Loppisboken – att se nytt i gammalt

Titel: Loppisboken

Författare: Ida Magntorn

Foto: Tine Guth Linse

Form: Helena Åkesson Liedberg

Förlag: Ica Bokförlag

Publ. År: 2010

Sidantal: 118. Inbunden

Titel: Från loppis till salong

Författare och foto: Ida Magntorn

Form och illustrationer: Helena Åkesson Liedberg

Förlag: Ica Bokförlag

Publ. År: 2012

Sidantal: 125. Inbunden

Datum: sept 2013

Rec av: Nina Matthis

Att gå på loppis har varit ett kärt folknöje länge. Nu verkar detta enkla nöje sprida sig med en väldig fart, och man kan nog kalla det för en trend. Ett antal tv-serier om antikviteter kan ligga bakom det ökade intresset. Men kanske även den nya livsstilen ”simple living”; att slå ner på tempot, kliva av ekorrhjulet, byta varor och tjänster med varandra och hitta på egna kreativa lösningar som inte kostar en massa pengar.

Författaren Ida Magntorns vurm för gamla prylar ligger alltså helt rätt i tiden. Först kom Loppisboken ut för några år sedan, och efter den kom uppföljaren Från loppis till salong. Man kanske kan tro att dessa böcker handlar om pengavärdet på diverse loppisfynd, men så är det inte. Istället handlar de om lust och känsla för gamla, billiga och udda ting. Och hur man kan använda eller förvandla dem till något nytt.

I Loppisboken får vi veta historien bakom en del gamla saker, som är lätt att fynda på loppis. Var de kommer ifrån. Hur och när de gjordes. Och varför vissa saker har blivit ”inne” och ”ute” växelvis genom åren. Fotografierna är många och färgglada. Magntorn fokuserar på porslin, glas, tyg och metall. De lite mindre grejerna alltså. Sådant man kan ha i köket, på byrån, på bordet. Hon har en förkärlek för det snirkliga och söta. En smak som kanske inte delas av alla läsare, men säkert av en hel del. Och tipsen är inspirerande.

I boken Från loppis till salong delar Magntorn med sig av sina egna påhitt, hur hon har gjort om sina stolar, fixat lampor och klockor av sina loppisfynd. Kreativiteten flödar. Allt är inte vackert, men kul. Hon använder glatt en gammal pälsmössa som tehuva och gör en ljusstake av en blockflöjt. Ja, varför inte? Hur som helst, att gå på loppis och köpa grejer för en tjuga styck känns bra i magen på något sätt. Billigt, återanvänt och kreativt – och inte minst trevligt. Undra på att det blivit poppis.

© N Matthis, SoulBooks okt 2013.

Anastasia - naturmystik och en ny tid

Författare: Vladimir Megré
Titel: Anastasia
Förlag: Ringing cedars press (engelska utgåvan). Jupiter förlag (svenska utgåvan)
Publ. år: 2005 på eng (på ryska 1996) (på svenska 2011)
Sidantal: 236. Häftad.
Rec datum: aug 2011 (utlagd sept 2011)
Rec av: CMM


Den här boken har väckt mycket uppmärksamhet runt om i världen. Den tycks ge många människor ett slags uppvaknande vad gäller vår planet, miljön, och hur vi lever våra liv som människor i den ”moderna världen”.
Detta har också förläggaren till den engelska utgåvan tagit fasta på. Kanske på amerikanskt manér i överkant. Att boken skulle innebära ett ”chockerande avslöjande som ändrar vårt öde” är väl att ta i. Men många entusiastiska lovord som spritts kring boken, varav en del också är återgivna här, säger ändå att många blir berörda.

Det här är den första boken i en längre serie, hittills nio böcker, alla utgivna också på engelska. Än så länge finns bara den första på svenska, vilken jag fick tag på nyligen genom Jupiter förlag. Den engelska utgåvan – som jag alltså har läst i första hand och använt som utgångspunkt här - kom genom en person som tyckte jag skulle titta på den.
När jag fick den svenska har jag läst den bitvis också, för att kunna jämföra.
Och det är intressant att det skapas olika tonfall genom översättningarna. Ändå är båda utgåvorna översatta direkt från ryskan, tydligen ett krav från det ryska förlaget.

Boken handlar om mötet mellan författaren, då framgångsrik, vardaglig rysk affärsresande, och en ung kvinna som sägs ha bott ensam i sibiriska vildmarken sedan barnsben, då hennes föräldrar dog tidigt. Hon har haft två personer som sett till henne då och då, en morfar eller farfar, och en gammelfarfar. Dessa låter egentligen inte som släktingar, utan mer som ”lärare” får jag för mig.
Det handlar om mötet mellan människan och naturen, om det andliga i människan, genom naturen. Budskapet fokuserar kring att människan behöver ändra sin kurs för att både överleva, men också för att må bättre överlag. Genom det enkla livet nära naturen, får hon bättre kontakt med sig själv, med kärleken, med glädjen.
Mycket också om hur familjen är en viktig grund för den större kärleken, tillsammans med naturen. Och om ämnen som sexualitet, barnuppfostran, och överlag samhällets utveckling. Vissa åsikter och råd här är okonventionella, men känns också i vissa fall så udda att de är svåra att ta på allvar. Men just det kan också vara tanken och poängen, att ruska om och skapa nya tankespår, får jag för mig.

Kvinnan, som kallas Anastasia, och mannen får en speciell kontakt och det visar sig att hon tidigare också tagit kontakt med honom vid ett annat tillfälle, utan att han vetat om vem hon är. Hon visar och berättar mycket för honom under de tre dagar han är där. Om andliga sammanhang, livsfrågor, också med inslag av det som många kallar ”övernaturliga förmågor”. Men som egentligen är något människan äger inom sig överlag, även om det för de flesta är potentiellt snarare än något pågående.

Det är en säregen historia som först griper tag i mig som läsare. Den känns givande, spontan och livskraftig. Den engagerar också därför den tycks skriven med en till synes medveten avsikt. Författaren säger dock att han aldrig skrivit förr. Men medvetenheten verkar finnas där, även om boken är enkelt upplagd och bitvis till synes mer summariskt ihopfogad.
Överlag har boken en mystisk ton där en naturromantisk känsla är i förgrunden. Innehållet är enkelt framfört, på ett ganska ”ryskt” sätt om jag får säga så; okonstlat, nästan lite grovt, och samtidigt med en omfattande luftig, genomträngande, nästan dramatiserande livfullhet (detta framförallt vad jag upplever i den engelska utgåvan).
Texten förmedlar samtidigt en sorts ihållande energi på ett subtilt och finkänsligt bakomliggande plan. Den värmer, värnar och ger stöd, känns det som. Den är feminin, och kommer nog inte från författaren i sig, i alla fall inte hans person, är mitt intryck.
Kanske har han fått stöd på ett själsligt inkopplande sätt, utan att vara så medveten? Kanske är Anastasia, personligen eller på andra sätt, som en av många förmedlande länkar i dagens stora omvandlande tid med sin ”röst från jorden”`?

Denna bok och de övriga i serien blev författarens mission, om jag förstått det rätt. Han gav upp sin karriär som affärsresande och mycket förändrades snabbt i hans liv. Megré skrev och tryckte upp boken själv och sålde på gatan i Moskva. På några veckor hade 2000 ex sålts. Idag säger man att 10 miljoner ex sålts i Ryssland av hela serien och att första boken finns på 20 språk.

Samtidigt väcks en hel del frågor. Är verkligen den här ”kvinnan” fysiskt verklig? Är hon kanske mer en sinnebild, eller en inre inkoppling? Det finns foton i boken som vill framställa historien som ”konkret”, men inget på henne vad jag kan se.
Historien kan vara sprungen ur olika upplevelser, olika möten, olika erfarenheter hos författaren, det är ett intryck jag får. Eller att en mer omfattande kunskap finns med i bilden, som inte blir direkt uttalad (kanske i de senare böckerna?).

Naturen är förstås enormt viktig, det håller nog de flesta med om idag. Men att framställa det som att vi ”borde” leva helt utan någon teknisk utveckling känns samtidigt främmande och onödigt att polarisera så starkt. T ex att ”flygplan” är en effekt av ”negativa patriarkaliska krafter”.
Boken tycks oavsett dessa frågor väcka människors medvetenhet och medkänsla, ett större planetärt tänkande. Och jag håller med om att denna känsla, denna typ av förnimmelse med naturen och allt växande, blir glädjefullt förstärkt. Många engagerar sig tydligen också i sociala och miljömässiga projekt, bl a ekobyar med ett större andligt innehåll, sedan böckerna kom ut, framförallt i Ryssland.

Ekobyar och närhet till naturen är ju inget nytt eller märkligt i sig. Det är en rörelse som tagit form i olika sammanhang sedan 60-talet och fortsätter kontinuerligt växa. Men här tycks formen vara en mer avsiktlig och omfattande rörelse, i alla fall i Ryssland.
Detta land som överlag tycks genomgå en efterlängtad och också nödvändig renässans, en återfödelse av förnyat liv, mänsklig gemenskap och också expanderat medvetande. Detta är också något som tycks finnas inneboende i den ryska folksjälen, den ryska kollektiva andan. Har man tillfälle att ta del av och förstå lite av de så kallade ”strålarna” och också de astrologiska huvudinflytandena för detta enorma land, kan det ge många värdefulla signaler.
Överlag tycks Sibirien och dess närområden komma i blickpunkten, för min del genom olika skildringar som kommit i min väg senaste åren, också en sorts ”magnetism” från området.

Många människors reaktioner runt denna historia blir tydligen lätt starkt känsloladdade, som att det handlar om ”underverk”. Jag känner mig tveksam till detta. Det speglar hur människor lätt gärna vill ha en ny ”guru” eller en ny ”dröm” som ska göra dem mer verkliga.
Och det behöver ju inte vara fel i sig. Men det viktiga är nog också att inse att detta finns redan i oss själva. Och att hela vår tid är ett stort uppvaknande, på många platser, genom många förmedlare.
Som Anastasia - vem hon nu än är - ger uttryck för, att vi skapar vår egen framtid genom våra bilder, med gudsenergin genom oss själva. Och som sagt, en genuin livsflödande energi förmedlas genom boken, hur det nu än är.


© CMM SoulBooks, aug 2011

Ursprunglig karghet och trollskt skimmer - svenska nationalparker

Författare: Claes Grundsten
Titel: National parks of Sweden (finns också på svenska)
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2009
Sidantal: 299. Inbunden. Storboksformat, fotobok
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM


Om du tycker om naturbilder och också dras till den specifika känslan som nordisk natur ger, ja då ska ägna en god stund att botanisera i denna specialutgåva, som också kom på svenska sen. Det visste jag inte om då, tyvärr, utan fick hålla till godo med denna engelska version, kanske riktad till turistnäringen i första hand. Bilderna talar förstås samma språk, som myllrar av svensk naturs särprägling.

Här visas också på svenskt tänkande vad gäller naturvård och miljömedvetenhet. Det är hundra år sedan de första nationalparkerna skapades i Sverige och författaren och fotografen Claes Grundsten har hämtat inspiration från dessa under flera år. Här finner vi bilder från många kända platser som ute till havs vid Blå Jungfrun och Gotska Sandön, och Sarek i norr. Men också t ex Stenshuvud i söder, Tyresta precis utanför Stockholm eller Garphyttan i Dalarna.

Det slår mig att bilderna är utpräglat karga på något sätt. Inga blomstrande sommarängar, inga soliga klippor, inget skummande havsbrus. Överhuvudtaget är bilderna hårt styrda mot en sorts urspunglighet, kanske en vilja att avromantisera. Bryta fram det egensinniga och oförstörda i dessa naturens former.
Bilderna drivs så långt i denna teknik, eller om det snarare är en bakomliggande ”filosofi”, ett synsätt, att de blir näranog mystifierande stundtals. Som stenhällerna från Skuleskogen. De glimrar med sin korniga detaljrikedom som skattgömmor i det svaga ljuset, lockande, och ändå så avlägsna för människohänder.

Det finns en respekt i många bilder, så ser jag det i alla fall, för naturen och för det som ska vårdas med ömhet. Vi dras in i en tystnad som går bortanför den moderna människans tidspress och jäkt, envisa hunger efter det ytliga, bortkastandet av liv. Där möter också en djup längtan, inbäddad i det tidlösa.

Det är stiliserat, mer vemodigt vackert än medryckande. Så svenskt, både som ett arv, en dröm. Men också något fullt verkligt, pågående i samspelet mellan människans liv och naturens liv, som så många av oss i norden får ut så mycket av.

Att fånga denna anda, stanna kvar med närvaron. Kanske också i sig själv, ett steg till.


© CMM, aug 2011.

Valarnas och delfinernas sång ger liv till jorden och haven

Författare: Martin Almqvist
Titel: Valarnas värld
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2007
Sidantal: 187. Inbunden.
Storboksformat med foton. CD-skiva medföljer.
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM

Den här mycket vackra boken fylld med foton från havens djup förtjänar sin speciella plats. Den är enkelt upplagd med ganska lite text, men där texten är med, fyller den sin givna roll med intressanta fakta, inte bara som utfyllnad. Boken är upplagd i fyra större avsnitt; polarhav, tempererade hav, varma hav och öppet hav.

Framförallt är det förstås bilderna av dessa vidunderliga, spännande och också livsnödvändiga havsvarelser, som berör oss. Det är framförallt valarna som skildras, hur de lagrar näring och fett i de mer näringsfyllda norra haven, för att sedan kunna mötas och utföra sin parningsceremoni i varmare vatten vid ekvatorn. Här skildras också flera delfinarter med sin underbara intelligens, men också sjölejon och pingviner.
Vi får också med en CD med valarnas och delfinernas härliga sång.

Författaren är känd marinfotograf (sägs vara Sveriges främste) och gör en viktig och god gärning som hyllar, förklarar och belyser havens roll med deras invånare för oss på sitt varsamma och inkännande sätt.
Vi hoppas och riktar in oss på att haven, liksom all natur, bevaras alltmer aktivt av människan. Och att all utrotning av valarna och delfinerna genom meningslös jakt upphör.


© CMM, aug 2011.

Budskap från vatten – Älska dig själv

Titel: Budskap från vatten – Älska dig själv
Författare: Masaru Emoto
Förlag: Energica förlag
Publ. år: 2007
Sidantal: 120.
Datum: 13 okt 2010
Rec. av Nina Matthis


Den här boken kallas av författaren Masaru Emoto för ett fotoalbum, vilket är passande. Formatet på boken är ”albumlikt” och bilderna på de frysta vattenkristallerna är stora och många. De är också förtrollande vackra. De talar på ett djupt plan till betraktaren. Ett slags oändligt, magnifikt och lysande kärleksspråk.

I ungefär tretton år har japanen Emoto forskat och undersökt hur vatten återspeglar ord, musik och handlingar som exempelvis bön. Han har exponerat vatten för dessa vibrationer och sedan fryst det – och efteråt fotograferat de frysta kristallerna. Han har bland annat funnit att kranvatten, som inte består av några kristaller alls, förändras efter vibrationerna från en bön: Symetriska, harmoniska mönster formar kristallerna efter bönen. Det är förbluffande att se. Och kranvattnet ser genast mer drickbart ut!

