onsdag 30 september 2015

80/20-regeln vill hjälpa dig sålla och öka dina kvaliteter och vinster


Författare: Richard Koch
Titel: 
80/20-regeln. Hemligheten med att uppnå mer med mindre.
Förlag: Liber
Publ år: 2015
Sidantal: 258. Inbunden.
Rec datum: sept 2015
Rec av: C Mikael Matthis

Det här är en ganska märklig bok. Den är både underhållande och stimulerande, bitvis tänkvärd, och har samtidigt en hel del provocerande inslag för många. Det sistnämnda förvånade författaren, företagsentreprenör sedan många år. Han menar att denna idé kan hjälpa och har hjälpt otaliga människor att förverkliga mer av sin potential inom företagande men också överlag i sina liv. Koch skrev boken redan 1997 i Sydafrika och har de senaste 10 åren samlat material från en pågående diskussion kring denna påstådda regel och dess effekter. Han har tagit med en del av dessa synpunkter, även kritiska, i slutet av denna nyutgåva, som är den första versionen på svenska genom Liber förlag.

80/20-regeln handlar om en mer än 100 år gammal matematisk teori, Paretos teorem, som bildat grund för denna tankegång. Denna regel – om man nu verkligen kan kalla det för det - sägs vara ”empiriskt belagd”. Den återfinns i alla fall ofta i företagsvärlden men också i en rad vardagliga situationer. Ett exempel är att 80 % av ett företags intäkter ofta kommer från 20 % av dess produkter. Och även att vinsten kommer från 20 % av dess kunder.
Ett annat mer vardagsnära exempel för många är att de flesta rutinmässigt använder 20% av sin klädgarderob medan 80% är relativt oanvänd. Eller att bilmotorns effekt skapar endast 20 % verklig drivkraft medan 80 % försvinner på vägen. Tillsammans är bilmotorns effekt 100%, samtidigt som den stora potentialen inte blir förverkligad egentligen.

Dessa underfundiga, men också talande och igenkännbara exempel, ger förstås boken en saklig tyngd. Det är inga stora ord om hur man förändrar sitt liv i början. Men så småningom kommer författaren att (stört?)dyka in i mer djuplodande effekter som vill hävda att vi kan använda denna regel också i vårt privatliv. Att kunna sålla i det som egentligen inte ger oss så mycket, t ex att titta på filmer vi inte får ut så mycket av.

Boken handlar på en nivå helt enkelt om hur du kan öka din effektivitet, sålla i det du lägger tid på, och därmed också öka din livskvalitet. Författaren menar att vi kan förbättra och skapa större utväxling med många olika kvaliteter som följd genom att förstå mer hur vi ”slösar” bort en stor del av vår tid på det vi egentligen inte vill eller som inte ger oss bästa effekten för det vi önskar förverkliga.
Regeln tillämpas framförallt på arbetslivet poängterar författaren flera gånger. Vilket kan kännas mer tillgängligt och intressant. Jag vet inte om det är så lyckat att försöka tillämpa idén i sitt privatliv, även om det förstås kan finnas en poäng i att sålla i t ex intressen eller hur man väljer att spendera sin ”fritid”.

Som flera av bokens kritiker tagit upp så kan man ha invändningar, även vad gäller tillämpningen i arbetslivet tycker jag. En sådan invändning är t ex att se processens värde, som det gamla kända talesättet säger ”Det är vägen som är resans mål, inte att komma fram”. Det torde vara ganska självklart idag, även i en rad olika arbetsförhållanden.
Vad jag spontant kan minnas har det gjorts undersökningar som visar att många använder ca 2-4 timmar av sin arbetstid effektivt medan resten går till ”spillo”, till annat egentligen inte jobb-relaterat. Men vad ”till spillo” är egentligen är en omdiskuterad fråga. Undersökningar konstaterar också att mycket av den tid som läggs på social interaktion, utbyten, kommunikation, gemensamma nöjen och glädjeämnen på arbetsplatsen, genererar större tillfredställelse, avslappning, och därmed också bättre arbetsresultat. 

En annan aspekt är också att människor trivs med att arbeta tillsammans. Alla vill knappast vara entreprenörer eller egen-företagare, utan drivs av värden kring gemenskap men också värden av utveckling genom arbetsplatsen. Detta menar författaren är mycket av en bluff, att människor fastnar oftast tidigt i ”the rat-race”, ekorrhjulet. Och visst är det sant. Men frågan är om lösningen ligger främst i 80/20 perspektivet? Författaren tycks starkt ogilla sociala uppfinningar kring samverkan och samhälleliga lösningar, utan ser ”företagaren” som den som driver världen framåt.  Dock utan den äldre kapitalismens grunder med stora industriella företag, stora personalinvesteringar. Utan tvärtom, litet, enkelt, rörligt, enkelt.
Det finns spännande och stimulerande perspektiv i detta. I alla fall som komplement till en mer välordnad social funktionalism som samhället ändå borgar för och som jag anar de flesta ändå värdesätter högt, speciellt i Sverige.

Bokens tolkning av 80/20 regeln menar att målet inte är att stressa mer, inte att skapa mer effektivitet genom tidsplanering, mind-mapping och liknande metoder. Utan tvärtom, ta det lugnare, leva mer tillfredställande, och samtidigt få mer gjort.
Jag tänker på modeller som Toyota koncernen och den japanska filosofin Kaizen kring ständig förbättring, bättre service, möta kundens behov, använda personalens olika engagemang och kunnande på mer samstämda, kommunikativa sätt, ibland också kallad Lean. Detta är också en intressant möjlighet att systematiskt förändra och förbättra, men snarast genom ökat samarbete mellan olika instanser i en verksamhet.  
Dessa metoder tas inte upp här, utan författaren vill snarast propagera för ”det lilla”, att skära ner, att ”less is more”. Att delegera eller för att använda den moderna men också dubbeltydiga termen ”out-sourca”. Det vill säga ta bort allt ”onödigt” som tillhör 80% delen och fokusera på 20% av verksamheten, som ger de betydande resultaten. Detta innebär att inte ha anställda, att lägga ut uppdrag och moment på fristående firmor (ofta i lågavlönade länder) eller specialister istället för att anställa och låta det egna företaget göra allt själv. 
Detta både som en personlig vinst men också som en företagsvinst menar Koch. Han nämner ett intressant perspektiv vad som ofta skapar nedgång för stora företag är när man diversifierar och breder ut verksamheten allt mer. Detta i tron om att man ska ”nå fler” kunder, sälja mer, bli rikare. Detta menar författaren slår ofta tillbaks istället och splittrar verksamheten och effekten.

Jag tycker boken sammanfattningsvis är bitvis stimulerande, underhållande, men också bitvis ganska tradig med märkliga och långsöka räkeexempel, t ex hur procentsatsen av vänners ölkonsumtion ska påvisa 80/20-regelns till synes ”allestädes närvaro”. Det känns också som författaren levt ganska långt ifrån en större social samvaro eller perspektiv på hur mänsklig utveckling gynnas av samverkan och större lösningar. Bokens synsätt kan därför bli ganska smalt och ibland direkt trångsynt. Detta trots sin härliga tankestimulerande effekt och dess kraftfulla injektioner av ökat fokus på det som är viktigast för just dig. Som alltid får var och en sålla själv och använda det som kan fungera i ditt liv.

© C Mikael Matthis, SoulBooks sept 2015