tisdag 10 december 2013

Rocky fejsar demonerna – rolig på riktigt


Titel: Rocky fejsar demonerna
Författare och illustratör: Martin Kellerman
Förlag: Kartago Förlag (Bonniers)
Publ. År: 2013
Sidantal: 156. Kartonnage
Datum: nov 2013
Rec. av Nina Matthis


Den här serieboken om Rocky är tjock och stadig, och det lovar gott från första början. På bokomslaget sitter en trött, full, smått förvånad Rocky med vin och öl på bordet framför sig, kisandes mot dimliknande demoner som svävar ovanför hans huvud. Men det belamrade bordet är samtidigt vänligt rosa till färgen, liksom Rockys namn, kärlekens färg…

Vad är det som gör Rocky så underbar? Jag har läst några tidiga album av Rocky, och kan se att hans liv trots allt går framåt. Inte med sjumilakliv men på hans eget ömtåliga, frustande, iakttagande vis. Det är ytterst få böcker jag skrattar högt åt när jag läser dem, men Rocky slår aldrig fel. I denna bok höll jag mig dock till sidan 108. Där brast det. Och sedan var det ljudliga ”ha ha he he” fram till bokens slut.

Vad har hänt med Rocky i denna bok? Han har blivit äldre, typ 40 år, och har lugnat ner sig en hel del. Han måste inte ”passa på” med varenda söt tjej han träffar på krogen. Han orkar inte. Han vågar inte. Han vill inte. Han vet förresten inte riktigt varför han går ut. Han verkar mest hänga med i diverse sammanhang; folk vill ha med honom och han är snäll och förvirrad nog att ställa upp. Vi får hänga med bakom kulisserna i Skavlan, dit han (Martin Kellerman) blev inbjuden. Nervositeten inför tv-inspelningen var hemsk, men han kom dit i alla fall och lyckades klara av det. Men poängen i Rockys värld är förstås inte målet utan själva resan - allt obegripligt mänskligt som händer på vägen, sett genom Rockys hjärtligt komiska lins.

Rocky är enkel, rak och grov. Han försöker inte frisera sig på något sätt, han kan helt enkelt inte – samtidigt känner man hans hjärta. Och det är därför det blir roligt på riktigt. Humor utan värme blir sällan långlivad, men humor med kärlek (medveten eller ej) är som manna från himlen. Man älskar den. Den blir universell, tidlös och framför allt väldigt kul. Det är vägen som räknas, menar Rocky (utan att säga det förstås, men genom sitt gestaltade vardagsliv) och bjuder generöst på sig själv som ett känsligt, varnande och komiskt exempel.

I slutet på boken blir Rocky – överraskande nog - inspirerad av positivt tänkande. Han prövar det i alla fall. Varför inte, liksom. Och det är också rörande på något sätt. Han slutar inte leta, undersöka, testa. Även om hans uppenbarelse är en soffpotatis är hans inre liv hela tiden alert. Vad kan tänkas hända i nästa album? Börjar han meditera? Blir han upplyst? Det skulle inte förvåna mig. Jo, förresten det skulle det.

© N Matthis, SoulBooks dec 13.

onsdag 4 december 2013

Kaizen; tänk till, effektivisera, kommunicera bättre - och jobba mindre?


Författare: Gordon Meland och Åsa Meland  
Titel: Kaizen. Sakta ner och gör mer
Förlag: Liber förlag

Publ år: 2010
Sidantal: 133. Kartonnage, laminerat omslag.
Rec datum: Dec 2013
Rec av: C Mikael Matthis

Kaizen är ett japansk ord som betyder ”förändring” (kai) och ”förbättring” (zen). Ordet har blivit ett begrepp inom företagsutveckling och organisationsarbete. Kaizen uppstod efter andra världskrigets slut då Japan började bygga upp sin industri och sitt välfärdssamhälle igen, berättar författarna i början av boken. Det är ett mycket intressant förlopp i sig, som många av oss hört talas om tidigare, även om inte i detalj just om kaizen-begreppet.
Författarna vill med denna bok slå hål på myten att man måste skära ned eller omorganisera för att nå högre vinst. Här genom Kaizen-filosofin menar man att det går att öka produktivitet, omsättning och vinst snarare genom att använda sig av det man redan har, men på bättre sätt.

När jag tänker på japansk teknologi och företagsamhet, tänker jag först på Toyota, det välkända bilföretaget. Detta företag är också vad jag förstått en av bärarna av kaizen-begreppet så som det förts ut i väst. Då tänker jag också på enorm väldisciplinerad personal, samtoning och gemensamt, hårt arbete för ett strukturerat mål. Där individen blir en del av en stor välsmord kedja. 
Detta sägs också ha varit grundbulten i japanska framgångar av enorma mått i världsekonomin under lång tid, hur arbetslag klockade ut t ex amerikanska och europeiska arbetsteam inom likvärdig produktion som t ex bilindustrin. Jag är dock inte så säker på att det inneburit ett lägre arbetstempo, som den här boken har som en av sina huvudteser? Och kanske inte heller alltid de västerländska rättigheterna för personal, även om det säkert förändrats mycket under senare decennier.

I den här boken menar författarna att de som jobbar på företag som tillämpar detta ska få mer tid över till det man personligen värdesätter i sitt liv, inte bara sitt arbete. Att arbetet kan effektiviseras, bland annat genom bättre kommunikation och ökad resurstillämpning. Det låter ju fint och är förstås något vi alla uppskattar. Frågan är förstås hur, vad är bästa sättet? Och passar detta system alla?  
Kaizen är uppbyggt väldigt intressant och finurligt. Istället för att genomföra stora drastiska åtgärder eller nedskärningar, riktar man fokus på hur aktiviteterna kan förbättras genom många små modifieringar under längre tid. Kaizen syftar också till att minska slöseri inom företaget och eliminera moment som är kostsamma när de inte tillför något sant värde.

Jag tycker boken är inspirerande, en frisk fläkt på sitt sätt. Texten är enkelt och pedagogiskt upplagd och resonemanget flyter på med en fin ton. Det känns att författarna är genuint intresserade och engagerade i dessa frågor. Jag kan spontant tycka att systemet i sin idéform är verkligen klokt och har en anda av genomtänkthet och gedigen kulturtradition från österlandets mer reflekterande sinnelag.

Samtidigt tycks det vara en väldig organisationsutmaning att tillämpa detta, ett stort strukturarbete med lappsystem, formulär, ständigt ifyllande av uppgifter för att effektivisera. Jag undrar hur det fungerar i svenska företag där kulturen är annorlunda? Där många vill och också med rätta värdesätter den egna individens förmåga att ta beslut, att lära genom eget tänkande och växande, också i samband med lite mer spontanitet. Det kan förstås bli lite mer tidskrävande och kanske inte lika effektivt i produktionssammanhang. Å andra kan det återskapa andra stora positiva effekter som ändå ger fördelar.
I helhet vill jag se det som att man kan säkert ta till sig och implementera vissa delar av kaizen eller använda tänket men på egna sätt. Det tycker jag känns kreativt och spännande.

(På SoulBooks finner du flera böcker om företagsutveckling och komunikation, se här.)
© C M Matthis, SoulBooks dec 2013.