Folkhopen inom oss - lär känna dina delpersonligheter

Författare: Maria Paijkull
Förlag: Brain books.
Publ. År: 2000.
Sidantal: 137. Limbunden.
Datum: Sept 2000.
Rec. av: Carl M

Många av oss har säkert ibland känt som om vi blir “någon annan”. Kanske när vi blir väldigt berörda, arga, oroliga eller upprymda. Det är som om våra känslor ibland levde ett eget liv. Känslan säger en sak, vårt jag en annan. Vi vet vad som är bäst, ändå följer vi som en annan “röst” inom oss. Detta vardagliga, men ständigt pågående fenomen hos människan handlar den här boken om.


Författaren Maria Paijkull är psykosyntesterapeut i Göteborg och baserar boken på grundaren Roberto Assagiolis idéer om det han kom att kalla människans “delpersonligheter”. 

Paijkull beskriver här hur processen kan gå till att dektera och samtala med sina delpersonligheter. Det sker med olika övningar hämtade från Psykosyntesen. På så sätt kan man lära sig förstå sitt komplexa, egentligen sammansatta jag. Detta jag tycks bestå av flera olika personligheter eller roller.

Denna tanke finns hos flera andra existentiella psykologiformer, t ex Gestaltterapin. Även Jungs arketyper återfinner man tydligt här.
I metoden använder man grundläggande namn på sina delpersonligheter såsom “modern”, “lilla flickan”, “lilla pojken”, “domaren” osv. Men Paijkull skildrar också många andra, mer subtila delpersonligheter. Det kan vara djur, det kan vara fantasifigurer. Alla har de ett eget uttryck, en egen energi. Genom att igenkänna och förstå dessa gestalter, kommunicera med dem och lyssna på deras behov, kan man integrera dem och på så sätt bli ett mer helt jag. Och ett helare, fullare jag kan förstås leva ett rikare liv och genomföra det vi vill på ett mer sant sätt.



Maria Paijkulls stil är enkel, lättfattlig och pedagogisk. Det är ofta roligt att läsa boken, det finns ibland en underström av humor i texten som är trevlig. Hon använder också en tät ström av egna exempel och erfarenheter. Det är oftast till fördel. Samtidigt framställs upplevelserna ibland så lätt och så snabbt att det är risk att det låter ytligt. Och det är det ju inte, egentligen. Det är en svår balansgång, att vara personlig och samtidigt ge djup åt det personliga.
Jag hade också gärna läst mer om psykosyntesen. Men boken utger sig inte för att vara någon djupdykning i metoden i stort, som ju har många andra sidor. Det här är en robust handbok i just ämnet delpersonligheter. Samtidigt fungerar den bra som en enklare guide för den som vill ta in en portion grundläggande allmän humanistisk psykologi.

© Herkules Utb 2000, SoulBokks 2009.