Emoto pratar mycket vibrationer och frekvenser, som så många gör i den här spännande tiden. Allt fler människor börjar förstå att de egentligen består av energi. Många börjar ”få in” detta energi- och vibrationstänk, och inser också, enligt samma logik, att vi kommunicerar med vibrationer och frekvenser. Det här är något som intresserar Emoto och han har genom sin unika forskning lyckats fånga dessa vibrationer på bild. Han visar oss en ny underbar verklighet genom vatten.

Den som är intresserad av hur olika vibrationer ”ser ut”, har stor glädje av den här boken. Kristallerna ljuger inte. De talar sanning. De återspeglar helt enkelt den skönhet vi sänder ut genom positiva tankar och ord – precis som negativa tankar och ord återspeglar motsatsen. Det är också fantastiskt att se hur kristallerna återspeglar hur något är eller känns, utöver själva ordet. Till exempel ordet ”Familjekärlek” skapar flera kristaller i en, som en liten familj. Och ordet ”Äktenskaplig kärlek” bildar två kristaller som går ihop. Ordet ”Sanning” skapar en kristall som ser lika klar och ren ut som sanningen själv. Och ordet ”Evighet” utstrålar just evigheten.

I den här boken skriver Emoto om vikten av att vi människor älskar oss själva. Han visar att ordet ”jikoai”, som betyder ”kärlek till sig själv” på japanska, skapar en strålande, mild och liksom vänlig kristall. Att älska sig själv är att stråla ut positiv energi, skriver Emoto. Och positiva vibrationer från oss når genast människor och vatten omkring oss - och dessa vibrationer når vidare ut i världen. På så vis kan vi skapa oerhört mycket gott själva, och väldigt enkelt, eftersom våra kärleksfulla tankar är vibrationer och energi. Författaren Emoto ger oss förslag på en bön som vi kan be, för att skapa en bättre värld. Hans bön är mycket enkel och inte knuten till någon religion; den handlar kort och gott om att man tackar och respekterar sig själv.

Det här är en fascinerande bok som man kan bläddra i om och om igen och bara bli mer och mer fascinerad över kristallernas ofattbara skönhet. Här på SoulBooks recenserar vi även en annan bok av samma författare: Vattnets dolda budskap. Där kan du läsa mer om denna forskning och om vattnets budskap till mänskligheten.


© NM SoulBooks, okt 2010

Den gröna vågen i ny fas

Titel: Den nya gröna vågen
Författare: Maria Wetterstrand
Förlag: Forum
Publ. år: 2010
Sidantal: 182. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Nu har det precis varit val och Miljöpartiet var ett av de partier som gick starkt framåt. Men miljöfrågorna var något som kom i skymundan, tyckte många. Och överlag, var tog hela debatten vägen om global uppvärmning och många andra miljöfrågor. Det var som den ebbade ut totalt efter Köpenhamnskonferensens kollaps, också att många hot tycktes fabricerade eller överdrivna. Glaciärerna smälte inte så fort som vissa forskare menade. Man hade laborerat med siffror och spritt tydligen medvetet felaktiga uppgifter. Hur detta kom sig har heller inte följts upp på något bra sätt, vad jag kunnat se.

Detta hindrar inte att miljöfrågan fortsätter vara en av vår tids stora utmaningar. Maria Wetterstrand, ett av miljöpartiets språkrör idag, har spelat en viktig roll för att ge de här frågorna nytt liv.
Hon tycks vara en väldigt målmedveten person som driver dessa frågor hårt, politiker som hon också är. Det märks också i hennes nya bok, där hon jämför detta med en ”ny grön våg”.
Och det är förstås inte alls långsökt, tvärtom är det väl ganska uppenbart. Själv säger sig dock Maria inte alls vilja vara intresserad av att ”flytta ut på landet eller odla grönsaker”. Hon säger istället sig vara mer uppfattad som en ”tekniknörd” och verkar nöjd med det.

Maria Wetterstrand är framförallt en pragmatiker skulle jag vilja säga. Hon driver dessa frågor på ett ibland näranog enkelspårigt sätt, även om hon gör det med styrka och emfas. Det handlar om praktiska lösningar, ofta genom teknik, som ska rädda miljön.
Mycket av detta är förstås något som de flesta håller med om är bra och nödvändigt; solenergi, elbilar, vindkraft, sopsortering osv. Frågan är förstås hur det ska gå till, hur förändringen av hela samhället ska ske, om man utgår främst från den rent tekniska utvecklingen i förgrunden.
För visst måste det ändå vara så, att det handlar om hur människor kan utvecklas, hur medvetandet kan utvecklas, hur mänskliga kvaliteter kan ta ökad plats, för att samhället ska kunna blomma. Och att man därigenom rent praktiskt ökar också miljöförståelsen och viljan till goda förändringar.
Samhället behöver också odla sin medmänsklighet och vilja till rättvis fördelning. Det håller också Wetterstrand med om, vad jag hört från hennes debattinlägg, vilket är glädjande.

Om detta och en mer omfattande politisk syn, om värderingar och visioner för samhället i större mening, står inget vad jag kan se i den här boken. Det tycker jag är synd. Dels för att det blir enahanda att läsa alla dessa praktiska råd, som radas upp sida upp och sida ner. Dels för att så lite sammanhang ges plats. Detta är förstås en viktig del av den gröna politiken, som jag förstått det, och väcker därför frågor i sin frånvaro.
Det är bra att författaren tar upp frågan om s k "down-shifting", att vi inte behöver jaga status, pengar, karriär, utan mer kan hitta oss själva och därmed finna ett mer behagligt livstempo. Att detta också är en del av den gröna politiken. Men det kunde vara mer av den infallsvinkeln i boken.

Jag saknar också vinklar eller infall om Maria Wetterstrand själv. Vem är hon? Hur tänker hon? Hur ser hon på sin familj, sina värderingar, sitt sammanhang, på livet och dess större frågor?
Men det här kanske är menat mer som en praktisk miljöhandbok än ett politiskt skildrande? Och det kanske också är så här Wetterstrand vill hålla sin profil, mer låg och som en klar, tydlig röst för det nya miljötänket.


© CMM, SoulBooks, sept 2010

"Down-shifting" - modern form av gammalt koncept

Titel: Simple living - nya vägar till ett meningsfullt liv
Författare: Gitte Jørgensen
Förlag: Prisma
Antal sid: 272
Publ. År: 2007
Datum: 2009
Rec. av: MM


Aldrig förr har människans tempo i så många länder världen över haft ett så uppskruvat tempo. Det är förstås inte konstigt att detta levnadssätt skapat i många fall destruktiva konsekvenser, både för natur och för människan själv.

Senaste åren har det därför blivit alltmer populärt med något som kallas för "downshift". Dvs att "varva ner", relaxa, inte bara fysiskt, utan också psykiskt, men också existentiellt och ekologiskt.
Vi känner till många metoder inom västvärlden som kombinerar österländska uråldriga andliga metoder som meditation och olika alternativa behandlingsformer, med modern terapi och psykologi. Även i Sverige har detta blivit alltmer populärt, medan det i andra länder i Europa och USA varit en trend under lång tid.

Detta slags nytänkande som finns återgivet i flera böcker nu, bland annat i denna bok av Gitte Jørgensen, handlar dock inte riktigt om något mer djupgående andligt sökande eller praktiserande i sig.
Det här är mer ett vardagstänk, förmodligen skapat för de som är mitt uppe i en karriär som de känner inte ger dem det de önskar av livet. Att de stressar, inte hinner med sina nära relationer, bränner ut sig, kommer allt längre bort från sin egen kärna.
Denna typ av böcker vänder sig också till de som är på väg att lämna eller har lämnat de mer traditionella (marknads)värdena med sina olika typer av press, prestation och fokus på främst materiell vinning.


Gitte Jørgensen berättar att hon lämnade en traditionellt framgångsrik karriär inom marknadsföring för att förenkla och berika sitt liv. Idag arbetar hon framförallt med dessa nytänkande idéer där enkelheten står i fokus. Denna enkelhet har också ett miljömässigt ansvar. Men också ett inre miljöfokus, dvs att skala av inre obalans likaväl som yttre obalans och onödig masskonsumtion.

Där blir nuet en återkommande livslänk för att öka sitt ställningstagande i världen - men på ett helt nytt sätt. Inte "utifrån och in", dvs först bevisa genom gamla värderingar vad som anses vara framgångsrikt. utan ta reda på vad man själv vill, vem man är och vad man kan bidra med mer genuint.

Av flera liknande böcker i genren känns Gitte Jørgensens bok som mer genuin. Den talar till alla dessa människor i vardagen som verkligen behöver stanna upp mer på det sätt som hon själv vill förmedla; med enkelhet och praktisk närhet.

Sedan finns många steg vidare i denna utveckling av att närma sig sitt eget inre, men detta kan vara ett första steg.


© MM SoulBooks, sept 09.

Vattnets dolda budskap

Författare: Masaru Emoto
Förlag: Damm Förlag (ingår numer i Forma)
Publ. År: 2006
Sidantal: 93
Skrivet: sept 2006
Rec av: Nina M



Den japanske forskaren Masaru Emoto har gjort revolutionerande upptäckter vad gäller vatten. Han har med egen sinnrikhet uppfattat hur vatten påverkas av våra känslor och tankar, och han har även lyckats ta bilder på detta genom att fotografera fryst vatten som påverkats av vissa ord.
Olika ord har skrivits på vattenglasets kant, och vibrationen från orden skapar de vackraste kristaller eller inga kristaller alls - beroende på ord. De vackraste kristallerna skapas av orden Kärlek och Tacksamhet, det är Emoto och de läsare som kan se fotografierna överens om. Medan ord som Din dåre! eller kommenderande ord som Gör det! inte skapar några kristaller alls.

Emotos budskap med boken är tydligt. Människan består mestadels av vatten (som vuxna 70%) och alltså är hon i stort sett lika känslig för ordvibrationer som ett vattenglas. Om hon fyller sig själv med känslan av kärlek och tacksamhet påverkar hon inte bara sig själv på ett underbart sätt utan även sin omgivning. Dessutom kan hon läka vattnet i hav och sjöar, och även det kranvatten som hamnar i våra glas, genom sina kärleksfulla tankar.
Det här är sådant som kloka personer pratat om länge, men i och med fotografierna på kristallerna blir allt tydligt och uppenbart. Tankarnas kraft syns äntligen på bild och det i den mest utsökta form man kan tänka sig - som vattenkristaller. Det gör boken till en gåva till hela mänskligheten. Emotos bilder kan skapa en visdomens revolution genom insikten om de universella lagar som befrämjar kärlek och tacksamhet.

Spontant får jag impulsen att köpa en hel trave av boken och dela ut till vänner och bekanta. Dessutom har Emoto en underbar ton i sin bok, som är lättsamt och humoristiskt skriven. Jag associerar vissa partier i boken med Antoine De Saint-Exupery´s bok Lille prinsen, som är en världspridd bok - och jag tror att Vattnets dolda budskap har samma möjligheter att nå ut.

Köp boken! Det är ingen lånebok i mitt tycke, för man vill ha den i bokhyllan och visa besökare, vuxna som barn, om inte annat så för att se dem gapa av fascination. Kristallerna i boken är som koder, som kosmiska budskap om det vackra, det goda, det möjliga. Det inger hopp och inspiration och känslan av att allt är omhändertaget på ett synnerligen vackert sätt, samtidigt som vi själva behövs och kan hjälpa till.


© Herkules Utb. Soulbooks 2008.