Valarnas och delfinernas sång ger liv till jorden och haven

Författare: Martin Almqvist
Titel: Valarnas värld
Förlag: Max Ström
Publ. år: 2007
Sidantal: 187. Inbunden.
Storboksformat med foton. CD-skiva medföljer.
Rec datum: aug 2011
Rec. av: CMM

Den här mycket vackra boken fylld med foton från havens djup förtjänar sin speciella plats. Den är enkelt upplagd med ganska lite text, men där texten är med, fyller den sin givna roll med intressanta fakta, inte bara som utfyllnad. Boken är upplagd i fyra större avsnitt; polarhav, tempererade hav, varma hav och öppet hav.

Framförallt är det förstås bilderna av dessa vidunderliga, spännande och också livsnödvändiga havsvarelser, som berör oss. Det är framförallt valarna som skildras, hur de lagrar näring och fett i de mer näringsfyllda norra haven, för att sedan kunna mötas och utföra sin parningsceremoni i varmare vatten vid ekvatorn. Här skildras också flera delfinarter med sin underbara intelligens, men också sjölejon och pingviner.
Vi får också med en CD med valarnas och delfinernas härliga sång.

Författaren är känd marinfotograf (sägs vara Sveriges främste) och gör en viktig och god gärning som hyllar, förklarar och belyser havens roll med deras invånare för oss på sitt varsamma och inkännande sätt.
Vi hoppas och riktar in oss på att haven, liksom all natur, bevaras alltmer aktivt av människan. Och att all utrotning av valarna och delfinerna genom meningslös jakt upphör.


© CMM, aug 2011.

SoulBooks får nytt utseende, igen

Råkade ramla på lite inspiration från det som många tydligen säger är "trend" just nu; shabby chic. Därav den nya designen på sidan.
Kanske är detta en sorts "verklighetsflykt" för vissa. Eller så är det en önskan att återanknyta till mer ljusa, luftiga och romantiska inslag. I en tuff värld fylld av stora förändringar, spänningar och kriser. Sedan behöver man kanske inte bli insnöad på detta, även om det är härligt med vitt t ex.
Vi har egentligen alltid gillat den här typen av mönster som vi hittat här. Hur som helst, snyggt, tyckte vi. Och roligare och energirikare.

Välkomna!

Gammal kunskap från Inkaindianerna för jordens utveckling

Författare: Alberto Villoldo
Titel: De fyra insikterna
Förlag: Ica
Publ. år: 2010 på svenska
Sidantal: 223. Inbunden
Rec datum: 5 aug 2011
Rec. av: CMM


Den här boken vill inspirera till att tänka och agera med en större helande andlig medvetenhet. Både för vår egen del som människor, men också med vår omgivning i större perspektiv. Som många uttryck från den andinska och Inka traditionen i Peru och överlag andra indianska inflytanden, står jordens liv i fokus.

Det är ett bra perspektiv som i vår tid ökar överallt. På så sätt är också denna bok ett gott bidrag för de som känner sig dragna till dessa infallsvinklar med en indiansk/shamanistisk prägel. Överlag är det förstås också många som vill utveckla mer helande och omvandla sina hinder genom detta sätt.
Villoldo ingår med sina böcker i en tradition av shamansk kunskap som härstammar från Inkaindianerna i Peru. Han påpekar samtidigt att hans lärare kommer från en ännu äldre tradition i Peru, laikaindianerna.
Vad han menar med det blir inte helt tydligt.
Men kanske finns här en omedveten koppling med det intressanta faktumet, att de inkaindianer vi känner till (liksom maya-indianer och andra indianfolk överlag) med sin härstamning från 1400-talet ungefär, har djupare rötter i äldre indiancivilisationer. Längre tillbaks i tiden, för många tusentals år sedan, befolkades stora delar av jorden i en annan civilisation av just en stor gemensam indianras. Den kallades då den ”toltekiska” perioden.

Att jag nämner detta är kanske heller ingen slump, eftersom Villoldo i denna bok, använder flera av de begrepp och uttryck som andra inom denna andliga indianska tradition också använder sig av. Och de utgår från just namnet ”toltekerna” och deras andliga träningsväg.
Ett välkänt exempel är Carlos Castanedas böcker om sin undervisning inom denna disciplin. Han är förmodligen den mest kända och också kultförklarade. Men flera andra har en liknande bakgrund och dessutom inte lika ifrågasatt och kaotisk, t ex läkaren, helaren och shamanen Miguel Ruiz som skrivit flera böcker från sina erfarenheter men med ungefär samma begrepp och utgångspunkter.

Denna kunskap tycks samtidigt gå igen inom många olika kulturer världen över hämtad från olika ursprungsbefolkningars uråldriga kunskaper. Många av dessa tolkningar och metoder handlar också på ett mer övergripande sätt om det som många andliga traditioner överlag kommit fram till, som snarast tycks vara tidlösa sanningar än att de ”tillhör” enbart ett stamfolk eller en tradition.
Det är faktiskt väldigt intressant och också viktigt, tror jag, att försöka uppfatta denna större helhet. För ibland blir dessa framställda kunskaper aningen exklusivt presenterade. Som i denna bok kallas dessa ändå ganska spridda kunskaper, även rent andligt-psykologiskt i västvärlden idag, som ”hemligheter”.
Kanske är det snarare så att hela vår värld nu möter en ny frekvens av kunskap, insikt och möjligheter som länge vara dold och glömd. Det är inte bara ”indiansk kunskap” eller från andra ursprungsbefolkningar. Utan det är från hela jordens mer omfattande andliga utvecklingsriken som detta frigörande sker. Och det sker inom hela mänskligheten. Detta tar också Villoldo upp på sitt sätt med olika exempel.

Villoldos bok är skriven med en känsla av lugn, som jag tycker känns behaglig. Han tar upp många egna upplevelser och vecklar ut sin text som i flera tidigare böcker på ungefär samma sätt. Det är en lärare som själv gått den här vägen som delar med sig. Samtidigt är han västerlänning med studier i psykologi och antropologi bakom sig, en bakgrund som inte alltid gynnat hans möjlighet att gå djupare in i de andliga värdena, berättar han.
Han blandar sin text med praktiska övningar som i många fall känns levande och trevliga. I sina psykologiska betraktelser når han flera goda poänger. Jag tycker också om hans snabba översikt av hur människans ljusväsen är uppbyggt i början av boken. Det är förstås inte en komplett bild, men ändå stimulerande sammanfattad på några sidor.
Också hans resonemang om hur ursprungsbefolkningar inte ser mänskligheten som att vi ”lämnat” paradiset, som den äldre judiska-kristna skapelseberättelsen vill ge sken av. Utan tvärtom, att vi har hand om och ansvar för paradiset, som vi lever i! Det känns sant och högaktuellt.

Ibland känns det ändå som att det går lite väl snabbt i hans framförande av denna metodik. Att ”bara” göra dessa övningar i en bok kanske inte alltid kan ge läsaren så snabba resultat?
Alla övningar är inte fruktbara heller, tycker jag. T ex att manipulera sina chakras (eteriska energicentran). Vi vet idag (även från uråldrig andlig kunskap) att det inte är det mest ändamålsenliga sättet för att rena eller utveckla förmågor eller andlig kontakt.

Läsaren får förstås som alltid själv träna sig i urskillning, som gäller i allt vad vi väljer att ta in från vår omvärld.
Villoldos läkande och medkännande perspektiv känns ändå starkt förankrat, också vad gäller medvetenheten om vår jords resurser och om den kollektiva kursändringen som behöver uppstå genom ökad andlig insikt, att sluta med miljögifter och överkonsumtion t ex.
Att kombinera dessa olika ”tänk” känns minst sagt produktiva och aktuella.


© CMM aug, 2011

Sökandet efter en större andlighet; den feminina polen och en djupare mysterietradition

Författare: Kathleen McGowan
Titel: Den väntade
Förlag: Damm
Publ. år: 2008
Sidantal: 479. Kartonnage.
Datum: juli 2011
Rec. av: CMM



Författare: Kathleen McGowan
Titel: Kärlekens bok
Förlag: Damm
Publ. år: 2009
Sidantal: 526. Inbunden.
Datum: juli 2011
Rec. av: CMM



Kathleen McGowan är en amerikansk författare som rönt stor framgång med sina böcker. Här tar jag upp två av böckerna i en populär serie som handlar om journalisten Maureen Paschal och hennes forskning och äventyr kring en feminin andlighet. Hon råkar ”ramla på” gamla dokument som berättar om en stor hemlighet kring Jesu liv.

Första boken handlar om att Maria Magdalena skulle varit gift med Jesus och fått barn med honom, som därmed bildat en ättelinje. Denna utsaga har ju framförts i flera andra böcker tidigare, från början vad vi vet genom boken Holy blood, holy grail, där författarna med omfattande men snarast starkt spekulerade forskning nådde fram till eller skapade denna teori. Detta följdes snabbt av bl a bestseller författaren Dan Browns omåttligt kända roman Da Vinci koden, som populariserade dessa uppgifter och spred dem världen över.

I andra boken av McGowan fortsätter denna historia med sin blandning av växelvis skildrad historia från en äldre tid, nu förlagd till Italien och en påstådd ättling till Maria Magdalena och Jesus. Samtidigt vävs historien fram i nutid med samma huvudperson som tidigare, nu på äventyr med katolska kyrkan och nya dokument och hemliga evangelier.

Författaren använder en enkel berättarteknik där hon väver samman historia, alternativ forskning med lite romantik, drama och en skopa äventyrslystnad. Hon skakar om denna mix och toppar allt med ett andligt sökande som hon låter genomlysa hela syftet med böckerna.

Hur är resultat? Ja, både ock. Det är både underhållande och lite väl enkelspårigt. Ibland blir det påfallande tillyxat hur huvudpersonen är ”utvald” och lyckas med det ena tillspetsade äventyret efter det andra samtidigt som insikter och slutsatser haglar ur dialoger eller hennes egna tankar.
Trots denna starka känsla av förenkling och också självuppfyllelse – huvudpersonen tycks vara en maskerad självbild av författarens egna tankar om sig själv som ett ”sändebud” men också som en ”ättling” – så har böckerna sina poänger, tycker jag.

Speciellt den andra, Kärlekens bok, berörde mig mer. Tankemässigt växer bilden med sammanhangen kring katarernas bakgrund, de gömda evangelierna och de omfattande innebörderna kring den feminina mystiken.
Där kan författaren lämna den mer ytliga tonen och få ägna sig åt det hon verkligen tycks vilja uttrycka; en mer sammansatt historia som berör mänskligheten. Inte bara den mer traditionella historiebilden eller religiösa uppfattningen kring Jesu liv. Utan i ett mer andligt sammansatt och fritt perspektiv där Jesus får en mer levande roll, även idag.
Där får också den kvinnliga polen en mer utökad förklaringsbild, inte bara att det handlar om ”Maria Magdalena” i sig och de frågeställningarna, utan en överlag andlig syn där ”Modern” som en egen aspekt och livsenergi får sin plats.


© CMM juli 2011.

Drömmästaren vägleder genom människans burna mörker och frigörelsens magi

Titel: Drömmästaren
Författare: Olga Kharitidi
Förlag: Damm förlag
Publ. år: 2006 (Pocket. Original på svenska 2002. På engelska 2001)
Sidantal: 211
Datum: 20 okt 2010
Rec. av: CMM


”I hjärtat av Asien lär sig en rysk psykiater att läka själsliga sår.” Så lyder undertiteln till denna mycket intressanta, suggestiva och på flera sätt magiska bok.
Egentligen är det förstås inte ”själsliga sår” som läks, det vet man i boken men kanske inte i översättningen (?). För de sår man botar är mänskliga, dvs känslomässiga och det som man i denna rysk-mongoliska andliga tradition kallar för ”trauman”.

Det är en bok jag då och då känt mig dragen till tidigare under årens lopp, men av någon anledning inte undersökt närmre. Nu blev det äntligen dags. Och det var en mycket positiv överraskning för min del.
Boken är skriven på ”shamanskt” sätt, dvs där man som läsare känner sig med en gång som deltagare i en expanderad verklighet. Tonen är lätt mystisk, men på ett så avskalat, verklighetsnära sätt, att man dras in i historien.
I början av boken sker detta också på ett ibland näranog brutalt sätt. Det är en väldig typisk rysk miljöbeskrivning i ett kargt Novosibirsk, där huvudpersonen, en rysk psykiater leds in i ett märkligt sammanhang.

Denna inledning växlar också med den mörka, stängda ryska, mentalvårdsmiljön där hon arbetar. Genom denna bild och dess atmosfärer visar författaren också på flera svåra villkor, men helt utan pekpinnar eller dömanden. Dels den undermåliga vården, dels svårigheterna kring att se och förstå människans möjligheter att verkligen göra sig fri från sina destruktiva former. Författaren, i sin psykiaterroll vill samtidigt visa på sin kärlek för dessa människor, att hon brinner för deras öden, att hjälpa, att verkligan försöka ge lindring.
Denna skildring startade också i hennes tidigare bok där hennes möte med shamaner först inleddes (Shamanens cirkel).

Huvudpersonen Olga, som alltså ska vara författaren själv, men kan också vara en utbroderad gestalt, blir inbjuden till ett slags psykiskt forskningsinstitut där man också använder ockulta experiment. Hon har först ett mycket starkt motstånd mot allt detta, men dras in i det alltmer.
På något sätt verkar hon förberedd på det. Hon har stora, viktiga frågor inom sig, som hon börjar förstå att hon kanske kan besvara här.
Samtidigt märker hon både rädslor men också försök att undvika det som kan ge henne nya möjligheter, att lära, att utvecklas.

Detta är också ett av bokens teman, att människan överlag bär på detta motstånd, som alstras av olika ”trauman”. Här menas med trauman inte bara som chockartade, oavslutade fysiska händelser i sig, utan också hur dessa kan ha en djupare förlängning inom människan. Dels från hennes familjeband, även flera generationer tillbaks (Jmf metoden Familjekonstellationer, läs mer här). Dels att dessa uttryck inom människan består av krafter eller former som skapar sitt eget liv och som också vill påverka och styra människans jag.

Psykiatern Olga kommer med på ett föredrag, till synes slumpmässigt, som en mystisk men kraftfull lärare håller. Han har dykt upp helt nyligen genom institutet och undervisar om en under lång tid dold andlig tradition av läkande. Hon lockas kort därefter att fortsätta delta i något sorts symposium med denne lärare förlagt till den mytiska staden Samarkand. Hon reser dit, som dragen av en både skrämmande men också löftesrik kraft. Hon finner inget symposium, är där helt själv, men någon har bokat in henne på hotellet dit adressen hon fått leder till. Där möts hon inte av läraren som hon tror hon ska träffa, utan istället av en annan färgstark person, den klarseende drömmagikern Michael.

Det visar sig sedan att detta planerats innan. Och att hon är en ”utvald” att föra ut denna gamla kunskap till västerlandet.
Detta är både ett elementärt berättartrick, men också ett slags shamanskt-andligt syfte som är mer djupgående.
Hade denna historia gestaltats i ett annat slags sammanhang, hade det förmodligen verkat löjeväckande eller kanske frånstötande. Handlingen kan på sitt sätt upplevas som oförankrad, eller kanske berättartekniskt kondenserad, i och med att så väldigt mycket sker slag i slag genom dessa "tillfälligheter".
Tempot som dessa utspelas i vittnar också om detta; det går nämligen väldigt fort för huvudpersonen att få genomgå sin mycket renande, omvälvande och förnyande träning. På fem dagar har hon genomgått en metamorfos, mött sitt värsta inre trauma, lärt sig massor av både psykologisk karaktär, men egentligen också på ett mer omfattande andligt plan, befriat sig. Dessutom har hon fullföljt denna mytiska profetia eller fördjupade innebörd av den andliga traditionen, men också fått insikt i dess svårigheter i det förflutna som genomkorsats och på flera sätt därmed också kan ställas i ett nytt ljus.

Hur överdrivet fantastiskt detta nu kan tyckas vara, så upplever jag det fungerar, i alla fall för det mesta. Magin flödar på ett genuint sätt, inspirationen är om än inte fulländad så ofta väldigt nära. Det finns också utrymme för olika tolkningar för läsaren, på olika nivåer.
Nu accepteras den ena märkligheten efter den andra i det som i sig verkar nästan vara en sorts dröm (precis som ”drömläraren” också påpekar; "du kommer tro detta var en dröm”).
Men förändringarna som huvudpersonen genomgår är verkliga. Hon lär sig att möta sina ”demoner”, de inre mönster av destruktiva minnen som alla människor bär på. Och omvandla sitt förflutna istället för att tränga undan det. Och på så sätt kunna hjälpa andra bättre.

Boken blir på så sätt en mäktig undervisning i sig, en helande ”själsresa” där vår egen sanning kan växa.


© CMM SoulBooks, okt 2010