Familjen - boja eller kraft? Samtal om insnärjdhet och befrielse.
Författare: Bert Hellinger & Gabriele ten Hövel
Förlag: Wahlström & Widstrand
Publ. År: Sept. 2001
Sidantal: 203. Inbunden
Skriven om: Okt 2001
Rec. av: C Mikael Matthis
Det här är första boken om Bert Hellingers terapeutiska arbete på svenska. På tyska, hans modersmål, finns minst 24 titlar, varav många är översatta till engelska.
Bert Hellinger är en i många länder känd och uppskattad psykoterapeut som genom sitt banbrytande och ofta kontroversiella arbete med människors familjebakgrund hjälper många till en ny livssituation. Han arbetar med många “tunga områden”, t ex cancersjuka, schizofrena och andra sjukdomstyngda grupper i samhället.
I denna tilltalande bok, både vad gäller innehåll, format, tydligt typsnittsval och en föredömligt rymlig layout, intervjuas han av journalisten Gabriele ten Hövel. Boken är försedd med ett ingående förord av psykoterapeuten dr. Björn Wrangsjö, engagerad inom bl a familjeterapin och ungdomspsykiatrin.
Boken har på svenska försetts med den lite uddlösa huvudtiteln “Familjen - boja eller kraft?”. Detta lätt konservativa val kan ge orättvisa associationer, med tanke på att innehållet inte bara håller sig inom familjeterapins område i någon strikt mening. Snarare är det här en bok som beskriver Hellingers okonventionella och samtidigt djupt själsligt arkaiska syn på hur terapi och mänsklig utveckling kan bedrivas sett ur ett djupare och mer omfattande perspektiv.
Eftersom jag själv arbetat med denna metod sedan 2001 ungefär, i mina egna former, ligger det mig varmt om hjärtat att kunna förmedla lite mer om denna metod, också i denna bokrecension.
Hellingers bakgrund
Bert Hellinger, född 1925, var under många år verksam som katolsk präst i Afrika. Dels arbetade han hos Zulufolket, dels som rektor för en stor skola i Sydafrika. Han vände sig sedan mot terapins område, utbildade sig till psykoanalytiker i Tyskland, och gick sedan vidare i sin utveckling genom primalterapi, gestaltterapi och andra former av psykoterapi. Han berättar på ett ställe att när han slutligen fann familjeterapin och dess systemteori, blev han hel i sitt betraktelsesätt. Han började då sätta samman en egen metod, som han formade ur alla sina erfarenheter. Han kallde den metoden “Familjekonstellationer” med en tydlig hänvisning till Familjeterapin och en av dess uttrycksformer, t ex familjerekonstruktionen som Hellinger tydligt hämtat inspiration ifrån.
Under mer än 20 år har han arbetat med att utveckla sin metod som han kallar “Familjekonstellationer”.
En fadäs av översättaren är att översätta “spiritual forgetting” med “ spirituell glömska”. Även om man eventuellt har använt det tyska originalet som förlaga för översättningen, går detta inte att missförstå ordet “andlighet”s rätta benämning. Det finns flera frågetecken i översättningen, men den fungerar. Hellingers livsfördjupade språk är förmodligen heller inte lättöversatt.
Djupt förankrad bakgrund
Boken bygger på ett levande samtal mellan Hellinger och journalisten Gabriele ten Hövel. Hon tycks väl insatt i olika terapeutiska områden och väjer inte för svåra, utmanande frågor. Hon håller inte alltid med Hellinger, utan gör liksom många professionella i Europa; utmanar honom, ofta bitskt och uppenbart berörd, men också med en stark respekt och vaksam beundran utifrån hans ibland provocerande budskap.
Hellinger tycks dock aldrig svarslös, utan har alltid en bakgrund att ge utifrån sina egna erfarenheter. Denna bakgrund är både metodiskt förankrad men också existensiellt upplevd. Ofta är den förvånande ny och ibland smått chockerande, i alla fall om man låtit sig invaggas i stereotypa terapeutiska jargonger och värderingsmönster.
Bert Hellinger, med sin andliga bakgrund, men framförallt med den fenomenologiska grunden att stå på, vilar tryggt i sina betraktelser och i sin dokumentation. Han vill inte övertyga oss att tro på det han berättar, han vill bara att vi själva prövar, att vi själva “ser”, i det här sammanhanget utifrån klientens bästa.
