Kaizen; tänk till, effektivisera, kommunicera bättre - och jobba mindre?

Författare: Gordon Meland och Åsa Meland  

Titel: Kaizen. Sakta ner och gör mer

Förlag: Liber förlag


Publ år: 2010

Sidantal: 133. Kartonnage, laminerat omslag.

Rec datum: Dec 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Kaizen är ett japansk ord som betyder ”förändring” (kai) och ”förbättring” (zen). Ordet har blivit ett begrepp inom företagsutveckling och organisationsarbete. Kaizen uppstod efter andra världskrigets slut då Japan började bygga upp sin industri och sitt välfärdssamhälle igen, berättar författarna i början av boken. Det är ett mycket intressant förlopp i sig, som många av oss hört talas om tidigare, även om inte i detalj just om kaizen-begreppet.

Författarna vill med denna bok slå hål på myten att man måste skära ned eller omorganisera för att nå högre vinst. Här genom Kaizen-filosofin menar man att det går att öka produktivitet, omsättning och vinst snarare genom att använda sig av det man redan har, men på bättre sätt.

När jag tänker på japansk teknologi och företagsamhet, tänker jag först på Toyota, det välkända bilföretaget. Detta företag är också vad jag förstått en av bärarna av kaizen-begreppet så som det förts ut i väst. Då tänker jag också på enorm väldisciplinerad personal, samtoning och gemensamt, hårt arbete för ett strukturerat mål. Där individen blir en del av en stor välsmord kedja. 

Detta sägs också ha varit grundbulten i japanska framgångar av enorma mått i världsekonomin under lång tid, hur arbetslag klockade ut t ex amerikanska och europeiska arbetsteam inom likvärdig produktion som t ex bilindustrin. Jag är dock inte så säker på att det inneburit ett lägre arbetstempo, som den här boken har som en av sina huvudteser? Och kanske inte heller alltid de västerländska rättigheterna för personal, även om det säkert förändrats mycket under senare decennier.

I den här boken menar författarna att de som jobbar på företag som tillämpar detta ska få mer tid över till det man personligen värdesätter i sitt liv, inte bara sitt arbete. Att arbetet kan effektiviseras, bland annat genom bättre kommunikation och ökad resurstillämpning. Det låter ju fint och är förstås något vi alla uppskattar. Frågan är förstås hur, vad är bästa sättet? Och passar detta system alla?  

Kaizen är uppbyggt väldigt intressant och finurligt. Istället för att genomföra stora drastiska åtgärder eller nedskärningar, riktar man fokus på hur aktiviteterna kan förbättras genom många små modifieringar under längre tid. Kaizen syftar också till att minska slöseri inom företaget och eliminera moment som är kostsamma när de inte tillför något sant värde.

Jag tycker boken är inspirerande, en frisk fläkt på sitt sätt. Texten är enkelt och pedagogiskt upplagd och resonemanget flyter på med en fin ton. Det känns att författarna är genuint intresserade och engagerade i dessa frågor. Jag kan spontant tycka att systemet i sin idéform är verkligen klokt och har en anda av genomtänkthet och gedigen kulturtradition från österlandets mer reflekterande sinnelag.

Samtidigt tycks det vara en väldig organisationsutmaning att tillämpa detta, ett stort strukturarbete med lappsystem, formulär, ständigt ifyllande av uppgifter för att effektivisera. Jag undrar hur det fungerar i svenska företag där kulturen är annorlunda? Där många vill och också med rätta värdesätter den egna individens förmåga att ta beslut, att lära genom eget tänkande och växande, också i samband med lite mer spontanitet. Det kan förstås bli lite mer tidskrävande och kanske inte lika effektivt i produktionssammanhang. Å andra kan det återskapa andra stora positiva effekter som ändå ger fördelar.

I helhet vill jag se det som att man kan säkert ta till sig och implementera vissa delar av kaizen eller använda tänket men på egna sätt. Det tycker jag känns kreativt och spännande.

(På SoulBooks finner du flera böcker om företagsutveckling och komunikation, se här.)

© C M Matthis, SoulBooks dec 2013.

Jakten på den naturvetenskapliga helheten - genom relationer och människans skapandeförmåga

Författare: Lynne McTaggart

Titel: Bandet. Tomrummet som förenar.

Förlag: Vattumannen förlag


Publ år: 2012
på svenska

Sidantal: 283 (plus fotnoter o litteraturkällor 29 sid, liten text). Inbunden.

Rec datum: okt 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Det här är den andra boken av samma författare på svenska och fungerar som en naturlig men också fristående fortsättning på den tidigare titeln Fältet. Författaren håller också föredrag och seminarier och ska besöka Sverige i Stockholm under oktober detta år.

Liksom den förra boken vill även denna förena andligt sökande, ett medvetandemässigt reflekterande och upptäckande, med ett mer strikt naturvetenskapligt förhållningssätt. I denna bok fortsätter temat kring kvantfysikens men också många andra naturvetenskapliga rön att vecklas fram. Hur allt liv i dess olika former, även genom människans tänkande och skapande, sammanlänkas av en större helhet, det som här får den något symboliska benämningen ”bandet”. Att detta också fått bilda titeln på svenska är säkert följdriktigt, men kan också kännas aningen svårgripbart just som titel.

Liknande kopplingar har under senare år kommit att tas upp alltmer i olika sammanhang av olika författare och förmedlare inom fältet av nytänkande. Detta slags insikter tangerar allt mer uråldriga andliga sanningar. På så sätt sker ett slags kollektivt arbete av att försöka sammanföra och lysa upp dessa kunskapsriktningar och se deras gemensamma essens. Författaren fortsätter här använda sin journalistiska drivenhet och vilja till klarhet blandad med sin lite mer beskrivande berättarlust. Hon är uppenbarligen mycket engagerad och sprudlande i sina iakttagelser, sammanflätningar av digra kunskapsmaterial, och försöken att popularisera dem.

Det är en intressant och givande kombination, som kanske nådde ännu mer genomslagskraft i titeln Fältet. Grundtanken i den här boken, genom bland annat det kvantfysiska förhållningssättet, är att vi skapar vår verklighet mer än vad vi oftast märker själva. Och att detta kan man förstå och finna många paralleller till de vetenskapliga upptäckterna. Hälsa och utveckling inom alla områden påverkas av våra tankar, vår intention. En annan grundbult i denna bok handlar om att påvisa hur människan egentligen inte alls är en främst konkurrerande varelse, som ofta har framställts genom olika teorier, t ex i darwinismen. Tvärtom gynnas och skapas mer framgång genom människans förmåga till samarbete, att skapa relationer, och inse relationernas värde, menar författaren. Det finns många fina poänger och insikter som författaren här får fram, ofta genom andras rön och arbeten som hon använder sig av.  

Liksom i den tidigare titeln som hade många fördelar i sig, finns även här en typ av ansträngning att försöka skapa ”bevis” genom naturvetenskaplig dokumentation, forskning och detaljerade återgivningar av rön, framförda i en berättande form. Det har sina självklara poänger, att locka läsaren in i dessa på ett mer ansträngningslöst sätt.

Här blir dock materialet inte lika enhetligt som i förra boken tycker jag. Istället sker en typ av upprepning som kan känns lite tröttsam, även om materialet är högaktuellt och intressant. Det blir väldigt många olika rön och skildringar av dessa röns upphovspersoner som staplas på varandra utan att författaren själv alltid hinner smälta och ge uttryck för deras essens i sin omfattande text. Samtidigt, för den naturvetenskapligt intresserade som är mer öppen för fler livslösningar, som söker fler nivåer av insikt och förståelse, är det här förstås en underbar möjlighet, en veritabel säck med guldkorn.  

© CMM, SoulBooks okt 2013.

Stå upp för mer humor i framträdandet

Författare: Karin Adelsköld

Titel: 
 Våga stå upp! Bli en roligare talare

Förlag: Ica

Publ år: 2012

Sidantal: 151. Kartonnage.

Rec datum: dec 2012

Rec av: C Mikael Matthis

En svensk komiker ger tips om hur du kan använda komiska inslag och tankar kring ”stå-upp” i dina framträdanden och tal av olika slag. Jag känner inte till henne sedan tidigare, men många av dem som hon citerar i boken är kända från olika komikersammanhang, men också politiker och andra som framträder publikt.

Författaren berättar att hon under 10 år arbetade som föreläsare inom journalistik och media på gymnasiet och ville förnya sig. Hon gick på en stå-upp-kurs, vilket hjälpte henne att ta nya steg i sin utveckling och i sin karriär. Bara det låter kul i sig, även om man förstås inte behöver ta det så långt. Det räcker med att träna sig slappna av mer, lära sig inte vara så allvarlig inför sitt framträdande, kanske bjuda lite mer på det personliga.

Den här boken vänder sig därför kanske mest till de som håller ganska stela, oändligt förberedda och till synes inövade föredrag. Därför är boken värd att omnämnas här tycker jag, som en sorts inspiration. Det som lättar upp en tråkig föreläsning eller ett stelt föredrag med självdistans – som ju bra humor bygger på tror jag -  är guld värt. Både ur pedagogisk synvinkel för ökad inlärning och ökat emottagande hos publiken. Men också för den allmänna stämningen, glädjen, lusten, inte minst hos föreläsaren/talaren själv förstås.

Sedan är frågan om det går att lära sig ”vara rolig” på beställning? Ja, för en skådis eller komiker så blir det så förstås, en hel del teknik att träna in repliker, scener, tillvägagångssätt. Men inte bara. 

De som är verkligt genuint roliga brukar grunda det i sig själva, det vill säga ”i hjärtat”. Ofta kan det för många som vill skapa en uträknad lustig poäng i sitt tal inte lyckas så väl. Det brukar låta aningen stelt i sig och kan lätt få en motsatt effekt. 

Däremot att bjuda på sig själv, våga vara mer personlig, som boken också tar upp flera exempel på, går ofta hem. Och då kan det bli roligt, inte bara i meningen ”storskratta” utan i termer av mer öppenhet, underhållande, intressant.

Boken är en på många sätt praktisk handbok i framträdande överlag, inte bara med ”humorn som insats”. För man behöver förstås fler infallsvinklar, hur man kan bottna i innehållet som förmedlas och hur man som föredragshållare uppträder. Bara humor i sig är inte hela lösningen och inte heller avsikten. Men humorn kan verkligen hjälpa till, att skapa en bra stämning, att lösa upp spänningar litegrann (inte minst hos föredragshållaren själv). Och sådant går förstås att lära sig, hur man adresserar publiken inte minst, hur man öppnar upp, får kontakt med sin publik.

© C Mikael Matthis, SoulBooks, dec 2012.

Tala så att andra vill ta emot. Med fokus på det öppna mötet med publiken

Författare: Marie-Louise Zeisig

Titel: 
Kliv fram, ta plats och tala!

Förlag: Forum

Publ år: 2012

Sidantal: 189. Inbunden

Rec datum: dec 2012

Rec av: C Mikael Matthis

Denna bok handlar om, som alla nog förstår av rubriken, ”talandets sköna konst”. Hur vi kan träna på att hålla föredrag, olika slags tal, föra fram vårt budskap i olika sammanhang.

Författarens bakgrund är lite annorlunda med operaerfarenhet och som sångpedagog. Det ger förstås stark bärighet för rösten, vikten av att nå ut med en tydlig stämma och hur man skapar det.

Det här är en bok som är lite mer formell i sitt tillvägagångssätt, lite mer konventionell. Hur bedömer jag det? Jo, dels genom författarens ordval, ibland t ex hur hon refererar till ”hur det brukar vara” och därmed vad jag förstår vad andra tar upp i liknande böcker. Det säger en del om att hon följer en viss utstakad linje i dessa sammanhang. Det är inte så mycket material som kommer från egna upplevelser verkar det som.

Författaren är framförallt van pedagog förstår jag det som och säkert utmärkt på att inspirera andra vad gäller ”fotarbetet”. Dvs chefer och andra inom företaget som behöver få mer grundlig insikt i hur de kan komma igång med ett mer intresseväckande föredrag. Eller hur man beter sig på scenen, undviker de enklaste fällorna vad gäller kroppsspråket, upprepningar eller "hummanden", för lågt eller för högt röstläge osv. 

Författaren kallar sig också för ”retorikexpert” och ”kroppsspråksexpert” kan man läsa om i andra sammanhang på nätet. Inget fel med att tro på sig själv, men hur snabbt blir man egentligen ”expert”? När jag läser om hennes insatser i olika massmediala sammanhang där hon värderar kändisars kärleksrelationer utifrån allmänna bilder som publicerats i kändispressen, ja då känns det lite väl ytligt. 

Men, men, oavsett det, författaren kan förstås ha mycket att bidra med när hon kan utöva sitt större kunnande och samverkar med en publik eller grupp som hon kan träna med mer direkt, det är min känsla. Boken har också ofta ett sådant tilltal, tycker jag, att man kan känna författarens starka ambition, vilja och säkert också stundtals ganska pådrivande engagemang, men också lekfullhet och önskan att få bidra med det bästa.  

Här finns många små enkla iakttagelser och reflektioner som författaren samlat som tips kring framträdandet vad gäller kroppshållning, att hitta sin "kraftplats" på scenen inför publiken, hur gester och personlig energi kan användas. Hur att möta en publik som att du är "dess vän". Inte för att göra sig  till, utan i medvetenheten om att det vi sänder ut får vi tillbaks, påtalar författaren klokt.

Också hur en publik reagerar olika och hur du som talare kan fånga upp olika slags människor genom att möta dem i deras behov. De till exempel som är entusiastiska direkt i sin respons, men kan vara flyktiga i sitt intresse. Eller de som är fundersamma och vill ställa många frågor, men när de väl förstår bilden bättre också kan bli mer engagerade på ett långvarigt sätt.         

© C M Matthis, SoulBooks, dec 2012.

Stretching som karriärsbyggare

Författare: Charlotte Hågårds

Titel: 
Alla har talang.

Förlag: Forum

Publ år: 2012

Sidantal: 270. Inbunden

Rec datum: okt 2012

Rec av: C Mikael Matthis

Ska vi bli bra på något får vi lov att träna på det, är den enkla grundsatsen i den här boken av karriärscoachen och författaren Charlotte Hågårds. Därav min rubrik här, som författaren också nämner någonstans, att vi behöver stretcha oss själva för att nå dit vi vill.

Jamen, så är det förstås. I alla fall på ett enkelt plan. Speciellt om man som många författare och föreläsare inom denna genre gärna använder sig av idrottsprestationer som en måttstock och dess symbolik.

I dagens tränings-Sverige blir detta modeord också en värdering. Tänj mer på dina gränser, pressa på, jobba mer, orka mer, slit mer. Nja, hur bra låter det egentligen? I positiv bemärkelse är ”alla kan” ett uppfriskande, glatt, stimulerande tänk. Men om man går lite djupare, inte minst i den tid vi lever i nu med många andra behov i samhället för många människor, verkar fler komponenter samtidigt behövas. För vad händer med vårt inre - och med kroppen - om vi mest bara ska "pressa på"?

Hågårds menar att vi genom rätt stöd, rätt lyssnande till våra intressen och vad vi brinner för, kan utröna vad vi bäst passar för. Genom att ta reda på mer vad vi vill, men också vad vi har talang för, kan vi bli mer lyckliga och framgångsrika.

Hon vill berätta hur vi kan göra för att bli bättre på det vi redan kan, men kanske inte törs lita på eller se mer fullt ut. Och därmed att vi ska kunna tillvarata de kvaliteter och möjligheter vi har, även i yrkesmässiga termer. Också för att skapa inkomst (eller mer inkomst, ofta ett mål i sig i dessa sammanhang). 

Detta har sina verkligen genuina poänger och sin fulla sanning. Människans möjlighet att skapa är enorm. Sedan är frågan om vi kan vinna ”all framgång” - vad det nu är? - genom enbart personlig vilja, genom främst materiella mål, genom dessa punktföreskrifter, personligt svettande, den typen av träning?

Och också frågan om vi verkligen vill det? Hur många vill fortsätta i den gamla stressjakten som tyvärr också skapar så många problem för många i samhället?

Hågårds säger att vi inte ska lägga krut på att ta reda på vad som stoppar oss, utan ta fram det vi är bra på. Det är sant och låter bra. Uppmuntran till exempel på arbetsplatsen istället för negativa utgångspunkter. Lyssna mer på barnet i skolan, se individens tillgångar, inte enligt ”mallen”.

Men i livet i helhet kan det också bli ett trångsynt resonemang. Alla människor möter ju ändå sina begränsningar och svårigheter då och då. Och växer också genom det! Syftet och poängen med dessa faser  är ju snarast att vi utvecklas genom dem.

En poäng är när Hågårds hävdar, att vår DNA inte på långa vägar kan vara grunden för våra talanger. Detta tror jag det ligger väldigt mycket i. Modern DNA-forskning har kommit fram till att vår grundgenetik är väldigt enkel. Alltså finns fler komponenter, fler ingångar till vad som skapar en människa och hennes personlighet, förmågor, tillgångar, kvaliteter.

Men var kommer verkligen dessa förmågor ifrån i så fall? Ja, Hågårds säger att Mozart mest fick det från sin goda omgivning, en fin uppväxt där han stimulerades tidigt att ägna sig åt musik. Men det förklarar knappast något av hans genialitet och den tidlöshet varigenom hans musik når fram genom århundradena. 

Hågårds hävdar att många kan bli lika stora som Mozart idag genom Suzuki-metoden (en inlärningsmetod inom musik). Säkert på vissa sätt, rent tekniskt. Men det handlar ju knappast bara om inlärning, effektivitet eller upprepning. Det finns många fler nivåer av mänskligt medvetande och vad dessa kvaliteter står för. Inte som en ”tro” utan som reella inflytanden. Det är sant att vi kan alla uppnå enormt mycket, men knappast utan att ha anlag med oss. Om det inte är generna eller bara miljön, vad är det då?  

Kanske måste det handla om ett större livsperspektiv ändå? Jag tror det. Och där hade det varit både spännande och givande om Hågårds hade tagit upp detta, på ett eller annat sätt.

Sammanfattningsvis, hur fungerar denna bok som inspiration? Ja, spontant tror jag författaren brinner för sin sak, att hjälpa människor där de är i sin praktiska vardag. Samtidigt känns det som boken kunde vunnit på ett mer omfattande perspektiv. Lämna en viss stelbenthet, vara litet mer öppen för fler livsfrågor. Det är ju ändå det som det handlar om; genuin utveckling, något som Hågårds också pushar för på sitt sätt. Det här kan förstås vara en bra handbok för den som är ny i dessa frågor. Men kanske med lite mer glöd - var är den, undrar jag? Kanske kommer den mer fram i ”live”-formen?

© C Mikael Matthis, SoulBooks, okt 2012.

Gott fiskefänge som relationsbyggare

Författare: Christer Olsson

Titel: 
 Vart är du på väg - och vill du dit?

Förlag: Liber

Publ år: 2012

Sidantal: 154. Hårda pärmar.

Rec datum: okt 2012

Rec av: C Mikael Matthis

Ledarskapsböcker har ofta en god ansats, som de flesta böcker förstås som vill inspirera till ökad utveckling. Det är författare som oftast har gedigen erfarenhet av sitt arbete med människor. Som valt att ägna sin tid åt att försöka skapa bättre arbetsklimat och bättre förutsättningar för företag att växa genom att ta hand om sin personal. Ofta genom ett praktiskt synsätt. Men tyvärr också ibland på ett mer teoriskt plan med främst olika välsmorda modeller snarare än egna erfarenheter, sann, djup empati och vilja till mer varaktig förändring.

Detta kan nog ändå sägas vara denne författares lysande vägvisare. Jag känner inte till författaren direkt innan, men han är tydligen en välkänd föredraghållare, coach och organisationsstöttare, av många olika slag enligt honom själv. Jag förstår dock från boken och också från något inspelat videoföredrag som jag kikade på som hastigast på nätet, att det verkar vara någon som grundar det han talar om i egen erfarenhet.

Förf ger ibland både humoristiska och lite luriga vändningar, både i sitt språk och innehåll. Det är en göteborgsk salthet som strömmar ut här, en enkelhet som ibland kan låta nästan lite överdrivet jordnära, med fiskdoft och att stå stadigt i båten. Men som har en trygg ton av att vilja möta människor, får jag en känsla av, som man är. Inga krusiduller, kanske lite barskhet på ytan, ett robust handslag, stålgrå ögon. Men med ett varmt hjärta som bultar för en något större vision kring det här med att växa som människa. Inte bara ”vara chef” eller ”personal” eller ”driva företag med högsta vinst”.

Denna historieskildring kring sig själv som ”fiskarsonen från västkusten” är något som återkommer i boken som en bakgrund, ett medvetet varumärke kanske? Samtidigt skulle jag våga mig på att säga att detta får stå för en djupare längtan efter något kring det oförstört mänskliga i all affärsverksamhet. Men också överlag i att leda sitt eget liv.

Här hittar du inga tjusiga teorier, ingen statistik, ingen forskning. Och det behöver inte vara fel att få den informationen i sig, inte alls. Men här är budskapet mer avskalat, samtidigt personligt och ganska hantverksmässigt inriktat. Här får läsaren ingen ytlig pepping, vilket kan kännas skönt vad gäller denna typ av böcker. Istället mer vardagliga resonemang kring olika frågeställningar. Hur vi kan omvandla roller. Hur det är att skapa ett gott ledarskap genom sin egen personliga förankring, tillit och ökade tydlighet. Också som förälder, vilket ägnas en del utrymme.

På slutet Christer Olssons egna svar på vanliga frågor som han säger att han ofta möter på föredrag och olika offentliga sammanhang. Och av någon lite mer outgrundlig anledning dyker FNs barnkonvention i nedbantad form upp sist i boken. Det är tydligt att författaren har nära till ett eget (inre) barn, som han också berättar om när han grät av filmen/musicalen Mama mia. Det är fint i sig och säger förstås en del om känslighet och önskan att ta tillvara detta hos andra, tänker jag. Att den filmen kunde skapa detta är dock för mig svårförståeligt, men det är en annan sak.

Poängen här, är att vi kan känna efter mer, genom att lära oss mer, lyssna mer, öppna oss mer. Lite mer kärlek, lite mer hav, lite mer sann näring. Alla goda krafter behövs i vår tid.

©C M Matthis, SoulBooks, okt 2012.

Nå fram med ditt budskap

Författare: Jesper Klit

Titel: 
Personlig genomslagskraft

Förlag: Liber


Publ år: 2012

Sidantal: 244. Limbunden med mjuka pärmar.

Rec datum: sept 2012

Rec av: C Mikael Matthis

Den här boken handlar om hur du, jag, vi alla, har ett budskap. Som vi vill förmedla, på ett eller annat sätt. Detta menar författaren, Jesper Klit, specialist på kommunikationsfrågor och hur människor kan föra fram det de vill säga. På ett slagkraftigt och effektivt sätt.

Han menar att vare sig vi jobbar som en politiker, en företagsledare eller en  dagischef eller var vi nu befinner oss i livet, har vi behov av att lära oss kommunicera vårt budskap och våra intentioner allt bättre.

Det kan låta som enbart reklam, att bli en duktig marknadsförare. Men så enkelt (eller svårt snarare, i sin torftighet) är det inte. Det handlar heller inte bara om att ”överleva” då man måste hålla ett föredrag. Utan om en större helhet. Klit tar upp sju praktiska grunder som han presenterar med en gång i bokens början. Här praktiserar han i och med det en av bokens, och hans eget, viktigaste budskap; att tydliggöra det vi vill säga på ett tidigt stadium.

Andra viktiga och ofta bra och intresseväckande grunder som formuleras här, handlar om att hitta vår genuina ton, att renodla vårt budskap, att tänka på och förstå vårt kroppsspråk, tonfall, ögonrörelser osv.

Klit som är dansk med långvarig erfarenhet från området att guida och coacha sina kunder, kryddar sina kunskaper med många erfarenheter ur sitt eget liv. Ofta blir det på ett roligt och underhållande sätt, med en undervisande knorr. Också smart upplagt så att vi som läsare ska känna att vi också kan själva.

Det finns en tydlig ”dansk energi” i boken som jag gillar; lite mer rättfram, men inte burdus, lite mer självsäker, men inte okänslig.

Där kanske den ”knutna näven” som bokens omslagsbild – och som förmedlas först av allt - kanske missar en aning vad gäller budskapet. Kraften i innehållet och hos förmedlaren, ledaren, givaren, ska förstås kunna stå själv och vinna utan överdriven symbolik eller anspänning. Det är en ytterst liten invändning i förhållande till bokens många goda uttryck.

Och det är just helhetsandan som blir en av bokens flera starka poänger, att Klitt verkar trovärdig i sitt engagemang, med sin lust och sin energi. Det är inte bara ”smartness”, något som också tas upp på ett ställe kring hur viktigt det är att vara genuin och sann i sin framställning.

Det handlar då också om närvaro, att låta den egna rösten komma fram. Att tro på sig själv, men också lära sig mer om hur vi alla delar ett livsutrymme som egentligen bara kan berikas av våra förmågor och erfarenheter. 

© C M Matthis, SoulBooks, sept 2012.  

Dialog - Handbok för ökad möteskompetens, effektiv planering och verklig demokrati.

Författare: Ingrid Olausson
Förlag: Svenska förlaget
Publ. År: 1999
Sidantal: 200. Inbunden
Omskriven: Dec 2000
Rec. av: MM

Det här är en handbok “för ökad möteskompetens, effektiv planering och verklig demokrati.” Det låter tyvärr inte så lockande om man inte är specialintresserad. Jag har bestämt mig för att jag är intresserad. Framförallt för att se hur denna typ av böcker kan fungera och om de har något som kan lära mig något nytt om kommunikationen mellan människor. Ingrid Olausson har under lång tid arbetat som journalist på Svenska Dagbladet. Hon skriver i sitt förord att hon under mer än “25 år på olika sätt undersökt hur man åstadkommer reell delaktighet”. Jag antar att hon avser i första hand på arbetsplatser och då på olika företag.

Olausson börjar med att poängtera att det hon vill beskriva här är det “goda samtalet”, det som skapar dialog. Hon fortsätter med att beskriva det som är själva grunden för positiva fölrändringsarbeten i organisationer, det hon benämner “att börja med sig själv”. Här skildrar hon olika former av möjligheter där våra möten, oavsett syfte eller plats, även t ex i en förening eller inom en föräldragrupp, kan göras bättre. Här föreslår Olausson att man använder en teknik för att alla ska bli delaktiga och aktivt tala genom så kallade “rundor”. Olausson fortsätter beskriva olika attityder och grepp för att öka dialogen inom gruppen. Hon menar att dialogen är en grundläggande teknik men också ståndpunkt för öppenhet och ökad demokrati som alla företag och organisationer har nytta av.
Hon refererar återkommande till en av sina inspirationskällor, MITs dialogprojekt i USA och Juanita Brown och David Bohms arbete. Tyvärr berättar hon inte vad MIT är eller står för vad jag kan se. Senare, på sid. 103, berättar hon att MITs skapare är Peter Senge, den kände amerikanske organisationsutvecklaren. The MIT Sloan School of Management är en av femskolor som ingår i Massachusetts Institute of Technology,


Olausson tar också upp andra mer otraditionella mötes- och dialogformer, t ex den ledarlösa formen och den inre dialogen. Den sistnämnda handlar om att utveckla sig själv, skapa lyssnarrum för sina egna inre behov och ha dialog med dem, t ex genom meditation. Olausson berättar att hon har praktiserat meditation sedan 70-talet och att det gett henne mycket. Hon beskriver också hur hon nådde en förståelse för att det inre och det yttre inte stod i konflikt med varandra.
Hon berättar också om erfarenheter av formen “öppet forum”, t ex ett deltagaraktiverande möte under en dag för Stockholms stads förvaltning. Det är spännande.
Olausson använder ett ganska hårt hållet språk, mer baserat på idéinnehåll än på beskrivning, personlighet och känsla. Kanske just därför ges också plats för tankarna att leta sig vidare.

Det här är en enkel, konstruktiv bok för alla som håller i eller vill delta mer aktivt i möten av alla de slag. Texten är informativ, varje stycke är mycket kort hållet.
Det jag funderar på är om texten hade blivit lite mer fyllig och givande om författaren hade tagit med fler infallsvinklar på den personligt psykologiska sidan av möten? Hur t ex inspireras deltagare att visa mer personligt engagemang även efter dessa möten. Hur hanterar man motstånd. Allt kan ju inte bara vara så lätt. Hur hanteras eventuella konfliktsituationer som kan uppstå? Olausson visar på själva grundramarna för det mer öppna, givande samtalet, men det hade också varit intressant att höra hennes mer djupgående upplevelser av fortsättningen.


© Herkules utb 2000, SoulBooks 2009.