Medkänslans resonemang - för ökad gemenskap genom KBT

Titel: Tillsammans. Om medkänsla och bekräftelse
Författare: Anna Kåver, Åsa Nilsonne
Förlag: Natur & Kultur
Publ. år: 2007
Sidantal: 160. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Alla vill vi kunna uppleva gemenskap, att tillhöra, dela en närhet. Det gäller med vår familj, med vår partner och våra barn, i våra relationer överlag, på arbetet, i samhället.
Den här boken vill hjälpa oss med att skapa denna närhet, detta ”tillsammans” som man återkommer till som ett ledmotiv.

Tanken är god, att genom ökad medvetenhet om nuet, ska vi kunna öka vår tolerans och medkänsla. Här har det buddhistiska inslaget en stark plats, även om man tyvärr inte berättar mer om det i den här boken. Också det som idag ofta kallas för ”mindfulness”, som en psykologisk metod men också som ett vardagligt redskap för personlig utveckling, bildar en bas här. Dessa båda är tydliga ingredienser i den populära KBT-metoden, delaktiga både i dess ursprung och metodik.
KBT, kognitiv beteende terapi, fokuserar mycket på lösningen genom att vi kan hantera våra tankar och förändra dem i förhållande till situationen. Vi kan lära se igenom hur vi reagerar, hur våra känslor beter sig. Vi kan iaktta förloppet och hitta nya lösningar genom att öva oss i det förnuftiga, det vi verkligen vill.

Viljan är central i det här sättet att både behandla problem och att som människa möta sina begränsningar men också förstås sina möjligheter. Det finns flera goda exempel kring hur vi kan lära på nytt, och genom att iaktta oss själva, våra tankemönster, se att det är vi som skapar en ”negativ bild” av ett förlopp, av en person, en situation. Vi kan därmed också rent faktiskt se det från en annan sida, förändra vår bild, och därmed förändra det pågående.
Det är förstås många som önskar sig att detta kan ske. Men det kommer inte bara av sig självt, även om det ibland kan låta så enkelt i boken. Det som är grunden här, och som är grunden egentligen i alla självhjälps-böcker och överlag mer sann, autentisk terapi, personlig utveckling och även många metoder av andlig utveckling, är att vi behöver ta mer ansvar själva. Det är en träning att förändras.

Därför kan det på sina håll bli aningen komiska övertoner av ”snabb-fix” (quick-fix) i detta slags tänkande.
Varför t ex bli arg för att någon inte bär ut soporna, fastän denne lovat detta? Ja, det kan man undra, menar författarna i ett exempel med två homosexuella (eller är de ”bara” vänner som bor ihop?) som bråkar om just detta ämne. Det verkar onödigt att reagera så starkt på sopor, menar man här, när man istället kan ändra sin inställning.
Ja, det är klart. Å andra sidan kan man förstås se det annorlunda; att det inte är speciellt konstigt att det blir irritation, och kanske inte heller så farligt? För det är ju ganska naturligt att vi blir trötta av dessa ovanor, eller motstånd mot att mötas mer friktionsfritt i vår vardag.
Det viktiga kanske inte bara ligger i att mekaniskt ändra beteendet, utan att ändra hur situationen utspelar sig genom att kunna kommunicera sina känslor på ett annat sätt, tänker jag. Vad ligger bakom konflikten t ex. Att mötas mer djupgående, se vad som är behovet.
Det menar nog författarna också. Men hur ska man nå dit? Ibland får man pröva olika vägar.

Ofta i boken finns en bra avsikt. Men hur gör man, hur går det till? Författarna redovisar de grundläggande KBT- och mindfulnessredskapen i början av boken; iakttagandet, sinnesnärvaron, att acceptera det som händer. Bekräftelse är också ett annat bra redskap man tar upp och belyser. Man tar också upp fina, praktiska exempel fortlöpande i texten. T ex hur viktigt det är för en lärare att se sin elev från en mer gemensam nivå. Att stiga ner från en upphöjd position (makt, omedvetenhet, roll) för att kunna möta elevens behov, att lära sig något nytt.

Författarna visar alltså mycket hur situationer kan gå till och också förändras på sitt enkla, pedagogiska och förklarande sätt. Texterna är kortfattade, summeriska, avskalade, effektiva, samtidigt med en del inlevelse och empati.
Men - det framgår inte riktigt hur man skapar lösningen i sig själv, i sitt eget medvetande, mer praktiskt. Risken är att det blir en hel del ”fina ord”, en sorts vacker översikt, men utan så mycket konkret förankring.
Ett förslag skulle kunna varit att beskriva hur enkel meditation kan gå till, att det är i den inre stillheten och inkopplingen som människan kan hämta ny kraft, insikt, rening och större klarhet.

Jag tycker ändå denna typ av böcker har sin plats att fylla. Deras funktion kan tilltala intresserade överlag, men kanske framförallt de intellektuella, akademiker, de som behöver stanna upp mer och kan bli förvånade över sina möjligheter att tänka nytt.
Också de som kanske är mer ute efter ett resonemang som de kan använda sig av i vardagen. Jag tror därför detta kan bidra till en förbättrad vardagstillvaro för en del.
Sedan om människor vill utvecklas djupare och hitta en mer långvarig förnyelse, tror jag de behöver söka mer i sig själva och i en större livsrymd.


© CMM, SoulBooks, sept 2010

Den gröna vågen i ny fas

Titel: Den nya gröna vågen
Författare: Maria Wetterstrand
Förlag: Forum
Publ. år: 2010
Sidantal: 182. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM

Nu har det precis varit val och Miljöpartiet var ett av de partier som gick starkt framåt. Men miljöfrågorna var något som kom i skymundan, tyckte många. Och överlag, var tog hela debatten vägen om global uppvärmning och många andra miljöfrågor. Det var som den ebbade ut totalt efter Köpenhamnskonferensens kollaps, också att många hot tycktes fabricerade eller överdrivna. Glaciärerna smälte inte så fort som vissa forskare menade. Man hade laborerat med siffror och spritt tydligen medvetet felaktiga uppgifter. Hur detta kom sig har heller inte följts upp på något bra sätt, vad jag kunnat se.

Detta hindrar inte att miljöfrågan fortsätter vara en av vår tids stora utmaningar. Maria Wetterstrand, ett av miljöpartiets språkrör idag, har spelat en viktig roll för att ge de här frågorna nytt liv.
Hon tycks vara en väldigt målmedveten person som driver dessa frågor hårt, politiker som hon också är. Det märks också i hennes nya bok, där hon jämför detta med en ”ny grön våg”.
Och det är förstås inte alls långsökt, tvärtom är det väl ganska uppenbart. Själv säger sig dock Maria inte alls vilja vara intresserad av att ”flytta ut på landet eller odla grönsaker”. Hon säger istället sig vara mer uppfattad som en ”tekniknörd” och verkar nöjd med det.

Maria Wetterstrand är framförallt en pragmatiker skulle jag vilja säga. Hon driver dessa frågor på ett ibland näranog enkelspårigt sätt, även om hon gör det med styrka och emfas. Det handlar om praktiska lösningar, ofta genom teknik, som ska rädda miljön.
Mycket av detta är förstås något som de flesta håller med om är bra och nödvändigt; solenergi, elbilar, vindkraft, sopsortering osv. Frågan är förstås hur det ska gå till, hur förändringen av hela samhället ska ske, om man utgår främst från den rent tekniska utvecklingen i förgrunden.
För visst måste det ändå vara så, att det handlar om hur människor kan utvecklas, hur medvetandet kan utvecklas, hur mänskliga kvaliteter kan ta ökad plats, för att samhället ska kunna blomma. Och att man därigenom rent praktiskt ökar också miljöförståelsen och viljan till goda förändringar.
Samhället behöver också odla sin medmänsklighet och vilja till rättvis fördelning. Det håller också Wetterstrand med om, vad jag hört från hennes debattinlägg, vilket är glädjande.

Om detta och en mer omfattande politisk syn, om värderingar och visioner för samhället i större mening, står inget vad jag kan se i den här boken. Det tycker jag är synd. Dels för att det blir enahanda att läsa alla dessa praktiska råd, som radas upp sida upp och sida ner. Dels för att så lite sammanhang ges plats. Detta är förstås en viktig del av den gröna politiken, som jag förstått det, och väcker därför frågor i sin frånvaro.
Det är bra att författaren tar upp frågan om s k "down-shifting", att vi inte behöver jaga status, pengar, karriär, utan mer kan hitta oss själva och därmed finna ett mer behagligt livstempo. Att detta också är en del av den gröna politiken. Men det kunde vara mer av den infallsvinkeln i boken.

Jag saknar också vinklar eller infall om Maria Wetterstrand själv. Vem är hon? Hur tänker hon? Hur ser hon på sin familj, sina värderingar, sitt sammanhang, på livet och dess större frågor?
Men det här kanske är menat mer som en praktisk miljöhandbok än ett politiskt skildrande? Och det kanske också är så här Wetterstrand vill hålla sin profil, mer låg och som en klar, tydlig röst för det nya miljötänket.


© CMM, SoulBooks, sept 2010

Människans glädje att välja själen - om att börja förverkliga "den inre drömmen"

Titel: Drömliv - Lycklig på riktigt
Författare: Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander
Förlag: Norstedts
Publ. år: 2009
Sidantal: 288. Inbunden kartonage
Datum: sept 2010
Rec. av: CMM


En riktigt vacker bok; vacker färg, vacker layout. Känns lockande att läsa, också på grund av sitt innehåll förstås. En vilja till inre skönhet, en resa i ett större liv.
Kanske är det en dröm, men författarna (hädanefter kallade ”förf”) betonar att det händer ”på riktigt”. Känns lite kul med den knorren, och samtidigt inbjudande. För är det inte det vi vill med en bok, att vi verkligen följer med och upplever inspiration, god förändring, kraft att förverkliga det vi vill - som själen vill!

Boken är skriven av två entusiaster, Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander, som vill övertyga läsaren om att hon, och också säkert han, har alla möjligheter i sitt liv.
Och de gör det bra, på sitt sätt. Ibland de egna lite mer reflekterande och samtalande textavsnitten, varvat med personliga brottstycken, händelser, exempel ur det vardagliga livet.

En av förf är känd sedan tidigare för en äldre ”karriär” som komiker, och sedan än mer känd tror jag, som romanförfattare. Jag har inte läst något av henne tidigare. Och nu är hon i ett nytt steg med sin medförfattare. Det känns spännande, lovande, flera människor som vågar vidga sina vyer och berätta om det.
Och samtidigt känns nog anslaget igen, men lite mer prosaistiskt och berättande än det brukar vara i sådana här ”skapa-det positiva”-böcker.

Författarna talar om ett nytt ”förhållningssätt” i sina liv. Nästan som ett paket, kanske en plan? Att komma mer i kontakt med sig själv, skulle jag vilja kalla det för.
Förf talar om ”en grundton av lycka i livet”, som man kan bygga, uppnå, egentligen vaska fram i sig själv. Genom uppmärksamhet, genom att också möta svårigheter. På slutet av boken om ”förlåtelse” t ex. Hur svårt det kan vara med äkta förlåtelse. Skillnad på att förlåta genom det enkla sociala spelet. Medan man här rekommenderar det mer ansvarstagande, påkostade ställningstagandet, förlåtelse som en inre process.

Ibland är det också lite väl enkla ”recept” och tankar, ofta hämtade från detaljer i vardagen, t ex att ”köpa en present till en god vän” eller få hitta ett klädesplagg som är så perfekt. Inget fel med det, men det känns inte sådär väldigt beskrivande för mig vad som är varken mer djupare ”lycka” eller mer själslig kontakt – egentligen. Kanske förf använder denna enkelhet och försök till vardagsrealism som ett berättartekniskt och också mer ömsint redskap för att fånga upp nya läsare i denna anda?

Boken vill samtidigt, om än ganska lättsamt, komma mer in på djupet. Beskriva perspektiv bakom ytan, vad en människa är, egentligen.
Här finns den viktiga skillnaden mellan själen och egot med. Också hur människan har ett ”högre jag”, som här kallas ”själen”. Och hur människan som personlighet och dess sinne (egentligen det "lägre sinnet") mer handlar om hur vi dras in i ovanor, vår ofullständighet, som ibland också kan bli destruktiv.
Det är viktiga distinktioner som därmed också för boken vidare in i en större intressesfär. Mycket mer kan förstås sägas om detta område, som egentligen är grunden i all expanderad psykologi och livsförståelse. Och som är nära den fristående, allmänna andlighet som ökar så starkt hos människor idag. Men det är goda steg i rätt riktning av ett ökat förtydligande, hur människor ska kunna förstå sig själva bättre och urskilja sina valmöjligheter.

"Själen är ditt palats, din skatt, din magiska plats. Själen är den del av dig som är evig"


© CMM, SoulBooks, sept 2010

Finstämd berättelse om änglarnas närvaro i våra liv

Titel: Änglar i mitt hår
Författare: Lorna Byrne
Förlag: ICA Bokförlag
Publ. År: 2010
Sidantal: 284, Inbunden
Datum: sept 2010
Rec: Nina M

Det finns många böcker om änglar, men inte alla har en ton eller en energi av det som författarna beskriver. Den här boken har det. Och det gör den mycket vacker, liksom skimrande och samtidigt saklig. Under läsningens gång kände jag plötsligt likheten med Enyas fantastiska musik, som är änglalikt sfärisk; lätt, djup och osentimental på samma gång.

Författaren Lorna Byrne beskriver sin uppväxt och sitt vuxenliv på Irland, och hur hon sedan barnsben sett och haft kontakt med många olika änglar. Som liten betraktades hon som efterbliven - men i själva verket var hon närvarande i ”änglarnas värld” och öppen för dimensioner, som andra människor inte uppfattade.
Det här fenomenet är inte alldeles ovanligt hos andligt utvecklade barn. Flera genuina andliga lärare vittnar om det samma; att människor i deras närhet betraktat dem som efterblivna, onormala eller till och med besatta som barn. Men det är mycket svårt för en liten människa att vara ”vanlig”, när han eller hon befinner sig i flera dimensioner samtidigt. Det är något som föräldrar, dagispersonal och lärare i skolan gärna får lägga på minnet, för att inte göra det svårare för dessa barn.

Lorna berättar att hon växer upp i ett fattigt hem med många syskon. Föräldrarna tycks inte vilja satsa på hennes skolgång eftersom hon är ”efterbliven”, utan låter henne sluta vid 14 års ålder. Hon får ett jobb på en bensinstation där hennes pappa arbetar och föräldrarna tycks inte lägga märke till att hon sköter det där jobbet utmärkt – även det administrativa arbetet, och således inte kan vara efterbliven. Men kanske föräldrarnas olyckliga inställning ändå är till hjälp, såtillvida att Lorna får arbeta och kan uppfatta änglarnas närvaro och budskap lättare, än om hon varit upptagen med studier.

Lorna får en vision om sin blivande man. Änglarna visar honom för henne innan de träffas och tillägger att de inte kommer att bli gamla ihop, eftersom Joe (hennes blivande man och pappa till hennes fyra barn) kommer att bli sjuk och dö innan han blir gammal. Det här är mycket märkligt, att änglarna förbereder henne för tragiska händelser. Det händer ganska ofta, att hon får reda på att någon skall dö.
Och Lorna själv frågar änglarna hon möter varför hon ska behöva veta detta. Svaret hon får är inte särskilt tydligt. De vill förbereda henne på något vis, förmodligen för att hon ska orka sig igenom sitt fattiga och många gånger svåra liv. Men även för att stärka kontakten med henne. Det senare är ju förstås viktigt, inte minst då hon skulle (på uppmaning av änglarna) komma att skriva denna bok som blivit översatt till en mängd språk och redan spridit mycket hopp och glädje i världen.

Lornas liv blir fattigt även som vuxen, då hennes man är mycket sjuk och bara kan arbeta ibland. Hennes förmågor blir omtalade i trakten och då och då får hon besök av människor med sjukdomar eller andra problem som vill ha hennes välsignelse och prata om andliga värden. Däremot har hennes man svårt att tro på henne, i alla fall i början. Med tiden får han dock uppleva några ”små mirakler” ihop henne, och accepterar hennes ovanliga kontakt med änglarna.
Hur djup hans övertygelse blir framgår inte riktigt, men han ställer sig inte i vägen för henne i alla fall. Dock blir han rädd ibland, att hennes arbete med de människor som söker upp henne ska ta henne ifrån honom – han som behöver henne ”som mest”, som han säger. Men Lorna vet att det är hennes uppgift att finnas till hands för flera som behöver hennes stöd och välsignelse. Så han får finna sig i att dela med sig av sin fru.

Boken beskriver Lornas liv med sin familj och de speciella möten med änglarna som infinner sig då och då. Världsligt och andligt följs åt och hör ihop, även om det inte är lika tydligt för de flesta människor som det är för Lorna. Det är en inspirerande läsning som öppnar hjärtat på många människor.
Hennes enkla och ödmjuka ton boken igenom, och hennes djupa och kärleksfulla insikter, lämnar knappast någon oberörd. Änglarnas fina energier och kärlek känns nära. Lorna Byrne har sannolikt lyckats att förmedla det som ”änglarna önskat”.


© NM SoulBooks, sept 2010