Titel: The Golden Year – Ta makten över ditt liv på ett år.
Författare: Hannah Widell och
Amanda Schulman
Förlag: Tukan Förlag
Publ. År: 2015
Sidantal: 187. Pocket.
Datum: augusti 2015
Rec. av: Nina Matthis
Hannah Widell och Amanda Schulman
är systrarna som både skriver böcker ihop och har en podd tillsammans där de
pratar om sina känslor och om livet i stort. I boken The Golden Year är ämnet
förändring inom livets olika skeden och områden. I den här boken börjar alla
positiva förändringar med en känsla av frustration. Den känslan kan vara en
gåva, hanterad på rätt sätt, menar författarna och ger sig i kast med att
berätta hur.
Här belyses förändring inom
kärlek, välmående, vänner och jobb. Och alla kan nog känna igen sig, för vi har
alla har åkt med i livets berg- och dalbana och upplevt förändringens smärta
och lycka. Det kan vara läskigt med förändring. Men författarna välkomnar den
där gnagande känslan av olust och obehag, och ser dessa känslor som inre vänner.
Inte förrän vi har sagt ifrån, lämnat något/någon eller vågat göra på ett nytt
sätt, får det nya som vi har längtat efter plats. Det gäller alltså att känna efter,
respektera sin känsla och skrida till handling, enligt författarna.
I boken finns flera knep att ta
till när man känner sig vilsen i förändringsdimman. För mellan frustration och
ny klarhet finns ibland en segdragen förvirring. Hur ska jag göra? Hur ska jag
tänka? Hur ska jag våga? Ska jag stanna eller gå? Är det mig det är fel på eller
är det hon/han som är knäpp? Författarna stöttar och inspirerar, inte minst
genom sina berättelser om egna tillkortakommanden i pinsamma situationer. De
bjuder på sig själva på ett naturligt sätt, ungefär som man gör med någon man
känner förtroende för och tycker om.
Under läsningens gång upptäcker
jag att dessa systrar inte bara är varandras systrar. Det är även läsarens systrar.
För såhär önskar nog många att de kunde prata med en syster; förtroligt,
direkt, stöttande, uppiggande, ärligt, larvigt, kärleksfullt, djupt och ytligt
på samma gång. De utger sig inte för att vara experter annat än på sina egna
erfarenheter. Och det är det som gör det levande. Igenkänningsfaktorn är hög.
Och med den kommer lättnaden. Lättnaden att man inte är ensam om att känna si
eller så. Insikten om att vi är ganska lika vi människor och att alltihop, högt
och lågt, är okej.
Boken tar också upp ämnet
självförtroende. Båda författarna blottar sina rädslor och svagheter även här.
De är absolut ärliga, men som läsare får jag ändå för mig att de har en ganska
stor dos självkänsla. Kanske större än de själva vet om. För att våga ge av sig
själv, så naturligt som de gör, så krävs en inre plattform där reflekterandet
äger rum. Och en inre plattform är, som jag ser det, själva grunden för en god
självkänsla. Det är som att kärleken till livet och förundran över det som
utspelar sig i det inre och i det yttre, är större än rädslan att göra bort
sig. Själva sökandet blir större än de själva, och det är då som en bok blir intressant.
© Nina Matthis, SoulBooks aug 15.
