Titel: Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse
Författare: Anna Kåver, Åsa Nilsonne
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 160. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM
Alla vill vi kunna uppleva gemenskap, att tillhöra, dela en närhet. Det gäller med vår familj, med vår partner och våra barn, i våra relationer överlag, på arbetet, i samhället.
Den här boken vill hjälpa oss med att skapa denna närhet, detta ”tillsammans” som man återkommer till som ett ledmotiv.
Tanken är god, att genom ökad medvetenhet om nuet, ska vi kunna öka vår tolerans och medkänsla. Här har det buddhistiska inslaget en stark plats, även om man tyvärr inte berättar mer om det i den här boken. Också det som idag ofta kallas för ”mindfulness”, som en psykologisk metod men också som ett vardagligt redskap för personlig utveckling, bildar en bas här. Dessa båda är tydliga ingredienser i den populära KBT-metoden, delaktiga både i dess ursprung och metodik.
KBT, kognitiv beteende terapi, fokuserar mycket på lösningen genom att vi kan hantera våra tankar och förändra dem i förhållande till situationen. Vi kan lära se igenom hur vi reagerar, hur våra känslor beter sig. Vi kan iaktta förloppet och hitta nya lösningar genom att öva oss i det förnuftiga, det vi verkligen vill.
Viljan är central i det här sättet att både behandla problem och att som människa möta sina begränsningar men också förstås sina möjligheter. Det finns flera goda exempel kring hur vi kan lära på nytt, och genom att iaktta oss själva, våra tankemönster, se att det är vi som skapar en ”negativ bild” av ett förlopp, av en person, en situation. Vi kan därmed också rent faktiskt se det från en annan sida, förändra vår bild, och därmed förändra det pågående.
Det är förstås många som önskar sig att detta kan ske. Men det kommer inte bara av sig självt, även om det ibland kan låta så enkelt i boken. Det som är grunden här, och som är grunden egentligen i alla självhjälps-böcker och överlag mer sann, autentisk terapi, personlig utveckling och även många metoder av andlig utveckling, är att vi behöver ta mer ansvar själva. Det är en träning att förändras.
Därför kan det på sina håll bli aningen komiska övertoner av ”snabb-fix” (quick-fix) i detta slags tänkande.
Varför t ex bli arg för att någon inte bär ut soporna, fastän denne lovat detta? Ja, det kan man undra, menar författarna i ett exempel med två homosexuella (eller är de ”bara” vänner som bor ihop?) som bråkar om just detta ämne. Det verkar onödigt att reagera så starkt på sopor, menar man här, när man istället kan ändra sin inställning.
Ja, det är klart. Å andra sidan kan man förstås se det annorlunda; att det inte är speciellt konstigt att det blir irritation, och kanske inte heller så farligt? För det är ju ganska naturligt att vi blir trötta av dessa ovanor, eller motstånd mot att mötas mer friktionsfritt i vår vardag.
Det viktiga kanske inte bara ligger i att mekaniskt ändra beteendet, utan att ändra hur situationen utspelar sig genom att kunna kommunicera sina känslor på ett annat sätt, tänker jag. Vad ligger bakom konflikten t ex. Att mötas mer djupgående, se vad som är behovet.
Det menar nog författarna också. Men hur ska man nå dit? Ibland får man pröva olika vägar.
Ofta i boken finns en bra avsikt. Men hur gör man, hur går det till? Författarna redovisar de grundläggande KBT- och mindfulnessredskapen i början av boken; iakttagandet, sinnesnärvaron, att acceptera det som händer. Bekräftelse är också ett annat bra redskap man tar upp och belyser. Man tar också upp fina, praktiska exempel fortlöpande i texten. T ex hur viktigt det är för en lärare att se sin elev från en mer gemensam nivå. Att stiga ner från en upphöjd position (makt, omedvetenhet, roll) för att kunna möta elevens behov, att lära sig något nytt.
Författarna visar alltså mycket hur situationer kan gå till och också förändras på sitt enkla, pedagogiska och förklarande sätt. Texterna är kortfattade, summeriska, avskalade, effektiva, samtidigt med en del inlevelse och empati.
Men - det framgår inte riktigt hur man skapar lösningen i sig själv, i sitt eget medvetande, mer praktiskt. Risken är att det blir en hel del ”fina ord”, en sorts vacker översikt, men utan så mycket konkret förankring.
Ett förslag skulle kunna varit att beskriva hur enkel meditation kan gå till, att det är i den inre stillheten och inkopplingen som människan kan hämta ny kraft, insikt, rening och större klarhet.
Jag tycker ändå denna typ av böcker har sin plats att fylla. Deras funktion kan tilltala intresserade överlag, men kanske framförallt de intellektuella, akademiker, de som behöver stanna upp mer och kan bli förvånade över sina möjligheter att tänka nytt.
Också de som kanske är mer ute efter ett resonemang som de kan använda sig av i vardagen. Jag tror därför detta kan bidra till en förbättrad vardagstillvaro för en del.
Sedan om människor vill utvecklas djupare och hitta en mer långvarig förnyelse, tror jag de behöver söka mer i sig själva och i en större livsrymd.
© CMM, SoulBooks, sept 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar