Stöd att finna ditt sanna jag genom förlösning av kroppsspänningar och gamla känslomönster

Författare: Lise Bourbeau
Titlar: Hela ditt inre och finn ditt sanna jag
Förlag: Vattumannens förlag
Publ. år: 2010
Sidantal: 207. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM

Författare: Lise Bourbeau
Titlar: Kroppen talar till dig.
Förlag: Vattumannens förlag
Publ. år: 2008
Sidantal: 463. Inb
Rec datum: dec 2011
Rec av: CMM


Jag passar på att slå samman två titlar av samma författare här (därför blev denna text extra lång). Lise Bourbeau är från Canada och förutom sitt författarskap driver hon tydligen ett stort center där för hälsa och utveckling. Hon reser också runt en del och föreläser och ger behandlingar.
Lise Bourbeau är ingen terapeut eller författare jag kände till innan. Hon har arbetat länge med kopplingen mellan det psyko-somatiska, alltså hur våra känslor påverkar vår fysiska hälsa och vår mänskliga utveckling.

Bourbeau ansluter sig till en rad andra författare, terapeuter och förespråkare för ”kroppens egen visdom” i vår tid. Detta är något som är välkänt för många i dagens flora av nytänkande, alternativ hälsa och fler möjligheter till att både bota och utveckla människan. Att denna visdom finns förankrad i vårt högre medvetande som tar sig uttryck genom denna kropp, är också något som författaren uttrycker tydligt. Och också använder sig av som en levande insikt, verkar det som.
Därmed blir hennes arbete inte bara fysiologiskt, inte heller bara emotionellt, utan ett försök vad jag förstår det som till en högre syntes.
Bourbeau säger redan i förordet till sin senaste bok på svenska ”Hela ditt inre och finn ditt sanna jag”, att hon med ordet och begreppet ”Gud” som hon gärna använder, menar människans ”högre jag” eller ”sanna jag”. Det är bra att hon gör den definitionen.

Hennes första bok ”Kroppen talar till dig” ska fungera som ett uppslagsverk över olika sjukdomar och yttringar av både fysisk och känslomässig art. Som läsare kan du slå upp ett stort antal åkommor och sjukdomsproblem för att läsa om författarens tolkningar av dessa på flera nivåer. Känslorna och deras eventuella tillbakahållande får här en stor plats som förklaring till att sjukdom uppstår, menar författaren.

Detta har sin grund i många olika forskningsresultat som med tiden bara tycks öka. Detta menar förf också ha stor egen empirisk kunskap om. En annan forskare jag tänker på i sammanhanget är Candace Pert, som arbetar med en annan ingångsvinkel, forskning om hjärnan.
De som Bourbeau främst refererar till är Wilhelm Reich och en av hans efterföljare, Alexander Lowen. Dessa skapade både teorier och praktiska metoder kring hur människans ”kroppspansar”, bestående av tillbakahållna känslor, behövde omvandlas. För att öka hälsan, öka människans möjligheter till sant förverkligande. Bourbeau vilar också sin kunskap på den freudianska läran tydligen. Detta kan verka motsägelsefullt eftersom Freud starkt motsade sig alla högre livsuttryck; själ, ande, andlig mening osv. Reich, som sägs ha varit en av Freuds utvalda favoriter, lämnade också Freud efter en konflikt, liksom många av hans andra efterföljare gjorde.

Insikter om den psykosomatiska kopplingen har flertalet olika terapiskolor kommit fram till under de senaste 50 åren. Det är också kända insikter i österlandet innan dess, även om de uttryckts annorlunda eller inte lika starkt förknippade med just känslouttrycket.
Det som idag kan skilja är betoningen på utlevelse. Nu vet inte jag hur Bourbeau använder sina metoder mer konkret. Men många kroppsterapeuter idag söker sig mer mot ett mer själsligt/andligt fokus och ett mer mjukt omvandlingsschema snarare än att utlevelsen ska behöva stå i fokus, något som både Reich och Lowen och många andra vid den tiden naturligt hade störst intresse av.

I denna uppslagsbok återfinns även hur väldigt vardagliga och enkla svårigheter sägs kunna uppstå pga ”förträngda känslor” och därmed hämma livsflödet i kroppen. Tanken är kanske god, men kan också överdrivas i onödan. Att t ex påstå att acne för alla slags människor ska innebära självförnekelse och svårigheter att tycka om sig själv, känns att dra psykiska innebörder för långt. Att t ex ”solbränna” skulle innebära liknande emotionella svårigheter, känns försvårande snarare än uppbyggligt.

Överlag tycker jag man bör vara försiktig med försök till slutgiltiga tolkningar kring olika sjukdomars, åkommors och fysiska reaktioners upphov. Det finns ofta en större bakgrundsbild som existerar i människors själsliga livsmönster som behöver förstås på ett eller annat sätt. Om inte annat som en bidragande orsak.
Jag tror att författaren också har den tanken med här. Hon beskriver hur sjukdomsuttryck kan vara sätt för själens vilja att skapa lärdom. Dvs en individs karmiska förlopp tar sig t ex uttryck genom sjukdom och andra svårigheter. Karma är dock inte ett ”straff” som alltfler lär sig inse i vår tid, utan snarare ”möjligheter”. Detta vill också Bourbeau betona. Hon talar om att ”självförlåtelse” och acceptans är viktiga nycklar i helandets processer.

I den andra boken ”Hela ditt inre och finn ditt sanna jag” använder författaren en till modell för sitt arbete. Hon bygger den på fem modeller av ett bestämt känsloproblem (ett ord) som skapar fem kroppstyper och deras symtom (t ex ”övervikt-förödmjukelse” eller ”förstärkt smalhet-avvisning”. Hon utgår från dessa kopplingar i hela boken och bygger olika terapeutiska resonemang kring dessa.
Jag har svårt för den förklaringsmodellen i sig. Jag tror inte det är så enkelt, vare sig känslomässigt eller kroppsmässigt att bestämma och bearbeta samband. Därmed är risken också att metodens tolkningsform” blir mindre intuitiv eller okänslig för vad individen verkligen bär på i sitt inre. Olika kroppstyper och olika känsloproblem behöver också ett större sammanhang tror jag för att kunna lösas djupare.
Samtidigt ligger det förstås en hel del i dessa känslors koppling till kroppshållning, olika typer av förträngning, och hur kroppen svarar an på detta. Men inte med ett så nödvändigtvis kontrollerat tolkningsschema.

I båda böckerna blir det tydligt att författaren vill gå systematiskt tillväga och mer vetenskapligt undersöka dessa kopplingar mellan känsla och kroppsliga symtom. Det är både fördelar och nackdelar med detta.
Att dessa svårigheter kan lösas genom att beakta och förlåta olika känslomönster och sina föräldrar från barndomen, är förstås till stora delar välkänt och positivt. Men hur det går till – i medvetandet - med denna metod blir inte lika tydligt, tycker jag.
Risken är också att dessa skildringar blir en aning överstrukturerade. Ett intressant exempel som författaren tar upp från sitt eget liv är när hon styrde sin yngste son väldigt hårt för att han skulle utvecklas som hon uppfattade var bäst för honom, men att det fick tydligen ett mindre lyckat resultat.
Det finns i vilket fall flera viktiga tankebanor med här. T ex hur barn kan ”ärva” eller påverkas negativt av föräldrarnas hindrande mönster. Hur dessa kan föras över i flera led på ett omedvetet sätt. Där tänker jag spontant på hur metoden Familjekonstellationer både belyser detta, men också kan ge väldigt tydliga redskap för att skapa förlösning av detta.

Författaren känns som ytterst målmedveten, stark i sin avsikt och viljefullt engagerad i sin sak. Det är inte så mycket egna erfarenheter eller tankar från hennes egna liv som kommer fram i dessa böcker (varav den ena är snarast en uppslagsbok, så det är inte konstigt).
Författaren har ett grundläggande humanistiskt, medkännande och inlevelsemässigt fokus. Detta är en kärleksform som jag tror står bakom hennes arbete. Mina tankar jag här har tagit upp bör därför ses i detta sammanhang. Och att man förstås som terapeut eller allmänt intresserad kan plocka de delar som man tycker känns stimulerande.


© CMM, SoulBooks jan 2011.

Bortom The Secret; Attraktionslagen i ett större perspektiv

Författare: Lisa Love
Titel: Bortom The secret
Förlag: Ica/ Forma
Publ. år: 2009
Sidantal: 218. Inb.
Rec datum: sept 2011
Rec av: CMM


Jag skrev nyligen om boken The secret – Kraften och gjorde då kopplingen med denna bok, ”Bortom The secret” av Lisa Love.
Många inom områdena självhjälp, mental träning och personlig utveckling känner till den tidigare filmen och boken ”The secret”. Men hur många känner till denna bok? Förmodligen inte lika många. Men det kan vara värdefullt att ta del av dessa tankar för alla som är intresserade av detta ämne med personligt skapande och tankens kraft.

Författaren (med det eventuellt tagna namnet (?) ”Lisa Love”) har här gjort en genomgång av de fallgropar och som hon ser det, missförstånd som tas fram i The secret. Och det är inte lite. Samtidigt vill författaren visa på de goda möjligheter och kvaliteter i det positiva tänkandet och i en mer andlig resa av förnyelse och engagemang som alla människor har möjlighet till. Framförallt att detta kan också kopplas samman med ett större helhetsperspektiv av vår värld, samhället och hur vi kan använda ”tjänandet” som ett verktyg.

Lisa Love har en gedigen bakgrund med doktorsgrader inom familjeterapi, transpersonell psykologi och en hel del annat. Hon beskriver på ett bra sätt tycker jag hur detta sammanhang kan utvecklas. Hon har lagt upp boken i tio kapitel som har som syfte ”att mer andligt använda attraktionslagen”.
Love skriver enkelt, tydligt och det är lätt att följa hennes tankebanor. Det märks att hon har en bred erfarenhet av att möta människor med smärtsamma upplevelser. Förmodligen har hon också själv genomgått svårare utmaningar.
Detta har ofrånkomligen färgat hennes redogörelse, på gott och ont. Ibland kanske lite väl mycket, kan jag tänka. Risken med dessa former av svårigheter kan också bli att de i sig själva bildar en kvarhållande tankeform och därmed får ett litet tyngande anspråk. Love kan därför låta lite "moralisk" ibland. Men man behöver också inse att dessa olika nivåer av tänkande och försök till klargöranden - i The Secret eller om vi nu vill se "bortom The Secret" - har olika funktioner för olika människor. och att den entusiasm som finns, i alla fall i uppföljaren The secret - Kraften, ändå kan ha mycket positiva effekter för folk.

Många av hennes argument, förtydliganden och ofta ganska självklara synpunkter för att skapa mer klarhet och också frihet inom detta område, känns ändå ofta fruktbara och genuina.
T ex det här att det skulle vara ”farligt” eller negativt att ”säga nej”. Nu minns inte jag hur det framställdes i The secret från början, men vet från andra sammanhang och även i uppföljaren av samma förf, att det ofta tas upp; ”Säg bara ja”. Det kan bli väldigt förenklat och "svart eller vitt"-tänkande.
Hon visar också på ett ställe hur attraktionslagen också består av en annan sida eller en annan lag (inom samma kraft). Den kallas ”repulsionslagen”. Det är något jag själv skrivit om ibland (se här t ex) och tycker därför det var både intressant och roligt att se att andra också har denna insikt. Denna lag som samverkar med attraktionslagen står för det som stöts bort, som kan stå t ex för urskillning. Det är också en viktig själslig kvalitet och också ett oberoende uttryck för hur livet både bygger upp men också river ner det som inte är fruktbart.

I boken använder Love begreppet ”anden” för en högre intelligens och gudomlighet som människan kan vända sig till för att skapa det bästa. Men inte bara för sig själv, påpekar Love, utan också för sin omgivning. På så sätt menar hon att man kan använda attraktionslagen på ett bredare och mer omfattande sätt. Egentligen för allt liv.


© CMM SoulBooks, okt 2011

Struktur och god vilja i Kbt-metoden - två böcker

Titel: Våga förändra ditt liv med kbt – bli av med…
Författare: Anna Frostin
Förlag: Prisma
Publ. år: 2009
Sidantal: 353. Inbunden


Titel: Kbt i utveckling – en introduktion…
Författare: Anna Kåver
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 345 (+ register). Inbunden

Rec datum: okt 2010
Rec. av: CMM


Kbt är en metod för psykologisk och terapeutisk hjälp som ökat starkt under senare år. Man kan se en parallell mellan samhällets och världens förhöjda tempo som ett utslag av detta. Att samhället önskar snabbare lösningar på människors psykiska hälsoproblem.
Oavsett detta mer krassa perspektiv, så verkar kbt på flera sätt vara en positiv och välbehövlig förnyare inom psykiatri och traditionell terapeutisk behandling. Äldre system, som förstås fortfarande används, blir alltmer ifrågasatta.
Freudiansk psykoanalys håller på att utdateras, eftersom dess effekter inte tycks så hälsosamma eller utvecklande (även om det säkert finns många goda, duktiga terapeuter inom detta område). Och inom psykiatrin kan man förflytta mer fokus från det ständiga pillertrillandet med nervlugnande som den främsta ”medicinen” till de mer kliniska lösningsorienterade funktioner som kbt erbjuder.
Sedan att det finns så många andra terapeutiska metoder som hjälper och fördjupar dessa perspektiv är en annan historia.

Kbt anses också som utmärkta medel för självhjälp, sägs det ofta. Detta är ett högst lovvärt perspektiv, tycker jag. Att människor kan skapa och hjälpa sig själva i sin egen miljö.
Här tar jag upp två böcker i en och samma recension, inom dessa försök att förklara och sätta kbt i allmänhetens tjänst. Båda dessa titlar vill nog mer vara introduktioner och praktiska redskap än teoretiska byggklossar.
Båda författarna tycks verkligen brinna för sitt ämne att vilja hjälpa människor med just denna metod, men har samtidigt med sig mycket teori eller mer teknisk art av terapi i sin bakgrund. Det gör att dessa titlar ändå faller inom fältet för det lite mer tungrodda strukturerade än det mer direkta, upplevande och intuitiva.

Både böckerna är högst ambitiösa, digra. Den ena, Våga förändra ditt liv med kbt av Anna Frostin, kallas på baksidan för ”Den enda kbt-bok du behöver”. Detta försök att sticka ut känns dock mer malplacerat och opassande för denna typ av bok (även om det inte är fel i sig att försöka profilera sig).
För mycket av kbt-metodens innehåll finns ju sedan länge etablerat i den ”folkliga terapin”, dvs genom olika andligt och personligt frigörande metoder sedan 60-talet, ofta med ännu längre bakgrund.
Frostins bok är skriven med en ganska varm hand, känner jag. Innehållet känns väl genomgånget och har fått en fin klarhet i sin struktur och ordning, det märkte jag efter ett tag.
Det är nämligen lätt att få känslan av: ”Åhh, återigen ett av dessa ambitiösa kbt-program”. Men boken tycks ge mer än så, som tur är.
Den här boken är också utmärkt disponerad med mycket luft, kortare stycken, snygg lay-out (inte oviktigt i dessa sammanhang av faktabok).

Båda böckerna är koncisa och noggranna med att bygga upp sin kunskapsmässiga förståelse på ett pedagogiskt ”riktigt” sätt. Det kan dock bli nästan överdrivet kan jag tycka med denna typ av litteratur som inte prövar nya banor, prövar nya möjligheter för innehållet. Kanske lite mer intuitivt, lite mer personligt, lite mer vågat.
Det blir därför bitvis aningen stel läsning, lite för kliniskt i sin effektivitet, speciellt Kåvers bok. Kåver har ett lugnt sinnelag, vilket skapar en sorts ro i texten. Ibland känns det mer svalt, studerande från ”ovan”, sedan lite mer närvarande igen.
Att denna effektivitet också hör ihop med kbt-modellen, tänker jag.

Kbt är en väldigt pragmatisk metod, att ordna (”fixa”, lösa) det som inte fungerar. Detta måste förstås vara helt rätt inställning, ta tag i problemen.
Men som undertiteln lyder till Anna Frostins bok; ”Bli av med…(en rad negativa tillstånd följer). Ja, det är självklart, att alla vill ”bli av med” de negativa känslorna. Frågan är om vi blir det så länge vi ser dem som enbart negativa? Frågan om vi kan komma till ro, komma in i lugnare medvetandetillstånd helt av sig självt, om vi inte möter det svåra.

Och Kbt förespråkar också mycket av detta på sitt sätt, bl a genom begreppet acceptans. Att acceptera sig själv, sina känslor, som en del av metodiken.
Detta är också en del av begreppet mindfulness, som kommit bli en fluga i dagens populär-psykologi, på gott och ont. Mindfulness har förstås inte uppkommit genom kbt eller genom någon psykoterapeut eller läkare i grunden, utan har funnits i många tusentals år tider sedan människan började meditera.
Dessa fält är förstås mycket bra och praktiskt tillämpliga och visar på hur kbt kan utgöra steg i rätt rikting för en större mänsklig utveckling, tror jag. Detta också för att man hämtar mycket från andra källor, bland annat det man då och då kalla för den ”österländska filosofin”.
Detta väldigt luddiga begrepp bottnar egentligen i samförstånd med och inblick i buddhismens tänkande framförallt. Vissa kbt-författare hänvisar till zen, men denna form av buddhism är egentligen en yngre effekt av den äldre, mer genomarbetade och omfattande innebörden, som jag förstår det.

Kbt fungerar genom att förstå och agera mer tydligt i vårt tänkande. Att urskilja, att välja det innehåll vi önskar för att på så sätt må bättre, få större livsutbyte.
Vi skapar egentligen med våra tankar, ”som du tänker så blir du”, säger Anna Frostin. Men det låter ju precis som många olika former av tidlös andlighet och många former av personlig utveckling påstått under lång tid, längre än kbt funnits. Hur kommer det sig då att kbt inte inser denna större tillhörighet? Eller vill man inte acceptera dessa mer ”alternativa” metoder, t ex Gestaltterapin och Psykosyntesens inflytande sedan lång tid (relativt sett) ?

Anna Kåvers bok tycks ha mer inriktning på det akademiska lärandet, på studenten på högskola. Också läkaren, psykologen, socialarbetaren och andra yrkesgrupper som vill ha lite stöd av kbt-tänket i sin yrkesroll.
Den vänder sig inte på samma öppna, lite mer varma sätt till en nyfiken, längtande allmänhet, får jag intryck av (medan Kåver i andra av sina böcker gör ett mer tydligt ”folkligt” tilltal).

Anna Frostins bok känns lite mer levande, reflekterande, också genom fallstudier och exempel. Här tas också fler aspekter på livet upp, t ex hälsa, motion, livsattityder. Samtidigt finns här en del ”kämpande” inslag i det personliga anslaget.

Summa summarum är detta två väldigt stadiga böcker om man söker mer information om kbt. Också om man vill lära sig en del praktiska råd och verktyg. Detta gäller dock nog framförallt gemene man som inte tagit del av den enorma floran av självhjälpsböcker eller andlig utveckling innan i någon större mån.


© CMM SoulBooks, okt 2010

Själarnas resa – fallstudier om livet mellan liven

Titel: Själarnas resa – Fallstudier om livet mellan liven
Författare: Michael Newton
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2008
Sidantal: 324. Inbunden
Datum: Feb 2010-03-01
Rec. Av Nina Matthis


Den här boken kom ut i USA för sexton år sedan, och det är lite förvånande att den svenska översättningen kom först 2008. Det finns förstås en mängd böcker om livet efter ”döden”, men den här boken är lite annorlunda. Den bygger på författaren Michael Newton´s mångåriga forskning med klienter under hypnos, då de berättar för honom om ”livet mellan liven”. Newton är alltså inte inriktad på tidigare liv, som så många andra, utan på vad som händer oss människor mellan liven. Och hans iver att förstå mer om detta ämne går inte att ta miste på.

Newton är filosofie doktor och hypnosterapeut, och tycks ha varit intresserad av existentiella frågor i hela sitt liv. Men han beskriver sig själv som en tidigare skeptiker till det överfysiska, och är själv förvånad över att just han blev forskare och pionjär inom detta ämne. Men anledningen är uppenbar – han kunde inte slå dövörat till när hans klienter under hypnos började berätta om livet bortom ”döden”. Han var alltför vetgirig, så hans skeptiska sinnelag fick stå åt sidan.

I boken varvas klienternas egna berättelser under hypnos med Newtons egna reflektioner och tankar. Han framhåller att många klienter talar om samma sak, att ”döden” inte består av ett slut utan tvärtom av en stor glädje och ett kärt möte med ”gamla vänner”. Många av Newtons klienter ger liknande redogörelser om sina upplevelser mellan liven, och av dessa snarlika historier drar Newton sina slutsatser. Han lägger ett eget pussel av all information, som blir allt tydligare en bit in i boken.

Newton finner bl. a att många själar, som han kallar det, fortsätter att lära sig saker och ”gå i skola” även efter den fysiska döden. Han förstår också att själarna kommer till olika platser i andevärlden, och att detta beror på individens utvecklingsnivå. Det betyder vanligtvis, att den som just anlänt till ”andra sidan” först får återse sina familjemedlemmar från det fysiska livet, men inte alltid stanna hos dem. Om dessa själar befinner sig på olika medvetandeplan, så fortsätter den nyanlända själen snart till sin egen själsgrupp. Denna grupp av själar känner hon/han omedelbart igen när de träffas, och det är ett mycket kärt återseende.

Detta är intressant, eftersom det tar ett kliv vidare från de mer kända versionerna av livet efter ”döden”. Livet ”på andra sidan” gestaltas ofta mer stereotypt, att man återser de själar man kände på jorden och kort och gott ”kommer hem” till dem. Men Newton menar att vi har en annan grupptillhörighet i den andliga världen, som baseras på vår andliga utveckling och själsliga ålder. Det utesluter inte att våra familjemedlemmar på jorden kan tillhöra vår egen själsgrupp, men det är inte något som är givet.

Newton gör en uppdelning av det han kallar ”nybörjarsjälar” och ”avancerade själar”. Nybörjarsjälarna är enligt honom mer oerfarna och mer beroende av andra stödjande själar i andevärlden. De avancerade själarna är mer vana att klara sig själva där, åtminstone bitvis. De avancerade själarna har också mer ”kosmisk kunskap” att delge Newton. Han märker även att dessa är mer inställda på att hjälpa andra, både i sitt jordeliv och i livet mellan liven.

Nybörjarsjälar och avancerade själar kommer alltså till olika platser och till olika grupper, men alla känner att de hamnat rätt och är mer än nöjda med sin placering. De förstår att de befinner sig där de är för sitt eget bästa, och att allt handlar om själslig utveckling. De känner en självklar kärlek till sin själsgrupp, som fungerar som en enhet utan konkurrens. Humor, tillgivenhet och gemensamt stöd till utveckling tycks prägla dessa grupper. Och inte sällan följs gruppmedlemmarna åt när det är dags att återfödas på jorden igen.

Newton fortsätter med att beskriva vad som sker när det är dags att välja en ny fysisk kropp, en s.k ”värdkropp”. Läsaren får följa med i kapitlet som redogör för återfärden till ett nytt liv som människa, och sedan läsa om hur själva återfödelsen går till. Allt bygger på Newtons fallstudier, och det är en fascinerande läsning. Men jag önskar ändå flera redogörelser från dessa klienter, alltså flera exempel, särskilt med tanke på att Newton måste ha en mängd material efter åratal av forskning.

Mycket är intressant med Newtons forskning. Även de slutsatser han drar, att det finns ytterst avancerade själar som övervakar och arbetar med jordens utveckling. Och att allting strävar efter allt högre utveckling, även vårt eget universum. Att han har varit en andlig skeptiker har sin poäng, då han inte är lika snabb att skriva om ”Gud” som så många andra amerikaner. Han är mer intresserad av att förstå vad som verkligen händer, och han tycker sig finna ett system av allt mer utvecklade själar som alla samarbetar för jordens bästa. Alla själar är således på väg mot en allt större medvetenhet och en allt större kärlek och visdom. Och det är i vårt jordeliv, med all den ”möda” det ofta innebär, som vi har möjlighet att ta våra stora utvecklingskliv.


© Nina M, SoulBooks mars 2010

Film: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer

Filmtitel: Change your thoughts, change your life – Living the wisdom of the Tao. Med Wayne Dyer
Förlag: Fönix musik & film
Publ år för film: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim 35 min. (Med extra material; 20 min, ej textning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: nov 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Wayne Dyer håller här ett inspirerat föredrag inför publik i en vacker sal, också med en scen uppbyggd enligt österländsk modell.
Det är ett bra framförande som varvar Dyers enkla, men slagkraftiga stil på sitt naturligt självutlämnande sätt med hans tankar om Tao, eller ”Dao”, om man nu vill anamma den nyare kinesiska stavningen. Jag behåller gärna den gamla stavningen, och det gör tydligen Dyer också.

Dyer berättar om hur han under en period på cirka ett år ägnade fyra dagar åt varje vers, sammanlagt 81 stycken i det odödliga livsfilosofiska verket Tao Te Ching av Lao Tzu. Han kontemplerade innehållet, sammanställde det i sin egen tappning utifrån tio av de cirka 14 000 översättningar som existerar. Dessa tio var dem som han upplevde var de bästa och mest passande för västerländska mått. Framförallt försökte han också leva efter och praktisera dessa versers innehåll i sitt dagliga liv.

Dyer är underhållande på ett lugnt, behagligt sätt och fångar publikens och tittarens intresse, inte minst genom sin stadiga röst. Han vet hur han ska göra detta, han är van att uppträda och vara i kontakt med människor på ett levande sätt.
Samtidigt blir han tydligt engagerad själv. Han börjar föredraget med ena handen i fickan, men ganska snart gestikulerar han alltmer. Ofta går händerna som en sorts propeller eller ett hjul på en flodångare. Det kanske är ett sätt för honom att öka energin och fånga publiken i denna ström av ord. Många ser berörda ut, inte minst när han berättar om hur han själv kom igenom ett slags missbruk av alkohol.

Även om han inte var någon regelrätt alkoholist, drack han tydligen regelbundet under 20 års tid, mest till sin middag med familjen, berättar han. Detta samtidigt som han hade all sin framgång med positivt tänkande och personlig kraft etc.
Det blir ganska intressant, för det var tydligen först när han nådde en djupare sida i sig själv, en mer andlig nivå efter sin 50-års-ålder, som han också slutade dricka helt. Inte på grund av något moraliskt skäl, utan helt enkelt för att han märkte hur destruktivt det var, både för honom själv och för hans familj.

Dyers budskap är enkelt, passionerat, stärkande, ofta glädjefullt och samtidigt ömsint. Han balanserar mellan många olika uttryck, men har samtidigt en stadig grund, i sig själv, ett varmt allvar som presentras både med ödmjukhet och bestämhet.
Han blandar sina egna reflektioner och tankebanor om hur att utveckla sitt liv, använda sina genuina värden och sina själsliga impulser, med de flödande orden från Tao the ching.
Helheten baseras mycket på känsla, men också hans egna erfarenheter från sitt långa liv med positiv förändring, mänsklig utveckling.

Han har länge fört fram sina insikter och upplevelser i en strid ström av böcker, radio- och tv-shower, undervisning och på senaste tiden också genom film.
Dyer var en av pionjärerna inom området att använda sin tankekraft, sin personliga inställning, för att påverka och skapa mer livskvalitet och framgång i sitt liv.
Han slog igenom på 70-talet med böcker som ”Älska dig själv” och ”Sikta mot stjärnorna”, som många kanske idag mins mer med ett leende, men som då var trendbrytande. Det var nog inte helt lätt på den tiden att vinna gehör för dessa idéer, i alla fall inte i Sverige. Sedan har intresset vuxit lavinartat, egentligen naturligt från människors ökande behov av dessa positiva, läkande och stärkande synsätt i dem själva.

Pausmusiken (mellan föredraget och extra-materialet) med en norsk kvinna som sjunger några traditionella amerikanska sånger, är inte så lyckat enligt min smak. Varför inte något mer österländskt, när man nu ändå hade den tråden? Men det kanske behövdes något mer traditionellt amerikanskt, tänkte producenten?
Annars är ju Wayne Dyer mer europeisk egentligen, eller internationell.
På den stora scenen för mänsklighetens ökande enhet.


© CMM SoulBook, nov 09

Budskap från mästarna - Finn kärlekens kraft i ditt liv

Författare: Brian L. Weiss
Förlag: Forum
Publ. År: 2001
Sidantal: 323. Inbunden
Datum: 2001
Rec. av: Mikael M

Det här är den senaste uppföljaren i serien av Brian Weiss, den amerikanske psykiatern som kom att engagera sig i tidigare liv som en orsak till många människors problem. Brian Weiss var, enligt honom själv, en stelbent och mycket naturvetenskapligt skolad psykiater. Han kom att börja arbeta med tidigare liv därför en av hans patienter “halkade” in i ett tidigare liv som förklaring på hennes till synes obotliga, långvariga depression. Sedan dess har Weiss hjälpt tusentals människor genom sin lätt hypnotiska metod där upplevelser från tidigare liv, men även från barndomen, tydligen fungerar som befriande och läkande.



Den här boken är liksom de tidigare skriven med en passion för ett större livsperspektiv där andligheten inte handlar om någon trosform utan om ett gemensamt livsvillkor för människan som uttrycker sig bland annat genom döden och vad döden är för något. Weiss är noga med att ta avstånd från förenklingar av andlighet och kunskap om tidigare liv. Han menar att många mediers användning av “röster från andra sidan” lätt kan missbrukas och missförstås. Samtidigt menar han på att dessa kanaler mellan livsdimensioner är en realitet som vi alla har tillgång till, på ett eller annat sätt, bara vi förmår att upptäcka fler sidor hos oss själva och inse livets mångfaldighet. Det kan vara t ex genom intuition, det kan vara genom drömmar, det kan vara genom andliga upplevelser.

Det kan framförallt vara, menar Weiss genom att vi blir mer närvarande och inser vårt ansvar i livet. Där spelar kärleken en avgörande roll, menar han, för vår förståelse och mognad.
Boken är fylld av personliga skildringar, framförallt från Weiss kurser där ofta flera hundra människor deltar samtidigt. Det är ofta gripande skildringar som Weiss låter oss ta del av, där livets mysterium med dödens närhet blir en realitet som inte behöver bara vara skrämmande, för många kanske t o m storslagen och därmed berikande. Det är en inspiration, stark i stunden, som också kan leda vidare till ett djupare studium av livslagar och den egna erfarenheten.

För den som läst de tidigare böckerna är denna bok ändå lite mattare. Den är lite tyngd av amerikansk självhävdelse, lite mer utsatt för upprepningar. Det är ändå små ifrågasättanden i jämförelse med de ofta förlösande upplevelser av läkande kraft som Weiss delar med sig av från sin rika erfarenhet.

© Herkules Utb 2001, SoulBooks 2009

Själens speglingar - projektion och inre samling

Författare: Marie-Louise von Franz
Förlag: Gedins
Publ. År: 1990
Sidantal: 257. Inbunden
Datum: 1992
Rec. av: C M Matthis


Von Franz samarbetade i 28 år med analytikern och forskaren C.G. Jung, som också är hennes "lärofader". I boken "Själens speglingar" redogörs för begreppet "projektion" utifrån en rad olika infallsvinklar. Här tas flera ämnesområden upp i vilka man kan spåra anknytning och paralleller till en själslig kunskapstradition. Detta är förmodligen inget von Franz strävat efter, eftersom hon är psykoanalytiskt skolad. Men det är intressant att se till likheterna, inte minst utifrån perspektivet att jungianismen är en humanistisk psykologi. Von Franz uttalar redan i sitt förord ett av bokens huvudsyften; genom att medvetandegöra olika former av skadliga projektioner och därmed förstå deras mekanismer, kan människan lättare bidra till en bättre värld. Von Franz tar också upp integreringsprocessen; dvs hur projektioner tas tillbaka och oskadliggörs.

Detta sammanhang är mycket intressant, eftersom det visar på att vi hur omedveten vår dagliga användning av tankar och känslor är, och därför ofta innebär mindre lyckade resultat i relationer, i vår människoutveckling. Det visar också, för den uppmärksamme läsaren, att dessa tankar och känslor har materia. De är inte enbart i vårt eget huvud, utan snarare energier, eller tankeformer, fyllda av liv, vilka skapar effekter hos oss beroende på hur vi använder oss utav dem. Ju mer aktivt vi underbygger en tanke eller en känsla, desto mer aktiv blir den. Om vi dessutom aktivt projicerar den, vilket oftast sker omedvetet, påverkar detta även dess mottagare (en relation, fler personer i ett sammanhang, ett livsområde etc). Genom denna förståelse kan man också få insikt i vad som sker när vi bearbetar "felprogrammeringar" i våra tanke- och känsloliv; då vi "integrerar" material, som boken tar upp exempel på. Det är som att "nysta upp tilltrasslade trådar" och lägga dem tillrätta igen. I integreringsprocessen upplöses de "felspunna" trådarna (projektionerna och deras bundna kontakt). Tankeformen i sig disintegreras, för den vill man naturligtvis inte ha tillbaks i sig, den är ju bara en spegling av ett förhållande som inte längre stämmer. Däremot tas energin tillbaka; en energikanal återupprättas och kan användas för andra, förhoppningsvis mer utvecklande tankeformer (projektioner).

Boken har alltså ett mycket praktiskt perspektiv som grund. T ex tas former av emotionalt missbruk och dess projektioner upp, som är så vanligt i vår samhällsform idag mellan människor och som också i många fall uppmuntras, t ex i reklam, massmedia, underhållning etc. Von Franz betonar just hur vi genom integreringsprocessen, dvs genom att återta våra projektioner, inte förlorar det vi önskar, utan genom denna medvetenhet snarare för första gången får möjlighet att verkligen förstå, uppskatta och leva tillsammans med våra relationer i ett nytt, mer sant, helhetsöverens-stämmande sammanhang. För att visa på detta använder hon sig av många olika perspektiv och kunskapsområden, bl a fysik, mytologi, historia, religion. En av de stora behållningarna med Jungs arbete var och är fortfarande just hans medvetenhet om "det okända"; att övermedvetenhet existerar i allt liv, även hos människan, men att vi vet mycket lite om den.

Von Franz fortsätter Jungs arbete, inte minst ur den själsliga synvinkeln. Hon visar på detta centrala, psykologiskt viktiga perspektiv, att införliva en andlighetens dimension i psykologin, bl a genom att skildra en klients dröm. Denna dröm skildrar en direkt själslig insikt om människans konkreta konstitution i förhållande till sin högre medvetenhet.
Mannen, den drömmande, får genom sin lärare kontakt med något han kallar "ängel", varpå läraren säger "ja, det är du". Klienten berättar vidare: "Jag gick till den ängel som var "jag" och såg ett silversnöre som gick från honom ner till en pytteliten varelse som också var "jag" själv, i illusionens sfär./.../Och vi tänkte 'Det är en så liten del av vårt medvetande som lever i dessa små varelser, och de bekymrar sig om sådana småsaker. Stackars små varelser.'"(s 192).

© Herkules Utb 1992, SoulBooks 2009.

Tredje ögat och kundalini - en bok om andligt uppvaknande

Författare: B.S. Goel
Förlag: Regnbågsförlaget
Publ. År: 1996.
Sidantal: 349. Inbunden. Färgbilder.
Omskriven: 1997
Rec. av: C M Matthis


Det här en av de exceptionellt innehållsrika och givande böcker man då och då möter inom området hälsa, nytänkande och andlig utveckling. Förf. beskriver på ett levande och helt naturligt sätt sin omvälvande inre resa av utveckling, som tar form genom det som kallas för “kundalini-kraften”.
Kundalini är den fysiska livsenergi som finns lagrad i alla människor, och som vid en viss punkt i det andliga uppvaknandet aktiveras mer och mer.

Boken är upplagd som en dagbok som spänner över många år, men består samtidigt av många parallella spår där förf. redogör för många olika ämnen och kunskapsfält. Goel är läkare i grunden med psykiatri som specialitet. Han arbetade innan sina upplevlser med psykoanalys. Det är också en av bokens stora tillgångar. Den bygger en bro mellan en mer traditionell psykologi och den österländska andligheten, så som den kan gestaltas på ett direkt erfarenhetmässigt plan.
Detta är något som knappt gjorts tidigare vad jag vet - att använda den egna erfarenheten och samtidigt kunna föra ihop och dra paralleller med ett intellektuellt resonemang kring religion, människans livsvillkor, hälsa, meditation, psykologi. Goels frågeställningar och paralleller kring ämnet psykologi handlar mycket om ett ifrågasättande och omvärderande av det traditionella synsättet så kallade psykiska sjukdomstillstånd. Och det är en annan av boken stora poänger; att visa att många av de reaktioner en individ kan uppleva inte behöver vara tecken på sjukdom, utan kan vara uttryck för ett andligt genombrott, t ex en kundalinierfarenhet.

Förf. berättar hur han helt spontant, utan eget sökande, kontaktas av den indiske läraren Sathya Sai Baba. Detta sker på ett förunderligt sätt, mitt i natten, någon drar av honom täcket. Förf. tror det är en dröm och försöker somna om. Samma sak sker igen, men denna gång mer bestämt. Förf. sätter sig upp och ser Sai Baba stå där, fysisk och ändå inte fysisk. Han får då instruktioner hur han ska gå vidare, att han står under Sai Babas vägledning.
Detta är något som många andra individer berättat om i andra sammanhang, men med olika lärare eller varelser från ett högre medvetandeplan.

Boken skildrar också de enorma svårigheter och lidanden man får genomgå vid en sådan här tranformationsprocess, något som få tycks känna igen i den så kallade “new-age-svängen” där allt ofta beskrivs som så enbart lekande lätt. Förf. får dock genomgå en total transformation, ett större uppvaknande, och kan och vill berätta om det efteråt.

En viktig bok, inte minst för alla verksamma inom psykiatri, psykologi, terapi och människohjälp. Att eventuellt öppna perspektiven för att klienter och “sjuka” kan ha andra bakgrunder än bara det traditionellt psykiatriska, ofta mekanistiska, synsättets sjukdomsdiagnos.


© Herkules Utb 1997. SoulBooks 2009.

Om konsten att bedriva familjeterapi. Resor mot växande och förändring.

Författare: Salvador Minuchin m fl
Förlag: Wahlström o Widstrand
Publ. År: 1999
Sidantal: 283. Inb.
Datum: Dec. 2000
Rec. av: Carl M Matthis


Det här är en mycket dynamisk skildring av hur familjeterapi kan bedrivas. Första delen av boken beskriver hur olika stilar arbetar med familjeterapi, inte minst skillnaden mellan mer teoretiska, återhållna metoder och de mer drivande och styrande metoderna. Här skildras de olika skolorna och olika stilbildare som t ex Satir och Whitaker Den andra delen av boken handlar om olika familjeterapueters utbildning hos Minuchin som handledare. De berättar ovanligt öppet och naket om sina känslor av brist och behov av växt. Läsaren får möjlighet att lära sig mycket genom dessa reflektioner och samtal. Även om man inte arbetar som familjeterapeut eller terapeut överhuvudtaget är dessa frågor intressanta. Bokens temperament är medryckande!

Minuchin är känd som “den strukturella familjeterapins fader”. Han har skrivit flera böcker och lett flera institut i USA för familjeterapi på östkusten. Medförfattarna har arbetat med Minuchin sedan 90-talet. Den strukturella familjeterapin går ut på att man arbetar efter att undersöka familjens struktur, dess mönster, organisation, olika roller. Liksom i många (inte alla) familjeterapeutiska metoder utgår man från den systemteoretiska utgångspunkten.

Man behandlar alltså problemen utifrån hela familjen, inte från en person. Man ser hur familjen är en helhet där delarna (familjemedlemmarna) påverkar varandra. Den strukturella familjeterapin menar att man inte nödvändigtvis inte behöver gå in på individens känslor i första hand, utan man arbetar mot en lösning i familjens struktur. Ändras denna struktur ändras också känslorna och de problem som finns, menar man.

Att läsa om - och med - Minuchin är som att närvara i rummet. Det är en mycket levande skildring, även i de teorietiska avsnitten. Speciellt när Minuchin berättar om egna fall och när han skildrar sina tankebanor och handslingssätt i handledning i bokens andra avdelning blir denna närvaro än mer intensiv.
Minuchin är en terapeut som inte är rädd för att använda nuet, använda sin kraft och i hans beskrivningar från terapifall ligger tyngdpunkten på det genuina, på mötet i stunden, det dynamiska arbetssättet som ofta accentueras av Minuchins livfulla och riktade intuition. Han prövar infall, litar på sin inre “känsla”, och omsätter den metodiskt i olika utfall. Så jobbar många terapeuter i grund och botten tror jag, men många döljer den bakom teorier och masker av yrkesroller (olika för olika skolor) eller personliga tillkortakommanden.
Det är ingen silkeslen terapeut som beskriver sitt arbete här. Och många försiktiga, korrekta svenskar inom området kanske reagerar på dessa ofta till synes ganska dramatiska, direkta arbetssätt. Men resultatet blir också desto mer levande och effektivt, det vittnar inte minst hans elever om, trots den ibland “omilda” behandlingen genom ärlighet och konfrontation.


© Herkules Utb 2000, SoulBooks 2009.

En bok om metoden Familjekonstellationer

Familjen - boja eller kraft? Samtal om insnärjdhet och befrielse.

Författare: Bert Hellinger & Gabriele ten Hövel
Förlag: Wahlström & Widstrand
Publ. År: Sept. 2001
Sidantal: 203. Inbunden
Skriven om: Okt 2001
Rec. av: C Mikael Matthis


Det här är första boken om Bert Hellingers terapeutiska arbete på svenska. På tyska, hans modersmål, finns minst 24 titlar, varav många är översatta till engelska.
Bert Hellinger är en i många länder känd och uppskattad psykoterapeut som genom sitt banbrytande och ofta kontroversiella arbete med människors familjebakgrund hjälper många till en ny livssituation. Han arbetar med många “tunga områden”, t ex cancersjuka, schizofrena och andra sjukdomstyngda grupper i samhället.
I denna tilltalande bok, både vad gäller innehåll, format, tydligt typsnittsval och en föredömligt rymlig layout, intervjuas han av journalisten Gabriele ten Hövel. Boken är försedd med ett ingående förord av psykoterapeuten dr. Björn Wrangsjö, engagerad inom bl a familjeterapin och ungdomspsykiatrin.

Boken har på svenska försetts med den lite uddlösa huvudtiteln “Familjen - boja eller kraft?”. Detta lätt konservativa val kan ge orättvisa associationer, med tanke på att innehållet inte bara håller sig inom familjeterapins område i någon strikt mening. Snarare är det här en bok som beskriver Hellingers okonventionella och samtidigt djupt själsligt arkaiska syn på hur terapi och mänsklig utveckling kan bedrivas sett ur ett djupare och mer omfattande perspektiv.
Eftersom jag själv arbetat med denna metod sedan 2001 ungefär, i mina egna former, ligger det mig varmt om hjärtat att kunna förmedla lite mer om denna metod, också i denna bokrecension.

Hellingers bakgrund
Bert Hellinger, född 1925, var under många år verksam som katolsk präst i Afrika. Dels arbetade han hos Zulufolket, dels som rektor för en stor skola i Sydafrika. Han vände sig sedan mot terapins område, utbildade sig till psykoanalytiker i Tyskland, och gick sedan vidare i sin utveckling genom primalterapi, gestaltterapi och andra former av psykoterapi. Han berättar på ett ställe att när han slutligen fann familjeterapin och dess systemteori, blev han hel i sitt betraktelsesätt. Han började då sätta samman en egen metod, som han formade ur alla sina erfarenheter. Han kallde den metoden “Familjekonstellationer” med en tydlig hänvisning till Familjeterapin och en av dess uttrycksformer, t ex familjerekonstruktionen som Hellinger tydligt hämtat inspiration ifrån.
Under mer än 20 år har han arbetat med att utveckla sin metod som han kallar “Familjekonstellationer”.
En fadäs av översättaren är att översätta “spiritual forgetting” med “ spirituell glömska”. Även om man eventuellt har använt det tyska originalet som förlaga för översättningen, går detta inte att missförstå ordet “andlighet”s rätta benämning. Det finns flera frågetecken i översättningen, men den fungerar. Hellingers livsfördjupade språk är förmodligen heller inte lättöversatt.

Djupt förankrad bakgrund
Boken bygger på ett levande samtal mellan Hellinger och journalisten Gabriele ten Hövel. Hon tycks väl insatt i olika terapeutiska områden och väjer inte för svåra, utmanande frågor. Hon håller inte alltid med Hellinger, utan gör liksom många professionella i Europa; utmanar honom, ofta bitskt och uppenbart berörd, men också med en stark respekt och vaksam beundran utifrån hans ibland provocerande budskap.
Hellinger tycks dock aldrig svarslös, utan har alltid en bakgrund att ge utifrån sina egna erfarenheter. Denna bakgrund är både metodiskt förankrad men också existensiellt upplevd. Ofta är den förvånande ny och ibland smått chockerande, i alla fall om man låtit sig invaggas i stereotypa terapeutiska jargonger och värderingsmönster.
Bert Hellinger, med sin andliga bakgrund, men framförallt med den fenomenologiska grunden att stå på, vilar tryggt i sina betraktelser och i sin dokumentation. Han vill inte övertyga oss att tro på det han berättar, han vill bara att vi själva prövar, att vi själva “ser”, i det här sammanhanget utifrån klientens bästa.


Hur metoden går till
Familjekonstellationer är en upplevelseinriktad och lösningsinriktad utvecklingsmetod. En klient får med sin huvudfråga, sitt genuina behov, ställa upp sin fråga, ofta med utgångspunkt från sin familj. Familjemedlemmarna eller andra inblandade representeras av deltagare från gruppen/åhörarna. Konstellationen kan också ske med t ex kuddar, något som dock inte blir belyst i denna bok.
De olika deltagarna får berätta vad de känner och med hjälp av deras information, rörelser, uttryck etc vägleder terapeuten dem att skapa en ny vinkling på problemet, t ex i en familj, ett äktenskap, eller i en annan viktig fråga som t ex abort, adoption, en närståendes död. Genom att se på och/eller direkt delta får klienten möjlighet att både se och eventuellt direkt lösa den dynamik som påverkar och håller honom låst i ett sammanhang han sällan kan känna till, som styr honom på ett väldigt omedvetet plan.
Två exempel på konstellationer beskrivs tidigt i boken. Förloppet kan låta abstrakt för den som är ny inom detta område, men ändå är bilderna tydliga och problemet väl definierat. Händelseförloppet är starkt berörande och direkt engagerande. Det är också meningen; Hellinger arbetar bara med de konkreta livssituationerna som utgångspunkt.

Lösningar från själen
Hellinger är strängt existentiell i sitt närmande till både klient, problemorientering och utformning av en eventuell lösning. Han låter människor själva upptäcka lösningar som visar sig i en konstellation. Han ger mycket tid och tålamod till att det han kallar “själen” ska kunna orientera sig och visa hur lösningen kan tas emot. Ofta sker detta helt spontant.
I boken diskuteras många av de praktiska och ofta djupt berörande livsområden och livsfrågor inom och mellan människor som metoden kan användas inom. Det handlar om dagliga problem som vi alla dras med men som många skyller på andra eller tynger sig själva med. Denna grund utspelar sig ofta på familjens scen och handlar ofta om att vi inte kan finna vår egen plats i vårt liv om vi förnekar de “lagar” eller den kärlek som faktiskt existerar inom familjen och släkten.

Ofta har vi lämnat vår “sanna plats” i vår familj. Vi gör det med barnets önskan att “dela bördan”, för att “hjälpa” någon annan, och därmed ta någon annans plats. Det kan kanske handla om olösta känslor eller ofullbordade bördor från en förälder, eller kanske någon vi inte ens har mött, som en mormor eller faster som dog innan vi föddes men som ändå lever vidare i “systemet” (släktens kraftfält). Denne person, även t ex ett dött spädbarn, “kräver” en eventuell upprättelse eller andra former av balansering i familjesystemet.

Mjuk värme i en kraftfull text
Det här är en utmärkt bok för alla intresserade av livsfrågor överlag, och speciellt för alla inom de många olika terapeutiska och psykologiska skolorna och frågeställningarna. Boken ger en genuin och stimulerande upplevelse, både intellektuellt och känslomässigt. Hellinger presenterar sina ståndpunkter utifrån sin sant humanistiska och själsliga syn på människan på ett omutbart sätt.
Här blir våra livsvillkor belysta på ett osentimentalt, men alltid djupt seende sätt. Den ständigt närvarande döden som en bundsförvant och vårt ansvar mot kommande generationer, våra barn. Hur kärleken är den bärande kraften och hur de “svaga”, förövarna som ofta får utgöra de kollektiva hatobjekten, inte får lämnas.

Vill man förstå Hellingers arbete i mer rent praktiska termer är detta kanske inte förstavalsboken. Samtalet här ger mer en allmängiltig, ibland fragmentarisk och kanske därför en aning förvirrande infallsvinkel på detta mycket djupgående arbete. Vissa frågor saknas på ett tydligt sätt, t ex en mer djupgående presentation av Hellingers egen utveckling och hur han kom att förstå dessa “lagar” som påverkar och styr människors vardag i så hög grad.
Vissa frågor drivs också väldigt hårt av intervjuaren på en personlig basis. Det är på gott och ont. Det är en spegling vad många kan tycka är viktigt, men det är också på bekostnad av en fördjupning av andra frågor. Det får man alltid leva med i intervjuböcker.

På det hela taget är det en förvånansvärt bra bok trots så många “spretiga ändar”. Jag tror mycket av bokens positiva tyngd och rikedom ligger i Hellingers frikostighet med sina åsikters och erfarenheters direkthet. Han är inte rädd för att stå för det han tycker och vill förmedla. Han har också en mjuk värme som först inte är lätt att uppfatta om man inte stannar upp i innebörden av hans ofta laddade och välformulerade sentenser av livskraft, rättvisa och insiktsfullhet.

© Herkules Utb. SoulBooks 2001.

Höj din självkänsla med kognitiv beteendeterapi

Författare: Melanie Fennell
Förlag: Viva Förlag
Publ. År: 2007
Sidantal: 327
Datum: juli 2007
Rec. av: Carl M

I England kan en läkare skriva ut en bok som recept, berättas i början av denna bok. Denna trevliga idé har också använts med just denna bok. Sedan hur väl resultatet av förbättring eller läkande kan uppskattas efter att ha läst denna bok är förstås svår att mäta. Men varför inte, istället för att bara fortsätta pumpa ut nervlugnande medel.

Det här är en mycket ambitiös bok, kanske lite väl överdriven. Författaren leder utbildning i kognitiv beteendeterapi i Oxford där hon också är forskare. Boken har därför en traditionell vetenskaplig bas, men är ändå ganska lättsamt skriven, vilket är bra med tanke på det digra omfånget. Boken är ändå inte bara omfångesrik, den är också mastig. Den passar den ytterst systematiske personen som vill gå noggrant och kontrollerat till väga med sin personliga utveckling.

I förordet (av en svensk psykoterapeut) sägs att boken ska fungera på liknande sätt som ett “träningsprogram eller en bantningskur”. Denna ibland härligt pragmatiska syn på mänsklig utveckling och problem är så typisk för det kognitiva tänkandet som det bara kan bli, på gott och ont.

Tre omfattande avdelningar bildar bokens grund. De två första går väldigt grundligt tillväga för att förstå mer av vad “låg självkänsla” är för något och vad som skapar låg självkänsla. Den tredje avdelningen med sex kapitel handlar om att övervinna och förändra den låga självkänslan genom olika tankessätt, beteenden och övningar.

Den kognitiva beteendeterapin, som är en idag alltmer populär form av terapi, kombinerar den äldre beteendevetenskapens rön men i en mer omfattande och modern tappning. Tidigare förstod inte beteendeterapin vad “känslor” var eller varför de skulle ha betydelse överhuvudtaget. Detta har den kognitiva beteendeterapin förändrat och tillvaratagit istället för att lämna åt sidan.
Man får också komma ihåg att den kognitiva beteendeterapin uppstod också som en reaktion på den freudianska psykoterapin, som hade blivit cementerande, dogmatisk och svårtillgänglig.

Det positiva med denna kognitiva syn är att man avdramatiserar och normaliserar mänskliga problem. Man för in perspektivet av att mer se dem för vad de är och att de kan lösas rent praktiskt, här och nu. Detta i jämförelse med att behöva ägna många år åt “analys” av barndom etc. Att det sedan finns flera andra infallsvinklar och terapiformer, tas int eupp här.
Att barndomen påverkar är uppenbart, även inom den kognitiva skolan, men synen här är att man genom det aktiva tänkandet och det egna ageradet, kan förändra sina vanor och beteenden och därmed förändra de känslor och upplevelser som påverkar situationen.

Denna grundläggande syn är mycket befriande och frisk. Den kan dock utvecklas en hel del, vilket sker och redan skett i många former som dock den traditionella psykologin inte alltid förstår eller erkänner. Då tänker jag på olika själsliga/andliga traditioner och inte minst idag många moderna tekniker inom personlig utveckling som länge insett och utgår från att våra tankar påverkar vårt liv, vår hälsa, våra relationer osv.

Den kognitiva beteendeterapin får också kritik, hur effektiv den än sägs vara och säkert i många fall också är, och hur mycket pengar den än sägs spara åt samhället genom uppsnabbade vårdprocesser. Kritiken baseras bland annat på att metoden kan vara ytlig, för rationell och att den undviker mer djupliggande problem och behov. Detta tas inte upp i denna bok, men som läsare får jag den känslan ofta när jag försökt undersöka och ta till mig dessa “recept”.

Här handlar det mycket om att systematiskt skapa översikter och förstå sina egna beteenden, inte minst i sin egen tankevärld. Detta kan vara mycket stödjande.
I den här boken ges dock ett överflöd av perspektiv med tillhörande förslag på förnyade beteendemönster. Det är mycket struktur, t ex tabeller över de olika framsteg man kan göra varje dag, hur man kan tänka osv. Men det är så mycket att det blir svårt att ta till sig.
Är man dessutom kanske i en låg fas i livet, kanske deprimerad, så är det inte alltid så lätt att gå igenom digra material för att “hjälpa sig själv”.

Mycket av detta material är känt för dem som “arbetat” med sig själva genom olika självhjälpskurser, nytänkande, nyandlighet osv de senaste decennierna.
Det lite märkliga är hur det kognitiva betraktelsesättet verkar tro eller uppfatta det som att man skapat ett helt “nytt koncept”, helt ur “tomma luften”.
Så är ju inte fallet. Det man gör här, är att föra in dessa värden och förståelsegrunder mer tydlig in i samhället, in bland alla slags samhällsgrupper, vilket gör att dessa tankebanor sprids och förankras ännu mer. Det är positivt.
Samtidigt ser jag fram emot ett större utbyte mellan olika skolor och bakgrunbder än idag, där många fler metoder kan samsas och skapa ökat utbyte.

Flera perspektiv som idag är vanliga och erkända inom både den mer vedertagna psykologin och “folkpsykologin”, saknas i boken vad gäller begreppet “självkänsla”.
Ett sådant är definitionen och urskiljandet av flera olika typer av självkänsla, eller det man ofta brukar kalla “självförtroende” och “självtillit”.
Att ett yttre självförtroende inte alltid är samma sak som en inre självkontakt och förståelse för vem man är i sin egen kärna. Och att det är denna kontakt, denna kärna, som är det som skapar den genuina självkänslan eller självtilliten.

Överlag tas här heller inte upp någon defintiion av vad “självet” är eller kan vara, här behandlas människan snarast som som en redan färdig varelse där beteenden kan bytas ut, ungefär som program i en dator, om man ska hårddra det.
Patienten eller personen som läser detta eller går i terapi tycks alltså inte behöva förstå sig själv mer, inte förstå ett större livssammanhang, inte söka något mer, utan snarast bara skapa förändring för att må bättre.
Detta aningen kortsiktiga mål i mina ögon är säkert helt och fullt tillfredställande för många. Men sen då?, blir min spontana fråga.
Där börjar de djupare stegen.


© Herkules Utb. SoulBooks 2007.