onsdag 9 december 2009

Makt, frihet och nåd - Deepak Chopra



Författare: Deepak Chopra
Förlag: Ica bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 192. Inbunden
Datum: dec 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Deepak Chopra är en till synes oförtröttlig ivrare för mänsklig utveckling. Han har skapat relativt sett en ganska ”egen” nivå och en egen stil inom denna nivå med sitt upprepande (eller fokuserade) budskap kring människans möjligheter att växa. Genom att bli mer medveten och lämna sitt ”illusiva jag” menar Chopra att alla människor har genuin kontakt med det gudomliga inom oss, bara vi inser det.
Denna bok är en sammanställning av många av Chopras föredrag, berättar han i början. De bygger till stor del på hans uppfattningar och tolkningar av vedanta, den gamla indiska visdomen kring människans plats i ett gudomligt skapandeverk. Vedanta kallas också ibland för ”illusionsfilosofi”, dvs att våra tankar, känslor och sinnesintryck är illusion. Detta tycks också Chopra gärna vilja bygga på. Det är samtidigt svårt att bygga konkret och praktisk utveckling för västerlänningar på denna gäckande filosofi, som förmodligen mest passar det österländska sinnelaget med sina uråldriga traditioner.

Att många i väst har attraherats av detta i en rad olika former, är samtidigt inte konstigt. Det ”gudomliga” har många ansikten, många läror och uttryck. Det är en sanning. Samtidigt har också det gudomliga en vis plan med allt liv. Denna försöker Chopra avtäcka i sin essens på olika sätt, inte minst i denna bok.

Chopra är duktig med sitt språk. Han använder ibland ett tänkande från det västerländska naturvetenskapliga hållet med kvantfysik och medicin, läkare som han själv är från början. Han menar på att kvantfysikens rön berättar samma sak som vedanta och överlag gammal tidlös visdom. Att allt skapas i betraktarens blick. Att våra intryck lurar oss tro på en koherent (sammanhållen), linjär, materiell verklighet som en objektiv verklighet. Medan Chopra och vedanta och den moderna fysiken säger oss att allting är en ”livsdans i skapandets eviga ögonblick”.

Det är här menar Chopra som vår frihet finns. Att lämna våra begränsningar, för att nå ”lyckan”. Lycka är något alla strävar efter menar han, innerst inne. Alla materiella och sinnliga former som vår person dras till är dock endast återsken eller förvillelser av den ”enda sanna verkligheten”. Det är den mer stadigvarande kontakten med denna energi- och visdomskälla som ger mer varaktig och sann lycka. Och det är den som vi egentligen söker som människor, säger Chopra. Det är detta som skapar verklig makt, menar Chopra, och det är också därifrån ”nåden” skapas, så skapas friheten. Det ligger mycket i detta, och kan förstås också uttryckas på en rad olika sätt.

Mycket av detta som tas upp här, i ofta vackra, sinnliga och poetiska ordströmmar, ger läsaren ett slags inkoppling och en sorts intellektuell inlevande försmak av hur denna ”eviga dans” både berikar oss och samtidigt utmanar oss att följa med i ett större livsflöde. Det känns ofta tryggt och säkert framvisat. Resonemanget vilar på en stadig grund som blir ganska lättillgängligt genom Chopras noga uppfattade och sammanfogade kunskapsverk.

Samtidigt blir resultatet inte alltid så förankrat i sin helhet, kan jag tycka till och från. Det beror helt enkelt på att mycket ändå är tankar kring detta, dvs verkar inte riktigt genomlevt. Det är också en orimlighet i sig, att tänka sig att målet eller ens möjligheten är att färdas i en så direkt medvetandeexpansion från ett mer vardagligt medvetandetillstånd direkt till ”nirvana”, som Chopra tycks tro.

Det verkar egentligen snarast som all utveckling alltid tar mycket tid. Det Chopra inte verkar känna till eller avsiktligt hoppar över (?), liksom många andra uttolkare av vedanta och liknande äldre, genuina indiska system, är att människan genomgår olika utvecklingsstadier och att man inte kan hoppa över någon nivå. Allt sker planenligt i denna form där medvetandet både hos individen och i större sammanhang utvecklas i takt med det som ska skördas och nå mognad. Men också sker i samklang med det nya som kan frigöra och berika. Där finns den fria viljans kraft, samtidigt som de universella lagarna anger de ständigt närvarande möjligheterna, men också avgränsningarna.

Men vad gör det? Om man snarast söker tankestimulans och ett mer känslomässigt engagemang är denna bok ett fint steg på vägen. De vackra impulserna är givande i sig. De är fantasieggande i sin glädje över en större verklighet. På så sätt skapar de också något gott, en bild för läsaren att ge sig in i som en inspiration, även om det tar många liv att börja inse vad detta verkligen handlar om i praktiken. Också som delar av ett slags större lärande, t ex kring principen av hur det förgängliga alltid finns där, hur vi inte kan hålla fast vid formens värld.

Detta tema är något Chopra återkommer till i många fall, t ex i filmen Vägen till lycka när han undervisar kring sina tolkningar av Buddhas budskap och ”den åttafaldiga vägen” (se kommande recension på SoulBooks). Den är mycket intressant och har flera värdefulla poänger. Chopra återkommer också till inspirationen från Jesus (eller Kristus) i en nyutkommen bok.
Han använder alltså olika läror och förgrundsgestalter från olika allmänna, stora visdomsströmningar och präglar dem efter sina egna erfarenheter och kunskaper.


© C Mikael Matthis, SoulBooks dec 2009.

måndag 7 december 2009

Film: 10 questions for the Dalai Lama


Filmtitel: 10 questions for the Dalai Lama
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2008
Speltid: 85 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis


Om du hade en timme med Dalai Lama, vad skulle du fråga honom om? Filmskaparen och upptäcksresaren Rick Ray från USA, begav sig i väg till Indien för att ställa sina egna frågor till Dalai Lama. Men det visade sig ta längre tid än han trott, att få till stånd ett möte med Dalai Lama. Han fick lov att vänta i Indien i tre månader innan han fick sin intervju. Det blev tre månader av förundersökningar, funderingar, insikter och suggestiva upplevelser. Och av detta blev det en film som vunnit flera priser: 10 questions for the Dalai Lama.

Det har gjorts många filmer om Dalai Lama. Alla dessa filmer har förstås sin egen prägling av filmaren själv; hans eller hennes egna föreställningar, temperament och konstnärliga förmåga. Den här filmen är ingen ”utstickare”, på det sätt som jag först trodde att den skulle vara. Ray berättar grundligt Dalai Lamas historia, precis som så många andra filmare gjort förut. Och det är förstås bra för den som inte är bekant med Dalai Lamas förflutna liv. Så kanske filmen vänder sig till dem, som på något vis har missat denna omtalade historia.

Det är en fin atmosfär i filmen. Ray mixar lånade filmsnuttar ur Tibets och Dalai Lamas historia med sina egna filmbilder från Indien. Tanken är nog att tittaren ska få en helgjuten faktabild av den store laman, blandat med personliga funderingar av filmaren själv. Det är vackert filmat. Tonen är lugn, nästan meditativ, och det gör att denna film ändå skiljer sig en del från andra Dalai Lama-filmer.

En bit in i filmen får Ray äntligen möta Dalai Lama i hans hem i Dharamsala i Indien, där han lever i exil. Och så fort Dalai Lama öppnar munnen för att svara på frågorna blir allt genast lite roligare, eftersom Dalai Lama har ett underbart sinne för humor. Ray frågar bland annat varför fattiga människor tycks vara lyckligare än rika människor (för detta har han särskilt märkt i Indien).
Dalai Lama menar, att de fattiga har så få materiella tillgångar att bevaka och kontrollera. Så därför kan de vara mer avslappnade i sin relation till andra människor och till livet i stort – vilket gör dem lyckliga. De rika däremot måste bevara allt de redan har och de vill ofta ha mer, vilket föder girighet. Att de rika hela tiden söker efter mer och mer, speglar deras ”materiella hunger”, förklarar Dalai Lama. Och det gör den rika människan ”mentalt fattig”. Medan den människa som inte är girig (materiellt hungrig) är ”mentalt rik”. Ja, så enkelt kan det beskrivas, när det kommer från ”den vises mun”.

Ray ställer en hel del intressanta frågor till Dala Lama under deras möte. Samtidigt märker jag att jag sitter och längtar efter en film om Dalai Lama, som betonar hans andliga bredd – den enorma visdom och de andliga kunskaper han besitter. Har någon intervjuare i bok eller film någonsin dykt ner i denna andliga ocean? En sådan bok eller film finns fortfarande på min önskelista!

Dalai Lama önskar sig också något, avslöjar han i filmen. Hans högsta önskan är att få tid att vara för sig själv och koncentrera sig på det inre, andliga arbetet. Det låter nästan som att han traktar efter ett ”eremitliv”. Han vill fokusera på det andliga, understryker han, men som det ser ut i hans vardag, så måste han räcka till för så många människor, att denna önskan får vänta. Jag hoppades att Ray skulle passa på att fråga mer om denna andliga drivkraft, som Hans Helighet (som vissa säger) delger oss. Men dessa slags frågor uteblir.

Ja, Ray gör en fin filmfläta av gammal och nytt om Dalai Lama. Det märks att han är en van filmare med konstnärlig känsla. Det är på sätt och vis en hyllningsfilm, och därför är det också befriande när Dalai Lama själv kommer till tals. Allt som tenderar att bli för emotionellt och högstämt tar denne vise man ner på jorden. Hyllningen kommer liksom av sig av Dalai Lamas egna svar, och filmen blir genast mer intressant. I slutet på intervjun orkar inte Ray sitta och le sådär beundrande längre, han är alltför fascinerad av Dalai Lamas ord – och kanske smittad av hans andliga enkelhet. Och då ökar också närvaron.


© Nina Matthis, SoulBooks dec 09

tisdag 1 december 2009

Film: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer


Filmtitel: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim 35 min. (Med extra material; 20 min, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Wayne Dyer håller här ett inspirerat föredrag inför publik i en vacker sal, också med en scen uppbyggd enligt österländsk modell.
Det är ett bra framförande som varvar Dyers enkla, men slagkraftiga stil på sitt naturligt självutlämnande sätt med hans tankar om Tao, eller ”Dao”, om man nu vill anamma den nyare kinesiska stavningen. Jag behåller gärna den gamla stavningen, och det gör tydligen Dyer också.

Dyer berättar om hur han under en period på cirka ett år ägnade fyra dagar åt varje vers, sammanlagt 81 stycken i det odödliga livsfilosofiska verket Tao Te Ching av Lao Tzu. Han kontemplerade innehållet, sammanställde det i sin egen tappning utifrån tio av de cirka 14 000 översättningar som existerar. Dessa tio var dem som han upplevde var de bästa och mest passande för västerländska mått. Framförallt försökte han också leva efter och praktisera dessa versers innehåll i sitt dagliga liv.

Dyer är underhållande på ett lugnt, behagligt sätt och fångar publikens och tittarens intresse, inte minst genom sin stadiga röst. Han vet hur han ska göra detta, han är van att uppträda och vara i kontakt med människor på ett levande sätt.
Samtidigt blir han tydligt engagerad själv. Han börjar föredraget med ena handen i fickan, men ganska snart gestikulerar han alltmer. Ofta går händerna som en sorts propeller eller ett hjul på en flodångare. Det kanske är ett sätt för honom att öka energin och fånga publiken i denna ström av ord. Många ser berörda ut, inte minst när han berättar om hur han själv kom igenom ett slags missbruk av alkohol.

Även om han inte var någon regelrätt alkoholist, drack han tydligen regelbundet under 20 års tid, mest till sin middag med familjen, berättar han. Detta samtidigt som han hade all sin framgång med positivt tänkande och personlig kraft etc.
Det blir ganska intressant, för det var tydligen först när han nådde en djupare sida i sig själv, en mer andlig nivå efter sin 50-års-ålder, som han också slutade dricka helt. Inte på grund av något moraliskt skäl, utan helt enkelt för att han märkte hur destruktivt det var, både för honom själv och för hans familj.

Dyers budskap är enkelt, passionerat, stärkande, ofta glädjefullt och samtidigt ömsint. Han balanserar mellan många olika uttryck, men har samtidigt en stadig grund, i sig själv, ett varmt allvar som presentras både med ödmjukhet och bestämhet.
Han blandar sina egna reflektioner och tankebanor om hur att utveckla sitt liv, använda sina genuina värden och sina själsliga impulser, med de flödande orden från Tao the ching.
Helheten baseras mycket på känsla, men också hans egna erfarenheter från sitt långa liv med positiv förändring, mänsklig utveckling.

Han har länge fört fram sina insikter och upplevelser i en strid ström av böcker, radio- och tv-shower, undervisning och på senaste tiden också genom film.
Dyer var en av pionjärerna inom området att använda sin tankekraft, sin personliga inställning, för att påverka och skapa mer livskvalitet och framgång i sitt liv.
Han slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”, som många kanske idag mins mer med ett leende, men som då var trendbrytande. Det var nog inte helt lätt på den tiden att vinna gehör för dessa idéer, i alla fall inte i Sverige. Sedan har intresset vuxit lavinartat, egentligen naturligt från människors ökande behov av dessa positiva, läkande och stärkande synsätt i dem själva.

Pausmusiken (mellan föredraget och extra-materialet) med en norsk kvinna som sjunger några traditionella amerikanska sånger, är inte så lyckat enligt min smak. Varför inte något mer österländskt, när man nu ändå hade den tråden? Men det kanske behövdes något mer traditionellt amerikanskt, tänkte producenten?
Annars är ju Wayne Dyer mer europeisk egentligen, eller internationell.
På den stora scenen för mänsklighetens ökande enhet.


© CMM SoulBook, nov 09