Byron Katie - Film om bitterhet och svartsjuka

Filmtitel: Byron Katie - Resentment & Jealousy
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 60 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Nina Matthis


Det finns många andliga lärare som talar om inre tillstånd av frid och villkorslös kärlek. Byron Katie är en av dem. Det som skiljer henne från de andra är att hon har hittat fyra enkla frågor som man kan ställa sig själv, för att uppleva en befrielse. Hon säger själv att hon visar hur man kan göra, för att uppleva inre frid. Så hon ser sig nog snarare som en ”mental praktiker” än som en andlig lärare eller guru. Hon brukar säga att hon är en vanlig kvinna som helt enkelt upptäckt hur man kan slippa lida.

Att hon går sin egen väg är helt uppenbart. Allt hon lär ut vilar på hennes egen erfarenhet av en långvarig depression, ett andligt uppvaknande och av insikten om de fyra frågorna - som avslöjar de negativa tankarna, och så att säga vänder på dem. Före det plötsliga uppvaknandet var hon en helt vanlig (fast deprimerad) gift kvinna med tre barn och eget företag. Hon var inte alls andligt intresserad utan snarare destruktivt självupptagen, vilket gick ut över hela familjen. Hennes egen historia kan låta fantasisk, och många undrar: Kan man nå Byron Katies medvetandetillstånd utan ett radikalt uppvaknande (som hon upplevde)? Eller räcker det med att ställa sig de fyra frågorna vid behov?

Byron Katie menar att alla kan finna inre frid genom dessa frågor. Och hon har förstås rätt. Dessa frågor ”vänder på” negativa tankar, och utan dessa tunga tankar känner vi oss genast befriade, och kärleken sipprar fram och uppfyller oss. Och det är gott nog! Sedan är den medvetande-expansion som Byron Katie upplevde, förstås inte var mans erfarenhet. Hennes plötsliga och omvälvande medetandeförändring (där hon även fick insikt om frågorna) är vad många kallar en andlig transformation. En sådan transformation är individuell på så vis att den sker när det ”är dags” för en människa att ta detta inre kliv. Det innebär en genomgripande kontakt med det egna högre jaget (själen), som förändrar oss i grunden.

Själv säger hon att hennes liv (sedan uppvaknandet) handlar om tacksamhet och tjänande. Och hon har sedan början på nittiotalet rest runt i världen och hållit seminarier, där hon lär ut de fyra frågorna som hon kallar The Work. Det har också spelats in många filmer från dessa seminarier, och denna film Resentment & Jealousy (i översättning "förbittring och svartsjuka"), är en av dem.
Det som skiljer denna film från mycket annat inspelat material med Byron Katie, är att den håller en hög teknisk kvalitet. Det är alltså ingen darrig kamera eller skrap med stolar, utan filmen kan ses i lugn och ro utan sådana störande element. Och det är njutbart.

I Resentment & Jealousy, som har svensk text, tar Byron Katie upp två personer på scenen som hon gör The Work med. Den första kvinnan är bitter på sin väninna och den andra kvinnan lider av sin svåra svartsjuka. Särskilt gripande är den senare, som tycks vara hopplöst svartsjuk på sin partner. Hon får, vägledd av Byron Katie, undersöka sina smärtsamma tankar.
Men hon kan, trots sin goda vilja, inte vända dem så lätt. Och det är inte så underligt. Det uppstår ofta som en inre kamp när det gäller att lämna den smärta man så gärna vill bli av med, eftersom den smärtan samtidigt blivit en sorts identitet. Vem är man egentligen utan dessa gamla känslor och tankar?

Filmen visar tydligt kampen mellan det gamla sättet och det nya sättet att tänka för den unga, svartsjuka kvinnan. Men det hela får sin vändning på ett överraskande sätt: När Byron Katie är färdig med sitt arbete, är det fortfarande lite oklart hur pass djupgående verkan metoden haft. Svaret kommer i stället efteråt, som text, i ett mycket kärleksfullt skrivet brev till Byron Katie från kvinnan.


(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© SoulBooks, Nina Matthis okt 2009.

The celestine prophecy - Nionde insikten på film

Filmtitel: The celestine prophecy
Baserad på: James Redfields bok Nionde insikten
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 36 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Många av oss minns när James Redfields bok Nionde insikten kom ut i början av 90-talet och tog många med storm. Boken låg faktiskt på topplistan i Sverige över mest sålda böcker ett tag (100 000 ex) och i USA sålde den över 3 miljoner ex.
Det var en spännande historia i all sin enkelhet som grep tag med sina tolkningar av människans medvetanderevolution som vi står inför, och också är mitt uppe i.

Historien handlar om en ung lärare som blir arbetslös och genom olika omständigheter hamnar i Peru för att han hört om några profetior om människans nya utveckling i den här tiden. Människor av olika slag har lockats dit för att förstå den inre betydelsen av dessa ord som är uppdelade i nio dokument. Dessa dokument har ett avlägset, mystiskt förflutet, men pekar framförallt in i framtiden, in i vår tid, som en av de mest avgörande epokerna för människan.
Bild: James Redfield

Samtidigt motarbetas innebörden av dessa dokument av både militären och kyrkan i landet, också med vissa inslag av dolda amerikanska intressen.
Mycket av historien och framförallt spänningsmomenten och actionscenerna är mer en ram för att omtala och fördjupa innebörderna av profetiorna. Detta har man också tagit fasta på i filmen till viss del, även om actionbitarna tycks ha spelat en stor roll, kanske i tron att de skulle locka en större publik?

Genom profetiorna lär sig huvudpersonen att lyssna på sin intuition, att kunna uppmärksamma och förstå inre bilders betydelser, inte minst när de oväntat dyker upp i stunden.
Han lär sig om energins innebörder, dels den eteriska (även om den inte kallas så här) och den mer omfattande högre energin, här kallad ”gudsenergin” eller ”det gudomliga”. Att alla människor strävar egentligen efter att nå denna energi, men de flesta förlägger sin strävan utanför sig själva. Därför skapas också konflikter i världen och mellan människor, för man tror man måste vinna denna energi i kamp. Ju mer vi inser att vi kan hämta denna energi inifrån oss själva, kan vi ingå i ett större utvecklingsförlopp som bara väntar på att manifesteras på jorden. Detta tillstånd finns redan, i det jag tolkar som en eterisk nivå eller frekvens. Detta är nära den fysiska världens former, ändå så långt bort i förhållande till de äldre mänskliga medvetandenivåernas stridande inställning.


Det är ofta svårt att fånga en boksuccé på film. Dels vad ska tas med av det ofta omfångesrika materialet i boken, hur ska filmen kunna göra rättvisa åt allt detta, vad ska man välja? Dels hur ska trovärdigheten bibelhållas? Ofta när vi läst en bra bok har vi våra egna bilder, inte minst av personerna från handlingen.

Hur går det då med filmen Celestine prophecy? Ja, sådär. Det är ingen succéfilm, kan jag påstå. Om detta nu beror på en låg budget, inte så många duktiga skådisar, eller ett ganska hoppigt och ibland taffligt ihopsatt manus, kan vara delar av den sanningen.
Men filmen har ändå, trots allt, sina poänger och kan ses med behållning om man inte är för petig. Den tar upp en rad moment som är genuina och med lite uppbackning kan fungera som inspiration. Också för att filmen väcker vissa tidsperspektiv som jag ska återkomma till alldeles strax.


I början måste jag erkänna att jag höll nästan på att tröttna. Men med hjälp av min frus fokus och kopplingen till de genuina frågor som ändå uppstod kring innehållet, så bar det ett tag till. Och sedan blev faktiskt närvaron bättre, mycket tack vare att vissa skådespelare kunde lyfta handlingen.
Det gällde när huvudpersonen genom ett antal stapplande actionscener har jagats av både militär och rebellgäng möter fader Sanchez, en av dem som länge verkat med profetiorna, här säkert spelad av Joaquim de Almeida.

Det leder till att jag inser hur enormt mycket värd en trygg gestaltning betyder i en film. Det är som att filmen nu kan landa mer, vilket också leder till flera bra scener och överlag en mer stilsäker känsla. Bland annat när huvudpersonens unge man lär sig se hur ett möte mellan två människor kan berikas och fyllas ut av den flödande energin, först genom att en person ger, och sedan att den andre också ger tillbaks.


Filmen ger en del fina återkopplingar till boken, som var bra i sig (se länk till recension av Den elfte insikten på SoulBooks) - speciellt på sin tid, som min fru sade. Detta gav oss en del intressanta, tankeväckande tidsperspektiv.
Att när Den nionde insikten kom var det så mycket en annan tid. Mycket av den andliga visionen höll precis på att slå ut mer då. Det var som en ny början för många och kanske var inriktningen lite mer oskuldsfull, nyvaken, kanske även naiv, i det kollektiva forumet.
Nu har vi gått några vändor sedan dess. Det som var en intensiv fas på 90-talet med sin mer uppåtstigande kraft, har sedan från 1995-96 gått några vändor i en mer djuplodande integrering och åtstramad fas, likaså i samhället och världen.
Nu sedan ett antal år från början av 2000-talet och nu med närheten till 2012, har tempot och gradantalet höjts avsevärt igen, och nya faser av stark förhöjning har kommit allt mer i blickfånget.

Det är en ytterst spännande tid vi lever i, med alla dess utmaningar, men framförallt möjligheter.



© CMM SoulBooks, okt 2009

You can heal your life - film med Louise Hay

Filmtitel: You can heal your life
Huvudperson: Louise Hay
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2008
Speltid: 90 min (+ extra skiva med 4 tim, ej översättning)
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis


Louise Hay är en av dem som lade grunden för inspirationen kring tankens läkande förmåga i vår moderna tid. Denna inriktning har dock en mycket äldre grund, från 20-och 30-talets olika alternativa kristna tankeskolor, t ex Christian Science m fl. En av dem som också Hay lärde sig av rent konkret, enligt hennes egen berättelse, var First Church of Religious Science (på 48th Street i New York).

Dessa skolor bygger ofta på en tro kring det egna skapandet som egentligen behöver en djupare förståelse för att kunna tillämpas mer riktigt. Denna kunskap kan därför spåras i ett större sammanhang mycket längre tillbaks i de tidlösa sanningarna kring människans större medvetande. Och i rön från äldre civilisationers kunskaper finner vi många kopplingar kring detta område.
Jag minns hennes numer klassiska bok med det färgglada hjärtat från tidigt 80-tal, som tillsammans med Sondra Ray och flera andra bildade skola för denna typ av positiv livsinställning, så viktig och produktiv för alla människor i en eller flera faser i livet.

I den här filmen får vi möta olika människor, författare, terapeuter, läkare, neuroforskare, psykiatriker och många andra, som berättar om sina erfarenheter av denna metod för att skapa utveckling i sitt liv.
Detta är grundläggande tankar kring hur att skapa hälsa, men överlag att skapa ett mer levande, fruktbart och givande liv som vi önskar, även för andra, för våra relationer, för världen.

Utgångspunkten här handlar om så kallade affirmationer, det som inom den kognitiva terapin idag kallas för ”validiering”. Dvs att bekräfta sig själv och sina resurser. Istället för att ta fram och bekräfta det som är negativt, som håller oss nere, som inte leder framåt, kan vi välja våra tankar och därmed påverka våra känslor.
Detta påverkar också vårt fysiska tillstånd. En rad exempel ges i filmen, bl a av en läkare som visar på sambanden mellan positiva tankar och hur endorfiner frigörs, hur hjärtats rytm balanseras, hur muskler slappnar av.
En ytterligare effekt av detta som jag tror inte nämns här, men som andra upptäckt, är att därmed ökar också vår motståndskraft mot virus och bakterier.

Egentligen handlar det inte om den mekaniska tanken, att bara upprepa en positiv mening i det oändliga, något många erfarit inte ger resultat och som skapat frustration. Detta tas också upp i filmen och klargörs att det handlar också om att använda känslan, och tro på dessa känslotillstånd som man alltså kan skapa själv. Man framkallar ett tillstånd snarare än bara upprepar en trossats.
Det handlar grundläggande om att ta fram kärleken i sitt centrum, att knyta an till denna kontakt, källan av liv inom sig. Att se och förstå hur allt och alla är del av denna, inklusive jag själv.

Många kritiker och skeptiker menar att det är en omöjlighet att använda tanken för att t ex påverka sin hälsa. Samtidigt är det mycket forskning som alltmer tydligt påtalar att detta sker mer än vad vi kanske anar. Hur vi påverkar oss själva, våra relationer, vår miljö genom våra bilder, förväntningar och roller. Som förstås bygger på tankeformer, tankar kopplade till känslor. Och hur dessa påverkar med sin kraft.

Detta återfinns inom en rad olika områden och fält, t ex inom neurobiologin där Candace Pert, internationellt känd forskare och författare, är en av de tongivande med sin holistiska inriktning. Hon är med i denna film och är underbart sprudlande i sin entusiasm. Hon är också värd att ta del av mer direkt (http://www.candacepert.com)
Det handlar heller inte om, som också blir belyst i filmen, att självkärleken är en yttring av negativ självcentrering och fåfänga eller högmod. Det kan förstås hemfalla till dessa sidor om personen redan har dem och därmed förstärker dem, istället för frigör sig från sina lägre uttryck. Eller det kan tolkas så av omgivningen som inte vill se ett större perspektiv. Det som avses här är dock att öka självkänslan, att stärka sin inre grund och tro på sina förmågor och möjligheter.

Louise Hay berättar också om sitt liv, från den tuffa uppväxten med mammans val av en ny man som misshandlade både henne och dottern, också en rad sexuella övergrepp. Hay har genomfört stora hjälpprojekt med aidssjuka som började strömma till henne helt spontant på slutet av 70-talet i Californien.
Hon skrev sin första lilla bok, mer som en enkel pamflett, när hon var 50 år. Idag är hon över över 80 (född 1926) och ser väldigt lätt och ung ut. Hon har genomgått allvarliga sjukdomsperioder på 70-talet, som hon helade med sin tankekraft, men också med andra terapiformer. Hon berättar om mer tuffa tider med sitt arbete, men hur det vuxit med tiden och blivit en väldig efterfrågan på hennes kunskaper. Bl a har hon varit med i Oprahs show redan 1988 med sitt arbete med aids-sjuka och sedan flera gånger. Hennes förlag gav ut tidiga böcker med bland andra Deepak Chopra och Wayne Dyer (den sistnämnde också med i filmen här)


Det finns fler nivåer av dessa tankebanor som är värda att undersökas och förstås mer, som inte kommer med i denna film eller i denna typ av utvecklingsfilosofi. Där finner vi mer djupgående andliga perspektiv kring de omfattande lagar som påverkar och styr människans liv, vilka också är mycket viktiga att ta med i bilden.
Det positiva tänkandet är en viktig grund på en rad sätt, och detta sprids snabbt i vår värld idag, och vi gläds över det. Men här följer också insikten att våra liv följer ett större själsligt sammanhang som påverkas av livs- och energilagar med effekter som vi ännu har mycket begränsad insikt i än så länge.
För många är det ens knappt känt att dessa lagar existerar, även inom många utvecklingsområden. Ett exempel är att det är sällan som allvarlig sjukdom uppstår pga "felaktiga tankar" i stunden eller enbart från denna livstid, utan detta bör ses i ett längre tidsperspektiv.
Detta tillägg är inget som gör filmen sämre i sig, men kan vara bra att ha med sig i dessa sammanhang.

Filmen är bra upplagd, vackert filmad med ett behagligt tempo. Vissa partier kan säkert ses som mer amerikanska i den ytliga bemärkelsen. Ändå känns grundtonen som mer mogen och de många berättelserna med människor som läkt sig själva genom att öka sin självkärlek och vuxit igenom svårigheter, känns genuina och är ofta inspirerande. Det är ett enkelt budskap, men känns engagerat, välformulerat och grundat.

Här handlar det heller inte bara om att skaffa sig materiella fördelar, att bli en ”vinnare” som i vissa andra sammanhang och filmer av liknande slag (t ex ”the Secret", som kändes överdramatiserad och mer spekulativ, något som också tagits upp på ett allmänt sett hos Oprah (läs inlägg här), såg jag av en händelse helt nyligen). Snarare om att kunna möta svårigheter på livets väg, omvandla utmaningar, öka kärleken, tro på sig själv och livets goda grund.
Det här är en utmärkt film för många människor som kan vara i början av sitt inre uppvaknande, som börjar omorientera sig i sitt liv, som söker ett större perspektiv och vill leva mer fullödigt.
Det är också en bra film för många som hållit på länge med dessa saker, men som kanske ändå fastnat i vissa mönster av negativa tankar, som kan behöva en dos positiv livssyn.


(Finns till försäljning på www.herkules.nu)

© Mikael Matthis, okt 2009.

Den förlorade symbolen – Dan Browns senaste sprinterlopp och hopp om en mer insiktsfull värld?

Författare: Dan Brown
Förlag: Bonniers
Publ år: 2009
Sidantal: 614. Inbunden
Datum: 20 okt 2009
Rec. av: CMM


Precis nyligen har bokhandelsdiskarna översvämmats av denna illgrönt limelysande tingest, Dan Browns senaste roman Den förlorade symbolen. 300 000 ex fraktas ut av Bonniers jättelika bokmaskineri, ofta till lågbudgetpris på större köphandelscentran. Förläggaren tror det är den största förstautgåva som någonsin publicerats i Sverige.
Utgivningen av denna bok har föregåtts av ett uppskruvat tempo, förmodligen för att skapa rubriker och få extra uppmärksamhet. Sju översättare har svettats för den svenska utgåvan, därför det amerikanska förlaget Random House inte ville släppa manus innan boken kommit ut på engelska.

Om allt detta nu verkligen behövts är frågan. För de flesta känner vid det här laget väl till Browns stora internationella framgång med Da Vinci koden, som spred sig som en sorts löpeld vid den tidpunkten. Fortfarande är det oklart hur mycket Brown ”stulit” eller direkt lånat från fackboken Holy Grail, holy blood, den bok som först på ett mer omfattande sätt ville försöka skapa sensationer kring Jesu liv och relationen till Maria Magdalena. Dess författare (två av de tre, om jag inte minns fel) försökte också stämma Brown för plagiat, vilket förstås misslyckades.
Tanken att det skulle vara möjligt att copyrighthävda en sådan framkastad teori, är egentligen aningen befängd. Huruvida idén också misstolkats överlag av båda dessa böcker eller bara utnyttjats, eller förts fram med andra syften, vet jag inte. Oavsett vilket så gjorde Brown en väldigt spännande skildring av saken.

I Den förlorade symbolen är handlingen förlagd till amerikanska huvudstaden Washington DC. Huvudpersonen är välbekant; den intellektuelle, sobre, ständigt aktive professor Robert Langdon, expert på myter, mysticism och gamla ordnar etc, numer också extremt välkänd genom Tom Hanks gestaltning i de tidigare filmerna.
Langdon får ett samtal som han tror är från sin bäste vän och dessutom fadersgestalt i Washington. Denne är också en högt uppsatt frimurare som för många år sedan gett Langdon en dold hemlighet som han ombetts bevara, oöppnad. Nu har han dock fått meddelande om att ta med sig detta mindre paket till Capitolium där Langdon tror han ska hålla ett viktigt föredrag.

Att det inte är hans vän som är den verklige avsändaren (hur märkligt detta än låter när det gäller en sådan alert forskare och ständig ”skeptiker” som huvudpersonen) får han bli varse på ett hemskt sätt. På plats i staden får han ett telefonsamtal från en mystisk man som påstår att Langdon ska tvingas hjälpa honom uppenbara den ”hemliga dörren” i Washington. Langdons vän har blivit kidnappad och kanske också stympad, visar det sig – ett ”lockbete” lämnas i centrum av Capitolium där Langdon också befinner sig.



Handlingen utspelar sig kring en teori, att denna stad rymmer ett otal ledtrådar och hemligheter baserade bland annat på Frimurarnas verksamhet genom århundradena. Detta vittnar också en rad faktiska arkitektoniska och symboliska byggnader och deras innebörder om, som skapats och används av frimurarna. Detta gäller förstås inte bara i Washington eller bara i USA, utan kan enkelt studeras av fasaderna i många västerländska större städer, och faktiskt även i mindre. Frimurarnas bakgrund och syften är dock fortfarande dolda, även om de är märkligt nära de styrande centran i respektive land.



Det är en ständig fysisk jakt som Langdon dras in i, en kamp mot tiden. En kamp som också visar sig alltmer handla om att inte bra rädda sin vän, utan också ”hela det amerikanska samhället, ja kanske hela världen,” som det sägs senare i boken.
Detta är förstås en stark överdrift, kanske också skapad genom CIAs chef som leder operationen. Den kvinnlige, japanskättade Soto, näranog en levande mumie enligt beskrivningen, men med en isande kyla och ständig, dramatisk handlingsberedskap.
Kärnan i den bakomliggande historien Brown bygger upp, handlar om Frimurarnas dolda hemlighet, som kan innebära en "farlig makt i orätta händer". En ensam ”galning” vill ta över denna kraft, kanske för att missbruka den. Eller för att endast själv ”vinna evigt liv”? Eller bara för att få kärlek från sin far?

Den ensamme, missförstådde, utstötte fanatikern som missbrukar sin andliga eller snarast religiösa kunskap och vilja, är en gestalt som återfinns också i Da Vinci koden. Denne person är här snarast en bricka i spelet för att berätta historien, tycks det, så enkelspårigt och psykologiskt tillyxad är denna del av romanbygget.
Det fungerade bättre i Da Vinci koden, där sammanhanget, också överlag, hade en mer tydlig och grundad röd tråd, och hela den boken uttryckte en mer konturfast och genomarbetad avsikt.

Mycket av romanens historia skiftar mellan mångbottnade, eviga symboler och deras tolkningar och innebörder. Värdena som genomströmmar vår tid från äldre civilisationers andliga kunskaper och hur deras verkliga innebörd uppenbart återfinns inom den moderna mänskliga vetenskapen, nytänkandet, men också inom politiken och maktspelen.
Detta kan vara för den som kanske aldrig stött på dessa sammanhang något som verkar starkt intresseväckande. Även för den som kräver mer vetenskapliga grunder kan få undervisning här kring en mystifikation som förankras genom den västerländska vetenskapens upptäckter (t ex hur Isaac Newton var insatt i många ockulta grenar).

Den omtalade ”hemligheten” – som i denna roman spåras och leder fram till en mer omfattande innebörd av ”det förlorade ordet”, välkänt inom frimurartraditionen, men egentligen ett mer omfattande esoteriskt begrepp - är intressant för alla sökare av större andlighet och djupare insikt.
Frågan är om den bakomliggande storheten kan lyftas fram här. Dels därför den intellektuella tekniken är det främsta redskapet att gestalta detta med. Dels om det alls stämmer, att denna kunskap överhuvudtaget skulle finnas i Frimurarnas händer? Och om det är så, känner man verkligen till dess hemlighet? Det verkar osannolikt, eftersom mycket av frimurarnas verkliga innebörd tycks ha degenererats.
Frågan är hur många av de högborna samhällsmedborgare som gärna deltar i frimurarnas kretsar, egentligen också är del av ett större maktspel själva? Brown snuddar vid frågan, men tycks främst hylla denna rörelse som den mest pålitliga grupp väktare av sanningen genom tiderna.



Denna smått otroliga och bizarra historia tar förstås tag i nästan vem som helst som gillar äventyrshistorier och spänningsromaner. Ändå får detta mig att i inledningen, inte gäspa, men sucka aningen inombords. Även om berättelsen sedan tar tag i mig får jag återkommande möta frågan inom mig vad som är det bakomliggande syftet med boken?
Underhållning är förstås det självklara motivet. Det är action från första sidan, men på ett aningen överbearbetat sätt. Lite för tillrättalagt, lite för intellektuellt smart, lite för onyanserat i själva gestaltningen. Detta är också en känsla som återkommer då och då i boken.
Men Langdons och de övriga medspelarnas välregisserade och ofta otroliga uttolkningar och ”avslöjanden” hinner inte med dessa frågor. Berättelsen måste vidare i sitt febrila tempo.

Det finns flera finurliga tankar där, om man vill gå längre i möjliga analyser. Det är dock aningen vanskligt att låta sig vävas in för mycket i sådana vad gäller författarens egna utvecklingsidéer. Browns romanbygge är enkelspårigt, men skickligt genomfört. Kanske man får stanna där helt enkelt, tänker jag.
Trots mängden ständigt uppdykande information, ofta snillrikt infogad med en nästan akademiskt blaséaktig gest i all sin självklarhet, är historien det viktiga som för boken framåt.
Det är inte ofta en känsla av delaktighet av en större existentiell hemlighet infinner sig här, även om sådana snabbt förbiilande stråk kan tecknas. Läsaren manas att febrilt vända blad, snarast genom själva den fysiska spänningen, inte den mänskliga eller själsliga.

Där kan jag ibland undra om Brown egentligen önskar skriva en faktabok i hela detta digra ämne som huvudpersonen behandlar som ett mindre slags uppslagsverk. Eller är hans intresse för det mystiska och ”ockulta” mer av en schablon, ett sätt att skapa intresse och spänning i romanform för att fånga läsaren?
Detta i en tid som uppenbarlighen attraherar alltfler människor att ta del av dessa typer av information och kunskap som speglar eller mer direkt handlar om det fördloda, om människans inre möjligheter att utvecklas.

Detta kan vara något som Brown, medvetet eller mer kollektivt omedvetet, dras emot och speglar fram. Detta viktiga behov, också sett ur många vetenskapers alltmer synergetiska forskning, dras mot dessa större livsfrågor och deras olika skepnader genom historien. Där har Brown sin uppgift ändå, vill jag tro, att kittla fantasin som kan leda människor vidare att söka sig fram i det inre äventyret.




Som Langdons vän säger i en tillbakablick av ett föreläsningssamtal med studenter mot slutet av boken: ” ´Men sir, ´sa studenten, nu pressad, ´ni tror väl ändå inte att ett ensamt ord… detta verbum signifacatium… vad det nu är… har förmågan att uppdaga uråldrig kunskap… och åstadkomma en världsomfattande upplysning? /…/´Vad jag tror borde inte bekymra er. Det som borde bekymra er är att denna profetia om en kommande upplysning återfinns i praktiskt taget alla trosriktningar och filosofiska traditioner på jorden. Hinduerna kallar den krita Yuga, astrologer talar om Vattumannens tidsålder, judarna om Messias ankomst, teosofer om den nya tidsåldern, kosmologer om den harmoniska konvergensen och förutspår ett visst datum.´ /…/

”…det är fantastiskt hur alla människans olika filosofiska system genom hela historien har instämt i en enda sak – att en stor upplysningstid är på väg. I alla kulturer, i alla tider, i alla hörn av världen, har människans drömmar koncentrerats på exakt samma idé...´”

Och därefter några rader till som handlar om det kanske viktigaste i boken, om den nu har något ”budskap” eller vill fungera med en större uppgift att förmedla; att något som kan kallas för en ”gemensam sanning” återfinns inom alla människor.


© CMM SoulBooks, okt 2009.

Knuff: Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Den förlorade symbolen av Dan Brown"

Mirakelmannen João – hans liv och gärning

Titel: Mirakelmannen João – hans liv och gärning
Författare: Robert Pellegrino-Estrich
Förlag: Reincarnation Books
Publ. År: 2008
Sidantal: 150 s. Limbunden
Datum: Okt 2009
Rec: NM


Anledningen till att jag letat upp den här boken om Mirakelmannen Joao, är ett litet mirakel i sig. Jag satt för en par månader sedan på bussen på väg till stan, och upptäckte att en kvinna snett framför mig satt och läste Det stora uppdraget - en bok som min man Mikael och jag skrev och gav ut på eget bokförlag på nittiotalet. I den boken intervjuar vi en stor andlig inspiratör som heter Marina Munk.

Det är en rätt så ovanlig bok, även om den sålt i nästan 4000 ex, och jag fick en impuls att gå fram till kvinnan och berätta vem jag var. Hon blev förvånad och glad, och frågade om hon fick sitta vid mig så vi kunde prata lite. Hon berättade att hon snart skulle åka till Brasilien, till den omtalade healern João Teixeira da Faria, av många kallad John of God. Och det var
därför som hon läste boken om Marina Munk, som bott många år i Brasilien och hjälpt indianerna där.

Jag kände i stort sätt bara till John of Gods existens. Men jag tyckte det lät som ett härligt företag, att bege sig hela vägen till Brasilien för att uppleva hans omtalade healingkraft. Så innan vi skildes åt bad jag henne att höra av sig när hon kom hem från resan och berätta om hur det gick.

Jag var faktiskt lite tagen av mötet. Det gav mig en ovanlig energi. Veckorna därpå tänkte jag ibland på kvinnan och på hur hon hade det i Brasilien. Så en dag kom ett mail från henne där hon berättade att hon just kommit hem från resan och att hon varit med om något fantastiskt. Nästa dag ”råkade vi av en händelse” mötas i skogen, på den motionsslinga där jag brukar promenera. Vi blev förvånade och glada igen. Och hon hade mycket berätta.

Hon hade varit med om ett känslomässigt helande (emotional healing), där João gjort ett fysiskt snitt på hennes bröstkorg och genomfört en sorts operation, som till stor del var eterisk. Hon hade känt hur något ”långt föremål” stacks in i hennes bröstkorg, men på filmen som spelade in operationen syntes inget av detta. Hon hade helt enkelt känt den andliga energin som fysisk.
Efter operationen upplevde hon både starka känslor och en outsäglig ”bliss” – just det som hon så innerligt önskat få uppleva någon gång i livet. Resultatet var (så gott orden räcker till) en inre energihöjning, en andlig glädje, och även en orubblig tillit till en större dimension eller till ”det gudomliga”. Hon berättade också att hon hade fått tillgång till en ny energi som flödade genom henne när hon behandlade sina klienter här hemma i Sverige. Ibland var behandlingarna mirakulösa, sa hon med ödmjukhet och förundran på samma gång.

En annan (för mig) förbluffande sak var att vårt möte på bussen hade gjort att hon bestämt sig för att resa till John of God i Brasilien. Min upplevelse var att hon sa att hon skulle åka dit, att det redan var klart och bestämt. Och hon medgav att hon underligt nog nästan hade pratat om resan på det viset med mig. Men det hade mer varit en tanke, en idé, en stark önskan, som hon hade berättat om. Men vårt ovanliga möte hade påverkat henne så mycket, att hon redan samma dag beställde biljetten till Brasilien och åkte dit!

Ja, när man läser boken Mirakelmannen João – hans liv och gärning är det lätt att fyllas av en energi som lyfter fram det kärleksfulla, gåtfulla och synkronistiska i livet. Det är inte bara ett känslomässigt upplyftande, som kommer sig av att boken berättar om de miljontals människor som blir friska genom de ”magiska” operationerna som sker genom Joao. Nej, det tycks vara så, att den energi som verkar genom John of God även påverkar vårt eget medvetande. Den stimulerar på ett sällsamt vis ett andligt flöde hos oss själva, och får oss att öppna oss för en större dimension - åtminstone om vi är uppmärksamma på det.

Den här boken är skriven av en man som var materialist på alla vis: Robert Pellegrino-Estrich var affärsman och stolt ägare till flera juveleraraffärer. Men en dag, som han beskriver det, så ”kom Gud och tog bort allting”. Hans materiellt underbara liv slogs i spillror. Robert blev tvungen att söka en djupare mening med livet.
Han var inte särskilt religiöst lagd, utan en man som krävde bevis för att tro på en andlig dimension. Han var urtypen för en skeptiker, och när han kom till João i Abadiania första gången var det mest för att avslöja ”knepen” med det beryktade helandet. Men efter att ha bevittnat otaliga operationer, botanden och läkanden, inklusive botandet av hans egen åkomma, så kapitulerade han inför fakta. Det gick inte att betvivla alla de ”mirakler” som Joãoutförde dag efter dag, året om, på ca 1000 personer om dagen. Eller rättare sagt de ”mirakler” som utförs av de högstående andar, som arbetar genom mediet Joao då han är försatt i trans.

För den som vill läsa mer utförligt om denne store healer vill jag hänvisa till en annan recension här på SoulBooks - där Mikael (CMM) skriver om boken John of God. Inte för att dessa uppgifter saknas i Mirakelmannen João – Hans liv och gärning, utan för att denna information redan finns beskriven här på sidan.

Robert Pellegrino-Estrichs först mycket tveksamma möte med mediet João tydliggör hur vi människor ofta fungerar: Vi är logiska varelser som vill se bevis innan vi tror på något överfysiskt. Några människor tror förstås på mirakler i alla fall, kanske för att de är uppvuxna med troende föräldrar. Men många av oss vill åtminstone ha en eller annan upplevelse eller erfarenhet av en ”andlig värld” innan vi hänger oss och tror på att den finns. Det är också därför som dessa helanden sker, enligt João själv. Egentligen skulle andarna som jobbar genom honom kunna utföra dessa helanden utan några synliga operationer (och gör det också oftast). De synliga operationerna är just till för att människor ska se helandet med egna ögon och förstå att dessa ”mirakler” är fullt möjliga. Syftet är alltså inte endast botandet i sig, utan att väcka människor till en öppenhet för den gudomliga eller överfysiska dimensionen.

Den kvinna som jag träffade på bussen kom inte bara hem med en erfarenhet av en otrolig operation. Hon blev även på många sätt förändrad! En helt ny värld öppnades för henne. Hon upplevde att hon fick kontakt med ”framtiden” på så vis att hon såg alla de möjligheter som väntar oss människor när vi öppnar oss för ”den andliga energin”. Hon upplevde att hon tagit klivet in i ”den nya världen”, som hon sa till mig. Skillnaden mellan det gamla och det nya medvetandet blev mycket tydligt för henne. Och hon fick kontakt med sin egen drivkraft att hjälpa andra människor att öppna sig för det hon själv upplevt. Därför kommer hon bland annat att arrangera resor till Joao i Brasilien. Hon har på bara några få veckor fått ihop sin första grupp svenskar som beger sig dit nu i höst 2009.

Den här boken är inte skriven utifrån emotionell hänförelse, utan beskriver det som faktiskt sker hos João i Brasilien med en enkelhet, öppenhet och klarhet. Författaren började efter sitt besök hos João i Abadiania att tillsammans med sin fru resa till John of God med dödssjuka personer från Europa. Eftersom all healing som sker i Joãos hus Casa de Dom Inacio är gratis och ges till alla som kommer dit, är hjälp av medarbetare för olika uppgifter mycket välkommet. Robert och hans fru är två av dessa frivilliga, och de erfarenheter som de samlat på sig i Abadiania gjorde det också möjligt för honom att skriva denna inspirerande bok.



@ Nina Matthis SoulBooks, okt 2009.

Labyrinten. En roman om katarer och Graalen.

Titel: Labyrinten
Förf: Kate Mosse
Förlag: Norstedts
Publ år: 2007
Ant sid: 624 s.
Rec av: CMM, 2007


Labyrinten är en spännande, vacker och intresseväckande roman som blivit mycket uppmärksammad i England och USA. Den har sålt över 2 miljoner ex sedan den kom ut 2005 (på svenska 2007) och har nu översatts till många språk.
En boks försäljningssiffror behöver naturligtivis inte säga något om dess kvalitet, en mycket bra bok kan sälja väldigt lite, och tvärtom.
I detta fall verkar dock författaren Kate Mosse ha lyckats med att förena en rad ingredienser i sitt romanverk för att nå många läsare. Och det är inte så konstigt. Labyrinten är välskriven med en ofta mjuk, behaglig och detaljrik prosa.

Men det är också bokens ämne som tycks ligga starkt i tiden som gör den intressant för många – det andliga sökandet. Här återigen i den välkända symboliken och myterna kring Graalen. Men också skeden och andra existentiella frågor, som också tycks bilda en viktig del av Europas historia och dess uppbyggnad.
Mosse är en välkänd BBC-profil som länge haft ett eget TV-program och skrivit två romaner och två faktaböcker tidigare, enligt presentationen. Själv har jag aldrig hört talas om henne förrän jag drogs till den stora boken på Maxi (Ica matvaruhandel i Nacka - ett så roligt ställe att hitta en bra bok på!)


Katarerna i Sydfrankrike
Mosses roman behandlar ett spännande ämne, nämligen den folkgrupp som kallades katarerna som levde i olika delar av Sydeuropa från 900-talet fram till 1400-talet cirka. Detta namn användes dock aldrig under den tiden då, utan albigenser var det kända namnet för denna grupp, tillsammans med en del andra benämningar som t ex “goda kristna”.
Katarerna var inte bara en trosriktning med en liknande gnostisk grund som flera äldre kristna instiftare runt Jesus tid, utan tycks haft en egen kultur, t ex ett eget språk som sedermera bildade franskan genom flera andra avknoppningar, enligt författarens inledande historiebakgrund.


Under 11- och 1200-talet ökade deras inflytande, speciellt i den region i Sydfrankrike som numer kallas Languedoc. Detta namn anspelar direkt på det katariska inflytandet och dess språk; “langue d´Oc”, som bestod av provencaliska (idag regionen Provence) och spanska katalanskan.
Katarerna blev en maktfaktor, men levde sida vid sida med andra folkslag och religioner, t ex judar, muslimer (saraceer) och andra kristna. Denna etnocentriska, fredliga hållning med ett rikt välstånd, hotade uppenbarligen den dåvarande katolska kyrkan och också maktcentran som styrdes från norra Frankrike (och även Tyskland, även om detta inte tas med i denna roman).

Detta lede till det så kallade “albigeniska kriget”, egentligen ett inbördeskrig som startades av en ockupationsmakt ledd av katolska kyrkan och baroner från norra Frankrike som var korsriddare och stora godsherrar. Deras uttalade motiv var att katarerna bröt mot “Guds bud” och skulle straffas som kättare.
Egentligen tycks dock hela denna historia handla om något mycket mer världsligt, nämligen att befästa och öka yttre, materiell makt. Men kanske också - om vem eller vilka som skulle ha makten över hemligheten med Graalen.

Mosses skildring vittnar om en stark historisk medvetenhet när hon för in denna idag någorlunda välkända historia om Graalen på ett levande, historiskt förankrat sätt. Hon använder sig av både den erkända, men ännu inte sä kända historien om hur katarerna levde ett självständigt andligt liv, men samtidigt var kristna. Hur de blev förföljda och i många fall dödade i flera massavrättningar under den period som katolska kyrkan kom att instifta genom dessa krig, som sedermera skapade “inkvisitionen” 1233 och ett ännu mer systematiskt förföljande av oliktänkande i flera århundraden.


Den gäckande Graalen - uråldrig artefakt och modern myt
Boken bygger också på ett tydligen aktuellt ämne för vår tid - Graalen.
Denna gäckande, fantasieggande symbol återkommer ständigt i den västerländska mysterietraditionen och har idag blivit återväckt och införd i det kollektiva medvetandet på ett oförnekat sätt.
Många olika skildringar under många decennier av forskande och författande kretsar kring Graalens ämne, framförallt i England, men också alltmer internationellt under senare år.
Därför är det inte konstigt att Labyrinten jämförs med Dan Browns bästsäljande historia om Graalen i Da Vinci-koden. Labyrinten får dock många plus i dessa jämförelser av olika utländska kritiker.
Oavsett dessa ganska barnsliga sätt att jämföra böcker på, som om det vore någon sorts tävling (!), så vittnar det om att många författare använder eller dras till detta ämne, än mer i dag.



Graalens mystiska innebörd
Idag har flera tolkningar en mer mondän beskrivning av Graalens betydelse och innebörd. Att den snarast skulle handla om ett arvsdokument som sägs visa hur en ättling (eller flera) till Jesus ska leva vidare idag, som en kommande världslig “furste”.
Dessa mer politiska motiv har framkommit t ex i Browns Da Vinci koden, som han i sin tur tycks ha hämtat från den digra men spekulativa faktaboken Holy blood, holy grail (vars författare också försäkte stämma Brown, vilket inte lyckades vad jag vet).

Många forskare menar på att det finns ett otvetydigt samband mellan Graalen och just katarerna. Att katarerna, förmodligen inte som folkgrupp i allmänhet, men kanske genom vissa grupper eller vissa nyckelpersoner, hade tillgång till hemligheten kring Graalen, beskyddade och vakade över den.

I Labyrinten bygger berättelsen mycket på denna uppfattning. Men samtidigt är Graalens betydelse annorlunda tolkad här, förlagd i en mer mystisk och andlig inramning, samtidigt med historisk skärpa och en osentimental berättarstil.
Det som påminner om tidigare modern forskning och romangestaltande, är att det finns olika krafter som vill ha makten över Graalens betydelse.
Hitler och hans hantlangare sägs ha letat efter många olika ockulta artefakter, däribland Graalen. I Labyrinten sägs att Tredje riket även letade direkt efter den grotta som här omtalas som central för Graalens gömda plats i Sydfrankrike.


Graalens beskyddare
Men det finns också de krafter som skyddar Graalens betydelse och felaktiga användning. “Graalens brödraskap” gestaltas här i en spännande form, inte överdrivet mystiskt utan snarare varmt varsam, enkel, tidslös. Detta sällskap, som också innefattar kvinnor, består också av olika trosriktningar. Graalen är inte religiöst bestämd.
Graalens rötter hänförs här (som på flera andra ställen) till Egypten, men utan att författaren fördjupar sig på något sätt i detta. Hon går heller inte in på händelserna från Jesu tid som annars associeras med Graalen, på ett eller annat sätt. Den berömda färden från Palestina till Sydfrankrike som sägs ha utförts av Maria Magdalena, Josef av Arimathea (en av Jeshus lärare, en mästare, traditionellt sett hans farbror), Martha (Magdalenas syster) och flera andra, kanske även Jesus moder, med Graalen, är inte heller belyst.
Ändå finns förstås kopplingarna där; England, Graal-traditionen, Sydfrankrike, katarerna, labyrinten, de hemliga sällskapen.

Att Graalen står för det ”kvinnliga” i många sammanhang, är klart, dvs materien som föder fram det högre i en ny förening, Maria-principen (om det nu är Maria Magdalena som får symbolisera detta eller snarast Maria-gestalten överlag). Och därigenom skapar överflöd av liv. Här finns många ”hemligheter” dolda på ett mer praktiskt själsligt plan än genom det mytologiserade.
Sedan om Graalen också kan vara det som den beskrivs i denna bok, en mer specifik hemlighet, ja, det vet nog inte författaren heller. Detta är snarast ett berättartekniskt drag, spännande och bitvis medryckande, men ändå något överdrivet i denna mer bokstavliga tolkning kring Graalens ockulta innebörd.

En parallell historia med inslag av “tidigare liv”
Mosse förlägger sin berättelse i en intressant och färgstark miljö där huvudpersonen tycks leva i två tider samtidigt. Den ena kvinnan är modern engelska som söker efter något meningsfullt i sitt liv i södra Frankrike. Hon är med i en arkeologisk utgrävning genom en god vän där hon råkar hitta en gammal tillförsluten grotta. Detta leder till en rad mystiska, laddade händelser där hennes eget och andra människors liv står på spel. Dessa sammanhang leder henne till helt nya nivåer av sitt förflutna, inte bara i detta liv, tycks det
Den andra kvinnan lever 800 år tillbaks i tiden, i den myllrande staden Carcassonne med dess enorma borg, som inom kort kommer att utsättas för fruktansvärda anfall och fullkomligt krossas av de katolska krigskrafterna.

Denna berättarteknik är tacksam och kan kännas sliten om den inte bygger på genuint engagemang med historien och personerna. Mosse lyckas använda den på ett kreativt sätt, inte minst för att de båda kvinnliga huvudpersonerna tycks vara - en och samma person!
Här handlar det tydligen om ett tidigare liv. Även om detta inte sägs direkt, utan snarare skildras enkelt och omystifierat, antyds det på en rad olika sätt. Bl a genom att den nutida kvinnan ser inre bilder av denna unga kvinna i Carcassone och att hon haft starka drömmar om denna äldre historia sedan hon var barn.

Helhetskänslan
Här undrar jag som läsare förstås hur mycket av detta som författaren själv upplevt. Jag får känslan att hennes betraktelser och bilder från ett gammalt förflutet är så levande, och vittnar om ett mer meditativt, fördjupat tillstånd.
Mosse har sedan lyckats förbinda detta på ett fantastiskt sätt med den moderna parallella historien med sitt mer thrilleraktiga, bitvis mycket spännande gestaltande. Samtidigt får jag känslan som att hon hellre uppehållit sig vid de äldre skildringarna (?), vilket kan upplevas i den ibland något klichéartade, lätt haltande spänningsuppbyggnaden. Det hindrar inte att hennes personporträtt, även i dessa delar ofta är mycket trovärdiga och känsliga.

Helhetskänslan är att det här är en mycket bra bok som “fungerar” på flera nivåer, beroende på vem man är.
För många som sökt efter fler referenser och mer robust historia kring den albigensiska rörelsen och dess villkor och förföljandet av denna, får flera viktiga impulser här. Det har ju inte skrivit mycket alls om denna viktiga del av den europeiska historien, kanske just därför den inte varit helt erkänd eller önskad?
En svensk avhandling inom religionsforskning vid Lundsuniversitet 1994, “Katarerna” skriven av Ylva Hagman, finns att tillgå. Även boken Holy blood, holy grail, som också finns på svenska, tar upp detta område på omfattande sätt.

För de som snarast söker efter en spännande och mycket välskriven thriller kan också bli helt nöjda.
Och de som är Graal-intressenter kan säkert också få viss stimulans här. Det är förstås inga “nyheter” som presenteras här. Men vissa kopplingar blir tydligare, t ex den rituella delen med labyrintens betydelse, och snarast levandegjorda i en historisk bakgrund, hur man nu än vill se på denna mytiska eller ständigt pågående andliga innebörd som Graalen tycks utgöra. Och där mycket (det mesta) än så länge egentligen fortsätter att vara dolt.
Det skulle inte förvåna mig om vi får se denna historia på bio framöver.

Författaren lever idag dels i England, dels just i denna by, Carcassone, som med flera andra platser i området blivit ett slags “Mekka” för olika nyandliga sökare. Men där också den gamla kulturen kring katarerna upplever en stark renässans sedan flera år. Det gamla språket återinförs i skolor, ett betydande forskningscentrum finns här sedan länge, gatunamn återupptas i sin gamla form osv.


© Herkules Utbildning 2007, SoulBooks 2009.

John of God - helande genom tro och ljus, och genom smärtfri "andlig operation"

Titel: John of God - den brasilianske healern som hjälpt miljontals människor
Författare: Leffler och Cumming
Förlag: Ica bokförlag (Forma Publ.)
Publ. År: 2008
Sidantal: 218. Inbunden
Datum: Okt 2009
Rec. av: CMM



Det finns många goda healers i världen. För healing kan vara så mycket. Det är dels handpåläggning, att överföra energi som läker sjukdom och obalans. Men det är också att ge kärlek, stöd, förståelse, värme osv. En god terapeut är på sitt sätt en healer. En läkare, en lärare, en socialarbetare, ja, egentligen vem som helst som stöttar och bidrar till sin omgivning, kan vara en healer, en helare.

Bilden från Brasilien från Pat Bars hemsida

Den här boken handlar om en man som upplevde sig kallad att ge till människor av sina helande förmågor, João Teixeira de Faria, ofta kallad för John of God. Han säger dock själv, uppges det i boken, att han hellre vill bli kallad ”John, the medium”, ”John – mediet”. Och han påpekar omigen, att hans gåvor är inte hans. ”Det är alltid Gud som helar”.


För han är en healer som använder en tradition som medium i sin läkandegärning. ”Medium” här innebär att han låter vissa kända ”andar” som tydligen i många fall varit läkare i tidigare liv verka genom sig. Även helgon, framförallt Ignatius av Loyola, grundaren av jesuitorden på 1500-talet, har en framträdande roll här. Healingscentrat är framförallt tillägnat honom och bär hans namn, Casa de Dom Inácio.



Detta slag av mediumskap ska ses i en latinamerikansk- och shamansk tradition, inte den västerländska, som jag tolkar det. Mediet går in i en sorts trans och överlämnar sin kropp åt de väsen som opererar och läker genom honom. Själv är han helt omedveten om vad som händer.
Operationerna är ibland direkt fysiska, med små fysiska sår som uppstår vilka oftast läker extremt fort efteråt. Men tydligen är de andliga (eteriska) operationerna mest vanliga. De mer fysiskt påtagliga utförandena är till för att människor ska ”tro”, har mediets förmedlare sagt. Många människor behöver fysiska ”bevis”.
Egentligen kan alla helas i sitt liv, bara de är redo för healingen, vilket kräver en inre process av mognad och växande. Det handlar inte bara om den fysiska kroppen, återkommer budskapet till i boken.

Detta slags helande är för många förstås något väldigt märkligt. Och just transtillståndet är något jag kan tycka är svårsmält och snarast förlegat. Det finns flera aspekter där, en är att mediet är så utelämnat.
Men de flesta verkar uppleva detta som en trosfråga, att ha tillit. Och hur man än vill tolka detta, är resultaten från miljontals människors helanden, i tusentals fall från obotliga eller omöjliga fall enligt läkarvetenskapen, ett klart tecken på att något extraordinärt sker här.
Mediet João är också djupt kristen katolik, men har samtidigt en spiritualistisk livsssyn. Hans livssyn är dock främst styrd av öppenhet för alla religioner, alla raser. Alla människor är välkomna till denna ”helandets by”, Abadiânia, utanför huvudstaden Brasilia i Brasilien, där all behandling är helt gratis.

João Teixeira de Faria startade sin roll som helare efter en inre kallelse då han var 16 år. João var från början mycket fattig och livnärde sig och sin familj med många tunga, fysiska slags arbeten. Han följde i sin fars fotspår och blev skräddare. Som ung fick han senare ett jobb inom militären som skräddare. Men hans rykte som medium och helare kom fram, fastän han försökte dölja det på grund av tidigare förföljelser, och han hjälpte flera att botas där. Detta ledde till det annorlunda förhållandet för en healer, att bli anställd av armén som botare - !

Under 50 år har han och hans växande krets av medhjälpare tagit emot mängder av människor från alla världsdelar. 8 miljoner besökare är en siffra som anges i denna bok som mottagit healing, ofta i direkt form eller genom de stora gemensamma gruppsamlingarna. En annan bok uppger att det är 15 miljoner. Även om det ”bara” skulle vara några miljoner, med de resultat som tagit plats, skulle det vara något sensationellt för det allmänna medvetandet och inte minst läkarvetenskapen.


Många sessioner och operationer filmas eller fotas. Vetenskapsmän och läkare bjuds in för att undersöka och ta del av arbetet. Många läkare och sjuksystrar och andra verkar också på centret. Många forskare, politiker, filmstjärnor osv kommer hit för att inspireras och också ibland läka. Flera TV-team som BBC, Discovery Channel, ABC primetime, New Zealand TV och Irish TV har besökt Abadiânia för att dokumentera den mirakulösa healingen. Ändå är hans gärning relativt okänd.

Kontakten med ”andarna” verkar samtidigt vara av olika typ och med olika förmågor. En del av dessa väsen, som något olyckligt översatts direkt med ordet ”entitet”, (”varelse”), verkar vara mer omfattande än enbart de angivna helgon och läkare som sägs stå bakom dessa operationer och helanden. Ljusfenomen och starka energier verkar vara ofta förekommande, vilket kan tyda snarast på ett mer omfattande samarbete som tar plats här.

Många människor kan uppleva denna kallelse, speciellt i vår uppvaknande tid, men som ett mer inre tillstånd (inte som ett ”medium”). Och få kanske kan följa det så starkt redan i unga år eller omsätta det i praktiken på ett mer konkret sätt, för att hjälpa andra.
Det kan tyda på en stadig förankring av detta slags medvetande inom denne person. Många vi känner till i historien som verkat som så kallade ”mystiker” eller kallats för ”helgon”, har haft sådana inre uppvaknanden och inre visioner som de känt sig tvungna att följa. Och det som beskrivs här är också ett levande exempel på en mystiker som verkar. Här är tjänandet av människor, av helheten, av ”Gud”, det som står i ständigt fokus.

Det finns också flera intressanta perspektiv kring hur denna typ av verkan också tycks ha flera större syften att sprida energi och högre andlig kraft, dels i Brasilien, men också för Latinamerika och kanske också i världen i stort. Där får mediet João fungera som en länk i en vidare mening med sina olika anknytningar för de i Latinamerika vanliga traditionerna av både folklig shamanism och katolsk religion. Detta kan vara redskap för att dels föra samman människor av olika slag, dels att luckra upp dessa traditioner i samhället.

T ex berättas kort om hur João blivit förföljd av både polis och andra, inspärrad och slagen otaliga gånger. Hur detta också skedde när han vid ett första tillfälle skulle besöka Peru 1991 och att det var peruanska läkarförbundet som stod bakom detta. Men João hade med sig en stab av egna läkare och advokater som hjälpte honom att bli frisläppt. Och hur han sedan istället fick både polisiär och militär hjälp. Detta bl a för att det blev folkstorm, många ville få healing, vidröra Joãos kläder eller kropp. 20 000 människor kunde delta och många fick healing och operation under de fem dagar besöket ägde rum.



Det här är en bok som inte tog tag i mig först, fastän jag kände mig starkt intresserad. Jag hade nämligen fått in energin innan genom en person som min fru hade mött som varit där. Det var på så sätt detta kom i vår väg, genom energin.
Kanske berodde det på att boken är ganska styltig i sitt språk. Om det i sin tur beror på översättningen är oklart, men det känns som författarna inte är riktigt vana vid att författa.
Boken fungerar ändå, men får nog ses mer som ett slags dokument över denna gärning, vilket ju också är dess avsikt vad jag förstått. Det finns flera andra böcker om denne healer och en av dem ska vi återkomma till här på sidan.

I berättelserna från olika personer som varit med om olika till synes mirakulösa tillfrisknanden från olika sjukdomar blir boken dock mer tydlig och får en starkare ton.
En man, en psykiater som varit på healingcentret många gånger med sin familj, men förkastat och hånat det man gjorde där, dog senare efter flera hjärtattacker. Han dödförklarades av läkarna, men kom att vakna upp igen, som mediets kontakt tydligen sagt. Det är en gripande historia som berörde mig starkt, bland många andra.

Här berättar också flera av dem som är nära João och aktiva i den enorma verksamheten, som nu mer fungerar som en stor organisation av tätt samverkande funktioner och grupper.
T ex finns en grupp av ”medier”, som de också kallas, som är frivilliga ”ljusarbetare" kan man nog kalla dem för. De mediterar varje dag i olika pass och tar ner ljus och energi i ett rum bredvid själva healingsalen där tusentals människor varje dag tar del av healingsessionerna på scenen. Dessa människor, cirka 50 personer åt gången, bidrar till healingen och till att ”andarna” kan verka lättare, men de får också själva höja sin inre frekvens.
Här ser man ett av flera exempel på den andliga disciplin som råder på stället, som är till för att gynna alla, även jorden i denna tid av förnyelse. Det handlar här alltså inte om några ”medier” som ska förutsäga något om framtiden, utan alltså mer om att fungera som en andlig kanal för energi. Detta känner många av oss till som läser detta, kan jag tänka, även om vi har andra ord för det.


Det här är en bok som kan fungera som inspiration och stöd för många människor, tror jag. Dels för de som vill utöka sina perspektiv på hälsa, vad som är möjligt, på sin egen utveckling och omvandling. Också de som vill utforska och lära mer om den alternativa, men också allmänna medicinens möjligheter.
Dels de som har olika sjukdomar, som kan öka sin tro på mening och tillfrisknande. Och det inte minst i ett andligt perspektiv, att själv också kunna expandera sitt eget medvetande och skapa större livsförståelse för sitt öde, som flera i boken också delar med sig av.
Men också överlag för människor som är sökande, som vill och önskar bekräftelse på sambanden mellan det fysiska livet och andra världar.


Vi kan här inspireras att förstå litet av att den fasta fysiska materien inte bara är det som människan uppfattar den som, något ogenomträngligt fast. Att den fysiska kroppen inte är ett ”hinder” egentligen för att uppleva den andliga ”dimensionen” eller för att skapa läkande genom högre energier.
Denna kontakt finns uppenbarligen även i det fysiska rummet, i kroppen hos alla människor, men i en annan frekvens (de eteriska nivåerna). Detta är bokens förmedlade och ofta gripande erfarenheter ett bevis för och något som vi alla kan uppleva på en rad olika sätt själva, var vi än är, på vårt eget sätt.
Även om detta inte blir direkt förklarat i boken på något sätt, vilket kanske skulle kunna haft sina poänger, så är det nog många läsare som tar till sig detta budskap genom känslan i första hand, genom att ta del av dessa förlopp av helande som träder i kraft.

Att denna healingkraft finns inom alla människor, som John of God eller mediet João också påpekar.


(En ytterligare recension av en annan bok om ”John of God” kommer snart här på sidan. Det är den första boken som överhuvudtaget gavs ut om denne person och hans arbete, som nu finns också på svenska)

(Jag kanske också återkommer till några andra reflektioner angående detta område på bloggen Nya Tiden. Ämnet kring "transmediumism" (och överlag mediumism) kan vara knepigt, eftersom det finns många falluckor här. En annan mycket seriös, tillsynes mycket givande person som var transmedium var Edgar Cayce. Cayces trans och de kunskaper som förmedlades genom honom sägs ha kommit från en grupp av läkare från ett högre medvetandeplan (inte det astrala planet, som är så vanligt annars vad gäller mediumism överlag). Det tycks alltså finnas olika stadier av denna typ av överföring, något som också kan vara verksamt här ovan.)


© CMM SoulBooks, okt 2009.


Saint John of God 1495-1550