Chefen som coach – glädje, stöd, men också utmaningar

Författare: Lena Sobel och Sören Holm

Titel: Chefen som coach. En praktisk handbok i det nya ledarskapet.

Förlag: Liber förlag


Publ år: 2012

Sidantal: 149. Mjuka pärmar.

Rec datum: nov 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Den här boken vill fylla ett tomrum, säger författarna redan i inledningen. Och hävdar att det inte finns någon liknande titel sedan tidigare. Frågan är om det stämmer? Nog finns det en uppsjö böcker kring coaching för chefer ändå? En som jag tänker på direkt just nu är ”En-minuts-chefen” av Ken Blanchard, som utkom redan 1983 på svenska med flera uppföljare under åren. Utan att nämna just denne författare som specifikt värdefull i sig, är dessa idéer ändå ganska väl spridda vad jag förstått.

Oavsett detta, vad vill då denna bok och hur fungerar dess budskap? Det är en väl strukturerad och förenklad bok som andas välvilja och starkt engagemang. Texten har ett genomtänkt flyt och andas fin optimism och övertygelse, nästa lite som en sorts ”tro” om än inte religiös förstås. Här finns nog ett genuint människointresse, inte bara uttänkta formler utan också prövade och grundade metoder.

Samtidigt kan det dock bli ganska förenklade former som ska guida. Det är lite väl snabbhets-premie över dessa tankar ändå, tycker jag. Hur ska chefen hinna växa och förankras med denna uppgift? Hur bra fungerar denna typ av snabbhets-coaching för djupare svårigheter och konflikter på arbetsplatsen?

Att motivera personal och medarbetare att bli mer självständiga, agera mer fritt och sunt på eget bevåg, är förstås toppen. Inte minst för medarbetaren som känner mer förtroende, självtillit, samarbetslust. På så sätt är detta en glädjespridare också, kan jag tänka mig.

Samtidigt, hur ”paradisiskt perfekt” detta än sägs vara, som författarna snabbt och tydligt redogör för redan i början av boken, kan vissa svårigheter finnas med. Detta tas till viss del upp i boken, men enbart flyktigt. Denna strategi att chefen som coach kan känna sig ganska överhopad med goda förhållningssätt, som urartar i ”krav”. Kanske ensamhet, utsatthet, hur ska han/hon hinna med allt? Där finns inga direkta tips kring detta.

Hur ska chefen lära sig balansera mellan sin ledarroll, som ju också handlar om att vägleda, ge tydliga mål, stå upp för sina åsikter etc, och samtidigt vara som en ”vän” och fungera som coach, som dock samtidigt inte får ge råd eller anvisningar eller förslag, som denna coachingmodell bestämt förespråkar. Det låter aningen svårsmält.

Många chefer springer på kurs efter kurs, men vad jag också fått höra från olika chefer genom åren är det inte helt lätt att implementera dessa kunskaper mer på djupet – i dem själva. Det räcker sällan med att bara ”tänka” dessa tankar, utan också att lära sig känna in en annan människa i en rad olika situationer. Därmed också, förstås, att lära känna sig själv mer, för att kunna ge referens, ha stöd i sin egen erfarenhet. Annars är risken att det blir mycket fina, men mer tomma ord.

På ett sätt kan det nog vara både effektivt och fördelaktigt att dela upp dessa roller istället för att blanda dem för mycket i en och samma arbetsroll. I denna bok framställs dock chefen som att denne lätt och smidigt skulle kunna hoppa in i denna roll på nolltid. Guida, stötta och få personalen med dess behov och svårigheter, inte minst personligen, att ta fram sina färdigheter genom att ställa några frågor. Det fungerar säkert för vissa i mer konkreta arbetssituationer, men överlag tror jag det tar längre tid att bygga upp förtroende, närhet, sann förståelse.

Denna bok vill vila på traditionell coachning där man använder frågorna som styrmedel för att personen själv ska kunna aktivera och ta fram sina kunskaper, sin kraft och sina förmågor att förnya sig. Detta är mycket gott i sig, helt klart. Det är steg på vägen, vilket är positivt. Men är det ”hela” lösningen? Jag tror det behövs ett breddat utbud av tjänster och utforskande, också inom olika former av coaching inom detta område. Hur kan man nå ännu bättre resultat för växande, också som privatperson, genom ett större helhetstänkande?

© C M Matthis, SoulBooks nov 2013.

Rocky fejsar demonerna – rolig på riktigt

Titel: Rocky fejsar demonerna

Författare och illustratör: Martin Kellerman

Förlag: Kartago Förlag (Bonniers)

Publ. År: 2013

Sidantal: 156. Kartonnage

Datum: nov 2013

Rec. av Nina Matthis

Den här serieboken om Rocky är tjock och stadig, och det lovar gott från första början. På bokomslaget sitter en trött, full, smått förvånad Rocky med vin och öl på bordet framför sig, kisandes mot dimliknande demoner som svävar ovanför hans huvud. Men det belamrade bordet är samtidigt vänligt rosa till färgen, liksom Rockys namn, kärlekens färg…

Vad är det som gör Rocky så underbar? Jag har läst några tidiga album av Rocky, och kan se att hans liv trots allt går framåt. Inte med sjumilakliv men på hans eget ömtåliga, frustande, iakttagande vis. Det är ytterst få böcker jag skrattar högt åt när jag läser dem, men Rocky slår aldrig fel. I denna bok höll jag mig dock till sidan 108. Där brast det. Och sedan var det ljudliga ”ha ha he he” fram till bokens slut.

Vad har hänt med Rocky i denna bok? Han har blivit äldre, typ 40 år, och har lugnat ner sig en hel del. Han måste inte ”passa på” med varenda söt tjej han träffar på krogen. Han orkar inte. Han vågar inte. Han vill inte. Han vet förresten inte riktigt varför han går ut. Han verkar mest hänga med i diverse sammanhang; folk vill ha med honom och han är snäll och förvirrad nog att ställa upp. Vi får hänga med bakom kulisserna i Skavlan, dit han (Martin Kellerman) blev inbjuden. Nervositeten inför tv-inspelningen var hemsk, men han kom dit i alla fall och lyckades klara av det. Men poängen i Rockys värld är förstås inte målet utan själva resan - allt obegripligt mänskligt som händer på vägen, sett genom Rockys hjärtligt komiska lins.

Rocky är enkel, rak och grov. Han försöker inte frisera sig på något sätt, han kan helt enkelt inte – samtidigt känner man hans hjärta. Och det är därför det blir roligt på riktigt. Humor utan värme blir sällan långlivad, men humor med kärlek (medveten eller ej) är som manna från himlen. Man älskar den. Den blir universell, tidlös och framför allt väldigt kul. Det är vägen som räknas, menar Rocky (utan att säga det förstås, men genom sitt gestaltade vardagsliv) och bjuder generöst på sig själv som ett känsligt, varnande och komiskt exempel.

I slutet på boken blir Rocky – överraskande nog - inspirerad av positivt tänkande. Han prövar det i alla fall. Varför inte, liksom. Och det är också rörande på något sätt. Han slutar inte leta, undersöka, testa. Även om hans uppenbarelse är en soffpotatis är hans inre liv hela tiden alert. Vad kan tänkas hända i nästa album? Börjar han meditera? Blir han upplyst? Det skulle inte förvåna mig. Jo, förresten det skulle det.

© N Matthis, SoulBooks dec 13.

Kaizen; tänk till, effektivisera, kommunicera bättre - och jobba mindre?

Författare: Gordon Meland och Åsa Meland  

Titel: Kaizen. Sakta ner och gör mer

Förlag: Liber förlag


Publ år: 2010

Sidantal: 133. Kartonnage, laminerat omslag.

Rec datum: Dec 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Kaizen är ett japansk ord som betyder ”förändring” (kai) och ”förbättring” (zen). Ordet har blivit ett begrepp inom företagsutveckling och organisationsarbete. Kaizen uppstod efter andra världskrigets slut då Japan började bygga upp sin industri och sitt välfärdssamhälle igen, berättar författarna i början av boken. Det är ett mycket intressant förlopp i sig, som många av oss hört talas om tidigare, även om inte i detalj just om kaizen-begreppet.

Författarna vill med denna bok slå hål på myten att man måste skära ned eller omorganisera för att nå högre vinst. Här genom Kaizen-filosofin menar man att det går att öka produktivitet, omsättning och vinst snarare genom att använda sig av det man redan har, men på bättre sätt.

När jag tänker på japansk teknologi och företagsamhet, tänker jag först på Toyota, det välkända bilföretaget. Detta företag är också vad jag förstått en av bärarna av kaizen-begreppet så som det förts ut i väst. Då tänker jag också på enorm väldisciplinerad personal, samtoning och gemensamt, hårt arbete för ett strukturerat mål. Där individen blir en del av en stor välsmord kedja. 

Detta sägs också ha varit grundbulten i japanska framgångar av enorma mått i världsekonomin under lång tid, hur arbetslag klockade ut t ex amerikanska och europeiska arbetsteam inom likvärdig produktion som t ex bilindustrin. Jag är dock inte så säker på att det inneburit ett lägre arbetstempo, som den här boken har som en av sina huvudteser? Och kanske inte heller alltid de västerländska rättigheterna för personal, även om det säkert förändrats mycket under senare decennier.

I den här boken menar författarna att de som jobbar på företag som tillämpar detta ska få mer tid över till det man personligen värdesätter i sitt liv, inte bara sitt arbete. Att arbetet kan effektiviseras, bland annat genom bättre kommunikation och ökad resurstillämpning. Det låter ju fint och är förstås något vi alla uppskattar. Frågan är förstås hur, vad är bästa sättet? Och passar detta system alla?  

Kaizen är uppbyggt väldigt intressant och finurligt. Istället för att genomföra stora drastiska åtgärder eller nedskärningar, riktar man fokus på hur aktiviteterna kan förbättras genom många små modifieringar under längre tid. Kaizen syftar också till att minska slöseri inom företaget och eliminera moment som är kostsamma när de inte tillför något sant värde.

Jag tycker boken är inspirerande, en frisk fläkt på sitt sätt. Texten är enkelt och pedagogiskt upplagd och resonemanget flyter på med en fin ton. Det känns att författarna är genuint intresserade och engagerade i dessa frågor. Jag kan spontant tycka att systemet i sin idéform är verkligen klokt och har en anda av genomtänkthet och gedigen kulturtradition från österlandets mer reflekterande sinnelag.

Samtidigt tycks det vara en väldig organisationsutmaning att tillämpa detta, ett stort strukturarbete med lappsystem, formulär, ständigt ifyllande av uppgifter för att effektivisera. Jag undrar hur det fungerar i svenska företag där kulturen är annorlunda? Där många vill och också med rätta värdesätter den egna individens förmåga att ta beslut, att lära genom eget tänkande och växande, också i samband med lite mer spontanitet. Det kan förstås bli lite mer tidskrävande och kanske inte lika effektivt i produktionssammanhang. Å andra kan det återskapa andra stora positiva effekter som ändå ger fördelar.

I helhet vill jag se det som att man kan säkert ta till sig och implementera vissa delar av kaizen eller använda tänket men på egna sätt. Det tycker jag känns kreativt och spännande.

(På SoulBooks finner du flera böcker om företagsutveckling och komunikation, se här.)

© C M Matthis, SoulBooks dec 2013.

Febrilt nätverkande bästa utdelningen för goda relationer?

Författare: Per Magne och Lucia Forsberg Severed.     

Titel: Så blir du en framgångsrik nätverkare. Bättre relationer ger bättre resultat.

Förlag: Liber förlag


Publ år: 2013

Sidantal: 141. Mjuka pärmar.

Rec datum: nov 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Ja, det är frågan. Och går det att lära sig ”nätverkande” genom att läsa om det? Kanske, kanske inte. Jag tycker jag läst dessa ofta ganska upptrissade tips i olika sammanhang ett bra tag nu. Och visst är det bra att få dem samlade mer konkret i en lättfattlig, överskådlig och pedagogiskt riktig bok som denna. Men hur långt sträcker sig resultatet i verkligheten, kan jag undra?

Det är oftast en god tanke som står bakom dessa otaliga handböcker som vill lära oss något nytt. Det beror lite på vad författarna kan ge oss för extra energi och fånga för nivåer av livet som verkligen attraherar, tänker jag. Inte bara information, fint uppradade tekniker, formulär att fylla i (gäsp), som upplägget ofta är i dessa typer av böcker.

Bokens syfte är förstås att inspirera dig som läsare att tänka mer tydligt kring nätverkandets goda sidor och praktisera dem mer aktivt. Vad får man ut av att nätverka? Jo, inte bara kontakter som kan vara trevliga i stunden, utan också möjligheter i sitt yrkesliv. Detta är nog bokens i alla fall första centrala fokus. På så sätt blir det en aningen platt och mer krass utgångspunkt i sitt mer karriärsinriktade och självcentrerade syfte. 

Om du är och minglar till exempel rekommenderar författarna att du samtidigt ska ha koll på andra intressanta personer i ögonvrån, så du snabbt ska kunna hoppa över till någon som ger dig fler fördelar. Nja, hur roligt låter det? Och skapar det verkligen en respektfull ton för andra som borgar för djupare kontakt? Känns ytterst tveksamt.

Samtidigt betonas här relationernas allmängiltiga men också ytterst specifika värde. Detta inte minst i företagsvärlden där människor med dessa ofta medfödda kvaliteter av nätverkande och ”bry sig om”-anda, att kunna se och länka människor samman, påverkar och bidrar till företagens sanna funktionella värde.

Här finns en fin liten historia om en kvinna vars förmåga att knyta samman och motivera många personer i ett företag verkade mycket bakom kulisserna, men utan att riktigt inses av företagsledningen. När hennes chef byttes ut till en person som inte alls förstod detta språk, gjorde det att hennes plats blev inskränkt och hon slutade på företaget. Detta i sin tur ledde till att företaget ganska snabbt började tappa sin kraft och sina kunder och förlorade intäkter.

Det som jag tänker här är att dessa kvaliteter och egenskaper är så otroligt viktiga överlag i samhället, inte minst i de små vardagliga situationerna inom till exempel en familj eller i vänskapsled. Och hur detta i sig bidrar till en större helhet av växande.

Detta kan också ses som vanligt sunt förnuft. De flesta inser på någon nivå att vi vinner på att ge till andra, för det bidrar ofta till att vi själva blir bra behandlade och får tillbaks av det goda. Det är ett slags ”bondskt förnuft”. Det är också en kosmisk lag, men då under förutsättning att vi ger mer "från hjärtat", det vill säga med en äkta avsikt. 

Boken tar också upp detta men kanske lite mer uträknat vad gäller fördelar med nätverkande. Egentligen behöver man inte nödvändigtvis kalla det för ”nätverkande” med dess specifika ”signalsystem” via mingling, att ”räkna ut” vilka kontakter som ger bästa fördelarna, att vara aktiv på nätet via facebook, twitter, linkedin (som författarna själva säger sig vara omåttligt förtjusta i).

Dessa mediekanaler har förstås flera goda sidor, men jag tycker de är också övervärderade vad gäller genuint nätverkande, vilket ju är att skapa verkliga och långsiktiga relationer. De flesta kontakter odlas förmodligen ändå mest tillfredställande ”IRL” (”in real life”).

Som författarna också poängterar på ett annat ställe, att deras flesta egna kunder och uppdrag har uppstått genom att de blivit rekommenderade av andra. Det vill säga, deras fördelar har blivit sedda och uppmärksammade av andra som funnit dem trovärdiga och äkta, och därför kan de rekommenderas. Detta tar också författarna upp som ett reellt värde i boken. Kanske man skulle kunnat ha tagit detta område ännu ett steg?

Eller när författarna nämner som hastigast ett tema som centralt för väldigt många människor, kanske en egen iakttagelse (?), när man säger att de flesta människor önskar hitta sin plats i livet. Inte bara som en bekräftelse i stunden, utan på ett djupare plan, även existentiellt, tänker jag. Där betyder våra relationer väldigt mycket.

© C M Matthis. SoulBooks nov 2013.

Att frigöra kraft och inspiration för dina mål och din inre utveckling

Författare: James Arthur Ray

Titel:  Harmonisk rikedom. Attrahera det liv du alltid drömt om.

Förlag: Ica

Publ år: 2008

Sidantal: 449. Inbunden.

Rec datum: Nov 2013

Rec av: C M Matthis

Omslaget pryds av författaren själv som en fager Tom Jones eller någon annan solbränd framgångssymbol. Jag menar inget nedvärderande med det. Men man kan ju se det litet skämtsamt också tycker jag. Det är den traditionella amerikanska stilen vi vant oss vid och som många författare (eller förlagen kanske är mer rättvist att säga?) även i Sverige senaste decennierna också apat efter alltmer med att låta författaren själv, om denne är tillräckligt känd vill säga, ta framkant på omslaget.

Jag tycker kanske det är lite synd på innehållet att göra omslaget så stereotypt. För den här boken har flera trevliga, goda och vad jag kan uppleva, härliga kvaliteter. Om du tror att den bara handlar om traditionellt, enkelspårigt framgångstänkande, att bara ”bli rik” så kan det hända att du misstar dig rejält.

Boken har nämligen en andlig grundsyn. Författaren berättar om sitt sökande, bland annat genom resor och upptäcksfärder bland olika urbefolkningar och i olika traditioner, t ex träning hos olika shamaner. Författaren har med tiden dock snarare hittat sin egen väg än anammat en specifik tro eller lära. Det han lär ut här handlar i första hand om att hitta sig själv, sin egen inre kontakt och kraft, att tro på sig själv.

Där har ”pengar” eller framgång sin betydelse för att genomföra våra visioner och våra liv, så som världen ser ut i denna epok. Men det är inte själva syftet eller meningen i sig, som jag tolkar författaren.

Det är kanske därför titeln, även på engelska, är satt till ”Harmonisk rikedom”. För rikedom mätt i materiella ägodelar, pengar, status osv, vet ju de flesta att det i sig inte leder till långvarig, sann lycka eller framgång. Snarare att leva ett harmoniskt liv. Men där pengar och materiella tillgångar förstås kan ha sin goda innebörd och berika livet, om vi kan använda dessa på rätt sätt.

Författaren har sin lite egna, men samtidigt ganska amerikanska framdrivande stil. Det är nästan som han höll ett föredrag när han skriver, får jag en känsla av. Han har som en liten dialog med dig som läsare, ställer små retoriska frågor då och då, som han förstås svarar beredvilligt på.

Denna stil som jag kan tycka är onödig och ofta drar ner en text, kan här ändå kännas ok och även ibland ganska underhållande. Det är med glimten i ögat författaren håller sitt driv i texten på det här sättet, så tolkar jag det i alla fall.

Boken innehåller många goda råd och praktiska förhållningssätt kring hur vårt eget medvetande är grunden för ett mer lyckosamt liv. Detta även i termer av ekonomisk frihet. Detta tar sig uttryck i en ganska energisk atmosfär som ibland känns lite mer inlärt påklistrad och uppvarvad, men också i sin helhet äkta engagerad och inspirerande. 
Men det handlar också om att inte blunda för svårigheterna, poängterar författaren. Han menar att det är en av människans stora illusioner, att tro eller enkelspårigt vilja att livet bara ska vara enkelt och en "räkmacka". 
Han menar samtidigt att vi snarast kan använda dessa utmaningar i vår vardag som vi möter för vårt växande. Det är en del positiv "krigarenergi" i detta, förmodligen med inspiration från shamantraditioner, som tar sig uttryck här.     

Även denne författare är ett exempel från boken och filmen The secret där han medverkat tidigare. Denne vill tydligt dock visa på ett djupare samband mellan ett genuint inre eller andligt förhållningssätt och att ytliga materiella mål inte är själva grunden i sig.

Den här boken går inte igenom så mycket själva teknikerna för visualisering och inre skapande i sig, utan bygger mer på författarens ordflöde av lust, intresse och vilja att dela med sig.

 (Om du vill läsa fler recensioner om samma tema – tankens kraft, inre skapande, förverkligande m m – kan du använda denna länk) http://soulbooks.blogspot.se/search/label/tankekraft

© C M Matthis, SoulBooks, nov 2013.