Titlar: Kraften är din – Rosemarie Altea (2003)
Mellan två världar - Sylvia Brown (2008)
Universums plan – Lena Ranehag (2009)
Förlag: Ica
Datum: okt 2010
Rec. av: CMM
Jag fick impulsen att sätta ihop dessa tre böcker, därför de handlar allihop om hur det är verka som ett medium. Men också om hur deras mediala inriktning kan skapa helande på olika sätt. Det är det jag försökt tagit fasta på här, inte det sensationella eller det överdrivna.
Detta att uppleva sig som en kanal för kontakt mellan ”himmel och jord” kan ta form på en rad olika sätt, mer eller mindre andliga. Många människor verkar på detta sätt utan att för den skull ”tala med andar” eller hålla seanser etc.
Ett medium behöver heller inte alltid vara så andligt, utan kan vara en mer materiell form av ”sierska (siare)” eller ”lyckokonst-coach”.
Allt beror på vilka kriterier du själv har och om du anser ett medium nästan som något ”gudomligt” (utvald av gud), som något mer ordinärt, eller som nog många fortfarande uppfattar det, något suspekt och ofta skojaraktigt.
Dessa tre författare, alla kvinnor, har ett gemensamt att de uttalar sig om den ”andra sidan” som ett utryck för en större verklighet. Och det är också där de avlidna, de som gått vidare, lever.
Det kanske är det viktigaste budskapet som många medier förmedlar, att det finns ingen död. Inte i den bemärkelsen vi oftast tror iaf, att livet skulle utsläckas totalt, bara mörker, intighet. Detta tycks vara en direkt villfarelse, en illusion, att livet skulle vara så enkelriktat att det bara tog sig uttryck i en form, en gång, och sedan aldrig mer.
Detta tycks också strida mot allt sunt förnuft i naturen t ex, där allt blommar, växer, sedan åldras, förtvinar, dör, bara för att återuppstå nästa vår. Detta har också många forskare kommit att upptäcka, t ex genom nära-döden forskning (Moody, Kubler-Ross m fl) men också i hjärnforskning, ny fysik med flera fält.
Mediumism verkar samtidigt inte vara en självklar väg för att utvecklas som människa i sig, eller att detta innebär direkt kontakt med vårt högre medvetande. Även om många medier gärna vill formulera det så, finns flera steg av utveckling som vi kan uppfatta och som kräver annan sorts träning.
Ändå tycks mediumism vara ett sätt för många att lära sig mer om att människan inte bara är ett fast fysiskt väsen, utan egentligen delaktig i ett mycket större samspel av liv, av information, av utbyte, stöd, kärlek, mening.
Där kan dessa böcker ha sin viktiga roll. Som tröst, livsinspiration, helande. Flera av dessa författare verkar nämligen också som healers, ”helare”, speciellt Rosemary Altea tar plats där, tycker jag. Hennes beskrivningar av sessioner inför publik är väldigt starka, emotionellt berörande och känns genuina i sitt läkande. De tycks hjälpa många människor. Altea verkar ha ett fördjupat fokus i sitt seende och i sin energi där hon används som kanal för att skapa läkande.
Det är förstås naturligt att hon liksom de övriga författarna vill framhålla sig själva, vilket också sker på mycket starkt manér.
Sylvia Brown, på sitt ändå charmerande, avväpnande sätt, talar gärna om igen hur berömd hon är, hur många som hon har hjälpt, om när hon är med i tv osv. Men hon gör det samtidigt med en sorts glimt i ögat, tycker jag. Det skulle annars bli lätt olidligt.
Altea har också med mer omfattande perspektiv i sin bok kring andlighet överlag, inte bara som medium. Här tas t ex meditation och visualisering upp. Hon använder hela tiden sina egna erfarenheter, ofta många möten med lidande människor, sjuka, ensamma, många smärtsamma upplevelser. Kanske hennes engelska härkomst betyder en hel del här med ett mer grundat tonfall, men också lagringar av den engelska ibland ganska tungrodda medeltida andan.
Å ena sidan känns det underbart att hon kan stötta dessa människor. Å andra sidan känns det som det blir väldigt mycket fokus på dessa sidor, vilket kan göra texten ganska tung.
Sylvia Browne, välkänd i många länder, framförallt i USA, som medium, författare, har en mer lättsam och lite mer humoristisk inställning som jag kan tycka är både underhållande och frisk. Det känns inte som det blir så betungande här, men å andra sidan lite mer lättviktigt ibland.
Det finns flera roliga episoder, men också uppgifter som lämnar iaf mig direkt tveksam. T ex att hennes vägledare skulle bara levt ett få antal liv på jorden, vilket verkar helt orimligt.
Slutligen Lena Ranelids bok som har en sympatisk titel tycker jag, som grundar sig i ett större engagemang för planeten och dess framtid. Detta tar hon också upp i början av sin bok, hur stora förändringar står inför dörren och att alla människor behöver inse sin del i detta stora steg.
Här finns en mycket svensk ton, mer enkel, direkt, lite mer närvarande i vardagen, utan så mycket i rollen av ”stort medium”. Det är befriande på sitt sätt.
Här får andra människors egna berättelser stå mer i fokus. Det kan vara både fördel och nackdel. Jag blir inte riktigt engagerad i detta, för det känns som den här förf har något mer att berätta egentligen, från en djupare punkt inom sig.
Det som förenar dessa tre kvinnor i deras budskap är förutom det mediala som deras livsuppgift, att alla människor kan så mycket mer, framförallt genom att öppna sina sinnen och lyssna mer till sitt eget inre. Det handlar inte om att behöva bli ett medium, tala med ”andevärlden, utan snarare om att förstå och kunna förmedla sin del av en större plan, livets plan, kärlekens kraft.
© CMM SoulBooks, okt 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar