Leva i himlen här och nu - Anita Moorjani

Författare: Anita Moorjani

Titel: Att leva i himlen här och nu

Förlag: Vattumannen förlag 2017

Publ år: 2017

Sidantal: 220. Inbunden.

Rec datum: juni 2017

Rec av: Nina Matthis

Anita Moorjani är kvinnan som skrev den bästsäljande boken Döden gav mig livet för några år sedan. Där beskrev hon sin nära-döden upplevelse, som förändrade hennes liv på många sätt. Från att tidigare ha jobbat inom företagsvärlden blev hon plötsligt en flitigt anlitad talare som oavbrutet reste runt i världen. 
Intresset för hennes fanstatsiska berättelse om hur hon överlevde sin svåra cancer blev genast stort. För det handlade inte bara om en sällsynt överlevnad: På den andra sidan, där hon befann sig under sin NDU, fick hon även tillgång till en expanderad medvetenhet. Hon kom tillbaka till livet som en andligt vis, ljus och kärleksvibrerande person - och delade gärna med sig av sin inre resa. 

I år har hennes andra bok; Att leva i himlen här och nu, kommit ut på svenska. I den fortsätter hon att dela med sig av den universella visdom som hon fick tillgång till medan hon låg i koma. Hon berättar bland annat om svåra händelser från sin barndom, då hon blev mobbad, och sätter dessa händelser i ett nytt perspektiv. Under sin NDU fick hon en övergripande förståelse för alla människor – även dem som gjort henne illa. 
Det handlar alltså inte om att göra upp med sitt förflutna. Det handlar inte ens om att förlåta förövarna, menar författaren. För varje människa gör det bästa hon kan göra, vid varje given tidpunkt. Att försonas är alltså starkare och mer korrekt än att förlåta, eftersom alla människor som på något sätt har skadat någon annan gjorde det på grund av sina egna inre sår och sin totala oförmåga att handla på ett annat sätt just då. På så vis finns det inget att förlåta. Lösningen, skriver hon, är att älska sig själv så mycket att något liknande inte behöver ske igen.   

Moorjani delar generöst med sig av det hon fått lära sig på andra sidan. Hon väver in sina insikter i korta berättelser från hennes liv. Efter att hon gav ut sin första bok har hon fått vara med om många magiska möten och sammanträffanden. I den här boken får vi ta del av en hel del spännande ”tillfälligheter”, som hon förstås inte betraktar som en slump. Inte nu för tiden. Moorjani upplever att hennes liv är fyllt av synkronisering och mening sedan hennes NDU. Av den anledningen kan hon uppleva att hon fortfarande är kvar i himlen, småskojar hon. Därav titeln på hennes nya bok. 

Det som får den här boken att lyfta för varje blad, är författarens kärlekfulla, djupa och enkla språk. Man brukar säga att det är väldigt svårt att skriva enkelt, så att alla förstår. Det tycks Moorjani inte ha några problem med. Under läsningen tänker jag, att det var en enorm ”tur” att hon återvände från den andra sidan – inte minst för att hon skriver så himla bra. Att hon dessutom fick med sig svar på många av livets gåtor, är förstås en hit. Jag förstår henne verkligen när hon skriver, att hennes NDU var menad att spridas. När hon var på den andra sidan fick hon nämligen veta, att hon skulle återvända till livet för att berätta om sin fascinerande upplevelse för massvis av människor. Hon är en begåvad författare, som verkligen har lyckats med uppgiften att nå ut. 

© Nina Matthis, SoulBooks Juni 2017.

Att kommunicera med änglar

Författare: Doreen Virtue

Titel: Så hör du dina änglar 

Förlag: LivsEnergi/ Massolit

Publ år: 2015

Sidantal: 175. Inbunden.

Rec datum: mars 2017

Rec av: Mikael Matthis

I den här boken går författaren igenom en rad olika områden som berör människans del av ett större liv och hur vi kan uppleva större delaktighet i detta liv. Doreen Virtue har skrivit många böcker om änglar och några av dem har recenserats här på sidan tidigare. Hon är fil dr i psykologi och inom rådgivning och arbetade länge som mer traditionell  terapeut och inom personlig utveckling. Hon kom dock allt mer att dras mot en andlig grund där änglar och kontakt med ”det osynliga” tycks haft en stor roll sedan lång tid tillbaks i hennes liv.   

Här får man som läsare följa med i författarens tolkningar av vad änglar är och vad de gör. Och hur vi som människor kan kommunicera med änglar. Det gör vi enklast enligt Virtue genom bön eller riktade tankar. Hon går igenom olika områden där änglar kan spela en stor roll, t ex ”den andra sidan”, det vill säga när människor lämnat sitt jordeliv. Virtue poängterar som så många andra med extra känsliga sinnen att det inte finns någon död, utan att alla lever vidare. Hon tar upp en hel del exempel på detta som känns fina och berörande. 

Virtue ser sitt arbete med änglar och andlighet överlag som en del av jordens omvandling i vår tid. Hon säger också att när hon ser på jordens framtid så upplever hon den som mycket positiv. Det är ett oftast praktiskt synsätt vad gäller andlig utveckling och hur vi människor kan förstå oss själva och ett större liv bättre som hon förmedlar. Och denna kontakt med en utökad verklighet finns förstås för alla även om man inte ”tror” på änglar. Men änglarna ser Virtue som speciella ”sändebud”, en klassisk bild av änglarnas funktion. Och överlag är det en på sitt sätt ”kristen” ängla-syn som Virtue använder sig av med begrepp som ”skyddsänglar” och ”ärkeänglar” och som sändebud för ”Gud”. Många kan nog känna igen dessa bilder och kopplingar från en barnatro som kan kännas levande, oförstörd och bilda grund för en utökad dimension av livet. 

Det jag tänker på litegrann när jag läser boken är att det samtidigt finns fler aspekter och nivåer av detta. Hon nämner t ex inte att i österlandet finns en långvarig tradition av förståelsen för ”änglar” som då kallas ”devor” i betydelsen av ”ljusväsen”. I denna mer omfattande tradition sägs änglar eller devor utgöra en större del av hela vår verklighet genom all materia på alla livsnivåer. Virtues perspektiv handlar framförallt om ett slags psykologiskt tänkande och resonerande där änglarnas arbete riktas mycket till hjälp för människor. Samtidigt kan man nog tänka sig att änglariket har många olika uppgifter och kvaliteter i sig och allt inte kan handla bara om hur människan ska få sina ”böner hörda”. Jag tänker att det handlar nog om ett slags samspel, som jag uppfattar att Doreen Virtue också avser, då hon poängterar att människan behöver alltid utvecklas genom sin eget ansvar, att odla sina egenskaper och förverkliga mer av sitt sanna väsen.  

Doreen Virtue upplevs som en sann ”ljusarbetare” tycker jag, vilket innebär att hon har stark medkänsla med alla livsformer, inte minst djuren. Med sin enkla, jordnära och lättsamma stil förmedlar hon mycket kärlek genom sina ord, också mycket tröst för människor som längtar efter större livsperspektiv och ökad meningsfullhet.    

© C M Matthis, SoulBooks, mars 2017.

Med stöd från änglarna - stå upp för dig själv

Författare: Doreen Virtue
Titel: Jordens änglar. Att sätta gränser genom beslutsamhet
Förlag: LivsEnergi/ Massolit
Publ år: 2015
Sidantal: 208. Inbunden.
Rec datum: feb 2017
Rec av: C Mikael Matthis

Doreen Virtue är välkänd för många inom dagens nyandliga tänkande med sina populära änglakort och för sitt produktiva författarskap. Hon har på flera ställen berättat om sin karriär först som fil dr i psykologi och som counsellor (rådgivare) inom terapi och personlig utveckling, men hur hennes arbetsinriktning med tiden drogs alltmer mot en andlig grund. Denna bakgrund har hon haft med sig sedan barnaår, hur hon upplevde att hon fick insikter och syner genom en inre kontakt, som hon också kallar för att ”änglar talade med henne”. Idag lever hon på Hawaii där hon förutom kurser, böcker och inspelningar på nätet också ger omvårdnad till mängder av behövande djur med sin man som får en tillflykt på deras gård.   

Virtue har ett ofta mycket praktiskt synsätt vad gäller både området av änglar och hur vi människor kan utvecklas genom denna kontakt. I förgrunden står egentligen ett slags psykologiskt tänkande och resonerande. Samtidigt låter hon detta samverka med hur hon upplever att vi som människor kan få hjälp av änglariket. Det får vi genom att be eller åkalla dessa hjälpare, menar Virtue. 

Den här boken har nästan som ett terapeutiskt förhållningssätt. Änglarnas arbete eller stöd i dessa frågor kan upplevas aningen sekundärt, vilket kan vara positivt som jag ser det. För det handlar inte om att vi ska lägga våra liv eller öden i någon annans händer och bli ”passiva”. Virtue visar ofta att det handlar snarast om hur vi kan utvecklas mer som människor, utveckla sidor som vi behöver förstärka och hur vi kan tro mer på oss själva.

Titeln på den här boken visar temat på ett tydligt sätt. Många andliga sökare och utövare kan uppleva att de har med sig en stark känslighet. Virtue kallar det för att de kan vara ”jordänglar”. Termen är lite märklig, men jag förstår vad hon menar; att många människor är ”som änglar” för de är så uppfyllda av ljus, av goda avsikter, de vill bara det bästa för alla. Och de kan också vara lite naiva och lättmanipulerade, menar Virtue. Hon refererar detta tydligt också till sig själv. Det handlar också om många hon mött i sitt arbete som berättat om just dessa erfarenheter. Denna känslighet har på senare år blivit alltmer uppmärksammad som en sorts #diagnos”; ”högkänslighet”. Frågan är om det verkligen är ett ”handikapp”, även om det kan upplevas som svårt att handskas med för vissa människor? Snarare tycks det vara en del av en högre själslig utveckling.  

Läsaren får här mycket material kring olika infallsvinklar på hur ”jordänglar” eller människor med stor känslighet, hög intuition och mycket god vilja, kan förhålla sig. Det handlar om att uppleva mer tydlighet, bestämdhet, att kunna sätta gränser, säga ifrån. Dessa kvaliteter uppskattas nog av många människor som välbehövda överlag. Virtue går också igenom många mänskliga ”skuggsidor” som kan uppträda överlag. Det kan handla om situationer och svårigheter som kan uppstå i relationer eller då man kan uppleva sig som ”utsatt” för dessa uttryck. Det kan handla om ”svek”, missbruk, att bli ”utskälld”, människor som inte kan eller vill lyssna, den ständige ”pajasen” som skojar bort allt osv. 

Virtue är duktig på att beskriva olika roller på ett klarläggande sätt. Många kan säkert känna igen dessa mönster och resonemanget fyller förstås sin plats i sammanhanget. Frågan är samtidigt om det hade behövts så mycket fokus på dessa negativa sidor ändå? Det känns lite som Virtue kanske själv vill ”städa  upp” bland dessa frågor för egen del?Kanske handlar det om minnen av personer som behandlat henne dåligt, ett exempel som finns med redan i inledningen av boken. 

Det är nog viktigt, som Virtue också påpekar, att ”jordänglar” - eller hur man nu vill uttrycka denna kvalitet, en stor tillgång när den kan förstås och tillämpas mer klart - behöver stå på sig mer. Men det kan också vara viktigt att inse att man kan dra till sig dessa situationer för att lära av dem. Att det egentligen inte måste vara negativt, att man är ett ”offer, då man är med om konflikter eller utsatta situationer. 

Som ofta är Doreen Virtue lätt att till sig. Hon skriver enkelt, jordnära, med mycket personlig närvaro, men samtidigt professionell pondus och med mycket medkänsla och värme. Det är tydligt i många avsnitt att hon känner med människors, och sina egna, svårigheter och utmaningar. Där kan ängla-kontakten och känslan av att vara villkorslöst älskad av en stor famn vara ytterst välgörande och läkande.    

© C M Matthis, SoulBooks, feb 2017.

80/20-regeln vill hjälpa dig sålla och öka dina kvaliteter och vinster

Författare: Richard Koch

Titel: 
80/20-regeln. Hemligheten med att uppnå mer med mindre.

Förlag: Liber

Publ år: 2015

Sidantal: 258. Inbunden.

Rec datum: sept 2015

Rec av: C Mikael Matthis

Det här är en ganska märklig bok. Den är både underhållande och stimulerande, bitvis tänkvärd, och har samtidigt en hel del provocerande inslag för många. Det sistnämnda förvånade författaren, företagsentreprenör sedan många år. Han menar att denna idé kan hjälpa och har hjälpt otaliga människor att förverkliga mer av sin potential inom företagande men också överlag i sina liv. Koch skrev boken redan 1997 i Sydafrika och har de senaste 10 åren samlat material från en pågående diskussion kring denna påstådda regel och dess effekter. Han har tagit med en del av dessa synpunkter, även kritiska, i slutet av denna nyutgåva, som är den första versionen på svenska genom Liber förlag.

80/20-regeln handlar om en mer än 100 år gammal matematisk teori, Paretos teorem, som bildat grund för denna tankegång. Denna regel – om man nu verkligen kan kalla det för det - sägs vara ”empiriskt belagd”. Den återfinns i alla fall ofta i företagsvärlden men också i en rad vardagliga situationer. Ett exempel är att 80 % av ett företags intäkter ofta kommer från 20 % av dess produkter. Och även att vinsten kommer från 20 % av dess kunder.

Ett annat mer vardagsnära exempel för många är att de flesta rutinmässigt använder 20% av sin klädgarderob medan 80% är relativt oanvänd. Eller att bilmotorns effekt skapar endast 20 % verklig drivkraft medan 80 % försvinner på vägen. Tillsammans är bilmotorns effekt 100%, samtidigt som den stora potentialen inte blir förverkligad egentligen.

Dessa underfundiga, men också talande och igenkännbara exempel, ger förstås boken en saklig tyngd. Det är inga stora ord om hur man förändrar sitt liv i början. Men så småningom kommer författaren att (stört?)dyka in i mer djuplodande effekter som vill hävda att vi kan använda denna regel också i vårt privatliv. Att kunna sålla i det som egentligen inte ger oss så mycket, t ex att titta på filmer vi inte får ut så mycket av.

Boken handlar på en nivå helt enkelt om hur du kan öka din effektivitet, sålla i det du lägger tid på, och därmed också öka din livskvalitet. Författaren menar att vi kan förbättra och skapa större utväxling med många olika kvaliteter som följd genom att förstå mer hur vi ”slösar” bort en stor del av vår tid på det vi egentligen inte vill eller som inte ger oss bästa effekten för det vi önskar förverkliga.

Regeln tillämpas framförallt på arbetslivet poängterar författaren flera gånger. Vilket kan kännas mer tillgängligt och intressant. Jag vet inte om det är så lyckat att försöka tillämpa idén i sitt privatliv, även om det förstås kan finnas en poäng i att sålla i t ex intressen eller hur man väljer att spendera sin ”fritid”.

Som flera av bokens kritiker tagit upp så kan man ha invändningar, även vad gäller tillämpningen i arbetslivet tycker jag. En sådan invändning är t ex att se processens värde, som det gamla kända talesättet säger ”Det är vägen som är resans mål, inte att komma fram”. Det torde vara ganska självklart idag, även i en rad olika arbetsförhållanden.

Vad jag spontant kan minnas har det gjorts undersökningar som visar att många använder ca 2-4 timmar av sin arbetstid effektivt medan resten går till ”spillo”, till annat egentligen inte jobb-relaterat. Men vad ”till spillo” är egentligen är en omdiskuterad fråga. Undersökningar konstaterar också att mycket av den tid som läggs på social interaktion, utbyten, kommunikation, gemensamma nöjen och glädjeämnen på arbetsplatsen, genererar större tillfredställelse, avslappning, och därmed också bättre arbetsresultat. 

En annan aspekt är också att människor trivs med att arbeta tillsammans. Alla vill knappast vara entreprenörer eller egen-företagare, utan drivs av värden kring gemenskap men också värden av utveckling genom arbetsplatsen. Detta menar författaren är mycket av en bluff, att människor fastnar oftast tidigt i ”the rat-race”, ekorrhjulet. Och visst är det sant. Men frågan är om lösningen ligger främst i 80/20 perspektivet? Författaren tycks starkt ogilla sociala uppfinningar kring samverkan och samhälleliga lösningar, utan ser ”företagaren” som den som driver världen framåt.  Dock utan den äldre kapitalismens grunder med stora industriella företag, stora personalinvesteringar. Utan tvärtom, litet, enkelt, rörligt, enkelt.

Det finns spännande och stimulerande perspektiv i detta. I alla fall som komplement till en mer välordnad social funktionalism som samhället ändå borgar för och som jag anar de flesta ändå värdesätter högt, speciellt i Sverige.

Bokens tolkning av 80/20 regeln menar att målet inte är att stressa mer, inte att skapa mer effektivitet genom tidsplanering, mind-mapping och liknande metoder. Utan tvärtom, ta det lugnare, leva mer tillfredställande, och samtidigt få mer gjort.

Jag tänker på modeller som Toyota koncernen och den japanska filosofin Kaizen kring ständig förbättring, bättre service, möta kundens behov, använda personalens olika engagemang och kunnande på mer samstämda, kommunikativa sätt, ibland också kallad Lean. Detta är också en intressant möjlighet att systematiskt förändra och förbättra, men snarast genom ökat samarbete mellan olika instanser i en verksamhet.  

Dessa metoder tas inte upp här, utan författaren vill snarast propagera för ”det lilla”, att skära ner, att ”less is more”. Att delegera eller för att använda den moderna men också dubbeltydiga termen ”out-sourca”. Det vill säga ta bort allt ”onödigt” som tillhör 80% delen och fokusera på 20% av verksamheten, som ger de betydande resultaten. Detta innebär att inte ha anställda, att lägga ut uppdrag och moment på fristående firmor (ofta i lågavlönade länder) eller specialister istället för att anställa och låta det egna företaget göra allt själv. 

Detta både som en personlig vinst men också som en företagsvinst menar Koch. Han nämner ett intressant perspektiv vad som ofta skapar nedgång för stora företag är när man diversifierar och breder ut verksamheten allt mer. Detta i tron om att man ska ”nå fler” kunder, sälja mer, bli rikare. Detta menar författaren slår ofta tillbaks istället och splittrar verksamheten och effekten.

Jag tycker boken sammanfattningsvis är bitvis stimulerande, underhållande, men också bitvis ganska tradig med märkliga och långsöka räkeexempel, t ex hur procentsatsen av vänners ölkonsumtion ska påvisa 80/20-regelns till synes ”allestädes närvaro”. Det känns också som författaren levt ganska långt ifrån en större social samvaro eller perspektiv på hur mänsklig utveckling gynnas av samverkan och större lösningar. Bokens synsätt kan därför bli ganska smalt och ibland direkt trångsynt. Detta trots sin härliga tankestimulerande effekt och dess kraftfulla injektioner av ökat fokus på det som är viktigast för just dig. Som alltid får var och en sålla själv och använda det som kan fungera i ditt liv.

© C Mikael Matthis, SoulBooks sept 2015

The Golden Year – Från frustration till förändring

Titel: The Golden Year – Ta makten över ditt liv på ett år.

Författare: Hannah Widell och Amanda Schulman

Förlag: Tukan Förlag

Publ. År: 2015

Sidantal: 187. Pocket.

Datum: augusti 2015

Rec. av: Nina Matthis

Hannah Widell och Amanda Schulman är systrarna som både skriver böcker ihop och har en podd tillsammans där de pratar om sina känslor och om livet i stort. I boken The Golden Year är ämnet förändring inom livets olika skeden och områden. I den här boken börjar alla positiva förändringar med en känsla av frustration. Den känslan kan vara en gåva, hanterad på rätt sätt, menar författarna och ger sig i kast med att berätta hur.

Här belyses förändring inom kärlek, välmående, vänner och jobb. Och alla kan nog känna igen sig, för vi har alla har åkt med i livets berg- och dalbana och upplevt förändringens smärta och lycka. Det kan vara läskigt med förändring. Men författarna välkomnar den där gnagande känslan av olust och obehag, och ser dessa känslor som inre vänner. Inte förrän vi har sagt ifrån, lämnat något/någon eller vågat göra på ett nytt sätt, får det nya som vi har längtat efter plats. Det gäller alltså att känna efter, respektera sin känsla och skrida till handling, enligt författarna.

I boken finns flera knep att ta till när man känner sig vilsen i förändringsdimman. För mellan frustration och ny klarhet finns ibland en segdragen förvirring. Hur ska jag göra? Hur ska jag tänka? Hur ska jag våga? Ska jag stanna eller gå? Är det mig det är fel på eller är det hon/han som är knäpp? Författarna stöttar och inspirerar, inte minst genom sina berättelser om egna tillkortakommanden i pinsamma situationer. De bjuder på sig själva på ett naturligt sätt, ungefär som man gör med någon man känner förtroende för och tycker om.

Under läsningens gång upptäcker jag att dessa systrar inte bara är varandras systrar. Det är även läsarens systrar. För såhär önskar nog många att de kunde prata med en syster; förtroligt, direkt, stöttande, uppiggande, ärligt, larvigt, kärleksfullt, djupt och ytligt på samma gång. De utger sig inte för att vara experter annat än på sina egna erfarenheter. Och det är det som gör det levande. Igenkänningsfaktorn är hög. Och med den kommer lättnaden. Lättnaden att man inte är ensam om att känna si eller så. Insikten om att vi är ganska lika vi människor och att alltihop, högt och lågt, är okej.

Boken tar också upp ämnet självförtroende. Båda författarna blottar sina rädslor och svagheter även här. De är absolut ärliga, men som läsare får jag ändå för mig att de har en ganska stor dos självkänsla. Kanske större än de själva vet om. För att våga ge av sig själv, så naturligt som de gör, så krävs en inre plattform där reflekterandet äger rum. Och en inre plattform är, som jag ser det, själva grunden för en god självkänsla. Det är som att kärleken till livet och förundran över det som utspelar sig i det inre och i det yttre, är större än rädslan att göra bort sig. Själva sökandet blir större än de själva, och det är då som en bok blir intressant.

© Nina Matthis, SoulBooks aug 15.