Själens speglingar - projektion och inre samling

Författare: Marie-Louise von Franz
Förlag: Gedins
Publ. År: 1990
Sidantal: 257. Inbunden
Datum: 1992
Rec. av: C M Matthis


Von Franz samarbetade i 28 år med analytikern och forskaren C.G. Jung, som också är hennes "lärofader". I boken "Själens speglingar" redogörs för begreppet "projektion" utifrån en rad olika infallsvinklar. Här tas flera ämnesområden upp i vilka man kan spåra anknytning och paralleller till en själslig kunskapstradition. Detta är förmodligen inget von Franz strävat efter, eftersom hon är psykoanalytiskt skolad. Men det är intressant att se till likheterna, inte minst utifrån perspektivet att jungianismen är en humanistisk psykologi. Von Franz uttalar redan i sitt förord ett av bokens huvudsyften; genom att medvetandegöra olika former av skadliga projektioner och därmed förstå deras mekanismer, kan människan lättare bidra till en bättre värld. Von Franz tar också upp integreringsprocessen; dvs hur projektioner tas tillbaka och oskadliggörs.

Detta sammanhang är mycket intressant, eftersom det visar på att vi hur omedveten vår dagliga användning av tankar och känslor är, och därför ofta innebär mindre lyckade resultat i relationer, i vår människoutveckling. Det visar också, för den uppmärksamme läsaren, att dessa tankar och känslor har materia. De är inte enbart i vårt eget huvud, utan snarare energier, eller tankeformer, fyllda av liv, vilka skapar effekter hos oss beroende på hur vi använder oss utav dem. Ju mer aktivt vi underbygger en tanke eller en känsla, desto mer aktiv blir den. Om vi dessutom aktivt projicerar den, vilket oftast sker omedvetet, påverkar detta även dess mottagare (en relation, fler personer i ett sammanhang, ett livsområde etc). Genom denna förståelse kan man också få insikt i vad som sker när vi bearbetar "felprogrammeringar" i våra tanke- och känsloliv; då vi "integrerar" material, som boken tar upp exempel på. Det är som att "nysta upp tilltrasslade trådar" och lägga dem tillrätta igen. I integreringsprocessen upplöses de "felspunna" trådarna (projektionerna och deras bundna kontakt). Tankeformen i sig disintegreras, för den vill man naturligtvis inte ha tillbaks i sig, den är ju bara en spegling av ett förhållande som inte längre stämmer. Däremot tas energin tillbaka; en energikanal återupprättas och kan användas för andra, förhoppningsvis mer utvecklande tankeformer (projektioner).

Boken har alltså ett mycket praktiskt perspektiv som grund. T ex tas former av emotionalt missbruk och dess projektioner upp, som är så vanligt i vår samhällsform idag mellan människor och som också i många fall uppmuntras, t ex i reklam, massmedia, underhållning etc. Von Franz betonar just hur vi genom integreringsprocessen, dvs genom att återta våra projektioner, inte förlorar det vi önskar, utan genom denna medvetenhet snarare för första gången får möjlighet att verkligen förstå, uppskatta och leva tillsammans med våra relationer i ett nytt, mer sant, helhetsöverens-stämmande sammanhang. För att visa på detta använder hon sig av många olika perspektiv och kunskapsområden, bl a fysik, mytologi, historia, religion. En av de stora behållningarna med Jungs arbete var och är fortfarande just hans medvetenhet om "det okända"; att övermedvetenhet existerar i allt liv, även hos människan, men att vi vet mycket lite om den.

Von Franz fortsätter Jungs arbete, inte minst ur den själsliga synvinkeln. Hon visar på detta centrala, psykologiskt viktiga perspektiv, att införliva en andlighetens dimension i psykologin, bl a genom att skildra en klients dröm. Denna dröm skildrar en direkt själslig insikt om människans konkreta konstitution i förhållande till sin högre medvetenhet.
Mannen, den drömmande, får genom sin lärare kontakt med något han kallar "ängel", varpå läraren säger "ja, det är du". Klienten berättar vidare: "Jag gick till den ängel som var "jag" och såg ett silversnöre som gick från honom ner till en pytteliten varelse som också var "jag" själv, i illusionens sfär./.../Och vi tänkte 'Det är en så liten del av vårt medvetande som lever i dessa små varelser, och de bekymrar sig om sådana småsaker. Stackars små varelser.'"(s 192).

© Herkules Utb 1992, SoulBooks 2009.