Författare: Sonia Choquette
Förlag: Ica
Publ. År: 2009 (2006 på eng)
Sidantal: 249. Inbunden
Datum: 2010
Rec. av: CMM
Den här boken känns väldigt "ny", lite "flickaktig", som om författaren är en ung person och själv är överväldigad av sina upptäckter kring andlighet, eller om det egentligen snarast är "personlig utveckling"?
Författaren är mycket entusiastisk och glad över sina exempel, men hon har tydligen arbetat med dessa områden länge och de har varit henne till stor hjälp i många vardagssituationer, berättar hon. Och det kan vara fint att läsa, men också lite tröttande att undra "när ska boken börja få ett större djup"?
För att ge någon rättvisa åt begreppen "personlig utveckling" och "andlig utveckling", behöver man egentligen reda ut deras innebörd mer. Det gör jag i flera andra sammanhang, men kort kan väl sägas att det som menas med "personlig utveckling" oftast handlar om den egna personens välmående, behov, önskningar i stunden, ofta med ett mer materialistiskt perspektiv. Medan "andlig utveckling" täcker mer ett större, opersonlig perspektiv, som en kunskapsform, en djupare livsförståelse, en större helhetskontkt, som en djupare personlig förändring eller omvandling där mer tydliga utvecklingssteg tar plats och klargörs.
Det hindrar förstås inte att all utveckling, om vi kan ta emot den i vårt eget inre, är "andlig". Den behöver inte vara religiös eller troende eller spiritistisk eller new-age osv.
Boken "Fråga dina vägvisare" bygger på tanken att människan kan ha stor hjälp av den "osynliga världen", av dess hjälpare eller vägledare. Dessa varelser eller väsen kan komma från många olika håll, och författaren med en katolsk uppfostran, berättar om hur hon hade kontakt med sina vägledare redan som barn. Katolicismen är också en sådan religionsgren som mer bejakar dessa tankar av mångfald, med änglar, med det feminina (Maria-gestalter). Men katolicismen bejakar nog inte kontakt med ande-väsen direkt, vad jag hört.
Det är också en aningen förvirrande med begreppet "andra sidan", som används i boken. Här bildar det ett slag samlingsord för att beskriva det som inte syns för människan, men som ändå existerar som en "parallellvärld" till vår fysiska värld. Författaren menar, som jag förstår det, en värld eller en plats där de "döda" lever. Men egentligen är det missvisande att tala om "andra sidan" överlag, eftersom det handlar om olika, specifika världar med olika livs- och utvecklingsnivåer inom dessa världar. Det är alltså lätt att tro, att alla varelser på "andra sidan" besitter en ojämförlig kunskap jämfört med oss fysiska, nu levande varelser. Men eftersom medvetandet är olika utvecklat, oavsett om vi är "döda" eller levande, är kontakter från "andra sidan" inte alltid en så "fullkomlig källa", som de ofta framstår. Det finns olika medvetandenivåer överallt, och alla dessa världar samexisterar, som ett slags hologram i ett större kollektivt medvetande.
Människans mål är egentligen inte att ha så många kontakter med olika väsen som möjligt (även om det kan vara utvecklande att "upptäcka" dessa osynliga världar). Målet är i stället att förverkliga sig själv i enhet och i samklang med högre livsvärden som existerar både inom henne som en potential, och i högre världar. Det "andliga arbetet" handlar om att stegvis manifestera denna större medvetenhet och kärlek inom sig, för att därmed också berika världen.
Det är det som många människor gör (i mindre skala) i sina liv, helt naturligt, utan att tänka på "andlighet" eller "guider". Den utvecklingen tycks gå av sig självt.
För att klargöra och mer renodla växandeprocessen har vi dock förstås stor nytta och glädje av all hjälp vi kan få (även från "andra sidan"). Men framförallt tycks människan behöva lära sig att hjälpa sig själv att utvecklas, och sina medmänniskor.
Detta tycks vara en grundläggande andlig lag. Och det nämner också den här boken här och där, att dessa hjälpare inte kan ta över våra problem och lösa dem åt oss. Det handlar mer som stöd, vad jag förstått, för att kunna genomleva och lära av våra utmaningar.
Om man är intresserad av detta område kan denna bok kanske fungera som en liten enkel karta över denna flora av möjliga väsen eller hjälpare som kan bistå människans utveckling (även om deras natur, fast det kan vara förenklat och kanske också missförstått).
Frågan som jag ställde mig under läsningen är om inte det högre medvetande som alla människor har, fyller denna funktion av vägledning och stöd - om vi lyssnar till den. Att vårt mål snarast är att utveckla denna kontakt, som många kallar för vår själskontakt, än att eventuellt splittra vår medvetenhet och främst lyssna till svaren från "andra sidan".
På slutet av boken funderar även författaren i dessa banor och sammanfattar sina tankar i kapitel 28: "Ditt Högre Jag: Den störste vägvisaren av alla". Där säger hon också själv att hela frågan om och utövandet av vägledning har sin grund i "Det högre jaget", dvs vår egen inre kärna, det som många också kallar för "själen".
Dessa synpunkter hindrar dock inte att det finns flera trevliga partier i boken och att den tycks vara skriven i en mycket välvillig anda och med en kärleksfull önskan.
© CMM, SoulBooks feb 2010 (också med viss redigering och utfyllning av NM)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar