Författare: Deepak Chopra
Förlag: Ica bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 192. Inbunden
Datum: dec 2009
Rec. av: Mikael Matthis
Deepak Chopra är en till synes oförtröttlig ivrare för mänsklig utveckling. Han har skapat relativt sett en ganska ”egen” nivå och en egen stil inom denna nivå med sitt upprepande (eller fokuserade) budskap kring människans möjligheter att växa. Genom att bli mer medveten och lämna sitt ”illusiva jag” menar Chopra att alla människor har genuin kontakt med det gudomliga inom oss, bara vi inser det.
Denna bok är en sammanställning av många av Chopras föredrag, berättar han i början. De bygger till stor del på hans uppfattningar och tolkningar av vedanta, den gamla indiska visdomen kring människans plats i ett gudomligt skapandeverk. Vedanta kallas också ibland för ”illusionsfilosofi”, dvs att våra tankar, känslor och sinnesintryck är illusion. Detta tycks också Chopra gärna vilja bygga på. Det är samtidigt svårt att bygga konkret och praktisk utveckling för västerlänningar på denna gäckande filosofi, som förmodligen mest passar det österländska sinnelaget med sina uråldriga traditioner.
Att många i väst har attraherats av detta i en rad olika former, är samtidigt inte konstigt. Det ”gudomliga” har många ansikten, många läror och uttryck. Det är en sanning. Samtidigt har också det gudomliga en vis plan med allt liv. Denna försöker Chopra avtäcka i sin essens på olika sätt, inte minst i denna bok.
Chopra är duktig med sitt språk. Han använder ibland ett tänkande från det västerländska naturvetenskapliga hållet med kvantfysik och medicin, läkare som han själv är från början. Han menar på att kvantfysikens rön berättar samma sak som vedanta och överlag gammal tidlös visdom. Att allt skapas i betraktarens blick. Att våra intryck lurar oss tro på en koherent (sammanhållen), linjär, materiell verklighet som en objektiv verklighet. Medan Chopra och vedanta och den moderna fysiken säger oss att allting är en ”livsdans i skapandets eviga ögonblick”.
Det är här menar Chopra som vår frihet finns. Att lämna våra begränsningar, för att nå ”lyckan”. Lycka är något alla strävar efter menar han, innerst inne. Alla materiella och sinnliga former som vår person dras till är dock endast återsken eller förvillelser av den ”enda sanna verkligheten”. Det är den mer stadigvarande kontakten med denna energi- och visdomskälla som ger mer varaktig och sann lycka. Och det är den som vi egentligen söker som människor, säger Chopra. Det är detta som skapar verklig makt, menar Chopra, och det är också därifrån ”nåden” skapas, så skapas friheten. Det ligger mycket i detta, och kan förstås också uttryckas på en rad olika sätt.
Mycket av detta som tas upp här, i ofta vackra, sinnliga och poetiska ordströmmar, ger läsaren ett slags inkoppling och en sorts intellektuell inlevande försmak av hur denna ”eviga dans” både berikar oss och samtidigt utmanar oss att följa med i ett större livsflöde. Det känns ofta tryggt och säkert framvisat. Resonemanget vilar på en stadig grund som blir ganska lättillgängligt genom Chopras noga uppfattade och sammanfogade kunskapsverk.
Samtidigt blir resultatet inte alltid så förankrat i sin helhet, kan jag tycka till och från. Det beror helt enkelt på att mycket ändå är tankar kring detta, dvs verkar inte riktigt genomlevt. Det är också en orimlighet i sig, att tänka sig att målet eller ens möjligheten är att färdas i en så direkt medvetandeexpansion från ett mer vardagligt medvetandetillstånd direkt till ”nirvana”, som Chopra tycks tro.
Det verkar egentligen snarast som all utveckling alltid tar mycket tid. Det Chopra inte verkar känna till eller avsiktligt hoppar över (?), liksom många andra uttolkare av vedanta och liknande äldre, genuina indiska system, är att människan genomgår olika utvecklingsstadier och att man inte kan hoppa över någon nivå. Allt sker planenligt i denna form där medvetandet både hos individen och i större sammanhang utvecklas i takt med det som ska skördas och nå mognad. Men också sker i samklang med det nya som kan frigöra och berika. Där finns den fria viljans kraft, samtidigt som de universella lagarna anger de ständigt närvarande möjligheterna, men också avgränsningarna.
Men vad gör det? Om man snarast söker tankestimulans och ett mer känslomässigt engagemang är denna bok ett fint steg på vägen. De vackra impulserna är givande i sig. De är fantasieggande i sin glädje över en större verklighet. På så sätt skapar de också något gott, en bild för läsaren att ge sig in i som en inspiration, även om det tar många liv att börja inse vad detta verkligen handlar om i praktiken. Också som delar av ett slags större lärande, t ex kring principen av hur det förgängliga alltid finns där, hur vi inte kan hålla fast vid formens värld.
Detta tema är något Chopra återkommer till i många fall, t ex i filmen Vägen till lycka när han undervisar kring sina tolkningar av Buddhas budskap och ”den åttafaldiga vägen” (se kommande recension på SoulBooks). Den är mycket intressant och har flera värdefulla poänger. Chopra återkommer också till inspirationen från Jesus (eller Kristus) i en nyutkommen bok.
Han använder alltså olika läror och förgrundsgestalter från olika allmänna, stora visdomsströmningar och präglar dem efter sina egna erfarenheter och kunskaper.
© C Mikael Matthis, SoulBooks dec 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar