Film: 10 questions for the Dalai Lama

Filmtitel: 10 questions for the Dalai Lama
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2008
Speltid: 85 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Nina Matthis


Om du hade en timme med Dalai Lama, vad skulle du fråga honom om? Filmskaparen och upptäcksresaren Rick Ray från USA, begav sig i väg till Indien för att ställa sina egna frågor till Dalai Lama. Men det visade sig ta längre tid än han trott, att få till stånd ett möte med Dalai Lama. Han fick lov att vänta i Indien i tre månader innan han fick sin intervju. Det blev tre månader av förundersökningar, funderingar, insikter och suggestiva upplevelser. Och av detta blev det en film som vunnit flera priser: 10 questions for the Dalai Lama.

Det har gjorts många filmer om Dalai Lama. Alla dessa filmer har förstås sin egen prägling av filmaren själv; hans eller hennes egna föreställningar, temperament och konstnärliga förmåga. Den här filmen är ingen ”utstickare”, på det sätt som jag först trodde att den skulle vara. Ray berättar grundligt Dalai Lamas historia, precis som så många andra filmare gjort förut. Och det är förstås bra för den som inte är bekant med Dalai Lamas förflutna liv. Så kanske filmen vänder sig till dem, som på något vis har missat denna omtalade historia.

Det är en fin atmosfär i filmen. Ray mixar lånade filmsnuttar ur Tibets och Dalai Lamas historia med sina egna filmbilder från Indien. Tanken är nog att tittaren ska få en helgjuten faktabild av den store laman, blandat med personliga funderingar av filmaren själv. Det är vackert filmat. Tonen är lugn, nästan meditativ, och det gör att denna film ändå skiljer sig en del från andra Dalai Lama-filmer.

En bit in i filmen får Ray äntligen möta Dalai Lama i hans hem i Dharamsala i Indien, där han lever i exil. Och så fort Dalai Lama öppnar munnen för att svara på frågorna blir allt genast lite roligare, eftersom Dalai Lama har ett underbart sinne för humor. Ray frågar bland annat varför fattiga människor tycks vara lyckligare än rika människor (för detta har han särskilt märkt i Indien).
Dalai Lama menar, att de fattiga har så få materiella tillgångar att bevaka och kontrollera. Så därför kan de vara mer avslappnade i sin relation till andra människor och till livet i stort – vilket gör dem lyckliga. De rika däremot måste bevara allt de redan har och de vill ofta ha mer, vilket föder girighet. Att de rika hela tiden söker efter mer och mer, speglar deras ”materiella hunger”, förklarar Dalai Lama. Och det gör den rika människan ”mentalt fattig”. Medan den människa som inte är girig (materiellt hungrig) är ”mentalt rik”. Ja, så enkelt kan det beskrivas, när det kommer från ”den vises mun”.

Ray ställer en hel del intressanta frågor till Dala Lama under deras möte. Samtidigt märker jag att jag sitter och längtar efter en film om Dalai Lama, som betonar hans andliga bredd – den enorma visdom och de andliga kunskaper han besitter. Har någon intervjuare i bok eller film någonsin dykt ner i denna andliga ocean? En sådan bok eller film finns fortfarande på min önskelista!

Dalai Lama önskar sig också något, avslöjar han i filmen. Hans högsta önskan är att få tid att vara för sig själv och koncentrera sig på det inre, andliga arbetet. Det låter nästan som att han traktar efter ett ”eremitliv”. Han vill fokusera på det andliga, understryker han, men som det ser ut i hans vardag, så måste han räcka till för så många människor, att denna önskan får vänta. Jag hoppades att Ray skulle passa på att fråga mer om denna andliga drivkraft, som Hans Helighet (som vissa säger) delger oss. Men dessa slags frågor uteblir.

Ja, Ray gör en fin filmfläta av gammal och nytt om Dalai Lama. Det märks att han är en van filmare med konstnärlig känsla. Det är på sätt och vis en hyllningsfilm, och därför är det också befriande när Dalai Lama själv kommer till tals. Allt som tenderar att bli för emotionellt och högstämt tar denne vise man ner på jorden. Hyllningen kommer liksom av sig av Dalai Lamas egna svar, och filmen blir genast mer intressant. I slutet på intervjun orkar inte Ray sitta och le sådär beundrande längre, han är alltför fascinerad av Dalai Lamas ord – och kanske smittad av hans andliga enkelhet. Och då ökar också närvaron.


© Nina Matthis, SoulBooks dec 09