Lustpunkten - en bok om inlärning utan utbildning

Författare: Åsa Moberg
Förlag: Natur & Kultur
Publ. År: 2006
Sidantal: 209
Omskriven: juli 2007
Rec. av: Carl M M


Lustfyllt att lära
Det här är en viktig och intresseväckande bok med en härlig titel - Lustpunkten. Att det kan vara och kanske till och med “ska” vara lustfyllt att lära.
Denna bok handlar om något så udda som det livslånga lärandet, eller lärande genom upplevelse och erfarenhet. Detta snarare än mekanisk inlärning och upprepning. Detta snarare än prestigeinriktade val för att “ta sig fram”.

Inspirerande och stärkande
För att vara en bok skriven inom detta område så är det en ovanligt levande, personlig, stolt och rakryggad text.
Den har samtidigt en ganska “typisk” kulturell ton, fastän jag drar mig för att säga det, för det kan missförstås. Jag menar att den vittnar om författarens intellektuella rörlighet, men också om en viss grupptillhörighet. Det är en specifik prägling, en gemenskap för en viss stil, som kan upplevas aningen distanserad. Därför kan jag känna en förbistrykande smak av vemod i boken då och då, kanske därför denna stil är aningen “gammeldags” och stagnerad. Det fråntar samtidigt inte innehållets eller läsupplevelsen dess värden.

Ingen akademisk skolning
Det är därför också intressant, som författaren själv säger, att hon tidigare blivit “anklagad för att vara akademisk” fastän hon inte gått den vägen alls, inte gått universitet, utan egentligen lärt sig själv genom att pröva och göra saker. Börja skriva artiklar, få arbete på tidningar, “hamna i” olika kretsar av intellektuella, översätta böcker, uppleva vällusten av språk (hon talar en hel massa, inte minst franska, vilket är förståeligt ligger henne nära).
Författaren är också engagerad i sin direkta existens, som alla sant intellektuella är, en viktig egentlig innebörd av begreppet “humanism” (inte som det i vissa kretsar idag degenererats till, en betydelse av snarast pseudovetenskap, att människan inte kan ha någon “tro”, livsbas eller större identitet förutom en teknisk och rationellt intellektuell förståelse). Läsaren inspireras och stärks av denna välmodulerade livslust. Inte minst om man som jag också delar författarens erfarenheter av att skolan var en ganska lång, tröstlös sträcka av ofta till synes meningslös inlärning.
Boken är också bra skriven; enkel, välformulerad, intellektuellt dynamisk, uttrycksfull. Många personliga berättelser i kort format gör innehållet växlande och engagerande, möten med andra människors iakttagelser och erfarenheter expanderar omfånget.

Göra det man vill istället för det som utbildningen “passar för”
Jag delar också erfarenheten av att gå egna vägar för att skapa det jag velat och upplevt var viktigt i mitt liv. Att kunna genomföra uppgifter och uppdrag som man egentligen inte har utbildning för. Får man det? Kan man det? Absolut!
Äldre generationers uppfattning och tro - och säkert många i de nya generationerna - att bara för att man uppnått vissa poäng eller betyg, så har man den kompetens som eftersöks. Detta är också något som politiker tror och satsar på som en del för att skapa mer överflöd och välstånd i samhället. Man tror att teoretisk, ofta naturvetenskaplig, och i främsta hand teknisk utbildning, leder till en blomstrande kultur.
I detta fall premieras förstås utbildning som anses passa in i världsmarknadens “krav” på de varor och tjänster som för tillfället är efterfrågan på. Detta anses skapa högre levnadsstandard enligt vissa, idag näranog standardiserade ekonomiska modeller.
Detta är förstås ett stort misstag, eftersom en kultur består av många fler livsviktiga komponenter och dessutom inte kan bedömas enligt en begränsad mall.

“Rätt kompetens” inte alltid detsamma som “högskoleutbildning”
Visst är det viktigt att kunna läsa, skriva, räkna, förstå olika saker. Visst är det bra att fördjupa sina kunskaper inom ett område där man vill verka, t ex sjuksköterska, läkare, advokat, konstnär, pilot, lärare, industriarbetare, forskare, datatekniker osv.
Men lika viktigt tycks det vara att kunna fungera socialt, att kunna samverka, att kunna se och använda kreativa lösningar, att skapa, att tro på sig själv och på livet. Att lyssna på sitt inre liv och följa dess uttryck. Ack så fatalt det ofta visat sig i näringslivet och offentlig sektor, att enbart premiera och gå efter status i akademiska poäng.
Att anställa människor på olika viktiga funktioner har idag blivit en stor “industri”. Att finna rätt person till specifika uppgifter har fått en egen yrkesbenämning; “rekryterare”.
Denna post har företagen insett kretsar kring många andra faktorer än enbart den formella utbildningen. För det handlar om att skapa och skaffa kompetens som tillför helheten bästa möjliga nivå, inte bara en enskild prestation.
Detta är ett begrepp, och därmed också ett förändrat seende vad gäller kompetens, som vuxit fram allt snabbare senaste decennierna.
Det handlar t ex lika mycket eller ibland ännu mer kring personlig lämplighet. Vad har personen för kvaliteter? Hur fungerar hon socialt, i samspel med andra? Hur uttrycker hon sig? Och mycket annat.

Människans många kompetenser
Detta kan speglas genom de 10 intelligenserna (eller kompetenserna, förmågorna, kvaliteterna) som Howard myntat och som mångfaldigt spridits i vår tid inom pedagogik och kompetensutveckling.
Här finns ju också den sociala kompetensen, den känslomässiga kompetensen, men också, inte att förglömma den själsliga (eller andliga) kompetensen. Den sista har speciellt försökts beskrivas och förklaras av kvantfysikern Danah Zohar (se vidare rec. på Herkules sida här, om hennes senaste bok SQ - själslig intelligens).

Existentiella informationskananaler
En viktig passage är följande: “Ju mer jag är med om, desto mindre tror jag mig veta om hur informationen förmedlas. Nästan allt som varit viktigt i mitt liv har jg fått veta på något annat sätt än genom de informationskanaler som är erkända som sådana.” (s. 150).
Detta skriver författaren i samband med en bilolycka. Hennes medpassagerare visste att hon inte skulle dö inte en bilolycka som båda var med om.
Ett annat citat: “Kunskapsinhämtning pågår inte bara på kurser, skolor och universitet, den pågår oavbrutet, kanske allra effektivast när man inte märker det.”


© Herkules Utb, SoulBooks 2007.