Titel: Kommunicera med tillit – en inspirationsbok för föräldrar och lärare
Författare: Justine Mol
Förlag: Optimal förlag
Publ. År: 2009
Sidantal: 106 s. Inbunden
Datum: nov 2009
Rec: Nina Matthis
Som en frisk fläkt från 70-talet kommer här en nyskriven bok ut om barnuppfostran från Optimal Förlag. Boken heter Kommunicera med tillit och den ger läsaren ett stänk av den pedagogiska anda som florerade för några decennier sedan. Ett förhållningssätt som går på tvärs mot den discipliniver som har ökat de senaste åren vad gäller barnuppfostran. Och det känns befriande.
Boken är skriven av holländskan Justine Mol, som är tränare och föreläsare i Non violent Communication. Hon är även trebarnsmamma, och det inger förstås förtroende när man skriver om barn. Den här i formatet lilla boken är tänkt som en inspirationskälla för föräldrar och lärare, ja för alla som har med barn och tonåringar att göra. Och Mols huvudbudskap är, att varken belöningar eller bestraffningar hör hemma i en konstruktiv barnuppfostran.
Att bestraffningar ifrågasätts i barnuppfostran är ju inget nytt (även om det blivit populärt igen). Men att belöningar kritiseras kan få många att höja på ögonbrynen. Är det inte bra att belöna mitt barn, när det gjort något bra? kan man ju undra. Men Mol ser belöningar som en form av manipulation, eftersom vi vuxna använder dem för få som vi vill. Att exempelvis säga till sitt barn: ”Om du äter upp allt på tallriken får du gå ut och leka en stund till”, är en sorts manipulation, menar Mol. Det är att styra barnet dit vi själva vill, vilket hindrar barnet att själv komma underfund med hur det vill göra.
Mol har i likhet med den kände danske familjeterapeuten Jesper Juul en stor respekt för barnets integritet. Hon, precis som han, utgår ifrån att barn är samarbetsvilliga av naturen. Det enda som krävs av oss vuxna är att vi är tillmötesgående och verkligen lyssnar på dem – utan att rätta dem. Barnen behöver inte fler regler att följa och lyda, utan i stället komma i kontakt med sin egen vilja, som i sin essens alltid är konstruktiv.
Att växa på riktigt kan aldrig handla om tvång, menar Mol, utan att alla inblandade (vuxna som barn) kan uttrycka sina önskemål och samtidigt vara öppna för andras behov. Det slags kaos som man lätt tror skall bryta ut i en sådan barnuppfostran, infinner sig inte. I stället uppstår ett lugn, eftersom alla får utrymme att växa. Det är den friheten, som enligt Mol skapar en naturlig självdisciplin, som gynnar alla.
Det som vi vuxna kan öva oss i är tillit. En tillit till den sorts ”ordning” som följer när man vågar släppa på kontrollen och lämna sina vanemässiga tankar om hur saker och ting skall vara. I stället kan vi lyssna till varandra och se livet ur en mängd perspektiv. På så vis kan vi växa även som vuxna. Vi kan växa tillsammans med barnen och öva oss i tillit och upptäcka vad som händer när vi inte längre styr dem. Vi kan faktiskt märka (till vår stora förvåning) att allt blir mer harmoniskt utan vår envisa inblandning.
Mol varvar sina reflektioner med egna erfarenheter och andra målande exempel. Och i slutet av varje kapitel har hon med några tankeväckande övningar. Språket är enkelt. Hon krånglar inte till någonting, och kommer förstås inte med några pekpinnar. Jag upplever att hon förhåller sig till läsaren med samma öppenhet, som hon beskriver sina möten med barn. Åtminstone de möten hon har med barn i dag. När hennes egna barn var små gjorde hon nämligen samma tabbar som så många föräldrar gör för att styra barnen, berättar hon. Hennes insikter om samspelet mellan vuxna och barn, och befrielsen från ”rätt och fel”, tycks ha vuxit fram efterhand. Och jag är mycket glad att hon har skrivit en bok om det. En klok bok om tillit som verkligen behövs i dag.
© Nina Matthis, SoulBooks nov 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar