Lyssna när djuren talar

Författare: Mia Mattsson
Förlag: Bokförlaget Forum
Publ. År: 2001
Sidantal: 204. Inbunden
Omskriven: Juni 2001
Rec. av: Nina M

Det här är en bok som ligger rätt i tiden. I mitten på nittiotalet sändes en tevedokumentär om en amerikansk kvinna, Samantha Curry, som pratade telepatiskt med djur. En oförglömlig film som genast blev ett hett samtalsämne. Något nytt var fött. Faktumet att man kan prata med djur om man använder sig av sin intuition och av inre bilder. Mia Mattsson beskriver i sin första “djurpratarbok” Lyssna när djuren talar hur hon får upp ögonen för sin egen förmåga. Efter många år som mobbad i skolan och som udda och ofta utsatt anställd på diverse jobb, kommer hon i kontakt med en massör. Det är ett viktigt möte för Mattsson. Massören säger att hon är mycket känslig och slår också upp dörren till en andlig värld. Mattsson suger i sig och känner att hon är på rätt spår i livet.
Mattsson får höra att hon har förmågan att prata med djur. Det gör henne glad som ett barn och genast vill hon experimentera på djur i närheten. I början går det trögt, men till sist - när hon slutar anstränga sig - går det riktigt bra. Snart är hon igång som professionell inom området och i boken får man framförallt följa med till stall och hem till hundägare, för att höra vad djuren har på hjärtat.

Det är en inspirerande bok. Lagom mix på fallbeskrivningar och självreflektion. Ibland blir man dock påmind om att Bertil Edin är “spökskrivare” och att det inte är Mia Mattson själv som håller i pennan. Texten känns lite väl tillrättalagd mellan varven. Men om man bortser från detta kan man koncentrera sig på det viktiga: MÄNNISKOR OCH DJUR KAN TALA MED VARANDRA. Och djurens vardag är fylld av känslor och undran och längtan efter närhet och lek.

Framförallt ser jag boken som en uppmaning till oss människor, att det är dags att vi tar djuren på allvar. Det gäller inte bara det grövsta; vårt sätt att transportera djur till slakt. Det gäller också i det lilla; mitt i vardagen finns det hundar som lider för att Matte inte är tillräckligt närvarande, inte leker särskilt mycket eller ofta åker bort.
Plötsligt förstår man vilket ansvar vi har som djurägare. Och det är både inspirerande och skrämmande.

Många får säkert lust att skaffa ett husdjur att prata med efter att ha läst Lyssna när djuren talar. Själv fick jag dock större respekt för det ansvar det innebär att skaffa t ex en hund. Även om dottern tjatar får det vänta, tänker jag. Men vi har skaffat en katt, igen. Det är härligt, inte minst för barnen. Att ligga och gosa med en kattunge är helande, både för människa och djur.

© Herkules Utb, 2001, SoulBooks 2009.