Författare: Mihály Csíkszentmihályi
Förlag: Natur och Kultur.
Publ. År: 2000.
Sidantal: 202. Inbunden.
Datum: Juli 2000.
Rec av: C Mikael Matthis
Det här är en lång recension, snarast en egen artikel i detta ämne. Detta handlar egentligen om "närvaro" och att skapa uppmärksamhet (och därmed använda tiden) för detta tillstånd. Det är då vi tycks komma in i upplevelsen av "flyt".
Detta material kan utvecklas mycket mer förstås, men kan i denna form vara en ingång för många.
Alla har nog hört uttrycket “flyt”, att ha “flyt” i tillvaron, och då mena ungefär “framgång, tur”. Men begreppet flow, som Mihály Csíkszentmihályi (hädanefter kallad C.) gav ut en bok om 1991, är mycket mer innehållsrikt och har ingenting med tur eller slump att göra.
Flow innebär de ögonblick då vi uppslukas av det vi gör, vad det än må vara, och går upp i nuet så starkt att tiden försvinner. Det är ofta när vi har roligt eller njuter så mycket av det vi gör. Men C. menar att begreppet inte har enbart med “lycka” att göra. och speciellt inte den lycka som uppstår genom yttre förhållanden. Flow är snarare något vi kan lära oss förstå och skapa själva i vår vardag.
Det här är en sympatisk bok. Den är skriven med engagemang, kryddad med en viss äventyrslusta och med människovärme. Det känns som författaren verkligen vill ge något till människor i deras sökande efter en rikare och fullare tillvaro. Jag kommer på mig själv att läsa boken på lediga stunder, även i väntan på bussen, på tunnelbanan.
Kanske är det för att jag påverkats så snabbt av ett av bokens budskap, hur man ska kunna skapa större flow i sitt liv genom att börja med att se hur man kan tillvarata sin tid bättre.
Först kände jag mig skeptisk när jag läste detta tidigt i boken; “Ånej, en till sån här bok som på ett ytligt sätt snabbt ska ge ´recept´ åt människor i deras vardag för att öka deras effektivitet”. Men jag ville ge boken en chans. Jag ändrade avsiktligt min inställning och försökte “tona in” mig på vad författaren verkligen ville säga. Då hittade jag tonen. Då hittade jag också energin i boken.
Då insåg jag också att det handlade inte om “managementtips” på det här ytliga sättet, utan snarare en vetenskaplig, psykologisk, och även själslig avsikt i tankarna om att effektivisera vardagen. Som sagt, dessa tankar är inte direkt nya, men i det här sammanhanget framstår de som ovanligt fräscha, kraftfulla och inspirerande.
Jag märker därför att jag vill tillvarata min tid bättre genom att ta in dessa tankar, även när jag egentligen inte gör någonting. Dessa stunder av “dötid” är t ex när vi väntar på bussen, när vi möter motgångar, när vi är beroende av andra på ett sätt där inte mycket valmöjlighet tycks finnas. Enligt C. är detta moment då många människors livskontakt och känsla av meningsfullhet sjunker dramatiskt. Men det är något vi kan ändra på, om vi är villiga att lägga ner energi på det. Det C. kallar “psykisk energi” bildar grunden för vår uppmärksamhet. När vi kan styra vår uppmärksamhet kan vi också uppnå högre medvetandetillstånd och därmed uppleva större enhet, samförstånd med livet och andra människor. Han drar parallellen till varje gång vi möter en människa. Vill vi mötas slentrianmässigt, följa våra vanor och fördomar utan reflektion, eller kan vi ställa om vårt medvetande och verkligen mötas? Det är vår kontakt med den psykiska energin som avgör, menar C.
Likadant är det, upplever jag, varje gång vi läser en ny bok eller tar del av ett nytt material. Vi läser av den “psykiska energin” - är detta intressant för mig? Bokens energi i det här fallet är dels uttalad naturvetenskaplig, dels uttalad själsinspirerad. Författaren följer dock inte någon disciplin eller trosåskådning, vare sig inom den naturvetenskapliga forskningen eller den religiösa. Istället vill han att vi ska befria oss från både den genetiska arvsstyrningen och de miljömässiga vanebildande mönstrena.
C. är förmodligen psykolog och forskare inom den kognitiva skolan. Tyvärr hittar jag inga uppgifter om författaren själv. Förgäves bläddrar jag fram och tillbaks och lusläser baksida, slutsidor, men det verkar vara helt bortglömt. Är det avsiktligt från författaren eller en miss från förlaget?
C. har ägnat mycket tid åt att genom intervjustudier av människors upplevelser se vad som ger dem lycka och flow i deras liv. Han kan genom detta material dra många, ofta intressanta slutsatser. Det handlar om vår upplevelse och tillfredställelse av tiden vi tillbringar med vårt arbete, vår familj, med vänner och nöjen, med hobbies etc.
En slutsats han ansluter sig till efter denna forskning, är att människan mår bäst av att sysselsätta sig. Inte som man ofta tror att människan blir lycklig bara av att “ta det lugnt”, t ex genom att vinna så mycket pengar att man inte behöver arbeta. Han tar upp flera exempel på hur just pengar eller makt inte är avgörande eller ens betydelsefullt för livsnärhet och möjligheten att vara i kontakt med flow. Tvärtom mot vad man trodde visade det sig att många höga företagsledare med höga inkomster och mycket inflytande inte upplevde sig som så mycket mer lyckliga eller tillfreds överlag än vad t ex fabriksarbetare gör.
Det C. kallar “entropi” - egentligen ett begrepp hämtat från fysiken, något som dock inte förklaras i boken - betyder “sammanfall” eller “upplösning”. C. har fört över begreppet till en psykologisk sfär där han menar att entropin ökar hos människor då passivitet härskar och där senare eventuellt depression eller ångest tar plats. Dessa negativa tillstånd kan ganska lätt undvikas eller förbättras enligt C. genom att ta reda på vad man upplever flow av. Dvs vad man gillar, vad man får energi av! Det kan vara något mycket annorlunda eller något väldigt vanligt.
Ett exempel C. tar upp är en undersökning gjord på ett mentalsjukhus med bl a schizofrena patienter. Där undersökte man vad patienterna egentligen ville göra och även vad de fick flow av, dvs stimulans, tyckte gav mening, lust, närvaro. En kvinna uppgav att hon kände detta när hon filade sina naglar. Man tog fasta på detta istället för att bara avslå det som något udda, oviktigt eller som enbart med en psykologisk tolkning. Det visade sig på sikt att detta gav kvinna så mycket styrka och självförtroende att hon ganska snart kunde skrivas ut och senare kom hon att öppna entt skönhetscenter just för manikyr.
Flow är ett tillstånd som ligger nära det C. kallar historiens mystiker upplevt och vittnat om, dvs en andlig, men nödvändigtvis inte religiös upplevelse. C. säger på slutet av sin bok: “Man kan inte leva ett liv som verkligen är utsökt utan att få en känsla av att man är en del av någonting högre och mer bestående än en själv. Detta är en slutsats som är gemensam för alla (de) olika religioner ../../. I våra dagar, medan vetenskapens och teknologins framgångar fortfarande stiger oss åt huvudet, löper vi risken att glömma bort denna insikt.”
C. påpekar i detta sammanhang vikten av att omvandla vårt ego. Med "ego" menas de delar av oss som egentligen hämmar, försvårar och ofta försämrar vår utveckling. Att göra upp med sitt ego, genom psykoanalys är inte alltid den bästa och mest effektiva vägen, anser C. Han påpekar att en av psykonanalysens fallgropar är att metoden inte ger redskap hur vi ska använda vår eventuella ökade självkännedom. Den nöjer sig med att ge analysen.
Det är en klartänkt kritik. Det verkar också som om C. likställer “psykoterapi” och “psykoanalys” med varandra (s. 177), något som inte är samma sak. Psykoanalysen är en egen skola, medan psykoterapi kan innebära många olika skolor.
C. påpekar här svårigheten för många i vårt “vårt narcissistiska samhälle” där självbespeglingen tagit enorma proportioner. Han menar att för stark fokusering på våra problem kan leda till ett destruktivt “ältande”. Detta i motsats till flow som “medicin” (terapi?) där man enligt C. glömmer sig själv.
Det ena behöver kanske inte utesluta det andra. En sund, själsligt bred och effektiv terapi måste ses som väldigt livsbejakande. Samtidigt som vi behöver leva här och nu, i vår vardag, med vår upptäckarglädje och möjlighet till ständig förnyelse. I vilket fall som helst - boken Flow ger många ögonblick av inspiration och ökad handlingskraft. Inte helt fel.
© Herkules Utb 2000, SoulBooks 2009.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar