Till himlen och tillbaka – När vetenskapen får ge efter för en andlig verklighet

Titel: Till himlen och tillbaka – En neurokirurgs nära-döden-upplevelse

Författare: Eben Alexander

Förlag: Forum

Publ år: 2015

Sidantal: 218. Inbunden

Datum: maj 2015

Rec av: Nina Matthis

Den här boken måste vara perfekt för att väcka ett brett intresse för den andliga dimensionen inom människan. Tänk dig själv, du har hört massor av historier om andliga uppvaknanden. Men alla dessa uppvaknanden är subjektiva, det finns inga bevis mer än den uppvaknades nya glädje och mystiska tillfredställelse. Den dimension de vittnar om verkar fantastisk, men kan ju vara uttryck för en ypperlig fantasi eller en envis vilja till evigt liv. De som vill avfärda eller förlöjliga andliga uppvaknanden, har en massa förklaringar lätt tillgängliga vid sin sida. De kan kalla det för önsketänkande, vanföreställning eller varför inte galenskap.

Men vad ska skeptikerna göra med denna bok? Vad ska de säga? Eben Alexander, som beskriver sitt möte med en gudomlig dimension under en nära-döden-upplevelse, är själv hjärnkirurg och vetenskapligt skolad som alla läkare. Han kunde aldrig tänka sig att detta kunde hända honom. Han brukade själv operera hjärnor, och då och då fick han möta patienter som berättade för honom om sina NDU upplevelser. Han brukade lyssna artigt på dessa ”historier”, men kunde inte föreställa sig att de var verkliga. Han var skeptisk till allt som inte gick att ta på, se med ögonen och som inte gick att förklara på vetenskapligt vis. Han som så många andra. Men plötsligt hände något förskräckligt.

Alexander blev sjuk. Riktigt sjuk. Han fick en sorts hjärnhinneinflammation som är mycket sällsynt, och där statistiken visar att just denna variant är närapå omöjlig att överleva. Han hamnade i koma på ett sjukhus där det var fullt pådrag av läkare som kämpade för att få honom att överleva och förhoppningsvis vakna upp. Och det gjorde han, efter en vecka – otroligt nog. Men han vaknade inte bara upp fysiskt, utan även andligt. Under de sju dagar han legat i koma hade han fått göra fantastiska erfarenheter i andliga världar, och alltihop kunde han minnas efteråt. Varför? Jo, för att dessa världar var mer verkliga än den fysiska världen, förklarar Alexander. Han kunde minnas sina möten med andliga vägledare, med enastående platser och inte minst den obeskrivliga upplevelsen av att vara som ett med Källan, med Gud/Om, och få tillgång till en universell vetskap som högt överskrider vår jordiska vetenskap.

Ingen förklaring finns på Alexanders upplevelser eftersom hans hjärna var ”död” under denna tid. Den fungerade inte alls. Den kunde inte producera några som helst tankar, föreställningar och fantasier. Men ändå hade han alla dessa himmelska upplevelser. För Alexander blev det helt uppenbart att medvetandet inte är knutet till hjärnan. Medvetandet är något som är oberoende av det fysiska. Jaget eller själen är inte bunden till kroppen. Vi är andliga varelser som kan uppleva platser och tillstånd som existerar på andra frekvenser. Detta är förstås inga nyheter, massor av människor har upplevt liknande saker som neurokirurg Alexander. Men eftersom han kan beskriva förloppet både andligt (sin upplevelse) och fysiologiskt (vad som hände med hans hjärna under koman) så ger det en ytterligare stringens åt hans berättelse.

Alexander skriver medryckande och enkelt. Tanken var att ”även ett barn skulle förstå hans berättelse”. Och det har han verkligen lyckats med. Även om han själv är akademiskt skolad så märks det inte i hans litterära språk. Han skriver verkligen så att alla kan följa med på hans resa och leva sig in i hans upplevelser. Samtidigt finns flera bottnar i hans berättelse, även psykologiska. Alexander beskriver hur han alltid har sökt efter en känsla av att vara önskad, mottagen och älskad. Denna längtan kan ha sin grund i att han blev adopterad som liten. Hans heta önskan blev till sist besvarad både i den fysiska världen och i den andliga, som en sorts existentiell jackpot. Om det kan du läsa mer i boken.

© Nina Matthis, SoulBooks maj 2015

Nya behov, ny tidning – Ascala Magazine

Tidning: Ascala Magazine
Redaktion: Maria Äxter, Terry Evans, Malou Thorman
För kontakt: hemsida: www.ascala.se
Datum: okt 2014
Rec av: Nina Matthis

När många människor börjar intressera sig för andlighet, som en möjlighet att förstå sig själva och livet mer, börjar det dyka upp nya tidningar som återspeglar det behovet. Jag kände tidigare till tidningarna Inspire och Nära. Men för liten en tid sedan hittade jag ännu en tidning för andligt intresserade; Ascala Magazine. Alla dessa tidningar har förstås sin egen speciella ”ton”, men det de har gemensamt är att lyfta fram den andliga dimensionen i livet, för att växa, läka och inspireras som människa.

En av redaktörerna för Ascala är det genom tv kände mediet Terry Evans. När jag läser hans texter i tidningen förstår jag att han är en klok, ödmjuk och ärlig person med ett stort hjärta. Han delar med sig av sina upplevelser av att vara ett medium, men kanske ännu mer att vara människa med ett öppet sinne. Och detta förhållningssätt avspeglar hela tidningen. Även om det mediala intresset är tidningens plattform så ryms mycket annat, som artiklar om meditation, buddhism, hälsa, personlig utveckling, tuffa livsöden som ”hittat hem”, sökare som vågat ta stora kliv, visionärer, astrologi, ny politik, forskning om kärlekens frekvenser etc.

Eftersom min man Mikael och jag gav ut fyra böcker om den andliga inspiratören Marina Munk för många år sedan, är det väldigt roligt för oss att hitta en artikel om henne i Ascala (nr 13, 2014). Marina är en fantastisk kvinna som står till tjänst för att höja medvetenheten och energierna här på jorden. Hon levde med en indianstam i Amazonas en längre period och byggde upp skola, tandvård och sjukvård mitt i djungeln. För några år sedan flyttade hon till en fin liten gård i Bergslagen och fortätter sitt andliga energiarbete genom att finnas till hands för folk som kommer dit (när hon inte är ute och reser i världen). Ascalas chefredaktör Maria Äxter har skrivit artikeln om Marina Munk och den är mycket inspirerande.

Det är härligt att det finns tidningar som vågar vara äkta och som följer rörelsen mot en ny och vidgad medvetenhet. Vi har så länge blivit itutade att det mänskliga behovet av andligt sökande är något onödigt och dumt. Tanken att det kan finnas sanningar och livslagar som inte går att se med ögat eller att mäta och väga, har inte passat i den långa tidsperioden av strikt vetenskapligt herravälde. Detta slags välde har varit ett naturligt utvecklingssteg, bland annat för att bryta den gamla, högdragna kristendomens grepp om människor. Och den strängt vetenskapliga perioden har förstås varit till stor nytta och glädje på många sätt. Men nu befinner vi oss i en tid när människor börjar återupptäcka sin andlighet, men på ett nytt sätt. Mer som ett utforskande inom sig själva, för att bli mer hela, sanna och fria som människor.

Som alltid måste allting som blir för strängt, för snävt, för ensidigt ge vika för nya idéer och impulser. Nya behov och strömningar i samhället kommer alltid att dyka upp och expandera den mänskliga medvetenheten lite till. Det är det som är utveckling. Och några människor kommer alltid att ta de första stegen och bredda vägen, trampa upp stigar så att många andra, med större lätthet, kan gå där sedan. Dessa nyandliga stigtrampare finns inom alla möjliga områden idag. Några av dem gör tidningar och det är bra.

© Nina Matthis, SoulBooks okt 2014. 

 

Stöd att finna ditt sanna jag genom förlösning av kroppsspänningar och gamla känslomönster

Författare: Lise Bourbeau
Titlar: Hela ditt inre och finn ditt sanna jag
Förlag: Vattumannens förlag
Publ. år: 2010
Sidantal: 207. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Författare: Lise Bourbeau
Titlar: Kroppen talar till dig.
Förlag: Vattumannens förlag
Publ. år: 2008
Sidantal: 463. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM


Jag passar på att slå samman två titlar av samma författare här (därför blev denna text extra lång). Lise Bourbeau är från Canada och förutom sitt författarskap driver hon tydligen ett stort center där för hälsa och utveckling. Hon reser också runt en del och föreläser och ger behandlingar.
Lise Bourbeau är ingen terapeut eller författare jag kände till innan. Hon har arbetat länge med kopplingen mellan det psyko-somatiska, alltså hur våra känslor påverkar vår fysiska hälsa och vår mänskliga utveckling.

Bourbeau ansluter sig till en rad andra författare, terapeuter och förespråkare för ”kroppens egen visdom” i vår tid. Detta är något som är välkänt för många i dagens flora av nytänkande, alternativ hälsa och fler möjligheter till att både bota och utveckla människan. Att denna visdom finns förankrad i vårt högre medvetande som tar sig uttryck genom denna kropp, är också något som författaren uttrycker tydligt. Och också använder sig av som en levande insikt, verkar det som.
Därmed blir hennes arbete inte bara fysiologiskt, inte heller bara emotionellt, utan ett försök vad jag förstår det som till en högre syntes.
Bourbeau säger redan i förordet till sin senaste bok på svenska ”Hela ditt inre och finn ditt sanna jag”, att hon med ordet och begreppet ”Gud” som hon gärna använder, menar människans ”högre jag” eller ”sanna jag”. Det är bra att hon gör den definitionen.

Hennes första bok ”Kroppen talar till dig” ska fungera som ett uppslagsverk över olika sjukdomar och yttringar av både fysisk och känslomässig art. Som läsare kan du slå upp ett stort antal åkommor och sjukdomsproblem för att läsa om författarens tolkningar av dessa på flera nivåer. Känslorna och deras eventuella tillbakahållande får här en stor plats som förklaring till att sjukdom uppstår, menar författaren.

Detta har sin grund i många olika forskningsresultat som med tiden bara tycks öka. Detta menar förf också ha stor egen empirisk kunskap om. En annan forskare jag tänker på i sammanhanget är Candace Pert, som arbetar med en annan ingångsvinkel, forskning om hjärnan.
De som Bourbeau främst refererar till är Wilhelm Reich och en av hans efterföljare, Alexander Lowen. Dessa skapade både teorier och praktiska metoder kring hur människans ”kroppspansar”, bestående av tillbakahållna känslor, behövde omvandlas. För att öka hälsan, öka människans möjligheter till sant förverkligande. Bourbeau vilar också sin kunskap på den freudianska läran tydligen. Detta kan verka motsägelsefullt eftersom Freud starkt motsade sig alla högre livsuttryck; själ, ande, andlig mening osv. Reich, som sägs ha varit en av Freuds utvalda favoriter, lämnade också Freud efter en konflikt, liksom många av hans andra efterföljare gjorde.

Insikter om den psykosomatiska kopplingen har flertalet olika terapiskolor kommit fram till under de senaste 50 åren. Det är också kända insikter i österlandet innan dess, även om de uttryckts annorlunda eller inte lika starkt förknippade med just känslouttrycket.
Det som idag kan skilja är betoningen på utlevelse. Nu vet inte jag hur Bourbeau använder sina metoder mer konkret. Men många kroppsterapeuter idag söker sig mer mot ett mer själsligt/andligt fokus och ett mer mjukt omvandlingsschema snarare än att utlevelsen ska behöva stå i fokus, något som både Reich och Lowen och många andra vid den tiden naturligt hade störst intresse av.

I denna uppslagsbok återfinns även hur väldigt vardagliga och enkla svårigheter sägs kunna uppstå pga ”förträngda känslor” och därmed hämma livsflödet i kroppen. Tanken är kanske god, men kan också överdrivas i onödan. Att t ex påstå att acne för alla slags människor ska innebära självförnekelse och svårigheter att tycka om sig själv, känns att dra psykiska innebörder för långt. Att t ex ”solbränna” skulle innebära liknande emotionella svårigheter, känns försvårande snarare än uppbyggligt.

Överlag tycker jag man bör vara försiktig med försök till slutgiltiga tolkningar kring olika sjukdomars, åkommors och fysiska reaktioners upphov. Det finns ofta en större bakgrundsbild som existerar i människors själsliga livsmönster som behöver förstås på ett eller annat sätt. Om inte annat som en bidragande orsak.
Jag tror att författaren också har den tanken med här. Hon beskriver hur sjukdomsuttryck kan vara sätt för själens vilja att skapa lärdom. Dvs en individs karmiska förlopp tar sig t ex uttryck genom sjukdom och andra svårigheter. Karma är dock inte ett ”straff” som alltfler lär sig inse i vår tid, utan snarare ”möjligheter”. Detta vill också Bourbeau betona. Hon talar om att ”självförlåtelse” och acceptans är viktiga nycklar i helandets processer.

I den andra boken ”Hela ditt inre och finn ditt sanna jag” använder författaren en till modell för sitt arbete. Hon bygger den på fem modeller av ett bestämt känsloproblem (ett ord) som skapar fem kroppstyper och deras symtom (t ex ”övervikt-förödmjukelse” eller ”förstärkt smalhet-avvisning”. Hon utgår från dessa kopplingar i hela boken och bygger olika terapeutiska resonemang kring dessa.
Jag har svårt för den förklaringsmodellen i sig. Jag tror inte det är så enkelt, vare sig känslomässigt eller kroppsmässigt att bestämma och bearbeta samband. Därmed är risken också att metodens tolkningsform” blir mindre intuitiv eller okänslig för vad individen verkligen bär på i sitt inre. Olika kroppstyper och olika känsloproblem behöver också ett större sammanhang tror jag för att kunna lösas djupare.
Samtidigt ligger det förstås en hel del i dessa känslors koppling till kroppshållning, olika typer av förträngning, och hur kroppen svarar an på detta. Men inte med ett så nödvändigtvis kontrollerat tolkningsschema.

I båda böckerna blir det tydligt att författaren vill gå systematiskt tillväga och mer vetenskapligt undersöka dessa kopplingar mellan känsla och kroppsliga symtom. Det är både fördelar och nackdelar med detta.
Att dessa svårigheter kan lösas genom att beakta och förlåta olika känslomönster och sina föräldrar från barndomen, är förstås till stora delar välkänt och positivt. Men hur det går till – i medvetandet - med denna metod blir inte lika tydligt, tycker jag.
Risken är också att dessa skildringar blir en aning överstrukturerade. Ett intressant exempel som författaren tar upp från sitt eget liv är när hon styrde sin yngste son väldigt hårt för att han skulle utvecklas som hon uppfattade var bäst för honom, men att det fick tydligen ett mindre lyckat resultat.
Det finns i vilket fall flera viktiga tankebanor med här. T ex hur barn kan ”ärva” eller påverkas negativt av föräldrarnas hindrande mönster. Hur dessa kan föras över i flera led på ett omedvetet sätt. Där tänker jag spontant på hur metoden Familjekonstellationer både belyser detta, men också kan ge väldigt tydliga redskap för att skapa förlösning av detta.

Författaren känns som ytterst målmedveten, stark i sin avsikt och viljefullt engagerad i sin sak. Det är inte så mycket egna erfarenheter eller tankar från hennes egna liv som kommer fram i dessa böcker (varav den ena är snarast en uppslagsbok, så det är inte konstigt).
Författaren har ett grundläggande humanistiskt, medkännande och inlevelsemässigt fokus. Detta är en kärleksform som jag tror står bakom hennes arbete. Mina tankar jag här har tagit upp bör därför ses i detta sammanhang. Och att man förstås som terapeut eller allmänt intresserad kan plocka de delar som man tycker känns stimulerande.


© CMM, SoulBooks jan 2011.

Anastasia - naturmystik och en ny tid

Författare: Vladimir Megré
Titel: Anastasia
Förlag: Ringing cedars press (engelska utgåvan). Jupiter förlag (svenska utgåvan)
Publ. år: 2005 på eng (på ryska 1996) (på svenska 2011)
Sidantal: 236. Häftad.
Rec datum: aug 2011 (utlagd sept 2011)
Rec av: CMM


Den här boken har väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen. Den tycks ge många människor ett slags uppvaknande vad gäller vår planet, miljön, och hur vi lever våra liv som människor i den ”moderna världen”.
Detta har också förläggaren till den engelska utgåvan tagit fasta på. Kanske på amerikanskt manér i överkant. Att boken skulle innebära ett ”chockerande avslöjande som ändrar vårt öde” är väl att ta i. Men många entusiastiska lovord som spritts kring boken, varav en del också är återgivna här, säger ändå att många blir berörda.

Det här är den första boken i en längre serie, hittills nio böcker, alla utgivna också på engelska. Än så länge finns bara den första på svenska, vilken jag fick tag på nyligen genom Jupiter förlag. Den engelska utgåvan – som jag alltså har läst i första hand och använt som utgångspunkt här - kom genom en person som tyckte jag skulle titta på den.
När jag fick den svenska har jag läst den bitvis också, för att kunna jämföra.
Och det är intressant att det skapas olika tonfall genom översättningarna. Ändå är båda utgåvorna översatta direkt från ryskan, tydligen ett krav från det ryska förlaget.

Boken handlar om mötet mellan författaren, då framgångsrik, vardaglig rysk affärsresande, och en ung kvinna som sägs ha bott ensam i sibiriska vildmarken sedan barnsben, då hennes föräldrar dog tidigt. Hon har haft två personer som sett till henne då och då, en morfar eller farfar, och en gammelfarfar. Dessa låter egentligen inte som släktingar, utan mer som ”lärare” får jag för mig.
Det handlar om mötet mellan människan och naturen, om det andliga i människan, genom naturen. Budskapet fokuserar kring att människan behöver ändra sin kurs för att både överleva, men också för att må bättre överlag. Genom det enkla livet nära naturen, får hon bättre kontakt med sig själv, med kärleken, med glädjen.
Mycket också om hur familjen är en viktig grund för den större kärleken, tillsammans med naturen. Och om ämnen som sexualitet, barnuppfostran, och överlag samhällets utveckling. Vissa åsikter och råd här är okonventionella, men känns också i vissa fall så udda att de är svåra att ta på allvar. Men just det kan också vara tanken och poängen, att ruska om och skapa nya tankespår, får jag för mig.

Kvinnan, som kallas Anastasia, och mannen får en speciell kontakt och det visar sig att hon tidigare också tagit kontakt med honom vid ett annat tillfälle, utan att han vetat om vem hon är. Hon visar och berättar mycket för honom under de tre dagar han är där. Om andliga sammanhang, livsfrågor, också med inslag av det som många kallar ”övernaturliga förmågor”. Men som egentligen är något människan äger inom sig överlag, även om det för de flesta är potentiellt snarare än något pågående.

Det är en säregen historia som först griper tag i mig som läsare. Den känns givande, spontan och livskraftig. Den engagerar också därför den tycks skriven med en till synes medveten avsikt. Författaren säger dock att han aldrig skrivit förr. Men medvetenheten verkar finnas där, även om boken är enkelt upplagd och bitvis till synes mer summariskt ihopfogad.
Överlag har boken en mystisk ton där en naturromantisk känsla är i förgrunden. Innehållet är enkelt framfört, på ett ganska ”ryskt” sätt om jag får säga så; okonstlat, nästan lite grovt, och samtidigt med en omfattande luftig, genomträngande, nästan dramatiserande livfullhet (detta framförallt vad jag upplever i den engelska utgåvan).
Texten förmedlar samtidigt en sorts ihållande energi på ett subtilt och finkänsligt bakomliggande plan. Den värmer, värnar och ger stöd, känns det som. Den är feminin, och kommer nog inte från författaren i sig, i alla fall inte hans person, är mitt intryck.
Kanske har han fått stöd på ett själsligt inkopplande sätt, utan att vara så medveten? Kanske är Anastasia, personligen eller på andra sätt, som en av många förmedlande länkar i dagens stora omvandlande tid med sin ”röst från jorden”`?

Denna bok och de övriga i serien blev författarens mission, om jag förstått det rätt. Han gav upp sin karriär som affärsresande och mycket förändrades snabbt i hans liv. Megré skrev och tryckte upp boken själv och sålde på gatan i Moskva. På några veckor hade 2000 ex sålts. Idag säger man att 10 miljoner ex sålts i Ryssland av hela serien och att första boken finns på 20 språk.

Samtidigt väcks en hel del frågor. Är verkligen den här ”kvinnan” fysiskt verklig? Är hon kanske mer en sinnebild, eller en inre inkoppling? Det finns foton i boken som vill framställa historien som ”konkret”, men inget på henne vad jag kan se.
Historien kan vara sprungen ur olika upplevelser, olika möten, olika erfarenheter hos författaren, det är ett intryck jag får. Eller att en mer omfattande kunskap finns med i bilden, som inte blir direkt uttalad (kanske i de senare böckerna?).

Naturen är förstås enormt viktig, det håller nog de flesta med om idag. Men att framställa det som att vi ”borde” leva helt utan någon teknisk utveckling känns samtidigt främmande och onödigt att polarisera så starkt. T ex att ”flygplan” är en effekt av ”negativa patriarkaliska krafter”.
Boken tycks oavsett dessa frågor väcka människors medvetenhet och medkänsla, ett större planetärt tänkande. Och jag håller med om att denna känsla, denna typ av förnimmelse med naturen och allt växande, blir glädjefullt förstärkt. Många engagerar sig tydligen också i sociala och miljömässiga projekt, bl a ekobyar med ett större andligt innehåll, sedan böckerna kom ut, framförallt i Ryssland.

Ekobyar och närhet till naturen är ju inget nytt eller märkligt i sig. Det är en rörelse som tagit form i olika sammanhang sedan 60-talet och fortsätter kontinuerligt växa. Men här tycks formen vara en mer avsiktlig och omfattande rörelse, i alla fall i Ryssland.
Detta land som överlag tycks genomgå en efterlängtad och också nödvändig renässans, en återfödelse av förnyat liv, mänsklig gemenskap och också expanderat medvetande. Detta är också något som tycks finnas inneboende i den ryska folksjälen, den ryska kollektiva andan. Har man tillfälle att ta del av och förstå lite av de så kallade ”strålarna” och också de astrologiska huvudinflytandena för detta enorma land, kan det ge många värdefulla signaler.
Överlag tycks Sibirien och dess närområden komma i blickpunkten, för min del genom olika skildringar som kommit i min väg senaste åren, också en sorts ”magnetism” från området.

Många människors reaktioner runt denna historia blir tydligen lätt starkt känsloladdade, som att det handlar om ”underverk”. Jag känner mig tveksam till detta. Det speglar hur människor lätt gärna vill ha en ny ”guru” eller en ny ”dröm” som ska göra dem mer verkliga.
Och det behöver ju inte vara fel i sig. Men det viktiga är nog också att inse att detta finns redan i oss själva. Och att hela vår tid är ett stort uppvaknande, på många platser, genom många förmedlare.
Som Anastasia - vem hon nu än är - ger uttryck för, att vi skapar vår egen framtid genom våra bilder, med gudsenergin genom oss själva. Och som sagt, en genuin livsflödande energi förmedlas genom boken, hur det nu än är.


© CMM SoulBooks, aug 2011

Helande genom medial kontakt? Tre böcker om medier och deras syn på liv, död, andlighet och förnyelse

Titlar: Kraften är din – Rosemarie Altea (2003)
Mellan två världar - Sylvia Brown (2008)
Universums plan – Lena Ranehag (2009)
Förlag: Ica
Datum: okt 2010
Rec. av: CMM

Jag fick impulsen att sätta ihop dessa tre böcker, därför de handlar allihop om hur det är verka som ett medium. Men också om hur deras mediala inriktning kan skapa helande på olika sätt. Det är det jag försökt tagit fasta på här, inte det sensationella eller det överdrivna.

Detta att uppleva sig som en kanal för kontakt mellan ”himmel och jord” kan ta form på en rad olika sätt, mer eller mindre andliga. Många människor verkar på detta sätt utan att för den skull ”tala med andar” eller hålla seanser etc.
Ett medium behöver heller inte alltid vara så andligt, utan kan vara en mer materiell form av ”sierska (siare)” eller ”lyckokonst-coach”.
Allt beror på vilka kriterier du själv har och om du anser ett medium nästan som något ”gudomligt” (utvald av gud), som något mer ordinärt, eller som nog många fortfarande uppfattar det, något suspekt och ofta skojaraktigt.

Dessa tre författare, alla kvinnor, har ett gemensamt att de uttalar sig om den ”andra sidan” som ett utryck för en större verklighet. Och det är också där de avlidna, de som gått vidare, lever.
Det kanske är det viktigaste budskapet som många medier förmedlar, att det finns ingen död. Inte i den bemärkelsen vi oftast tror iaf, att livet skulle utsläckas totalt, bara mörker, intighet. Detta tycks vara en direkt villfarelse, en illusion, att livet skulle vara så enkelriktat att det bara tog sig uttryck i en form, en gång, och sedan aldrig mer.
Detta tycks också strida mot allt sunt förnuft i naturen t ex, där allt blommar, växer, sedan åldras, förtvinar, dör, bara för att återuppstå nästa vår. Detta har också många forskare kommit att upptäcka, t ex genom nära-döden forskning (Moody, Kubler-Ross m fl) men också i hjärnforskning, ny fysik med flera fält.

Mediumism verkar samtidigt inte vara en självklar väg för att utvecklas som människa i sig, eller att detta innebär direkt kontakt med vårt högre medvetande. Även om många medier gärna vill formulera det så, finns flera steg av utveckling som vi kan uppfatta och som kräver annan sorts träning.
Ändå tycks mediumism vara ett sätt för många att lära sig mer om att människan inte bara är ett fast fysiskt väsen, utan egentligen delaktig i ett mycket större samspel av liv, av information, av utbyte, stöd, kärlek, mening.

Där kan dessa böcker ha sin viktiga roll. Som tröst, livsinspiration, helande. Flera av dessa författare verkar nämligen också som healers, ”helare”, speciellt Rosemary Altea tar plats där, tycker jag. Hennes beskrivningar av sessioner inför publik är väldigt starka, emotionellt berörande och känns genuina i sitt läkande. De tycks hjälpa många människor. Altea verkar ha ett fördjupat fokus i sitt seende och i sin energi där hon används som kanal för att skapa läkande.

Det är förstås naturligt att hon liksom de övriga författarna vill framhålla sig själva, vilket också sker på mycket starkt manér.
Sylvia Brown, på sitt ändå charmerande, avväpnande sätt, talar gärna om igen hur berömd hon är, hur många som hon har hjälpt, om när hon är med i tv osv. Men hon gör det samtidigt med en sorts glimt i ögat, tycker jag. Det skulle annars bli lätt olidligt.

Altea har också med mer omfattande perspektiv i sin bok kring andlighet överlag, inte bara som medium. Här tas t ex meditation och visualisering upp. Hon använder hela tiden sina egna erfarenheter, ofta många möten med lidande människor, sjuka, ensamma, många smärtsamma upplevelser. Kanske hennes engelska härkomst betyder en hel del här med ett mer grundat tonfall, men också lagringar av den engelska ibland ganska tungrodda medeltida andan.
Å ena sidan känns det underbart att hon kan stötta dessa människor. Å andra sidan känns det som det blir väldigt mycket fokus på dessa sidor, vilket kan göra texten ganska tung.

Sylvia Browne, välkänd i många länder, framförallt i USA, som medium, författare, har en mer lättsam och lite mer humoristisk inställning som jag kan tycka är både underhållande och frisk. Det känns inte som det blir så betungande här, men å andra sidan lite mer lättviktigt ibland.
Det finns flera roliga episoder, men också uppgifter som lämnar iaf mig direkt tveksam. T ex att hennes vägledare skulle bara levt ett få antal liv på jorden, vilket verkar helt orimligt.

Slutligen Lena Ranelids bok som har en sympatisk titel tycker jag, som grundar sig i ett större engagemang för planeten och dess framtid. Detta tar hon också upp i början av sin bok, hur stora förändringar står inför dörren och att alla människor behöver inse sin del i detta stora steg.
Här finns en mycket svensk ton, mer enkel, direkt, lite mer närvarande i vardagen, utan så mycket i rollen av ”stort medium”. Det är befriande på sitt sätt.
Här får andra människors egna berättelser stå mer i fokus. Det kan vara både fördel och nackdel. Jag blir inte riktigt engagerad i detta, för det känns som den här förf har något mer att berätta egentligen, från en djupare punkt inom sig.

Det som förenar dessa tre kvinnor i deras budskap är förutom det mediala som deras livsuppgift, att alla människor kan så mycket mer, framförallt genom att öppna sina sinnen och lyssna mer till sitt eget inre. Det handlar inte om att behöva bli ett medium, tala med ”andevärlden, utan snarare om att förstå och kunna förmedla sin del av en större plan, livets plan, kärlekens kraft.


© CMM SoulBooks, okt 2010.

Människans glädje att välja själen - om att börja förverkliga "den inre drömmen"

Titel: Drömliv - Lycklig på riktigt
Författare: Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2009
Sidantal: 288. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM


En riktigt vacker bok; vacker färg, vacker layout. Känns lockande att läsa, också på grund av sitt innehåll förstås. En vilja till inre skönhet, en resa i ett större liv.
Kanske är det en dröm, men författarna (hädanefter kallade ”förf”) betonar att det händer ”på riktigt”. Känns lite kul med den knorren, och samtidigt inbjudande. För är det inte det vi vill med en bok, att vi verkligen följer med och upplever inspiration, god förändring, kraft att förverkliga det vi vill - som själen vill!

Boken är skriven av två entusiaster, Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander, som vill övertyga läsaren om att hon, och också säkert han, har alla möjligheter i sitt liv.
Och de gör det bra, på sitt sätt. Ibland de egna lite mer reflekterande och samtalande textavsnitten, varvat med personliga brottstycken, händelser, exempel ur det vardagliga livet.

En av förf är känd sedan tidigare för en äldre ”karriär” som komiker, och sedan än mer känd tror jag, som romanförfattare. Jag har inte läst något av henne tidigare. Och nu är hon i ett nytt steg med sin medförfattare. Det känns spännande, lovande, flera människor som vågar vidga sina vyer och berätta om det.
Och samtidigt känns nog anslaget igen, men lite mer prosaistiskt och berättande än det brukar vara i sådana här ”skapa-det positiva”-böcker.

Författarna talar om ett nytt ”förhållningssätt” i sina liv. Nästan som ett paket, kanske en plan? Att komma mer i kontakt med sig själv, skulle jag vilja kalla det för.
Förf talar om ”en grundton av lycka i livet”, som man kan bygga, uppnå, egentligen vaska fram i sig själv. Genom uppmärksamhet, genom att också möta svårigheter. På slutet av boken om ”förlåtelse” t ex. Hur svårt det kan vara med äkta förlåtelse. Skillnad på att förlåta genom det enkla sociala spelet. Medan man här rekommenderar det mer ansvarstagande, påkostade ställningstagandet, förlåtelse som en inre process.

Ibland är det också lite väl enkla ”recept” och tankar, ofta hämtade från detaljer i vardagen, t ex att ”köpa en present till en god vän” eller få hitta ett klädesplagg som är så perfekt. Inget fel med det, men det känns inte sådär väldigt beskrivande för mig vad som är varken mer djupare ”lycka” eller mer själslig kontakt – egentligen. Kanske förf använder denna enkelhet och försök till vardagsrealism som ett berättartekniskt och också mer ömsint redskap för att fånga upp nya läsare i denna anda?

Boken vill samtidigt, om än ganska lättsamt, komma mer in på djupet. Beskriva perspektiv bakom ytan, vad en människa är, egentligen.
Här finns den viktiga skillnaden mellan själen och egot med. Också hur människan har ett ”högre jag”, som här kallas ”själen”. Och hur människan som personlighet och dess sinne (egentligen det "lägre sinnet") mer handlar om hur vi dras in i ovanor, vår ofullständighet, som ibland också kan bli destruktiv.
Det är viktiga distinktioner som därmed också för boken vidare in i en större intressesfär. Mycket mer kan förstås sägas om detta område, som egentligen är grunden i all expanderad psykologi och livsförståelse. Och som är nära den fristående, allmänna andlighet som ökar så starkt hos människor idag. Men det är goda steg i rätt riktning av ett ökat förtydligande, hur människor ska kunna förstå sig själva bättre och urskilja sina valmöjligheter.

"Själen är ditt palats, din skatt, din magiska plats. Själen är den del av dig som är evig"


© CMM, SoulBooks, sept 2010

Energimedicin - att skapa läkande genom högre frekvenser

Titel: Supercoherence – ditt sjunde sinne
Författare: Thrity Engineer
Förlag: Ica
Publ. År: 2009 (2008 på eng)
Sidantal: 243. Inbunden
Datum: mars 2010
Rec. av: CMM


Den här boken kom med posten häromdagen från förlaget, utan att jag vet att jag beställt den. Det är roligt, förlagen skickar ibland böcker ändå. Och just den här boken passade bra att skriva om. Jag har också tagit upp boken på bloggen Nya Tiden.

Thrity Engineer är en något udda författare i det här sammanhanget på det sättet att hon utgår från sina egna erfarenheter och sitt liv, samtidigt som hon vill använda det konkreta, mer vetenskapliga sinnet och går en fysisk väg i sina undersökningar av det hon kallar ”expanderat medvetande”. Samtidigt tar hon upp kvaliteter som kärlek och andlighet på ett tydligt och spännande sätt.

Hon berättar en medryckande historia. Dels om sitt liv längre tillbaks då hon främst hade fokus på att tjäna pengar, vilket hon också gjorde, och hur hon sedan genom olika kriser vakande upp till ett större sökande. Dels om hur hon fann energimedicinen, eller frekvenshealingen, eller vad man nu vill kalla det. Det finns många olika namn för en liknande kunskap, t ex bioenergi eller egentligen ”eter”.

Hon berättar entusiastiskt, nästan ”frälst”, om ganska omfattande sammanhang kring biologi, fysik och livsmening i ett holistiskt perspektiv. Hon är inte utbildad inom naturvetenskapen och verkar heller inte utgå från en andlig medvetenhet i sig. Hon studerade psykoanalys i åtta år, men övergav den metoden då den var för bunden till negativa diagnoser och tog så lång tid.
Författaren berättar att hon brinner för att hjälpa andra, där de är i sina liv. Och det verkar genuint. Hon verkar saklig, men samtidigt starkt ”troende” – på sin egen metod framförallt. Den handlar om att via specialkonstruerade maskiner kunna läsa av frekvenser av ohälsa hos människor för att sedan kunna återskapa den högre, mer hälsosamma frekvensen.
Detta gör många hälsoterapeuter nu för tiden genom till synes otaliga olika system av maskinell avläsning och rådgivning utifrån ihopsamlade elektronisk data.
Det Engineer lagt till här, är fotograferingen, som säger sig kunna direkt spegla människans tillstånd av ohälsa eller obalans, och sedan med de nya frekvenserna i handen (genom t ex en kräm eller en flaska) återfå de mer stadiga, tydliga och därför hälsobaserade konturerna igen.

Jag tycker dessa perspektiv är spännande och viktiga överlag. Jag tror också mänskligheten bara är i början av detta slags utforskande, som nog kommer explodera i nya resultat och utövande framöver.
Författarens gestaltning av ämnet kunde samtidigt få ännu mer positiv tyngd genom en större medvetenhet om att det är många som delar denna utgångspunkt av sökande. Det är inte bara denna metod som kan anses som ”helt unik”.

Och att det är framförallt genom att utforska det mänskliga medvetandet och förändra dess frekvenser inifrån människan själv, som mer varaktiga förnyelser skapas. Att det kan säkert vara bra med ”snabba lösningar” i sig genom teknisk apparatur etc. Men att själva processen också behöver förankras inom individens jagmedvetande, i hennes större utveckling.


© CMM april 2010