Om konsten att bedriva familjeterapi. Resor mot växande och förändring.

Författare: Salvador Minuchin m fl
Förlag: Wahlström o Widstrand
Publ. År: 1999
Sidantal: 283. Inb.
Datum: Dec. 2000
Rec. av: Carl M Matthis


Det här är en mycket dynamisk skildring av hur familjeterapi kan bedrivas. Första delen av boken beskriver hur olika stilar arbetar med familjeterapi, inte minst skillnaden mellan mer teoretiska, återhållna metoder och de mer drivande och styrande metoderna. Här skildras de olika skolorna och olika stilbildare som t ex Satir och Whitaker Den andra delen av boken handlar om olika familjeterapueters utbildning hos Minuchin som handledare. De berättar ovanligt öppet och naket om sina känslor av brist och behov av växt. Läsaren får möjlighet att lära sig mycket genom dessa reflektioner och samtal. Även om man inte arbetar som familjeterapeut eller terapeut överhuvudtaget är dessa frågor intressanta. Bokens temperament är medryckande!

Minuchin är känd som “den strukturella familjeterapins fader”. Han har skrivit flera böcker och lett flera institut i USA för familjeterapi på östkusten. Medförfattarna har arbetat med Minuchin sedan 90-talet. Den strukturella familjeterapin går ut på att man arbetar efter att undersöka familjens struktur, dess mönster, organisation, olika roller. Liksom i många (inte alla) familjeterapeutiska metoder utgår man från den systemteoretiska utgångspunkten.

Man behandlar alltså problemen utifrån hela familjen, inte från en person. Man ser hur familjen är en helhet där delarna (familjemedlemmarna) påverkar varandra. Den strukturella familjeterapin menar att man inte nödvändigtvis inte behöver gå in på individens känslor i första hand, utan man arbetar mot en lösning i familjens struktur. Ändras denna struktur ändras också känslorna och de problem som finns, menar man.

Att läsa om - och med - Minuchin är som att närvara i rummet. Det är en mycket levande skildring, även i de teorietiska avsnitten. Speciellt när Minuchin berättar om egna fall och när han skildrar sina tankebanor och handslingssätt i handledning i bokens andra avdelning blir denna närvaro än mer intensiv.
Minuchin är en terapeut som inte är rädd för att använda nuet, använda sin kraft och i hans beskrivningar från terapifall ligger tyngdpunkten på det genuina, på mötet i stunden, det dynamiska arbetssättet som ofta accentueras av Minuchins livfulla och riktade intuition. Han prövar infall, litar på sin inre “känsla”, och omsätter den metodiskt i olika utfall. Så jobbar många terapeuter i grund och botten tror jag, men många döljer den bakom teorier och masker av yrkesroller (olika för olika skolor) eller personliga tillkortakommanden.
Det är ingen silkeslen terapeut som beskriver sitt arbete här. Och många försiktiga, korrekta svenskar inom området kanske reagerar på dessa ofta till synes ganska dramatiska, direkta arbetssätt. Men resultatet blir också desto mer levande och effektivt, det vittnar inte minst hans elever om, trots den ibland “omilda” behandlingen genom ärlighet och konfrontation.


© Herkules Utb 2000, SoulBooks 2009.