Modern mystik lyser upp det fördolda

Titel: Modern mystik – den dolda vägen till inre klarhet

Författare: Kajsa Ingemarsson

Förlag: Bladh by Bladh

Publ år: 2014

Sidantal: 290, inbunden

Datum: nov 2014

Rec av: Nina Matthis
www.herkules.nu

Ibland kan man läsa en bok som känns liksom självklar. Det kan nästan kännas som om man läst den förut. Inte för att den påminner om någon annan bok man läst, utan för att den är som en pusselbit i det kollektiva medvetandet. Som om den fyller ett hål eller ett tomrum, som många, kanske omedvetet, väntat på ska bli belyst och bekräftat – just såhär.

Kajsa Ingemarsson nya bok Modern mystik är en sådan bok för mig. Efter att ha läst hennes två tidigare böcker i sanna genre; Drömliv (tillsammans med Karin Nordlander) och Den magiska gnistan, ser jag hur Modern mystik utvidgar ämnet lite till. Dessa tre böcker är som steg. Ett steg i taget till ett allt mer medvetet och mångdimensionellt liv. Ett område, eller snarare en upplevelse, som många idag kan känna igen sig i.

Att de tre böckerna upplevs som steg är spännande. Jag tror att det har att göra med författarens egen vilja att ta dessa kliv inom sig själv. Att hon sagt ja jag till sin inre vägledning, kosta vad det kosta vill. För när vi gör det öppnas ständigt nya inre dörrar och ger oss ny klarhet. Men det kan även bero på modet att skriva mer och mer utifrån sig själv, ett steg i taget. Att lämna sin roll som populär romanförfattare för att avtäcka sig själv som en modern mystiker är ett stort kliv nog. Så inte undra på om täcket glidit av lite mer för varje bok.

Att skriva om den mystiska upplevelsen är inte helt lätt, eftersom den inre resan är subjektiv. Den djupdykning som gör att vi hittar den mytomspunna skattkistan på botten av vårt väsen, är vår egen. Den erfarenheten är inte identisk med någon annans inre resa, och det som är taket på upplevelsen för en djupdykare kan vara golvet för någon annan. Dessutom finns det inga vittnen eller bevis. Vi kan bli sittande som gapande fiskar när vi kommer upp på torra land igen med den osynliga skatten och ska försöka beskriva händelsen. Är det ens någon idé? kan vi fråga oss. Kommer någon att förstå? Kommer någon att lyssna? Risken finns att vi blir förlöjligade eller nonchalerade. Dessa frågor kanske även Ingemarsson ställde sig först, men som tur var satte hon sig vid datorn och började skriva.

Den här boken lyckas med att vara både saklig och positivt gränslös på samma gång, både objektiv och subjektiv. Här finns inga tanketak eller intellektuella ramar, som tur är, utan visar vägen genom en naturlig tillit det inre vetandet. Därtill är boken otroligt välskriven. Författaren sätter egna ord på den mystiska resan - ofta enkla, klara, ibland småroliga beskrivningar. Det är befriande. Det gör att den mystiska upplevelsen lyfts fram till nutid och känns luftig och aktuell. Det förmedlar att det andliga uppvaknandet, som så många upplever idag, inte är några konstigheter - även om det förändrar ”allt”. Och att alla, som verkligen vill, kan upptäcka sitt mångdimensionella jag.

Särskilt glad är jag att författaren skriver mer om sina egna upplevelser i den här boken. Det hon är med om på sina resor i Egypten och på Malta talar sitt eget språk om vad den mystiska upplevelsen kan innebära, när själva fördjupningen och expansionen liksom sker av sig självt. Att skriva om självupplevda händelser skapar en viss intensitet. Det blir mer på riktigt och kan inspirera läsaren att ta sig själv och sin egen inre vägledning mer på allvar: Att lyssna till den inre rösten. Att lita på den universella intelligensen. Att upptäcka nya, större sanningar och känna att man innerst inne vet. Och det är, som jag ser det, själva syftet med boken. 

© Nina Matthis, SoulBooks nov 2014.