Titel: Drömmästaren
Författare: Olga Kharitidi
Förlag: Damm förlag
Publ. år: 2006 (Pocket. Original på svenska 2002. På engelska 2001)
Sidantal: 211
Datum: 20 okt 2010
Rec. av: CMM
”I hjärtat av Asien lär sig en rysk psykiater att läka själsliga sår.” Så lyder undertiteln till denna mycket intressanta, suggestiva och på flera sätt magiska bok.
Egentligen är det förstås inte ”själsliga sår” som läks, det vet man i boken men kanske inte i översättningen (?). För de sår man botar är mänskliga, dvs känslomässiga och det som man i denna rysk-mongoliska andliga tradition kallar för ”trauman”.
Det är en bok jag då och då känt mig dragen till tidigare under årens lopp, men av någon anledning inte undersökt närmre. Nu blev det äntligen dags. Och det var en mycket positiv överraskning för min del.
Boken är skriven på ”shamanskt” sätt, dvs där man som läsare känner sig med en gång som deltagare i en expanderad verklighet. Tonen är lätt mystisk, men på ett så avskalat, verklighetsnära sätt, att man dras in i historien.
I början av boken sker detta också på ett ibland näranog brutalt sätt. Det är en väldig typisk rysk miljöbeskrivning i ett kargt Novosibirsk, där huvudpersonen, en rysk psykiater leds in i ett märkligt sammanhang.
Denna inledning växlar också med den mörka, stängda ryska, mentalvårdsmiljön där hon arbetar. Genom denna bild och dess atmosfärer visar författaren också på flera svåra villkor, men helt utan pekpinnar eller dömanden. Dels den undermåliga vården, dels svårigheterna kring att se och förstå människans möjligheter att verkligen göra sig fri från sina destruktiva former. Författaren, i sin psykiaterroll vill samtidigt visa på sin kärlek för dessa människor, att hon brinner för deras öden, att hjälpa, att verkligan försöka ge lindring.
Denna skildring startade också i hennes tidigare bok där hennes möte med shamaner först inleddes (Shamanens cirkel).
Huvudpersonen Olga, som alltså ska vara författaren själv, men kan också vara en utbroderad gestalt, blir inbjuden till ett slags psykiskt forskningsinstitut där man också använder ockulta experiment. Hon har först ett mycket starkt motstånd mot allt detta, men dras in i det alltmer.
På något sätt verkar hon förberedd på det. Hon har stora, viktiga frågor inom sig, som hon börjar förstå att hon kanske kan besvara här.
Samtidigt märker hon både rädslor men också försök att undvika det som kan ge henne nya möjligheter, att lära, att utvecklas.
Detta är också ett av bokens teman, att människan överlag bär på detta motstånd, som alstras av olika ”trauman”. Här menas med trauman inte bara som chockartade, oavslutade fysiska händelser i sig, utan också hur dessa kan ha en djupare förlängning inom människan. Dels från hennes familjeband, även flera generationer tillbaks (Jmf metoden Familjekonstellationer, läs mer här). Dels att dessa uttryck inom människan består av krafter eller former som skapar sitt eget liv och som också vill påverka och styra människans jag.
Psykiatern Olga kommer med på ett föredrag, till synes slumpmässigt, som en mystisk men kraftfull lärare håller. Han har dykt upp helt nyligen genom institutet och undervisar om en under lång tid dold andlig tradition av läkande. Hon lockas kort därefter att fortsätta delta i något sorts symposium med denne lärare förlagt till den mytiska staden Samarkand. Hon reser dit, som dragen av en både skrämmande men också löftesrik kraft. Hon finner inget symposium, är där helt själv, men någon har bokat in henne på hotellet dit adressen hon fått leder till. Där möts hon inte av läraren som hon tror hon ska träffa, utan istället av en annan färgstark person, den klarseende drömmagikern Michael.
Det visar sig sedan att detta planerats innan. Och att hon är en ”utvald” att föra ut denna gamla kunskap till västerlandet.
Detta är både ett elementärt berättartrick, men också ett slags shamanskt-andligt syfte som är mer djupgående.
Hade denna historia gestaltats i ett annat slags sammanhang, hade det förmodligen verkat löjeväckande eller kanske frånstötande. Handlingen kan på sitt sätt upplevas som oförankrad, eller kanske berättartekniskt kondenserad, i och med att så väldigt mycket sker slag i slag genom dessa "tillfälligheter".
Tempot som dessa utspelas i vittnar också om detta; det går nämligen väldigt fort för huvudpersonen att få genomgå sin mycket renande, omvälvande och förnyande träning. På fem dagar har hon genomgått en metamorfos, mött sitt värsta inre trauma, lärt sig massor av både psykologisk karaktär, men egentligen också på ett mer omfattande andligt plan, befriat sig. Dessutom har hon fullföljt denna mytiska profetia eller fördjupade innebörd av den andliga traditionen, men också fått insikt i dess svårigheter i det förflutna som genomkorsats och på flera sätt därmed också kan ställas i ett nytt ljus.
Hur överdrivet fantastiskt detta nu kan tyckas vara, så upplever jag det fungerar, i alla fall för det mesta. Magin flödar på ett genuint sätt, inspirationen är om än inte fulländad så ofta väldigt nära. Det finns också utrymme för olika tolkningar för läsaren, på olika nivåer.
Nu accepteras den ena märkligheten efter den andra i det som i sig verkar nästan vara en sorts dröm (precis som ”drömläraren” också påpekar; "du kommer tro detta var en dröm”).
Men förändringarna som huvudpersonen genomgår är verkliga. Hon lär sig att möta sina ”demoner”, de inre mönster av destruktiva minnen som alla människor bär på. Och omvandla sitt förflutna istället för att tränga undan det. Och på så sätt kunna hjälpa andra bättre.
Boken blir på så sätt en mäktig undervisning i sig, en helande ”själsresa” där vår egen sanning kan växa.
© CMM SoulBooks, okt 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar