Utveckla ditt medvetande, öka din hälsa – en bok som berör

Författare: Lissa RankinTitel: 
 Medvetandet är starkar än mediciner
Förlag: Soulfoods förlagPubl år: 2015Sidantal:315. Häftad.Rec datum: maj 2015Rec av: C Mikael Matthis

Jag minns inte när jag först hörde talas om Lissa Rankin, men jag minns att det gav ett speciellt berörande intryck. Jag tror det var i någon tidningsartikel och jag fastnade för något i hennes berättelse som var både en genuin, tydlig och samtidigt ljus lättsamhet som strålade ut i det hon förmedlade.

Den här lättsamheten kan vara svårfunnen i sina bästa former vad gäller dessa områden av ökad hälsa genom att förändra dina tankar och känslor, som den här boken handlar om på ett övergripande plan. Det kan tendera att slå över i en övertro som blir flåsig eller upptrissad. Eller så är det ingen lätthet utan tyngre fakta staplade på varandra utan någon större känslighet eller något lyssnande. Fakta som säkert kan vara välmenande och väga bra, men som ofta kan dra ner syftet och budskapets styrka.

Lissa Rankin är läkaren som själv genomgick sjukdom, som arbetat med traditionell vård och samtidigt intresserat sig allt mer för alternativa synsätt vad gäller vår hälsa. När hon arbetade på en mottagning i Californien där patienterna var väldigt måna och duktiga att hålla sin hälsa på alla möjliga sätt, genom rätt sund mat, motion, inte äta kött, också genom terapier etc, märkte hon att många mådde bra av detta och ökade sin hälsa. Medan andra inte nådde samma goda resultat trots alla sina ansträngningar. Hon funderade mycket på detta, vad som skapade hälsa egentligen. Hon började ställa annorlunda frågor till dessa patienter som rörde deras bakgrund, som inte följde formuläret som läkare annars använder sig av vad gäller bakgrund, tidigare sjukdomar, familjesjukdomar osv. Hon frågade mer om deras känslor och hur de såg på sitt liv, sina relationer, glädjeämnen, vad de ville skapa.

Rankin börjar därför boken med ett för en del kanske lätt provocerande påstående; att det är inte kroppen du behöver ta hand om i första hand för att må riktigt bra och vara frisk. Utan ditt medvetande. Att det ligger mycket i detta börjar allt fler inse, kanske även de som tror sig "slaviskt" vara tvungen följa olika dieter, kostfilosofier eller motionsmetoder, även inom de alternativa områdena.   

Att utveckla sin hälsa eller bli frisk genom att bli mer medveten, om sig själv, sitt eget inre, förändra sina tanke- och känslovanor och mönster, kallas ibland för ”placebo” av många i läkarkåren eller av de som inte ser hur kropp och medvetande hör ihop. Placebo kan användas på olika sätt, det mest kända är att byta ut en traditionell medicin mot ”sockerpiller”, alltså någon substans som inte anses ge effekt. 

Saken med placebo är ju bara att den ger ofta hög effekt av läkning, ibland större än vanlig traditionell medicinering, som Rankin belyser bra här. Jag tänker på ett annat omtalat experiment som gjordes vid knäoperationer där vissa patienter fick den reguljära behandlingen, en enkel operation, medan andra har trott att de fått den medan de i själva verket fick genomgå samma sak men utan kirurgiska ingrepp (Moseleys studie). Den procentdel som fick placebo blev i många fall friskare fortare och höll sig friskare längre.

Lissa Rankin diskuterar detta sammanhang av placebo noga och påvisar hur det snarast är vårt medvetande som påverkar kroppen. Genom vad vi tror är sant, hur vi väljer att se på våra livsvillkor, i det lilla och i det stora. I detta lägger författaren in olika värdebegrepp, t ex kring ”lycka” och ett positivt sinnelag. Att en lycklig person mår bättre och är friskare måste väl anses som en självklarhet, skriver Rankin, men påpekar samtidigt hur få läkare tar med detta i sin förståelse för en patient. Det är en större helhetsbild som behövs, menar hon, också för att förstå vad lycka är och hur vi själva kan skapa eller påverka vår upplevelse av lycka.

Rankin tar också upp många olika konkreta delar av våra liv, t ex arbetslivet, hur många människor håller sig tillbaka genom sitt arbete, för att de inte vågar förändra sina liv och lämna sitt ”dödande” (som många säger) arbete. Eller området kreativitet, hur det numer är tydligt belagt att kreativitet i dess otaliga former, inte bara utövande av konstarter, bidrar starkt till vår både fysiska och psykiska hälsa. Kreativitet kan vara en hobby, t ex trädgårdsodling eller klä om möbler, hålla på med kläder eller snickra, vad som helst som ger dig avkoppling och njutning, stimulans eller glädje.  Även området av andlighet och ”den inre ledstjärnan” tas upp en del.

Det här är en väldigt gedigen bok, också med övningar du själv kan pröva om du vill. Faktamässigt är boken tät, men inte tung, med många fallbeskrivningar och resultat från olika undersökningar och experiment. Ändå faller dessa exempel inte in i det styltiga eller malande, utan förblir ett med den levande, näranog brusande ström av närvaro och enkelhet som jag kan uppleva genom författarens språk. Det är ytterst tilltalande i sig. Men det är också förstås ett effektivt och starkt sätt att verkligen nå ut med ett budskap.

Författaren lyckas därmed att blanda på ett behagligt och samtidigt berörande sätt sin kunskap och imponerande tankebredd med sin djupt personliga, klarseende ton. Detta ger den här boken så många fördelar för alla som är intresserade av och engagerade i hälsa, men överlag utveckling för människan.

© C Mikael Matthis, SoulBooks juni 2015.

Tro, dogmer och biologi - om ny genforskning och tankens kraft

Författare: Bruce H Lipton
Förlag: Sorena
Publ. År: 2008 (på eng 2005)
Sidantal: 284. Inbunden.
Datum: 2009
Rec. av: CMM



En annan intressant bok, ”Tro, dogmer och biologi”, kommer från genforskaren Bruce H Lipton, som menar att genetikens budskap i dess etablerade form i samhället idag är felaktig. Vi styrs inte av våra fysiska gener, slår Lipton fast och
tar också upp de bevis han har för detta.
Detta är något jag själv alltid känt en spontan olust och motvillighet att tro på. Det är därför också befriande att ta del av denna expansiva naturvetenskapliga och samtidigt tydligt förklarande redogörelse.

Lipton ifrågasatte: "...inte längre bara Darwins version av evolutionen där ´djungelns lag´rådde, utan också biologins mest centrala dogm - antagandet att generna styr livet. Denna vetenskapliga teori har nämligen en stor skavank: gener kan inte slå på eller stänga av sig själva. Gener är helt enkelt inte självaktiverande. Någonting i omvärlden måste utlösa deras aktivitet".
Lipton kom fram till och förde också fram vetenskapliga belägg för att processen bygger snarare på hur vi använder vår mentala kapacitet. Vår tro och livsinställning återspeglas genom generna aktivering. Denna forskning kallas idag för "epigenetik".

Även om denna uppfattning är en förenkling - för det finns förstås fler lagar än ”tankens skapande” i stunden (t ex lagen om orsak och verkan, även i längre tidsmått) - så är Liptons rön mycket stimulerande och viktiga. Tanken påverkar mycket mer än vad den gängse vetenskapen vill eller kan ta till sig.
Dessa rön är också förankrade i Liptons forskning. Han har påvisat och också fått officiellt vetenskapligt erkännande för sina resultat som han redogör för från sin arbetstid på Stanford. Han lämnade dock till sist hela denna värld, därför han upplevde att han trots gott stöd hos vissa forskare, ändå inte fick tillräckligt gehör.

