Författare: Tomas Tranströmer – Robert Bly.
Redaktör: Torbjörn Schmidt
Titel: Air mail. Brev 1964-1990
Förlag: Bonniers
Publ. år: 2001
Sidantal: 374. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: Mikael Matthis
Att skriva brev skapar en viss atmosfär av förtrolighet. I alla fall om det är till en god vän. Och den här boken skildrar, kanske framförallt, framväxten av en djup vänskap. Att den också sker mellan två män på varsin kontinent, med olika modersmål i grunden, och dessutom med ett så rikt inre liv som man delar, gör saken förstås än mer intressant och levande.
I denna bok får vi dela den mycket öppna, kärvänliga och kreativt lustfyllda korrespondensen mellan två litterära ”giganter”. Att använda detta epitet blir förstås missvisande. Ingen av dessa författare var ”gigantiska” vid den tiden, även om båda hade sin egen tydliga plattform i respektive land inom sin författarbana som poeter, i Sverige och i USA. Och de hade nog själva, lätt roat men också med tydlighet avfärdat denna beskrivning av dem själva.
För det är också en sak som blir tydlig i breven; här möts två människor. Med sina vardagliga tankar kring allt som rör dem; deras familjeliv (om än främst i det yttre), deras kämpande med ”karriären”, med skrivandet och omvärldens reaktioner. Om deras tankar om tidsandan och världens utveckling. Tranströmer berör också sitt andra arbete som psykolog på olika ställen, om än inte på något ingående sätt.
Jag har inte hunnit läsa alla breven på långa vägar, boken kom helt nyligen från förlaget (även om den funnits ute ett bra tag). Och det är också en minst sagt diger samling, fint sammanställt av Torbjörn Schmidt, som måste ha gjort ett hästjobb. Redaktören uttrycker dock sin upplevelse av att det handlar just om ”flygpost”; en sådan upplevelse av lätthet.
Det håller jag verkligen med om. Det finns en nästan barnslig glädje i brevens andning, i ordets sanna bemärkelse; genuin, oförstörd, livfull. Vännerna längtar efter nästa brev och visar sina känslor av delaktighet och inspiration på ett så starkt öppet sätt. Det är berörande.
Jag känner samtidigt inte det är meningen att sträckläsa detta som en vanlig bok. Det blir mer av ett reflekterande och insupande av många spännande infallsvinklar. Bara en sådan sak som tidsandan under 60-och 70-talen. Vietnamkriget står i centrum, kanske främst för Bly, men såväl Tranströmer är djupt engagerad på sitt sätt.
Tranströmer är ingen oengagerad poet. Man kan felaktigt lockas tro det, på grund av hans fint anslagna ton av närheten till det stora livsmysteriet med en samtidigt sådan konkret närvaro. Men där finns också världen med på ett tydligt sätt.
Eva Beckman uttryckte just denna tanke att Tranströmer skulle vara ”opolitisk” i ett fint samtal i tv-programmet Babel, precis då Tranströmer fått det efterlängtade nobelpriset i litteratur (okt 2011). Men fick ett tydligt bemötande från litteraturvetaren och akademiledamoten Andes Olsson, som menade på just detta att man inte ska missbedöma Tranströmers roll i detta.
Tranströmers engagemang i världen må vara subtilt, men nog så slagkraftigt. Det är också något som är centralt och återkommer i brevväxlingen, hur Bly uppmuntrar, lovordar och också föredrar sin väns poesi även i detta sammanhang. Här skildras hur en vänsterrörelse även inom kulturetablissemanget blev i mycket dogmatisk, sträng och icke-poetisk.
Här får vi också ta del av olika författare både i närheten men också mer allmänt. Också får jag som läsare dela inträngande, belysande tankar och frågor som riktas vännerna och kollegorna sinsemellan kring specifika dikter och deras författarskap. Också är det slående hur mycket de vill och också kan hjälpa varandra. De översätter, de förmedlar kontakter, de tar med varandras böcker till andra länder osv. Det är mycket givande att se detta kärleksfulla utbyte mellan män, utan konkurrens, rivalitet eller annat trams.
Den här boken ger många reminiscenser för mig. T ex bara en sådan sak som att skriva och få ta emot brev – vilken lycka! Mina barn har periodvis under sin uppväxt sagt att de ”saknat detta”. Min dotter skrev därför som mindre brev ändå, fastän det egentligen inte ”behövdes” till vänner.
Jag påminns också om mitt eget diktskrivande och goda utbyten med skrivande människor under den tiden.Också intervjuer och samtal med poeter som jag hade, faktiskt i USA också. Jag läste även en hel del av Bly som yngre och kände mig engagerad i hans tankebanor, inte minst om manlighet och kvinnlighet och hans idéer om det kollektiva genom detta perspektiv. Även om jag idag inte håller med om allt, så var han en viktig författare för mig med sin kombination av det poetiska, det politiska och det övergripande psykologiska seendet. Jag tror Bly betytt väldigt mycket för USAs både litterära och psykologiska-andliga sfär.
Jag är glad för den här boken. Och skulle kunna fortsätta återge olika intressanta detaljer och kopplingar, i en väv som skulle ta alltför lång tid att lägga ut här (och ändå blev det här ett långt inlägg).
Tonerna, nedslagen ”på tangenterna” med Tranströmers speciella bild, får klinga själva.
© CMM, SoulBooks nov 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar