Titel: Chefen som coach. En praktisk handbok i det nya ledarskapet.
Förlag: Liber förlag
Publ år: 2012
Sidantal: 149. Mjuka pärmar.
Rec datum: nov 2013
Rec av: C Mikael Matthis
Den här boken vill
fylla ett tomrum, säger författarna redan i inledningen. Och hävdar att det
inte finns någon liknande titel sedan tidigare. Frågan är om det stämmer? Nog
finns det en uppsjö böcker kring coaching för chefer ändå? En som jag tänker på
direkt just nu är ”En-minuts-chefen” av Ken Blanchard, som utkom redan 1983 på
svenska med flera uppföljare under åren. Utan att nämna just denne författare
som specifikt värdefull i sig, är dessa idéer ändå ganska väl spridda vad jag
förstått.
Oavsett detta, vad
vill då denna bok och hur fungerar dess budskap? Det är en väl strukturerad och
förenklad bok som andas välvilja och starkt engagemang. Texten har ett
genomtänkt flyt och andas fin optimism och övertygelse, nästa lite som en sorts
”tro” om än inte religiös förstås. Här finns nog ett genuint människointresse,
inte bara uttänkta formler utan också prövade och grundade metoder.
Samtidigt
kan det dock bli ganska förenklade former som ska guida. Det är lite väl snabbhets-premie
över dessa tankar ändå, tycker jag. Hur ska chefen hinna växa och förankras med
denna uppgift? Hur bra fungerar denna typ av snabbhets-coaching för djupare
svårigheter och konflikter på arbetsplatsen?
Att
motivera personal och medarbetare att bli mer självständiga, agera mer fritt
och sunt på eget bevåg, är förstås toppen. Inte minst för medarbetaren som
känner mer förtroende, självtillit, samarbetslust. På så sätt är detta en
glädjespridare också, kan jag tänka mig.
Samtidigt,
hur ”paradisiskt perfekt” detta än sägs vara, som författarna snabbt och
tydligt redogör för redan i början av boken, kan vissa svårigheter finnas med.
Detta tas till viss del upp i boken, men enbart flyktigt. Denna strategi att
chefen som coach kan känna sig ganska överhopad med goda förhållningssätt, som
urartar i ”krav”. Kanske ensamhet, utsatthet, hur ska han/hon hinna med allt? Där
finns inga direkta tips kring detta.
Hur
ska chefen lära sig balansera mellan sin ledarroll, som ju också handlar om att
vägleda, ge tydliga mål, stå upp för sina åsikter etc, och samtidigt vara som
en ”vän” och fungera som coach, som dock samtidigt inte får ge råd eller
anvisningar eller förslag, som denna coachingmodell bestämt förespråkar. Det
låter aningen svårsmält.
Många chefer springer
på kurs efter kurs, men vad jag också fått höra från olika chefer genom åren är
det inte helt lätt att implementera dessa kunskaper mer på djupet – i dem själva.
Det räcker sällan med att bara ”tänka” dessa tankar, utan också att lära sig känna
in en annan människa i en rad olika situationer. Därmed också, förstås, att
lära känna sig själv mer, för att kunna ge referens, ha stöd i sin egen
erfarenhet. Annars är risken att det blir mycket fina, men mer tomma ord.
På ett sätt kan det nog
vara både effektivt och fördelaktigt att dela upp dessa roller istället för att
blanda dem för mycket i en och samma arbetsroll. I denna bok framställs dock chefen
som att denne lätt och smidigt skulle kunna hoppa in i denna roll på nolltid. Guida,
stötta och få personalen med dess behov och svårigheter, inte minst
personligen, att ta fram sina färdigheter genom att ställa några frågor. Det
fungerar säkert för vissa i mer konkreta arbetssituationer, men överlag tror jag
det tar längre tid att bygga upp förtroende, närhet, sann förståelse.
Denna bok vill vila på
traditionell coachning där man använder frågorna som styrmedel för att personen
själv ska kunna aktivera och ta fram sina kunskaper, sin kraft och sina
förmågor att förnya sig. Detta är mycket gott i sig, helt klart. Det är steg på
vägen, vilket är positivt. Men är det ”hela” lösningen? Jag tror det behövs ett
breddat utbud av tjänster och utforskande, också inom olika former av coaching
inom detta område. Hur kan man nå ännu bättre resultat för växande, också som
privatperson, genom ett större helhetstänkande?
© C M Matthis,
SoulBooks nov 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar