"Kvanthealing" - läkande och skapande på många nivåer i en expanderad livssyn

Filmtitel: The Living Matrix - The new Science of Healing
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2010.
Speltid: 1 tim och 4 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: maj 2010
Rec. av: CMM


Filmtitel: Vad vet vi – egentligen? (What the bleep do we (k)now)
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2004 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 49 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: maj 2010
Rec. av: CMM


Båda dessa filmer handlar om ett liknande tema. Att den traditionella vetenskapen har börjat nå områden som tangerar det som andliga kunskaper påvisat i årtusenden, förmodligen mycket längre. Nämligen att vi påverkar vårt eget liv mycket mer än vad vi tror genom våra tankar, vår inställning, hur vi lever våra liv.
Att vår hälsa påverkas av vårt ”informationsflöde”, dvs vad vi tänker, känner, vad vi ger oss själva för budskap och näring.
Att vår värld och våra livsmönster kan utvecklas enormt genom att förstås i ett större sammanhang.

Detta kan egentligen förstås mer övergripande genom sammanhanget av en ”ny tid” och en växling av medvetandenivåer hos mänskligheten som kollektiv. Att allt fler människor får egen, direkt inkoppling till en mer omfattande livsnivå och sin egen själsenergi. Inte som en ny tro i första hand, även om det förstås blir så för många ändå, utan mer som praktiska upplevelser och önskan att bidra, förändra och skapa nytt för det godas utveckling.
Dessa upplevelser vittnar de här filmerna om, om än inte så förklarande i det större sammanhanget.

Filmen ”The living matrix” (inte att sammanblanda med spelfilmen The matrix förstås) har healing, inre läkning, som sitt grundtema. Detta läkande har många olika benämningar som skiftar från olika inriktningar och uppfattning, t ex bioenergi, kvantmedicin, celläkande, själslig energiinkoppling, noetik.
Olika healers, vetenskapsmän, psykologer m fl träder här fram och berättar om sina erfarenheter. Här får vi möta bland andra den kände DNA-forskaren Bruce Lipton (se rec här). De visar att energi påverkar materia, hur vi kan öka och förbättra vår hälsa genom inre helande, genom att komma mer i kontakt med oss själva och vårt naturliga livsflöde av energi.

Healing är ett av grundläggande uttrycken för hur eterenergi fungerar och kan användas, Även om man inte går in på dessa begrepp här, så finns de med som en fond och bör studeras av den som vill förstå det större sammanhanget mer.
(Läs gärna mer här om du är intresserad av koppling healing och eter)
Och healing kan förstås vara så mycket, inte bara handpåläggning. Att därför påstå att vissa healingmetoder är helt ”unika” och ”aldrig funnits på vår jord tidigare” låter som en onödig dramatisering för att skapa sensationslystnad (som man gör i denna film vad gäller en teknik).
Men det finns många andra intressanta kopplingar och sammanhang i filmen som gör den sevärd.

Filmen ”Vad vet vi – egentligen”, som alltså kom in Living Mattrix-filmen, men som har ett mycket liknande budskap, är lite mer upplagd från ett naturvetenskapligt perspektiv. Här går man in på och utforskar hur kvantfysiken kan beskriva våra sinnen och vår perception. Man använder sig samtidigt av de existentiella grundfrågorna kring ”vad är en människa”.

I filmen får en dövstum kvinna agera det mänskliga dramat av sökande, att vara förvirrad och uppleva sig som fångad i den materiella och sociala världen av till synes meningslöshet.
Hon får agera sin historia parallellt med olika vetenskapsmäns uttalanden. Hon upptäcker alltmer av hur den inre kontakten skapar mening och hur saker och ting börjar falla på plats på till synes mirakulösa sätt i hennes liv.
Det är ett fint grepp som säkert kan tilltala många människor. Här ges kopplingen till individens vardag, känslotillstånd som alla känner igen sig i.

Samtidigt blir det lite tillyxat och förenklat, något som kan kännas både aningen humoristiskt och också som inledning i denna film onödigt lång. För den som redan är någorlunda insatt i dessa tankebanor blir det längre transportsträckor. Men stäng inte av, det blir bättre.
Filmen levandegör frågorna kring vad som är ”verkligt” och hur vi kan påverka och skapa vår verklighet mer utifrån större, mer livsbejakande perspektiv. Det är mycket bra och tänkvärt.

Tyvärr blir denna film samtidigt belastad av ständiga ljud- och bildeffekter. Man har velat skapa den visuella känslan av att föras runt i människokroppens universum. Javisst, vi förstår, det är ”enormt”, men det skulle räcka med en (1) sådan illustration. Nu blir det ansträngande istället och tar bort fokus från själva budskapet, vilket känns helt onödigt.

Båda dessa filmer är bitvis mycket inspirerande och stärkande. Även om de inte har riktigt närvaron att gestalta detta mer heltäckande under hela speltiden, så fungerar filmerna bra.
Man kan också förstås gå djupare i de här perspektiven och undersöka mer av hur kvantfysiken kan tolkas och hur innebörderna av "den skapande tanken" kan ses på flera nivåer.

Är det verkligen sant t ex att det inte finns något "objektivt"? Är det inte snarare så att det objektiva och subjektiva existerar, att de utgår från två olika förhållanden och egentligen visar på människans delaktighet med fler livsaspekter (både genom medvetande och genom materia - men också genom en tredje aspekt som än så länge är mer okänd).
Det tror iaf jag. Som någon forskare säger, att vi kan verka och uppfatta verkligheten både som "en partikel (punkt) och som en våg". Detta inbegriper både subjektiv och objektiv förståelse, något som bara kan expandera förstås i dess innebörder och dragna slutsatser på allt mer omfattande nivåer.

Också att det är fler lagar som gäller i vårt universum (både micro och macro), som vi kan ha stor nytta av att förstå och undersöka mer.
Dessa filmer är ändå väldigt positiva och visar på rätt riktning i det "nya tänkandet".

(Inköpsinfo: Fönix distr)


© CMM, SoulBooks maj 2010.

Tro, dogmer och biologi - om ny genforskning och tankens kraft

Författare: Bruce H Lipton
Förlag: Sorena
Publ. År: 2008 (på eng 2005)
Sidantal: 284. Inbunden.
Datum: 2009
Rec. av: CMM



En annan intressant bok, ”Tro, dogmer och biologi”, kommer från genforskaren Bruce H Lipton, som menar att genetikens budskap i dess etablerade form i samhället idag är felaktig. Vi styrs inte av våra fysiska gener, slår Lipton fast och
tar också upp de bevis han har för detta.
Detta är något jag själv alltid känt en spontan olust och motvillighet att tro på. Det är därför också befriande att ta del av denna expansiva naturvetenskapliga och samtidigt tydligt förklarande redogörelse.

Lipton ifrågasatte: "...inte längre bara Darwins version av evolutionen där ´djungelns lag´rådde, utan också biologins mest centrala dogm - antagandet att generna styr livet. Denna vetenskapliga teori har nämligen en stor skavank: gener kan inte slå på eller stänga av sig själva. Gener är helt enkelt inte självaktiverande. Någonting i omvärlden måste utlösa deras aktivitet".
Lipton kom fram till och förde också fram vetenskapliga belägg för att processen bygger snarare på hur vi använder vår mentala kapacitet. Vår tro och livsinställning återspeglas genom generna aktivering. Denna forskning kallas idag för "epigenetik".

Även om denna uppfattning är en förenkling - för det finns förstås fler lagar än ”tankens skapande” i stunden (t ex lagen om orsak och verkan, även i längre tidsmått) - så är Liptons rön mycket stimulerande och viktiga. Tanken påverkar mycket mer än vad den gängse vetenskapen vill eller kan ta till sig.
Dessa rön är också förankrade i Liptons forskning. Han har påvisat och också fått officiellt vetenskapligt erkännande för sina resultat som han redogör för från sin arbetstid på Stanford. Han lämnade dock till sist hela denna värld, därför han upplevde att han trots gott stöd hos vissa forskare, ändå inte fick tillräckligt gehör.

I den här boken tas också upp den utbredda användningen av psykofarmaka och hur denna kan ersättas med andra former av behandling, här framförallt mer allmänt presenterad genom den egna tankens kraft.
Lipton tar nämligen upp den kända ”placeboeffekten” inom vården. Att en patient sägs ges ett medicinskt preparat som ska ”bota” en åkomma eller ett symtom, men egentligen bara är ett sockerpiller. Och hur många olika patientgrupper ändå tillfrisknar av detta, helt enkelt därför de tror att de tagit medicinen som ska ge den verkan. Detta är ett utslag av tankens kraft, men framförallt det Lipton kallar ”trons kraft”, dvs våra föreställningar och bilder, vad vi uppfattar som ”sant”.



Lipton berättar om en knäspecialist, dr Bruce Moseley, som i en rapport i New England Journal of Medicine (2002) beskriver hur han genomförde ett experiment på en grupp patienter som alla hade knäskador och som alla skulle
opereras. Han ville veta mer vad som verkligen skapade läkning för dessa patienter. Och hans inställning innan var helt klar: ”Alla bra kirurger vet att det finns ingen placeboeffekt i kirurgin”.
Gruppen delades in i tre avdelningar där två av dessa fick två olika sorter, men ändå traditionella behandlingsformer av kirurgi. Den tredje avdelningen fick dock ingen operation alls, utan patienterna fick en lokalbedövning och proceduren
utfördes på ett liknande sätt, men ingen operation skedde egentligen.
Resultatet blev en chock för läkarna. Alla avdelningarna av patienter tillfrisknade – även de med placebo. Detta blev en stor nyhet i media. berättar Lipton.
På liknande sätt skildrar Lipton hur många andra fall av placeboanvändning genomförts, som alla visar samma sak; det vi tror är sant skapar vi också. Detta har också genomförts vad gäller psykofarmakabehandling.

En aktuell not i det sammanhanget, är att svenska socialstyrelsen nu gått ut med att terapi (framförallt KBT inriktning) hjälper bättre än psykofarmaka (Rapport 4/3 2009).
Denna positiva nyhet tycks vara ett led i den nu snabbt förändrade inställningen till dessa ofta beroendeframkallande och biverkningsfyllda och därför ofta destruktiva medel.
KBT och överlag terapi handlar förstås om att skapa nya ”överenskommelser” genom insikt, psykisk kontakt, genom ökad tankeklarhet och en större livsnärvaro. Detta senare innehåll blir faktiskt alltmer använt inom KBT, ofta kallat ”mindfulness”. Även om det är på mer enkla nivåer påverkar detta patienten positivt och inkopplande, inte minst omedvetet. Läkandet finns redan inom människan själv och behöver snarast aktiveras.



Denna innebörd kring placebo eller olika former av mental utveckling kan som sagt nyanseras mycket mer, och ska egentligen inte översättas till ”mirakeltro” tycker jag. Men det hjälper oss att se hur vi är del av något mycket större och att vi också har redskap inom oss kan hjälpa oss mycket mer effektivt än vad som hittills förståtts i samhället och vår tids västerländska kultur.

Det här är en levande bok där Lipton blandar sin forskning med skildringar från sitt personliga liv, sina kriser och tillkortakommanden i relationer, men också hans utveckling genom detta.
Han tycks vilja skapa mer sunt förnuft och verkligt liv inom dessa områden som ofta präglas av en isolerad och också destruktiv livshållning. Många forskare absorberas så till den milda grad av dels sin verksamhet i sig, dels av kraven på ekonomisk styrning och "vinst", att de blir fängslade i sin egen tankeform. Många känner till dessa rön som Lipton och säkert många andra nått fram till, men tror sig vara tvungna fortsätta gå i den traditionella, vedertagna medicinens ledband kring genetikens "allsmäktighet".

Lipton visar på ett enkelt och effektivt sätt kopplingen mellan den fysiska världens grunder (generna) och ett större sammanhang som är livsnödvändigt och som inte går att separera.
Alla intresserade av hälsa, medicin, mänsklig utveckling och samhällsfrågor bör läsa denna bok.


© CM Matthis