Modern mystik lyser upp det fördolda

Titel: Modern mystik – den dolda vägen till inre klarhet

Författare: Kajsa Ingemarsson

Förlag: Bladh by Bladh

Publ år: 2014

Sidantal: 290, inbunden

Datum: nov 2014

Rec av: Nina Matthis
www.herkules.nu

Ibland kan man läsa en bok som känns liksom självklar. Det kan nästan kännas som om man läst den förut. Inte för att den påminner om någon annan bok man läst, utan för att den är som en pusselbit i det kollektiva medvetandet. Som om den fyller ett hål eller ett tomrum, som många, kanske omedvetet, väntat på ska bli belyst och bekräftat – just såhär.

Kajsa Ingemarsson nya bok Modern mystik är en sådan bok för mig. Efter att ha läst hennes två tidigare böcker i sanna genre; Drömliv (tillsammans med Karin Nordlander) och Den magiska gnistan, ser jag hur Modern mystik utvidgar ämnet lite till. Dessa tre böcker är som steg. Ett steg i taget till ett allt mer medvetet och mångdimensionellt liv. Ett område, eller snarare en upplevelse, som många idag kan känna igen sig i.

Att de tre böckerna upplevs som steg är spännande. Jag tror att det har att göra med författarens egen vilja att ta dessa kliv inom sig själv. Att hon sagt ja jag till sin inre vägledning, kosta vad det kosta vill. För när vi gör det öppnas ständigt nya inre dörrar och ger oss ny klarhet. Men det kan även bero på modet att skriva mer och mer utifrån sig själv, ett steg i taget. Att lämna sin roll som populär romanförfattare för att avtäcka sig själv som en modern mystiker är ett stort kliv nog. Så inte undra på om täcket glidit av lite mer för varje bok.

Att skriva om den mystiska upplevelsen är inte helt lätt, eftersom den inre resan är subjektiv. Den djupdykning som gör att vi hittar den mytomspunna skattkistan på botten av vårt väsen, är vår egen. Den erfarenheten är inte identisk med någon annans inre resa, och det som är taket på upplevelsen för en djupdykare kan vara golvet för någon annan. Dessutom finns det inga vittnen eller bevis. Vi kan bli sittande som gapande fiskar när vi kommer upp på torra land igen med den osynliga skatten och ska försöka beskriva händelsen. Är det ens någon idé? kan vi fråga oss. Kommer någon att förstå? Kommer någon att lyssna? Risken finns att vi blir förlöjligade eller nonchalerade. Dessa frågor kanske även Ingemarsson ställde sig först, men som tur var satte hon sig vid datorn och började skriva.

Den här boken lyckas med att vara både saklig och positivt gränslös på samma gång, både objektiv och subjektiv. Här finns inga tanketak eller intellektuella ramar, som tur är, utan visar vägen genom en naturlig tillit det inre vetandet. Därtill är boken otroligt välskriven. Författaren sätter egna ord på den mystiska resan - ofta enkla, klara, ibland småroliga beskrivningar. Det är befriande. Det gör att den mystiska upplevelsen lyfts fram till nutid och känns luftig och aktuell. Det förmedlar att det andliga uppvaknandet, som så många upplever idag, inte är några konstigheter - även om det förändrar ”allt”. Och att alla, som verkligen vill, kan upptäcka sitt mångdimensionella jag.

Särskilt glad är jag att författaren skriver mer om sina egna upplevelser i den här boken. Det hon är med om på sina resor i Egypten och på Malta talar sitt eget språk om vad den mystiska upplevelsen kan innebära, när själva fördjupningen och expansionen liksom sker av sig självt. Att skriva om självupplevda händelser skapar en viss intensitet. Det blir mer på riktigt och kan inspirera läsaren att ta sig själv och sin egen inre vägledning mer på allvar: Att lyssna till den inre rösten. Att lita på den universella intelligensen. Att upptäcka nya, större sanningar och känna att man innerst inne vet. Och det är, som jag ser det, själva syftet med boken. 

© Nina Matthis, SoulBooks nov 2014.

Den magiska gnistan – att skapa i ett större perspektiv

Titel: Den magiska gnistan – vägen till ett kreativt liv

Författare: Kajsa Ingemarsson

Förlag: Bladh by Bladh

Publ. år: 2013

Sidantal: 245, inbunden.

Datum: juni 2014

Rec av: Nina Matthis

Det är alltid roligt när författare tar ett skutt och ger ut en ny bok, i en helt annan genre än de tidigare succéböckerna. Det är inte särskilt vanligt och just därför uppfriskande. Det visar på att människan, och alltså även författare, är i ständig utveckling. Och för den som inte håller kvar vid det gamla med näbbar och klor, kan en helt ny rymd av möjligheter uppdagas. Lite så känner jag när jag läser Kajsa Ingemarssons senaste bok Den magiska gnistan. Att den är ett inre skutt, ett personligt medvetandekliv, som hon generöst delar med sig av.

Många känner till hennes tidigare böcker; romaner som sålt fantastisk bra och där den kanske mest kända boken Små citroner gula, även har blivit film. Men i den här boken lämnar Ingemarsson romanformen (vilket hon även gjorde i boken Drömliv tillsammans med Karin Nordlander) och ger sig ut på nya äventyr. Hon tar itu med själva grunden för ett kreativt liv och utforskar varifrån idéer, inspiration och lusten att skapa egentligen kommer. Hon nöjer sig inte med att förklara de personliga orsakerna - hon sträcker sig mycket längre än så. Författaren skriver om ett större fält av medvetande som vi alla har tillgång till. Detta fält beskriver hon som ett nätverk där allting ryms; allt levande och alla inspirerande idéer som gynnar helheten. Det är här (och det är tidigt i boken) man som läsare slår upp ögonen ordentligt. Det här är ingen vanlig bok om kreativitet. Den här boken vill någonting väsentligt.

Författaren gör en åtskillnad mellan mig och mitt-perspektivet och medvetenheten om nätverket. Eftersom alla ingår i detta universella nätverk, så blir det en onaturlig kamp för oss att leva med uppfattningen att vi är åtskilda från allt annat liv. Vi samverkar hela tiden med detta stora nätverk, men få människor är medvetna om det. Istället tror vi att vi är isolerade och att våra idéer är våra egna. Med detta synsätt känner vi oss i grunden ensamma och begränsade. Att tävla mot andra från detta ensamma perspektiv ger ingen verklig eller varaktig glädje. Först när vi börjar bli medvetna om allas samhörighet, att vi egentligen är ett, ökar kontakten med nätverket och vi kan bli lyckliga och kreativa på riktigt.

Hur ser vi egentligen på oss själva? Som isolerade delar eller som deltaktiga i ett osynligt nätverk av ett sjudande, inspirerande liv? Ingemarsson lyfter fram medvetenheten om hur allting hänger samman och kopplar det på ett finurligt sätt till vår kreativitet.  För vem vill inte vara kreativ? Vem vill inte vara skapande? Kan det vara så att vi skapar på ett betydligt bättre sätt om vi blir medvetna om det osynliga nätverket och tar med det i beräkningen? Varför inte försöka? Vad får vi på köpet om vi öppnar oss för detta större perspektiv? Kan det möjligtvis vara ett större flöde och en mer uppenbar synkronicitet i vårt vardagsliv? Det där man har hört talas om, när livet börjar kännas magiskt?

Den här boken vidgar medvetenheten samtidigt som den tar upp konkreta problem i den kreativa processen; alla de personliga hinder vi ofta sätter upp för oss själva när vi är i skapartagen. Själv blev jag väldigt förtjust i kaptitel fem med rubriken Konsten att komma vidare. Det handlar om att vara vänlig mot sig själv i skapandets linda och att identifiera vilka tankefrön som verkligen känns sanna för oss och har skaparpotential. 

Det här uppmanar oss till självreflektion och författaren ger många praktiska råd, men som även de återknyter till nätverket. På så sätt känns boken underbart vidsträckt och nära, rakt igenom.

© Nina Matthis, SoulBooks juni 2014.

Människans glädje att välja själen - om att börja förverkliga "den inre drömmen"

Titel: Drömliv - Lycklig på riktigt
Författare: Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2009
Sidantal: 288. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM


En riktigt vacker bok; vacker färg, vacker layout. Känns lockande att läsa, också på grund av sitt innehåll förstås. En vilja till inre skönhet, en resa i ett större liv.
Kanske är det en dröm, men författarna (hädanefter kallade ”förf”) betonar att det händer ”på riktigt”. Känns lite kul med den knorren, och samtidigt inbjudande. För är det inte det vi vill med en bok, att vi verkligen följer med och upplever inspiration, god förändring, kraft att förverkliga det vi vill - som själen vill!

Boken är skriven av två entusiaster, Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander, som vill övertyga läsaren om att hon, och också säkert han, har alla möjligheter i sitt liv.
Och de gör det bra, på sitt sätt. Ibland de egna lite mer reflekterande och samtalande textavsnitten, varvat med personliga brottstycken, händelser, exempel ur det vardagliga livet.

En av förf är känd sedan tidigare för en äldre ”karriär” som komiker, och sedan än mer känd tror jag, som romanförfattare. Jag har inte läst något av henne tidigare. Och nu är hon i ett nytt steg med sin medförfattare. Det känns spännande, lovande, flera människor som vågar vidga sina vyer och berätta om det.
Och samtidigt känns nog anslaget igen, men lite mer prosaistiskt och berättande än det brukar vara i sådana här ”skapa-det positiva”-böcker.

Författarna talar om ett nytt ”förhållningssätt” i sina liv. Nästan som ett paket, kanske en plan? Att komma mer i kontakt med sig själv, skulle jag vilja kalla det för.
Förf talar om ”en grundton av lycka i livet”, som man kan bygga, uppnå, egentligen vaska fram i sig själv. Genom uppmärksamhet, genom att också möta svårigheter. På slutet av boken om ”förlåtelse” t ex. Hur svårt det kan vara med äkta förlåtelse. Skillnad på att förlåta genom det enkla sociala spelet. Medan man här rekommenderar det mer ansvarstagande, påkostade ställningstagandet, förlåtelse som en inre process.

Ibland är det också lite väl enkla ”recept” och tankar, ofta hämtade från detaljer i vardagen, t ex att ”köpa en present till en god vän” eller få hitta ett klädesplagg som är så perfekt. Inget fel med det, men det känns inte sådär väldigt beskrivande för mig vad som är varken mer djupare ”lycka” eller mer själslig kontakt – egentligen. Kanske förf använder denna enkelhet och försök till vardagsrealism som ett berättartekniskt och också mer ömsint redskap för att fånga upp nya läsare i denna anda?

Boken vill samtidigt, om än ganska lättsamt, komma mer in på djupet. Beskriva perspektiv bakom ytan, vad en människa är, egentligen.
Här finns den viktiga skillnaden mellan själen och egot med. Också hur människan har ett ”högre jag”, som här kallas ”själen”. Och hur människan som personlighet och dess sinne (egentligen det "lägre sinnet") mer handlar om hur vi dras in i ovanor, vår ofullständighet, som ibland också kan bli destruktiv.
Det är viktiga distinktioner som därmed också för boken vidare in i en större intressesfär. Mycket mer kan förstås sägas om detta område, som egentligen är grunden i all expanderad psykologi och livsförståelse. Och som är nära den fristående, allmänna andlighet som ökar så starkt hos människor idag. Men det är goda steg i rätt riktning av ett ökat förtydligande, hur människor ska kunna förstå sig själva bättre och urskilja sina valmöjligheter.

"Själen är ditt palats, din skatt, din magiska plats. Själen är den del av dig som är evig"


© CMM, SoulBooks, sept 2010