I den här boken tas också upp den utbredda användningen av psykofarmaka och hur denna kan ersättas med andra former av behandling, här framförallt mer allmänt presenterad genom den egna tankens kraft.
Lipton tar nämligen upp den kända ”placeboeffekten” inom vården. Att en patient sägs ges ett medicinskt preparat som ska ”bota” en åkomma eller ett symtom, men egentligen bara är ett sockerpiller. Och hur många olika patientgrupper ändå tillfrisknar av detta, helt enkelt därför de tror att de tagit medicinen som ska ge den verkan. Detta är ett utslag av tankens kraft, men framförallt det Lipton kallar ”trons kraft”, dvs våra föreställningar och bilder, vad vi uppfattar som ”sant”.



Lipton berättar om en knäspecialist, dr Bruce Moseley, som i en rapport i New England Journal of Medicine (2002) beskriver hur han genomförde ett experiment på en grupp patienter som alla hade knäskador och som alla skulle
opereras. Han ville veta mer vad som verkligen skapade läkning för dessa patienter. Och hans inställning innan var helt klar: ”Alla bra kirurger vet att det finns ingen placeboeffekt i kirurgin”.
Gruppen delades in i tre avdelningar där två av dessa fick två olika sorter, men ändå traditionella behandlingsformer av kirurgi. Den tredje avdelningen fick dock ingen operation alls, utan patienterna fick en lokalbedövning och proceduren
utfördes på ett liknande sätt, men ingen operation skedde egentligen.
Resultatet blev en chock för läkarna. Alla avdelningarna av patienter tillfrisknade – även de med placebo. Detta blev en stor nyhet i media. berättar Lipton.
På liknande sätt skildrar Lipton hur många andra fall av placeboanvändning genomförts, som alla visar samma sak; det vi tror är sant skapar vi också. Detta har också genomförts vad gäller psykofarmakabehandling.

En aktuell not i det sammanhanget, är att svenska socialstyrelsen nu gått ut med att terapi (framförallt KBT inriktning) hjälper bättre än psykofarmaka (Rapport 4/3 2009).
Denna positiva nyhet tycks vara ett led i den nu snabbt förändrade inställningen till dessa ofta beroendeframkallande och biverkningsfyllda och därför ofta destruktiva medel.
KBT och överlag terapi handlar förstås om att skapa nya ”överenskommelser” genom insikt, psykisk kontakt, genom ökad tankeklarhet och en större livsnärvaro. Detta senare innehåll blir faktiskt alltmer använt inom KBT, ofta kallat ”mindfulness”. Även om det är på mer enkla nivåer påverkar detta patienten positivt och inkopplande, inte minst omedvetet. Läkandet finns redan inom människan själv och behöver snarast aktiveras.



Denna innebörd kring placebo eller olika former av mental utveckling kan som sagt nyanseras mycket mer, och ska egentligen inte översättas till ”mirakeltro” tycker jag. Men det hjälper oss att se hur vi är del av något mycket större och att vi också har redskap inom oss kan hjälpa oss mycket mer effektivt än vad som hittills förståtts i samhället och vår tids västerländska kultur.

Det här är en levande bok där Lipton blandar sin forskning med skildringar från sitt personliga liv, sina kriser och tillkortakommanden i relationer, men också hans utveckling genom detta.
Han tycks vilja skapa mer sunt förnuft och verkligt liv inom dessa områden som ofta präglas av en isolerad och också destruktiv livshållning. Många forskare absorberas så till den milda grad av dels sin verksamhet i sig, dels av kraven på ekonomisk styrning och "vinst", att de blir fängslade i sin egen tankeform. Många känner till dessa rön som Lipton och säkert många andra nått fram till, men tror sig vara tvungna fortsätta gå i den traditionella, vedertagna medicinens ledband kring genetikens "allsmäktighet".

Lipton visar på ett enkelt och effektivt sätt kopplingen mellan den fysiska världens grunder (generna) och ett större sammanhang som är livsnödvändigt och som inte går att separera.
Alla intresserade av hälsa, medicin, mänsklig utveckling och samhällsfrågor bör läsa denna bok.


© CM Matthis