Stretching som karriärsbyggare

Författare: Charlotte Hågårds

Titel: 
Alla har talang.

Förlag: Forum

Publ år: 2012

Sidantal: 270. Inbunden

Rec datum: okt 2012

Rec av: C Mikael Matthis

Ska vi bli bra på något får vi lov att träna på det, är den enkla grundsatsen i den här boken av karriärscoachen och författaren Charlotte Hågårds. Därav min rubrik här, som författaren också nämner någonstans, att vi behöver stretcha oss själva för att nå dit vi vill.

Jamen, så är det förstås. I alla fall på ett enkelt plan. Speciellt om man som många författare och föreläsare inom denna genre gärna använder sig av idrottsprestationer som en måttstock och dess symbolik.

I dagens tränings-Sverige blir detta modeord också en värdering. Tänj mer på dina gränser, pressa på, jobba mer, orka mer, slit mer. Nja, hur bra låter det egentligen? I positiv bemärkelse är ”alla kan” ett uppfriskande, glatt, stimulerande tänk. Men om man går lite djupare, inte minst i den tid vi lever i nu med många andra behov i samhället för många människor, verkar fler komponenter samtidigt behövas. För vad händer med vårt inre - och med kroppen - om vi mest bara ska "pressa på"?

Hågårds menar att vi genom rätt stöd, rätt lyssnande till våra intressen och vad vi brinner för, kan utröna vad vi bäst passar för. Genom att ta reda på mer vad vi vill, men också vad vi har talang för, kan vi bli mer lyckliga och framgångsrika.

Hon vill berätta hur vi kan göra för att bli bättre på det vi redan kan, men kanske inte törs lita på eller se mer fullt ut. Och därmed att vi ska kunna tillvarata de kvaliteter och möjligheter vi har, även i yrkesmässiga termer. Också för att skapa inkomst (eller mer inkomst, ofta ett mål i sig i dessa sammanhang). 

Detta har sina verkligen genuina poänger och sin fulla sanning. Människans möjlighet att skapa är enorm. Sedan är frågan om vi kan vinna ”all framgång” - vad det nu är? - genom enbart personlig vilja, genom främst materiella mål, genom dessa punktföreskrifter, personligt svettande, den typen av träning?

Och också frågan om vi verkligen vill det? Hur många vill fortsätta i den gamla stressjakten som tyvärr också skapar så många problem för många i samhället?

Hågårds säger att vi inte ska lägga krut på att ta reda på vad som stoppar oss, utan ta fram det vi är bra på. Det är sant och låter bra. Uppmuntran till exempel på arbetsplatsen istället för negativa utgångspunkter. Lyssna mer på barnet i skolan, se individens tillgångar, inte enligt ”mallen”.

Men i livet i helhet kan det också bli ett trångsynt resonemang. Alla människor möter ju ändå sina begränsningar och svårigheter då och då. Och växer också genom det! Syftet och poängen med dessa faser  är ju snarast att vi utvecklas genom dem.

En poäng är när Hågårds hävdar, att vår DNA inte på långa vägar kan vara grunden för våra talanger. Detta tror jag det ligger väldigt mycket i. Modern DNA-forskning har kommit fram till att vår grundgenetik är väldigt enkel. Alltså finns fler komponenter, fler ingångar till vad som skapar en människa och hennes personlighet, förmågor, tillgångar, kvaliteter.

Men var kommer verkligen dessa förmågor ifrån i så fall? Ja, Hågårds säger att Mozart mest fick det från sin goda omgivning, en fin uppväxt där han stimulerades tidigt att ägna sig åt musik. Men det förklarar knappast något av hans genialitet och den tidlöshet varigenom hans musik når fram genom århundradena. 

Hågårds hävdar att många kan bli lika stora som Mozart idag genom Suzuki-metoden (en inlärningsmetod inom musik). Säkert på vissa sätt, rent tekniskt. Men det handlar ju knappast bara om inlärning, effektivitet eller upprepning. Det finns många fler nivåer av mänskligt medvetande och vad dessa kvaliteter står för. Inte som en ”tro” utan som reella inflytanden. Det är sant att vi kan alla uppnå enormt mycket, men knappast utan att ha anlag med oss. Om det inte är generna eller bara miljön, vad är det då?  

Kanske måste det handla om ett större livsperspektiv ändå? Jag tror det. Och där hade det varit både spännande och givande om Hågårds hade tagit upp detta, på ett eller annat sätt.

Sammanfattningsvis, hur fungerar denna bok som inspiration? Ja, spontant tror jag författaren brinner för sin sak, att hjälpa människor där de är i sin praktiska vardag. Samtidigt känns det som boken kunde vunnit på ett mer omfattande perspektiv. Lämna en viss stelbenthet, vara litet mer öppen för fler livsfrågor. Det är ju ändå det som det handlar om; genuin utveckling, något som Hågårds också pushar för på sitt sätt. Det här kan förstås vara en bra handbok för den som är ny i dessa frågor. Men kanske med lite mer glöd - var är den, undrar jag? Kanske kommer den mer fram i ”live”-formen?

© C Mikael Matthis, SoulBooks, okt 2012.