Vardagsmakt åt folket

Titel: Vardagsmakt

Författare: Elaine Eksvärd

Förlag: Forum bokförlag

Publ. år: 2014

Sidantal: 281. Inbunden

Datum: april 2014

Rec av: Nina Matthis

Vem kan behöva läsa om olika maktstrategier? Politiker? Företagsfolk? Herrar i kostym och damer med dyra väskor? Ja, det är klart att alla de kan läsa den här boken skriven av retorikern Elaine Eksvärd. Här finns en massa bra tips för dem. Men det sympatiska med boken Vardagsmakt är att den inte bara vänder sig till ledare och olika makthavare. Den här boken kan lika gärna läsas av de personer som aldrig tänkt sig läsa en bok om makt och som inte tror att retorik är något som gäller dem. 

Eksvärd har delat in boken i tio kapitel som handlar om olika typer av maktstrategier. Exempelvis auktoritetsmakt, social makt, pengamakt, tystnadsmakt, sensationsmakt, sanningsmakt, utseendemakt mfl. Varje kapitel handlar om att få mer makt genom att vara medveten om vad man sänder ut för signaler till omgivningen. Inte helt olikt en sund social uppfostran. Men de handlar också om hur omgivningen kan försöka styra oss för att få mer makt över oss. Det är därför det är viktigt att vi är medvetna om det osynliga maktspel som pågår nästan överallt – i samhället, på jobbet, bland bekanta, i familjen.

Så här skriver Eksvärd i bokens inledning: ”Det är inget fel på makt, det är händerna som håller i den som gör den bra eller dålig”. Och det är sant, ordet makt kan ge oss en känsla av obehag för att vi lätt förknippar det med tävlande, manipulation eller förtyck av olika slag. Men makt är också vår vilja till expansion i vårt eget liv. Det kan vara att uppleva mer frihet, framåtanda, förändringskraft och medvetenhet i vår vardag. Makt kan vara att få de själsliga och personliga hjulen att snurra bättre och att styra oss själva mot ett önskvärt håll. Att ta makten över sitt eget liv, helt enkelt.

Boken är fullmatad av talande exempel och situationer. Den är oerhört välskriven och har ett fantastiskt flyt. Det märks att Eksvärd använder sig av sin retoriska kunskap i skrivandet. Ibland blir innehållet så perfekt att jag undrar om man som läsare deltar ett retoriskt experiment, där författaren har lagt ut ett nät av triggers som får en att vända blad så ivrigt. Hon vet ju exakt vad som får oss människor att bli intresserade av något och vilja veta mer. Knepen står ju i boken.

Författarens intention är att skriva en självhjälpsbok om makt. Det har hon lyckats med på många sätt. Ämnet är tankeväckande och fullt möjligt att förstå och praktisera - för alla människor. Upplevelsen är att Eksvärd i sin vardag rör sig i en värld av relativt maktvana personer, men att hennes hjärta klappar för ”vanligt folk” som har glömt eller inte fått veta att de också har makt. Denna kloka bok om vardagsmakt skulle gott och väl kunna hamna i händerna på var och varannan undersköterska och busschaufför och läsas med stor behållning. Det tror jag att Eksvärd verkligen vill. Hoppas det blir så.

© Nina Matthis, SoulBokks apr 2014.

"Gör om mig"-bok ger plats åt den vuxna kvinnan

Titel: Gör om mig. Finn din stil

Författare: Camilla Thulin

Förlag: Bonnier Fakta

Publ. år: 2014

Sidantal: 155. Kartonnage

Datum: mars 2014

Rec. av Nina Matthis

Det finns många sätt att vara feminist på, vad man nu menar med det ordet. Men om det betyder att stärka kvinnor på olika sätt, så är den stilkunniga författarinnan Camilla Thulin en (kanske otippad) feminist. Som hon faktiskt själv sa, lätt roat, i en tv-intervju nyligen, så är det här med stil hennes sätt att bidra till feminismen.

Hur arbetar hon då, Camilla Thulin? Förutom att hon just har gett ut en ny bok med titeln Gör om mig - finn din stil, så är hon Sveriges okrönta stildrottning, med yrken som kläddesigner, kostymtecknare och stylist. Hon är även bloggerska och håller föredrag för kvinnor då och då. Och det som får henne att sticka ut ur mängden är, enligt min mening, hennes säkra känsla för stil, hennes produktivitet och hennes befriande rättframhet i tal och skrift.

Det här är hennes femte bok. Tidigare har hon skrivit tre stilböcker och en mat- och resbok. Den här stilboken påminner om de tidigare med många tips och tydliga bilder. Men här är fokus flyttat till nio kvinnor som blir klädda och sminkade av Thulin och hennes duktiga kollega och vän sminkösen Annika Stödberg. Vi för följa dessa kvinnor, en åt gången, steg för steg. Det är mycket underhållande. Särskilt som de ser så otroligt ”vanliga” och ut innan, och sedan kliver fram som eleganta damer. En läkare som ser nästan osynlig ut före trolleriet, blir förvandlad till en pangtant! Och en blonderad, tjejgullig headhunter på fyrtiofem år får en ny pondus och grace och blir en betydligt vuxnare kvinna.

Thulin ger den vuxna kvinnan en arena, en plats att vara på, att sträcka ut sig på. Äntligen, kan man tycka. För många mogna kvinnor blir itutade att de bör klä sig tjejigt som en tjugofemåring, när de i själva verket är trettio år äldre än så. Och de som går till jobbet om dagarna ska gärna se ut som män, i mörk kavaj och byxa, och släta ut sin kvinnlighet till obefintlighet. Det anses käckt när en mogen kvinna har en ”busig look”. Men hur många 50+ kvinnor känner sig busiga, frågar Thulin sina läsare. Det där med kläder blir lätt snurrigt för den mogna kvinnan.

Thulin vill ge den vuxna kvinnan sin rätt att vara just det - och en värdig sådan. Ungefär som 50+ mannen äger en självklar pondus i sin kostym eller kavaj och sina grå tinningar, så ska den mogna kvinnan slippa klä ut sig till ung tjej eller till man för att vara okej. Hon kan få vara precis så vuxen som hon är, och därtill göra det bästa av det hon har med hjälp av vackra kläder och smink.

Det är något mycket uppfriskande med Thulins sätt att resonera och dessutom göra praktik av saken. Hon bär liksom en knälång klänning i sin ena hand och en fackla i sin andra, på väg att upplysa den mogna kvinnan om hennes skönhet och självklara värde. Det är ju mer gängse, att tycka att smink och vackra kläder ska tonas ned med åldern. Men tänk om just fina kläder och en smickrande makeup, ger många mogna kvinnor kraft? Om det ger dem glädje? Om det ger dem en uppskattande känsla inför sig själva? Tänk om de vågar lysa och ta plats mer i livet, just för att de expanderar sådär härligt inom sig? I så fall är det ovärderligt.

© Nina Matthis, SoulBooks. Mars 2014

Chefen som coach – glädje, stöd, men också utmaningar

Författare: Lena Sobel och Sören Holm

Titel: Chefen som coach. En praktisk handbok i det nya ledarskapet.

Förlag: Liber förlag


Publ år: 2012

Sidantal: 149. Mjuka pärmar.

Rec datum: nov 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Den här boken vill fylla ett tomrum, säger författarna redan i inledningen. Och hävdar att det inte finns någon liknande titel sedan tidigare. Frågan är om det stämmer? Nog finns det en uppsjö böcker kring coaching för chefer ändå? En som jag tänker på direkt just nu är ”En-minuts-chefen” av Ken Blanchard, som utkom redan 1983 på svenska med flera uppföljare under åren. Utan att nämna just denne författare som specifikt värdefull i sig, är dessa idéer ändå ganska väl spridda vad jag förstått.

Oavsett detta, vad vill då denna bok och hur fungerar dess budskap? Det är en väl strukturerad och förenklad bok som andas välvilja och starkt engagemang. Texten har ett genomtänkt flyt och andas fin optimism och övertygelse, nästa lite som en sorts ”tro” om än inte religiös förstås. Här finns nog ett genuint människointresse, inte bara uttänkta formler utan också prövade och grundade metoder.

Samtidigt kan det dock bli ganska förenklade former som ska guida. Det är lite väl snabbhets-premie över dessa tankar ändå, tycker jag. Hur ska chefen hinna växa och förankras med denna uppgift? Hur bra fungerar denna typ av snabbhets-coaching för djupare svårigheter och konflikter på arbetsplatsen?

Att motivera personal och medarbetare att bli mer självständiga, agera mer fritt och sunt på eget bevåg, är förstås toppen. Inte minst för medarbetaren som känner mer förtroende, självtillit, samarbetslust. På så sätt är detta en glädjespridare också, kan jag tänka mig.

Samtidigt, hur ”paradisiskt perfekt” detta än sägs vara, som författarna snabbt och tydligt redogör för redan i början av boken, kan vissa svårigheter finnas med. Detta tas till viss del upp i boken, men enbart flyktigt. Denna strategi att chefen som coach kan känna sig ganska överhopad med goda förhållningssätt, som urartar i ”krav”. Kanske ensamhet, utsatthet, hur ska han/hon hinna med allt? Där finns inga direkta tips kring detta.

Hur ska chefen lära sig balansera mellan sin ledarroll, som ju också handlar om att vägleda, ge tydliga mål, stå upp för sina åsikter etc, och samtidigt vara som en ”vän” och fungera som coach, som dock samtidigt inte får ge råd eller anvisningar eller förslag, som denna coachingmodell bestämt förespråkar. Det låter aningen svårsmält.

Många chefer springer på kurs efter kurs, men vad jag också fått höra från olika chefer genom åren är det inte helt lätt att implementera dessa kunskaper mer på djupet – i dem själva. Det räcker sällan med att bara ”tänka” dessa tankar, utan också att lära sig känna in en annan människa i en rad olika situationer. Därmed också, förstås, att lära känna sig själv mer, för att kunna ge referens, ha stöd i sin egen erfarenhet. Annars är risken att det blir mycket fina, men mer tomma ord.

På ett sätt kan det nog vara både effektivt och fördelaktigt att dela upp dessa roller istället för att blanda dem för mycket i en och samma arbetsroll. I denna bok framställs dock chefen som att denne lätt och smidigt skulle kunna hoppa in i denna roll på nolltid. Guida, stötta och få personalen med dess behov och svårigheter, inte minst personligen, att ta fram sina färdigheter genom att ställa några frågor. Det fungerar säkert för vissa i mer konkreta arbetssituationer, men överlag tror jag det tar längre tid att bygga upp förtroende, närhet, sann förståelse.

Denna bok vill vila på traditionell coachning där man använder frågorna som styrmedel för att personen själv ska kunna aktivera och ta fram sina kunskaper, sin kraft och sina förmågor att förnya sig. Detta är mycket gott i sig, helt klart. Det är steg på vägen, vilket är positivt. Men är det ”hela” lösningen? Jag tror det behövs ett breddat utbud av tjänster och utforskande, också inom olika former av coaching inom detta område. Hur kan man nå ännu bättre resultat för växande, också som privatperson, genom ett större helhetstänkande?

© C M Matthis, SoulBooks nov 2013.

Rocky fejsar demonerna – rolig på riktigt

Titel: Rocky fejsar demonerna

Författare och illustratör: Martin Kellerman

Förlag: Kartago Förlag (Bonniers)

Publ. År: 2013

Sidantal: 156. Kartonnage

Datum: nov 2013

Rec. av Nina Matthis

Den här serieboken om Rocky är tjock och stadig, och det lovar gott från första början. På bokomslaget sitter en trött, full, smått förvånad Rocky med vin och öl på bordet framför sig, kisandes mot dimliknande demoner som svävar ovanför hans huvud. Men det belamrade bordet är samtidigt vänligt rosa till färgen, liksom Rockys namn, kärlekens färg…

Vad är det som gör Rocky så underbar? Jag har läst några tidiga album av Rocky, och kan se att hans liv trots allt går framåt. Inte med sjumilakliv men på hans eget ömtåliga, frustande, iakttagande vis. Det är ytterst få böcker jag skrattar högt åt när jag läser dem, men Rocky slår aldrig fel. I denna bok höll jag mig dock till sidan 108. Där brast det. Och sedan var det ljudliga ”ha ha he he” fram till bokens slut.

Vad har hänt med Rocky i denna bok? Han har blivit äldre, typ 40 år, och har lugnat ner sig en hel del. Han måste inte ”passa på” med varenda söt tjej han träffar på krogen. Han orkar inte. Han vågar inte. Han vill inte. Han vet förresten inte riktigt varför han går ut. Han verkar mest hänga med i diverse sammanhang; folk vill ha med honom och han är snäll och förvirrad nog att ställa upp. Vi får hänga med bakom kulisserna i Skavlan, dit han (Martin Kellerman) blev inbjuden. Nervositeten inför tv-inspelningen var hemsk, men han kom dit i alla fall och lyckades klara av det. Men poängen i Rockys värld är förstås inte målet utan själva resan - allt obegripligt mänskligt som händer på vägen, sett genom Rockys hjärtligt komiska lins.

Rocky är enkel, rak och grov. Han försöker inte frisera sig på något sätt, han kan helt enkelt inte – samtidigt känner man hans hjärta. Och det är därför det blir roligt på riktigt. Humor utan värme blir sällan långlivad, men humor med kärlek (medveten eller ej) är som manna från himlen. Man älskar den. Den blir universell, tidlös och framför allt väldigt kul. Det är vägen som räknas, menar Rocky (utan att säga det förstås, men genom sitt gestaltade vardagsliv) och bjuder generöst på sig själv som ett känsligt, varnande och komiskt exempel.

I slutet på boken blir Rocky – överraskande nog - inspirerad av positivt tänkande. Han prövar det i alla fall. Varför inte, liksom. Och det är också rörande på något sätt. Han slutar inte leta, undersöka, testa. Även om hans uppenbarelse är en soffpotatis är hans inre liv hela tiden alert. Vad kan tänkas hända i nästa album? Börjar han meditera? Blir han upplyst? Det skulle inte förvåna mig. Jo, förresten det skulle det.

© N Matthis, SoulBooks dec 13.

Kaizen; tänk till, effektivisera, kommunicera bättre - och jobba mindre?

Författare: Gordon Meland och Åsa Meland  

Titel: Kaizen. Sakta ner och gör mer

Förlag: Liber förlag


Publ år: 2010

Sidantal: 133. Kartonnage, laminerat omslag.

Rec datum: Dec 2013

Rec av: C Mikael Matthis

Kaizen är ett japansk ord som betyder ”förändring” (kai) och ”förbättring” (zen). Ordet har blivit ett begrepp inom företagsutveckling och organisationsarbete. Kaizen uppstod efter andra världskrigets slut då Japan började bygga upp sin industri och sitt välfärdssamhälle igen, berättar författarna i början av boken. Det är ett mycket intressant förlopp i sig, som många av oss hört talas om tidigare, även om inte i detalj just om kaizen-begreppet.

Författarna vill med denna bok slå hål på myten att man måste skära ned eller omorganisera för att nå högre vinst. Här genom Kaizen-filosofin menar man att det går att öka produktivitet, omsättning och vinst snarare genom att använda sig av det man redan har, men på bättre sätt.

När jag tänker på japansk teknologi och företagsamhet, tänker jag först på Toyota, det välkända bilföretaget. Detta företag är också vad jag förstått en av bärarna av kaizen-begreppet så som det förts ut i väst. Då tänker jag också på enorm väldisciplinerad personal, samtoning och gemensamt, hårt arbete för ett strukturerat mål. Där individen blir en del av en stor välsmord kedja. 

Detta sägs också ha varit grundbulten i japanska framgångar av enorma mått i världsekonomin under lång tid, hur arbetslag klockade ut t ex amerikanska och europeiska arbetsteam inom likvärdig produktion som t ex bilindustrin. Jag är dock inte så säker på att det inneburit ett lägre arbetstempo, som den här boken har som en av sina huvudteser? Och kanske inte heller alltid de västerländska rättigheterna för personal, även om det säkert förändrats mycket under senare decennier.

I den här boken menar författarna att de som jobbar på företag som tillämpar detta ska få mer tid över till det man personligen värdesätter i sitt liv, inte bara sitt arbete. Att arbetet kan effektiviseras, bland annat genom bättre kommunikation och ökad resurstillämpning. Det låter ju fint och är förstås något vi alla uppskattar. Frågan är förstås hur, vad är bästa sättet? Och passar detta system alla?  

Kaizen är uppbyggt väldigt intressant och finurligt. Istället för att genomföra stora drastiska åtgärder eller nedskärningar, riktar man fokus på hur aktiviteterna kan förbättras genom många små modifieringar under längre tid. Kaizen syftar också till att minska slöseri inom företaget och eliminera moment som är kostsamma när de inte tillför något sant värde.

Jag tycker boken är inspirerande, en frisk fläkt på sitt sätt. Texten är enkelt och pedagogiskt upplagd och resonemanget flyter på med en fin ton. Det känns att författarna är genuint intresserade och engagerade i dessa frågor. Jag kan spontant tycka att systemet i sin idéform är verkligen klokt och har en anda av genomtänkthet och gedigen kulturtradition från österlandets mer reflekterande sinnelag.

Samtidigt tycks det vara en väldig organisationsutmaning att tillämpa detta, ett stort strukturarbete med lappsystem, formulär, ständigt ifyllande av uppgifter för att effektivisera. Jag undrar hur det fungerar i svenska företag där kulturen är annorlunda? Där många vill och också med rätta värdesätter den egna individens förmåga att ta beslut, att lära genom eget tänkande och växande, också i samband med lite mer spontanitet. Det kan förstås bli lite mer tidskrävande och kanske inte lika effektivt i produktionssammanhang. Å andra kan det återskapa andra stora positiva effekter som ändå ger fördelar.

I helhet vill jag se det som att man kan säkert ta till sig och implementera vissa delar av kaizen eller använda tänket men på egna sätt. Det tycker jag känns kreativt och spännande.

(På SoulBooks finner du flera böcker om företagsutveckling och komunikation, se här.)

© C M Matthis, SoulBooks dec 2013.