Vardagsmakt åt folket

Titel: Vardagsmakt

Författare: Elaine Eksvärd

Förlag: Forum bokförlag

Publ. år: 2014

Sidantal: 281. Inbunden

Datum: april 2014

Rec av: Nina Matthis

Vem kan behöva läsa om olika maktstrategier? Politiker? Företagsfolk? Herrar i kostym och damer med dyra väskor? Ja, det är klart att alla de kan läsa den här boken skriven av retorikern Elaine Eksvärd. Här finns en massa bra tips för dem. Men det sympatiska med boken Vardagsmakt är att den inte bara vänder sig till ledare och olika makthavare. Den här boken kan lika gärna läsas av de personer som aldrig tänkt sig läsa en bok om makt och som inte tror att retorik är något som gäller dem. 

Eksvärd har delat in boken i tio kapitel som handlar om olika typer av maktstrategier. Exempelvis auktoritetsmakt, social makt, pengamakt, tystnadsmakt, sensationsmakt, sanningsmakt, utseendemakt mfl. Varje kapitel handlar om att få mer makt genom att vara medveten om vad man sänder ut för signaler till omgivningen. Inte helt olikt en sund social uppfostran. Men de handlar också om hur omgivningen kan försöka styra oss för att få mer makt över oss. Det är därför det är viktigt att vi är medvetna om det osynliga maktspel som pågår nästan överallt – i samhället, på jobbet, bland bekanta, i familjen.

Så här skriver Eksvärd i bokens inledning: ”Det är inget fel på makt, det är händerna som håller i den som gör den bra eller dålig”. Och det är sant, ordet makt kan ge oss en känsla av obehag för att vi lätt förknippar det med tävlande, manipulation eller förtyck av olika slag. Men makt är också vår vilja till expansion i vårt eget liv. Det kan vara att uppleva mer frihet, framåtanda, förändringskraft och medvetenhet i vår vardag. Makt kan vara att få de själsliga och personliga hjulen att snurra bättre och att styra oss själva mot ett önskvärt håll. Att ta makten över sitt eget liv, helt enkelt.

Boken är fullmatad av talande exempel och situationer. Den är oerhört välskriven och har ett fantastiskt flyt. Det märks att Eksvärd använder sig av sin retoriska kunskap i skrivandet. Ibland blir innehållet så perfekt att jag undrar om man som läsare deltar ett retoriskt experiment, där författaren har lagt ut ett nät av triggers som får en att vända blad så ivrigt. Hon vet ju exakt vad som får oss människor att bli intresserade av något och vilja veta mer. Knepen står ju i boken.

Författarens intention är att skriva en självhjälpsbok om makt. Det har hon lyckats med på många sätt. Ämnet är tankeväckande och fullt möjligt att förstå och praktisera - för alla människor. Upplevelsen är att Eksvärd i sin vardag rör sig i en värld av relativt maktvana personer, men att hennes hjärta klappar för ”vanligt folk” som har glömt eller inte fått veta att de också har makt. Denna kloka bok om vardagsmakt skulle gott och väl kunna hamna i händerna på var och varannan undersköterska och busschaufför och läsas med stor behållning. Det tror jag att Eksvärd verkligen vill. Hoppas det blir så.

© Nina Matthis, SoulBokks apr 2014.

På jakt efter universums hemliga kraft. Om kvantfysik, enhetsmedvetande och andligt sökande

Författare: Lynne McTaggart

Titel: Fältet. Jakten på universums hemliga kraft

Förlag: Vattumannen förlag


Publ år: 2011
på svenska (på eng första utg. 2008)

Översättning: Anna Southerington

Sidantal: 295 (plus fotnoter). Inbunden

Rec datum: maj 2012

Rec av: CMM

Det här är en bok som vill förena andligt sökande och ett naturvetenskapligt förhållningssätt. Boken handlar om hur kvantfysikens senaste rön tangerar alltmer uråldriga andliga sanningar. Det har sagt flera gånger tidigare i olika sammanhang. Det som är annorlunda med den här boken är att författaren, samtidigt som hon går väldigt sakligt och metodiskt fram i sin framställning, lyckas med att göra ”handlingen” riktigt spännande och intresseväckande.

Det är ingen dålig kombination. Men så är hon också journalist, inte naturvetenskapare i sig, även hon har med ett utpräglat engagemang. Hon berättar att hon skytt nyandlighets-området (new-age kan vara ett missvisande begrepp) under lång tid som oseriöst och ointressant. Men med tiden fått upp ögonen genom egna upplevelser att mycket kan ha sin relevans. Framförallt att man måste prova själv och undersöka. Ett perspektiv som många kan ha nytta av, att ta till sig den tanken.

Grundtanken i boken och i detta kvantfysiska förhållningssätt, är att vi skapar vår verklighet mer än vad vi kanske förstår. Och att detta också har sina vetenskapliga grunder. Att hälsa och utveckling inom alla områden påverkas av våra tankar, vår intention. Att (den fysiska) materien så som vi betraktar den, inte alls är ”orörlig” eller opåverkbar. Och att det som håller allt samman fungerar och också på sätt och vis ”styrs” av en större samordnande helhet, ett fält av liv som allt ingår i. Ett begrepp som många flera olika källor idag refererar till är begreppet ”nollpunktsfältet”. Här finns flera intressanta och viktiga kopplingar som man kan fördjupa sig i.

Den här boken kan vid första påseende uppfattas som mastig och eventuellt något otillgänglig i sin ambition och inriktning. Men det är den inte. I alla fall inte direkt. Sedan behövs en hel del tankearbete och koncentration vad gäller de omfattande kvantfysiska förhållningssätten. Men i och med att boken är upplagd som den är, nästan som en reportagebok bitvis och med ett starkt berättande och reflekterande anslag, blir det inte tungt eller tråkigt.

Delar av bokens senare avsnitt finner jag dock mer ansträngande i sin detaljflora. Här blir tyngdpunkten väldigt fixerad vid eller fokuserad på ”bevis”-forskning. Det kan i och för sig vara intressant att försöka skapa dessa kopplingar, förstås för vetenskapsmän och alla som tror detta är avgörande. Men det kan också bli för materiellt bundet. Det handlar samtidigt om att kunna integrera upplevelsen av denna förening inom sig själv, i sitt medvetande, inte bara genom teknisk apparatur etc.

Här ges också exempel från det som många underrättelsetjänster genom åren ägnat sig åt. Ett omfattande fall beskrivs vad gäller ”fjärrsyn” eller klarseende. Som i detta fall användes i experiment för spioneri. Detta i sig är förstås ett slags ”bevis” för att det som i många fall anses som ”ovetenskapligt”, som häcklas och hängs ut som falskspel osv, har en stor tyngd inom dessa områden.

Men frågan handlar om något mer omfattande; egentligen syftet med hur dessa förmågor och tillgångar används. Och om de egentligen är så ”onaturliga”. De kallas ju ibland för ESP, extra-sensory-perception. De tycks snarast vara som en utvidgning och förlängning av den mänskliga naturens sinnesorgan. Och egentligen är nog mycket mer vanliga uttryck än vad många tror.

© CMM, SoulBooks maj 2012.


(http://www.bokus.com/bok/9789187512766/faltet-jakten-pa-universums-hemliga-kraft/)

Spännande och intressant om Sven Hedins äventyr

Författare: Axel Odelberg.
Titel: Äventyr på riktigt. Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin.
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2008
Sidantal: 619. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: CMM

Att ge sig ut på en resa är ofta något lustfyllt och stimulerande, speciellt då man beger sig till främmande mål. Sven Hedin, en av de största upptäcksresandena i Sverige, förmodligen också i världen, reste antagligen inte för att i första hand bli känd eller berömd. Han reste för att utforska hittills okänd mark, sett ur västerlänningens perspektiv.

Boken är spännande och intresseväckande. Inte minst för dess språkliga stil och författarens val av upplägg. Istället för att mer torrt och traditionellt metodiskt beskriva detta omfattande levnadsöde, har Odelberg låtit Hedin tala för sig själv där så varit möjligt. Hedin har enligt författaren nämligen själv återgett tankar och reflektioner, genom sina dagböcker. Hedin efterlämnade Sveriges hittills största arkivmaterial från en person.

Resultatet blir medryckande nästan som en god roman. Detta vill dock författaren samtidigt poängtera inte är avsikten, att ha skapat fiktion. Han betonar att det sakliga innehållet är oreducerat, att han inte lagt till, broderat ut eller hittat på. Allt är källmaterial, men ihopfogat på ett mer sammansatt sätt än tidigare, sägs det i förordet. Författaren säger också att vissa mindre partier varit hittills okända, som lagts in i helheten här.

Hela Hedins gärning är ett intressant öde kring upptäckandet och utforskandet av nya landområden framförallt i Asien, inte minst hans berömda, strapatsfyllda resor i ökenområden som Takla makan och Gobi. Redan från unga år hur han tycks som ”ämnad” eller utkristalliserat målinriktad mot upptäckarens och geografens roll. Men hur han också gjorde så mycket mer. Författade, talade, tecknade och knöt kontakter. Flera av tidens olika centrala gestalter återfinns här på olika sätt. Han kunde uppenbarligen fylla ut sin roll på ett självklart och ledigt sätt, ofta med sitt vetenskapliga kunnande i förgrunden, men likväl som en underhållare, äventyrare och livsentusiast. Senare kom hans alltmer politiska roll att ta över där han ville både spela fredsmäklare, men också försvarare av vissa ideal och tankebanor som det äldre Tyskland skulle representera.

Att Hedin skulle varit naiv och förledd av sin höga ambitionsnivå påstår författaren på flera ställen. Dels under andra världskriget men även tidigare, t ex i utbytet med ryska tsaren och ryska intressen i Asien. Att han tappade fokus för sin grundläggande gärning och av olika skäl lät sitt engagemang spela de tyska intressena i händerna under andra världskrigets spel, har säkert sin grund. Hedin studerade som ung och doktorerade senare i Tyskland och tycks överlag ha fått en stark influens från denna tids äldre former av kulturella ideal, trohet och uppfattning om mod etc.

Dessa kvaliteter var förstås också i viss mån mer allmänt tidstypiska faktorer under den långa period Hedin var aktiv från slutet av 1800-talet. Hedin verkar framförallt ha drivits av romantiska ideal. Och författaren vill vad jag förstår ändå framhålla Hedins banbrytande värv och insatser inom olika områden och därmed också tvätta bort lite av den kanske svartmålande stämpel som dragit ner hans rykte i för stora mått.
Att därför se Hedin främst driven av en självupptagenhet och ambitionslystnad kan också vara förledande, även om det säkert har sin grund också. Detta frammålas som en självklarhet då och då av författaren, ofta i en något raljerande stil, vilket kan kännas lätt skorrande ibland. Men Hedin verkar ju snarast ha drivits av ett patos för något större än bara berömmelse eller uppmärksamhet. Han hade tidigt uppnått viss berömmelse redan som 21-åring när han kom tillbaks till Sverige efter sin första resa till dåvarande Persien. Hans till synes oförtröttliga vilja till nya mål, att rastlöst spåra ”det okända”, verkar ha dominerat i form av ren upptäckarglädje, i alla fall under många år av hans liv.

En annan sak jag funderade en smula på, är författarens förmodligen medvetna stilbrytningsförsök då och då, som eventuellt också hänger samman med en sorts dubbelhet inför Hedins gestalt. Ibland används plötsligt moderna ordval i texten, t ex ”egotrippade”. Kanske för att skingra känslan av för stor högtidlighet, framgångsanda eller idog historisk följsamhet. Det kan vara rätt tänkt, men faller ibland pladask. Har man valt berättartekniken av att frammana just denna ”illusion” – eller välskapade atmosfär av tidsanda – vill man som läsare gärna bevara denna under läsningens gång, tycker jag.
Detta är ingen egentlig invändning, för boken är en ren njutning att läsa i dess genre. Det är bara att hoppas att fler biografi- och historieskrivare kan och vill låta sig inspireras av detta stilgrepp, om än i var och ens egen anda förstås.


© CMM, SoulBooks dec 2011

Värmande brev över Atlanten. Vänskap och inspiration mellan två goda poeter; Tranströmer och Bly

Författare: Tomas Tranströmer – Robert Bly.
Redaktör: Torbjörn Schmidt
Titel: Air mail. Brev 1964-1990
Förlag: Bonniers
Publ. år: 2001
Sidantal: 374. Inb.
Rec datum: nov 2011
Rec av: Mikael Matthis


Att skriva brev skapar en viss atmosfär av förtrolighet. I alla fall om det är till en god vän. Och den här boken skildrar, kanske framförallt, framväxten av en djup vänskap. Att den också sker mellan två män på varsin kontinent, med olika modersmål i grunden, och dessutom med ett så rikt inre liv som man delar, gör saken förstås än mer intressant och levande.

I denna bok får vi dela den mycket öppna, kärvänliga och kreativt lustfyllda korrespondensen mellan två litterära ”giganter”. Att använda detta epitet blir förstås missvisande. Ingen av dessa författare var ”gigantiska” vid den tiden, även om båda hade sin egen tydliga plattform i respektive land inom sin författarbana som poeter, i Sverige och i USA. Och de hade nog själva, lätt roat men också med tydlighet avfärdat denna beskrivning av dem själva.

För det är också en sak som blir tydlig i breven; här möts två människor. Med sina vardagliga tankar kring allt som rör dem; deras familjeliv (om än främst i det yttre), deras kämpande med ”karriären”, med skrivandet och omvärldens reaktioner. Om deras tankar om tidsandan och världens utveckling. Tranströmer berör också sitt andra arbete som psykolog på olika ställen, om än inte på något ingående sätt.
Jag har inte hunnit läsa alla breven på långa vägar, boken kom helt nyligen från förlaget (även om den funnits ute ett bra tag). Och det är också en minst sagt diger samling, fint sammanställt av Torbjörn Schmidt, som måste ha gjort ett hästjobb. Redaktören uttrycker dock sin upplevelse av att det handlar just om ”flygpost”; en sådan upplevelse av lätthet.
Det håller jag verkligen med om. Det finns en nästan barnslig glädje i brevens andning, i ordets sanna bemärkelse; genuin, oförstörd, livfull. Vännerna längtar efter nästa brev och visar sina känslor av delaktighet och inspiration på ett så starkt öppet sätt. Det är berörande.
Jag känner samtidigt inte det är meningen att sträckläsa detta som en vanlig bok. Det blir mer av ett reflekterande och insupande av många spännande infallsvinklar. Bara en sådan sak som tidsandan under 60-och 70-talen. Vietnamkriget står i centrum, kanske främst för Bly, men såväl Tranströmer är djupt engagerad på sitt sätt.

Tranströmer är ingen oengagerad poet. Man kan felaktigt lockas tro det, på grund av hans fint anslagna ton av närheten till det stora livsmysteriet med en samtidigt sådan konkret närvaro. Men där finns också världen med på ett tydligt sätt.
Eva Beckman uttryckte just denna tanke att Tranströmer skulle vara ”opolitisk” i ett fint samtal i tv-programmet Babel, precis då Tranströmer fått det efterlängtade nobelpriset i litteratur (okt 2011). Men fick ett tydligt bemötande från litteraturvetaren och akademiledamoten Andes Olsson, som menade på just detta att man inte ska missbedöma Tranströmers roll i detta.
Tranströmers engagemang i världen må vara subtilt, men nog så slagkraftigt. Det är också något som är centralt och återkommer i brevväxlingen, hur Bly uppmuntrar, lovordar och också föredrar sin väns poesi även i detta sammanhang. Här skildras hur en vänsterrörelse även inom kulturetablissemanget blev i mycket dogmatisk, sträng och icke-poetisk.
Här får vi också ta del av olika författare både i närheten men också mer allmänt. Också får jag som läsare dela inträngande, belysande tankar och frågor som riktas vännerna och kollegorna sinsemellan kring specifika dikter och deras författarskap. Också är det slående hur mycket de vill och också kan hjälpa varandra. De översätter, de förmedlar kontakter, de tar med varandras böcker till andra länder osv. Det är mycket givande att se detta kärleksfulla utbyte mellan män, utan konkurrens, rivalitet eller annat trams.

Den här boken ger många reminiscenser för mig. T ex bara en sådan sak som att skriva och få ta emot brev – vilken lycka! Mina barn har periodvis under sin uppväxt sagt att de ”saknat detta”. Min dotter skrev därför som mindre brev ändå, fastän det egentligen inte ”behövdes” till vänner.
Jag påminns också om mitt eget diktskrivande och goda utbyten med skrivande människor under den tiden.Också intervjuer och samtal med poeter som jag hade, faktiskt i USA också. Jag läste även en hel del av Bly som yngre och kände mig engagerad i hans tankebanor, inte minst om manlighet och kvinnlighet och hans idéer om det kollektiva genom detta perspektiv. Även om jag idag inte håller med om allt, så var han en viktig författare för mig med sin kombination av det poetiska, det politiska och det övergripande psykologiska seendet. Jag tror Bly betytt väldigt mycket för USAs både litterära och psykologiska-andliga sfär.

Jag är glad för den här boken. Och skulle kunna fortsätta återge olika intressanta detaljer och kopplingar, i en väv som skulle ta alltför lång tid att lägga ut här (och ändå blev det här ett långt inlägg).
Tonerna, nedslagen ”på tangenterna” med Tranströmers speciella bild, får klinga själva.

© CMM, SoulBooks nov 2011

Den gröna vågen i ny fas

Titel: Den nya gröna vågen
Författare: Maria Wetterstrand
Förlag: Forum
Publ. år: 2010
Sidantal: 182. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Nu har det precis varit val och Miljöpartiet var ett av de partier som gick starkt framåt. Men miljöfrågorna var något som kom i skymundan, tyckte många. Och överlag, var tog hela debatten vägen om global uppvärmning och många andra miljöfrågor. Det var som den ebbade ut totalt efter Köpenhamnskonferensens kollaps, också att många hot tycktes fabricerade eller överdrivna. Glaciärerna smälte inte så fort som vissa forskare menade. Man hade laborerat med siffror och spritt tydligen medvetet felaktiga uppgifter. Hur detta kom sig har heller inte följts upp på något bra sätt, vad jag kunnat se.

Detta hindrar inte att miljöfrågan fortsätter vara en av vår tids stora utmaningar. Maria Wetterstrand, ett av miljöpartiets språkrör idag, har spelat en viktig roll för att ge de här frågorna nytt liv.
Hon tycks vara en väldigt målmedveten person som driver dessa frågor hårt, politiker som hon också är. Det märks också i hennes nya bok, där hon jämför detta med en ”ny grön våg”.
Och det är förstås inte alls långsökt, tvärtom är det väl ganska uppenbart. Själv säger sig dock Maria inte alls vilja vara intresserad av att ”flytta ut på landet eller odla grönsaker”. Hon säger istället sig vara mer uppfattad som en ”tekniknörd” och verkar nöjd med det.

Maria Wetterstrand är framförallt en pragmatiker skulle jag vilja säga. Hon driver dessa frågor på ett ibland näranog enkelspårigt sätt, även om hon gör det med styrka och emfas. Det handlar om praktiska lösningar, ofta genom teknik, som ska rädda miljön.
Mycket av detta är förstås något som de flesta håller med om är bra och nödvändigt; solenergi, elbilar, vindkraft, sopsortering osv. Frågan är förstås hur det ska gå till, hur förändringen av hela samhället ska ske, om man utgår främst från den rent tekniska utvecklingen i förgrunden.
För visst måste det ändå vara så, att det handlar om hur människor kan utvecklas, hur medvetandet kan utvecklas, hur mänskliga kvaliteter kan ta ökad plats, för att samhället ska kunna blomma. Och att man därigenom rent praktiskt ökar också miljöförståelsen och viljan till goda förändringar.
Samhället behöver också odla sin medmänsklighet och vilja till rättvis fördelning. Det håller också Wetterstrand med om, vad jag hört från hennes debattinlägg, vilket är glädjande.

Om detta och en mer omfattande politisk syn, om värderingar och visioner för samhället i större mening, står inget vad jag kan se i den här boken. Det tycker jag är synd. Dels för att det blir enahanda att läsa alla dessa praktiska råd, som radas upp sida upp och sida ner. Dels för att så lite sammanhang ges plats. Detta är förstås en viktig del av den gröna politiken, som jag förstått det, och väcker därför frågor i sin frånvaro.
Det är bra att författaren tar upp frågan om s k "down-shifting", att vi inte behöver jaga status, pengar, karriär, utan mer kan hitta oss själva och därmed finna ett mer behagligt livstempo. Att detta också är en del av den gröna politiken. Men det kunde vara mer av den infallsvinkeln i boken.

Jag saknar också vinklar eller infall om Maria Wetterstrand själv. Vem är hon? Hur tänker hon? Hur ser hon på sin familj, sina värderingar, sitt sammanhang, på livet och dess större frågor?
Men det här kanske är menat mer som en praktisk miljöhandbok än ett politiskt skildrande? Och det kanske också är så här Wetterstrand vill hålla sin profil, mer låg och som en klar, tydlig röst för det nya miljötänket.


© CMM, SoulBooks, sept 2010