Hur metoden går till
Familjekonstellationer är en upplevelseinriktad och lösningsinriktad utvecklingsmetod. En klient får med sin huvudfråga, sitt genuina behov, ställa upp sin fråga, ofta med utgångspunkt från sin familj. Familjemedlemmarna eller andra inblandade representeras av deltagare från gruppen/åhörarna. Konstellationen kan också ske med t ex kuddar, något som dock inte blir belyst i denna bok.
De olika deltagarna får berätta vad de känner och med hjälp av deras information, rörelser, uttryck etc vägleder terapeuten dem att skapa en ny vinkling på problemet, t ex i en familj, ett äktenskap, eller i en annan viktig fråga som t ex abort, adoption, en närståendes död. Genom att se på och/eller direkt delta får klienten möjlighet att både se och eventuellt direkt lösa den dynamik som påverkar och håller honom låst i ett sammanhang han sällan kan känna till, som styr honom på ett väldigt omedvetet plan.
Två exempel på konstellationer beskrivs tidigt i boken. Förloppet kan låta abstrakt för den som är ny inom detta område, men ändå är bilderna tydliga och problemet väl definierat. Händelseförloppet är starkt berörande och direkt engagerande. Det är också meningen; Hellinger arbetar bara med de konkreta livssituationerna som utgångspunkt.
Lösningar från själen
Hellinger är strängt existentiell i sitt närmande till både klient, problemorientering och utformning av en eventuell lösning. Han låter människor själva upptäcka lösningar som visar sig i en konstellation. Han ger mycket tid och tålamod till att det han kallar “själen” ska kunna orientera sig och visa hur lösningen kan tas emot. Ofta sker detta helt spontant.
I boken diskuteras många av de praktiska och ofta djupt berörande livsområden och livsfrågor inom och mellan människor som metoden kan användas inom. Det handlar om dagliga problem som vi alla dras med men som många skyller på andra eller tynger sig själva med. Denna grund utspelar sig ofta på familjens scen och handlar ofta om att vi inte kan finna vår egen plats i vårt liv om vi förnekar de “lagar” eller den kärlek som faktiskt existerar inom familjen och släkten.
Ofta har vi lämnat vår “sanna plats” i vår familj. Vi gör det med barnets önskan att “dela bördan”, för att “hjälpa” någon annan, och därmed ta någon annans plats. Det kan kanske handla om olösta känslor eller ofullbordade bördor från en förälder, eller kanske någon vi inte ens har mött, som en mormor eller faster som dog innan vi föddes men som ändå lever vidare i “systemet” (släktens kraftfält). Denne person, även t ex ett dött spädbarn, “kräver” en eventuell upprättelse eller andra former av balansering i familjesystemet.
Mjuk värme i en kraftfull text
Det här är en utmärkt bok för alla intresserade av livsfrågor överlag, och speciellt för alla inom de många olika terapeutiska och psykologiska skolorna och frågeställningarna. Boken ger en genuin och stimulerande upplevelse, både intellektuellt och känslomässigt. Hellinger presenterar sina ståndpunkter utifrån sin sant humanistiska och själsliga syn på människan på ett omutbart sätt.
Här blir våra livsvillkor belysta på ett osentimentalt, men alltid djupt seende sätt. Den ständigt närvarande döden som en bundsförvant och vårt ansvar mot kommande generationer, våra barn. Hur kärleken är den bärande kraften och hur de “svaga”, förövarna som ofta får utgöra de kollektiva hatobjekten, inte får lämnas.
Vill man förstå Hellingers arbete i mer rent praktiska termer är detta kanske inte förstavalsboken. Samtalet här ger mer en allmängiltig, ibland fragmentarisk och kanske därför en aning förvirrande infallsvinkel på detta mycket djupgående arbete. Vissa frågor saknas på ett tydligt sätt, t ex en mer djupgående presentation av Hellingers egen utveckling och hur han kom att förstå dessa “lagar” som påverkar och styr människors vardag i så hög grad.
Vissa frågor drivs också väldigt hårt av intervjuaren på en personlig basis. Det är på gott och ont. Det är en spegling vad många kan tycka är viktigt, men det är också på bekostnad av en fördjupning av andra frågor. Det får man alltid leva med i intervjuböcker.
På det hela taget är det en förvånansvärt bra bok trots så många “spretiga ändar”. Jag tror mycket av bokens positiva tyngd och rikedom ligger i Hellingers frikostighet med sina åsikters och erfarenheters direkthet. Han är inte rädd för att stå för det han tycker och vill förmedla. Han har också en mjuk värme som först inte är lätt att uppfatta om man inte stannar upp i innebörden av hans ofta laddade och välformulerade sentenser av livskraft, rättvisa och insiktsfullhet.
© Herkules Utb. SoulBooks 2001.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar