Filmtitel: The peaceful warrior
Baserad på: Dan Millmans bok Den fredlige krigarens väg
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 55 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis
Handlingen är ganska enkel. Huvudpersonen, på vissa sätt en ung Dan Millman, är en framgångsrik atlet med ringar som främsta gren. Han lever ett vanligt studentliv med en ganska blaséaktig stil, fester, grabbighet och höga ambitioner att nå OS. Samtidigt känner han sig vilsen och tom, även om han inte skulle medge det för någon.
En sen kväll kommer han till en bensinmack där han möter en äldre man som driver stället. Han kommer att kalla honom Sokrates, underbart spelad av Nick Nolte. Mannen tycks ha svar på alla frågor, inte minst de han knappt känner till inom sig själv.
Det jag minns som en hyfsad bok har här lyfts fram och koncentrerats till en tät, engagerande och spännande film. Som jag skrev om Nionde insikten alldeles nyligen, så är det inte speciellt lätt att göra film på bra böcker. Men här har man lyckats otroligt väl.
Med liten spelyta, tätt skådespeleri, intensitet i dialogerna, bra tajming med tystnader, skapar man väldigt mycket handling trots att det egentligen inte händer speciellt mycket rent fysiskt.
I en intervju (som jag bara såg inledningen av på nätet) säger Millman att jo visst var mötet verkligt.
Det fanns en sådan bensinmack och det fanns en vägledare på riktigt. Han var tydligen någon sorts buddhist. Men att gestaltningen av Millman själv inte är densamma som hans verkliga liv då. Annars var ju Millman själv tydligen väldigt engagerad i gymnastik (ringar) och sport. Huvudpersonen, spelad av en ung kille, Scott Mechlowicz, är mycket trovärdig och balanserar bra i de sturska upproren – som när vår personlighet gör uppror mot vår ”högre vilja”, själens rörelse. Och visar levande på processen av hur egot eller de hindrande mönstren i personligheten långsamt bryts ner för att hitta en ny grund i en större inre kontakt och tillit till livsflödet.
Överlag är alla skådisprestationerna mycket bra; huvudpersonens vänner, och den kärlek som långsamt växer fram med Joy gestaltas fint av Amy Smart. Det är för övrigt gestaltning av den kvinna som Dan Millman kom att gifta sig med och fortfarande lever med i norra Kalifornien.
Att filmen lyckats, beror också till stor del på regissörens arbete, säger min fru som är en god filmkännare, och jag håller med. Regissören måste haft ett gott fokus inom sig och en stark förmedling. Kunnat samlat skådespelarna kring ett eller två enkla teman, som en röd tråd, och hållit en stark intensitet i avsikten.
Det beror nog också på ett bra manus där man som sagt plockat ut ett koncentrat av boken på ett ovanligt lyckats sätt.
Här har man tagit fasta på möten med mellan den unge mannen och läraren, men också de snabba kasten in i en expanderad verklighet där tyngdlagen då och då sätts ur spel.
Det är häftiga scener som känns väldigt levande och inte alls konstgjorda eller överdrivna. De tar oss med i fantasin in i andra (eteriska) möjligheter där vi kan förflytta oss mer fritt med vår fysiska kropp. Framförallt speglar detta i filmen möjligheten att expandera vår medvetenhet. Det är det som är grunden. Sensationerna är ”bara” kittlingen.
(Finns till försäljning på www.herkules.nu).
© CMM SoulBooks, nov 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar