som önskar sig att detta kan ske. Men det kommer inte bara av sig självt, även om det ibland kan låta så enkelt i boken. Det som är grunden här, och som är grunden egentligen i alla självhjälps-böcker och överlag mer sann, autentisk terapi, personlig utveckling och även många metoder av andlig utveckling, är att vi behöver ta mer ansvar själva. Det är en träning att förändras.

Därför kan det på sina håll bli aningen komiska övertoner av ”snabb-fix” (quick-fix) i detta slags tänkande.
Varför t ex bli arg för att någon inte bär ut soporna, fastän denne lovat detta? Ja, det kan man undra, menar författarna i ett exempel med två homosexuella (eller är de ”bara” vänner som bor ihop?) som bråkar om just detta ämne. Det verkar onödigt att reagera så starkt på sopor, menar man här, när man istället kan ändra sin inställning.
Ja, det är klart. Å andra sidan kan man förstås se det annorlunda; att det inte är speciellt konstigt att det blir irritation, och kanske inte heller så farligt? För det är ju ganska naturligt att vi blir trötta av dessa ovanor, eller motstånd mot att mötas mer friktionsfritt i vår vardag.
Det viktiga kanske inte bara ligger i att mekaniskt ändra beteendet, utan att ändra hur situationen utspelar sig genom att kunna kommunicera sina känslor på ett annat sätt, tänker jag. Vad ligger bakom konflikten t ex. Att mötas mer djupgående, se vad som är behovet.
Det menar nog författarna också. Men hur ska man nå dit? Ibland får man pröva olika vägar.

Ofta i boken finns en bra avsikt. Men hur gör man, hur går det till? Författarna redovisar de grundläggande KBT- och mindfulnessredskapen i början av boken; iakttagandet, sinnesnärvaron, att acceptera det som händer. Bekräftelse är också ett annat bra redskap man tar upp och belyser. Man tar också upp fina, praktiska exempel fortlöpande i texten. T ex hur viktigt det är för en lärare att se sin elev från en mer gemensam nivå. Att stiga ner från en upphöjd position (makt, omedvetenhet, roll) för att kunna möta elevens behov, att lära sig något nytt.

Författarna visar alltså mycket hur situationer kan gå till och också förändras på sitt enkla, pedagogiska och förklarande sätt. Texterna är kortfattade, summeriska, avskalade, effektiva, samtidigt med en del inlevelse och empati.
Men - det framgår inte riktigt hur man skapar lösningen i sig själv, i sitt eget medvetande, mer praktiskt. Risken är att det blir en hel del ”fina ord”, en sorts vacker översikt, men utan så mycket konkret förankring.
Ett förslag skulle kunna varit att beskriva hur enkel meditation kan gå till, att det är i den inre stillheten och inkopplingen som människan kan hämta ny kraft, insikt, rening och större klarhet.

Jag tycker ändå denna typ av böcker har sin plats att fylla. Deras funktion kan tilltala intresserade överlag, men kanske framförallt de intellektuella, akademiker, de som behöver stanna upp mer och kan bli förvånade över sina möjligheter att tänka nytt.
Också de som kanske är mer ute efter ett resonemang som de kan använda sig av i vardagen. Jag tror därför detta kan bidra till en förbättrad vardagstillvaro för en del.
Sedan om människor vill utvecklas djupare och hitta en mer långvarig förnyelse, tror jag de behöver söka mer i sig själva och i en större livsrymd.

© CMM, SoulBooks, sept 2010

Den gröna vågen i ny fas

2010-09-23T12:09:00.005+02:00

Titel: Den nya gröna vågen
Författare: Maria Wetterstrand
Förlag: Forum
Publ. år: 2010
Sidantal: 182. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Nu har det precis varit val och Miljöpartiet var ett av de partier som gick starkt framåt. Men miljöfrågorna var något som kom i skymundan, tyckte många. Och överlag, var tog hela debatten vägen om global uppvärmning och många andra miljöfrågor. Det var som den ebbade ut totalt efter Köpenhamnskonferensens kollaps, också att många hot tycktes fabricerade eller överdrivna. Glaciärerna smälte inte så fort som vissa forskare menade. Man hade laborerat med siffror och spritt tydligen medvetet felaktiga uppgifter. Hur detta kom sig har heller inte följts upp på något bra sätt, vad jag kunnat se.

Detta hindrar inte att miljöfrågan fortsätter vara en av vår tids stora utmaningar. Maria Wetterstrand, ett av miljöpartiets språkrör idag, har spelat en viktig roll för att ge de här frågorna nytt liv.
Hon tycks vara en väldigt målmedveten person som driver dessa frågor hårt, politiker som hon också är. Det märks också i hennes nya bok, där hon jämför detta med en ”ny grön våg”.
Och det är förstås inte alls långsökt, tvärtom är det väl ganska uppenbart. Själv säger sig dock Maria inte alls vilja vara intresserad av att ”flytta ut på landet eller odla grönsaker”. Hon säger istället sig vara mer uppfattad som en ”tekniknörd” och verkar nöjd med det.

Maria Wetterstrand är framförallt en pragmatiker skulle jag vilja säga. Hon driver dessa frågor på ett ibland näranog enkelspårigt sätt, även om hon gör det med styrka och emfas. Det handlar om praktiska lösningar, ofta genom teknik, som ska rädda miljön.
Mycket av detta är förstås något som de flesta håller med om är bra och nödvändigt; solenergi, elbilar, vindkraft, sopsortering osv. Frågan är förstås hur det ska gå till, hur förändringen av hela samhället ska ske, om man utgår främst från den rent tekniska utvecklingen i förgrunden.
För visst måste det ändå vara så, att det handlar om hur människor kan utvecklas, hur medvetandet kan utvecklas, hur mänskliga kvaliteter kan ta ökad plats, för att samhället ska kunna blomma. Och att man därigenom rent praktiskt ökar också miljöförståelsen och viljan till goda förändringar.
Samhället behöver också odla sin medmänsklighet och vilja till rättvis fördelning. Det håller också Wetterstrand med om, vad jag hört från hennes debattinlägg, vilket är glädjande.

Om detta och en mer omfattande politisk syn, om värderingar och visioner för samhället i större mening, står inget vad jag kan se i den här boken. Det tycker jag är synd. Dels för att det blir enahanda att läsa alla dessa praktiska råd, som radas upp sida upp och sida ner. Dels för att så lite sammanhang ges plats. Detta är förstås en viktig del av den gröna politiken, som jag förstått det, och väcker därför frågor i sin frånvaro.
Det är bra att författaren tar upp frågan om s k "down-shifting", att vi inte behöver jaga status, pengar, karriär, utan mer kan hitta oss själva och därmed finna ett mer behagligt livstempo. Att detta också är en del av den gröna politiken. Men det kunde vara mer av den infallsvinkeln i boken.

Jag saknar också vinklar eller infall om Maria Wetterstrand själv. Vem är hon? Hur tänker hon? Hur ser hon på sin familj, sina värderingar, sitt sammanhang, på livet och dess större frågor?
Men det här kanske är menat mer som en praktisk miljöhandbok än ett politiskt skildrande? Och det kanske också är så här Wetterstrand vill hålla sin profil, mer låg och som en klar, tydlig röst för det nya miljötänket.

© CMM, SoulBooks, sept 2010

Människans glädje att välja själen - om att börja förverkliga "den inre drömmen"

2010-09-22T20:36:00.011+02:00

Titel: Drömliv - Lycklig på riktigt
Författare: Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2009
Sidantal: 288. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

En riktigt vacker bok; vacker färg, vacker layout. Känns lockande att läsa, också på grund av sitt innehåll förstås. En vilja till inre skönhet, en resa i ett större liv.
Kanske är det en dröm, men författarna (hädanefter kallade ”förf”) betonar att det händer ”på riktigt”. Känns lite kul med den knorren, och samtidigt inbjudande. För är det inte det vi vill med en bok, att vi verkligen följer med och upplever inspiration, god förändring, kraft att förverkliga det vi vill - som själen vill!

Boken är skriven av två entusiaster, Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander, som vill övertyga läsaren om att hon, och också säkert han, har alla möjligheter i sitt liv.
Och de gör det bra, på sitt sätt. Ibland de egna lite mer reflekterande och samtalande textavsnitten, varvat med personliga brottstycken, händelser, exempel ur det vardagliga livet.

En av förf är känd sedan tidigare för en äldre ”karriär” som komiker, och sedan än mer känd tror jag, som romanförfattare. Jag har inte läst något av henne tidigare. Och nu är hon i ett nytt steg med sin medförfattare. Det känns spännande, lovande, flera människor som vågar vidga sina vyer och berätta om det.
Och samtidigt känns nog anslaget igen, men lite mer prosaistiskt och berättande än det brukar vara i sådana här ”skapa-det positiva”-böcker.

Författarna talar om ett nytt ”förhållningssätt” i sina liv. Nästan som ett paket, kanske en plan? Att komma mer i kontakt med sig själv, skulle jag vilja kalla det för.
Förf talar om ”en grundton av lycka i livet”, som man kan bygga, uppnå, egentligen vaska fram i sig själv. Genom uppmärksamhet, genom att också möta svårigheter. På slutet av boken om ”förlåtelse” t ex. Hur svårt det kan vara med äkta förlåtelse. Skillnad på att förlåta genom det enkla sociala spelet. Medan man här rekommenderar det mer ansvarstagande, påkostade ställningstagandet, förlåtelse som en inre process.

Ibland är det också lite väl enkla ”recept” och tankar, ofta hämtade från detaljer i vardagen, t ex att ”köpa en present till en god vän” eller få hitta ett klädesplagg som är så perfekt. Inget fel med det, men det känns inte sådär väldigt beskrivande för mig vad som är varken mer djupare ”lycka” eller mer själslig kontakt – egentligen. Kanske förf använder denna enkelhet och försök till vardagsrealism som ett berättartekniskt och också mer ömsint redskap för att fånga upp nya läsare i denna anda?

Boken vill samtidigt, om än ganska lättsamt, komma mer in på djupet. Beskriva perspektiv bakom ytan, vad en människa är, egentligen.
Här finns den viktiga skillnaden mellan själen och egot med. Också hur människan har ett ”högre jag”, som här kallas ”själen”. Och hur människan som personlighet och dess sinne (egentligen det "lägre sinnet") mer handlar om hur vi dras in i ovanor, vår ofullständighet, som ibland också kan bli destruktiv.
Det är viktiga distinktioner som därmed också för boken vidare in i en större intressesfär. Mycket mer kan förstås sägas om detta område, som egentligen är grunden i all expanderad psykologi och livsförståelse. Och som är nära den fristående, allmänna andlighet som ökar så starkt hos människor idag. Men det är goda steg i rätt riktning av ett ökat förtydligande, hur människor ska kunna förstå sig själva bättre och urskilja sina valmöjligheter.

"Själen är ditt palats, din skatt, din magiska plats. Själen är den del av dig som är evig"

© CMM, SoulBooks, sept 2010

Finstämd berättelse om änglarnas närvaro i våra liv

2010-09-15T17:41:00.006+02:00

Titel: Änglar i mitt hår
Författare: Lorna Byrne
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2010
Sidantal: 284, Inbunden
Datum: sept 2010
Rec: Nina M

Det finns många böcker om änglar, men inte alla har en ton eller en energi av det som författarna beskriver. Den här boken har det. Och det gör den mycket vacker, liksom skimrande och samtidigt saklig. Under läsningens gång kände jag plötsligt likheten med Enyas fantastiska musik, som är änglalikt sfärisk; lätt, djup och osentimental på samma gång.

Författaren Lorna Byrne beskriver sin uppväxt och sitt vuxenliv på Irland, och hur hon sedan barnsben sett och haft kontakt med många olika änglar. Som liten betraktades hon som efterbliven - men i själva verket var hon närvarande i ”änglarnas värld” och öppen för dimensioner, som andra människor inte uppfattade.
Det här fenomenet är inte alldeles ovanligt hos andligt utvecklade barn. Flera genuina andliga lärare vittnar om det samma; att människor i deras närhet betraktat dem som efterblivna, onormala eller till och med besatta som barn. Men det är mycket svårt för en liten människa att vara ”vanlig”, när han eller hon befinner sig i flera dimensioner samtidigt. Det är något som föräldrar, dagispersonal och lärare i skolan gärna får lägga på minnet, för att inte göra det svårare för dessa barn.

Lorna berättar att hon växer upp i ett fattigt hem med många syskon. Föräldrarna tycks inte vilja satsa på hennes skolgång eftersom hon är ”efterbliven”, utan låter henne sluta vid 14 års ålder. Hon får ett jobb på en bensinstation där hennes pappa arbetar och föräldrarna tycks inte lägga märke till att hon sköter det där jobbet utmärkt – även det administrativa arbetet, och således inte kan vara efterbliven. Men kanske föräldrarnas olyckliga inställning ändå är till hjälp, såtillvida att Lorna får arbeta och kan uppfatta änglarnas närvaro och budskap lättare, än om hon varit upptagen med studier.

Lorna får en vision om sin blivande man. Änglarna visar honom för henne innan de träffas och tillägger att de inte kommer att bli gamla ihop, eftersom Joe (hennes blivande man och pappa till hennes fyra barn) kommer att bli sjuk och dö innan han blir gammal. Det här är mycket märkligt, att änglarna förbereder henne för tragiska händelser. Det händer ganska ofta, att hon får reda på att någon skall dö.
Och Lorna själv frågar änglarna hon möter varför hon ska behöva veta detta. Svaret hon får är inte särskilt tydligt. De vill förbereda henne på något vis, förmodligen för att hon ska orka sig igenom sitt fattiga och många gånger svåra liv. Men även för att stärka kontakten med henne. Det senare är ju förstås viktigt, inte minst då hon skulle (på uppmaning av änglarna) komma att skriva denna bok som blivit översatt till en mängd språk och redan spridit mycket hopp och glädje i världen.

Lornas liv blir fattigt även som vuxen, då hennes man är mycket sjuk och bara kan arbeta ibland. Hennes förmågor blir omtalade i trakten och då och då får hon besök av människor med sjukdomar eller andra problem som vill ha hennes välsignelse och prata om andliga värden. Däremot har hennes man svårt att tro på henne, i alla fall i början. Med tiden får han dock uppleva några ”små mirakler” ihop henne, och accepterar hennes ovanliga kontakt med änglarna.
Hur djup hans övertygelse blir framgår inte riktigt, men han ställer sig inte i vägen för henne i alla fall. Dock blir han rädd ibland, att hennes arbete med de människor som söker upp henne ska ta henne ifrån honom – han som behöver henne ”som mest”, som han säger. Men Lorna vet att det är hennes uppgift att finnas till hands för flera som behöver hennes stöd och välsignelse. Så han får finna sig i att dela med sig av sin fru.

Boken beskriver Lornas liv med sin familj och de speciella möten med änglarna som infinner sig då och då. Världsligt och andligt följs åt och hör ihop, även om det inte är lika tydligt för de flesta människor som det är för Lorna. Det är en inspirerande läsning som öppnar hjärtat på många människor.
Hennes enkla och ödmjuka ton boken igenom, och hennes djupa och kärleksfulla insikter, lämnar knappast någon oberörd. Änglarnas fina energier och kärlek känns nära. Lorna Byrne har sannolikt lyckats att förmedla det som ”änglarna önskat”.

© NM SoulBooks, sept 2010

Förändra ditt liv - låt tankarna och känslorna vara i samklang med ”källenergin”

2010-06-08T09:23:00.003+02:00

Titel: Be så ska du få – Lär dig att förverkliga dina drömmar
Författare: Esther och Jerry Hicks
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2005
Sidantal: 334. Pocket
Datum: maj 2010
Rec: Nina M

I den stora floran av tänka-positivt böcker i handeln finns en och annan pärla. Det kan vara svårt att hitta dessa pärlor eftersom utbudet kvalitetsmässigt är så blandat. Man får kyssa många grodor, om man säger så. Den här boken utgör dock ett undantag. Till synes så verkar den vara som ”alla andra”, och ögnar man bara igenom den är det lätt att missa poängen. Men efter en stunds läsning insåg jag, att denna bok har fler bottnar än vad man först kan tro.

Det här är ingen vanlig bok, skriven av en eller två författare. Materialet eller informationen kommer från en grupp ”andeväsen” och många menar att Ester Hicks går i trans för att kanalisera deras ”buskap”. Men att Esther Hicks går i trans stämmer inte riktigt. Det tycks snarare vara så att denna grupp disinkarnerade individer, som kallar sig Abraham, överskuggar Esthers medvetande under de stunder som informationsflödet pågår. Esther är inte ”borta” eller omedveten, så som sker när någon går i trans, utan hon ställer sig liksom ”bredvid” och tar emot informationen från dessa individer från ”andra sidan”. Hon är alltså fullt medveten och är själv med och finner orden till dessa ”tankepaket” som når hennes eget medvetande. Dessutom ger det henne kraft och energi, allt enligt henne själv.

Jerry Hicks, Esthers man, är frågeställaren, och deras samarbete med dessa disinkarnerade individer har pågått sedan 1986, då deras första seminarier startade. Huvudbudskapet i boken är att allting som vi ”ber om” (tror är verkligt) återspeglas i vårt liv. Och att vi därför har möjlighet att påverka våra liv i den riktning vi önskar. På så sätt är vi med och skapar våra egna liv, då universum inte gör någon skillnad på om våra tankar och känslor tror på det vi vill ha eller på det vi inte vill ha. Vi får alltihop. Detta innebär att en önskan som främst är baserad på brist, exempelvis: ”Jag önskar mig så en partner, att det ska vara så himla svårt att hitta en!”, inte attraherar själva önskan utan avsaknaden av den.

Denna ofta vanliga motsägelse har att göra med att vi fokuserar på hur det känns just nu när tanken på brist dominerar, snarare än hur det skulle kännas att verkligen uppleva vår underbara önskan. Vi glömmer eller är omedvetna om att universum speglar upp vår egen upplevelse och känsla. En känsla av brist attraherar alltså en fortsatt brist, oavsett vad vår önskan gäller. Men när vi tänker och känner det som om vår önskan vore verklighet just nu, vibrerar vi i samklang med vår önskan och universum svarar äntligen med nya upplevelser.

Den som läser den här boken lite mer noga inser efter en stund att den handlar om kärlek. När vi är tillåtande och öppna både för det vi redan har och för det som vi önskar, lever vi i ett tillstånd av glädje och kärlek. När vi ser det storslagna i nuet, ökar vår kärleksvibration och vi får på så sätt det vi önskar oss. När vår önskan inte har någon ”skugga” (något motstånd) förverkligas vår önskan i stället för skuggan, och det är kärleken som gör det möjligt. Det går nämligen inte att känna kärlek och motstånd på samma gång, och vi kan alltid – i varje stund - välja kärleken.

Boken innehåller också konkreta övningar, som kan hjälpa oss att höja våra känslovibrationer så att vi lever mer i samklang med källenergin (ett ord som används i boken). Dessa övningar kan göra oss mer medvetna om hur det känns när källenergin flödar inom oss – alltså när vi inte gör motstånd mot den. Precis som vi kan bli medvetna om hur det känns inom oss när vi hindrar källenergin (själsenergin, kärleksenergin) med våra personliga tankar på och känslor av brist, oro etc. På så vis kan vi lättare orientera oss efter vilka tankar som vi vill behålla. Det är de tankar som ger oss en omisskännlig lättnad och glädje, då de vibrerar i samklang med källenergin och vårt sanna jag.

Men flera påståenden i boken är säkert utmanande för läsaren. Abraham tassar inte på tå med sin information, utan smäller upp dörrar till ett nytt sätt att tänka och se. När ”de” till exempel säger att vi väljer allt själva, även sjukdom och död, låter det förstås underligt. Men ur deras perspektiv har vi förstås ”valt allting” en gång, även om det skett omedvetet. Och det som möter oss i vårt liv är ett resultat av dessa tidigare tankar och känslor som vi trott varit sanna (så kallat önskningar).

I boken nämns inte ord som reinkarnation eller karma, och jag gissar att det inte behövs i detta sammanhang där fokus ligger på vad vi faktiskt kan göra här och nu. Vi kan helt enkelt bli tillåtande kärleksvarelser oavsett våra förflutna ”önskningar”. Vi kan ta emot det som vi har ”bett om”; både det svåra och det ljuvliga som möter oss i livet, och fortsätta att öka kärleken och de tankar som harmonierar med källenergin (vår egen själ). På så vis kan vi medvetet förändra vårt liv, och det är det viktiga.

© N Matthis, Soulbooks juni 2010

"Kvanthealing" - läkande och skapande på många nivåer i en expanderad livssyn

2010-05-19T15:36:00.008+02:00

Filmtitel: The Living Matrix - The new Science of Healing
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2010.
Speltid: 1 tim och 4 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: maj 2010
Rec. av: CMM

Filmtitel: Vad vet vi – egentligen? (What the bleep do we (k)now)
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2004 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 49 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: maj 2010
Rec. av: CMM

Båda dessa filmer handlar om ett liknande tema. Att den traditionella vetenskapen har börjat nå områden som tangerar det som andliga kunskaper påvisat i årtusenden, förmodligen mycket längre. Nämligen att vi påverkar vårt eget liv mycket mer än vad vi tror genom våra tankar, vår inställning, hur vi lever våra liv.
Att vår hälsa påverkas av vårt ”informationsflöde”, dvs vad vi tänker, känner, vad vi ger oss själva för budskap och näring.
Att vår värld och våra livsmönster kan utvecklas enormt genom att förstås i ett större sammanhang.

Detta kan egentligen förstås mer övergripande genom sammanhanget av en ”ny tid” och en växling av medvetandenivåer hos mänskligheten som kollektiv. Att allt fler människor får egen, direkt inkoppling till en mer omfattande livsnivå och sin egen själsenergi. Inte som en ny tro i första hand, även om det förstås blir så för många ändå, utan mer som praktiska upplevelser och önskan att bidra, förändra och skapa nytt för det godas utveckling.
Dessa upplevelser vittnar de här filmerna om, om än inte så förklarande i det större sammanhanget.

Filmen ”The living matrix” (inte att sammanblanda med spelfilmen The matrix förstås) har healing, inre läkning, som sitt grundtema. Detta läkande har många olika benämningar som skiftar från olika inriktningar och uppfattning, t ex bioenergi, kvantmedicin, celläkande, själslig energiinkoppling, noetik.
Olika healers, vetenskapsmän, psykologer m fl träder här fram och berättar om sina erfarenheter. Här får vi möta bland andra den kände DNA-forskaren Bruce Lipton (se rec här). De visar att energi påverkar materia, hur vi kan öka och förbättra vår hälsa genom inre helande, genom att komma mer i kontakt med oss själva och vårt naturliga livsflöde av energi.

Healing är ett av grundläggande uttrycken för hur eterenergi fungerar och kan användas, Även om man inte går in på dessa begrepp här, så finns de med som en fond och bör studeras av den som vill förstå det större sammanhanget mer.
(Läs gärna mer här om du är intresserad av koppling healing och eter)
Och healing kan förstås vara så mycket, inte bara handpåläggning. Att därför påstå att vissa healingmetoder är helt ”unika” och ”aldrig funnits på vår jord tidigare” låter som en onödig dramatisering för att skapa sensationslystnad (som man gör i denna film vad gäller en teknik).
Men det finns många andra intressanta kopplingar och sammanhang i filmen som gör den sevärd.

Filmen ”Vad vet vi – egentligen”, som alltså kom in Living Mattrix-filmen, men som har ett mycket liknande budskap, är lite mer upplagd från ett naturvetenskapligt perspektiv. Här går man in på och utforskar hur kvantfysiken kan beskriva våra sinnen och vår perception. Man använder sig samtidigt av de existentiella grundfrågorna kring ”vad är en människa”.

I filmen får en dövstum kvinna agera det mänskliga dramat av sökande, att vara förvirrad och uppleva sig som fångad i den materiella och sociala världen av till synes meningslöshet.
Hon får agera sin historia parallellt med olika vetenskapsmäns uttalanden. Hon upptäcker alltmer av hur den inre kontakten skapar mening och hur saker och ting börjar falla på plats på till synes mirakulösa sätt i hennes liv.
Det är ett fint grepp som säkert kan tilltala många människor. Här ges kopplingen till individens vardag, känslotillstånd som alla känner igen sig i.

Samtidigt blir det lite tillyxat och förenklat, något som kan kännas både aningen humoristiskt och också som inledning i denna film onödigt lång. För den som redan är någorlunda insatt i dessa tankebanor blir det längre transportsträckor. Men stäng inte av, det blir bättre.
Filmen levandegör frågorna kring vad som är ”verkligt” och hur vi kan påverka och skapa vår verklighet mer utifrån större, mer livsbejakande perspektiv. Det är mycket bra och tänkvärt.

Tyvärr blir denna film samtidigt belastad av ständiga ljud- och bildeffekter. Man har velat skapa den visuella känslan av att föras runt i människokroppens universum. Javisst, vi förstår, det är ”enormt”, men det skulle räcka med en (1) sådan illustration. Nu blir det ansträngande istället och tar bort fokus från själva budskapet, vilket känns helt onödigt.

Båda dessa filmer är bitvis mycket inspirerande och stärkande. Även om de inte har riktigt närvaron att gestalta detta mer heltäckande under hela speltiden, så fungerar filmerna bra.
Man kan också förstås gå djupare i de här perspektiven och undersöka mer av hur kvantfysiken kan tolkas och hur innebörderna av "den skapande tanken" kan ses på flera nivåer.

Är det verkligen sant t ex att det inte finns något "objektivt"? Är det inte snarare så att det objektiva och subjektiva existerar, att de utgår från två olika förhållanden och egentligen visar på människans delaktighet med fler livsaspekter (både genom medvetande och genom materia - men också genom en tredje aspekt som än så länge är mer okänd).
Det tror iaf jag. Som någon forskare säger, att vi kan verka och uppfatta verkligheten både som "en partikel (punkt) och som en våg". Detta inbegriper både subjektiv och objektiv förståelse, något som bara kan expandera förstås i dess innebörder och dragna slutsatser på allt mer omfattande nivåer.

Också att det är fler lagar som gäller i vårt universum (både micro och macro), som vi kan ha stor nytta av att förstå och undersöka mer.
Dessa filmer är ändå väldigt positiva och visar på rätt riktning i det "nya tänkandet".

(Inköpsinfo: Fönix distr)

© CMM, SoulBooks maj 2010.

Ändra kostvanorna - öka hälsan, glädjen och kraften i din familj

2010-05-09T22:50:00.011+02:00

Författare: Ninka Bernadette Mauritson
Titel: Kärnfrisk familj - så gör du
Förlag: Langenskiöld
Publ. År: 2010 (2009 på dansk)
Sidantal: 236. Kartonnage. Färgbilder
Datum: maj 2010
Rec av: CMM

Det här är en glad bok av en glad kvinna, mamma och hustru, som bestämde sig för att ändra sitt och familjens liv genom kosten.
Deras två barn hade allergier, eksem och astmadiagnos. Ena barnet hade också starka aggressioner, koncentrationssvårigheter och kunde inte gå på vanligt dagis. Båda barnen hade sömnsvårigheter. Hennes man var "multiallergiker" och överviktig. Överlag hade familjen mycket kämpigt med ofta förekommande bråk och trötthet.

Alla dessa olika symtom säger sig författaren ha kunnat förvandla genom att lägga om kosten och därmed deras levnads- och hälsovanor. Boken handlar om hur man kan göra det som familj och vad det ger för effekter.
Det handlar om att ta bort sockerprodukter, ta bort gluten, pasta, vanligt vitt mjöl, och äta nyttigare överlag, t ex ta bort kemiskt framställd mat. Också om träning och att överlag öka välbefinnande, glädje och ökad livskraft.
Här tas också upp olika sociala frågor, hur man kan bemöta omgivningens frågor när man lägger om kosten t ex. Och att man kan behöva ta pauser från den västerländska livsstilen med ständigt jäktande och uppkoppling via mobil och nät.

Boken är väldigt energiskt upplagd med en entusiastisk, färgglad lay-out, levande med många bilder på familjen och andra som berättar om deras vedermödor med kosten innan och resultaten efter omläggning.
Man blandar boktextens gång, uppdelad i spalter, med recept, ständiga tips och test. Det kan bli ganska mastigt, lite för mycket av allt det goda ibland. Men läsaren får sålla själv.

Det är en ganska dansk känsla i boken, vilket är trevligt och bidrar ytterligare till att bokens innehåll utstrålar enkelhet och fria val.
Det här är ingen pekpinnebok, upplever jag. Samtidigt har boken en sorts pådrivande kraft, som kan vara uppbygglig för de som behöver det, medan andra kan tycka det blir lite mycket.
Jag själv har inte personligen något behov av att bli "frälst" på scheman och matlösningar överhuvudtaget. Att äta mindre socker (så litet som möjligt) är bra, känner jag, i alla fall periodvis. Att lämna det vita mjölet och inte äta kött är inte så dumt heller. Här förordas att man prövar själv och upptäcker vad som passar ens kropp och behov.

Boken står på "barnens sida", på "familjens sida", vilket känns rättvist i ett samhälle som bygger till så stor del på och också befrämjar snabb konsumism och teknisk framställning av föda. Detta göder också dessa levnadsvillkor där fortfarande litet utrymme ges (eller tas) vad gäller alternativa hälsostilar, även om det blir allt bättre.
Här tas t ex upp att barns utageranden och övertrötthet kan bero på överslag av socker eller att barnet t ex inte tål gluten. Att man därför inte ska försöka "uppfostra" barn på traditionellt sätt (stränga regler, straff osv). Det kan helt enkelt bero på dåliga kostvanor, menar man här.
Det är också perspektiv som blir allt vanligare idag och som säkert har sin goda grund. Inte som lösning på alla svårigheter och alla känslor som uppstår i en familj eller i ens liv. Men det kan nog hjälpa en del. Och det skadar ju inte att pröva, på sitt eget sätt, som det passar en själv i sin familj.

© CMM SoulBooks, maj 2010

Energimedicin - att skapa läkande genom högre frekvenser

2010-04-08T21:19:00.004+02:00

Titel: Supercoherence – ditt sjunde sinne
Författare: Thrity Engineer
Förlag: Ica
Publ. År: 2009 (2008 på eng)
Sidantal: 243. Inbunden
Datum: mars 2010
Rec. av: CMM

Den här boken kom med posten häromdagen från förlaget, utan att jag vet att jag beställt den. Det är roligt, förlagen skickar ibland böcker ändå. Och just den här boken passade bra att skriva om. Jag har också tagit upp boken på bloggen Nya Tiden.

Thrity Engineer är en något udda författare i det här sammanhanget på det sättet att hon utgår från sina egna erfarenheter och sitt liv, samtidigt som hon vill använda det konkreta, mer vetenskapliga sinnet och går en fysisk väg i sina undersökningar av det hon kallar ”expanderat medvetande”. Samtidigt tar hon upp kvaliteter som kärlek och andlighet på ett tydligt och spännande sätt.

Hon berättar en medryckande historia. Dels om sitt liv längre tillbaks då hon främst hade fokus på att tjäna pengar, vilket hon också gjorde, och hur hon sedan genom olika kriser vakande upp till ett större sökande. Dels om hur hon fann energimedicinen, eller frekvenshealingen, eller vad man nu vill kalla det. Det finns många olika namn för en liknande kunskap, t ex bioenergi eller egentligen ”eter”.

Hon berättar entusiastiskt, nästan ”frälst”, om ganska omfattande sammanhang kring biologi, fysik och livsmening i ett holistiskt perspektiv. Hon är inte utbildad inom naturvetenskapen och verkar heller inte utgå från en andlig medvetenhet i sig. Hon studerade psykoanalys i åtta år, men övergav den metoden då den var för bunden till negativa diagnoser och tog så lång tid.
Författaren berättar att hon brinner för att hjälpa andra, där de är i sina liv. Och det verkar genuint. Hon verkar saklig, men samtidigt starkt ”troende” – på sin egen metod framförallt. Den handlar om att via specialkonstruerade maskiner kunna läsa av frekvenser av ohälsa hos människor för att sedan kunna återskapa den högre, mer hälsosamma frekvensen.
Detta gör många hälsoterapeuter nu för tiden genom till synes otaliga olika system av maskinell avläsning och rådgivning utifrån ihopsamlade elektronisk data.
Det Engineer lagt till här, är fotograferingen, som säger sig kunna direkt spegla människans tillstånd av ohälsa eller obalans, och sedan med de nya frekvenserna i handen (genom t ex en kräm eller en flaska) återfå de mer stadiga, tydliga och därför hälsobaserade konturerna igen.

Jag tycker dessa perspektiv är spännande och viktiga överlag. Jag tror också mänskligheten bara är i början av detta slags utforskande, som nog kommer explodera i nya resultat och utövande framöver.
Författarens gestaltning av ämnet kunde samtidigt få ännu mer positiv tyngd genom en större medvetenhet om att det är många som delar denna utgångspunkt av sökande. Det är inte bara denna metod som kan anses som ”helt unik”.

Och att det är framförallt genom att utforska det mänskliga medvetandet och förändra dess frekvenser inifrån människan själv, som mer varaktiga förnyelser skapas. Att det kan säkert vara bra med ”snabba lösningar” i sig genom teknisk apparatur etc. Men att själva processen också behöver förankras inom individens jagmedvetande, i hennes större utveckling.

© CMM april 2010

Att tänka positivt och attrahera det bästa

2010-03-07T23:43:00.011+01:00

Titel: Attraktionslagen – så får du den att verka till din fördel
Författare: Esther o Jerry Hicks
Förlag: Ica
Publ. År: 2008 (2006 på eng)
Sidantal: 207. Inbunden
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM

Jerry Hicks berättar i början av denna bok att han under många år, var han än gick, hade med sig en lista på frågor om livet och meningen som han önskade få svar på. När han träffade sin blivande fru Esther och det visade sig med tiden att hon kunde verka som ett slags medium, var hans lycka gjord, tycks han vilja uttrycka.
Detta par har blivit mycket populära i USA och kanske också i andra länder, bl a genom sina många böcker och filmer och framträdanden om hur människan kan skapa i princip vad som helst genom sin tro, sina tankar och sin personliga vilja.

Esther hade ett starkt motstånd mot ”medier och andar” först, berättar hon, men när paret kom i kontakt med ett känt medium i USA, sattes hennes egen process igång. Beskrivningen i boken av hennes slags inre genombrott kändes fin, genuin. Frågan som dyker upp hos mig var dock vad det var som fick henne att tolka det som att hon var kontaktad av ”andar”? Istället för att se det som ett slags inre uppvaknande, t ex en själskontakt?

Det får mig att tänka på att en hel del människor som kanske inte upplevt sin egen inre kontakt på andra sätt innan, mer konkret och kanske också i ljuset av en större insiktsbas, kan kanske lätt tolka det som händer dem som att det sker genom ”andar”.
Esther Hicks började då kanalisera en grupp lärare som kallar sig ”Abraham”. Vilka dessa är, i vilket sammanhang de verkar osv, framkommer inte vad jag kan se i boken.
Esther säger att hon går i trans, att hon på ett ögonblick är borta, och istället är det dessa andar som talar genom henne.
Samtidigt verkar det inte riktigt stämma, för Esther är tydligen närvarande ändå.

Så kanske det ändå inte handlar om transmediumism här, vilket i så fall känns positivt tycker jag. Att helt överlämna kroppen och rösten och medvetandet åt en annan varelse tycks inte vara tecken på en så väldigt hög nivå av andlighet i sig. Helt enkelt därför det inte befrämjar vår medvetenhetsutveckling och dessutom sliter väldigt på mediet.
Att få råd, stöd, vägledning av andra, är förstås något gott som vi kan ha stor nytta och glädje av. Det är samtidigt upp till var och ens eget ansvar hur vi ska förstå det vi hör från andra.
Det finns mer sanna, tränade, genuina kanaler och andliga vägledare idag. Men också många som, avsiktligt eller oavsiktligt, inriktar sig på det astrala och renodlat illusiva.

Det är därför mycket viktigt att träna sig i urskillning i denna tid och framförallt lära sig lyssna på sin egen "inre röst".
Frågan om olika medvetandenivåer är därför mycket viktig att undersöka och lära sig mer om. Både för sig själv, men också i denna ”djungel” av tjänster som bara tycks öka i vår tid.

Svaren på Jerrys frågor, som här presenteras, är oftast lätt sirliga, lugna, välmenande, med en sorts harmonisk energi.
Det var denna harmoniska energi som först berörde mig i början av boken. Den kändes givande och jag blev glad av den först.
Sedan tar det materiella budskapet så stor plats, att det är svårt att uppleva energin på samma sätt, tyvärr.
Även om dessa tankegångar på sina ställen är uppbyggliga och genuina, så blir det ganska smalt.

En sådan genuin och praktisk tanke, är förstås att vi alltid har nytta och glädje av att, som jag kallar det för, höja frekvensen i våra egna tankar. Dvs undersöka våra tankar och se vilka sorts tankar vi egentligen har glädje av, och vilka som vi behöver förändra. Att vi kan välja våra tankar och tänka med ett större mål, tänka med glädje och kärlek för andra.
Vi kan tänka i positiva termer för vår egen del för att skapa hälsa, framgång och utveckling och detta påverkar förstås vårt nu, men också vår framtid. Det är det som här menas med att ”få attraktionslagen att verka till vår fördel”, antar jag.
Men vi behöver förmodligen inte bara tänka på ”vår fördel” i sig, utan snarare samverka med livet, med vårt eget högre jag, att ge vidare av de goda krafterna. På så sätt skapas också gensvar och positivt skapande.

På bloggen Nya Tiden tar jag upp olika tankebanor kring innebörder "tankens kraft" och ”attraktionslagen” (se här t ex: 1, 2, 3, 4). Dessa tankar behöver inte kopplas samman med denna bokrecension, men för den intresserade kan det vara givande med fler perspektiv.

© CMM SoulBooks, mars 2010

Själarnas resa – fallstudier om livet mellan liven

2010-03-01T20:09:00.007+01:00

Titel: Själarnas resa – Fallstudier om livet mellan liven
Författare: Michael Newton
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 324. Inbunden
Datum: Feb 2010-03-01
Rec. Av Nina Matthis

Den här boken kom ut i USA för sexton år sedan, och det är lite förvånande att den svenska översättningen kom först 2008. Det finns förstås en mängd böcker om livet efter ”döden”, men den här boken är lite annorlunda. Den bygger på författaren Michael Newton´s mångåriga forskning med klienter under hypnos, då de berättar för honom om ”livet mellan liven”. Newton är alltså inte inriktad på tidigare liv, som så många andra, utan på vad som händer oss människor mellan liven. Och hans iver att förstå mer om detta ämne går inte att ta miste på.

Newton är filosofie doktor och hypnosterapeut, och tycks ha varit intresserad av existentiella frågor i hela sitt liv. Men han beskriver sig själv som en tidigare skeptiker till det överfysiska, och är själv förvånad över att just han blev forskare och pionjär inom detta ämne. Men anledningen är uppenbar – han kunde inte slå dövörat till när hans klienter under hypnos började berätta om livet bortom ”döden”. Han var alltför vetgirig, så hans skeptiska sinnelag fick stå åt sidan.

I boken varvas klienternas egna berättelser under hypnos med Newtons egna reflektioner och tankar. Han framhåller att många klienter talar om samma sak, att ”döden” inte består av ett slut utan tvärtom av en stor glädje och ett kärt möte med ”gamla vänner”. Många av Newtons klienter ger liknande redogörelser om sina upplevelser mellan liven, och av dessa snarlika historier drar Newton sina slutsatser. Han lägger ett eget pussel av all information, som blir allt tydligare en bit in i boken.

Newton finner bl. a att många själar, som han kallar det, fortsätter att lära sig saker och ”gå i skola” även efter den fysiska döden. Han förstår också att själarna kommer till olika platser i andevärlden, och att detta beror på individens utvecklingsnivå. Det betyder vanligtvis, att den som just anlänt till ”andra sidan” först får återse sina familjemedlemmar från det fysiska livet, men inte alltid stanna hos dem. Om dessa själar befinner sig på olika medvetandeplan, så fortsätter den nyanlända själen snart till sin egen själsgrupp. Denna grupp av själar känner hon/han omedelbart igen när de träffas, och det är ett mycket kärt återseende.

Detta är intressant, eftersom det tar ett kliv vidare från de mer kända versionerna av livet efter ”döden”. Livet ”på andra sidan” gestaltas ofta mer stereotypt, att man återser de själar man kände på jorden och kort och gott ”kommer hem” till dem. Men Newton menar att vi har en annan grupptillhörighet i den andliga världen, som baseras på vår andliga utveckling och själsliga ålder. Det utesluter inte att våra familjemedlemmar på jorden kan tillhöra vår egen själsgrupp, men det är inte något som är givet.

Newton gör en uppdelning av det han kallar ”nybörjarsjälar” och ”avancerade själar”. Nybörjarsjälarna är enligt honom mer oerfarna och mer beroende av andra stödjande själar i andevärlden. De avancerade själarna är mer vana att klara sig själva där, åtminstone bitvis. De avancerade själarna har också mer ”kosmisk kunskap” att delge Newton. Han märker även att dessa är mer inställda på att hjälpa andra, både i sitt jordeliv och i livet mellan liven.

Nybörjarsjälar och avancerade själar kommer alltså till olika platser och till olika grupper, men alla känner att de hamnat rätt och är mer än nöjda med sin placering. De förstår att de befinner sig där de är för sitt eget bästa, och att allt handlar om själslig utveckling. De känner en självklar kärlek till sin själsgrupp, som fungerar som en enhet utan konkurrens. Humor, tillgivenhet och gemensamt stöd till utveckling tycks prägla dessa grupper. Och inte sällan följs gruppmedlemmarna åt när det är dags att återfödas på jorden igen.

Newton fortsätter med att beskriva vad som sker när det är dags att välja en ny fysisk kropp, en s.k ”värdkropp”. Läsaren får följa med i kapitlet som redogör för återfärden till ett nytt liv som människa, och sedan läsa om hur själva återfödelsen går till. Allt bygger på Newtons fallstudier, och det är en fascinerande läsning. Men jag önskar ändå flera redogörelser från dessa klienter, alltså flera exempel, särskilt med tanke på att Newton måste ha en mängd material efter åratal av forskning.

Mycket är intressant med Newtons forskning. Även de slutsatser han drar, att det finns ytterst avancerade själar som övervakar och arbetar med jordens utveckling. Och att allting strävar efter allt högre utveckling, även vårt eget universum. Att han har varit en andlig skeptiker har sin poäng, då han inte är lika snabb att skriva om ”Gud” som så många andra amerikaner. Han är mer intresserad av att förstå vad som verkligen händer, och han tycker sig finna ett system av allt mer utvecklade själar som alla samarbetar för jordens bästa. Alla själar är således på väg mot en allt större medvetenhet och en allt större kärlek och visdom. Och det är i vårt jordeliv, med all den ”möda” det ofta innebär, som vi har möjlighet att ta våra stora utvecklingskliv.

© Nina M, SoulBooks mars 2010

Affirmationens tro - kan bistå ett fördjupat tänkande

2010-02-19T17:27:00.005+01:00

Författare: Louise Hay
Titel: Jag kan det – mer levande med affirmationer
Förlag: energic
Publ. År: 2004 (2003 på eng)
Sidantal: 95. Kartonnage. Med CD-skiva
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM

Louise Hay känner många till inom nytänkar-branschen. Som jag skrivit om tidigare, är Hay idag en äldre dam med en lång erfarenhet bakom sig som vägbanande och hjälpande pionjär inom området "förverkliga ditt liv".
Dessa många olika komponenter av att styra sitt liv mer så som man vill och önskar har hon lagt upp genom sin absoluta tro på och praxis av affirmationer. Affirmationer bygger på positiva sändebud till vårt enklare undermedvetna, men också vårt vardagsjags tankar. Det är många andra metoder, t ex kognitiv psykologi som använder denna teknik, att sända förstärkningar av det egna jaget och skapa mer självtillit, livskraft etc inom sig på så sätt.

Om detta nu verkligen förändrar oss i grunden är en annan fråga som man kan diskutera. Men affirmationer och tankens kraft är förstås en realitet som vi kan använda för att vända negativa tankar om oss själva, om vår omgivning och vår värld.
Vi kan välja våra tankar och känslor, är budskapet som många förespråkare för denna typ av personlig utveckling har som sitt främsta uppdrag.

Och det också med sin rätt, som dagens utveckling visar hur dessa tankebanor i olika former idag genomsyrar alltmer av en vardaglig, enkel psykologi som människor ändå tar till sig alltmer.
Sedan hur vi kan använda denna kunskap i en djupare förlängning med ett mer existentiellt och omfattande mentalt perspektiv är en annan sak i många fall. För visst är det så att dessa affirmationer kan bistå förändring, men det verkar också behövas djupare omvandling hos en människa för att hon ska kunna ta nya steg i sitt medvetande. Det handlar inte bara om att utföra en materiell handling, t ex som man kanske varit rädd för tidigare, eller som man velat uppnå, t ex en högre inkomst eller att få en bra nära relation. Utan förstås om att förändras inifrån sig själv.

Hays bok är mycket enkel och upplagd efter allmänna områden som hälsa, goda relationer, kärlek, självförtroende osv. Den är tryckt med röd text, av någon dunkel anledning, som dels gör den väldigt svårläst tyvärr, dels ger boken ett aningen leksaksaktigt intryck.

© CMM, feb 2010.

Tony Robbins frustar och pushar, god vilja och underhållning. Men väcker också frågor: Manipulation och felriktat syfte?

2010-02-18T10:56:00.011+01:00

Författare: Anthony Robbins
Titel: Din gränslösa styrka
Förlag: Schibsted
Publ. År: 1997 (1987 på eng)
Sidantal: 342. Limbunden, stort format.
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM

Författare: Anthony Robbins
Titel: Väck jätten inom dig
Förlag: Leadership In Time (danskt förlag)
Publ. År: 2007 (2006 på eng)
Sidantal: 540. Kartonnage, stort format.
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM

Och nu, Tony Robbins med sin enorma svada, sin entusiasm, sin viljekraft och nästan maniska fokusering på att "allt är möjligt".
Jag läste framförallt den första av dessa två böcker av Robbins 2008, "Din gränslösa styrka", som kom ut redan 1987 på engelska. En näranog "klassiker" kanske man kan säga inom självhjälps"industrin" och inom fältet för nytänkande och mänsklig egen-kraft.
Jag har inte kommit mig för att skriva om dem förrän nu, mycket för att jag inte riktigt känt att det har stämt med ett passande upplägg.
Båda böckerna kan vara bra om man vill stärka sin personliga motivation, få exempel på övningar och tankebanor som utvecklar det praktiska perspektivet på att möta och ta hand om både behov och problem.
Men - det finns också en rad starka frågetecken.

Robbins som utvecklat sin egen framgångsfilosofi sedan unga år baserar mycket av sin kunskap på NLP. NLP (neuro lingvistisk programmering) är en metod som kombinerar insikter i språk och förändring av nervsystemets signaler (kropp och känslor). Metoden har en stark betoning på hur man programmerar sitt sinne och sina känslor med nya beteenden som man vill skapa. Det är som en mer lättsam form av behavourism (beteendeprogrammering).

NLP skapades från början genom att två personer, en gestaltterapeut och en professor i lingvistik, gick igenom vad de uppfattade verkligen skapade hälsa och förändring till det positiva hos människor. Vilka redskap de mest framstående terapeuterna använt sig av. Genom dessa studier satte man sedan ihop sin metod genom egna erfarenheter.
NPL kallar sig "mental", men är snarast en metod för hur man riktar sina begär, trycker åt sidan eller omstrukturerar sina känslor, och fokuserar begärskraften på framförallt konkreta, materiella mål.
Robbins har skapat sin egen nisch av NLP med mycket livsglädje, bejakande av människors drömmar och innersta, även i humanistiska och andliga termer. Det gör honom lite mer intressant, tycker jag.

Att läsa och lyssna på Robbins kan vara underhållande. Han är mycket duktig på att hålla ångan uppe och samtidigt ha något vettigt att säga. Det som är problematiskt är hur han vill att vi ska skapa detta. Robbins menar nämligen, att känslor är endast betingningar, som lätt kan ändras genom nya betingningar. Och att han kan styra över dessa ”nycklar” till näranog ”fulländning”, påstår han, genom att påverka en människa till det hon önskar. Och därför kan vilket negativt tillstånd som helst förändras på några minuter eller högst någon dag, menar Robbins.

Detta låter inte realistiskt, inte heller önskvärt egentligen i alla lägen. Även om alla förstås har rätt till lycka, framgång, välmående etc, uppstår frågan kring vad utveckling egentligen är och hur utveckling bäst förankras och förverkligas.
Det kan låta frestande med så snabba lösningar, vilket blivit populärt idag, men också riskabelt. Risken är att människor undviker eller hoppar över sina djupare behov och djupare nivåer inom sig.
Robbins uttrycker tydligt och klart det som onödigt eller även destruktivt att undersöka eller omvandla svåra känslor, utan ser det som att de ska snabbt ersättas genom olika tekniker som skapar positiva resultat i en handvändning.

Att det inte är så enkelt vet nog de flesta. Att verkligen förändras tar sin tid.
Det verkar också Robbins ha fått erfara, eftersom han i den andra boken tydligen gått igenom några mindre perioder av svårigheter med stress och inre nötning och insett att målet är inte bara att köra på ändå.
Den första boken skrev Robbins som ung, nånstans i övre 20-års åldern. Klart att entusiasmen lättare rinner över åt alla kanter då. Saktmod och djupare insikt är dock inte fel, något som kommer med åren om inte annat.

Sammantaget kan detta budskap kring ”alla våra obegränsade möjligheter” förstås ha sin goda poänger – att följa med i livsflödet, tro på sig själv och sina förmågor, inte gräva ner sig i tyngd och självömkan, jobba framåt - inte bakåt osv.
Men i det tempot? Och utan att undersöka sin djupare medvetenhet?
Hur går det för vår inre utveckling, om vi inte lär oss mer om den, om vi inte lyssnar på den? Och blir dessa resultat av ”framgång” sant hållbara?
Om vi bygger vår person på främst suggestion och begär, utan grund i vår inre kontakt med vår sanna livsenergi, är frågan om dessa tankeformer bär något längre tag.
Det här är inte metoder som passar den som vill fördjupa sin inre kontakt och leva ett mer balanserat, harmoniskt liv med ett ökat reflekterande. Det hindrar förstås inte att Robbins ändå kan vara underhållande och engagerande på sitt sätt.

© CMM feb 2010.

Barbara Bergers 10 livsregler för utveckling

2010-02-18T10:42:00.003+01:00

Författare: Barbara Berger
Titel: Är du lycklig nu? 10 sätt att leva ett lyckligt liv
Förlag: Ica
Publ. År: 2007 (2006 på eng)
Sidantal: 202. Pocket.
Datum: feb 2010
Rec. av: CMM

Jag börjar med Barbara Berger, som jag tycker har en speciell energi. Berger är lekfull, intensiv, ihärdig och ibland medryckande i sin stil. Hon känns levande och ofta genuint engagerad. Det handlar inte bara om tekniker här, utan mer om viss praktisk "livsfilosofi" också.
Jag läste för många år sedan en annan bok av henne med ett ungefär liknande upplägg, blir det tydligt att hon gillar mångfald. Hon radar upp ämne efter ämne i en till synes outsinlig ström av goda råd, uppmuntran, positiv bekräftelse, "jäklar-anamma", personlig vilja, målarbete osv.

Detta kan fungera mycket bra för en person som är där, kanske behov av en kick i sin personliga strävan att ta nya steg, att utvecklas i sitt arbete eller med sina relationer. Det kan också bli aningen komprimerat och osmält.
Berger sägs ha genomgått en sorts livskris, kanske utmattningskris, och därigenom förmodligen ha nått djupare skikt inom sig och i sin kontakt med livet.
Det känns så i den här boken. Hon inleder med perspektiv på formens förgänglighet och det förgängliga i att sträva efter det som egentligen är "omöjligt". Istället att acceptera "det som är", hur det nu än är, och börja där snarare än stressa och försöka tvinga fram resultat.

I denna bok om ämnet "hur att bli lycklig" använder hon sig av 10 "levnadsregler", som bygger på hennes egna erfarenheter av vad som verkligen gäller i dessa utvecklingssammanhang.
"Lagar" är att ta i, tycker jag, och det är klokt av Berger att inte använda detta mer omfattande begrepp som många andra gör i denna genre.
"Lagar" för mig vad gäller dessa sammanhang av livsutveckling bör mer fokusera på tidlösa, kosmiska lagar som människan får anpassa sig till och verka med. Det som Berger tar upp är mer personligt psykologiska formuleringar av kondenserad kontext, kryddad med allmän livsvisdom som många uttolkare idag använder sig av.

© CMM feb 2010.

5 böcker om personlig utveckling

2010-02-18T10:33:00.003+01:00

Här skriver jag om fem böcker i samma veva (varav två titlar är av Robbins med mycket liknande upplägg). Detta helt enkelt för att dessa titlar har en gemensam grund; den personliga utvecklingen. Detta framförallt med materiella mål i fokus, även om den mänskliga naturen, utveckla egenskaper och positiva tillstånd, också har en stark grund.
Dessa författare har också en annan sak gemensamt, men i lite olika grad sinsemellan. De har alla en existentiell, i vissa fall också mer uttalat andlig syn, på livet.

Det genomgående för dessa fem böcker, är att man tror väldigt starkt på hur tankens kraft kan förändra allt och också skapa i princip vad som helst, även om det uttrycks på lite olika nivåer.
Att detta i många fall kan slå över i en övertro eller missförstådd tro på tankens "mirakulösa" kraft där man missar själva poängen med att snarast skapa ökad medvetenhet, är inte så erkänt i dessa kretsar.
Dessa tekniker och trosformer har i vissa fall sina rötter i olika kristna tankeskolor som Christian Science och andra riktningar från USA under 20-talet, då dessa metoder började ta form mer på massnivå. Det är också något som många fortsatt idag, t ex Louise Hay, genom andra kyrkoformer i USA.

Det är förstås ingen slump att detta har skett och det har absolut sina goda effekter, t ex att träna den personliga viljan att överkomma svårigheter, att se det goda och ljusa i allt, att ha tålamod och inte låta sig nedslås i motgångar, att bygga sin karaktär osv. Samtidigt är dessa tekniker - just tekniker.
Människan i utveckling behöver också lära sig lyssna till sitt eget inre, vad som är sant och rätt att skapa, inte bara gå efter sina tillfälliga begär i stunden. Då kan det personliga skapandet lätt slå över i självcentrerat och snarare på sikt hindrande effekter än att bidra till en större utveckling.

Samtidigt har dessa metoder ofta (men inte alls alltid, och inte i alla moment) en sund känsla av att vilja bidra till människors frigörelse, till deras självständighet och allmänna utveckling i världen. På så sätt är dessa riktningar, som tar alltmer tydlig plats i dagens västerländska samhällsform sedan ett antal år, också ett uttryck för en demokratifråga. Människor blir mer medvetna om sin möjlighet att skapa sina liv så som man verkligen vill.
Ju tydligare denna avsikt är i ett helhetssammanhang och ju mer den kan förankras genom människans större natur på ett själsklart och sunt sätt, desto mer kan dessa verktyg användas för ett större syfte.

© CMM feb 2010.

Olika former av inre vägledning

2010-02-08T09:35:00.014+01:00

Författare: Sonia Choquette
Förlag: Ica
Publ. År: 2009 (2006 på eng)
Sidantal: 249. Inbunden
Datum: 2010
Rec. av: CMM

Den här boken känns väldigt "ny", lite "flickaktig", som om författaren är en ung person och själv är överväldigad av sina upptäckter kring andlighet, eller om det egentligen snarast är "personlig utveckling"?
Författaren är mycket entusiastisk och glad över sina exempel, men hon har tydligen arbetat med dessa områden länge och de har varit henne till stor hjälp i många vardagssituationer, berättar hon. Och det kan vara fint att läsa, men också lite tröttande att undra "när ska boken börja få ett större djup"?

För att ge någon rättvisa åt begreppen "personlig utveckling" och "andlig utveckling", behöver man egentligen reda ut deras innebörd mer. Det gör jag i flera andra sammanhang, men kort kan väl sägas att det som menas med "personlig utveckling" oftast handlar om den egna personens välmående, behov, önskningar i stunden, ofta med ett mer materialistiskt perspektiv. Medan "andlig utveckling" täcker mer ett större, opersonlig perspektiv, som en kunskapsform, en djupare livsförståelse, en större helhetskontkt, som en djupare personlig förändring eller omvandling där mer tydliga utvecklingssteg tar plats och klargörs.

Det hindrar förstås inte att all utveckling, om vi kan ta emot den i vårt eget inre, är "andlig". Den behöver inte vara religiös eller troende eller spiritistisk eller new-age osv.

Boken "Fråga dina vägvisare" bygger på tanken att människan kan ha stor hjälp av den "osynliga världen", av dess hjälpare eller vägledare. Dessa varelser eller väsen kan komma från många olika håll, och författaren med en katolsk uppfostran, berättar om hur hon hade kontakt med sina vägledare redan som barn. Katolicismen är också en sådan religionsgren som mer bejakar dessa tankar av mångfald, med änglar, med det feminina (Maria-gestalter). Men katolicismen bejakar nog inte kontakt med ande-väsen direkt, vad jag hört.

Det är också en aningen förvirrande med begreppet "andra sidan", som används i boken. Här bildar det ett slag samlingsord för att beskriva det som inte syns för människan, men som ändå existerar som en "parallellvärld" till vår fysiska värld. Författaren menar, som jag förstår det, en värld eller en plats där de "döda" lever. Men egentligen är det missvisande att tala om "andra sidan" överlag, eftersom det handlar om olika, specifika världar med olika livs- och utvecklingsnivåer inom dessa världar. Det är alltså lätt att tro, att alla varelser på "andra sidan" besitter en ojämförlig kunskap jämfört med oss fysiska, nu levande varelser. Men eftersom medvetandet är olika utvecklat, oavsett om vi är "döda" eller levande, är kontakter från "andra sidan" inte alltid en så "fullkomlig källa", som de ofta framstår. Det finns olika medvetandenivåer överallt, och alla dessa världar samexisterar, som ett slags hologram i ett större kollektivt medvetande.

Människans mål är egentligen inte att ha så många kontakter med olika väsen som möjligt (även om det kan vara utvecklande att "upptäcka" dessa osynliga världar). Målet är i stället att förverkliga sig själv i enhet och i samklang med högre livsvärden som existerar både inom henne som en potential, och i högre världar. Det "andliga arbetet" handlar om att stegvis manifestera denna större medvetenhet och kärlek inom sig, för att därmed också berika världen.
Det är det som många människor gör (i mindre skala) i sina liv, helt naturligt, utan att tänka på "andlighet" eller "guider". Den utvecklingen tycks gå av sig självt.

För att klargöra och mer renodla växandeprocessen har vi dock förstås stor nytta och glädje av all hjälp vi kan få (även från "andra sidan"). Men framförallt tycks människan behöva lära sig att hjälpa sig själv att utvecklas, och sina medmänniskor.
Detta tycks vara en grundläggande andlig lag. Och det nämner också den här boken här och där, att dessa hjälpare inte kan ta över våra problem och lösa dem åt oss. Det handlar mer som stöd, vad jag förstått, för att kunna genomleva och lära av våra utmaningar.

Om man är intresserad av detta område kan denna bok kanske fungera som en liten enkel karta över denna flora av möjliga väsen eller hjälpare som kan bistå människans utveckling (även om deras natur, fast det kan vara förenklat och kanske också missförstått).
Frågan som jag ställde mig under läsningen är om inte det högre medvetande som alla människor har, fyller denna funktion av vägledning och stöd - om vi lyssnar till den. Att vårt mål snarast är att utveckla denna kontakt, som många kallar för vår själskontakt, än att eventuellt splittra vår medvetenhet och främst lyssna till svaren från "andra sidan".
På slutet av boken funderar även författaren i dessa banor och sammanfattar sina tankar i kapitel 28: "Ditt Högre Jag: Den störste vägvisaren av alla". Där säger hon också själv att hela frågan om och utövandet av vägledning har sin grund i "Det högre jaget", dvs vår egen inre kärna, det som många också kallar för "själen".

Dessa synpunkter hindrar dock inte att det finns flera trevliga partier i boken och att den tycks vara skriven i en mycket välvillig anda och med en kärleksfull önskan.

© CMM, SoulBooks feb 2010 (också med viss redigering och utfyllning av NM)

En ny vår med SoulBooks - där själen mötet det personliga

2010-02-08T09:12:00.010+01:00

Hej allihop!

Nu har det varit ett längre uppehåll här på sidan. Det var jul och sedan har det rullat på.
Vi har inte så mycket direkt nya böcker eller filmer att skriva om just nu. The Living Matrix-filmen kan vara lite extra intressant. Den kommer ut i mars och vi har sett den en gång och ska skriva om den snart.
Det är framförallt det vi verkligen berörs och engageras av som vi vill berätta om, som ger lite extra, när så är möjligt.
Men jag tar ändå upp en del andra titlar här som kanske ändå intresserar olika grupper av läsare vad gäller nytänkande och mänsklig utveckling.

Jag har läst en hel del, men också bläddrat igenom ett större antal böcker om just personlig utveckling under årens lopp, inte minst senaste tiden. Där är grunden mycket hur vår tankekraft, men också inre vägledning, intuition etc, kan användas för utveckling. Dessa böcker är dock mer personligt inriktade. Och inget fel med det, så länge de inte blir alltför egoistiskt inriktade.
Samtidigt väcker det flera frågor, tycker jag. En fråga som återkommer är var de djupare visionerna och engagemanget för världen finns någonstans hos många av dessa perspektiv? Det är underligt på sitt sätt att inte fler böcker skrivs som beskriver fler samband med hur nytänkande och utveckling hos individen också påverkar och skapar positiv förändring i världen.
Det finns andra frågetecken också, som jag i vissa fall passar på att belysa och reflektera över i olika sammanhang när vi tar upp olika böcker.
T ex kommer en längre recensionsartikel med hela fem olika titlar kring just "personlig utveckling" som jag samlat ihop för att skapa ett mer enhetligt intryck av just denna genre.

Det finns också andra slags perspektiv, "alternativ" personlig utveckling kanske man kan kalla det för, som sätter in den egna personen, våra behov och vårt välbefinnande som människor i ett större sammanhang. Det är mycket av de perspektiven som våra egna böcker har kretsat kring, att bygga bron mellan det personliga och det mer omfattande opersonliga, själsliga.
Det är även om klivet från de mer allmänna, ofta mer materialistiska och personlighetsinriktade sklidringarna blir stort för den som är van att enbart tänka i dessa banor vad gäller "personlig och andlig utveckling".

Vi får se vad detta år och denna vår kan bjuda på i bokfloran!
Ha det bra,

CMM

Makt, frihet och nåd - Deepak Chopra

2009-12-09T20:42:00.010+01:00

Författare: Deepak Chopra
Förlag: Ica bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 192. Inbunden
Datum: dec 2009
Rec. av: Mikael Matthis

Deepak Chopra är en till synes oförtröttlig ivrare för mänsklig utveckling. Han har skapat relativt sett en ganska ”egen” nivå och en egen stil inom denna nivå med sitt upprepande (eller fokuserade) budskap kring människans möjligheter att växa. Genom att bli mer medveten och lämna sitt ”illusiva jag” menar Chopra att alla människor har genuin kontakt med det gudomliga inom oss, bara vi inser det.
Denna bok är en sammanställning av många av Chopras föredrag, berättar han i början. De bygger till stor del på hans uppfattningar och tolkningar av vedanta, den gamla indiska visdomen kring människans plats i ett gudomligt skapandeverk. Vedanta kallas också ibland för ”illusionsfilosofi”, dvs att våra tankar, känslor och sinnesintryck är illusion. Detta tycks också Chopra gärna vilja bygga på. Det är samtidigt svårt att bygga konkret och praktisk utveckling för västerlänningar på denna gäckande filosofi, som förmodligen mest passar det österländska sinnelaget med sina uråldriga traditioner.

Att många i väst har attraherats av detta i en rad olika former, är samtidigt inte konstigt. Det ”gudomliga” har många ansikten, många läror och uttryck. Det är en sanning. Samtidigt har också det gudomliga en vis plan med allt liv. Denna försöker Chopra avtäcka i sin essens på olika sätt, inte minst i denna bok.

Chopra är duktig med sitt språk. Han använder ibland ett tänkande från det västerländska naturvetenskapliga hållet med kvantfysik och medicin, läkare som han själv är från början. Han menar på att kvantfysikens rön berättar samma sak som vedanta och överlag gammal tidlös visdom. Att allt skapas i betraktarens blick. Att våra intryck lurar oss tro på en koherent (sammanhållen), linjär, materiell verklighet som en objektiv verklighet. Medan Chopra och vedanta och den moderna fysiken säger oss att allting är en ”livsdans i skapandets eviga ögonblick”.

Det är här menar Chopra som vår frihet finns. Att lämna våra begränsningar, för att nå ”lyckan”. Lycka är något alla strävar efter menar han, innerst inne. Alla materiella och sinnliga former som vår person dras till är dock endast återsken eller förvillelser av den ”enda sanna verkligheten”. Det är den mer stadigvarande kontakten med denna energi- och visdomskälla som ger mer varaktig och sann lycka. Och det är den som vi egentligen söker som människor, säger Chopra. Det är detta som skapar verklig makt, menar Chopra, och det är också därifrån ”nåden” skapas, så skapas friheten. Det ligger mycket i detta, och kan förstås också uttryckas på en rad olika sätt.

Mycket av detta som tas upp här, i ofta vackra, sinnliga och poetiska ordströmmar, ger läsaren ett slags inkoppling och en sorts intellektuell inlevande försmak av hur denna ”eviga dans” både berikar oss och samtidigt utmanar oss att följa med i ett större livsflöde. Det känns ofta tryggt och säkert framvisat. Resonemanget vilar på en stadig grund som blir ganska lättillgängligt genom Chopras noga uppfattade och sammanfogade kunskapsverk.

Samtidigt blir resultatet inte alltid så förankrat i sin helhet, kan jag tycka till och från. Det beror helt enkelt på att mycket ändå är tankar kring detta, dvs verkar inte riktigt genomlevt. Det är också en orimlighet i sig, att tänka sig att målet eller ens möjligheten är att färdas i en så direkt medvetandeexpansion från ett mer vardagligt medvetandetillstånd direkt till ”nirvana”, som Chopra tycks tro.

Det verkar egentligen snarast som all utveckling alltid tar mycket tid. Det Chopra inte verkar känna till eller avsiktligt hoppar över (?), liksom många andra uttolkare av vedanta och liknande äldre, genuina indiska system, är att människan genomgår olika utvecklingsstadier och att man inte kan hoppa över någon nivå. Allt sker planenligt i denna form där medvetandet både hos individen och i större sammanhang utvecklas i takt med det som ska skördas och nå mognad. Men också sker i samklang med det nya som kan frigöra och berika. Där finns den fria viljans kraft, samtidigt som de universella lagarna anger de ständigt närvarande möjligheterna, men också avgränsningarna.

Men vad gör det? Om man snarast söker tankestimulans och ett mer känslomässigt engagemang är denna bok ett fint steg på vägen. De vackra impulserna är givande i sig. De är fantasieggande i sin glädje över en större verklighet. På så sätt skapar de också något gott, en bild för läsaren att ge sig in i som en inspiration, även om det tar många liv att börja inse vad detta verkligen handlar om i praktiken. Också som delar av ett slags större lärande, t ex kring principen av hur det förgängliga alltid finns där, hur vi inte kan hålla fast vid formens värld.

Detta tema är något Chopra återkommer till i många fall, t ex i filmen Vägen till lycka när han undervisar kring sina tolkningar av Buddhas budskap och ”den åttafaldiga vägen” (se kommande recension på SoulBooks). Den är mycket intressant och har flera värdefulla poänger. Chopra återkommer också till inspirationen från Jesus (eller Kristus) i en nyutkommen bok.
Han använder alltså olika läror och förgrundsgestalter från olika allmänna, stora visdomsströmningar och präglar dem efter sina egna erfarenheter och kunskaper.

© C Mikael Matthis, SoulBooks dec 2009.

Film: 10 questions for the Dalai Lama

2009-12-07T18:32:00.006+01:00

Filmtitel: 10 questions for the Dalai Lama
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2008
Speltid: 85 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis

Om du hade en timme med Dalai Lama, vad skulle du fråga honom om? Filmskaparen och upptäcksresaren Rick Ray från USA, begav sig i väg till Indien för att ställa sina egna frågor till Dalai Lama. Men det visade sig ta längre tid än han trott, att få till stånd ett möte med Dalai Lama. Han fick lov att vänta i Indien i tre månader innan han fick sin intervju. Det blev tre månader av förundersökningar, funderingar, insikter och suggestiva upplevelser. Och av detta blev det en film som vunnit flera priser: 10 questions for the Dalai Lama.

Det har gjorts många filmer om Dalai Lama. Alla dessa filmer har förstås sin egen prägling av filmaren själv; hans eller hennes egna föreställningar, temperament och konstnärliga förmåga. Den här filmen är ingen ”utstickare”, på det sätt som jag först trodde att den skulle vara. Ray berättar grundligt Dalai Lamas historia, precis som så många andra filmare gjort förut. Och det är förstås bra för den som inte är bekant med Dalai Lamas förflutna liv. Så kanske filmen vänder sig till dem, som på något vis har missat denna omtalade historia.

Det är en fin atmosfär i filmen. Ray mixar lånade filmsnuttar ur Tibets och Dalai Lamas historia med sina egna filmbilder från Indien. Tanken är nog att tittaren ska få en helgjuten faktabild av den store laman, blandat med personliga funderingar av filmaren själv. Det är vackert filmat. Tonen är lugn, nästan meditativ, och det gör att denna film ändå skiljer sig en del från andra Dalai Lama-filmer.

En bit in i filmen får Ray äntligen möta Dalai Lama i hans hem i Dharamsala i Indien, där han lever i exil. Och så fort Dalai Lama öppnar munnen för att svara på frågorna blir allt genast lite roligare, eftersom Dalai Lama har ett underbart sinne för humor. Ray frågar bland annat varför fattiga människor tycks vara lyckligare än rika människor (för detta har han särskilt märkt i Indien).
Dalai Lama menar, att de fattiga har så få materiella tillgångar att bevaka och kontrollera. Så därför kan de vara mer avslappnade i sin relation till andra människor och till livet i stort – vilket gör dem lyckliga. De rika däremot måste bevara allt de redan har och de vill ofta ha mer, vilket föder girighet. Att de rika hela tiden söker efter mer och mer, speglar deras ”materiella hunger”, förklarar Dalai Lama. Och det gör den rika människan ”mentalt fattig”. Medan den människa som inte är girig (materiellt hungrig) är ”mentalt rik”. Ja, så enkelt kan det beskrivas, när det kommer från ”den vises mun”.

Ray ställer en hel del intressanta frågor till Dala Lama under deras möte. Samtidigt märker jag att jag sitter och längtar efter en film om Dalai Lama, som betonar hans andliga bredd – den enorma visdom och de andliga kunskaper han besitter. Har någon intervjuare i bok eller film någonsin dykt ner i denna andliga ocean? En sådan bok eller film finns fortfarande på min önskelista!

Dalai Lama önskar sig också något, avslöjar han i filmen. Hans högsta önskan är att få tid att vara för sig själv och koncentrera sig på det inre, andliga arbetet. Det låter nästan som att han traktar efter ett ”eremitliv”. Han vill fokusera på det andliga, understryker han, men som det ser ut i hans vardag, så måste han räcka till för så många människor, att denna önskan får vänta. Jag hoppades att Ray skulle passa på att fråga mer om denna andliga drivkraft, som Hans Helighet (som vissa säger) delger oss. Men dessa slags frågor uteblir.

Ja, Ray gör en fin filmfläta av gammal och nytt om Dalai Lama. Det märks att han är en van filmare med konstnärlig känsla. Det är på sätt och vis en hyllningsfilm, och därför är det också befriande när Dalai Lama själv kommer till tals. Allt som tenderar att bli för emotionellt och högstämt tar denne vise man ner på jorden. Hyllningen kommer liksom av sig av Dalai Lamas egna svar, och filmen blir genast mer intressant. I slutet på intervjun orkar inte Ray sitta och le sådär beundrande längre, han är alltför fascinerad av Dalai Lamas ord – och kanske smittad av hans andliga enkelhet. Och då ökar också närvaron.

© Nina Matthis, SoulBooks dec 09

Film: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer

2009-12-01T15:36:00.004+01:00

Filmtitel: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim 35 min. (Med extra material; 20 min, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Mikael Matthis

Wayne Dyer håller här ett inspirerat föredrag inför publik i en vacker sal, också med en scen uppbyggd enligt österländsk modell.
Det är ett bra framförande som varvar Dyers enkla, men slagkraftiga stil på sitt naturligt självutlämnande sätt med hans tankar om Tao, eller ”Dao”, om man nu vill anamma den nyare kinesiska stavningen. Jag behåller gärna den gamla stavningen, och det gör tydligen Dyer också.

Dyer berättar om hur han under en period på cirka ett år ägnade fyra dagar åt varje vers, sammanlagt 81 stycken i det odödliga livsfilosofiska verket Tao Te Ching av Lao Tzu. Han kontemplerade innehållet, sammanställde det i sin egen tappning utifrån tio av de cirka 14 000 översättningar som existerar. Dessa tio var dem som han upplevde var de bästa och mest passande för västerländska mått. Framförallt försökte han också leva efter och praktisera dessa versers innehåll i sitt dagliga liv.

Dyer är underhållande på ett lugnt, behagligt sätt och fångar publikens och tittarens intresse, inte minst genom sin stadiga röst. Han vet hur han ska göra detta, han är van att uppträda och vara i kontakt med människor på ett levande sätt.
Samtidigt blir han tydligt engagerad själv. Han börjar föredraget med ena handen i fickan, men ganska snart gestikulerar han alltmer. Ofta går händerna som en sorts propeller eller ett hjul på en flodångare. Det kanske är ett sätt för honom att öka energin och fånga publiken i denna ström av ord. Många ser berörda ut, inte minst när han berättar om hur han själv kom igenom ett slags missbruk av alkohol.

Även om han inte var någon regelrätt alkoholist, drack han tydligen regelbundet under 20 års tid, mest till sin middag med familjen, berättar han. Detta samtidigt som han hade all sin framgång med positivt tänkande och personlig kraft etc.
Det blir ganska intressant, för det var tydligen först när han nådde en djupare sida i sig själv, en mer andlig nivå efter sin 50-års-ålder, som han också slutade dricka helt. Inte på grund av något moraliskt skäl, utan helt enkelt för att han märkte hur destruktivt det var, både för honom själv och för hans familj.

Dyers budskap är enkelt, passionerat, stärkande, ofta glädjefullt och samtidigt ömsint. Han balanserar mellan många olika uttryck, men har samtidigt en stadig grund, i sig själv, ett varmt allvar som presentras både med ödmjukhet och bestämhet.
Han blandar sina egna reflektioner och tankebanor om hur att utveckla sitt liv, använda sina genuina värden och sina själsliga impulser, med de flödande orden från Tao the ching.
Helheten baseras mycket på känsla, men också hans egna erfarenheter från sitt långa liv med positiv förändring, mänsklig utveckling.

Han har länge fört fram sina insikter och upplevelser i en strid ström av böcker, radio- och tv-shower, undervisning och på senaste tiden också genom film.
Dyer var en av pionjärerna inom området att använda sin tankekraft, sin personliga inställning, för att påverka och skapa mer livskvalitet och framgång i sitt liv.
Han slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”, som många kanske idag mins mer med ett leende, men som då var trendbrytande. Det var nog inte helt lätt på den tiden att vinna gehör för dessa idéer, i alla fall inte i Sverige. Sedan har intresset vuxit lavinartat, egentligen naturligt från människors ökande behov av dessa positiva, läkande och stärkande synsätt i dem själva.

Pausmusiken (mellan föredraget och extra-materialet) med en norsk kvinna som sjunger några traditionella amerikanska sånger, är inte så lyckat enligt min smak. Varför inte något mer österländskt, när man nu ändå hade den tråden? Men det kanske behövdes något mer traditionellt amerikanskt, tänkte producenten?
Annars är ju Wayne Dyer mer europeisk egentligen, eller internationell.
På den stora scenen för mänsklighetens ökande enhet.

© CMM SoulBook, nov 09

Filmen The seven spiritual laws of success med Deepak Chopra

2009-11-21T21:36:00.011+01:00

Filmtitel: Deepak Chopra The seven spiritual laws of success
Baserad på: Deepak Chopras bok 7 lagar
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 4 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Mikael Matthis

I den här ofta vackra filmen med inslag från naturbilder och ett lugnt tempo, får vi möta Deepak Chopra och hans tankar kring mänskligt växande. Hur vi kan skapa ökat medvetande, framgång och hälsa genom vår egen inställning och genom att bli en medskapare med universums flöde av kraft.

Här får vi också möta sångerskan Olivia Newton-John, känd för många bl a genom den gamla filmen Grease med John Travolta. Här träder hon dock fram i en ny form med en mer inre medvetenhet som hon också låtit ta form genom sina nya sånger.
Här får hon också använda sig av labyrinten som symbol men också direkt gestaltning. Det skapar ett fint ögonblick i filmen med ett berörande djup som uppstår där hon stilla går in mot sitt centrum, som också är ett större centrum i medvetandet, i planetens rörelse, i livets storhet.

Filmen baseras på boken med samma namn på engelska, Framgångens sju lagar. Chopra vill inspirera oss att se sambandet mellan ”framgång” och ”andligt växande”, tolkar jag det som. Att vi kan inte enbart växa genom materiell framgång, utan behöver snarast växa inifrån oss själva, i enlighet med en större helhet, för att nå harmoni och lycka.

I den första av dessa ”lagar” eller om man så kanske hellre skulle kalla dem ”principer”, vill Chopra ge oss insikt i hur ovissheten är en positiv kraft för oss. Det är i mötet med och närvaron av det okända som det kreativa sinnet kan få ny kraft och glädje. Det är i den kontakten med källan som vi förstår att vi inte behöver hålla fast vid det gamla.

I de övriga lagarna behandlas teman kring ”givandet”, ”karma – orsak och verkan”, om ”avsikt”, ”oberoende” och sist principen kring ”dharma”. Den sista av dessa är den som enligt Chopra sammanfattar och belyser alla de övriga i sig. Dharmat som är vår ”livsväg”, vårt förverkligande av våra uppgifter och vår inre sanning, vårt öde.

Chopra använder en lättsam blandning av vedisk ”tomhetsfilosofi” och mer modern psykologi och naturvetenskapliga rön inom biologi och hälsa. Även om det ofta faller ut väl, kan det ibland kännas aningen ”snabbkokt”.
Jag tycker det är ok i den här filmen, men kan ibland i andra sammanhang bli lite förenklat. Ett exempel här som jag tänkte på, är Chopras uppmaning att bara gå in i ”tomheten där ingenting finns, ingen tid, ingen energi” osv , och sen fylls allt på därifrån. Riktigt så enkelt är det förstås inte, även om jag tror mig förstå vad han menar.

Jag tänker att i kontakten med högre medvetandetillstånd lämnar vi våra gamla identiteter och mönster. Vi går på sätt och vis in i en ”tomhet” eller snarare i ett utrymme för något nytt, det som också Chopra och andra som talar i filmen återkommer till.
Att ha tillit till detta fält, detta rum av det okända, det ovetbara. Jag gillar den tanken, som knappast är ny i sig, men ändå blir bra illustrerad här. Vi kan ta steget ut i detta stillastående och invänta, lyssna till det nya som är på väg mot oss. Det är fascinerande och något jag känner igen mycket väl i mitt liv.

Men frågan är om det egentligen är ”tomt”, detta ”möjligheternas andliga rum”? Förmodligen är det precis tvärtom, även om vi inte kan se det mer vår fysiska syn.
Vi upplever snarare en ny nivå av medvetande här som är mer ”fullt”, men av en annan sorts finare energi, en annan mer utsträckt tid som upplevs som ”evig” på sätt och vis.
Det är också något den senare kvantfysiken närmar sig alltmer, t ex då man studerar rymden. Det man tidigare uppfattade som "tomrum" inser man inte är tomt - det är snarast en annan form av materia, ett annat slags rum.

Chopra försöker förenkla tror jag, för att nå så många människor som möjligt med sitt budskap. Han har på sätt och vis lyckats väl med det genom sina bestsäljar-böcker genom åren och sitt goda rykte som en kunskapsförmedlare inom den holistiska vetenskapen.
Han har en mer tillbakalutad roll i denna film, där andra också för fram dessa tankar. Genom kortare intervjuer och med Olivia Newton-John som en sorts huvudfigur gestaltas dessa sju principer som ger värme, en skön inspirerande atmosfär och goda tankar på vägen.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© Mikael Matthis, SoulBooks nov 2009.

Esoterisk astrologi - en väg till förståelse för människans plats i kosmos

2009-11-17T17:24:00.013+01:00

Titel: Esoterisk astrologi - om reinkarnation och karma
Författare:Torgny Jansson
Förlag:White Eagle lodge
Publ. år: 1995
Sidantal: 258 s. limbunden
Datum: nov 2009
Rec: CMM

Den här boken handlar om den mer djupgående astrologin. Inte den veckotidningsbaserade som författaren kallar "exoterisk", medan denna astrologi kallas "esoterisk". Författaren menar att det är stor skillnad mellan dessa, vilket är lätt att instämma i. Det finns dock en rad olika typer av astrologi som ligger mellan dessa ganska omfattande begrepp. Därför kan det vara viktigt att se den genuina esoteriska astrologin som en egen kategori, inte bara i ett större psykologiskt perspektiv, utan överlag.

"Esoterisk" betyder egentligen inte "hemlig", utan snarare "dold". Här handlar det om en kunskap som varit dold för mänskligheten under mycket lång tid. Inte för att vissa skulle få tillgång till kunskapen för att nå mer makt etc, som vissa missförstått både begreppet och innebörden. Utan för att kunskapen inte skulle missbrukas, vilket skett tidigare i historien.
Att vi nu i denna tid ändå kan få möjlighet att på en kollektiv, mer allmän nivå tillgodogöra oss denna stora livsvisdom igen, är ett viktigt exempel (bland flera) att mänskligheten trots många svårigheter och brott mot livslagar, ändå är vid den punkten att ett större antal kan ha stor nytta och glädje av dessa innebörder.
Och att det kan bidra till att bistå mänsklighetens växande. All genuin esoterik är nämligen till enbart för att bidra till större perspektiv på livets utveckling. Att skapa tjänande och en större positiv verkan för fler, för mänsklighetens växande överlag.

Den här boken är ett sammandrag av den esoteriska astrologin i dess grund. Ämnet går förstås att utveckla mycket mer, men den här boken har som sin uppgift att verka som en introduktion.
Den funnits ute ett bra tag, men det var inte förrän nyligen som jag fick reda på att den fanns. Boken finns också på engelska.
Författaren, som är svensk men bor i England, bygger sin bok i första hand på ett större material; Esoterisk astrologi av Alice Bailey och mästaren Tibetanens undervisning.

Detta omfattande och djupgående arbete är en utmärkt bas för alla astrologer och överlag alla intresserade av en större livskunskap. Som astrolog om man vill ta några ytterligare kliv i sin utveckling som utövare och uttolkare av astrologins enorma kunskapsfält, är denna Bailey-bok ett "måste".

Det här är en bra bok tycker jag; enkel, lättöverskådlig och grundläggande. Den är också skriven med en behaglig ton som känns att författaren har både god inblick i detta ämne, men också en respektfull ton och genuin vilja till enhet mellan alla slags människor och trosformer.
Boken går igenom bakgrunden till hur astrologin ska ses som ett konkret kunskapsområde inom det andliga utvecklingsfältet. Här blir bakgrunden kring astrologin inte direkt belyst men ändå uppmärksammad, eftersom så litet är ännu känt kring denna i äldre civilisationer. Man vet på ett allmänt sätt att många äldre folk använt denna kunskap, men huvuddelen av dessa insikter och verkliga kunskapsområden är förmodligen fortfarande mycket mer esoterisk än vad forskare känner till.

Därefter följer en genomgång av de olika tecknen, deras förtjänster och men också deras svaga sidor. Man behöver vara medveten om, både som astrolog och som läsare av astrologi, att detta handlar om högre övergripande energier och deras uttryck. Och att det är främst människan i hennes ofullständighet som behöver bearbeta sina egna svaga sidor. Det är alltså inte energierna i sig som bär på dessa lägre aspekter, utan det handlar om hur människan kan tillvarata och rikta de olika möjligheterna. Detta tangerar psykologin på flera nivåer och tas upp på ett bra sätt på flera ställen i boken.

Här gås igenom hur ascendenten tycks spela en mycket större roll i det astrologiska arbetet med att stötta en människa att förstår, undersöka och utveckla sin karaktär och sin livsgärning i ett större själsligt sammanhang. Ascendenten sägs nämligen berätta om vår själsliga riktning snarare än som den traditionella astrologin tolkat det, vår främst fysiska eller psykiska väg. Själen här innebär ett större andligt perspektiv, inte främst den "personliga själen".

Här tas också de olika strålarna upp, som är sju stycken olika kosmiska energier, som genomtränger och påverkar alla livsformer i vårt universum enligt en "kosmisk klocka", en enorm kosmisk plan som påverkar och styr alla formers utveckling genom alla olika nivåer och världar, från den högsta till den lägsta.
Dessa sju strålar utgör också de olika kvaliteter och egenskaper, som varje människa bär på, både som möjligheter men också som hinder i deras lägre former.
Flera andra områden tas upp, ofta på ett enkelt och bra sammanfattande sätt. Ett av dessa är planeternas "esoteriska härskare", som skiljer sig från den traditionella astrologins tolkningar av styrande planetenergier. "Härskande" här avser ett planetärt inflytande som dominerar. Det kan också gälla ett zodiakiskt kosmiskt inflytande på en högre nivå.

Söker du en mer omfattande bok om astrologin och hur den kan användas på ett mer själsligt (andligt) sätt, kan denna bok vara en mycket bra grund. Detta inte minst för de som är intresserade av den esoteriska astrologin, men kan behöva en språngbräda mellan.

(Länk till författarens hemsida: http://www.astrology.se/index.html
Länk till boken Esoterisk astrologi av Alice Bailey. )

© CMM SoulBooks, nov 2009

Kommunicera med tillit - låt barnen utvecklas fritt

2009-11-11T18:50:00.004+01:00

Titel: Kommunicera med tillit – en inspirationsbok för föräldrar och lärare
Författare: Justine Mol
Förlag: Optimal förlag
Publ. År: 2009
Sidantal: 106 s. Inbunden
Datum: nov 2009
Rec: Nina Matthis

Som en frisk fläkt från 70-talet kommer här en nyskriven bok ut om barnuppfostran från Optimal Förlag. Boken heter Kommunicera med tillit och den ger läsaren ett stänk av den pedagogiska anda som florerade för några decennier sedan. Ett förhållningssätt som går på tvärs mot den discipliniver som har ökat de senaste åren vad gäller barnuppfostran. Och det känns befriande.

Boken är skriven av holländskan Justine Mol, som är tränare och föreläsare i Non violent Communication. Hon är även trebarnsmamma, och det inger förstås förtroende när man skriver om barn. Den här i formatet lilla boken är tänkt som en inspirationskälla för föräldrar och lärare, ja för alla som har med barn och tonåringar att göra. Och Mols huvudbudskap är, att varken belöningar eller bestraffningar hör hemma i en konstruktiv barnuppfostran.

Att bestraffningar ifrågasätts i barnuppfostran är ju inget nytt (även om det blivit populärt igen). Men att belöningar kritiseras kan få många att höja på ögonbrynen. Är det inte bra att belöna mitt barn, när det gjort något bra? kan man ju undra. Men Mol ser belöningar som en form av manipulation, eftersom vi vuxna använder dem för få som vi vill. Att exempelvis säga till sitt barn: ”Om du äter upp allt på tallriken får du gå ut och leka en stund till”, är en sorts manipulation, menar Mol. Det är att styra barnet dit vi själva vill, vilket hindrar barnet att själv komma underfund med hur det vill göra.

Mol har i likhet med den kände danske familjeterapeuten Jesper Juul en stor respekt för barnets integritet. Hon, precis som han, utgår ifrån att barn är samarbetsvilliga av naturen. Det enda som krävs av oss vuxna är att vi är tillmötesgående och verkligen lyssnar på dem – utan att rätta dem. Barnen behöver inte fler regler att följa och lyda, utan i stället komma i kontakt med sin egen vilja, som i sin essens alltid är konstruktiv.

Att växa på riktigt kan aldrig handla om tvång, menar Mol, utan att alla inblandade (vuxna som barn) kan uttrycka sina önskemål och samtidigt vara öppna för andras behov. Det slags kaos som man lätt tror skall bryta ut i en sådan barnuppfostran, infinner sig inte. I stället uppstår ett lugn, eftersom alla får utrymme att växa. Det är den friheten, som enligt Mol skapar en naturlig självdisciplin, som gynnar alla.

Det som vi vuxna kan öva oss i är tillit. En tillit till den sorts ”ordning” som följer när man vågar släppa på kontrollen och lämna sina vanemässiga tankar om hur saker och ting skall vara. I stället kan vi lyssna till varandra och se livet ur en mängd perspektiv. På så vis kan vi växa även som vuxna. Vi kan växa tillsammans med barnen och öva oss i tillit och upptäcka vad som händer när vi inte längre styr dem. Vi kan faktiskt märka (till vår stora förvåning) att allt blir mer harmoniskt utan vår envisa inblandning.

Mol varvar sina reflektioner med egna erfarenheter och andra målande exempel. Och i slutet av varje kapitel har hon med några tankeväckande övningar. Språket är enkelt. Hon krånglar inte till någonting, och kommer förstås inte med några pekpinnar. Jag upplever att hon förhåller sig till läsaren med samma öppenhet, som hon beskriver sina möten med barn. Åtminstone de möten hon har med barn i dag. När hennes egna barn var små gjorde hon nämligen samma tabbar som så många föräldrar gör för att styra barnen, berättar hon. Hennes insikter om samspelet mellan vuxna och barn, och befrielsen från ”rätt och fel”, tycks ha vuxit fram efterhand. Och jag är mycket glad att hon har skrivit en bok om det. En klok bok om tillit som verkligen behövs i dag.

© Nina Matthis, SoulBooks nov 2009

Läkemedelsindustrin och dess etiska problem

2009-11-07T17:33:00.008+01:00

Titel: Sjuka pengar - En svensk insider skakar läkemedelsindustrin
Författare: Peter Rost
Förlag: Optimal förlag
Publ. År: 2007
Sidantal: 219 s. Inbunden
Datum: nov 2009
Rec: CMM

Författaren är läkare och tidigare vice vd för ett av världens största läkemedelsbolag, Pfizer. Han gjorde en egen aktion mot detta bolag när han hoppade av och avslöjade företagets dolda affärer. Han blev en så kallad "whistleblower", ett begrepp i USA som kan översättas med en "sanningsägare", någon som blåser i visselpipan för att få uppmärksamhet för en viktig fråga. Detta var också bokens mer slagkraftiga, ursprungliga titel på engelska.

Rost har vågat mycket och satsade allt på att lyckas i sitt avslöjningsarbete, vilket är utförligt beskrivet. Boken är upplagd nästan som en sorts roman i lätt thrilleraktig stil, kanske för att locka läsare? Man får följa huvudpersonen i jag-form när han kommer på olika felaktigheter i bolaget som han först försöker lyfta på ett sansat, kommunikativt sätt, men förstår snart att det finns inga såna kanaler eller möjligheter i dessa miljöer.
Här finns dock ingen direkt traditionell thrillermässig hotbild eller spänning som griper tag i läsaren. Och frågan är om den inramningen alls hade behövts, både berättartekniskt och innehållsmässigt. Ämnet torde vara så viktigt i sig; hur läkemedelsbolag tycks ställa sig över lagen och verka godtyckligt enbart för att tjäna pengar.

Boken har ett mycket gott syfte och kan läsas med god behållning av många som är engagerade i detta område: Hur man gör business på hög nivå. Samtidigt blir denna berättelse i en stor del av boken ganska tröttande för den som inte är så insatt i eller intresserad av amerikanska bolags upplägg och detaljrikedomen i dessa affärer till vardags.
Det är ett intressant grepp att skriva som Rost gör, som en berättelse, där han börjar med sin frus vånda inför dessa avslöjanden. Men det är för många detaljer, tycker jag, för många mail och vad varje person sade om just detta moment osv. Det är förstås viktigt för dokumentationen i sig och därför säkert värdefullt. Men då kanske boken skulle ha skrivits på det sättet också?

En annan fundering som dyker upp för min del, är att denna uppgörelse handlar mycket om Rosts egen historia. Det blir lite väl personligt ibland kan jag tycka i hans skildringar av alla möten osv. Uppgifterna om ett bolag (och vad jag förstått överlag läkemedelsbolagen i USA) som lurar amerikanska medborgare med förhöjda priser, men också genom mutor, inte minst till läkare, är förstås allvarliga. Dock kommer ingenting fram om vad som verkligen är läkemedelsbolagens stora problem; nämligen deras produkter och hur detta slår mot människors hälsa.
Detta slår också Rost fast flera gånger, att han är mycket positiv till dessa bolag i sig. Han gillar deras produkter, men inte deras sätt att göra affärer.

Detta är nog en bra början att se ett mycket större perspektiv på vad dessa bolag egentligen gör, därför kan denna bok vara viktig i den här debatten där många andra har gjort värre avslöjanden egentligen.
Det står på bokens baksida att "Peter Rost utmanar den globala läkemedelsindustrin". Ja, det gör han säkert på en nivå.
Men det finns nog många fler, än mer djupgående perspektiv som kommer alltmer i dagern. Detta inte minst i dessa tider av krav på massvaccinering och vad dessa bolag gör för att sälja sina under lång tid oprövade medel, som dessutom i många fall innehåller klart hälsovådliga produkter.

© CMM, SoulBooks nov 2009.

The Shift – inspirerande film om andligheten inom oss

2009-11-07T16:44:00.005+01:00

Filmtitel: The Shift – Finding your life´s purpose
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2009 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 120 min. (Med extra skiva 3 tim material, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis

Dr. Wayne W. Dyer är ett välkänt namn för många i dag. Han var en av pionjärerna inom ”positiv thinking trenden” och slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”.
Några såg hans böcker som provokativa när de kom (vaddå älska sig själv och sikta mot stjärnorna?), men de sålde som smör. Och USA var förstås rätt land att lansera dem i. Där finns en tradition, där ingen skäms för att vilja lyckas: En positiv inställning till det positiva, om man säger så. En anda som vi svenskar sakta anammat och själva börjat uttrycka inom nytänkar-facket, fast på vårt sätt.

Den som bara känner till Dyer från 70- och 80-talen kan bli överraskad av den här filmen. Och det kan bero på att Dyer genomgick ett inre skifte på 90-talet och blev betydligt mer intresserad av den andliga dimensionen av livet.
Dessförinnan var han mer ego-styrd och mycket mån om sin yrkeskarriär, berättar han själv. Men så hände något. En inre upplevelse, som förändrade honom på djupet. Ett magiskt möte med sig själv, som för någon annan kanske hade gått obemärkt förbi. Men för Dyer kom den upplevelsen i precis rätt stund. Han förstod. Han fick kontakt med något större inom sig själv och insåg att allt finns här och nu, och inte där borta och sen.

Filmen The Shift handlar just om dessa inre skiften, som liksom förvandlar en människa till den hon är. I filmen berättar Dyer om dessa existentiella skiften. Hur de kan gestalta sig och upplevas för oss människor. Han berättar även om vad som kan föregå dem: En känsla av tomhet eller frustration i det liv man lever. Inte för att något egentligen saknas rent materiellt, utan just för att det inte är ett äkta liv utan ett ”ego-liv”, styrt av blind anpassning och personliga begär.

Dyer berättar om sitt gamla liv, som på många vis var ”lyckat”, men långt ifrån balanserat. Han ger några exempel; ett var när han satt vid ett restaurangbord med sin stora familj (fru och fem barn) och fick veta att de inte serverade alkohol där. Då blev han så upprörd över att han inte fick dricka öl till maten, att han genast marscherade iväg därifrån – förblindad av begär - med familjen i släptåg. I filmen skakar han på huvudet åt minnet av sin egen självupptagenhet, som tycks vara mer eller mindre obegriplig för honom i dag.

Men det här är inte bara en dokumentärfilm. Det är även en spelfilm. På ett mycket skickligt vis vävs en intervju med Dyer samman med två separata händelseförlopp (scener ur två äktenskap) som illustreras av skådespelare. Vi får följa två par som av en händelse kommer till den plats där filmen om Dyer håller på att spelas in. Vi får en inblick i deras vardag före ankomsten till den ”förvandlande platsen”; en sorts kursgård i Monterey i Californien. Och vi får se dem gå igenom ett inre skifte, där på platsen, som förändrar deras liv.

Här måste regissören Michael Goorjian hyllas. Ett sådant filmkoncept; dokumentär blandat med spelfilm, kan inte vara lätt att sy ihop. Risken är att det blir larvigt och övertydligt med dessa scen-illustrationer till en berättare och hans budskap. Men här blir det inte alls larvigt eller övertydligt. Tvärtom. Det blir både gripande och effektfullt, eftersom regissören och Dyer själv har en osedvanlig närvaro filmen igenom. På så vis rider filmen på den slags större närvaro, som den också talar om.

Det är med andra ord en mycket inspirerande film. Dyer har en sällsam berättarförmåga, och den ödmjukhet och fridfullhet som han utstrålar känns äkta. Han talar bl.a om livet som indelat i två faser; en förmiddag och en eftermiddag. På förmiddagen är det ofta egot och de personliga ambitionerna som styr oss människor. Men under livets eftermiddag blir det bara tomt inom oss om vi fortfarande låtsas att det är förmiddag. Vi är på väg att förändras. Ett inre skifte håller på att ske. Men vi måste vara uppmärksamma på själens signaler, och ta emot dem när de ”knackar på”. Då kan livet ta en ny riktning; mot ett medvetet, andligt och mer fulländat liv. Då kan vi njuta av livets eftermiddag och känna att vi går hand i hand med ”syftet” i vårt liv. Och det skapar ett djupt lugn inom oss – en existentiell tillfredställelse.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© Nina Matthis, SoulBooks okt 2009.

Filmen Den fredlige krigaren (Peaceful Warrior) - en tät historia med stark livsnerv

2009-11-01T18:14:00.009+01:00

Filmtitel: The peaceful warrior
Baserad på: Dan Millmans bok Den fredlige krigarens väg
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 55 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis

Handlingen är ganska enkel. Huvudpersonen, på vissa sätt en ung Dan Millman, är en framgångsrik atlet med ringar som främsta gren. Han lever ett vanligt studentliv med en ganska blaséaktig stil, fester, grabbighet och höga ambitioner att nå OS. Samtidigt känner han sig vilsen och tom, även om han inte skulle medge det för någon.
En sen kväll kommer han till en bensinmack där han möter en äldre man som driver stället. Han kommer att kalla honom Sokrates, underbart spelad av Nick Nolte. Mannen tycks ha svar på alla frågor, inte minst de han knappt känner till inom sig själv.

Det jag minns som en hyfsad bok har här lyfts fram och koncentrerats till en tät, engagerande och spännande film. Som jag skrev om Nionde insikten alldeles nyligen, så är det inte speciellt lätt att göra film på bra böcker. Men här har man lyckats otroligt väl.
Med liten spelyta, tätt skådespeleri, intensitet i dialogerna, bra tajming med tystnader, skapar man väldigt mycket handling trots att det egentligen inte händer speciellt mycket rent fysiskt.

I en intervju (som jag bara såg inledningen av på nätet) säger Millman att jo visst var mötet verkligt.
Det fanns en sådan bensinmack och det fanns en vägledare på riktigt. Han var tydligen någon sorts buddhist. Men att gestaltningen av Millman själv inte är densamma som hans verkliga liv då. Annars var ju Millman själv tydligen väldigt engagerad i gymnastik (ringar) och sport.

Huvudpersonen, spelad av en ung kille, Scott Mechlowicz, är mycket trovärdig och balanserar bra i de sturska upproren – som när vår personlighet gör uppror mot vår ”högre vilja”, själens rörelse. Och visar levande på processen av hur egot eller de hindrande mönstren i personligheten långsamt bryts ner för att hitta en ny grund i en större inre kontakt och tillit till livsflödet.

Överlag är alla skådisprestationerna mycket bra; huvudpersonens vänner, och den kärlek som långsamt växer fram med Joy gestaltas fint av Amy Smart. Det är för övrigt gestaltning av den kvinna som Dan Millman kom att gifta sig med och fortfarande lever med i norra Kalifornien.

Att filmen lyckats, beror också till stor del på regissörens arbete, säger min fru som är en god filmkännare, och jag håller med. Regissören måste haft ett gott fokus inom sig och en stark förmedling. Kunnat samlat skådespelarna kring ett eller två enkla teman, som en röd tråd, och hållit en stark intensitet i avsikten.
Det beror nog också på ett bra manus där man som sagt plockat ut ett koncentrat av boken på ett ovanligt lyckats sätt.
Här har man tagit fasta på möten med mellan den unge mannen och läraren, men också de snabba kasten in i en expanderad verklighet där tyngdlagen då och då sätts ur spel.
Det är häftiga scener som känns väldigt levande och inte alls konstgjorda eller överdrivna. De tar oss med i fantasin in i andra (eteriska) möjligheter där vi kan förflytta oss mer fritt med vår fysiska kropp. Framförallt speglar detta i filmen möjligheten att expandera vår medvetenhet. Det är det som är grunden. Sensationerna är ”bara” kittlingen.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu).

© CMM SoulBooks, nov 2009.

Byron Katie - Film om bitterhet och svartsjuka

2009-10-28T12:58:00.010+01:00

Filmtitel: Byron Katie - Resentment & Jealousy
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 60 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Nina Matthis

Det finns många andliga lärare som talar om inre tillstånd av frid och villkorslös kärlek. Byron Katie är en av dem. Det som skiljer henne från de andra är att hon har hittat fyra enkla frågor som man kan ställa sig själv, för att uppleva en befrielse. Hon säger själv att hon visar hur man kan göra, för att uppleva inre frid. Så hon ser sig nog snarare som en ”mental praktiker” än som en andlig lärare eller guru. Hon brukar säga att hon är en vanlig kvinna som helt enkelt upptäckt hur man kan slippa lida.

Att hon går sin egen väg är helt uppenbart. Allt hon lär ut vilar på hennes egen erfarenhet av en långvarig depression, ett andligt uppvaknande och av insikten om de fyra frågorna - som avslöjar de negativa tankarna, och så att säga vänder på dem. Före det plötsliga uppvaknandet var hon en helt vanlig (fast deprimerad) gift kvinna med tre barn och eget företag. Hon var inte alls andligt intresserad utan snarare destruktivt självupptagen, vilket gick ut över hela familjen. Hennes egen historia kan låta fantasisk, och många undrar: Kan man nå Byron Katies medvetandetillstånd utan ett radikalt uppvaknande (som hon upplevde)? Eller räcker det med att ställa sig de fyra frågorna vid behov?

Byron Katie menar att alla kan finna inre frid genom dessa frågor. Och hon har förstås rätt. Dessa frågor ”vänder på” negativa tankar, och utan dessa tunga tankar känner vi oss genast befriade, och kärleken sipprar fram och uppfyller oss. Och det är gott nog! Sedan är den medvetande-expansion som Byron Katie upplevde, förstås inte var mans erfarenhet. Hennes plötsliga och omvälvande medetandeförändring (där hon även fick insikt om frågorna) är vad många kallar en andlig transformation. En sådan transformation är individuell på så vis att den sker när det ”är dags” för en människa att ta detta inre kliv. Det innebär en genomgripande kontakt med det egna högre jaget (själen), som förändrar oss i grunden.

Själv säger hon att hennes liv (sedan uppvaknandet) handlar om tacksamhet och tjänande. Och hon har sedan början på nittiotalet rest runt i världen och hållit seminarier, där hon lär ut de fyra frågorna som hon kallar The Work. Det har också spelats in många filmer från dessa seminarier, och denna film Resentment & Jealousy (i översättning "förbittring och svartsjuka"), är en av dem.
Det som skiljer denna film från mycket annat inspelat material med Byron Katie, är att den håller en hög teknisk kvalitet. Det är alltså ingen darrig kamera eller skrap med stolar, utan filmen kan ses i lugn och ro utan sådana störande element. Och det är njutbart.

I Resentment & Jealousy, som har svensk text, tar Byron Katie upp två personer på scenen som hon gör The Work med. Den första kvinnan är bitter på sin väninna och den andra kvinnan lider av sin svåra svartsjuka. Särskilt gripande är den senare, som tycks vara hopplöst svartsjuk på sin partner. Hon får, vägledd av Byron Katie, undersöka sina smärtsamma tankar.
Men hon kan, trots sin goda vilja, inte vända dem så lätt. Och det är inte så underligt. Det uppstår ofta som en inre kamp när det gäller att lämna den smärta man så gärna vill bli av med, eftersom den smärtan samtidigt blivit en sorts identitet. Vem är man egentligen utan dessa gamla känslor och tankar?

Filmen visar tydligt kampen mellan det gamla sättet och det nya sättet att tänka för den unga, svartsjuka kvinnan. Men det hela får sin vändning på ett överraskande sätt: När Byron Katie är färdig med sitt arbete, är det fortfarande lite oklart hur pass djupgående verkan metoden haft. Svaret kommer i stället efteråt, som text, i ett mycket kärleksfullt skrivet brev till Byron Katie från kvinnan.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© SoulBooks, Nina Matthis okt 2009.

The celestine prophecy - Nionde insikten på film

2009-10-26T23:55:00.020+01:00

Filmtitel: The celestine prophecy
Baserad på: James Redfields bok Nionde insikten
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 36 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis

Många av oss minns när James Redfields bok Nionde insikten kom ut i början av 90-talet och tog många med storm. Boken låg faktiskt på topplistan i Sverige över mest sålda böcker ett tag (100 000 ex) och i USA sålde den över 3 miljoner ex.
Det var en spännande historia i all sin enkelhet som grep tag med sina tolkningar av människans medvetanderevolution som vi står inför, och också är mitt uppe i.

Historien handlar om en ung lärare som blir arbetslös och genom olika omständigheter hamnar i Peru för att han hört om några profetior om människans nya utveckling i den här tiden. Människor av olika slag har lockats dit för att förstå den inre betydelsen av dessa ord som är uppdelade i nio dokument. Dessa dokument har ett avlägset, mystiskt förflutet, men pekar framförallt in i framtiden, in i vår tid, som en av de mest avgörande epokerna för människan.
Bild: James Redfield

Samtidigt motarbetas innebörden av dessa dokument av både militären och kyrkan i landet, också med vissa inslag av dolda amerikanska intressen.
Mycket av historien och framförallt spänningsmomenten och actionscenerna är mer en ram för att omtala och fördjupa innebörderna av profetiorna. Detta har man också tagit fasta på i filmen till viss del, även om actionbitarna tycks ha spelat en stor roll, kanske i tron att de skulle locka en större publik?

Genom profetiorna lär sig huvudpersonen att lyssna på sin intuition, att kunna uppmärksamma och förstå inre bilders betydelser, inte minst när de oväntat dyker upp i stunden.
Han lär sig om energins innebörder, dels den eteriska (även om den inte kallas så här) och den mer omfattande högre energin, här kallad ”gudsenergin” eller ”det gudomliga”. Att alla människor strävar egentligen efter att nå denna energi, men de flesta förlägger sin strävan utanför sig själva. Därför skapas också konflikter i världen och mellan människor, för man tror man måste vinna denna energi i kamp. Ju mer vi inser att vi kan hämta denna energi inifrån oss själva, kan vi ingå i ett större utvecklingsförlopp som bara väntar på att manifesteras på jorden. Detta tillstånd finns redan, i det jag tolkar som en eterisk nivå eller frekvens. Detta är nära den fysiska världens former, ändå så långt bort i förhållande till de äldre mänskliga medvetandenivåernas stridande inställning.

Det är ofta svårt att fånga en boksuccé på film. Dels vad ska tas med av det ofta omfångesrika materialet i boken, hur ska filmen kunna göra rättvisa åt allt detta, vad ska man välja? Dels hur ska trovärdigheten bibelhållas? Ofta när vi läst en bra bok har vi våra egna bilder, inte minst av personerna från handlingen.

Hur går det då med filmen Celestine prophecy? Ja, sådär. Det är ingen succéfilm, kan jag påstå. Om detta nu beror på en låg budget, inte så många duktiga skådisar, eller ett ganska hoppigt och ibland taffligt ihopsatt manus, kan vara delar av den sanningen.
Men filmen har ändå, trots allt, sina poänger och kan ses med behållning om man inte är för petig. Den tar upp en rad moment som är genuina och med lite uppbackning kan fungera som inspiration. Också för att filmen väcker vissa tidsperspektiv som jag ska återkomma till alldeles strax.

I början måste jag erkänna att jag höll nästan på att tröttna. Men med hjälp av min frus fokus och kopplingen till de genuina frågor som ändå uppstod kring innehållet, så bar det ett tag till. Och sedan blev faktiskt närvaron bättre, mycket tack vare att vissa skådespelare kunde lyfta handlingen.
Det gällde när huvudpersonen genom ett antal stapplande actionscener har jagats av både militär och rebellgäng möter fader Sanchez, en av dem som länge verkat med profetiorna, här säkert spelad av Joaquim de Almeida.

Det leder till att jag inser hur enormt mycket värd en trygg gestaltning betyder i en film. Det är som att filmen nu kan landa mer, vilket också leder till flera bra scener och överlag en mer stilsäker känsla. Bland annat när huvudpersonens unge man lär sig se hur ett möte mellan två människor kan berikas och fyllas ut av den flödande energin, först genom att en person ger, och sedan att den andre också ger tillbaks.

Filmen ger en del fina återkopplingar till boken, som var bra i sig (se länk till recension av Den elfte insikten på SoulBooks) - speciellt på sin tid, som min fru sade. Detta gav oss en del intressanta, tankeväckande tidsperspektiv.
Att när Den nionde insikten kom var det så mycket en annan tid. Mycket av den andliga visionen höll precis på att slå ut mer då. Det var som en ny början för många och kanske var inriktningen lite mer oskuldsfull, nyvaken, kanske även naiv, i det kollektiva forumet.
Nu har vi gått några vändor sedan dess. Det som var en intensiv fas på 90-talet med sin mer uppåtstigande kraft, har sedan från 1995-96 gått några vändor i en mer djuplodande integrering och åtstramad fas, likaså i samhället och världen.
Nu sedan ett antal år från början av 2000-talet och nu med närheten till 2012, har tempot och gradantalet höjts avsevärt igen, och nya faser av stark förhöjning har kommit allt mer i blickfånget.

Det är en ytterst spännande tid vi lever i, med alla dess utmaningar, men framförallt möjligheter.

© CMM SoulBooks, okt 2009

You can heal your life - film med Louise Hay

2009-10-24T15:56:00.024+02:00

Filmtitel: You can heal your life
Huvudperson: Louise Hay
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2008
Speltid: 90 min (+ extra skiva med 4 tim, ej översättning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis

Louise Hay är en av dem som lade grunden för inspirationen kring tankens läkande förmåga i vår moderna tid. Denna inriktning har dock en mycket äldre grund, från 20-och 30-talets olika alternativa kristna tankeskolor, t ex Christian Science m fl. En av dem som också Hay lärde sig av rent konkret, enligt hennes egen berättelse, var First Church of Religious Science (på 48th Street i New York).

Dessa skolor bygger ofta på en tro kring det egna skapandet som egentligen behöver en djupare förståelse för att kunna tillämpas mer riktigt. Denna kunskap kan därför spåras i ett större sammanhang mycket längre tillbaks i de tidlösa sanningarna kring människans större medvetande. Och i rön från äldre civilisationers kunskaper finner vi många kopplingar kring detta område.
Jag minns hennes numer klassiska bok med det färgglada hjärtat från tidigt 80-tal, som tillsammans med Sondra Ray och flera andra bildade skola för denna typ av positiv livsinställning, så viktig och produktiv för alla människor i en eller flera faser i livet.

I den här filmen får vi möta olika människor, författare, terapeuter, läkare, neuroforskare, psykiatriker och många andra, som berättar om sina erfarenheter av denna metod för att skapa utveckling i sitt liv.
Detta är grundläggande tankar kring hur att skapa hälsa, men överlag att skapa ett mer levande, fruktbart och givande liv som vi önskar, även för andra, för våra relationer, för världen.

Utgångspunkten här handlar om så kallade affirmationer, det som inom den kognitiva terapin idag kallas för ”validiering”. Dvs att bekräfta sig själv och sina resurser. Istället för att ta fram och bekräfta det som är negativt, som håller oss nere, som inte leder framåt, kan vi välja våra tankar och därmed påverka våra känslor.
Detta påverkar också vårt fysiska tillstånd. En rad exempel ges i filmen, bl a av en läkare som visar på sambanden mellan positiva tankar och hur endorfiner frigörs, hur hjärtats rytm balanseras, hur muskler slappnar av.
En ytterligare effekt av detta som jag tror inte nämns här, men som andra upptäckt, är att därmed ökar också vår motståndskraft mot virus och bakterier.

Egentligen handlar det inte om den mekaniska tanken, att bara upprepa en positiv mening i det oändliga, något många erfarit inte ger resultat och som skapat frustration. Detta tas också upp i filmen och klargörs att det handlar också om att använda känslan, och tro på dessa känslotillstånd som man alltså kan skapa själv. Man framkallar ett tillstånd snarare än bara upprepar en trossats.
Det handlar grundläggande om att ta fram kärleken i sitt centrum, att knyta an till denna kontakt, källan av liv inom sig. Att se och förstå hur allt och alla är del av denna, inklusive jag själv.

Många kritiker och skeptiker menar att det är en omöjlighet att använda tanken för att t ex påverka sin hälsa. Samtidigt är det mycket forskning som alltmer tydligt påtalar att detta sker mer än vad vi kanske anar. Hur vi påverkar oss själva, våra relationer, vår miljö genom våra bilder, förväntningar och roller. Som förstås bygger på tankeformer, tankar kopplade till känslor. Och hur dessa påverkar med sin kraft.

Detta återfinns inom en rad olika områden och fält, t ex inom neurobiologin där Candace Pert, internationellt känd forskare och författare, är en av de tongivande med sin holistiska inriktning. Hon är med i denna film och är underbart sprudlande i sin entusiasm. Hon är också värd att ta del av mer direkt (http://www.candacepert.com)
Det handlar heller inte om, som också blir belyst i filmen, att självkärleken är en yttring av negativ självcentrering och fåfänga eller högmod. Det kan förstås hemfalla till dessa sidor om personen redan har dem och därmed förstärker dem, istället för frigör sig från sina lägre uttryck. Eller det kan tolkas så av omgivningen som inte vill se ett större perspektiv. Det som avses här är dock att öka självkänslan, att stärka sin inre grund och tro på sina förmågor och möjligheter.

Louise Hay berättar också om sitt liv, från den tuffa uppväxten med mammans val av en ny man som misshandlade både henne och dottern, också en rad sexuella övergrepp. Hay har genomfört stora hjälpprojekt med aidssjuka som började strömma till henne helt spontant på slutet av 70-talet i Californien.
Hon skrev sin första lilla bok, mer som en enkel pamflett, när hon var 50 år. Idag är hon över över 80 (född 1926) och ser väldigt lätt och ung ut. Hon har genomgått allvarliga sjukdomsperioder på 70-talet, som hon helade med sin tankekraft, men också med andra terapiformer. Hon berättar om mer tuffa tider med sitt arbete, men hur det vuxit med tiden och blivit en väldig efterfrågan på hennes kunskaper. Bl a har hon varit med i Oprahs show redan 1988 med sitt arbete med aids-sjuka och sedan flera gånger. Hennes förlag gav ut tidiga böcker med bland andra Deepak Chopra och Wayne Dyer (den sistnämnde också med i filmen här)

Det finns fler nivåer av dessa tankebanor som är värda att undersökas och förstås mer, som inte kommer med i denna film eller i denna typ av utvecklingsfilosofi. Där finner vi mer djupgående andliga perspektiv kring de omfattande lagar som påverkar och styr människans liv, vilka också är mycket viktiga att ta med i bilden.
Det positiva tänkandet är en viktig grund på en rad sätt, och detta sprids snabbt i vår värld idag, och vi gläds över det. Men här följer också insikten att våra liv följer ett större själsligt sammanhang som påverkas av livs- och energilagar med effekter som vi ännu har mycket begränsad insikt i än så länge.
För många är det ens knappt känt att dessa lagar existerar, även inom många utvecklingsområden. Ett exempel är att det är sällan som allvarlig sjukdom uppstår pga "felaktiga tankar" i stunden eller enbart från denna livstid, utan detta bör ses i ett längre tidsperspektiv.
Detta tillägg är inget som gör filmen sämre i sig, men kan vara bra att ha med sig i dessa sammanhang.

Filmen är bra upplagd, vackert filmad med ett behagligt tempo. Vissa partier kan säkert ses som mer amerikanska i den ytliga bemärkelsen. Ändå känns grundtonen som mer mogen och de många berättelserna med människor som läkt sig själva genom att öka sin självkärlek och vuxit igenom svårigheter, känns genuina och är ofta inspirerande. Det är ett enkelt budskap, men känns engagerat, välformulerat och grundat.

Här handlar det heller inte bara om att skaffa sig materiella fördelar, att bli en ”vinnare” som i vissa andra sammanhang och filmer av liknande slag (t ex ”the Secret", som kändes överdramatiserad och mer spekulativ, något som också tagits upp på ett allmänt sett hos Oprah (läs inlägg här), såg jag av en händelse helt nyligen). Snarare om att kunna möta svårigheter på livets väg, omvandla utmaningar, öka kärleken, tro på sig själv och livets goda grund.
Det här är en utmärkt film för många människor som kan vara i början av sitt inre uppvaknande, som börjar omorientera sig i sitt liv, som söker ett större perspektiv och vill leva mer fullödigt.
Det är också en bra film för många som hållit på länge med dessa saker, men som kanske ändå fastnat i vissa mönster av negativa tankar, som kan behöva en dos positiv livssyn.

(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© Mikael Matthis, okt 2009.