Filmtitel: The celestine prophecy
Baserad på: James Redfields bok Nionde insikten
Förlag: Fönix musik & film
Publ år: 2007 på engelska, i översättning 2009.
Speltid: 1 tim och 36 min
Subtitles: Ja, alla nordiska språk. Engelska grundspråk.
Datum: okt 2009
Rec. av: Mikael Matthis
Många av oss minns när James Redfields bok Nionde insikten kom ut i början av 90-talet och tog många med storm. Boken låg faktiskt på topplistan i Sverige över mest sålda böcker ett tag (100 000 ex) och i USA sålde den över 3 miljoner ex.
Det var en spännande historia i all sin enkelhet som grep tag med sina tolkningar av människans medvetanderevolution som vi står inför, och också är mitt uppe i.
Historien handlar om en ung lärare som blir arbetslös och genom olika omständigheter hamnar i Peru för att han hört om några profetior om människans nya utveckling i den här tiden. Människor av olika slag har lockats dit för att förstå den inre betydelsen av dessa ord som är uppdelade i nio dokument. Dessa dokument har ett avlägset, mystiskt förflutet, men pekar framförallt in i framtiden, in i vår tid, som en av de mest avgörande epokerna för människan.
Bild: James Redfield
Samtidigt motarbetas innebörden av dessa dokument av både militären och kyrkan i landet, också med vissa inslag av dolda amerikanska intressen.
Mycket av historien och framförallt spänningsmomenten och actionscenerna är mer en ram för att omtala och fördjupa innebörderna av profetiorna. Detta har man också tagit fasta på i filmen till viss del, även om actionbitarna tycks ha spelat en stor roll, kanske i tron att de skulle locka en större publik?
Genom profetiorna lär sig huvudpersonen att lyssna på sin intuition, att kunna uppmärksamma och förstå inre bilders betydelser, inte minst när de oväntat dyker upp i stunden.
Han lär sig om energins innebörder, dels den eteriska (även om den inte kallas så här) och den mer omfattande högre energin, här kallad ”gudsenergin” eller ”det gudomliga”. Att alla människor strävar egentligen efter att nå denna energi, men de flesta förlägger sin strävan utanför sig själva. Därför skapas också konflikter i världen och mellan människor, för man tror man måste vinna denna energi i kamp. Ju mer vi inser att vi kan hämta denna energi inifrån oss själva, kan vi ingå i ett större utvecklingsförlopp som bara väntar på att manifesteras på jorden. Detta tillstånd finns redan, i det jag tolkar som en eterisk nivå eller frekvens. Detta är nära den fysiska världens former, ändå så långt bort i förhållande till de äldre mänskliga medvetandenivåernas stridande inställning.
Det är ofta svårt att fånga en boksuccé på film. Dels vad ska tas med av det ofta omfångesrika materialet i boken, hur ska filmen kunna göra rättvisa åt allt detta, vad ska man välja? Dels hur ska trovärdigheten bibelhållas? Ofta när vi läst en bra bok har vi våra egna bilder, inte minst av personerna från handlingen.
Hur går det då med filmen Celestine prophecy? Ja, sådär. Det är ingen succéfilm, kan jag påstå. Om detta nu beror på en låg budget, inte så många duktiga skådisar, eller ett ganska hoppigt och ibland taffligt ihopsatt manus, kan vara delar av den sanningen.
Men filmen har ändå, trots allt, sina poänger och kan ses med behållning om man inte är för petig. Den tar upp en rad moment som är genuina och med lite uppbackning kan fungera som inspiration. Också för att filmen väcker vissa tidsperspektiv som jag ska återkomma till alldeles strax.
I början måste jag erkänna att jag höll nästan på att tröttna. Men med hjälp av min frus fokus och kopplingen till de genuina frågor som ändå uppstod kring innehållet, så bar det ett tag till. Och sedan blev faktiskt närvaron bättre, mycket tack vare att vissa skådespelare kunde lyfta handlingen.
Det gällde när huvudpersonen genom ett antal stapplande actionscener har jagats av både militär och rebellgäng möter fader Sanchez, en av dem som länge verkat med profetiorna, här säkert spelad av Joaquim de Almeida.
Det leder till att jag inser hur enormt mycket värd en trygg gestaltning betyder i en film. Det är som att filmen nu kan landa mer, vilket också leder till flera bra scener och överlag en mer stilsäker känsla. Bland annat när huvudpersonens unge man lär sig se hur ett möte mellan två människor kan berikas och fyllas ut av den flödande energin, först genom att en person ger, och sedan att den andre också ger tillbaks.
Filmen ger en del fina återkopplingar till boken, som var bra i sig (se länk till recension av Den elfte insikten på SoulBooks) - speciellt på sin tid, som min fru sade. Detta gav oss en del intressanta, tankeväckande tidsperspektiv.
Att när Den nionde insikten kom var det så mycket en annan tid. Mycket av den andliga visionen höll precis på att slå ut mer då. Det var som en ny början för många och kanske var inriktningen lite mer oskuldsfull, nyvaken, kanske även naiv, i det kollektiva forumet.
Nu har vi gått några vändor sedan dess. Det som var en intensiv fas på 90-talet med sin mer uppåtstigande kraft, har sedan från 1995-96 gått några vändor i en mer djuplodande integrering och åtstramad fas, likaså i samhället och världen.
Nu sedan ett antal år från början av 2000-talet och nu med närheten till 2012, har tempot och gradantalet höjts avsevärt igen, och nya faser av stark förhöjning har kommit allt mer i blickfånget.
Det är en ytterst spännande tid vi lever i, med alla dess utmaningar, men framförallt möjligheter.
© CMM SoulBooks, okt 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar