lördag 10 oktober 2009

Labyrinten. En roman om katarer och Graalen.

Titel: Labyrinten
Förf: Kate Mosse
Förlag: Norstedts
Publ år: 2007
Ant sid: 624 s.
Rec av: CMM, 2007


Labyrinten är en spännande, vacker och intresseväckande roman som blivit mycket uppmärksammad i England och USA. Den har sålt över 2 miljoner ex sedan den kom ut 2005 (på svenska 2007) och har nu översatts till många språk.
En boks försäljningssiffror behöver naturligtivis inte säga något om dess kvalitet, en mycket bra bok kan sälja väldigt lite, och tvärtom.
I detta fall verkar dock författaren Kate Mosse ha lyckats med att förena en rad ingredienser i sitt romanverk för att nå många läsare. Och det är inte så konstigt. Labyrinten är välskriven med en ofta mjuk, behaglig och detaljrik prosa.

Men det är också bokens ämne som tycks ligga starkt i tiden som gör den intressant för många – det andliga sökandet. Här återigen i den välkända symboliken och myterna kring Graalen. Men också skeden och andra existentiella frågor, som också tycks bilda en viktig del av Europas historia och dess uppbyggnad.
Mosse är en välkänd BBC-profil som länge haft ett eget TV-program och skrivit två romaner och två faktaböcker tidigare, enligt presentationen. Själv har jag aldrig hört talas om henne förrän jag drogs till den stora boken på Maxi (Ica matvaruhandel i Nacka - ett så roligt ställe att hitta en bra bok på!)


Katarerna i Sydfrankrike
Mosses roman behandlar ett spännande ämne, nämligen den folkgrupp som kallades katarerna som levde i olika delar av Sydeuropa från 900-talet fram till 1400-talet cirka. Detta namn användes dock aldrig under den tiden då, utan albigenser var det kända namnet för denna grupp, tillsammans med en del andra benämningar som t ex “goda kristna”.
Katarerna var inte bara en trosriktning med en liknande gnostisk grund som flera äldre kristna instiftare runt Jesus tid, utan tycks haft en egen kultur, t ex ett eget språk som sedermera bildade franskan genom flera andra avknoppningar, enligt författarens inledande historiebakgrund.


Under 11- och 1200-talet ökade deras inflytande, speciellt i den region i Sydfrankrike som numer kallas Languedoc. Detta namn anspelar direkt på det katariska inflytandet och dess språk; “langue d´Oc”, som bestod av provencaliska (idag regionen Provence) och spanska katalanskan.
Katarerna blev en maktfaktor, men levde sida vid sida med andra folkslag och religioner, t ex judar, muslimer (saraceer) och andra kristna. Denna etnocentriska, fredliga hållning med ett rikt välstånd, hotade uppenbarligen den dåvarande katolska kyrkan och också maktcentran som styrdes från norra Frankrike (och även Tyskland, även om detta inte tas med i denna roman).

Detta lede till det så kallade “albigeniska kriget”, egentligen ett inbördeskrig som startades av en ockupationsmakt ledd av katolska kyrkan och baroner från norra Frankrike som var korsriddare och stora godsherrar. Deras uttalade motiv var att katarerna bröt mot “Guds bud” och skulle straffas som kättare.
Egentligen tycks dock hela denna historia handla om något mycket mer världsligt, nämligen att befästa och öka yttre, materiell makt. Men kanske också - om vem eller vilka som skulle ha makten över hemligheten med Graalen.

Mosses skildring vittnar om en stark historisk medvetenhet när hon för in denna idag någorlunda välkända historia om Graalen på ett levande, historiskt förankrat sätt. Hon använder sig av både den erkända, men ännu inte sä kända historien om hur katarerna levde ett självständigt andligt liv, men samtidigt var kristna. Hur de blev förföljda och i många fall dödade i flera massavrättningar under den period som katolska kyrkan kom att instifta genom dessa krig, som sedermera skapade “inkvisitionen” 1233 och ett ännu mer systematiskt förföljande av oliktänkande i flera århundraden.


Den gäckande Graalen - uråldrig artefakt och modern myt
Boken bygger också på ett tydligen aktuellt ämne för vår tid - Graalen.
Denna gäckande, fantasieggande symbol återkommer ständigt i den västerländska mysterietraditionen och har idag blivit återväckt och införd i det kollektiva medvetandet på ett oförnekat sätt.
Många olika skildringar under många decennier av forskande och författande kretsar kring Graalens ämne, framförallt i England, men också alltmer internationellt under senare år.
Därför är det inte konstigt att Labyrinten jämförs med Dan Browns bästsäljande historia om Graalen i Da Vinci-koden. Labyrinten får dock många plus i dessa jämförelser av olika utländska kritiker.
Oavsett dessa ganska barnsliga sätt att jämföra böcker på, som om det vore någon sorts tävling (!), så vittnar det om att många författare använder eller dras till detta ämne, än mer i dag.



Graalens mystiska innebörd
Idag har flera tolkningar en mer mondän beskrivning av Graalens betydelse och innebörd. Att den snarast skulle handla om ett arvsdokument som sägs visa hur en ättling (eller flera) till Jesus ska leva vidare idag, som en kommande världslig “furste”.
Dessa mer politiska motiv har framkommit t ex i Browns Da Vinci koden, som han i sin tur tycks ha hämtat från den digra men spekulativa faktaboken Holy blood, holy grail (vars författare också försäkte stämma Brown, vilket inte lyckades vad jag vet).

Många forskare menar på att det finns ett otvetydigt samband mellan Graalen och just katarerna. Att katarerna, förmodligen inte som folkgrupp i allmänhet, men kanske genom vissa grupper eller vissa nyckelpersoner, hade tillgång till hemligheten kring Graalen, beskyddade och vakade över den.

I Labyrinten bygger berättelsen mycket på denna uppfattning. Men samtidigt är Graalens betydelse annorlunda tolkad här, förlagd i en mer mystisk och andlig inramning, samtidigt med historisk skärpa och en osentimental berättarstil.
Det som påminner om tidigare modern forskning och romangestaltande, är att det finns olika krafter som vill ha makten över Graalens betydelse.
Hitler och hans hantlangare sägs ha letat efter många olika ockulta artefakter, däribland Graalen. I Labyrinten sägs att Tredje riket även letade direkt efter den grotta som här omtalas som central för Graalens gömda plats i Sydfrankrike.


Graalens beskyddare
Men det finns också de krafter som skyddar Graalens betydelse och felaktiga användning. “Graalens brödraskap” gestaltas här i en spännande form, inte överdrivet mystiskt utan snarare varmt varsam, enkel, tidslös. Detta sällskap, som också innefattar kvinnor, består också av olika trosriktningar. Graalen är inte religiöst bestämd.
Graalens rötter hänförs här (som på flera andra ställen) till Egypten, men utan att författaren fördjupar sig på något sätt i detta. Hon går heller inte in på händelserna från Jesu tid som annars associeras med Graalen, på ett eller annat sätt. Den berömda färden från Palestina till Sydfrankrike som sägs ha utförts av Maria Magdalena, Josef av Arimathea (en av Jeshus lärare, en mästare, traditionellt sett hans farbror), Martha (Magdalenas syster) och flera andra, kanske även Jesus moder, med Graalen, är inte heller belyst.
Ändå finns förstås kopplingarna där; England, Graal-traditionen, Sydfrankrike, katarerna, labyrinten, de hemliga sällskapen.

Att Graalen står för det ”kvinnliga” i många sammanhang, är klart, dvs materien som föder fram det högre i en ny förening, Maria-principen (om det nu är Maria Magdalena som får symbolisera detta eller snarast Maria-gestalten överlag). Och därigenom skapar överflöd av liv. Här finns många ”hemligheter” dolda på ett mer praktiskt själsligt plan än genom det mytologiserade.
Sedan om Graalen också kan vara det som den beskrivs i denna bok, en mer specifik hemlighet, ja, det vet nog inte författaren heller. Detta är snarast ett berättartekniskt drag, spännande och bitvis medryckande, men ändå något överdrivet i denna mer bokstavliga tolkning kring Graalens ockulta innebörd.

En parallell historia med inslag av “tidigare liv”
Mosse förlägger sin berättelse i en intressant och färgstark miljö där huvudpersonen tycks leva i två tider samtidigt. Den ena kvinnan är modern engelska som söker efter något meningsfullt i sitt liv i södra Frankrike. Hon är med i en arkeologisk utgrävning genom en god vän där hon råkar hitta en gammal tillförsluten grotta. Detta leder till en rad mystiska, laddade händelser där hennes eget och andra människors liv står på spel. Dessa sammanhang leder henne till helt nya nivåer av sitt förflutna, inte bara i detta liv, tycks det
Den andra kvinnan lever 800 år tillbaks i tiden, i den myllrande staden Carcassonne med dess enorma borg, som inom kort kommer att utsättas för fruktansvärda anfall och fullkomligt krossas av de katolska krigskrafterna.

Denna berättarteknik är tacksam och kan kännas sliten om den inte bygger på genuint engagemang med historien och personerna. Mosse lyckas använda den på ett kreativt sätt, inte minst för att de båda kvinnliga huvudpersonerna tycks vara - en och samma person!
Här handlar det tydligen om ett tidigare liv. Även om detta inte sägs direkt, utan snarare skildras enkelt och omystifierat, antyds det på en rad olika sätt. Bl a genom att den nutida kvinnan ser inre bilder av denna unga kvinna i Carcassone och att hon haft starka drömmar om denna äldre historia sedan hon var barn.

Helhetskänslan
Här undrar jag som läsare förstås hur mycket av detta som författaren själv upplevt. Jag får känslan att hennes betraktelser och bilder från ett gammalt förflutet är så levande, och vittnar om ett mer meditativt, fördjupat tillstånd.
Mosse har sedan lyckats förbinda detta på ett fantastiskt sätt med den moderna parallella historien med sitt mer thrilleraktiga, bitvis mycket spännande gestaltande. Samtidigt får jag känslan som att hon hellre uppehållit sig vid de äldre skildringarna (?), vilket kan upplevas i den ibland något klichéartade, lätt haltande spänningsuppbyggnaden. Det hindrar inte att hennes personporträtt, även i dessa delar ofta är mycket trovärdiga och känsliga.

Helhetskänslan är att det här är en mycket bra bok som “fungerar” på flera nivåer, beroende på vem man är.
För många som sökt efter fler referenser och mer robust historia kring den albigensiska rörelsen och dess villkor och förföljandet av denna, får flera viktiga impulser här. Det har ju inte skrivit mycket alls om denna viktiga del av den europeiska historien, kanske just därför den inte varit helt erkänd eller önskad?
En svensk avhandling inom religionsforskning vid Lundsuniversitet 1994, “Katarerna” skriven av Ylva Hagman, finns att tillgå. Även boken Holy blood, holy grail, som också finns på svenska, tar upp detta område på omfattande sätt.

För de som snarast söker efter en spännande och mycket välskriven thriller kan också bli helt nöjda.
Och de som är Graal-intressenter kan säkert också få viss stimulans här. Det är förstås inga “nyheter” som presenteras här. Men vissa kopplingar blir tydligare, t ex den rituella delen med labyrintens betydelse, och snarast levandegjorda i en historisk bakgrund, hur man nu än vill se på denna mytiska eller ständigt pågående andliga innebörd som Graalen tycks utgöra. Och där mycket (det mesta) än så länge egentligen fortsätter att vara dolt.
Det skulle inte förvåna mig om vi får se denna historia på bio framöver.

Författaren lever idag dels i England, dels just i denna by, Carcassone, som med flera andra platser i området blivit ett slags “Mekka” för olika nyandliga sökare. Men där också den gamla kulturen kring katarerna upplever en stark renässans sedan flera år. Det gamla språket återinförs i skolor, ett betydande forskningscentrum finns här sedan länge, gatunamn återupptas i sin gamla form osv.


© Herkules Utbildning 2007, SoulBooks 2009.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar